Djursholms begravningsplats

Djursholms begravningsplats Danderyds fÜrsamling, Solna kontrakt, Stockholms stift Djursholm 2:348, Danderyds socken, Danderyds kommun, Stockholms län, Uppland

1

Gravkapellet och Djursholms begravningsplats är skyddade enligt 4 kap kulturmiljölagen.

TEXT: Martina Berglund 2014 FOTO: Mattias Ek 2013 Omslagsbild: Djursholms begravningsplats huvudentrén från norr.

Foto: Mattias Ek ©Svenska kyrkan, Stockholms stift Stockholm 2015 www.svenskakyrkan.se/stockholmsstift info.stockholmsstift@svenskakyrkan.se

2

Djursholms begravningsplats År 1889 bildades Djursholms villastad. Det ansågs dock vara långt och dåliga vägar till församlingens kyrka i Danderyd och tillfälliga gudstjänster hölls istället i Djursholms slott. Även närmaste kyrkogård låg vid Danderyds kyrka och så småningom upp­ kom tankar om en egen begravningsplats. År 1895 tillsattes en kommitté för att driva frågan om en be­ gravningsplats i Djursholm och året därpå bildades Djursholms kyrkogårdsförening och lämplig mark uppläts av Djursholms Aktiebolag. Först uppfördes dock ett nytt kapell i församlingen, Djursholms ka­ pell, vilket inte ligger på begravningsplatsen, utan förlades i kvarteret Breidablik vid Danavägen. Ini­ tiativet kom från teologen Natanael Beskow och arkitekt var Fredrik Lilliekvist.

Djursholms begravningsplats ligger i Danderyds kommun och invigdes 1897. Begravningsplatsen drevs till en början av kyrkogårdskommittén och därefter kyrkogårdsföreningen för att sedan, då Djursholm blev köping 1901 tas över av Djursholms stad fram till 1971. Begravningsplatsen sköts idag av Danderyds församling.

Kapellet som finns på begravningsplatsen tillkom först 1938, och ritades av arkitekten Lars Israël Wahlman. Byggnaden benämns idag Altorps grav­ kapell, men även Djursholms gravkapell.

HISTORIK Kyrkogårdskommittén som letade efter lämpliga platser att anlägga begravningsplatsen på i slutet av 1800-talet, fann till sist ett område som bestod av en höjdrygg mellan några mindre dalgångar och omringad av betesmarker. Stockholms stadsträd­ gårdsmästare tittade på platsen och ansåg att den var ”synnerligen lyckligt vald och lämplig för sitt ändamål – en kyrkogård i amerikansk parkstil”.

Den östra dalgången har fyllts igen och där sträcker sig idag Ymervägen. Den andra finns i begravnings­ platsens västra del vilket än idag gör att marken där bara delvis kan användas till begravningar då den är mycket sank.

Begravningsplatsen kom att anläggas i en ekbacke och utformningen har hela tiden till stora delar fått styras av naturen, vilket gjort att den har därför ka­ raktären av skogskyrkogård. Då den kom till fanns

sannolikt vissa av de större ekarna på platsen redan, medan övrig vegetation har vuxit upp under årens gång. År 1896 hade området snarare tydliga spår av betning av djur eftersom den använts för detta under lång tid. Därför var platsen säkerligen öppnare då än vad den är idag.

Området planerades av park- och trädgårdsanläg­ garen Oskar Nilsson i Stockholm. Redan från bör­ jan fanns tanken att begravningsplatsen skulle utfö­ ras utan raka rader av gravvårdar. Områdets södra del planerades först och invigningen skedde i maj 1897. Efter ceremonin genomfördes den första be­ gravningen då skulptören Alfred Nyström begravdes i kvarteret Urnan.

Området som man hade till förfogande utnyttja­ des inte fullt ut från början, utan utvidgades suc­ cessivt. Fram till 1913 användes endast höjdsträck­ ningen i sydost, men eftersom det ännu var vanligast med kistbegravningar behövdes snart ny mark. Arki­ tekt Lars Israël Wahlman fick i uppdrag att planera hela det område som utgör begravningsplatsen idag, men arbetet delades upp i två etapper. Den första nygjorda delen som förlades i nordväst invigdes 1916.

Begravningsplatsen Sedan påbörjades förbere­ delserna för att planera res­ ligger i en ekbacke ten av området. Man var då och utformningen tvungen att spränga för att få större markdjup och drä­ har till stora delar nera de mer låglänta om­ fått styras av rådena. Arbetena var klara naturen.

1924 och begravningsplat­ sen hade då fått den utbred­ ning som består idag. Mark finns dock reserverad i söder i översiktsplanen för att kunna utvidga begravningsplatsen i framtiden om behovet finns.

Grundidén var att utnyttja den befintliga terrängen och förlägga gravplatserna så att de på ett naturligt sätt smälte in i den. De senare ordnade områdena, som de Wahlman planerade och som invigdes 1916, fick mer raka linjer efter var gravarna skulle förläg­ gas. Detta har dock successivt förändrats på några ställen, då alltmer vanliga urngravarna inte ställer samma krav på gravplatsernas orientering som kist­ gravar.

3

Även gravkapellet ritades av Lars Israël Wahlman och invigdes 1938. På begravningsplatsen är en rad namnkunniga personer begravda, som Elsa Beskow vars son, Bo Beskow, utförde freskomålningar in­ uti kapellet. Dessa föreställer bland annat hans far Nathanael Beskow.

Begravningsplatsen omgavs från början av ett trä­ staket, vilket försvann någon gång under de första 35 åren, troligen i samband med utvidgningar. År 1932 skildes begravningsplatsen från omgivningen endast med ett ”mer eller mindre brett markområ­ de”. Några åtgärder vidtogs dock inte förrän i sam­ band med kapellbygget då medel beviljades till att uppföra stenmurar vid huvudentrén och mot Öst­ ra Valhallavägen. Murarna stod klara till invigning­ en av kapellet 1938. Tre år senare fick kyrkogårds­ styrelsen godkänt från stadsfullmäktige att inhägna hela begravningsplatsen genom att plantera en häck.

Huruvida denna häck någonsin planterades är dock oklart. Det gunnebostängsel som finns där idag till­ kom sannolikt i början av 1970-talet då Danderyds församling övertog skötseln av begravningsplatsen.

På 1930-talet uppläts gravplatser i kvarteret Alen i väster till reducerade priser för mindre bemedlade invånare. Det var läkaren Anton Lychou som tog in­ itiativ till detta och som i ett brev till kyrkogårdssty­ relsen vädjade till allas lika värde inför döden.

Frågan om att anlägga en minneslund uppkom i början av 1960-talet och det gavs i uppdrag åt träd­ gårdsarkitekterna Sven Hermelin och Ingrid Wed­ born att ta fram ett förslag. Det tog några år och en omarbetning innan minneslunden anlades, men 1970–71 blev den klar. Här placerades också ett konstverk av konstnären Axel Wallenberg 1982.

Klockstapeln restes 1961 strax väster om kapellet.

Förlagan ritades även den av Sven Hermelin och den tillverkades av verkstäderna på Vaxholms kustar­ tilleriregemente. Att verkstäderna på Vaxholm ut­ förde arbetet berodde på att en liknande klockstapel hade uppförts på Västberga kyrkogård i Stockholm några år tidigare.

Byggnader för personalen uppfördes först på 1970-talet. Sven Hermelin föreslog en plats där en byggnad sedan placerades vilken ritades av Jan Wahlman, son till Lars Israël Wahlman. Placering­ en gjordes mot bakgrund av att begravningsplatsens karaktär av naturpark skulle bevaras och för att ar­ betet skulle kunna skötas på ett rationellt sätt. Här finns utrymmen både för personal, maskiner och för kyrkogårdsexpeditionen. År 1988–89 tillkom en ­maskinhall för underhållsarbeten.

4

BESKRIVNING Omgivning Begravningsplatsen ligger i Danderyds kommun norr om Stockholm, belägen mellan Ymervägen och Östra Valhallavägen i Djursholm. I närheten finns främst villaområden, en skola samt en större idrottsplats. Längs begravningsplatsen i väster går Roslagsbanan.

Omgärdning och grindar Huvudentrén till begravningsplatsen finns vid Ymervägen i norr. Ingången är försedd med kortare murpartier på vardera sidan, av huggen fogad sten

med täckskivor av sten. Runt hela området löper ett gunnebostängsel, med ytterligare en ingång i norr med grind samt ingångar i sydväst och öster. Begrav­ ningsplatsen omgärdas också av träd och buskar av olika slag som skapar en lummig inramning.

Gravkvarter och gångsystem, belysning m.m.

Gångarna på begravningsplatsen är omväxlande raka och slingrande och är oftast gruslagda, men även stensatta gångar förekommer. Här och var finns trappor av sten och trampstenar i gräskvar­ teren. De kvarter som ligger i de låglänta delarna är mer öppna och flacka, medan övriga är förlagda bland träd och annan växtlighet på höjdpartier.

Några kvarter har enbart låga, till stor del natur­ stensformade stenar, som står i mjuka rader mellan tallarna. De flesta stenar är hänsynsfullt inpassade i den kuperade terrängen. I senare ordnade kvarter står stenarna på raka rader, som i nordväst och i ös­ ter. Här är också gravvårdarna mer lika i sin utform­ ning, medan de är mer individuella i övrigt. De flesta kvarteren har en oregelbunden form, även de styrda av terräng och natur. Här och där står bänkar av oli­ ka ålder och karaktär utplacerade. De flesta mycket enkla bestående av stenar som underrede med en bräda att sitta på.

Det finns sparsamt med belysning på begravnings­ platsen, endast längs gångvägen mellan kapellet och

Många kvarter och gravplatser är känsligt 5 placerade i den kuperade terrängen.

Nyare, flackt kvarter i öster med gravvårdar i raka rader.

6 Skulptören Alfred Nyström var den första att gravsättas på begravningsplatsen, 1897.

huvudentrén. Här finns svarta lyktstolpar med en enkel fyrsidig glasad lykta.

Alla begravningsplatsens kvarter utom ett (Urnan) har ovanligt nog namngetts efter olika växter och djur och har namn som Björken, Ljungen, Fjärilen, Blåklinten, Violen och Gullvivan.

Gravplatser och gravvårdar På begravningsplatsen finns många gravplatser där texten är inristad direkt på en berghäll eller på fri­ liggande stenar. Flera av gravvårdarna är mycket påkostade med till exempel stora rikt utsmyckade stenar, vilket återspeglar Djursholm som ett välbe­ suttet område. Här finns dock även exempel på den raka motsatsen, bland annat i ett kvarter i väster med bevarade enkla gravstenar från den så kallade allmänna linjen där mindre bemedlade kunde begra­ vas till ett reducerat pris.

Flera namnkunniga personer vilar på begravnings­ platsen, som Elsa Beskow (1874–1953) som var konstnär, illustratör och författare till några av våra mest älskade barnböcker. Även hennes man, Natha­ nael Beskow (1865–1953), är begravd här. Han var en författare och predikant som spelade stor roll för Djursholms kulturliv och var en av initiativtagar­

na till Djursholms kapell. Här vilar även författa­ ren Harriet Löwenhielm (1887–1918) och Alice Teg­ nér (1864–1943). Förutom att hon var tonsättare till många barnvisor var hon även Djursholms kapells första kantor.

Grundaren till Djursholms villastad, bankdirektö­ ren Henrik Palme (18 som ritade bland annat Solli­ den på Öland och Olympiastadion i Stockholm.

Minneslund och askgravlund Minneslunden ligger i begravningsplatsens sydöstra hörn. Denna nås genom en pergola av trä och på gångar belagda med gatsten. Även murar och ra­ batter är uppbyggda av gatsten där det växer bland annat idegran som omger träbänkarna som vetter ut mot den öppna gräsytan. En miniatyrfontän porlar intill. Från minneslunden har man fri sikt över den stora gräsytan där gravsättningen sker, genom en arkad av björkar och bort mot begravningsplatsens västra del. Vid en ek intill kan besökare placera blombuketter och en bit ut på gräsytan står en skulptur i form av en fågel i brons på en pelare. Ut­ smyckningen som är gjord av skulptören Axel Wal­ lenberg sattes upp i början av 1980-talet. Mot Östra Valhallavägen finns murar av huggen fogad sten och

Arkitekten Torben Gruts enkla gravvård, med 7 kopparbokstäver på en natursten.

en grind av smide utsmyckad med lövformationer.

Här växer idegran och schersmin.

I ett skogsparti på områdets nordvästra del har en askgravlund anlagts. En grusgång leder upp till en plats med en bänk och en centralt placerad natur­ sten, omgiven av tallar och lövträd samt blomplan­ teringar.

Vegetation På Djursholms begravningsplats finns en hel del ve­ getation, till stor del naturlig men även planterad.

Området domineras av stora gamla ekar som växer till synes fritt i terrängen. Här finns även ett stort an­ tal tallar och björkar. Björkarna har också planterats som en arkad på begravningsplatsens västra del, där marken är för sank för att användas för begravnings­ ändamål. Arkaden syns även från minneslunden.

På flera ställen har marken lämnats oklippt och där uppstår vackra blomsträngar sommartid. På be­ gravningsplatsens sydöstra del har rader av lönnar planterats i de nyare kvarteren där också rabatter finns med buskar som ölandstok, tuja och gullregn.

På vardera sida om huvudentrén växer häckar av cotoneaster. Längs staketet som omger begravnings­

8 Grundaren av Djursholms villastad, Henrik Palmes, gravvård.

platsen finns relativt vildvuxen vegetation av huvud­ sakligen ek och hassel, vilket skapar en något brokig men lummig inramning.

Övriga byggnader och anläggningar Norr om kapellet ligger två längor med ekonomi­ byggnader mitt emot varandra. På den ena sidan finns en byggnad med pulpettak medan längan på den andra har sadeltak täckt med betongtegel.

Samtliga byggnader har stående lockpanel målad i svart med röda detaljer. Husen förbinds med svarta trästaket.

Klockstapel Klockstapeln är placerad strax väster om kapellet, på begravningsplatsens högsta punkt. Det är en en­ kel konstruktion i form av en klockbock i tjärat trä med en huv bestående av ett valmat sadeltak täckt av skiffer.

Konstnärlig utsmyckning I minneslunden finns en fågel i brons formgiven av Axel Wallenberg.

9

Här vilar Alice Tegnér med maken Jakob Tegnér.

Minneslunden med skulptur i brons.

Vegetationen är rik och varierad med münga 10 och tallar samt olika sorters buskar och ekar planteringar.

Begravningsplatsen i väster. Till vänster i bild syns rester av den allmänna linjen och till höger arkaden av björkar.

KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK Djursholms begravningsplats anlades under slutet av 1800-talet och är ett typiskt exempel på begrav­ ningsplatser från denna tid, där vurmen för den fria naturen stod i fokus. Detta har också fortsatt att tillämpas under åren och även senare förändringar har till stor del anpassats efter naturen på platsen.

Befintliga träd och annan växtlighet har sparats och bejakats och gravplatserna har placerats i samklang med den på vissa ställen starkt kuperade terrängen, liksom de slingrande gångstigarna. Detta skapar en kontinuitet och är en stor och viktig del av begrav­ ningsplatsens karaktär. Begravningsplatsen rymmer förutom detta flera överraskningsmoment, bland an­ nat genom trappor av sten och de mindre rum som naturligt bildas av marken och växtligheten.

På Djursholms begravningsplats finns gravvår­ dar som väl representerar 1900-talets gravkonst. ­Exemplen utgörs av gravvårdar både från mindre bemedlade genom kvarteret med den allmänna lin­ jen samtidigt som ett stort antal påkostade och rikt

utsmyckade gravplatser tydligt påminner om Djurs­ holm som ett alltjämt välbesuttet område. På be­ gravningsplatsen finns många personer begrav­ da som har haft stor betydelse för bygden och/eller samhället i övrigt. Detta ger begravningsplatsen ett samhällshistoriskt värde. Här finns också flera ur ett konstnärligt perspektiv kulturhistoriskt intressanta gravvårdar.

Att särskilt tänka på i förvaltning och ­användning av kyrkogården • Den fritt växande naturmarken med sin rika vege­ tation, kuperad terräng och slingrande gångstigar.

• De äldre gravvårdarnas höga kulturhistoriska värden, såväl de mer påkostade som de betydligt enklare.

11

Kronologi 1889. Djursholms villastad grundas (Nilson 2001) 1895. En kommitté tillsätts för att driva frågan om en begravningsplats i Djursholm (Nilson 2001) 1896. Djursholms kyrkogårdsförening bildas och Djurs­ holms Aktiebolag upplåter mark. (Nilson 2001) 1897. Begravningsplatsen invigs. (Nilson 2001) 1906. Slottsarkitekten Fredrik Lilljekvist utreder frågan om ett gravkapell. (Nilson 2001) 1916. Begravningsplatsen utvidgas. (Nilson 2001)

1938. Gravkapellet ritat av Lars Israël Wahlman invigs.

(Nilson 2001) 1961. Klockstapeln invigs. (Nilson 2001) 1971. Danderyds församling tar över ansvaret för ­begravningsplatsen. Minneslunden och förvaltnings­ byggnaden invigs. (Nilson 2001) 1988–89. En maskinhall byggs intill förvaltnings­ byggnaden. (Nilson 2001) 2013.En askgravlund anläggs. (Församlingen)

1924. Begravningsplatsen får den utsträckning som den har idag. (Nilson 2001)

Källförteckning ATA Antikvariska-topografiska arkivet Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet SLM Stockholms läns museum, arkivet Boëthius, Ulf, Vägvisare till kyrkorna i Stockholms län.

Länsstyrelsen i Stockholm. Stockholm 1980.

12

Nilson, Lars-Erik, Djursholms begravningsplats. ”En underbar tafla”.

Samfundet Djursholms forntid och framtid. Djursholm 2001.

Uppgifter från församlingen