Issuu

Häringe kapells kyrkotomt och begravningsplats Västerhaninge-Muskö församling, Haninge pastorat, Södertörns kontrakt, Stockholms stift Västnora 4:13, Västerhaninge socken, Haninge kommun, Stockholms län, Södermanland

Häringe kapell med kyrkotomt och begravningsplats är skyddade enligt 4 kapitlet kulturmiljölagen. TEXT: Hedvig Bellberg, Stockholms läns museum, 2014 FOTO: Mattias Ek, Stockholms läns museum, 2013 Omslagsbild: Häringe kapell, kyrkotomt och begravningsplats sedda från ovan. Foto: Leif Gustavsson ©Svenska kyrkan, Stockholms stift Stockholm 2015 www.svenskakyrkan.se/stockholmsstift info.stockholmsstift@svenskakyrkan.se

Häringe kapells kyrkotomt och begravningsplats Häringe kapell invigdes 22 september 1929 av Sam Stadener, biskop i Strängnäs stift. Kapellet är orienterat i öst–västlig riktning och har en rektangulär plan med entrébyggnad mot norr. Slottsarkitekt Ove Leijonhufvud stod för omgestaltningen till kapell från det som tidigare varit ett skogvaktarboställe vid Häringe gårds fideikommiss samt för den nya klockstapelns och nya kyrkvaktarbostadens utformning. Godsägaren på Häringe gods skänkte kapellet till Västerhaninge församling 1937. Vid 1600-talet, då området kallades för kyrkogårdsbacken, låg här en begravningsplats för flottans män. Kyrkotomten, som idag har karaktär av en trädgårdstomt, används inte längre som begravningsplats. Västerhaninge församling delades 1731 då Muskö församling bildades. Från början betraktades Muskö församling stundom som kapellförsamling för att 1922-04-28 bli förklarad som annexförsamling av Kunglig Maj.t. Västerhaninge och Muskö församlingar har utgjort ett pastorat hela tiden sedan församlingsdelningen 1731. 1 januari 2002 sammanlades de båda församlingarna och som bildade Västerhaninge-Muskö församling. Sedan 1 januari 2018 ingår Västerhaninge-Muskö församling i nybildade Haninge pastorat tillsamman med Österhaninge församling och Dalarö-Ornö-Utö församling.

HISTORIK Häringe gård är av medeltida ursprung. På godset finns rester kvar från ett hus som brändes ner på 1500-talets början, och som bör ha stått på platsen redan på 1300-talet. Ägare till gården har varit bland annat Sten Sture den äldre, Gustav Vasa och Gustav II Adolf, som i sin tur förlänade godset till Gustaf Carlsson Horn. En ny säteribyggnad uppfördes på 1650-talet, då Agneta Horn var ägare. Under 1700-talet gjordes Häringe till ﬁdeikommiss av Otto Johan Löwen, vars släkt ägde gården fram till 1929. Det var den siste ägaren av Häringe ﬁdeikommiss, friherre August Trolle Löwen, som lät färdigställa

kapellbyggnaden samt klockstapeln och kyrkvaktarbyggnaden så att de kunde användas av Västerhaninge församling. Avsikten var att kapellet skulle ägas och förvaltas av församlingen såsom en from stiftelse under namnet Kyrkogårdsbackens kapell. Gåvobrevet då församlingen fick överta kapellet är daterat den 10 juni 1937. Kapellbyggnadens ursprungliga funktion och husets ålder är lite oklar, men den folkliga traditionen och häradskartan från 1900-talets början Kapellets förste kyrkkallar byggnaden för vaktmästaren var även ”skogvaktarboställe”. Kyrkvaktarbostaden trädgårdsmästare intill kapellet beboddes och nyttjade marken till en början av före detta trädgårdsmästaren intill kapellet för trädpå Häringe, som också gårdsodling. var kapellets kyrkvaktmästare och nyttjade marken intill kapellet för trädgårdsodling. Byggnaden ritades liksom kapellet av Ove Leijonhufvud och uppfördes samtidigt som omgestaltningen av kapellet 1929. Kapellvärden som bodde i huset nämns i Löwens donationsbrev och hans uppgift var att utöva tillsyn över kapellet, klockstapeln, kyrkvaktarbostaden och tomten. Denna tjänst var till en början förbehållen trädgårdsmästaren vid Häringe A. T. Freden. Att den förste kyrkvaktmästaren även var trädgårdsmästare har troligen påverkat planeringen av kyrkotomten, som i stora drag ser ut som en trädgårdstomt. Klockstapeln, som står på en höjd sydost om kapellet uppfördes samtidigt med omgestaltningen. Namnet Häringe kapell har använts sedan 1980-talet, tidigare kallades kapellet för Kyrkogårdsbackens kapell. Det finns belägg för att Kyrkogårdsbacken användes som begravningsplats för avlidna inom flottan kring slutet av 1600-talet. Den gamla begravningsplatsen skall ha tillkommit då en epidemi härjade i området, möjligen på 1600-talet första hälft. Både under Erik XIV och Karl XI:s tid begravdes soldater på platsen. I V ästerhaninge kyrkoarkiv finns ett visitationsprotokoll från 1729 talar om ”den lilla, i gamla tiden invigda begrav3

ningsplatsen i Västnora, varest många döda av krigsfolk, som hade inkvartering å Muskö och uppåt socknen år 1676 ligga begravna”. Detta tyder på att varken kapellet eller begravningsplatsen var i bruk från dess fram till nyinvigningen av kapellet 1929. Den exakta platsen för begravningsplatsen var bortglömd redan i slutet på 1800-talet, men den bör ha legat i den del av kyrkotomten som gränsar till landsvägen eller strax sydsydväst om den nuvarande kapelltomten. Det är oklart om den äldre begrav-

ningsplatsen skall betraktas som varaktigt övergiven och därmed skyddas som fornlämning. Kyrkotomten anges alltjämt som kyrkogård i Allmänna lokala ordningsföreskrifter för Haninge kommun. Kyrkotomten används inte som begravningsplats idag, varför platsens inriktning när den tituleras som begravningsplats som kan uppfattas missvisande. Kapellet som rymmer omkring 90 personer hålls öppet från maj till september och är populärt för vigslar och dop.

Kyrkotomten, kapellet och kyrkvaktar bostaden sedda från nordost.

BESKRIVNING Omgivning Häringe kapell är beläget en dryg mil söder om Västerhaninge kyrka, utmed gamla Nynäsvägen mot Nynäshamn, på mark som tillhört Häringe gård. Terrängen består av en skogklädd bergknalle intill den gamla landsvägen. Närliggande bebyggelse utgörs främst av bostadshus uppförda för sommarboende. Nordost om kapellet ligger Västnora gård med en äldre agrar bebyggelse.

Kyrkotomten bildas av ett cirka 1,3 hektar stort markområde bestående dels av en skogbevuxen höjd med berg i dagen, dels av en mer låglänt gräsbevuxen mark. På höjden, sydost om kapellet, ligger klockstapeln. Nedanför klockstapeln ligger ekonomibyggnader. Nordväst om kapellet, på en mindre höjd, ligger kyrkvaktarbostaden, byggd i trä med rödfärgad panel.

Ingången till kapelltomten sker genom e ntrén i norr. Gången flankeras av träd på ostsidan. T.h. i bild skymtar kyrkvaktarbostaden och strax t.v. om kapellet syns klockstapeln med sin höga spira.

Kyrkotomten och kapellet sedda från söder.

Omgärdning och grindar Området är inhägnat av ett brunt trästaket med en sluttande bräda som överliggare och raka staketbrädor. Staketet är försett med enkla grindar av järnsmide med rundade formationer upptill vid ingången till kapelltomten i norr. I alla väderstreck utom mot norr omgärdas dessutom kapelltomten av träd och annan växtlighet. Mot söder på berget växer både löv- och barrträd.

Gångsystem och belysning m.m.

ra klädd med koppar och krönt av en kyrktupp. Klockan har inskriptionen: ”Ljude högt öfver bygd och Sotaskär klocka din manande stämma. Samla alla till din andakt här där hjärtat kände sig tryggt och hemma. Här härske blott ro och frid. Tackom och lovom Herran. / AUG. TROLLE-LÖWEN MIA TROLLE-LÖWEN Till kyrkogårdsbackens kapell Anno 1929.”

Det plana markområdet har karaktären av en trädgård med fruktträd och buskar samt med en grusgång som leder fram till och runt om kapellet. På kapellets norrsida står en liten trädgårdsbänk i trä mot väggen. Någon särskild belysning av kapelltomten finns inte.

KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK

Vegetation

På en höjd sydost om kapellet ligger klockstapeln med sin slanka spira, uppförd samtida med omgestaltningen av den äldre byggnaden till kapell 1929. Kyrkvaktarbostaden ligger väster om kapellet och där har marken historiskt brukats för trädgårdsodling, något som också satt sin karaktär på kapelltomten. Kyrkomiljön präglas alltjämt av byggnadstidens gestaltning och av skötsel med en trädgårdsmästares intentioner.

Intill kapellets fasader i öster och söder löper blomsterrabatter inramade av brädsidor i ytterkanterna. Fram mot kapellet från ingången till kyrkotomten leder en grusad gång som flankeras av en trädrad på östra sidan och rosenbuskar på västra sidan, samt enstaka träd vid ingången. Det växer höga syrenbuskar mot väster bakom och kring kapellet. Ormbunkar breder ut sig mot kapellets vägg i väster. I rabatterna växer bland annat gulltörel på östra sidan, vit och gul påsklilja och gräslök på sydsidan samt paradisbuske på västsidan. I slänten mot väster mot bostaden växer rosa och vita ängsblommor ymnigt i det höga gräset. Det finns syrenträd och äppelträd på grästomten och en enbuske på norrsidan mot öster. På berget mot söder växer bland annat tall, gran, rönn och ek. Nedanför berget, strax söder om kapellet växer lönn.

Övriga byggnader och anläggningar

Området i närheten av Häringe kapell användes under 1600-talet som begravningsplats för ﬂottan och har i folkmun benämnts som Kyrkogårdsbacken. Nuvarande Häringe kapell tillkom genom en ombyggnad 1929 och kapellet är beläget på en närmast trädgårdsliknande kyrkotomt.

Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkotomten/ begravningsplatsen • Kyrkotomtens historiska tidslager, med en äldre begravningsplats i området. • Kyrkotomtens karaktär av trädgårdstomt med olika trädgårdsväxter, anlagd av en trädgårdsmästare. • Klockstapeln, som tydliggör platsens kyrkliga funktion.

Nedanför klockstapeln, åt sydväst, ligger rödfärgade ekonomibyggnader av trä. En liten jordkällare finns nedanför berget i anslutning till kyrkotomtens gräsmatta. Den ligger väl dold av den lummiga växtligheten på tomten. I väster ligger kyrkvaktarbostaden.

Klockstapel Klockstapeln står på en höjd på tomtens sydöstra del. Den har formen av en öppen klockbock med ståndare, strävor och spånklätt tak av tjärstruket virke samt försedd med en mycket hög, spetsig spi-

Kronologi

Källförteckning Boëthius, U, Vägvisare till kyrkorna i Stockholms län, Uddevalla 1980

1928–29. Omgestaltning till Kyrkogårdsbackens kapell efter arkitekt Ove Leijonhufvuds ritningar. Klockstapeln och Kyrkvaktarbostaden byggs samtidigt. ATA

Nilsson, Gunilla, Häringe kapell. Låt kyrkorna berätta. Kulturhistoriskt skyddade kyrkor i Stockholms stift. Stockholms stift 2008

1980-tal. Namnet Häringe kapell börjar användas. Andersson 2006

Nilsson, Christina, Kyrkguiden: vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Informationsenheten, Stockholms stift, Stockholm, 3:e rev. uppl. 2001

2005. Sex stycken tvärstöttor, av totalt åtta, byts ut på klockstapeln. Stapelns kondition medför att den inte används för klockringning. Församlingen. 2007. Stapeln tjärstryks. Dito. Sommaren 2013. Klockstapeln helt färdigrestaurerad och åter tagen i bruk. Dito.

ATA Antikvarisk-topografiska arkivet ABLM Stockholms läns museum, arkivet Klockare Johan Johansson