SK Katalog 24

Årskatalog 1994

^“

ra

nr>r ö>o H n< o 33 £ cL El

^ CfQ t-rg3H I y—J Z CfQ o_j C 3 Lo 3 CfQ

T r- Q- i/5

OT (T) CfQ &3 C

t* STATENS KONSTRAD

Öurt Asker • Bengt Ander • Gunilla Bandolin • Margareta Bergstrand • Leif Bolter Roland Borén • Pär Broman • Birgit Broms • Yngve Brothén • Mats Caldeborg_________ Arne Charlez • Anna Eggert • Lars Englund • Leif Ericson • Pi Eriksson A ■ nnette Fahlsten Kjell Strandqvist • Nils G. Stenqvist • Svenolof Sundberg • Pål Svensson Kazuko Tamura • Istvån Varga • Ulla West • Iréne Vestman_______ Karin Ögren • Tommy Östmar

era m

z - 3 Förord 4-17 Norrland 18-59 Svealand 60-93 Stockholm och Solna 94-119 Göteborg 120-145 Götaland 146 - 149 Sevilla 150 - 15 5 Löskonst 156- 160 Register

r

Inför slutredigeringen av den här årskatalogen har jag en diabild av Karin Ögrens »Ljusfenomen« för Institutet för rymdfysik framför mig. Institutets verksamhet är inriktad på ljusfenomen. Det har fått sin visuel­ la gestalt i Karin Ögrens målningar, tretton runda och två långsmala. Likt en notskrift binder de samman matsalen med en högt placerad rytmisk linje av punkter och streck. Blicken får lyftas, på samma sätt som forskarna riktar sina instrument mot himlen. De fristående väggarna är färgsatta för att understödja det gula i målningarna. Färgen pendlar mellan materialitet och transparens, mellan ljus och mörker. Titthål eller klot, ser vi in eller ut? Årskatalogen är en dokumentation av Konstrådets beställda verk under en tvåårsperiod. De 68 verk som under 1992 och 1993 blivit färdiga, finns här dokumenterade med bild och fakta. Kursiverade citat är hämtade från konstnärernas egna skissbeskrivningar. Osignerade artiklar är skrivna av undertecknad. Bild och ord ger en begränsad uppfattning om konstverket, men vår förhoppning är att informationen ska ge lust att se verken på plats. Katalogen är ordnad geografiskt för var de olika projekten finns, från norr till söder. Använd gärna registret för besöksadresser längst bak! Konstnärsregistret är ytterligare en hjälp.

I snart sex decennier har Statens konstråd verkat för att det bästa av den samtida konsten ska komma in i statliga byggnader och verksamhe­ ter, ut i offentligheten. Det sker dels genom att beställa konst för hus och platser, vilket årskatalogen berättar om. Dels sker det genom satsningen på s k löskonst. Om det handlar katalogens sista artikel. Årskatalogen är en dokumentation av en del av den svenska konsten som angår många. Vi ämnar fortsätta att ge ut den vartannat år, varvat med tidskriftsnummer. Använd gärna det bifogade inbetalningskortet som en försäkring om att få också nästkommande årskatalog!

Välkommen till oss på Statens konstråd om Du vill veta mer! Informa­ tionscentrum för offentlig konst har öppet för besök alla vardagar. Här finns landets största diabildsarkiv över offentlig konst, ett pressklippsarkiv och en datoriserad verkkatalog att söka vidare i. Det går förstås också bra att ringa och be oss sända bilder eller annan information. Om något av alla de projekt som beskrivs i årskatalogen, om annan konst i offentliga rum eller om Karin Ögrens »Ljusfenomen« som fortsätter att öppna upp forskarnas rum mot det okända.

ANN-SOFI NORING

Kiruna. Institutet för rymdfysik vid Umeå Universitet Karin Ögren Ljusfenomen f. 1956 15 målningar i olja på pannå och duk 2 st 245 x 15 cm, de runda 23 cm i diameter i matsal Projektledare Mats Eriksson Foto Kjell Engman Lundberg ! ....

4

900 0 0

** * *■*»♦♦*>

ft*

fcSIfe

V V ♦

:

•• •

V V '■ ■

’ C

EKONOMHUSET vid Högskolan i Luleå har fått en konstnärlig gestaltning i byggnadens inomhusgata. Det är konstnären Mats Caldeborg som med det tvådelade verket »Månhare« gett rummet ett inslag av norrbottnisk natur i konstens förtätade form. »Mänhare« består av en friskulptur i trä som belagts med aluminium, en emblematiskt avbildad hare, högt monterad på en stång. I samma höjd ser man den flyende harens månskugga över väggen. På en lång gummiduk, uppdelad i fem sektioner, har Mats Caldeborg med slagalu­ minium givit ett återsken av harens språng. Mot den blänkande bakgrun­ den är djuret svart, med svärtan hämtad från den utsparade gummidu­ ken. Den exakta indelningen i rutor för tanken till datorns sfär, samtidigt som motivets romantiska innebörd bidrar till ett tvetydigt och mångbott­ nat uttryck. Även i mörker har månharen sin tydliga närvaro i rummet, likt det vilda djuret som tar språng över snövidderna i månens sken.

I ett rum präglat av material som tegel och glas, bidrar konstverkets glänsande aluminium med ytterligare en dimension. Det för in ett poe­ tiskt ljus i byggnaden, kanske ett minne av naturen. Det är så Mats Cal­ deborg arbetar. Utanför Nordmaling har han hämtat sin inspiration. Han har stått utomhus och skissat direkt mot ladugårdsväggen. I ateljén har han sågat sin hare i trä och belagt den med slagaluminium. Harens kropp har sedan fått en teckenartad förlängning i språnget på bildväggen.

Mats Caldeborg laddar tomrummet med innebörd. Det kan ske i kar­ ga diagram, kuber av sammanfogade grenklykor som svävar i luften. De liknar rymdteckningar, luftburna förtätningar av en kärv norrlandstillvaro. Det är ett förhållningssätt som även präglar »Månhare«. I det offent­ liga rummet har hans iakttagelse växt i omfång och förtätning. Harens språng är svindlande. Här härskar den stora enkelheten, den som kom­ mer ur en poetisk intuition och ett exakt avlyssnande. Stannar man till på gågatan och låter sig springas om av haren, kan man lyssna in den tystnaden. Just så som vid Mats Caldeborgs egen ladugårdsvägg, utanför Nordmaling där »Månhare« korn till.

- __a - Ä & jg I m. i....imm

Luleå. Högskolan, Ekonomhuset Mats Caldeborg Månhare f. 1950 Skulptur i trä, täckt med aluminium samt gummiduk belagd med slagaluminium skulpturen på järnstolpe 62.0 x 130 cm, gummiduken i 5 delar, vardera 300 x 135 cm i ljusgård Projektledare RogerWikström/Mats Eriksson Foto Kjell Engman Lundberg 8

W—

SK» ': 1

Umeå. Universitetet, Kongresscentrum Sten Kauppi Resa i Kosmos f. 1922 Vävnad i yllevarp med inslag av lingarn, silke, ylle och bomull 385 x 568 cm i foajén till Aula Nordica Projektledare Roger Wikström Foto Kjell Engman Lundberg !

HHi

BiipKiPHffl '":. ..

- 'l '• 5'

illif

p !i •:

pilj. te ' ■

asm2;tM

SlHil Y!-(

Umeå. Västerbottens regemente, I 20, skolbyggnad och teknikhall Jörgen Nilsson Självporträtt med fyra moderna stenar (. 1956 Skulpturgrupp i granit (Salomon Pink) och brons mansfigur i brons 180 cm hög, fyra granitformer, vardera 210 cm höga och 32 cm i diameter i entréhall Projektledare Roger Wikström/ Mats Eriksson Foto Kjell Engman Lundberg

PSPS-c1

Umeå, Hörnefors. Universitetet, marint forskningscentrum, Norrbyn Gunilla Samberg Romb -Allé - Möte f. 1945 Tre tudelade målningar i tempera på duk 170 x 280, 112 x 204, 90 x107 i lunchrum, i entré och i konferenssal Projektledare Mats Eriksson Foto Kjell Engman Lundberg »Den delade romben går att foga samman på tre sätt och får därigenom olika uttryck. Färgytornas uttryck hämtar inspiration från naturen: blänk i vatten, ljusets spel i ett bladverk.« 14

=a~ - I -•,«

Härnösand. Mitthögskolan, inst för Kultur och Humaniora Rigmor Roxner Singlande skärv f. 1958 Konstnärlig gestaltning av fyra nischer. Keramiska plattor i stenoch lergods lagda i kalkbruk nischerna 202 x 58 x 30 cm i entréhall Projektledare Päivi Ernkvist Foto Anders Eliasson

^ * ♦ 4*

ä 3 |1

mm

m ■

16

>:► *

Älvkarleby, Laxön. Fiskeriverket, Fiskeriförsöksstation Eva Rosengren Vattenspegel och Guldåder f. 1957 Fontän i guldmosaik och betong resp förgylld relief i betong 100 x 114 x 70 cm resp zéz x iéi x 13 cm på terrass invid fallet resp i trapphall Projektledare Marylyn Gierow Foto Ture Hedberg Mill VÄ

iZO :

Kristinehamn. Bergslagens artilleriregemente A 9, truppslagscentrum Anna Eggert Fossil trädgård f. 1953 Ridå, tygtryck på bomullssatin 4 x 10,7 m i hörsalen Projektledare Kerstin Åsling-Sundberg Foto Mats Holmstrand 20

»Motivet för ridån är det vi alla står på, den svenska berggrunden och det liv som en gång funnits här. Som en trädgård, ordnad, men ändå oordnad.« ■* 'V*< WiMwil

Kristinehamn. Bergslagens artilleriregemente A 9 Svenolof Sundberg Vindspegel f. 1952 Skulptur i järnsmide och polykarbonatplast med åtta vindflöjlar 650 x 300 cm utanför entrén till restaurangen Projektledare Kerstin Åsling-Sundberg Foto Mats Holmstrand zz

Karlstad. Högskolan, inst för teknik Peter Kruse Stranden f. 1941 Två rörliga väggskulpturer i trä, linnepressning och metall 96x116x8 cm, resp 100 x 138 x 8 cm i uppehållsrum, entréplanet Projektledare Kerstin Åsling-Sundberg Foto Mats Holmstrand »På stranden möts hårt och mjukt. Rörelsen är vänd utåt och inåt. Presenningen är skydd och sköld och skinn.« 2-4

.•5.'<V>.V

r3Äk*>'SSS

Slii >IåÄISgsggsilliffiÉi

HH

g8BE sshk:

SjS»|j|§

;Ss5^§i

ij-v-riijsm-

>hs£&LfgpsT; BaSrall asm? t^ÉFMSM ~w>

-t?-;V:'

:•:

§jljSI!|

rSg*ccog.S^

&SM3

: plsåffl agg 888 Bseaggj

5*32s£* • *£t'§5 >y > >;

Uppsala. Universitetet, Lärarhögskolan Torgny Larsson Ljussökare f. 1957 Konstnärlig gestaltning i patinerade kopparrör och neonrör 7,2 mx 10,5 mx 1,35 m, neoncirkeln 5 o cm i diameter i ljusgården Projektledare Marylyn Gierow Foto Bo Gyllander DEN NYA DELEN av Lärarhögskolan vid Uppsala universitet har fått två konstverk gjorda för byggnaden: det är »Ljussökare« av Torgny Larsson i den överglasade gården och det är »Övergång« av Ulla West i hörsa­ len. Båda verken har titlar som anknyter till rörelse och förändring. Det är också betecknande för den verksamhet som här bedrivs - överföring av nya kunskaper och därmed vidgade perspektiv.

Ulla West har i samarbete med Handarbetets Vänner gjort en appli­ kation som vandrar över väggytan. Tekniken är av indianskt ursprung, där lager på lager av tyg appliceras till önskad stadga och djupverkan. Den nära två gånger sju meter stora textilen har handvävd botten med applikationer i hel- och halvlinne. Så här beskriver hon själv »Över­ gång»: »Svarta former sträcker sig med gul-gröna och blå-turkos kanter över en gul-gulockra grov yta. Applicerade lager på lager på det gula. På vägg­ ytans mitt övergår de svarta formerna till svart botten och den gula bott­ nen blir former på svart yta. Mörkret byter plats med ljuset och tvärtom. Kanterna vänder med, anpassar sig. Gula former vandrar vidare.« »Mörkret byter plats med ljuset och tvärtom.« Ulla Wests ord skulle lika­ väl kunna tillämpas på det andra, av Konstrådet beställda verket, »Ljus­ sökare». I den överglasade gården med tio meter i takhöjd, har Torgny Larsson utfört ett tudelat verk. Det är en metallstruktur av grönpatinerade kopparrör, sjudelad likt tabernaklets sjuarmade ljusstake. Varje del är elektrifierad och upphängd i polerade aluminiumrör. Det är en rumslig gestalt, spröd till sin karaktär, men med en stor kropp.

I bortre änden lyser en cirkel med en halv meters diameter. En gas­ blandning av neon och argon etsar oss en fixbild av ljus. Något direkt solljus når aldrig detta rum, men »Ljussökare« finner det ljus som endast ett konstverk förmår att ge.

26

■III II! ■■ ii ill

IS IH il II

r■åm■ ■i■ni

^ ■■

;? W,

Uppsala. Universitetet, Lärarhögskolan Ulla West Övergång f. 1954 Textil applikation på vävd botten i hel- och halvlinne. Utförd efter konstnärens förlaga på Handarbetets Vänner av Gunnel Andersson, Gun Aschan, Maria Sundberg och Berit Ström 184 x 676 cm i lärosal 3122. Projektledare Marylyn Gierow Foto Bo Gyllander

Uppsala. Sveriges Lantbruksuniversitet, Institutet för landskapsplanering Eugen Krajcik Portal och landskap {. 1943 Skulptur i cortenplåt, sten och betong 3 m hög, 3 m i diameter på gård framför entrén Projektledare Matti Nurmi Foto Bo Gyllander 30

.

Hl ilg:

-mmm - '!§SöS

' 1

Uppsala. Arkivcentrum Istvån Varga Clios barn f. 1940 Skulptur i gotländsk kalksten 230 x no x no cm utanför entrén Projektledare Birgit von Platen/ Päivi Ernkvist Foto Tord Lund »I Uppsala Landsarkiv finns arkivmaterial från 13 oo-talet till våra dagar. Därför valde jag ut representanter från olika epoker. Janusansiktet symboliserar tiden framåt och bakåt. 1600-talets präst skriver med en gåspenna i den tjocka kyrkboken. 1800-talets landshövding läser i arkivboken, ipoo-talets landsarkivarie skriver i sin anteckningsbok.« 32

- <if...V, ..-

i-'lV'f* ,» ^:?,.»fi^r

-V

'

-

... ] ‘

-

' ,

- ' , ■$?£§. {/.n

Uppsala. Arkivcentrum Pi Eriksson Livets källa f. 1946 Konstnärlig gestaltning, textil i blandteknik på bomull, måleri på 11 pelare textilen 240 x 350 cm i biblioteket Projektledare Birgit von Platen/ Päivi Ernkvist Foto Tord Lund »Textilen är solitär, medan pelarna är en del av arkitekturen. Jag sökte ett organiskt motiv, som inte var alltför tydligt. Så fann jag ett foto av Fjaestads målning 'Rinnande vatten’ och lät fotografera av några detaljer som förstorades kraftigt. En del vände jag upp och ned innan förstoringarna överfördes på bomullstyg. Ett lysande gult och två klarblåa fält både klyver och håller samman kompositionen.« 34

■ - : '

Uppsala. Arkivcentrum Annette Fahlsten Penséer f. 1943 Textil applikation i bomull och lin. Utförd efter förlaga från konstnä­ ren på Handarbetets Vänner av Maria Sundberg. 177 x131 cm Ortnamnsarkivets forskarsal Projektledare Birgit von Platen/ Päivi Ernkvist Foto Bo Gyllander 36

Sigtuna/Arlanda. Luftfartsverket, Brand- och räddningsskolan Gunilla Bandolin Transformator f. 1954 Konstnärlig gestaltning, vågformer i tegel, objekt i patinerad koppar, pelare i keramik och patinerad koppar, val av golvklinker i sam­ arbete med arkitekten två pelare Z90 x 25 x 25 cm, största väggdelen 15x15x150 cm, den minsta 15 x 50 x 50 cm rum utanför föreläsningssalar och sammanträdesrum Projektledare Eva Lagerbeim Foto Olof Thiel ■ äxizC UfcM* 38

' KT-

Norrtälje. Roslagens luftvärnsregemente, Lv 3 Ulla Larsson f. 1935 Måleri i akryl på polytoile och vägg väggens mått 4,5 x 16 m i matsalen för värnpliktiga Projektledare Matti Nurmi Foto Gunnar Smoliansky 40

_______ mM ■

STATISTISKA CENTRALBYRÅN, SCB, i Örebro har fått fyra konstverk av Statens konstråd placerade i den nya delen av huset.

Konstverken har intagit centrala knutpunkter. I restaurangen möter gästerna Ulf Johanssons keramiska verk. I tre ljusgårdar, som utgör kommunikationslänkar mellan våningsplanen, har Arne Charlez utfört en målning, Kazuko Tamura spänt trådar i en intrikat komposition och Tuula Savolainen byggt ett textilt mönster.

De fyra verken har en gemensam nämnare: här finns ständigt nytt att upptäcka i oändliga variationer. Här hörs vattnets ständiga porlande hos Ulf Johansson och strängmusikens klang kan anas i Kazuko Tamuras trådkomposition. Arne Charlez’ måleriska förtätning och expansion spe­ lar mot Tuula Savolainens geometriska mönsterkomposition. Den kvar­ tett konstnärer som inbjudits att konstnärligt gestalta SCB har skapat ett fulltonigt verk, med skilda uttryckssätt men med ett samstämmigt resul­ tat.

Mottot för Ulf Johanssons keramiska utsmyckning i SCB:s restaurang är vattringar. Ulf Johansson vill att reliefens motiv ska föra tanken till vattenringar, trädets årsringar, krattad sand eller kanske ett förstorat fingeravtryck. I botten finns en grundfärg, men på ytan med sina upphöj­ da vallar har han låtit färger spela. Keramikplattorna är brända i låg temperatur för att få fram klarhet och styrka i färglasyrerna. Funten är modellerad i stengodslera. Ljudet från de två porlande vattenbågarna ger en meditativ karaktär åt rummet, där annars slamret av bestick och brickor skulle kunna ha tagit överhand. De tre ljusgårdarna har fått konstnärlig gestalt av måleri och textil.

ARNE CHARLEZ har kallat sitt verk i SCB »Grenverk och skogslöpa«. Målningen har en teckning som arbetar sig diagonalt över väggytan, uppåt genom de fyra våningsplanen. Målningen växer likt grönskan utanför det glasade rummet, men med en rytmik och beräknad rörlighet som inte hör naturen till. Nederst är färgerna obearbetade. Färgen är enbart färg och utgör ett grundackord till den mer organiserade målning­ en i övrigt.

Det rytmiska samspelet mellan figur och rum förstärks av det ljus som de inglasade sidoväggarna och taket låter spela över väggen. Arne Char­ lez’ kalligrafi sträcker och tänjer i ett dynamiskt växande. Former bryts mot varandra och nya strukturer uppstår i en ständig växelverkan.

KAZUKO TAMURA har spänt bomullstågvirke och japanskt polyestergarn i den mellersta ljusgården till ett »Regnbågerum«. Kazuko Tamura arbetar enligt hemlandet Japans traditioner, men använder sig av sina ge­ 42

digna hantverkskunskaper på ett helt eget sätt. Hennes intresse för ljud och ljus, rum och rörelse kommer till uttryck i installationer där sträng­ arna tycks spela. Med tråd, snöre och rep spänner hon upp hela luftrum. »Regnbågerum« är just en sådan plats. I ljusgården har Kazuko Tamura skapat en syntes av regnbågens band, där de spektrala färgerna spelar ut hela sitt register. Här finner vi ett ljuslandskap, som mulnar och klarnar i förhållande till synvinkeln. Textilfärgerna skär in som blixtar i gråvita strängpartier, i starkt ljus glittrar »regnbågen« till.

Också TUULA SAVOLAINEN har textilen som sitt uttrycksmedel. Av målat bomullstyg, sytt på svetsade stommar har hon byggt upp sin ljus­ gård till en prismatisk, fast sammanhållen komposition där geometrin ger rummet en alldeles egen dimension.

Hon har länge intresserat sig för hur man av ett mjukt plant material gestaltar en kropp och har utvecklat metoden att vecka, vika, fläta, surra och binda för att uppnå detta. Arabisk geometri och Bauhausskolans me­ todik har varit viktiga kunskapskällor. Utifrån denna inspirationssfär har Tuula Savolainen gjort veckade strukturer i tyg och papper som i sträng tematik frammanar en stram skönhet.

På SCB går hon för första gången upp i monumentalt format. Här har hon handmålat bomullstyger och med nylontråd sytt upp det på rostfria stommar enligt samma princip som lampskärmssömnad. Mönstertemati­ ken är exakt, formgeometrin är noga avvägd och färgfysiken sätter igång ett färgspel i ständigt föränderlig rörelse.

Örebro. Statistiska Centralbyrån Arne Charlez Grenverk och skogslöpa f. 1934 Måleri i tempera på kalkputs 14x7m i ljusgård vid entréhall Projektledare Eva Lagerheim Foto Kent Höglund 44

Örebro. Statistiska Centralbyrån Kazuko Tamura Regnbågerum f. 1943 Textil skulptur i trosslaget bomullstågvirke, japanskt polyestergarn med glitterfilm, infärgat och uppspänt med vantskruvar rummets mått 11 x 7 x 4 m i mellersta ljusgården Projektledare Eva Lagerbeim Foto Kent Höglund \ « ääiSSis 46

Örebro. Statistiska Centralbyrån Tuula Savolainen Månsken i Agra . . . f. 1950 Textil relief i målat bomullstyg sytt på svetsade stommar av rostfritt stål 10,5 x 4,9 x 0,37 m i bortre ljusgården Projektledare Eva Lagerheim Foto Kent Höglund — 48

YlSIyty Jr %. « m mtoto

Örebro. Statistiska Centralbyrån Ulf Johansson Vattringar f. 1938 Keramisk väggrelief av rakubrända plattor och funt i stengods reliefen Z15 x 205 cm, funten 86 cm hög x 67 cm i matsal Projektledare Eva Lagerheim Foto Kent Höglund 5°

.1

~-—-ZZ2

rf® W _J;VmS §

VA;* - ■ -- .

4/

v? -■:

.

.• j

\ - MJ' /1

'' i

s’-.; <y-, ■ ■ w Sf.iSteS;-j' jr\^

ffs'vm^p zB^f gjj sfe '£ | .. ;j /“I :V l -‘is^S S:-*-'*-•->■-• '•-;;:i-5Ji1

jfej WMMt

|H9fr'.

. -■; |gf|

''' «te

. k : ,**\ZgSy*

\ -. -■ ■ '4 K %• •5:>■1

1*

warn

Örebro. Högskolan

Kenneth Johansson Växande,

f. 1946

Vatten och Drivkraft

Två skulpturer, en i diabas och gnejs, en i röd granit samt mark­ beläggning i röd granit

skulpturerna 220 x 50 x 50 cm samt 200 x 140 x 30 cm, mark­ beläggningen 200 x 200 cm utanför entré och i trapphall Projektledare Mats Lydén Foto Kent Höglund

i . >' yt

«* -- • ■

Nynäshamn. FOA, Grindsjön Bengt Ander Allegori f. 1943 Genombruten relief i furu och björk i tre delar 2-5° x 37° x 5° cm rumsavdelare i matsal Projektledare Leif Bolter Foto Gunnar Smoliansky »På pelaren mellan relieferna strä­ var en ensam hel blomma uppåt. Den är ömtålig. Stjälken är något skadad av lien. Den blomman sym­ boliserar tro, hopp och fred.« 54

, Sti;:’

Skulpturen som motstånd SKULPTURENS DRAMA innebar scenografiskt samspel med arkitekturen. Vi är framför allt plastisk rörelse inför skulpturer och portaler. Moder­ nismen, liksom antikens kapitäl, visar vår utsläckbara identitet, ständigt trängda mellan förtryck och motstånd. Giacometti var liksom athenaren Fidias obönhörlig på denna punkt: skulpturkonst och arkitekturkonst måste definiera livsrummet. Att fixera rum-rörelse däremot, var otänk­ bart för dessa klassiscister. Här finns utgångspunkten, den omisskänneli­ ga smaken av något helt avgörande, för all västerländsk skulpturkonst.

Som skulpturelev vid Konsthögskolan vann pär broman (sid 60-61) 199 z en tävling om väggutsmyckning av Konsthögskolans Kasern z på Skeppsholmen. Men Pär Broman föreslog en utsmyckning av kasernin­ gången intill. Eter (en fri komposition utan temamässigt sammanhang med skolans verksamhet) är en förgylld portal med koppargravyrer och lekfull portik. En hybrid på klassisk rot, med subtilt motstånd mot fixe­ rade betydelser. Portalen behandlas som grafik, skulptur och landskaps­ arkitektur. En zodiak med krigarguden Mars stjärntecken, en hängande mini-ängel, atTagningsschema för livräddningsdräkter, en gummihand­ ske: portiken längs insidorna bildar assosciationsrik korrespondenslära på tema natt och dag, himmel och helvete, smått och stort. En initim markbeläggning med stenar av brons breder ut sig under portalen. Med ett anmärkningsvärt grepp infogas miljön i portalen. Och i ögonhöjd för det nya Moderna Museets dagisgrupper återfinns led efter led av minia­ tyrfladdermöss. Skeppsholmens unge Fidias hyllar knappast det monu­ mentala.

MARIA HELLMINs (sid 58-59) föresats vid utsmyckningen av Askölaboratoriet, Stockholms universitets marina forskningscentrum i Trosa skärgård, var att låta skulpturen naturnära erövra sin unika form utifrån miljöns specifika förutsättning. Maria har arbetat scenografiskt med skulpturala installationer. Geometriska skulpturelement (»mina fråge­ ställningar är grundläggande«) har intuitivt inordnat sig i koreografiska samspel med dansare. I Trosa använde hon samma »metod«, men utifrån naturens drastiska scenografi. I början var ovissheten stor. Eko beskriver hon som en lyckad artefakt, ett stycke »osentimental onatur, men omtänksamt Askölaboratoriets vetenskapliga arbete rör sig delvis om embryonala, fåcelliga organismer, vilket reflekteras i Ekos formekonomi. Tidig specialisering är ett biotop-adekvat förlopp på knivseggen mellan erövring och undergång. Gestaltningen består av tre geometriska trä­ skulpturkroppar med stort inbördes geografiskt avstånd, men i anslut­ ning till laboratoriet. Den tillkämpar sig sitt rum med embryots förbluf­

fande envishet. Eko arbetar i ett mikrokosmos av stridiga relationer och

pauseringar. Mellanmänskliga samspel framskymtar i detta oväntade,

ordlösa tilltal av människotillverkad form till en stundom stormpiskad

skärgårdsnatur.

FÖR EUGEN KRAJCIK (sid 30-31) äger formens självständiga kamp,

dess cellika motstånd, fundamental betydelse. Hans former äger sluten

tyngd med yttersta laddning. Rummet, dess existenser, tycks hotade. Men

motstånd spänns arkitektoniskt-abstrakt. Ytterst riktat mot maktens su­

veräna förakt för ord, individualitet. Motstånd, slutenhet, minimalt till­

tal: visst mattas publiken. Men det finns en bakgrund i konstnärens upp­

växt i dåvarande Tjeckoslovakiens totalitära statsförtryck. Krajcik är en

äkta modernist. Möjligheten till hög abstraktionsgrad var livsvillkor för

(minst) en generation öststatsmodernister.

Jag upplever Krajciks allvar som renande. Tyngden bejakar varje fruk­

tan, sår ständigt motstånd. Men känner mig trots allt befriad när han till­

står, att numer är konsten ett bland andra livsvärden för honom.

»En port är den mest dominanta aspekten av en byggnad, en arki­

tektonisk form som kan öppna mot himmel eller helvete,« konstaterar

Eugen Krajcik apropå utsmyckningen utanför SLU (Institutet för Land­

skapsplanering, Ultuna i Uppsala), Portal och Landskap. Den är gjord av

Bergslagens sköna granit samt i cortenplåt, som mognar och mörknar

långsamt. Kanske låter det som Krajciks Yttersta Dom, ett modernistiskt

bunkerpraktverk! Men skulpturen är pastoral. Ett stycke topografisk

karta och mild landskapsarkitektur. En famnande rörelse vid entrén, en

inbjudan till skolans besökare och elever. Cortenplåtens rationellt logis­

ka, maskinliknande parti sammanställs med granitblockens vila, ur­

sprunglig som murade stenhus. Kultur och natur. »Man kan klappa den,

sitta och gunga med benen, ta en rökpaus eller fika i vårsolen«, säger

konstnären. Idyllisk, kanske personlig befrielse för konstnären, noterar

jag förstrött under återfärden från Ultuna. Först senare drabbar mig por­

talskulpturens inneboende avstånd mot all romantik. Budskap och form

är klart och entydigt. Rummet som balanserar individen på hans väg

mellan förtryck och frigörelse. Utgångspunkten, åter den omisskänneliga

smaken av något helt avgörande.

0

B

ANDERS ENGMAN

Trosa, Askö. Stockholms universitet, Askölaboratoriet Maria Hellmin Eko i. i958 Tre skulpturer i bemålat furuträ, sammanfogade med rostfria blästrade beslag en vitmålad 2 x 2 x 3 m på en kobbe i havet, en rödmålad 2 x 2 x 2 m i strandkanten samt en svartmålad 1,20 x 1,20 x 1,20 m framför huvudbyggnaden Projektledare Gösta Wessel Foto Gunnar Smoliansky mmm -t* ______ 58

Hr » MÄWV fttttUV

?*I5k35 ‘ VS*; » ;

mm.

mmSKSi aMn gang

Stockholm. Konsthögskolan, Skulpturskolan Pär Broman Eter f-1957 Konstnärlig gestaltning av portal och mark. I portalen: koppar, bronsplåtar och bladguld. På marken under portalen: ”stenar” gjutna i brons portalen 600 x 40 cm, bronssten­ läggningen 380 x 40 cm utanför entrén till kasern II, Skeppsholmen Projektledare Gösta Wallmark/ Matti Nurmi Foto Gunnar Smoliansky 6 o

URSm SSgglSi PiStf

I samband med en omfattande om- och tillbyggnad av Naturhistoriska riksmuseet har byggnaden fått en konstnärlig gestaltning av tre konstnä­ rer: Nils G Stenqvist, Gunnar Larson och Pål Svensson. Statens konstråd in­ bjöd dem 1987 att ta sig an uppgiften att konstnärligt berika museibyggnaden. Fr o m 1992 kan besökarna ta del utav resultatet.

Museets ursprungliga arkitekt, Axel Anderberg, skulle säkerligen glädjas åt vad dagens ombyggnad tillfört av nya värden. Inte bara den magnifika omniteatern, utan också restaurangen som öppnat en helt ny dimension av huset, ut mot den numera publika gården. Det är dessa delar av An­ derbergs nationalromantiska monumentalbygge som bidragit till att föra in samtiden i museet. Det är också här som den konstnärliga insatsen centrerats: till publika utrymmen, ämnade för vila och eftertanke, en kontrapunkt till museets i övrigt tydliga undervisningsfunktion. »De mest angelägna konstnärerna befinner sig ofta mitt emellan de två kulturerna. De tillämpar humanismens analytiska instrument på det natur­ vetenskapliga ”basmaterialet”. De är forskare inte bara inom sfären männi­ skans förhållande till andra människor utan söker också kunskap om män­ niskans förhållande till andra delar av naturmiljön, till allt levande och tidigare levande, till jorden och universum.« Geologen Sven Laufeld beskrev en gång Nils G Stenqvists konstnärskap på så sätt, en beskrivning som är giltig för alla tre konstnärerna som berikat riksmuseet med konst.

NILS G STENQVIST har i restaurangfoajén tagit ett samlat grepp på rum­ met. Takets balksystem har han låtit återspeglas i golvets mönster av infärgade asfaltplattor. Djupgrå rektangulära fält är inramade av dovt purpurröda band och i varje rektangel är tre rundlar av marmor infoga­ de. I taket förstärker små lampor marmorns vithet. Det mörka golvets kontrast mot vita väggar och tak motverkar rummets låga höjd. På sex stycken socklar har Stenqvist i samarbete med museet arrangerat ett ur­ val föremål, objekt som är utbytbara mot andra ur denna oerhört rika samling. I nischer, som bildats efter igensatta fönster, har han placerat två glasmålningar med samma teknik som i gammaldags skyltmåleri. Här gestaltas en hel motivsfär som är Nils G Stenqvists: »Vatten, Jorden, Luf­ ten, Rymden« och »Stjärnhimmel«. Hans ekologiska grundsyn med en omsorg om livets och växandets grundvillkor kommer till uttryck i klara och pregnanta bilder. Mikro- och makrokosmos möts och nya världar skapas. Glasmålningarna, med livets flod och stjärnornas outgrundliga avlägsenhet är ämnade att ge näring åt vår fantasis flykt till det okända. Här görs vi medvetna om vår del i de stora kosmiska förloppen. Diptyken är en förberedelse inför mötet med planetariet. Eller till en fortsatt vandring i museets salar.

62.

GUNNAR LARSON tar vid i den del av restaurangen som ligger i planetariebyggnaden och fortsätter ut i det delvis glasade partiet mot gården. Han har givit rummen en väggkomposition som i sin blåskala kan föra tanken till vattnets värld. Sedd utifrån, från gården genom långsidans glasfönster, blickar man in mot en akvarievärld av strandfynd och vat­ tendjur. De figurativa elementen är strängt ordnade i mönster, som om vågorna sköljt upp dem med regelbundna andetag.

Gunnar Larson har själv tillverkat, glaserat, målat och bränt sina stengodsplattor för att uppnå en konstnärlig helhetsverkan, där den gam­ la tegelfasaden utgör en integrerad del i den rustika stengodsväggen. Människans närvaro, i form av hantverksmässiga spår, är påtaglig. Den dubbla spiralen, DNA-spiralen som är livets förutsättning, är ett centralt element i Gunnar Larsons blåmålade komposition, i vilken spiralen anger rytmen i väggens flöde. Rombiska reliefplattor, z8 till antalet, är fördela­ de på fyra väggdelar, diagonalt placerade och infattade i kalkputs. Glasy­ ren har en starkt blå färg som lyfter fram de figurativa elementen från djurriket. Fjäril, fisk, fågel och handens avtryck. Det är som täckeisen har fallit från museets undre region, där silurtidens fossiler frameroderats un­ der ombyggnaden. Tidssvindel. Den aspekten har Gunnar Larson gemen­ sam med Nils G Stenqvist och Pål Svensson.

PÅL SVENSSON har hämtat sitt material från Hunnebostrands uråldriga stenlandskap. De två stora stenblocken, båda formade som skallar, är lika varandra men inte identiska. Den vilande är av gröngrå glimåkragranit, som ett flyttblock från istiden eller en rest från ett liv som funnit vila - en naturens kvarleva. Den stående är av röd bohusgranit, som en byggnad rest från jordens yta, ett uttryck för mänsklig handling, ett kul­ turens tecken. Djuret går med kroppen utefter marken, människan står lodrät. Pål Svensson har med sitt par avsett att skapa ett samband mellan natur och kultur, en skalle och stele gestaltade som älgkranier. Geologin har fått skulptural form på riksmuseets gård. »Det handlar om att ta bort. Samtidigt ska man kunna känna den ur­ sprungliga stenens storlek och utseende«, säger Pål Svensson. Han får det stora blocket att böja för den skulpturala viljan. Hantverket är av avgö­ rande betydelse, med kraft ger han sig på den hårda stenen, hugger, krysshamrar, slipar och bearbetar ytan så att den blir len som hud. Skallarna har därför fått något som skulle kunna vara blankmjuka mular. På tvärs emot stenens särart har hårdheten fått en mjuk karaktär. Genom att göra skulpturernas ytor ställvis konkava, släpper Pål Svensson in ljuset. Mate­ rialets täthet har fått drag av transparens, som hällar slipade av tiden.

63

Stockholm. Naturhistoriska riksmuseet

Nils G Stenqvist Stjärnhimmel och

f. 1934

Vattnet, Jorden,

Luften, Rymden

Två målningar på baksidan av glas, belysning och gestaltning av golv målningarna z6o x 160 cm vardera i restaurang på bottenplanet Projektledare Gösta Wallmark Foto Gunnar Smoliansky

Mir*M|fc*7l5r*

64

Stockholm. Naturhistoriska riksmuseet Gunnar Larson f. 1925 Konstnärlig gestaltning i glaserade stengodsplattor och bearbetad puts i vägg en vägg 2,60 x 10,15 m, fyra väggar 2,60 x 5,20 m vardera i glasad gång invid restaurangen Projektledare Gösta Wallmark Foto Gunnar Smoliansky f ** fl 66

•\rr

Stockholm. Naturhistoriska riksmuseet Pål Svensson Två skallar f. 1950 Två skulpturer i röd bohusgranit resp grön glimåkragranit 150x300x120 cm vardera på gården Projektledare Gösta Wallmark Foto Gunnar Smoliansky

StSteT:

!■

iÉfiH WS§k

n ; '55 ■■ lf VI! T'-

■■I

68

■SBit

Stockholm. Universitetet, Kräftriket, Matematiska institutionen Ingemar Nygren Elementa - Temperamenta f. 1941 Fyra kakelmålningar på vägg, golv i terrazzo tre kakelmålningar i entrén, två st 150 x 150 cm, en st 225 x 2.25 cm, en kakelmålning i foajén till föreläs­ ningssalen, 85 x 510 cm, samt golv 3 4 m1 Projektledare Karin Eklöf Foto Tord Lund 7°

\

\

•.

■ \

»

Stockholm. Universitetet, inst för systemekologi Leif Gustavsson Mikro f. 1943 Relief i vitbetong 150 x 540 x 16 cm i entrén Projektledare Curt Tborsjö Foto Gunnar Smoliansky »Nervsystemets egenskaper, form, rörelse, överföring. Reliefens motiv är cellstrukturer i vatten.« 72-

Stockholm. Universitetet, Frescati, Biologiska institutionen Christina Rundqvist Himmel, Skog, Hav f. 1940 Sex reliefer i gips på vägg »himmel« 270 x 180 cm, »fisk« 163 x 135 cm samt tre »lianer» och en »stjärna« i trapphus, hus E Projektledare Marylyn Gierow Foto Gunnar Smoliansky wm t mm »Fisken strävar uppåt, lianerna nedåt. Stjärnhimlen stabiliserar förhållandena och motverkar alltför mycket rörelse.« 74

+ *

Stockholm. Kungl Tekniska Högskolan, Plasmafysik, Alfvénlaboratoriet Iréne Vestman Naturfragment II f. 1951 Skulptur i grå granit från Bohuslän 240 x 4j x 45 cm utanför entrén Projektledare Marylyn Gierow Foto Gunnar Smoliansky iréne vestman kallar sitt verk »Fragment ur naturens arkitektur« . Naturens arkitektur är en tematik hon bearbetat sedan studietiden - frag­ menten, eller snarare skulpturerna är delar av ett större sammanhang, som hon själv ser det. Varje skulptur är unik, men sinsemellan är de relaterade till varandra, till en naturens ordning.

Ur grå granit från Bohuslän har hon huggit en nära två och en halv meter hög skulptur. Den övre delen har hon bearbetat med pikmejsling, bredmejsling och slipning. På den nedre, större delen har hon bibehållit en rå klovyta för att få fram en stränghet i karaktären. Skulpturen reser sig direkt ur marken framför entrén till Alfvénlaboratoriet.

Jin Sook Sos textilier är dekorativt strukturerade, infattade i en geo­ metrisk ordning. Hennes tidiga reliefer var utförda i tunt skiktat silke. Numera formar hon dem företrädesvis i metallnät. Verken antar en allt­ mer tredimensionell form, de har blivit skulpturala. »Struktur i möte« är utförd i rostfri stålduk och plexiglas. Verket i det stora fönstret består av två lager finmaskig stålduk med ett upprepat geo­ metriskt mönster. Jin Sook So har skapat mönstret genom att med kniv skära ut och sedan vika duken, därefter bränna den med gaslåga för att få fram de olika färgskiftningarna. Kombinationen av de två ståldukslagren gör att nya mönster ständigt skapas. Verket på väggen är uppbyggt av något grövre, kraftigare stålduk, som vikts likt en solfjäder.

Iréne Vestman och Jin Sook So har med sina konstverk knutit an till Alfvénlaboratoriets byggnad, men inte stannat vid de rumsliga aspekter­ na. Här bedrivs en forskning i ständig utveckling och i denna mening är konstnärernas arbeten integrerade i verksamhetens innehåll. Likt forsk­ ningens process fogar sig granitfragmenten och stålduksstrukturerna till ständigt nya konstellationer. De är beroende av vårt sätt att se dem.

.

' '•

sm '■§^0

w&m, g§3§p>i gfei?»—:r-&'

Stockholm. Kungl Tekniska Högskolan, Plasmafysik, Alfvénlaboratoriet Jin Sook So Struktur i möte f. 1950 Två reliefer i rostfritt stålnät som patinerats med svetslåga, den ena monterad i plexiglas den genomsiktiga fönsterreliefen 192 x 180 x 15 cm, den tredelade reliefen 3 5 x 200 cm, 3 3 x 200 cm och 35 x 130 cm inomhus i entrén Projektledare Marylytt Gierow Foto Gunnar Smoliansky

\ vvttii \\»\\ kkk m

oWrr'T

78

■ ' v, '■ irtsse ’i‘r ■! *

Stockholm. Utbildningsdepartementet Kjell Strandqvist Spaljé f. 1944 Väggmålning i stucco lustro, utförd med hjälp av stuckatören Lennart Puelli xo,j x 2,8 m i entréplan, hisshall Projektledare Matti Nurmi Foto Tord Lund ■ 80

»Den form jag tänkt för en så pass lång vägg vill jag ska hålla sig kvar på ytan. I mina senare arbeten har jag sysslat med en spaljéliknande konstruktion. En spaljé sätter man upp mot en vägg för odling av väx­ ter, att pryda väggen med. En enkel konstruktion som kan kläs med oli­ ka uttryck och stämningar. Med min spaljé odlar man sin fantasi, en sinnenas odling.«

Stockholm. Utbildningsdepartementet Torsten Renqvist Dansande flicka f. 1924 Skulptur i brons no x 50 x 25 cm under baldakinen i hörnet av Drottninggatan-Karduansmakargatan Projektledare Matti Nurmi Foto Tord Lund Se artikeln »Bild föds ur bild« av Lars Nygren i Statens konstråd nr 23, ett temanummer om skisser. 82

88® ms

Stockholm. Ubildningsdepartementet Bo Larsson Stockholms tak {. 1945 Fyra målningar, olja på duk två st 90 x 65 cm, två st 90 x 115 cm i sammanträdesrum, plan 10 Projektledare Matti Nurmi Foto Tord Lund XxXWWUUl ^Lxxxxx\v\\\I LliLLWJ//J'//A >i » Utsikten som jag vill måla kan ses från den terrass som ligger utanför det rum där målningen ska hänga. Men jag har vält att måla utsikten från något högre höjd, från taket.« 84

-4/ :

^7»' “it'v't

5p ’

. - /" i'.c.: ,'-{SJ! « ' J.t

Stockholm. Stockholms tingsrätt, Rådhuset Eva Rodenius I rättvisans namn f. 1942. Vävnad i ull och lin med applikation i linne. Utförd efter förlaga av konstnären hos Handarbetets Vänner av Ann-Sofie Fransson, Lena Holmbeck, Maria Franzén, Gunnel Andersson och Gun Aschan. 220 x 290 cm i sessionssal 3331 Projektledare Marylyn Gierow Foto Tord Lund mm.

■ A ■m 86

wwJwJv! imM. n$m$ mmSmig?

mmm

»I rättvisans namn lyckas han och hon väga jämnt på en gungbräda, omgiven av hotande faror.«

Stockholm. Posten, Fridhemsplan Takashi Naraha Mandala f. 1930 Skulptur i grå granit 570x113x113 cm utanför entré (ursprungligen beställd för Postgirot i Solna) Projektledare Gösta Wallmark Foto Gunnar Smoliansky framför Posthusets strama fasad, just där den trädkantade Fridhemsgatan sluttar ner mot Norr Mälarstrand, reser sig en skulptur. Det är Statens konstråd och Posten som tillsammans beställt konstverket av skulptören Takashi Naraha.

Granitblocken är staplade på varandra till en ansenlig höjd. Utåt är ytan råhuggen, inåt den smala öppningen är den behandlad, blank. Materia möter icke-materia. I den polerade ytan speglar sig husfasaden, reflexer av himmel och träd kastas ut mot gatan. »Genom en stark ram av granit kan man se den sanna verkligheten, där alla motsatser är upp­ hävda, sten är fylld av rymd«, säger Takashi Naraha.

Takashi Naraha är född och uppvuxen i Japan, men flyttade till Sve­ rige för snart tjugo år sedan. I nordöstra Skåne fann han sitt arbetsmate­ rial, den svårbearbetade svarta diabasen. Den stenen har han, liksom den bohusländska graniten i kungsholmsskulpturen, laddat med japansk tradition till sublima strukturer. »Jag uttrycker i stenskulpturen en tanke av negativ och positiv värld, ying och yang«, komenterar Takashi Naraha dualiteten i sitt verk. Den öster­ ländska synen på verkligheten uttrycker han i ett kontrastrikt spel: polerat mot opolerat, bärande mot buret, slutenhet mot rymd. Det är en dualitet mellan kultur och natur som tar gestalt och blir till en enhet av motsatser Posthusets skulptur kommer utifrån ett rått granitblock, som Takashi Naraha har sågat i åtta delar. Flan har staplat delblocken på höjden och förskjutit varje del i förhållande till mittlinjen. Därefter har hela stapeln sågats mitt itu. Frontalt sett har han upptill lågt två överstycken som bin­ der samman staplarna. Från sidan betraktat har han placerat två under­ stycken, som trösklar. Det till synes enkla är svårt, det svåra är i grunden enkelt. Skulpturens rena och självklara gestalt kommer av en djup med­ vetenhet om stenens och konstruktionens möjligheter.

På marken, i springan mellan »pelarna« har Takashi Naraha lågt en 88

råd småstenar, likt ett utsnitt från en japansk trädgård. Skulpturens rum blir en plats där blicken fritt kan vandra från volymen ut i tomrummet, och åter igen. Evighetsslingans oavbrutna flöde, den kontinuerliga for­ men är utmärkande för Narahas samlade verk. Här finns en oändlig rö­ relse. Kontemplation och tyngd. I skulpturen finns stenens ursprungliga tidsrymd lagrad.

V,

' -ImSS

»^•‘‘<v

' vÄ

Solna. Karolinska institutet, Nobel Forum Birgit Broms Om hösten f. 1924 Textil applikation, lin 315 x 280 cm i mötesrum Projektledare Veronica Nygren Foto Tord Lund

Mi r

Vt1

fä 11

90

I«)

3

JK»;.:. - ■Bni

Solna. Karolinska institutet, Mikro- och tumörbiologiskt centrum Margareta Bergstrand Vävnader {. 1945 Två dubbelvävar i lin. Utförda efter konstnärens förlaga på Handarbetets Vänner av Anneli Larsson 230 x 90 cm vardera i entréplanets foajé Projektledare Veronica Nygren Foto Tord Lund

mm i Ä

1111 Öl

Il I1 j

iii ii;:

i’ I ii mm

mm

■\ j ${

ii pil' gnj ''•fji- 1

ji!i ii!i- bijl 1ti, e, •»"•:

ipteiSj jlgäijj I mm

i il 1; 1 1 libffiS: S ijiilS;-.ii:S:ii;Sv;T: Ta ISiTiiiViiiiSvTiliT!

» Vävarna är två speglingar av samma flöde - ett ljust och ett mörkt. De samverkar med foajéns tegelvägg, ger lugn och stillhet samtidigt som de öppnar väggen mot något utanför den.« 92

isÉi I

mm

Wm

WBKHM mma

Artisten FÖR INTE LÄNGE sedan var Göteborgs Universitet spritt i små enheter över hela staden. Det kunde upplevas som charmigt, men var självklart synnerligen opraktiskt. Under de senaste två decennierna har en koncen­ tration och nybyggnation sammanfört institutioner till moderna, effekti­ va enheter. Bakom Göteborgs kulturella knutpunkt, Götaplatsen med Stadsteater, Stadsbibliotek, Konserthuset och Konstmuseet, byggdes först på en kulle Humanisten och mellan denna och Götaplatsen invigdes hös­ ten 1992 Artisten.

Artisten samlar under sitt tak musik-, teater- och operahögskolorna. Det är därför en anläggning som förutom vanliga undervisningslokaler också innehåller en mängd repetitionsrum, träningslokaler och elevsce­ ner. Huset används således inte bara för den interna utbildningen utan också i hög grad för offentliga föreställningar av musik, lyrisk teater och talteater. Huset, som ritats av Carl Nyrén i nära samarbete med Snorre Lindquist, består dels av en äldre del, f d Kjellbergska flickläroverket, och dels av en nybyggnad som ligger på den förra skolgården och vetter mot Konstmuseet. De publika, offentliga delarna ligger i huvudsak i ny­ byggnaden. Den konst som Statens konstråd beställt för Artisten har i huvudsak placerats i skarven mellan den gamla och nya delen, en skarv som är ett gång- och vilostråk, ett stråk för skapande möten och kreativ vila.

Det är dock strax utanför entrén till Artisten och gångstråket som man möter det första konstverket, en tre och en halv meter hög skulptur av Roland Borén, »Incantatio«. Den består av sex «kuber» som är samman­ satta till ett kors, en symbol både för att den står i ett slags korsväg mel­ lan olika kulturhus, men också är en symbol för den sammansatta verk­ samhet som pågår inne i Artisten. Borén har skapat sin skulptur i ett slags optisk villa som egentligen är en fristående högrelief. Den violetta färgen harmonierar exakt med husets ljusgula tegel.

Om Borén arbetat med en konstruktiv abstraktion så möter oss en motsats till detta innanför entrédörrarna. Det är Roj Fribergs skulptur­ grupp »Färdskrivare«, som står där som en antik ödeskör, hälsar oss väl­ komna och manar till eftertanke. Människorna i kören är i naturlig stor­ lek och gjorda som tunna fasadskal. De är i mixed media, en scenografi lika mycket som en skulptur. Det är en vision som vi känner igen från Fribergs teckningar, hans scenografier från opera och TV, men också de­ battutställningen Luftangrepp. Realism på gränsen till surrealism, gestalt­ ning och musik - gränsöverskridandet är både konstnärens eget och hu­ sets.

Längst inne i gången mellan det nya och gamla huset ligger en cafe- 94

teria, ett stort öppet rum med mycket högt i tak och med generösa ljusinsläpp både uppifrån och från ena sidan. Det är ett rum som byggts lika mycket av spel mellan ljus och mörker som av väggar, golv och tak. Här på en väldig vägg sitter Ulf Gripenholms stora målning »Skogens ljus« som är uppbyggd av tjugofyra kvadratmeter stora pannåer och målade i äggoljetempera. Målningen bildar en enhet, men är för konstnären ovan­ ligt abstrakt i sin gestaltning och saknar helt mänskliga figurer. Det är en färg- och formsymfoni över skog och ljus, ett sätt att föra in de två elementen i rummet, förstärkande det mellanting mellan inne och ute som präglar arkitekturen just här. Han utmanar husets eget ljusspel och ger rummet liv också genom att föra in vegetationens. Det Gripenholm skapat är ett slags modern naturromantik, ett återuppväckande av det nordiska ljuset.

Snett vid sidan om cafeterian har mellan det gamla gymnasiet och den nya delen av Artisten bildats en stor rektangulär gård. Den har en klas­ sisk form och är gestaltad av konstnären Gunilla Bandolin i samarbete med arkitekterna. Huset ger gården dess form och denna har Bandolin understrukit och lågt till element som för tanken till en grekisk agora, ett litet torg för vila och dämpade filosofiska samtal. På gården finns bänkar och träd och en damm kring vilken Gunilla Bandolin har lågt in skulptu­ rala element. Hon har använt sig av tegel som inte har den moderna, ma­ skinslagnas upprepande karaktär utan var för sig är en »personlighet». Den till synes strikta klassiska karaktären på gården visar sig vid närma­ re betraktande fylld av asymmetrier och rytmer. Det finns ett liv under den till synes stilla ytan.

CRISPIN AHLSTRÖM 95

Göteborg. Artisten; Teater- och Operahögskolan, Musikhögskolan Gunilla Bandolin f. 1954 Skulptural gestaltning av gård i tegel med vattenkar i grå granit vattenkaret 396 x 396 cm, 13 skulpturer 67-79 cm höga på innergård Projektledare Bror Stawe Foto Jäger Arén och Dan Holmqvist 96

f -i

mm si /

■ •-'.i.r=J-;"^s

SES■ fF sfiä

____

ian

.M—

»ga»»gS*g5j

isäfe?* SasSrea agtfasg

Göteborg. Artisten; Teater- och Operahögskolan, Musikhögskolan Roland Borén Incantatio f. 1956 Skulptur i svetsad och lackerad stålplåt 300 x 300 x 300 cm utanför huvudentrén Projektledare Bror Stawe Foto Jäger Arén och Dart Holmquist \I I 1 --i

* .

jl s. 'S" . '

HjSj>

,

K ^

‘

f I xK; / I# 'V /

Ss : ■

'smtwwM ■ i liv

Göteborg. Artisten; Teater- och Operahögskolan, Musikhögskolan Roj Friberg Färdskrivare f. 1934 Skulpturgrupp i målad armerad cement skulpturgruppen 193 x 390 x 105 cm, den svarta fonden 400 x 590 cm innanför huvudentrén Projektledare Bror Stawe Foto Jäger Arén och Dan Holmqvist 100

■- ■

Göteborg. Artisten; Teater- och Operahögskolan, Musikhögskolan Ulf Gripenholm Skogens ljus f. 1943 Målning i tempera på pannå 6x4m i caféet Projektledare Bror Stawe Foto Jäger Arén och Dan Holmqvist

ft VSi

Ull mm*' ' r" 1 1»!1

•% 1 *1,

102

■ * sS,2'ä«se Sfi£3S

!?*SJ»S|. Ä? % ,<

5£;^

r$ r'f,\ «•k»

*j «?

Göteborg. Universitetet, Renströmsparken Claes Hake Solving f. 1945 Skulpturgrupp i två delar, ring i polerad brons, vattentrappa i bohusgranit ringen 440 x 22 cm, vattentrap­ pan 20 x 5,5 m, fallhöjd 2 m i parken Projektledare Bo Sällström Foto Jäger Arén Claes Hake vann den tävling om att konstnärligt berika Renströmsparken till vilken Konst­ rådet inbjöd femton konstnärer. »Förslaget är mycket enkelt, men däri ligger också kvalitén. Den stora ljusa stenytan med vattenreflexer kommer att stå vackert mot svart betong, grönt gräs, honungsgul brons« löd juryns motivering.

104

W&Mt:

BSSB

■ 111

Kl %i

lira

’■ *

$é$m

t.'v ;‘V wm

Sjkss

äBB

MS

W*$PPI1 ■"V-i :•_■ ;■»’• a u/äfcj

SSifScSfifi:

_____

Göteborg. Universitetet, Fotohögskolan Ingela Palmertz Sekvens f. 1941 Skulptur i rostfritt stål och lackerad plåt 600 x 102 x 102 cm utanför entrén Projektledare Hasse Ekdahl Foto Urban Höglund »De blåmålade figurerna, var och en i sitt rum, kan ses som en sekvens av bilder, som en ordningsföljd, en bildserie. En förändring av färgton och läge i varje våning. Figurerna vrider sig upp i en spiralformad rörelse.« 106

HSSISlsrä -i ii«9«iä88i i • 3 Wf

4^> -

Göteborg. Chalmers Tekniska Högskola, sektionen för arkitektur Curt Asker Randskärpa f. 1930 Hängande skulptur i stål och speglande plexiglas, golv i terrazzo rummets mått 35 x 2; X2jm i överglasad inomhusgård Projektledare Bror Stawe Foto Jäger Arén Den överglasade innergården är resultatet av en inbjuden tävling, som Annedals Arkitekter och Wallinders arkitektkontor vann tillsammans med Curt Asker. »Randskärpa« är här del av en total arkitektonisk och konstnärlig gestaltning.

108

Göteborg. Chalmers Tekniska Högskola, Matematiskt centrum Berit Lindfeldt Matematisk knut f. 1946 Konstnärlig gestaltning i murat tegel 8 m hög infogad i sydvästra hörnet av byggnaden Projektledare Bror Stawe/ Hasse Ekdahl Foto Jäger Arén

»Jag har vält att arbeta med husets hörn. Just hörnet lockar med sin centrala funktion i uterummet. Gående leds mot hörnet och trappan och från amfiteatern bildar hörnet blickfång.«, m%m É8f V. >.

Göteborg. Chalmers Tekniska Högskola, Matematiskt centrum Lena Hopsch Nordisk saga f. 1961 Två hängande skulpturgrupper, »Hed« och »Lund«, i blästrat och lackerat aluminium fyra delar, vardera 250 x 150 cm i två innergårdar Projektledare Bror Stawe! Hasse Ekdahl Foto Jäger Arén 112

' L

yp

if

Göteborg. Chalmers Tekniska Högskola, Matematiskt centrum Leif Ericson Spel f. 192.7 Tre skulpturer i stålplåt som blästrats och målats »Vindlek« 520 cm hög, »Lod« 440 cm och »Pi« 580 cm utanför huvudentrén Projektledare Hasse Ekdahl Foto Jäger Arén f , W A FWjS';"

Siffil i

Göteborg. Högskolan för Design och Konsthantverk Gun Gordillo Plante noire f. 1945 Skulptur i stål, koppar och neon 480 x 120 x 50 cm utanför entrén Projektledare Kerstin Åsling-Sundberg Foto Jäger Arén -\ *\ »Skulpturens form kan associera till frukten, som med sin spirande och inneboende kraft kan symbolisera skolans innehåll och funktion. Skulpturen spänner och utvidgar formerna med dess kurvor. En enkel blå ljuslinje bryter framsidan, en oro.«

■HM

:-.lSsip.

alii

Göteborg. Tingsrätten Yngve Brothén Abstrus (■ 1955 Sgraffito i fyra fält på yttervägg ett fält 180 x 330 cm, tre fält 180 x 530 cm fasaden mot Postgatan Projektledare Hasse Ekdahl Foto Jäger Arén V 118

. .

final \h .i; to*

Vvi/:a ■, . .

'

'•

Skövde. Räddningsskolan Eva Hållsten Grönbete f. 1959 Två skulpturala glasmosaiker fönstret 128 x 220 cm, väggen 125 x 220 cm i entrén Projektledare Kerstin Åsling-Sundberg Foto Roland Svensson pa* mm HHH izo

AI V mm mm c

• »,•' i

Linköping. Universitetet, administrativ byggnad

Oscar Reutersvärd Japanskt perspektiv

f. 1915

to 310 mk

Skulptur i aluminium. Överföring till tre dimensioner av Björn Kruse och Tomas Olsson

120 x 200 x 70 cm i entréhallens ljuskupol Projektledare Karin Eklöf Foto Johnny Gustavsson

ii I !

IM Mtmmmh 1

Linköping. Förvaltningsbyggnad Åke Pallarp f. 1933 Konstnärlig gestaltning, fyra golv i terrazzo, en skulptur i betong, en skulptur i granit innergården och utanför byggnaden Projektledare Eva Lagerheim/ Kerstin Hörnlund Foto Johnny Gustavsson 124

!-f*3

■K

m 2 m

MgS fe V . i* * ■ l-gSt* V^'4 ■ .

. ■■■: •' •rf - m*9

kwié ■ '~ ■

Eksjö. Arméns fältarbetscentrum, Ing 2 Yvonne T Larsson Härstammar f. 1952 Patinerad väggrelief i betong, trä och stål med målad järnplåt som bakgrund 200 x 250 cm i entréhall Projektledare Kerstin Åsling-Sundberg Foto Georg Kindbom Bårsi » Utgångspunkt är skogens stammar, rytmisering och kombinationen av olika material, hårt, kallt, varmt. På järnplåten bakom stammarna ett rött imaginärt landskap, målat.«

' :'jå■ L

Nässjö. SJ resecentrum Lars Englund Förvecklingar f. 1933 Hängande skulptur i kolfiber 3x3x3m i trapphall Projektledare Tomas Nordbäck Foto Georg Kindbom 128

Malmö. Polismyndigheten Hertha Hillfon Havsfrun bjuder på lax f. 1921 Relief i chamotterad höganäslera 1,2 x 3,6 x 0,6 m i matsal Projektledare Tomas Nordbäck Foto Gerry Johansson ■M V' s 130

PHI

Malmö. Polismyndigheten Einar Höste Uterum f. 1930 Skulptur i aluminium 5x5x5m på gård Projektledare Tomas Nordbäck Foto Gerry Johansson wmw 132

Malmö. Polismyndigheten

Alf Olsson Gröna hissen,

f. 192.5

Blå hissen,

Röda hissen

Tre målningar, brännlackerad aluminiumplåt

30 x 150 cm vardera i hissar Projektledare Tomas Nordbäck Foto Gerry Johansson

134

Malmö. Polismyndigheten Gösta Sillén Tårkanal f. I93J Skulptural gestaltning, format och murat tegel samt golv i terrazzo väggen i foajén 590 x 250 cm, tegelornament av varierande format i foajé och häkte Projektledare Tomas Nordbäck Foto Gerry Johansson bjBE 136

■MM

B*»l -« |! %M}\US ('f jmKH inJm Mr ml i ■Ii* ii i il ii\'v HjÄlil iillitdlllTI

M ii in i in min s

III flin illlilM

II 11 f 111 MIT jTM

ii c I tl

IiInilitIu L-

llM-

ill ill 11 i fiSÄL

■ II *11 VillLjgi

vm - i

»<■■*( HMim

VHP ■BHlf,lHi U HM. ammam

i sm HH"«Hi t & ii ** iiiiiimaÉHli m\ iiii mn pn i >)!in -ar #itnillinill*ni i4l iiiltl .iUHlliSf iiii , ,11111 151 ill’

W Ilf »I HB rl Hl IM' i vi ■ i . |» i i it mhB i

■i \ m i

t

I

P

llilisli

I I i. ; .

Lund. Universitetet, Ekonomicentrum

Jörgen Fogelquist Dansande tecken

f. 1927

och spår i vertikal och

horisontell riktning

Två målningar flash vinyl på pannå

9 x 2,2 m resp 1,1 x 17 m i ljushall Projektledare Tomas Nordbäck Foto Gerry Johansson

rAc

»Rummet har genom sina byggmaterial en seren karaktär. Jag har till detta velat lägga inslag av värme, rytm och handens skrift.« 138

IJL

" Ii it n ii 1 \V aj^ÉgL

g

Hl

Mfl

Lund. Södra skånska regementet P 7, Revingehed Brita Mellander-Jungermann f. 1934 Konstnärlig gestaltning av två väggar. Stengodsplattor med fältspatglasyr infällda i kalkbruk 220 x 340 cm vardera på två plan, i entré och trapphall Projektledare Tomas Nordbäck Foto Gerry Johansson låÉSÉg ■■ 140

Jr

<f'

b k ii ■ å å

k k

A A

k k

fl A

k k fl B

A

m U A

Klippan. Krigsflygskolan F 5, Ljungbyhed Gunnar Larson Flygkonst f. 1925 Tre emaljmålningar 215 x 3 5 o cm resp 250 x 700 cm i matsal (ursprungligen beställd för F 13 i Norrköping) Projektledare Tomas Nordbäck Foto Gerry Johansson 142

Karlskrona. Polismyndigheten Leif Bolter Utkik f. 1941 Hängande skulptur i glas, granit och inre rörlig neonslinga 6,j x 1 x 1 m i ljusschakt genom tre våningar Projektledare Tomas Nordbäck Foto Åke Berg ma T#' »Pelaren svävar fritt i rummet hängande i taket, och kan genom sin gestaltning leda tanken till tecken och signaler för stora vidder, i släktskap med fyrar och sjömärken. Dessa har för mig i sin renhet och ändamålsenlighet alltid ett starkt och betydelsemättat uttryck, en kvalitet som är lämplig att framhäva i en stad som Karlskrona.« 144

i» SUS

ÉkWmiåi:

HK

Sevilla. Svenska paviljongen på världsutställningen 1992 Åke Pallarp Näcken f. 1933 Skulptur i röd granit bemålad med äggoljetempera, sockeln i högglanspolerad svart granit 240 x 150 cm under entrétak (ska placeras på Handelshögskolan i Göteborg) Projektledare Matti Nurmi Foto Kent Johansson Till den svenska paviljongen på världsutställningen i Sevilla beställde Konstrådet två konstverk, »Näcken« av Åke Pallarp och »Beläte« av Tommy Östmar som efter utställningens slut fått andra placeringar. Eftersom näckenmotivet så starkt förknippas med Ernst Josephson ville Åke Pallarp ha med honom i någon form. Tanken utvecklades till ett forsmotiv med bokstäver och delar av hans namnteckning på stenens baksida. Tommy Östmar karaktäriserar sin skulptur som »ett beläte. En resenär från Ur till Nu, som under färden blivit behäftad med vardagslivets nyttoföremål och skräp.»

146

:ln^ r" iSDärJ fgfiP»

iviKvm

'mM. ; >** % ' * ■ a

&MWT

M—Bnm

i

mmm

Sevilla. Svenska paviljongen på världsutställningen 1992 Tommy Östmar Beläte f. 1934 Skulptur i brons 145 x 100 x 60 cm utanför entré (placerad utanför Skövde Högskola 1994) Projektledare Matti Nurmi Foto Kent Johansson 148

MIMMI L'i,--. rnmié% m ■

Sigurdur Gudmundsson, Wall landscape, järn Löskonst LÖSKONST? Vad betyder det? I en verksamhet som Statens konstråds talar vi om den fasta och den lösa konsten. »Fast«och »lös« har ur­ sprungligen med egendom i allmänhet att göra: fast konst hör ihop med den fasta egendomen i ett hus och löskonst med det flyttbara lösöret. Löskonst är konstverk som förvärvas på en utställning och undantagsvis direkt av konstnären. Statens konstråd får årligen ett anslag för förvärv av konst - i snart tio år har det anslaget varit drygt Z4 miljoner kr. Större delen av budgeten används till det som vi redovisat i den här årskatalogen: konstverk direkt beställda för särskilda rum, byggnader och platser, det vi kallar »fasta konstverk. Den andra delen, löskonsten, är nog så viktig för de människor som vistas där den är placerad. Den är viktig också för konstlivet i stort: för konstnärer, självfallet, för gallerister och utställningsarrangörer, för konstskolor och kritiker. Ett långsmalt kort, med texten Statens konstråd, är ofta fäst invid de mest centrala verken på utställningen. Det innebär att konstverket är inköpt av en av Konstrå­ dets tio projektledare. Projektledarna, som utses av regeringen och är arbetande ledamöter under en sexårsperiod, är de som förvärvar konst­ verken. Ingå kommittéer, ingå kompromisser, utan enskilda konstkunni­ ga som var och en gör sina val.

Hasse Ekdahl, projektledare från Göteborg, skriver så här:

■2 5

■

afli Jarl Ingvarsson, 60 watt, olja

» »ii-.

strövar omkring i stan denna tysta kväll - då hör jag någon skrika inte särskilt högt men ihållande ingen mänsklig varelse inom synhåll - det skärande stöt-skrikandet tilltar och når sin kulmen då jag befinner mig utanför galleriet innanför fönstret är det mörkt men jag kan urskilja en del föremål, tavlor, objekt i det ena rummet skymten av en säng, ett bord, några stolar en telefonlur som lyfts ur klykan ett badkar hänger på ena väggen i första rummet varifrån skriken hörs, de framtonar nu mer som kvidande, hänger en stor målning gjord på ett vagnsflak jag trycker mig mot fönsterrutan det kvidande ljudet kommer från en liten vit varelse i målningen - »min syster när hon längtade som värst« en utställning av Nina Bondeson på Galleri 1. Målningen köpte jag in till Botaniska institutionen

151

Johan Scott, Ansikte, målat trä

Ingemar Svensson, koppar

Inköpssituationen kan se lika varierande ut som de konstverk som köps in. Cirka 1.500 verk inhandlas årligen. Konstnärsnamnen är många, teknikerna är varierande, men ett är gemensamt: varje projektledare söker det bästa för bästa möjliga plats.

Vilka är då de arbetsplatser som tar emot konst? Det är dels de myn­ digheter som hos rådet ansöker om konst - vi kallar dem »konstansökningar«. Drygt ett dussin ansöker varje månad om att få utnyttja denna förmån. Det är dels nybyggnationer eller tillbyggnader. Här satsar vi ofta på beställd, s k byggnadsanknuten konst som årskatalogen i övrigt berät­ tar om. I många fall kompletterar projektledarna med kollektioner av löskonst, med ett förhållande både till rummen och till den beställda konsten. Vad gäller ny- och ombyggnader kommer konsten på plats i samband med byggets färdigställande. Konstansökningarna däremot får vänta. Tre år, ibland längre. Orsaken är att anslaget bara räcker till ett visst antal mottagare per år.

Projektledaren Päivi Ernkvist berättar om arbetsgången. Hennes arbetsområde är i stort sett hela Sverige, vilket gör att hon måste uträtta flera ärenden under samma resa. Innan dess har hon pga den långa väntetiden fått göra ordentliga förhandsstudier, eftersom förändringar kan ha inträffat hos den sökande myndigheten. Besöket är efterlängtat. Ofta bildas en mindre konstgrupp. Projektledaren intar en expertroll som ställer frågor om vilket ansikte myndigheten vill visa utåt. Konstverken ska ju placeras i de offentliga rummen, i entréer och sammanträdesrum dit allmänheten har tillträde. Hon bjuder så småningom konstgruppen 152.

Katrine Helmersson, Joissance, päls till Konstrådets lokaler i Stockholm, för att se en sammanställd kollek­ tion. Hon berättar om konstverken och den tänkta rumsgestaltningen. Utifrån de samtal som förs förankras konstverken hos den personal som ska mottaga den. Därefter hänger projektledaren de utvalda verken och gör en personalvisning. »Många gånger är det människornas första kon­ takt med den nutida konsten«, tillägger hon.

Det är bl a det som skiljer Konstrådets uppgift från konstmuseets. Marylyn Gierow, projektledare som nyligen avslutat sin sexårsperiod, betonar vikten av konstverkens närvaro i människans vardag, på arbets­ platserna. Så här skriver hon: »Konstrådets mest spektakulära insatser är givetvis de stora projekten som genomförs i samarbete med planerare och arkitekter och som på ett genomgripande sätt bidrar till en plats eller en byggnads gestaltning. Det­ ta skulle kunna benämnas Konstrådets »kungsled« men låt oss för denna kungsleds skull inte bortse från betydelsen av alla de små kanalerna, förgreningarna och rännilarna som letar sig in i korridorer, väntrum och sammanträdeslokaler, kort sagt löskonsten!

Hus och miljögestaltning har en stor betydelse för brukarnas känsla av trivsel (eller vantrivsel) men kanske oftast på ett mer eller mindre omed­ vetet plan. Möjligen är det så att det som man har omedelbart framför ögonen i sin arbetsvardag blir det mest påtagliga och betydelsefulla. Man etablerar ett personligt förhållande till en tavla eller skulptur i rummet och med en viss medbeslutanderätt: Den där vill jag inte ha här inne, den där får man inte ta här ifrån, jag älskar den!« 153

»Får vi själva välja eller köpa in konst?« är en fråga som projektledaren Kerstin Åsling-Sundberg mött. Föreställningen att en god arbetsmiljö ska likna soffhörnan hemma är inte ovanlig. Trivsel och representativitet behöver dock inte motsäga vartannat. Kerstin Åsling-Sundberg har erfa­ renhet av ett sextiotal konstansökningar. Hennes ambition har varit att bygga upp kollektioner med bredd vad gäller uttryck och teknik. »Jag eftersträvar att få konstverken att fungera rumsligt samtidigt som de skall ha kvar sitt egenvärde.« Projektledaren Gösta Wessel hävdar att det i och för sig inte är svårt att köpa in konst - det gör man med utgångspunkt från den egna erfarenheten och kunskapen. »Den stora utmaningen är att på statliga arbetsplatser placera och förankra denna konst på ett sådant sätt att den får en plats.« Platsen är inte museisamlingen, utan den är där människor verkar. I mötet och samtalet med mottagarna blir han, liksom de övriga projektledarna, ofta överraskad över vilket stort och djupt intresse många har för samtida konst. »Summan av erfarenheterna från dessa möten och samtal ger oss projektledare en kunskap, som inte går att inordna i enkla kategorier. Mångfalden av konstnärliga förhållningssätt kräver ständiga improvisationer«. Det handlar m a o inte om att Konst­ rådet »bara« placerar konst, utan det är fråga om ett givande och tagande.

Vad motiverar satsningen på inköp av löskonst, förutom att i största allmänhet göra samtidskonsten tillgänglig i statens byggnader? »Aktuali­ teten i det offentliga rummets konstsatsning kommer oftare fram i lös­ konsten än i de fasta projekten, som i många fall har en löptid över ett antal år. Löskonsten kan också bära på en större orginalitet, experiment­ lusta och »taggighet« än de fasta konstverken«, menar projektledaren Mats Eriksson som vidare beskriver förhållandet mellan de fasta projek­ ten och löskonsten: »Löskonstverken skapas utan relation till definierade platser och målgrupper, endast konstnärens resurser sätter sina gränser. Experimentlustan kan flöda fritt, infall och sidospår kan skapa nya möj­ ligheter, som inte behöver förkastas p g a obrukbarhet i ett specifikt sam­ manhang. I mycket liknar här konsten naturen. Den vilda växtens på måfå utslungade frön hamnar ibland i jord möjlig att växa i, andra gång­ er lägger sig fröna på platser där de med största sannolikhet torkar och förtynar. När det gäller den fasta beställda konsten, hamnar fröna i en trädgård med färdiga planteringsgropar, kanske finns torn någon som vattnar.« Han frågar sig hur löskonsten används: »Med hjälp av löskonst kan man bygga »broar« till ett »svårt« fast konstverk. Man kan också genom en välplanerad löskonstkollektion göra det möjligt att växa som konstbetraktare.« 154

Årskatalogen visar de beställda, fasta konstverken, gjorda och avsedda för särskilda rum. Bilderna ger inte alltid rättvisa åt den konstnärliga gestaltningen, som ju är till för att upplevas på plats. Konstverk och rum samverkar. Vad gäller löskonsten är inte alltid de rumsliga förutsättning­ arna de bästa. Projektledaren Karin Eklöf vittnar om lila och ärtgröna väggar, bemängda med allt som hängas kan. » Varför är tomrummet så skrämmande?«, frågar hon sig. Att »kala väggar« skulle vara ett argu­ ment för att få konst till arbetsplatsen, är en sanning med modifikation. Förutsatt att man är överens om att det är konst man vill ha, och inte ett gökur, uppmanar hon oss att iaktta våra rum. »Först när man ser rum­ met är man öppen för att se det som placeras in i det«.

Redigering ANN-SOFI NORING utifrån texter skrivna av Statens konstråds projektledare.

Bo Trankell, Blomvas, gouache

BESÖKSADRESSER Eksjö Arméns fältarbetscentrum, Ing 2 Göteborg Olof Wijksgatan/Fågelsången Chalmers Tekniska Högskola: Sektionen för arkitektur, Sven Hultins gata 6 Matematiskt centrum, Eklandagatan 8 6 Göteborgs Universitet: Artisten; Teater och Operahögskolan, Musikhögskolan, Fotohögskolan, Haraldsgatan 2 Högskolan för Design och Konsthantverk, Renströmsparken Kristinelundsgatan 3 6-3 8 Tingsrätten, Gustav Adolfs torg Härnösand Mitthögskolan, inst för Kultur och Humaniora, Kastellgatan 4-6, kv Ädelstenen Karlskrona Polismyndigheten, Blekingegatan 3 Karlstad Högskolan, inst för teknik, Universitetsgatan 1 Kiruna Institutet för rymdfysik vid Umeå Universitet, väg E10, 6 km söder om Kiruna Klippan Krigsflygskolan F5, Ljungbyhed (besökstillstånd krävs) Kristinehamn Bergslagens artilleriregemente A9, truppslagscentrum (besökstillstånd krävs inomhus) Linköping Linköpings Universitet, Universitetsområdet Valla Luleå Högskolan, Ekonomhuset, Prospekteringsvägen Förvaltningsbyggnad, Kungsgatan 23 Lund Lunds Universitet, Ekonomicentrum, Ole Römers väg 3 Södra skånska regementet P7, Södra Sandby, Revingehed (besökstillstånd krävs) Norrtälje Roslagens luftvärnsregemente, LV3, Stegelbäcksgatan (besökstillstånd krävs) Malmö Polismyndigheten, Storgatan 43 Nässjö SJ resecentrum, Järnvägsgatan Nynäshamn FOA, Grindsjön (besökstillstånd krävs) Sigtuna/Arlanda Luftfartsverket, Brand- och räddningsskola, Kolsta Skövde Räddningsskolan, Timmervägen 9-17

Stockholm Konsthögskolan, Skulpturskolan, Skeppsholmen Naturhistoriska riksmuseet, Frescativägen 40 KTH, Plasmafysik, Alfvénlaboratoriet, Teknikringen 31 Posten, Fridhemsgatan 7-11 Stockholms tingsrätt, Rådhuset, Scheelegatan 7 Stockholms universitet: Frescati, Biologiska inst, Svante Arrhenius väg 16 Frescati, Inst för systemekologi, Svante Arrhenius väg 21 Kräftriket, Matematiska inst, Roslagsvägen 101 Utbildningsdepartementet, Drottninggatan 16 Solna Karolinska institutet: Mikro- och tumörbiologiskt centrum, Doktorsringen 13 Nobel Forum, Doktorsringen i/Solnavägen 1 Trosa Stockholms universitet, Askölaboratoriet, Askö Umeå Umeå Universitet: Kongresscentrum, Universitetsområdet, Aula Nordica Marint forskningscentrum, Norrbyn, Hörnefors Västerbottens regemente, Izo (besökstillstånd krävs) Uppsala Uppsala universitet, Lärarhögskolan, Seminariegatan 1 Sveriges Lantbruksuniversitet, Institutet för landskaps­ planering, östra Ultuna 10 Arkivcentrum, Dag Hammarskjölds väg 19 Älvkarleby Fiskeriverket, Fiskeriförsöksstation, Laxön, Brobacken Örebro Högskolan, Universitetgatan 1 Statistiska Centralbyrån, Klostergatan 23

Kon STNÄRS REGI STER 54 Ander, Bengt Allegori 108 Asker, Curt Randskärpa 3 8 Bandolin, Gunilla Transformator 96 Bandolin, Gunilla 9 2 Bergstrand, Margareta Vävnader 144 Bolter, Leif Utkik 98 Borén, Roland Incantatio 60 Broman, Pär Eter 90 Broms, Birgit Om hösten 118 Brothén, Yngve Abstrus 6 Caldeborg, Mats Månhare 44 Charlez, Arne Grenverk och skogslöpa 20 Eggert, Anna Fossil trädgård 128 Englund, Lars Förvecklingar 114 Ericson, Leif Spel 3 4 Eriksson, Pi Livets källa 3 6 Fahlsten, Annette Penséer 138 Fogelquist, Jörgen Dansande tecken och spår i vertikal och horisontell riktning 100 Friberg, Roj Färdskrivare 116 Gordillo, Gun Plante noire 102 Gripenholm, Ulf Skogens ljus 72 Gustavsson, Leif Mikro 104 Hake, Claes Solring 5 8 Hellmin, Maria Eko 130 Hillfon, Hertha Havsfrun bjuder på lax 112 Hopsch, Lena Nordisk saga 120 Hållsten, Eva Grönbete 132 Höste, Einar Uterum 5 2 Johansson, Kenneth Växande, Vatten och Drivkraft 50 Johansson, Ulf Vattringar 10 Kauppi, Sten Resa i Kosmos 3 o Krajcik, Eugen Portal och landskap 24 Kruse, Peter Stranden

142. Larson, Gunnar Flygkonst 66 Larson, Gunnar 40 Larson, Ulla 84 Larsson, Bo Stockholms tak 26 Larsson, Torgny Ljussökare 12.6 Larsson, Yvonne T. Härstammar no Lindfeldt, Berit Matematisk knut 140 Mellander-Jungermann, Brita 8 8 Naraha, Takashi Mandala 12 Nilsson, Jörgen Självporträtt med fyra moderna stenar 70 Nygren, Ingemar Elementa-Temperamenta 134 Olsson, Alf Gröna hissen, Blå hissen, Röda hissen 146 Pallarp, Åke Näcken 124 Pallarp, Åke 106 Palmertz, Ingela Sekvens 82 Renqvist, Torsten Dansande flicka 122 Reutersvärd, Oscar Japanskt perspektiv no 310 mk 8 6 Rodenius, Eva I rättvisans namn 18 Rosengren, Eva Vattenspegel och Guldåder 16 Roxner, Rigmor Singlande skärv 74 Rundqvist, Christina Himmel, Skog, Hav 14 Samberg, Gunilla Romb-Allé-Möte 48 Savolainen, Tuula Månsken i Agra ... 136 Sillén, Gösta Tårkanal 78 So, Jin Sook Struktur i möte 80 Strandqvist, Kjell Spaljé 64 Stenqvist, Nils G. Stjärnhimmel och Vattnet, Jorden, Luften, Rymden 22 Sundberg, Svenolof Vindspegel 68 Svensson, Pål Två skallar 46 Tamura, Kazuko Regnbågerum 28 West, Ulla Övergång 32 Varga, Istvån Clio 76 Vestman, Iréne Naturfragment II 4 Ögren, Karin Ljusfenomen 148 Östmar, Tommy Beläte

Nr 24 av Statens konstråds tidskrift Redaktion Ann-Sofi Noring Claes Eriksson Där inget annat anges, är texten skriven av Ann-Sofi Noring Ansvarig utgivare Staffan Cullberg Grafisk form Christer Jonson Tryckt hos Skogs, Trelleborg

STATENS KONSTRÅD Statens konstråd, Box 45083, 104 30 Stockholm Tidskriften kan rekvireras från Statens konstråd Informationscentrum för offentlig konst Tel 08-3 09545,32 24 49 Besöksadress Rådmansgatan 70 A, Stockholm