Österhaninge kyrkogård

Österhaninge kyrkogård Österhaninge församling, Haninge pastorat, Södertörns kontrakt, Stockholms stift Haninge Österhaninge kyrka 1:1, Österhaninge socken, Haninge kommun, Stockholms län, Södermanland

1

Österhaninge kyrka och kyrkogård är skyddade enligt 4 kapitlet kulturmiljölagen. Kyrkan ligger inom ett område av riksintresse för kulturmiljövården.

TEXT: Hedvig Bellberg, Stockholms läns museum, 2014 FOTO: Mattias Ek, Stockholms läns museum, 2013 Omslagsbild: Österhaninge kyrka och kyrkogård sedd ovan.

Foto: Leif Gustavsson ©Svenska kyrkan, Stockholms stift Stockholm 2015 www.svenskakyrkan.se/stockholmsstift info.stockholmsstift@svenskakyrkan.se

2

Österhaninge kyrkogård Sockennamnet Österhaninge har sitt ursprung i ett bygdenamn, Hanungi, och är namngivet efter invånarna i området – hanungar (-inge), - som brukar tolkas som ”de som bor vid Hanveden”.

Skogsnamnet Hanveden avser ett större skogsområde på centrala Södertörn och är sammansatt av orden hane ”tupp av skogsfågel” och det fornsvenska vidher ”skog”. Öster- i Österhaninge är tillagt för att skilja namnet från sockennamnet Västerhaninge. De båda kyrkorna ligger bara drygt 3 kilometer ifrån varandra. Österhaninge kyrka ligger högt belägen invid den gamla landsvägen till Västerhaninge och omges av kyrkogården och det omkringliggande kulturlandskapet. Österhaninge kyrka är uppförd runt 1320, med utvidgningar gjorda under de närmast följande århundradena. Det finns trädateringar som visar att kyrkans sannolikt började byggas 1317. Tidigare har man trott att kyrkan uppfördes under 1200-talet men dateringar visar en något yngre datering.

Kyrkan har troligen ersatt en tidigare träkyrka på platsen. Kyrkan står på platsen för ett sinat källflöde, som sannolikt haft betydelse för placeringen av byggnaden. Kyrkan har en rektangulär plan med ett femkantigt gravkor vid den östra gaveln och torn mot väster. Mot söder är utbyggt vapenhus och mot norr sakristia. Österhaninge församling och pastorat delades 1607-08-15 då Ornö, Utö och Nämdö församlingar och pastorat bildades. 1636-03-31 delades församlingen på nytt, då Tyresö församling och pastorat bildades. Vid samma tidpunkt införlivas Ornö, Utö och Nämdö församlingar i Östehaninge pastorat.

Denna pastoratsbildning består till 1923-05-01, då Dalarö, Ornö, Utö och Nämdö (som 1929 överförs till Djurö) församlingar bildar eget pastorat och Österhaninge församling åter igen utgör ett eget pastorat. Från 1963 till och ed 2001 utgör det båda pastoraten en flerpastoratssamfällighet. År 2002 läggs Dalarö församling ihop med Ornö och Utö församlingar och flerpastoratssamfälligheten upplöses. Sedan 1 januari 2018 utgör Österhaninge församling tillsamman med Dalarö-Ornö-Utö församling och Västerhaninge-Muskö församling Haninge pastorat.

Österhaninge kyrka och kyrkogård ligger inom ett område av riksintresse för kulturmiljövården, bland annat för sin gamla centralbygd i Österhaninge, med sockencentrum och medeltida kyrka samt gamla byar. Av uttryck för riksintresset är också det rika fornlämningsbeståndet med stenåldersboplatser, bronsåldersgravar och många gravfält från järnåldern, bland annat det enorma Jordbrogravfältet.

Gamla vägsystem och en kyrkomiljö med prästboställen och kyrkskola är värdebärande tillika det av På den södra storgodsdriften präglade landskapet, liksom övergiv- och sydöstra delen na bytomter, de bevarade bymiljöerna samt utskiftade av kyrkogården gårdar i den öppna odlings- finns det ovanligt bygden.

många omfångsrika gravstenar.

HISTORIK Österhaninge kyrka kallas också för S:ta Gertruds kyrka. Namnet kommer från en sägen som upptecknats på 1730-talet där det berättas att Öster- och Västerhaninge kyrkor fått namnen S:ta Gertrud respektive S:ta Brita efter två systrar. Troligast är dock att de fått namnen efter två helgon som de blivit helgade åt.

Vid 1970-talets restaurering av kyrkan påträffades under kyrkogolvet ett numera sinat källflöde, vilket tyder på att platsen varit betydelsefull av religiösa och kultiska skäl långt innan kyrkan byggdes. Österhaninge omnämns för första gången som socken 1314 och den förste omtalade prästen var en man vid namn Frender 1324. Vidare nämns kyrkan i ett testamente 1335.

Gravkoret vid kyrkans östra gavel uppfördes till minne av Klas Bielkenstierna på Årsta 1663. Det är en kopia av gravkoret över ätten Wrangel i Skokloster. Gravmonumentet tillhörande Bielkenstierna är ett av Sveriges förnämsta skulpturala arbeten från högbarocken och tillkom 1683. Det är utfört av Nicolaes Millich och kan ses som en hyllning inte bara till ätten, utan också till Sverige som stormakt.

Kyrkogårdens utbredning kring kyrkan är densamma sedan medeltiden. I stället för att utvidga 3

Österhaninge kyrka och kyrkogård 1638, utsnitt (Lantmäteriets arkiv: Redovisning)

kyrkogården, då behov uppstod vid 1800-talets slut, anlades en ny begravningsplats några hundra meter nordost om kyrkan och kyrkogården. På en karta från 1638 syns att kyrkogården inringas av en bogårdsmur som, precis som idag, leder runt hela kyrkan. Bogårdsmuren kring kyrkogården har blivit omlagd i de södra och östra längorna, med början i söder 2006 och avslut i öster 2009-10.

En klockstapel uppfördes på berget sydöst om kyrkan 1717. Skälet var att man ansåg att klockorna när de hängde i kyrktornet inte hördes. 1903 brann dock denna klockstapel ner. De smälta klockorna göts om i de äldre klockornas stil och placerades i kyrkans torn, där ljudgluggar togs upp för att de skulle höras bättre.

BESKRIVNING Omgivningen Ett något kuperat odlingslandskap uppbrutet av skogsklädda höjdpartier sträcker sig mellan Österhaninge kyrka och gårdarna Husby och Kalvsvik. I norr rinner två åar från Kalvsvik och Alby och förenas i ett gemensamt flöde som passerar Husby på väg till sitt utlopp i Blista färd. Kyrkan, kyrkoherdebostället Solberga och de stora gårdarna Husby, Hässlingby och Kalvsvik bildar den gamla kärnbygden i Österhaninge.

I Österhaningetrakten finns rikligt med fornlämningar, mestadels från järnålder och vikingatid, vilket tyder på en tidig bosättning i området. Ett fler4

tal bevarade runstenar från 1000-talets senare del, de flesta med korsets symbol i sin ornering, tyder på kristendomens tidiga insteg hos de välbesuttna släkter som reste dem.

Kyrkskolan ligger strax norr om kyrkan och kyrkogården. I nordostlig riktning ligger den stora begravningsplatsen. Öster om kyrkan finns fattighustomten. .

Omgärdning och grindar Kyrkogården avgränsas av en torv- och grästäckt kallmurad bogårdsmur, vilken tidigare varit spåntäckt. Muren har ingångar i norr och söder samt en mindre öppning i sydväst. Ingångarna mot norr och söder flankeras av kraftiga vitputsade grindstolpar under koppartäckta tälttak. I äldre tid har åtminstone en av öppningarna haft en övervälvd port. Innanför bogårdsmuren växer en trädkrans av lönnar.

Gravkvarter och gångsystem, belysning mm Gravkvarteren löper dels smala utmed den längsgående murens sträckning och avgränsas av gångsystemen. I sydost finns ett gravkvarter som sträcker sig från gångsystemet vid kyrkan ut mot muren. Allra närmast kyrkan ligger enstaka vårdar invid väggen.

I väster ligger en stor gravkvartersyta i mitten och i norr finns ett kvarter längs kyrkans vägg. Gångarna är asfalterade på kyrkogårdens östra sida och kring kyrkan, medan gångarna i den lägre belägna delen i väster är belagda med fint grus. På ett par ställen längs gångstråken finns bänkar att slå sig ner på.

Ingången från söder till kyrkogården.

En öppning finns mot väster genom muren i det sydvästra hörnet. Här står några stora 5 äldre gravstenar.

Kyrkogårdens västra del sedd från öster.

6 Kyrkogårdens västra del, där kyrkogården har sin huvudsakliga utbredning, sedd från sydväst.

Kyrkogårdens sydöstra del, där det bl.a. finns en grav med järnstaket.

Belysningen utgörs av svarta, inte alltför höga, lyktstolpar med vita runda glober placerade längs med grusgångarna.

Gravplatser och gravvårdar På kyrkogården finns gravvårdar från och med 1800-talets början. De äldsta är belägna söder och väster om kyrkan. Flera av dem har svårtydda inskriptioner, då texten vittrat bort. På kyrkogårdens nordvästra del, mot muren, ligger författarinnan, freds- och kvinnokämpen Fredrika Bremer (1801– 65) begravd. Hon var aktiv i sin tids kulturdebatt, och skrev flera romaner och reseskildringar. Graven är kringgärdad av en gjutjärnskedja mellan låga stenpollare. På stenen står ”Här vilar Fredrika Bremer 1801-1865. När jag ropade till Herran/frälsade han mig utur all min nöd.” Hennes föräldrar och syskon finns också begravda i en grav på kyrkogården. Fredrika Bremer undervisade på Hässlinge gård, en stor gul byggnad som syns sydost om kyrkogården. Hon växte upp på den närbelägna Årsta

gård och besökte ofta gudstjänsterna i Österhaninge kyrka.

Utmed kyrkans norra mur finns ett kvarter med gravvårdar tillkomna under 1970-talet, vilka placerades mycket nära kyrkomuren, något man senare insett var en olycklig placering, då de dels hamnade mycket tätt, dels riskerar röra sig i jorden nära grussträngen kring kyrkan. I kvarterets främre rad återfinns flera triquetrakors. Triquetran är främst känd som en kristen symbol för treenigheten. Den är också kallad en keltisk knut och vanlig på keltiska kors och annan konst från den keltiska kyrkan.

På den södra och sydöstra delen av kyrkogården finns det ovanligt många omfångsrika gravstenar. De är både höga och tunga. Det finns en oerhört fin gravvård på kyrkogårdens sydostsida, rest över en kyrkvärd. Vården är högrest och utmejslad med en ornamentik som avbildar vinrankor, med ett ordenband slingrade runt stenen. Det finns ytterligare en liknande sten på kyrkogården, fast med rundad topp, och även den med vinrankor.

7

Kyrkogårdens västra del sedd från öster.

8 Fredrika Familjen Bremers Bomans familjegrav gravvård finns frånnära tidigt det 1900-tal hörnet av kyrkogården. nordvästra

Vid ingången genom muren, finns en omfångsrik gravvård över familjen Bjurholm. Den är utformad som toppen på en obelisk, en pyramid, och omgärdas av en stenram i betong, som dock kommer att bytas ut till en stenram.

Titlar som finns representerade på kyrkogården är bland annat flera av kyrkans män som kyrkvärd, klockare, och kontraktsprost.

Gravsättning görs så gott som uteslutande i de redan befintliga gravarna. En av tre nya vårdar tillhör en person i släkten Braunerhjelm, som redan finns representerad på kyrkogården genom ett flertal gravar på kyrkans sydostsida, varför familjen av lång tradition tilläts en ny grav. Det finns bara en grav som har järnstaket. Denna tillhör familjen Braunerhjelm.

Vegetation Trädkransen utgörs av lönn, som partiellt är utbytta vid murens södra och östra sträckning. De norra och västra längornas träd är fortfarande mycket åldriga. I det nordvästra hörnet finns ett vårdträd på en gravrätt, tidigare en hängask, men numera en ung hängbjörk. I det nordvästra hörnet står en hängkaragan vid en grav rest över en kyrkoherde.

Vid Fredrika Bremers gravvård står två stora lindar.

Utöver träden växer mindre blomster på gravvårdarna. Några häckar som avskärmar kvarteren förekommer inte, utan kyrkogården hålls helt öppen.

Marken täcks av gräs.

En vacker gravsten över en kyrkvärd, med slingrande vinrankor utmejslade i stenen.

Övriga byggnader och anläggningar Utanför den norra bogårdsmurslängan, i nordväst vid parkeringen, står ett pumphus och mitt över vägen en bit längre bort mot kyrkans norrsida finns en förvaringskammare med en dörr utförd i koppar. På kyrkans ostsida, rakt över vägen finns ett rött församlingshus som sedan en kort tid tillbaka kommit i församlingens ägo. Församlingen äger även mark mot väster utanför kyrkogården.

En liknande sten med vinrankor längs kanten9av gravstenen

KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK Österhaninge kyrka och kyrkogård ligger inom ett riksintresse för kulturmiljövården och har således synnerligen höga kulturhistoriska värden. Området kring Österhaninge kyrka har en lång boplatskontinuitet och trakten var bebodd redan under tidig medeltid.

Kyrkan och kyrkomiljöns fria läge, gör att platsen är väl synlig i landskapet. Kyrkogården har en bibehållen medeltida prägel med den inramande bogårdsmuren. Kyrkogården har heller inte utvidgats i senare tid. Vissa av träden i trädkransen är fortfarande mycket åldriga och bidrar ytterligare till att värna den äldre dimensionen i kyrkogårdsmiljön.

Avsaknaden av häckar som gräns mellan gravkvarteren gör att gravstenarna står i fokus och att kyrkogårdsrummet tydligare definieras av bogårdsmuren.

10 Kyrkogården sedd från sydost, med Bjurholms gravvård t.v. i bild.

Det finns såväl 1800-talsgravvårdar, som nyare släktgravvårdar och bygdehistoriska gravvårdar på kyrkogården. Flera är uttrycksfulla. Eftersom inga, eller ytterst få, nya gravar upplåts kan det befintliga utseendet få ha en fortsatt kontinuitet, varpå bygdens personhistoria framhävs och bevaras i kyrkogårdsmiljön.

Att särskilt tänka på i förvaltning och ­användning av kyrkogården • Kyrkomiljöns läge och sannolika sammanhang som kultplats ända sedan förkristen tid.

• Bogårdsmurens äldre bevarade inramning av kyrkogården.

• Trädkransen av lönnar.

• Alla äldre gravvårdar, gravvårdar med personhistoria samt gravvårdar av särskild karaktär och form.

• Smidesdetaljer på och kring vårdarna.

Källförteckning ATA Antikvarisk-topografiska arkivet

Kronologi

Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet

1317. kyrkan börjar byggas. ATA

ABLM Stockholms läns museum, arkivet

1663. Gravkoret vid östra gaveln uppförs till minne av Klas Bielkenstierna på Årsta. Schnell 1965

Lantmäteriet – Historiska kartor Boëthius, U, Vägvisare till kyrkorna i Stockholms län, Uddevalla 1980

1683. Det Bielkenstiernska gravmonumentet utfört i barockstil kommer på plats i gravkoret. Nilsson, Westerberg 1995

Lilja, Kersti, Österhaninge kyrka. Låt kyrkorna berätta. Kulturhistoriskt skyddade kyrkor i Stockholms stift. Stockholms stift 2008

1717. En klockstapel uppförs på berget sydöst om kyrkan. Lundqvist 1944

Nilsson, Christina, Kyrkguiden: vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Informationsenheten, Stockholms stift, Stockholm, 3:e rev. uppl. 2001

1880. Ett bårhus byggs norr om sakristian, som en tillbyggnad. ATA

Åstrand, Göran, Känt och okänt på Stockholms kyrkogårdar, Ordalaget, Bromma, 1998 Österhaninge församling, Fredrikson, Catharina red., Österhaninge kyrka, TMG Stockholm, småskrift 2010 Riksintresseutbredning – www.fmis.raa.se

1903. Klockstapeln brinner ned. Lundqvist 1944 1929. Ett förslag till utvidgning av kyrkogården mot väster ritas upp. Förslaget förverkligas dock aldrig. Arkitekt Harald Wadsjö.

1972. Ny belysning av kyrkogården. (Belysning av kyrkogården finns även på 1960-talsfoton). ATA

Kyrkogårdschef Kai Toneby

11