Essinge kyrkas kyrkotomt

Essinge kyrkas kyrkotomt Västermalms församling, Domkyrkokontraktet, Stockholms stift kv Dungen 26, Essinge kyrkväg 15, Stora Essingen, Stockholms kommun och län, Uppland

1

Essinge kyrkas kyrkotomt är skyddad enligt Riksantikvarieämbetets beslut 1990-04-19. Bestämmelserna i 4 kapitlet Kulturmiljölagen ska tillämpas på kyrkobyggnaden och den tillhö-rande kyrkotomten. Fastigheten ligger inom den del av Stora Essingen som i översiktsplanen markeras som en kulturhistoriskt värdefull miljö, med vilket avses att särskilt uppmärksamhet behöver ägnas områdets kulturhistoriska värden.

TEXT: Lena Lundberg BILD: Ingrid Johansson, Stockholms stadsmuseum

©Svenska kyrkan, Stockholms stift Stockholm 2015 www.svenskakyrkan.se/stockholmsstift info.stockholmsstift@svenskakyrkan.se

Omslagsbild: Vy mot nordväst över Essinge kyrka och kyrkotomt. Foto: Leif Gustavsson.

2

Essinge kyrkas kyrkotomt Essinge kyrka med kyrktorn och intilliggande församlingsbyggnader uppfördes mellan åren 1953– 1958 efter ritningar av arkitekten Cyrillus Johansson (1884–1959). Cyrillus Johansson hade en rik och mångsidig produktion bakom sig, med början i 1900-talets första decennium, då han fick i uppdrag att gestalta kyrko- och församlingsbyggnaderna i Essinge församling. Kyrkotomten var tidigare obebyggd och Cyrillus Johansson var särskilt noggrann med att värna naturtomten.

HISTORIK

Stora Essingen ingår i Bromma socken och var i äldre tid del av Ulfsunda säteris utmarker. Från mitten av 1800-talet fanns ett par stenbrott på ön. I början av 1900-talet förvärvade ett privat företag en stor del av marken för att anlägga en modern villastad. År 1916 inkorporerades Stora Essingen med Stockholm och därefter planlades ön. Kullen där Essinge kyrka ligger var en av öns högsta och reserverades för bebyggelse till ”allmänt ändamål”. År 1937 bearbetades stadsplanen till att precisera tomten för kyrkligt ändamål. Fyra år senare upplät staden den nuvarande kyrkotomten för ett kommande kyrkobygge och 1943 utlystes en arkitekttävling om kyrko- och församlingsbyggnader uppförda i tegel. Arkitekten Cyrillus Johansson vann tävlingen och i oktober 1959 kunde kyrkan invigas. Då hade Essingeöarna sedan fyra år tillbaka utgjort en egen församling.

Kyrka och församlingsbyggnader lades kring kullens krön, delvis i en lätt svängd form. Den södra delen av församlingshemmet uppfördes med en loggia mot den inre tomten, med tak som var buret av relativt obearbetade timmerstockar. På tomtens högsta punkt placerades klocktornet.

En uttalad strävan hos arkitekten var att bevara den befintliga naturen i så hög grad som möjligt.

Gårdsplanen mellan byggnaderna skulle ha karaktären av enkel kyrkbacke och var tänkt att kunna användas för friluftsgudstjänster. På Cyrillus Johanssons skisser till projektet syns denna del av kyr-

kotomten med spridda tallar på ojämn naturmark och inslag av berg i dagen. Det krävdes dock en hel del markarbeten, genom terrasseringar och vägdragningar, när tomten som helhet skulle ordnas.

Släntprofiler justerades och planterades. I övrigt koncentrerades planteringarna till byggnadernas omedelbara närhet samt till terrasser och vägar.

Detaljplanerna för tomten gjordes av trädgårdsarkitekt Arne Segerros.

1989 uppläts del av församlingshemmets lokaler till förskola, med ingång från suterrängvåningen i öster. Det innebar att en stor del av ursprunglig plantering togs bort från terrasserna vid förskoleentrén och söderut till församlingshemmets sydgavel.

Terrassmuren kompletterades med Gunnebostängsel och det hägnade området inreddes till förskolegård med lekplats. Ytterligare lekredskap har senare placerats på den inre delen av kyrkotomten.

Gångarna var ursprungligen koncentrerade längs bebyggel- Kullen där Essinge sen. Efter en tid utvecklades kyrka ligger var en genvägar tvärs över tomten, som så småningom perma­ av öns högsta och nentades genom asfaltering.

BESKRIVNING

reserverades för bebyggelse till ”allmänt ändamål”.

Omgivningen Essinge kyrka ligger högt mitt på Stora Essingen.

Det omgivande vägnätet är oregelbundet, i anpassning till topografin. Den närmaste bebyggelsen breder ut sig i en krans runt kullens fot. Västerut ligger Essingetorget, omgivet av fyra våningar höga flerbostadshus från 1930- och 1940-talet. Flerbostadshusen återkommer i nordost. Åt de södra delarna ligger villor i lummiga trädgårdar, de flesta uppförda på 1930-talet.

Omgärdning Essinge kyrkotomt omfattar en central och en yttre del. Den centrala delen av kyrkotomten är kyrko­ miljöns medelpunkt, vilken byggnadskropparna for3

Utsnitt ur förslag till ändring av stadsplan inom stadsdelen Stora Essingen i Stockholm, fastställd 1959. I samband med att tomten reserverades för kyrkobebyggelse ändrades det ursprungliga kvartersnamnet Klädnypan till Dungen, vilket antyder vad man ville att tomten skulle känneteckna. Kullens sluttningar fick inte bebyggas och tomten fick markremsor ned till anslutande gator, för att säkerställa tillgängligheten till och från kullen.

merar sig kring. Kyrkan, sakristian och anslutande församlingsgård är följsamt utlagda längs kullens höjdkurvor, och omsluter den centrala tomten i norr.

Den sydvästra delen inramas genom en naturstensmur av oregelbunden, tuktad, röd och grå sten. Muren är av olika höjd och fungerar delvis som terrassmur. Entréerna utgörs av öppningar i muren i väster respektive söder. Den västra av dessa ligger intill kyrkans huvudentré och är särskilt markerad genom högre muravslut intill öppningen, likt grindstolpar.

Den yttre delen av kyrkotomten omfattar bil- och gångvägen kring den centrala delen, med stödmurar eller räcken på vägens utsida samt planteringar och naturmark på slänterna. På ett par ställen längs vägkanten finns parkeringsplatser. Upp- och nedfarterna från och till Essinge Kyrkväg markeras särskilt genom naturstensmurar. I slänterna fungerar naturmarken som en gränszon mellan kyrkotomt och de omkringliggande bostadshusens tomtmark.

av kullen, övergår i en gångväg runt kvarvarande del av kullen för att åter möta uppfartsvägen väster om kyrkan. Halvvägs upp mot kyrkan från Essinge kyrkväg finns vid sidan av vägen en liten ordnad, stensatt plats med bänkar. Lite längre fram ansluter en gångväg från Essingetorget i väster.

På den centrala delen av tomten är relativt smala gångvägar funktionellt och relativt rätlinjigt utlagda till de olika huskropparnas entréer. Samtliga gångar är asfalterade, precis som platsen framför kyrkans breda entrétrappa. Beläggningen är dels gråröd grusasfalt, antingen kantad av natursten eller i direkt möte med gräset, dels kompletteringar med svart asfalt.

Kyrkotomtens belysning består av stolpbelysning av järn, med fyrsidiga, glasade lyktor, placerad längs bil- och gångvägar samt i gräsmattan på den centrala delen. På några av stolparna är monterat fasadbelysning.

Gångsystem, belysning m.m.

Vegetation

Vägen till och från kyrkan som, likt en murgata kring en medeltida borganläggning, löper upp mot kyrkan från norr och runt den södra hälften

Kyrkotomten präglas av naturtomtens växtlighet och den växling som kommer av den centrala delens torrare och magrare jordmån och jämfört med slän-

4

ternas rikare mylla. På den förra växer spridda tallar i en lätt ojämn gräsmatta, främst som solitärer men längst in i den norra delen som en liten dunge. Intrycket av naturtomt förstärks av att det kala berget framträder här och var i gräsmattan. Invid byggnadernas socklar finns anlagda rabatter och väster om klocktornet har anlagts en stenkantad örtagård. På västra sidan av kyrkans huvudentré finns en större perennrabatt i terrassering.

Den yttre delen av kyrkotomten präglas av en tätare och mer varierad naturtomt, med inslag av buskrosor och lövträd som ek, lönn och rönn.

Markvegetatonen är mer eller mindre friväxande gräsytor mellan berg i dagen. Närmast kyrkan och församlingshemmet finns planteringar som domineras av buskar som oxbär, berberis och måbär. Sydväst om den västra muröppningen till den centrala tomtdelen finns en rosenrabatt.

Kulturhistorisk karakteristik Essinge kyrkas kyrkotomt och Cyrillus Johanssons arkitektur samspelar väl med varandra. Arkitektens vilja att lyfta fram det naturliga materialet och den samtidiga kopplingen bakåt i tiden, påtaglig i utformning av såväl byggnader som tomt, är här avgörande. Kyrkotomten präglas särskilt av arkitektens önskan att framhålla den tidigare obebyggda kullens naturmiljö. Sammantaget bidrar detta till kyrkotomtens arkitektoniska värden.

Genom att låta kyrka, församlingsbyggnader och murar på ett genomtänkt vis rama in kyrkotomten, som därigenom placeras i centrum, både framhävs platsens betydelse och skapas en avskild fridfullhet.

Tomtens karaktär av enkel och orörd natur förstärker känslan av fridfullhet. Naturstensmuren av ore-

Vy norrut mot kyrkans huvudentré med entré­ platsen framför. Naturstensmurarna som tillsammans med bebyggelsen inramar den centrala kyrkotomten är karaktäristiska för Essinge kyrkas kyrkotomt. Öppningen mot entréplatsen5 markeras genom en höjning av muren, liknande grindstolpar.

Vy över den centrala kyrkotomten från sydost.

Kyrkan och församlingsbyggnaderna omsluter en platå med spridda tallar i det magra gräset, där gråsten sticker fram här och var. Till höger i bild syns församlingsgårdens loggia. Loggian som ett mellanting mellan ute och inne markeras av stockarna som bär upp taket, och dess grova yta associerar till tallstammarna strax intill.

Från Essinge kyrkväg i norr går vägen upp till Essinge kyrka. Uppfarten kantas av polygonal6 murar av natursten och präglas av den intilliggande naturtomten.

gelbunden, råhuggen sten, som återkommer i terrasseringar, bidrar till att både strukturera och rama in platsen samt understryka naturmaterialets betydelse.

Den yttre delen av kyrkotomten, med sin rikare, tätare och mer varierade naturmiljö i sluttningarna kring kullen, utgör både en kontrast till den centrala delen och fungerar som en särskild zon mellan den centrala kyrkotomten och bostadsområdet vid kullens fot.

Trots förändringarna i sydväst för förskolan är kyrkotomten som helhet förhållandevis välbevarad, vilket förstärker dess kulturhistoriska värden.

Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkotomten

• Kyrkotomtens karaktär av naturtomt.

• Den centrala, öppnare delen av kyrkotomten med ojämna, magra gräsmattor mellan tallar och klippor i dagen.

• Naturstensmurarna av röd och grå natursten och dess betydelse för att både hålla samman och särskilja.

• Den yttre delen av kyrkotomten som mer förtätad och varierad, med lövträd och buskage.

• Få planteringar/rabatter, och de som finns är koncentrerade till husfasaderna och i viss mån till murarna.

• Smala, funktionella, enkla gångar.

Översiktskarta Situationsplan över Essinge kyrka med kyrkotomten. Norr är uppåt i bild.

Utsnitt ur DP/Map, Stockholms stads digitala kartarkiv.

7

Kronologi 1937. Essinge kyrkostiftelse till stöd för den krist­na verksamheten på Essingeöarna bildas. (Jermsten)

1937. Kullen reserveras i stadsplanen för kyrkobyggnad.

(DP/Map)

1941. Staden upplåter den obebyggda kyrkotomten.

(Jermsten)

1943. En arkitekttävling om bebyggandet av tomten utlyses. (Jermsten)

1953–1954. Församlingsbyggnaderna uppförs.

(Jermsten)

1957–1958. Kyrkan och klocktornet uppförs. Tomten detaljplaneras. (Jermsten, SSA)

1989. Terrasserna mot sydost görs om till förskolegård.

(Jermsten, uppgifter från församlingen)

1990-tal. Gångar asfalteras. (Församlingens arkiv) 2009. Kyrkotomten rustas upp. (Uppgifter från församlingen)

2014. Essinge församling uppgår i den nybildade Västermalms församling. (Uppgifter från församlingen)

8

KÄLLFÖRTECKNING ATA Antikvarisk-topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet DP/Map Stadens digitala kartmaterial med stadsplaner, aktuella och historiska SSA Stockholms stadsarkiv SSM Stockholms stadsmuseums arkiv Uppgifter från församlingen Greborn, Tore, Essinge kyrka, Stockholm 1985 Jermsten, Elisabet, Essinge kyrka, Låt kyrkorna berätta.

Kulturhistoriskt skyddade kyrkor i Stockholms stift, cd utgiven av Stockholms stift 2008 Schölin, Erica, I Svenska kyrkans tjänst. En studie av Cyrillus Johanssons kyrkoarkitektur med utgångspunkt från För­ soningens kyrka på Stora Essingen i Stockholm. Uppsats i Konstvetenskap, Stockholms universitet, vt 2001