Eds kyrkogård

Eds kyrkogård Eds församling, Sollentuna kontrakt, Stockholms stift Edsby 6:1, Eds socken, Upplands-Väsby kommun, Stockholms län, Uppland

1

Eds kyrka och kyrkogård är skyddade enligt 4 kapitlet 1kulturmiljölagen. TEXT: Martina Berglund 2014 FOTO: Mattias Ek 2013 Omslagsbild: Eds kyrka och kyrkogård från ovan. Foto: Leif Gustavsson ©Svenska kyrkan, Stockholms stift Stockholm 2015 www.svenskakyrkan.se/stockholmsstift info.stockholmsstift@svenskakyrkan.se

2

Eds kyrkogård Socknen Ed hade ett centralt läge redan under ­vikingatid, vilket fynd av runstenar i kyrkan och dess närhet tyder på. Eds kyrka började ­uppföras under 1100-talet, som ett långhus med torn i väst och absid i öster. Kring kyrkan sträcker sig en kyrko­gård som sedan medeltiden har utvidgats ­flera gånger. Idag präglas kyrkan framför allt av en restaurering på 1760-talet. Fasaderna är vit­putsade och det brutna taket täcks av spån. Till följd av de svenska stormaktsambitionerna ­under 1600-talet, genomfördes omfattande säteri­ bildningar i trakten. Kring Upplands Väsby etablerades 13 säterier, varav huvuddelen i Ed och ­Hammarby. Säterierna medförde stora förändringar för landskapet och dess bebyggelse, bland annat utplånades ­flera byar helt när de ombildades till säterier. ­Runsa var det största säteriet och ägdes av släkten de la G ­ ardie-Stenbock. Under 1600-talet sträckte det sig över större delen av Eds socken och även några ­gårdar i Hammarby och Fresta. Ed var en självständig församling med Sollentuna som annex fram till 1918, då det istället blev ombytta roller. År 1962 skildes församlingarna åt och Ed bildade ett eget pastorat.

HISTORIK Kyrkogårdens medeltida utsträckning bestod av den del som ligger direkt söder om kyrkan. Den omgavs av en bogårdsmur som ännu finns kvar och omger kyrkogården i söder, öster och norr. Muren var, av in­köpslistorna i räkenskaperna att döma, åtminstone under 1600-talet täckt med spån. När spånen togs bort är inte känt, men det gjordes troligen i och med det kungliga påbud som sändes ut 1764 där ett förbud proklamerades mot att täcka murar med trähuvar. Längs muren planterades lövträd 1822. På äldre fotografier finns flera av dessa kvar ända fram till slutet av 1950-talet, men de flesta har någon gång efter detta tagits ner. I söder står en vitputsad stiglucka vilken uppfördes 1712 och som då ersatte en äldre, troligen medeltida sådan, som dock var förfallen. År 1843 uppfördes ett gravkor i kyrkogårdens syd-

östra hörn på initiativ av kammarherren T W Ankarcrona på Runsa gård för gårdens ägare. Detta finns alltjämt kvar. Kyrkogården utvidgades åt väster på 1870-talet och omgärdas där av en kallmur av gråsten i stora block. Marken hade skänkts av kontraktsprosten A F Rollin (1799–1871). Trädkransen kring denna del planterades sannolikt samtidigt som muren anlades, och ett flertal träd finns kvar idag. I den nya västmuren ordnades en ingång med huggna stolpar av sten som ritades av ingenjör A Sjögren på gården Bisslinge. På stolparna skulle två höga kalkstensurnor Kyrkogårdens äldsta från Runsa gård placeras. del omges av en Två liknande urnor finns kvar där idag. År 1921 om- medeltida bogårdsgestaltades detta områmur som är bevarad i de efter förslag av arkitekt Sigurd Curman med ett fler- söder, öster och norr. tal terrasser. Längs terrasserna växte långa rader av rygghäckar under en tid, vilka dock togs bort på 1970-talet. År 1923 byggdes en likbod i det sydvästra hörnet, även den efter förslag av Sigurd Curman. Ytterligare en utvidgning av kyrkogården genomfördes under 1940-talet, då norr om kyrkan. Området, som även det omgärdas av en gråstensmur och trädkrans samt har landsvägen som en naturlig gräns, planerades av arkitekt Erik Fant (1889– 1954). Fant var vid denna tid med vid ett flertal omgestaltningar av kyrkogårdar, bland annat Nacka södra kyrkogård och Fresta kyrkogård. På 1980-talet gjordes en stor utvidgning åt öster, som ännu enbart delvis har tagits i bruk. I samband med anläggandet av denna iordningställdes även minneslunden. År 2009 anlades en askgravlund i mitten av den östra delen av kyrkogården. Den utformades av Monica Sandberg på Landskapsgruppen. Under åren har som nämnts ett flertal träd tagits ner varav några ersatts med nya. Allén av lindar från stigluckan i söder planterades enligt uppgift på 1970-talet. På äldre bilder syns att en allé fanns på samma plats tidigare. Den anges även på ­Sigurd C ­ urmans ritningar från 1921. I och med ­omgestaltningen av det västra området planterades också ett stort antal häckar av liguster vid terrasse3

Utsnitt ur karta över geometrisk avmätning från 1636. Källa: Lantmäteriet.

ringarna och i de två större kvarteren längst i väster. Häckarna löpte både kring hela kvarter och som t-formationer i anslutning till gravarna. Häckarna har dock tagits bort, troligen på 1970-talet. Även i den del som utvidgades på 1940-talet fanns häckar av liguster. Dessa byttes ut till måbär och fick en något annorlunda utformning i början av 1990-talet. Här fanns från början även fyra pilträd, av vilka tre ersattes med lönnar vid samma tidpunkt. På den nyaste utvidgningen i öster fanns tidigare planteringar med tallbuskage, vilka succesivt har ersatts med andra sorter. I början av 2000-talet lät man en snickerifabrik i Bålsta tillverka ett kors av trä för att utsmycka den östra delen av kyrkogården. Som förlaga användes ett likadant kors som nyligen hade satts upp vid ­Yttergrans kyrka i Bålsta.

BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN Omgivning Eds kyrka ligger på en höjd, intill Edssjön, som utgjort centralbygden i Eds socken. Bebyggelsen domineras av små herrgårdar, med tillhörande större jordbruk, som sätter sin prägel på landskapet. Närmast kyrkan ligger Edsby gård. Norr om kyrkan passerar landsvägen från 1900-talet. Söder om kyrkan ligger klockargården från 1712, kyrkskolan från 1885 samt ålderdomshemmet från 1912. Eds prästgård ligger drygt en kilometer öster om Eds kyrka. Tidigare fanns

4

en visuell relation mellan kyrkan och prästgården, men i samband med att flerbostadshus uppfördes väster om prästgården gick denna koppling förlorad.

Omgärdning och grindar Den äldsta delen av kyrkogården omges av en medeltida bogårdsmur som är bevarad i söder, öster och norr. Ett fåtal av de lövträd som planterades som en trädkrans 1822 finns kvar innanför muren. I söder står den vitputsade stigluckan från 1700-talet. Denna har en rundbågig öppning med dubbla träportar och ett sadeltak täckt av tjärade spån som kröns av två träspiror. I portalen sitter en runsten från 1100-talet inmurad. Den västra utvidgade delen av kyrkogården omges av en kallmurad gråstensmur som utgörs av stora block. I väster markeras utgången av två huggna stenstolpar med dekorativa urnor av sten och järngrindar. En stor del av trädkransen från slutet av 1800-talet är här bevarad. Det utvidgade området i norr har landsvägen som naturlig gräns och omgärdas av en gråstensmur. Här finns en entré som flankeras av vitputsade stolpar med järngrind. Öppningar utan grindar finns mellan det västra och norra området, liksom mellan det norra och det östra. I sydost är ytterligare två entréer belägna varav den ena har putsade grindstolpar och smidesgrind. Längst i nordost avgränsas kyrkogården med ett trästaket mot omgivande åkrar.

Den sĂśdra ingĂĽngen med stiglucka.

5

Ingång i väster.

6

Gravkvarter med terrasseringar i väster.

Gravkvarter och gångsystem, belysning m.m.

Gravplatser och gravvårdar

Det västra kvarteret är delvis terrasserat och täckt av gräs. Mellan terrasseringarna leder mindre grusgångar som i söder möts av en gångväg längs muren. Här finns även trampstenar i gräskvarteren. Från entrén i väster leder en huvudaxel mot kyrkobyggnaden. Gången är belagd med grus och bryts av med trappsteg av granit i terrasseringarna. Även på den utvidgade delen i norr är gångarna grusbelagda, men här finns också en bredare diagonal gångväg lagd med röd ölandskalksten. Kvarteren är uppdelade i mindre, oregelbundet formade enheter dels genom gångarna och dels genom ett stort antal häckplanteringar. Den senast utvidgade delen i öster är stor till sin yta och ännu inte helt fylld. Gräskvarteren är stora och öppna och skiljs från varandra genom grus­ gångar och häckar. Gångarna är raka förutom den som finns vid askgravplatsen som istället mjukt böljar sig fram mellan gravplatserna. Belysningen är fritt utplacerad på kyrkogården i form av svarta lyktstolpar med helglasad, klotformad lykta.

De äldsta gravvårdarna på kyrkogården finns främst i anslutning till kyrkan och är framför allt från 1800-talet varav många är stående. Direkt söder om kyrkan finns ett antal smäckra smideskors från slutet av 1910-talet. Här finns även gravkoret för ägarna till Runsa gård från 1843. Koret är byggt i klassicistisk stil med ett tydligt markerat gavelröste och vitputsade fasader som är dekorerade med rusticerade lisener, dörr- och fönsteromfattningar. På kyrkogårdens nordvästra sida ligger en murad gravkammare, putsad i vitt och med faltak, kallad den Ulfsax´ska graven. Gravkammaren har tillhört Sätra gård och dess ålder är oklar, men härstammar möjligen från 1600- eller 1700-talet. På kyrkogårdens gravvårdar finns en rad olika titlar ingraverade, vilka alla är exempel på yrkeskategorier som förekommit i socknen, såsom smed, bankkamrer, banmästare, trädgårdsmästare, folkskollärare och kantor, kontraktsprost, kyrkovärd, prost, crigscomissarie, teknologie doktor, civil­ ingenjör, kamrer, fiskare, nämndeman och kriminalkommissarie.

Utvidgat kvarter i norr med många häckplan- 7 teringar och oregelbundet formade kvarter.

Minneslund och asklundar

Vegetation

En minneslund har anlagts på kyrkogårdens nordöstra del. Här finns några bänkar för kontemplation och blomsterhållare i smide samt stora runda kärl för arrangemang av säsongens blommor. Askan grävs ned i ett upphöjt parti strax bakom kontemplationsplatsen och en slingrande gångväg leder runt minneslunden och genom det skogsparti som finns norr om denna. I skogspartiet växer många olika slags träd, bland annat tall, körsbär, oxel, rönnbär, bok, björk, lönn, slånbär, alm, sälg, måbär, ask och gran. En askgravlund har ordnats i öster, vilken sträcker sig i nord-sydlig riktning där delar av den ännu inte har tagits i bruk. Denna har en modern utformning där graverade namnplaketter fästs på åttkantiga granitpelare i olika höjd. Blommor kan sättas i långa, marknära hållare av cortenstål som finns intill pelarna.

Vid kyrkogårdens utvidgade västra del finns delar av 1870-talets trädkrans bevarad på den södra, östra och norra sidan. Denna består av lönn och ask, men även en nyplanterad alm växer på den sydvästra sidan. Från stigluckan i söder löper en allé av lindar fram mot kyrkobyggnaden. På den södra delen närmast kyrkan växer några syrenbuskar och norr om kyrkobyggnaden har en syrenberså anlagts. I väster står en hängask i terrasseringarna tillsammans med formklippta tujor som finns vid varje avsats. Innanför muren i norr på den utvidgade delen har en rad lindar planterats. På denna del av kyrkogården dominerar i övrigt häckar av måbär i olika formationer som ramar in kvarteren. Två stycken lönnar växer i de två större kvarteren och enstaka tujor förekommer tillsammans med två sorgeträd. Den nyare delen i öster har en mer varierad vegetation med ett flertal ornäsbjörkar till synes fritt utpla-

8

Del av senast utvidgat område i öster

Minneslunden.

Askgravplatsen.

9

Bevarad del av 1870-talets trädkrans samt en hängask i terrasseringarna.

10 Likboden ritad av Sigurd Curman. Strax bakom skymtar det fĂśre detta kyrkstallet.

cerade. Mellan några kvarter, där det tidigare växte häckar av tall, har buskage av aronia och spirea planterats. Längst i sydost finns snöbärshäckar tillsammans med björkar och i sydväst har några oxlar planterats.

Övriga byggnader och anläggningar En likbod finns på kyrkogårdens västra del, uppförd i samband med omgestaltningen av kyrkogården på 1920-talet. Boden är byggd efter ritningar av Sigurd Curman och har vitputsade fasader och ett tälttak täckt med spån, krönt av en kula med ett kors. Utanför kyrkogården i sydväst ligger tre byggnader på rad som också tillhör församlingen. Närmast kyrkan finns Klockaregården där operasångerskan Jenny Lind bodde i sin barndom. Mellan 1942 och 2000 var huset bostad för kyrkans vaktmäs­tare, men nu fungerar det som samlingslokal och används vid dop och begravning. Byggnaden har vitputsade väggar med detaljer i blått och ljusgrönt samt ett mansardtak täckt med tegel. En gulmålad tidigare privatvilla är ombyggd och används nu till administrativa lokaler för kyrkogårdens personal. Huset har locklistpanel med tegeltäckt sadeltak. Sist i raden ligger ett rödmålat före detta kyrkstall som delvis är ombyggt och numera fungerar som förråd. Byggnaden låg tidigare på den andra sidan av vägen och flyttades till sin nuvarande plats

1978. På innerväggarna finns inskriptioner kvar med gårdsnamn för hästarnas placering.

Konstnärlig utsmyckning Ett kors finns på kyrkogårdens östra del, vilket är fritt placerat på en öppen gräsyta. Korset är av trä och runt det växer en ring av ölandstok.

Kulturhistorisk karakteristik De många utvidgningarna av Eds kyrkogård speglar tydligt kyrkogårdens många tidsepoker. Den omgivande stenmuren härstammar från olika tider och äldre lövträd finns bevarade främst på dess västra del från 1870-talet. Dessa är viktiga för förståelsen av kyrkogårdens tidigare utbredning och gestaltning. Särskilt karaktäristiskt för Eds kyrkogård är ­terrasseringarna i väster som i samband med om­ gestaltningen 1921 ordnades på detta sätt efter ritningar av arkitekt Sigurd Curman. Området ligger mitt framför kyrkobyggnadens entré och dess sluttande mark är mycket iögonenfallande. Curman ritade även likboden som i sin utformning ansluter till stigluckan i söder från 1712. Tillsammans med den Ulfsax´ska gravkammaren från 1600- eller 1700-talet har dessa byggnadsverk stor betydelse för kyrkogårdens ålderdomliga prägel.

Lindar längs vägen i norr.

11

Att särskilt tänka på i förvaltning och ­användning av kyrkogården

Kronologi

•  Bogårdsmuren och de äldre lövträden, framför allt på den äldsta och västra delen. •  Den västra sluttningens terrasseringar efter ­omgestaltningen 1921. • Likboden •  Stigluckan från tidigt 1700-tal. •  Den Ulfsax´ska gravkammaren.

1100-talets mitt. En romansk kyrka uppförs. Curman 1958

Källförteckning ATA Antikvarisk-topografiska arkivet Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet SLM Stockholms läns museum, arkivet Curman, S & Curman, G, Sveriges kyrkor. Sollentuna härad, ­Stockholm 1958 Nilsson, Gunilla, Eds kyrka. I: Låt kyrkorna berätta. Kulturhistoriskt skyddade kyrkor i Stockholms stift. Stockholms stift, Stockholm, 2008 Wadström, Inger, Eds kyrka. Upplands kyrkor – 166, Strängnäs 1975 Uppgifter från församlingen

12

1712. Den södra stigluckan uppförs och erstter en ­äldre förfallen. Curman 1958 1822. Lövträd planteras utmed kyrkogårdsmuren. Curman 1958 1870- tal. Kyrkogården utvidgas åt väster med ett ­sluttande markstycke. Samtidigt rivs den gamla västra ­bogårdsmuren. Curman 1958 1843. Gravkor uppförs åt kammarherren T W Ankarcrona på Runsa gård. Curman 1958 1921. Den utvidgade kyrkogården mot väster ordnas med terrasseringar efter förslag av S Curman. Curman 1958 1923. Ny likbod uppförs efter förslag av S Curman ­uppförs. Curman 1958 1930. Det Ankarcronska gravkoret restaureras. ATA 1949. Det utvidgade området av kyrkogården i norr ­invigs. Planerat efter ett förslag av E Fant. Curman 1958 1970-tal. Nyplantering av allé från stigluckan i söder. Borttagning av häckar på den västra delen. Församlingen 1980. Utvidgning av kyrkogården i öster. ATA