Österhaninge begravningsplats

Österhaninge begravningsplats Österhaninge församling, Haninge pastorat, Södertörns kontrakt, Stockholms stift Klockarlötsvägen, Österhaninge socken, Haninge kommun, Stockholms län, Södermanland

1

Österhaninge begravningsplats är skyddad enligt 4 kapitlet kulturmiljölagen. TEXT: Hedvig Bellberg, Stockholms läns museum, 2014 FOTO: Mattias Ek, Stockholms läns museum, 2013 Omslagsbild: Ingången till begravningsplatsen från öster. Rakt fram i fonden syns ett kors som utsmyckar miljön. Norr är till vänster i bild. Foto: Mattias Ek ©Svenska kyrkan, Stockholms stift Stockholm 2015 www.svenskakyrkan.se/stockholmsstift info.stockholmsstift@svenskakyrkan.se

2

Österhaninge begravningsplats I Österhaninge församling finns dels den gamla kyrkogården kring Österhaninge kyrka, dels den nyare begravningsplatsen vid Klockarlötsvägen omkring en halv kilometer nordost om kyrkan och kyrkogården. Österhaninge omnämns för första gången som socken 1314. Sockennamnet Österhaninge har sitt ursprung i ett bygdenamn, Hanungi. Ortnamnet är namngivet efter invånarna i området – hanungar (-inge), – och kan tolkas som ”de som bor vid Hanveden”. Skogsnamnet Hanveden avser ett stort skogsområde på Södertörn och är sammansatt av orden hane ´tupp av skogsfågel´ och det fornsvenska vidher ”skog”. Öster- i Österhaninge är tillagt för att skilja namnet från sockennamnet Västerhaninge. Stora skogar, vildmarker, åkermark, frodiga betesområden och skärgård har präglat trakten sedan lång tid tillbaka. Österhaninge begravningsplats ligger också inom ett område av riksintresse för kulturmiljövården, bland annat på grund av den gamla centralbygden i Österhaninge, med sockencentrum, medeltida kyrka samt gamla byar. Av uttryck för riksintresset är också det rika fornlämningsbeståndet med stenåldersboplatser, bronsåldersgravar och många gravfält från järnåldern, bland annat det enorma Jordbrogravfältet. Gamla vägsystem och en kyrkomiljö med prästboställen och kyrkskola är värdebärande tillika det av storgodsdriften präglade landskapet, liksom övergivna bytomter, de bevarade bymiljöerna samt utskiftade gårdar i den öppna odlingsbygden.

HISTORIK Marken som den äldre delen av Österhaninge begravningsplats breder ut sig över inköptes 1887. En utredning om platsens lämplighet som begravningsplats på platsen utfördes 1884. Denna, äldre del, kallades till en början för Österhaninge gamla övre kyrkogård, trots avståndet till kyrkan. På 1927 års karta uppgick storleken på begravningsplatsområdet till totalt 2,5 hektar mark. När man 1993 ansökte om att utvidga begravningsplatsen uppgick ytan till 4,5 hektar före utvidgningen och de nya områdena

i norr och väster till hela 20 hektar. Tillsammans med den intima kyrkogården kring Österhaninge kyrka uppgår markarealen i församlingen idag till hela 30 hektar. Församlingen äger marken ut mot skogsgränsen i norr på begravningsplatsen, men inte marken kring den östra infarten. Det finns två infarter till begravningsplatsen, den östra och den västra. Den övre delen av begravningsplatsen, mot norr och mot nordost, del av den så kallade Hesslingbytomten, tillkom mellan 1950-1970-talen. På åkrarna längst i norr finns dock inte någon begravningsyta. De nordligaste delarna, tillika bergspartiet mitt på begravningsplatsen får inte anordnas som begravningsplatser. Där får heller inte uppföras byggnader. En äldre beteckning på begravningsplatsen är Herrhagen och det har även förekommit att marken i det sydöstra hörnet kallats Kycklinghagen, vilket går att utläsa av dokument från 1800-talets slut och även under den första halvan av 1900-talet. Nu heter hela området Hässlingby. Inom begravningsplatsMarken som Österområdet ryms, från väster, haninge begravningsfastigheterna Hässlingby 18:3, 22:1 respektive 18:2, plats breder ut sig samt i norr Alby 1:5. över inköptes 1887. Sanda herrgård äger Denna äldre del, kal�och har ägt mycket av den kringliggande marken och lades till en början för ett evighetsbrev om nyttjanÖsterhaninge gamla derätt av vissa markavsnitt finns, bland annat gällanövre kyrkogård, trots de marken kring den östavståndet till kyrkan. ra infarten. Områdena Sanda och Berga angränsar till begravningsplatsen i öster, Alby i norr och Lunda i väster. När Österhaninge begravningsplats utvidgades skisserades ett läge för ett kapell på begravningsplatsen. På en ritning gällande utvidgning 1936 syns ett befintligt kapell strax nordväst om den gamla delen. Ett nytt kapell är också inritat rakt ovanför den gamla övre kyrkogården, strax öster om det gamla kapellet. 1936 restaurerades istället det gamla kapellet, och något nytt uppfördes inte på platsen. Det befintliga kapellet är idag rivet och där finns istället en liten parkeringsplats. 3

Österhaninge gamla övre kyrkogård, idag en del av begravningsplatsen, lokaliserad rakt norr om den östra ingången, centralt placerad. Karta från församlingen.

Tankarna på en ny lokal väcktes i mitten av 1990-talet och 2002 fick arkitekter från tre olika kontor, Åsa Flarup-Källmark, Monica Sandberg och Bengt Krusemo, i uppdrag att rita ett förslag till en ny ceremonilokal, med bisättnings- och mottagningsrum, personal- och förrådsutrymmen. Ceremonilokalen skulle vara konfessionslös. Den första etappen av projektet blev bisättningslokalen, som togs i bruk under 2006. Bisättningslokalen är den plats där kistan förvaras i väntan på begravning och gravsättning. Den 9 oktober 2012 invigdes så Österhaningesalen på begravningsplatsen.

BESKRIVNING Omgivning

Översikt över hela begravningsplatsen. Den äldsta delen syns öster om bergspartiet (22:1). De streckade partierna avser mark som varken får användas som begravningsyta eller för uppförande av byggnader. Karta från församlingen.

4

I näromgivningarna kring begravningsplatsen finns mestadels vildmark, skog och åkrar. Den gamla kyrkskolan ligger väster om begravningsplatsen, närmare Österhaninge kyrka. Kyrkan, kyrkoherdebostället Solberga och de stora gårdarna Husby, Hässlingby och Kalvsvik bildar den gamla kärnbygden i socknen. Ett svagt kuperat odlingslandskap som är uppbrutet av skogsklädda höjdpartier sträcker sig mellan området där Österhaninge begravningsplats ligger och gårdarna Husby och Kalvsvik. I norr rinner två åar från Kalvsvik och Alby vilka förenas i ett flöde som passerar Husby på väg till sitt utlopp i Blista fjärd. I området finns rikligt med fornlämningar, mestadels från järnålder och vikingatid, vilket tyder på en tidig bosättning i området. Ett flertal bevarade

Den äldsta delens södra del, mittpartiet, med blicken mot nordväst. Till höger i bild, längst i fonden stod det gamla kapellet.

Begravningsplatsens äldsta del, med blicken mot söder och receptions- och ekonomibyggnaderna. I bild syns den äldsta delens 5 västra sida.

Kvarter på begravningsplatsens östra sida, med blicken mot norr och åkrarna. Väster om dessa kvarter ligger den äldre delen.

6 Avgränsningen mot norr utgörs av staket. I fonden syns Österhaningesalen.

runstenar från 1000-talets senare del som har korsets symbol förekommer, vilket tyder på kristendomens tidiga insteg hos de som reste stenarna i området.

Omgärdning och grindar Det finns en trädkrans, eller allé, som en gång bildat omgärdning kring den äldre delen av kyrkogården. Trädkransen utgörs av lönnar. Vid den östra infarten avgränsar ett trästaket begravningsplatsen från parkeringen och expeditionsbyggnaderna. I norr avgränsar ett glest trästaket med två horisontella ribbor begravningsplatsen från åkermarken. Den nya begravningsbyggnaden breder ut sig utanför avgränsningen. Vid den östra infarten kringgärdar ytterligare staket begravningsplatsområdet och infarten flankeras av gråa stenstolpar. Själva ingången till begravningsplatsen flankeras av granitstolpar i röd sten. De bildas av tillsynes staplade kvadratiska block, men är utförda i vardera ett stycke. Smäckra järngrindar tillsluter ingångarna.

Gravkvarter och gångsystem, belysning m.m. Kvarteren på Österhaninge begravningsplats indelas i benämningarna, nya, nynya och äldsta delen. De nya kvarteren har främst sin utbredning i norr och kringgärdar också den äldsta delen. Gravvårdarna tillåter gravstenar med måtten 50 cm x 1 m. Den äldsta delen har utformats efter ett kvadratiskt ideal, medan 1900-talsdelarna mjukt slingrar sig kring den äldsta delen. Begravningsplatsens kvarter har sin koncentration framför allt i nordost. Där ligger den äldsta delen och kring den har begravningsplatsen växt sig större. Kvarteren har i flera fall låga häckpartier som avdelare mellan sig. Mitt på begravningsplatsen finns ett cirka 25 meter högt bergsparti och uppe i detta ligger enligt uppgift vikingatida gravar. Kring bergets nord-, västoch östsidor finns kvarter. Den äldsta delen av begravningsplatsen ligger väster om berget. Mot norr finner man bland annat bisättningslokalen och muslimska gravområden, både i nordost och

Gravkvarterens utbredning i norr, med blicken mot väster. Där skymtar den nyare klockstapeln till höger i bild.

7

i nordväst, medan man på bergets västra sida finner askgravplatsen och längst i norr, på en bergknalle mitt på begravningsplatsen, minneslunden. I söder finns infarterna. Mot norr finns åkermark och åkermarksöar. Större gångvägar, där vissa tillåter biltrafik, är belagda med asfalt. Mindre gångar och stråk är belagda med grus och sten. Det finns stentrappor med enkla handledare i järn på flera ställen i terrängen. Belysningen utgörs av både gråa och svarta lyktstolpar med enkla tefatsformade hättor som är antingen öppna eller slutna kring ljuskällan.

Gravplatser och gravvårdar

Det förekommer flera typer av gravskick på begravningsplatsen. Det finns både kistgravar, med plats för två kistor, urngravar, med plats för nio urnor, minneslund och askgravplats. Urnor kan även sättas ned i kistgravarna. Vid varje gravsättning i en märkt grav upplåts graven i 25 år. Därefter kan gravrätten förlängas. Den äldsta av kyrkogårdens många gravstenar är från 1887, då den gamla övre kyrkogården anlades och den första begravningen ägde rum. Det finns

en sten i form av en stubbe på begravningsplatsens gamla del. Den är rest över en lantbrukare P. Eriksson (1835-1925). Båda dessa finns på begravningsplatsens äldsta område På den äldre delen mot söder finns urngravar, som tidigare var kistgravar. Det följer fler urngravar upp mot partierna längst i norr på den gamla delen, där det fortfarande finns kistgravar. Uppskattningsvis är hälften av den gamla delen omgjord. På den äldre delen finns exempelvis nedgrävda stenar i kvarteren längst i söder. Dock är man inte säker på var. Några av de äldsta gravarna har innehavare. De är dock utflyttade mot kanterna i de sydliga kvarteren på den gamla övre kyrkogården, så att de står längs öst- och västsidorna. Här, ut mot kanterna, är stenarna höga. I mitten av den äldsta delen står lägre stenar, som också är något yngre. Av namnkunniga personer på kyrkogården finns bland annat. författaren och konstnären Carl Zetterström (1950-2005), skriftställaren Erik Zetterströms ”Kar de Mummas” son. Av samtida stenar som utmärker sig finns det bland annat två nytillverkade runstenar som står som gravvårdar på den norra delen av begravningsplatsen. I nordost finns kistgravkvarter och på tillåtna delar av åkermarken i norr är det förberett för ytterligare gravmark för kistgravar. Det finns ett muslimskt gravkvarter i nordväst och öster om detta även ett muslimskt barnkvarter. Här är gravarna kistgravar som står riktade mot Mekka.

Minneslund och askgravlund Det finns både en minneslund och en askgravplats på begravningsplatsen. Gravsättning i minneslunden sker genom att askan grävs ner på en omärkt plats. Minneslunden anlades 1983 och är belägen mitt på begravningsplatsens norra del på och kring ett av de mindre bergen i dagen, som upplevs som en höjd gentemot de låga kvarterspartierna. Minneslunden har två huvudstationer, där blommor och lyktor kan placeras. Lunden kantas också av fritt växande örter och blomster, bland annat liljekonvaljer. Ljus kan sättas i en ränna av kortenstål på GRO-stenar. Den har en fördjupning med sand i botten där ljus och vaser kan placeras. Det finns också en askgravplats på Österhaninge begravningsplats. Den är anlagd 2009 strax nordost om den västra infarten till begravningsplatsen och heter Skogslunden. Namnet skapar dock förvirring och förväxlas med minneslunden, varför den vardagligt bara kallas askgravplatsen. Askgravplatsen ligger nedanför det höga berg som ligger som Lantbrukare P. Eriksson vilar under en vård i form 8 av en trädstubbe i sten som finns på den äldre delens södra mitt.

Tre äldre gravvårdar på den gamla övre kyrkogårdens västra sida.

Den ena av de två anhalterna för blommor 9 och ljus i minneslunden.

en koncentration på begravningsplatsen och karakteriserar hela begravningsplatsmiljön. Vid platsen rinner ett anlagt vatten nedför bergkammen och gruslagda serpentingångar leder besökaren över en liten bro över bäcken till platsen där minnesstenarna med skyltar finns. På platsen ligger en beläggning med gatstensknott. Stigarna är belagda med grus. De 23 stenarna är utförda i granit och har var och en plats för 15 tavlor. Det innebär att askgravplatsen har plats för 345 små skyltar med två upplåtna gravplatser för varje skylt, alltså 690 begravda. Anhöriga tillåts närvara vid nedsättning av askorna på platsen. Blommor och ljus får sättas på en särskilt anvisad plats, men också framför minnesstenarna. Platsen kommer att utökas ytterligare uppför bergskammen när behovet växer. Det gäller även bäcken. Belysningen på platsen sitter i låga stolpar som ledsagar besökaren över platsens anhalter.

Askgravplatsen med dammen och vattnet som 10 utmed bergssidan. Vid bänkarna, uppe till leder vänster i bild, ligger askorna.

Vegetation Det råder en mångfaldig vegetation på den stora begravningsplatsen, vars natur varierar mellan grässlänter, bergssidor och skogspartier. På den norra delen av begravningsplatsen växer mestadels måbärshäckar, och vid det nordvästra, muslimska kvarteret står bergtallbuskar och körsbärsträd. Andra trädsorter som förekommer på begravningsplatsen är bland annat kastanj, björk och lönn. Överlag förekommer många lövträd. På den äldre delen av begravningsplatsen växer brudspirea kring kvarteren och trädkransen utgörs av lönnar. Längst upp mot norr och på begravningsplatsens östra delar växer oxelhäckar och ligusterhäckar kring kvarteren. Utanför kapellet växer några ekar samt marknära växter vid entrésidan. Utmed den östra infarten växer en medfaren klotpilrad. Mot trästaketets insida, vid expeditionen och den östra infarten, växer rododendronbuskar som häckar.

Österhaningesalen syns i fonden och hitom den det muslimska kvarteret i nordväst på begravningsplatsen.

Övriga byggnader och anläggningar Hösten 2011 uppfördes den konfessionsfria ceremonilokalen Österhaningesalen på begravningsplatsen. Den är tillgänglig för begravningar och ceremonier, oavsett religiös tillhörighet. Ceremonilokalen är fri från religiösa symboler, men ritad för att kännas jämställt värdig med ett kyrkorum. Lokalen kan möbleras på olika sätt och det finns möjlighet för personligt utformade begravningsakter, såväl religiösa som ickereligiösa. Byggnaden är utformad med platsens natur samt skärgården utanför som inspirationskälla. Konstruktionen är i trä, med moderna kyrkspån på vissa fasadpartier, vilka ger ett visst släktskap med Österhaninge kyrktorn. Mot entrésidan finns en förgård med ett vattenspel och grönska, där man kan dröja sig kvar före och efter begravningar. I salen, med 6 meter i takhöjd, öppnar sig stora glaspartier med utsikt över dalgången vilket ger känslan av att uterummet och innerummet smälter samman. Som fokus finns ett smalt fönster som

kallas ”en strimma av hopp”. Väggarna är klädda i vitmålad träpanel och golvet är av kalksten. Belysningen består av stora lampor i form av moln. Byggnaden försörjs med bergvärme. Vid expeditionen, som är belägen strax till väster utanför grindarna till begravningsplatsens östra entré, finns utöver expeditionsbyggnaden även verkstäder och maskinhall, totalt fyra låga byggnadskroppar i ett plan vardera. Expeditionsbyggnaden är utförd med röd tegelfasad och platt tak.

Klockstapel Det finns två klockstaplar på begravningsplatsen. En står på en höjd strax öster om de yttersta kvarteren och den andra står väster om kvarteren i nordväst. Den östra är den äldsta och uppförd i slutet av 1950-talet. Ritningen togs fram av samfundet för hembygdsvård och landskapsvård och är utförd som en öppen klockbock med ett enkelt sadeltak. Klockstapeln renoverades 2011 då den fick nytt takspån 11

och tjärströks. Den nyare klockstapeln är från 2000-talets början. Den är uppförd i stål som rödtonats, med en trähätta och ett sadeltak täckt med plåt. Klockhuset täcks delvis av ljusa jalusibrädor.

Konstnärlig utsmyckning Det finns ett träkors, omkring 2,5-3 meter högt, i den bortre änden av gångvägen som leder fram mot den gamla övre kyrkogården från ingången vid expeditionsbyggnaden vid den östra infarten.

KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK Österhaninge begravningsplats ligger inom ett område av riksintresse för kulturmiljövården och har således höga kulturhistoriska värden. Den gamla centralbygden med lång boplatskontinuitet och medeltidskyrkan samt det rika fornlämningsbeståndet och de stora gravfälten i närheten är starkt karaktärsskapande för området och socknen. Österhaninge begravningsplats breder ut sig över ett stort område strax nordost om Österhaninge kyrka och kyrkogård och är varierande till sitt utseende och sin terräng. Det finns berg i dagen och ett större bergsparti mitt på begravningsplatsen. Stora delar av begravningsplatsen är mer låglänta och mot norr sprider ängsöar ut sig i varierande träd- och åkermark, vilket också är karakteristiskt för socknen. Begravningsplatsen har flera tidslager, från 1800-talets slut med den gamla övre kyrkogården fram till idag med en modern askgravplats och en konfessionslös lokal, och uttrycket på begravningsplatsen är därför mångsidigt. Det råder en vilsam känsla över hela begravningsplatsen trots de olika stilarna och dess grönska inbjuder till att vandra omkring i området. De mindre gångstråken är gruslagda, vilket bidrar till det sena 1800-talets karaktär speciellt kring den äldre delen. Den äldsta delen är nästan omärklig vid första intrycket av begravningsplatsen och den upptäcks först om man tittar närmare på träden, formen och gravvårdarna. Den skänker en ålderdomlig prägel till begravningsplatsen, och förankrar platsen som begravningsplats i slutet på förrförra seklet. Gravstenarna på kyrkogården har varierande uttryck, men de flesta är av mindre storlek. På den äldre delen finns några höga och slanka gravvårdar där vissa har stenram och grustäcke. Den nyare askgravplatsen med porlande vatten belägen väster om berget ger ett spännande tillägg till bergssidan och tydliggör begravningsplatsen nyare inslag samt gravskick.

12

Att särskilt tänka på i förvaltning och ­användning av kyrkogården • Den äldsta delens utbredning samt inramning. • Äldre träd och växtmaterial på hela begravnings platsen. • Grusgångar mellan kvarter inne på begravningsplatsen. • Äldre gravvårdar, både till form och material, med hävd tillbaka till tiden då begravningsplatsen anlades.

Översiktskarta

inge

Han

ö

lar

Da

Begravningsplats n

väge

n äge Års

ta H

Österhaninge Kyrkogård

en

väg

inge

han

r Öste

dsv

arlöts

avs ba

Klock

Situationsplanen/orienteringstavlan är lånad av församlingen

13

Kronologi 1884. Utreds lämplighet för begravningsplats. ATA 1887. Första begravningen den 9 oktober. Församlingen 1936. Utvidgas begravningsplatsen i enlighet med förslag av arkitekt Ärland Noreén samt restaureras det äldre gravkapellet enligt ritningar av arkitekt Harald Wadsjö. ATA 1958. Klockstapel uppförs i öster på begravningsplatsen av samfundet för hembygdsvård, byrå för landskapsvård C O Orback. Församlingen

Januari 1994. Beslut om utvidgning av begravningsplatsen, med start i väster, sedermera även mot norr. Förslag av Lennart Lundqvist Landskapsarkitekter AB. ATA 2000-talets början. Ännu en klockstapel uppförs på begravningsplatsen. Församlingen 2002. Initiativ tas till att uppföra Österhaningesalen. Ritningsförslag av arkitekt Åsa Flarup-Källmark, A-sidans arkitektkontor, landskapsarkitekt Monica Sandberg, Landskapsgruppen och Bengt Krusemo, Bjerking AB. Församlingen

1975. Utvidgas begravningsplatsen med dåvarande Hässlingby 24:1, mot norr, väster och söder. Georg Carlqvist Herrhagen, Handen, står för försäljningen. ATA/Församlingen

2006. Den första etappen av Österhaningesalen klar, bisättningslokalen tas i bruk. Församlingen

1983. Minneslunden tas i bruk. Församlingen

2011. Klockstapeln från 1950-talet renoveras och får nytt takspån och tjärstryks. ATA

1992. Områdesbestämmelser meddelar dels att bergsmarken mitt på begravningsplatsen, dels de nordligaste delarna inte får anordnas som begravningsplatser, ej heller får byggnader uppföras. Församlingen

2009. Askgravplatsen tas i bruk. Församlingen

9 oktober 2012. Invis Österhaningesalen. Församlingen 2010-tal. Asfaltgångarna vid den västra infarten nyasfalteras. Resterande sker fortlöpande. Församlingen

Källförteckning ATA Antikvarisk-topografiska arkivet

Riksintresseutbredning – www.fmis.raa.se

ABLM Stockholms läns museum, arkivet

Begravning, Österhaningesalen – http://www.osterhaningeforsamling.se/begravning.html

Församlingens arkiv Lilja, Kersti, Österhaninge kyrka. I: Låt kyrkorna berätta. Kulturhistoriskt skyddade kyrkor i Stockholms stift. Stockholm 2008 Åstrand, Göran, Känt och okänt på Stockholms kyrkogårdar, Ordalaget, Bromma, 1998 Österhaninge församling, Kyrkogårdsförvaltningen, Småskrift 2010

14

Kyrkogårdschef Kai Toneby