Stadgaensium 2/2026

STADGAENSIUM 2/2026

I ÅRETS SOMMARNUMMER: SOMMARJOBB REDAKTIONEN TESTAR UTBYTESBERÄTTELSE STADGA GOES POP - KORSORD

VAD HÄNDER PÅ ÅA? SOMMARHOROSKOP

INNEHÅLL 3

STADGA GOES POP - KORSORD

4

LEDARE

6

ORDIS ORD

9

STORA EXKURSIONEN - MILANO, ITALIEN

12

VAPPVECKAN 2026

14

KANDIVÅREN: TVÅ PERSPEKTIV PÅ PROCESSEN

19

NORDISKA RÄTTEGÅNGSTÄVLINGEN - REYKJAVIK

22

PÅ UTBYTE I TYSKLANDS TRÅKIGASTE STAD?

24

BIG BROTHER IS WATCHING YOU

25

VAD HÄNDER VID ÅA?

26

REDAKTIONEN TESTAR SOMMARJOBB

28

PLEASE RESPECT THE UNEMPLOYED COMMUNITY

29

SOMMARRECEPT

30

REDAKTIONEN TESTAR UTESERVERINGAR

32

SOMMARHOROSKOP

34

VILKEN FESTIVALPERSON ÄR DU?

Chefredaktör:

Redaktionen:

Ansvarig utgivare:

Kia Österholm

Colin Ström

Ämnesföreningen Stadga r.f.

Elin Roine

Biskopsgatan 13,

Vice-chefredaktör:

Henna Ek

20500 Åbo

Stephanie Silfverberg

Matilda Rosling Oliver Huhtio

Tryckeri: Printteri

Olivia Pettersson Ronja Eklund

FACIT PÅ SIDAN 35

3

LEDARE Som barn väntade man alltid med stor iver på sommarlovet. Det var bland det bästa man visste, att få vara ledig från skolan och hålla på med diverse sommaraktiviteter hela sommaren, även om den oftast gick helt för fort. Samma längtan efter ledighet verkar följa med oss hela livet, och i sommar har jag funderat mycket på detta fenomen och på mitt egna perspektiv på fritid och att vara ledig.

Vi studerande väntar största delen av våren på både vappen och sommaren som genom den inleds. Då alla fjärde periodens deadlines och tentamina tynger en och trycker ihop bröstkorgen lite grann, känns sommaren som ljuset i ändan av tunneln. En liknande tanke har säkert också många i arbetslivet. Man längtar, åtminstone då och då, om inte oftare också, efter nästa ledighet eller till och med sina pensionsdagar. Semestern man eventuellt får njuta av under sommaren utgör får många ett av årets höjdpunkter.

Men varför är det just sommaren vi väntar på? Det finns säkert många svar som är ganska självklara och naturliga, som bland annat att sommaren är den ljusaste och varmaste årstiden, att det finns mer roliga aktiviteter att hålla på med, att man är ledig från skolan eller jobbet, och att man därmed kanske har mindre stress och bundna tidtabeller. Och egentligen väntar vi ju också säkert på varje veckoslut och andra kortare ledig-heter året om, men sommaren verkar nog ha en extra charm över sig jämfört med till exempel ett vanligt veckoslut.

Det man kunde konstatera vara gemensamt för både vår sommar- och veckoslutslängtan,

4

är önskan om att få vara ledig och fri från det vardagliga. Man längtar efter en paus, efter att få vila ut sig och kanske efter att få göra något man gillar som inte ryms in bland ens vardagsrutiner.

Varför jag över huvud taget ens funderat på och skriver om detta, beror på att jag haft en lite annorlunda sommar än tidigare år då det kommer till både min vardag och min fritid.

Jag har för första gången haft ett kontorsjobb och samtidigt känns det fortfarande lite främmande att inte all min fritid utanför jobbet spenderas på gymnastikhallen under sommaren. Vad jag kanske ändå inte hade förväntat mig då jag tog emot sagt sommarjobb, var att detta heltidsarbete, måndag till fedag, åtta till fyra, skulle ge mig känslan av att ha mer fritid än vad jag haft på flera år eller vad jag haft under läsåret. I sommar har jag känt att jag haft fritid också under vardagar och jag har verkligen uppskattat mina lediga veckoslut. Jag har både känt att jag ordentligt kunnat vila ut mig samtidigt som jag lyckats planera in mycket roligt tillsammans med vänner och familj. Detta har varit jätteskönt, men främst av allt tror jag att jag har lärt mig något jätteviktigt i sommar.

Jag har nämligen inte bara haft fritid enligt kalendern, utan jag har verkligen känt att jag haft fritid. Jag har inte “tagit jobbet med mig hem” och inte har jag heller stressat så mycket för kommande grejer som ska skötas.

Jag har haft en känsla av att jag faktiskt själv håller i trådarna över min egen fritid, samtidigt som jag lyckats släppa, åtminstone lite mer än tidigare, mina behov att ha koll på absolut allt som sker i mitt liv och omkring

det. Detta är något jag vill fortsätta bli bättre på och även ta med mig till min studievardag och kommande livsskeden.

För mig har mycket av de senaste åren präglats av en känsla av att jag inte riktigt kan slappna av, då studierna eller annat jag känner att jag borde göra eller åtminstone påbörja så småningom, följt mig överallt.

Skillnaden mellan fritid och studier eller jobb har i mitt huvud länge varit väldigt suddig, men denna har klarnat och förtydligats en hel del i sommar. Som sagt har omständigheterna i sommar varit en stark orsak till detta, och jag är medveten om att detta fortfarande kan vara en utmaning för mig när hösten rullar igång igen. Men denna upplevelse av verklig fritid är något jag definitivt vill uppnå även i fortsättningen, även om det kommer kräva en hel del övning ännu.

Det jag önskar er, speciellt er som orkat läsa

såhär långt, är att ni också kan känna att er fritid verkligen är er fritid. Att ni inte behöver ha andra halvan av hjärnan kvar i biblioteket eller på kontoret ännu efter att ni gått hem därifrån.

Nu vill jag inte att vi ska sluta längta efter sommaren eller veckosluten och tänker inte själv göra det själv heller. Men det jag lärt mig i sommar, är att känslan av fritid och avslappning kommer mycket långt från en själv också, även om omständigheterna kan hjälpa till en hel del.

Jo, sommaren, veckoslut och semestrar är goda utgångspunkter för att svara på vår längtan efter fritid, men endast det faktum att kalendern är tom behöver inte betyda att man efter ledigheten känner sig utvilad och lycklig. Åtminstone för mig verkar det viktigare vara att tydligt kunna separera nöje och fritid från studier eller arbete. Jag hoppas ni också finner vad som fungerar för er!

Njut av er fritid och ha det bra!

Kia Österholm Chefredaktör 2026 5

ORDIS ORD Kära Stadgeiter, och andra som läser detta; Läsåret är nu avslutat, och vi har även detta år fått den stora glädjen att gratulera alla nyutexaminerade rättsnotarier och juris magistrar. Vi har alla jobbat hårt, och oavsett om man tagit examen eller inte, har vi alla förtjänat en härlig sommarpaus! Trots att blickarna redan kanske börjar förflytta sig sakta men säkert mot hösten, och i synnerhet mot den efterlängtade jubileumsårsfesten, är det bra att stanna upp och njuta av denna stund av stillhet i studerandet.

Studievardagen är inte lätt, och det kan leda till att man kämpar mot olika demoner. Enligt resultatet av årets välmåendeblankett utgör fortfarande pressen att bli utexaminerad inom rekommenderad studietakt, samt strävan efter att uppnå höga vitsord något vi stadgeiter kämpar med trots försäkrande ord om att de inte spelar så stor roll i slutspelet. Även oron över att inte hitta arbetsplatser inom den egna branschen stressar flera, vilket är förståeligt då diskussioner om detta även dykt upp på den nationella nivån t.ex. på grund av vidareutveckling inom AI. Undertecknad är inte själv heller immun för dessa tankar och oro, och jag är be-

6

sviken över att vi studerande hamnat ien sådan situation där vi måste kämpa mot denna press och låtsas som att det vore normalt och acceptabelt. Våra förutsättningar för att klara oss att “studera på heltid” är inte detsamma som det varit för flera år sedan. Bl.a. på grund av nedskärningar i FPA-stöd kan den personliga ekonomin lida hårt, och det har tvingat i praktiken flera av oss att arbeta vid sidan av studierna för att försörja vardagen. Det är fel att vi ändå förväntas uppnå likadana resultat som tidigare, med de sämre spelkorten vi utdelats.

Mina ord är inte menade att fungera som en cliché “Allting ordnar sig nog”/Oroa dig inte, det fixar sig"-tiertröstning, eftersom det är troligtvis något de flesta kanske hört tidigare och den saknar verklig effekt att faktiskt hjälpa situationen. Studietiden är i slutändan mycket kort, och det är inte meningen att vi ska stressa oss gråhåriga redan i detta livsskede, som borde istället kännetecknas av den tid då du skapar minnen tillsammans med likasinnade, lär känna nya vänskaper och har chansen att testa dina vingar ordentligt utanför “boet”. Att ha god motivation och disciplin är beundransvärt, men glöm ändå inte att du förtjänar att njuta av ett livsskede där allting kanske inte är så seriöst eller fylld

av de klokaste valen. Den tiden kommer nog ändå senare emot, tro mig.

I skrivande stund är sommaren i full gång, och nu om inte annars ta vara på denna tid för att återhämta dig ordentligt och göra saker som du kanske skjutit upp på grund av tidsbrist och stress. Även om du har jobb eller studerar under sommarmånaderna också, önskar jag att du ändå unnar dig med t.ex. extempore små side quests.

Kanske kunde det handla om ett besök tillsammans med din vän till ett litet mysigt sommarcafé som nyss öppnat, eller att du påbörjar äntligen en ny bokserie du skjutit upp i flera månader?

Inga rätta svar finns, viktigaste är att du själv valt den, och känner att det är just detta som behövs!

För att stackars Kia inte ska behöva korta ner denna text eller använda en teckenstorlek som kanske lämpar sig mer till en dagstidning avsedd för en myra, är det dags att avrunda detta exemplar av ordis ord. Jag vill avsluta med ett stort tack för den gångna vårterminen till er alla, och med stor förväntning inför jubileumsårsfesten och för att få träffa föreningens nya gulisförstärkning i höst, önskar jag er ett riktigt ljuvligt och fridfullt sommarlov!

Ta hand om er & kom ihåg solkrämen!

Med soliga hälsningar,

Mea Airema Styrelseordförande 2026

7

SS TT OO RR AA EE XX KK UU RR SS II OO NN EE NN 22 00 22 66 -MM II LL AA NN OO ,, II TT AA LL II EE NN Vi orienterade oss vidare genom Måndag 30.3 Måndag den 30 mars begav sig 15 stadgeiter iväg på stora exkursionen till Milano, Italien. Alla var på plats på flygfältet i tid, och efter en guppig landning, snacksinköp och ett effektivt och optimerat metroåkande hittade vi fram till hostellet. Att metron var förarlös eller automatiserad känns värt att nämna. Redan första kvällen samlades vi för en gemensam middag och drinks och spänningen för var de kommande dagarna skulle ha att erbjuda låg i luften.

Tisdag 31.3 Tisdagsmorgonen inleddes med ett besök på finska honorärkonsulatet i Milano. Vi fick träffa personer med olika arbetsroller och höra om det administrativa jobbet på konsulatet och deras stödfunktioner för finländare i Italien (och om investeringsverksamhet i mat och vin, kopplingen till konsulatet förblev lite oklar..).

Giovanna Dossena berättade om vad det egentligen innebär att vara honorärkonsul, ett uppdrag som var okänt för många från tidigare. Hon imponerade med sin karisma och förmåga att berätta historier, det kändes som att vi hamnat på ett TED talk.

centrala Milano och hann se både den vita välkända kyrkan Duomo och köpcentret Galleria Vittorio Emanuele.

Ståtliga byggnader är en underdrift. På det prestigefyllda Bocconi-universitetet visade Simon och Edward från lokala motsvarigheten till Stadga, Corporate Law Academy (privaträttsfokuserat much?) oss runt på campuset, de hade både simhall och kapell (men inget bonfire!). Ingången till universitetets huvudbyggnad hade lejonstatyer på vardera sida och enligt legenden blir man inte utexaminerad om man går mellan dessa lejon, något som förklarade varför alla använde sidodörrarna. Fler och fler studerande droppade med under rundturen och vi åt en gemensam lunch (pizza) och efterrätt (gelato). Samtalen flöt på och vi fick möjlighet att jämföra de finska och italienska juridikstudierna.

Skillnaden till de finska ämnesföreningarnas verksamhet var slående, t.ex. ska man skicka in CV och gå på intervju för att bli medlem i Corporate Law Academy. Exkursioner var något båda föreningarna hade gemensamt! Vi diskuterade även skillnaden mellan finländska och italienska pizzor och italienarna tappade hakan när vi berättade om Kotipizzas kana-feta-avokado kotzone med salladsfyllning och dipp.

9

På väg hem från vårt besök med Bocconi-studerandena svängde vi via butiken för att uppleva den italienska kulturen på nära håll. Efter att ha förstartat kvällen på hostellet med billigt vin från matbutiken fortsatte vi med aperitivo på en mysig uteservering och sedan pastamiddag på den lokala varianten av vapiano. Särskilt den billiga drycken serverad i kanna tilltalade, varefter en fartfylld promenad tillbaka till hostellet följde.

Onsdag 1.4 Det första många tänker på när man hör Milano är säkert mode och designerbrands, och eftersom vi är juridikstuderande slogs dessa ihop genom ett besök på Italian institute of Fashion Management där vi fick höra om hurdana specialiserings- och arbetsmöjligheter det finns inom modejuridik. Efteråt gav vi oss av till det idylliska Lake Como, som till och med var finare i verkligheten än i resemagasinet. Vi såg inte George Clooney (våra mammor hade bett oss hälsa) eller några andra kändisar, men vi hittade take away (!!!) aperol spritz.

Comos småbutiker lockade många stadgeiter som köpte mer eller mindre likadana väskor i olika kulör. Efter att ha utforskat området med glass och/eller dryck i handen tog vi tåget tillbaka och beundrade de vackra vyerna från fönstret.

10

Dagens gemensamma middag i form av pizza avnjöts i samband med billigt vin. Kvällen avslutades på nattklubben “The Club” (inte värst beskrivande namn men i varje fall inte missvisande).

Klädkoden på The Club var något som stadgeiterna inte följde med tjocktröjor och dubbelbyxor. En OS-medaljör charmade många på dansgolvet. The Club kände inte till nordisk jämställdhet då inträdet kostade nästan dubbelt så mycket för killar och tjejerna dessutom fick en dricka på köpet. The Club hade tagit 2026 is the new 2016 väldigt seriöst och spelade bland annat Sorry och Watch me whip.

Leffa.

Torsdag 2.4 På torsdagens fritid intog stadgeiterna Milano centrum och sightseeingade och shoppade med mer eller mindre gott mående. Snabbmatskedjor från världens alla hörn intresserade (underteckade var på McDonalds…).

Efter att ha utforskat centrum och dess närliggande parker begav sig stadgeiterna mot hostellet för att hämta sitt bagage. Hemresan gick smidigt och vi landade i Helsingfors med humöret på topp trots få sömntimmar och intensivt program, en otroligt lyckad exkursion med andra ord! Ett stort tack till arrangörerna och besöksmålen.

TT ee xx tt :: EE ll ii nn RR oo ii nn ee && SS tt ee pp hh aa nn ii ee SS ii ll ff vv ee rr bb ee rr gg

Höjdpunkter från resan Hugo spritz på flaska från matbutiken Att Bocconistuderandena var moggers Att modeinstitutet trodde vi studerade på Stadga University Att en anonym stadgeit fick en gratis drink på The Club genom att säga “yo soy homosexual”

11

V A P

WappPlädering Vappveckan 2026 drog traditionsenligt igång med WappPläderingen. Det var givande att få se det fantastiska Club Åbo laget förbereda sig inför rättegångstävlingen. Under kvällen bjöds det på munk, mjöd och annat smått och gott som verkligen satte stämningen för den kommande vappveckan.

Efter pläderingen fortsatte vi kvällen med syjunta, vilket var ett perfekt tillfälle att få några fler märken på halaren innan vappveckan drog vidare.

Munkrundan Munkrundan var ett nytt koncept för i år.

Idén framfördes av vår sportansvarige Lotta, som föreslog en kombination av löprunda och vapp-firandet. Upplägget var bra men enkelt: först en löprunda eller promenad och därefter samlades vi i kansliet för att njuta av munk och mjöd.

Det var roligt att se att det nya evenemanget blev en succé och att många ivriga stadgeiter deltog. Förhoppningsvis får munk-rundan fortsätta som en del av Stadgas vappvecka även i framtiden!

P V E C K A N

12

Lex akateeminen mölkky Kuppisparken fylldes med hundratals studerande i halare av alla möjliga färger, då lag från olika föreningar samlades för att kämpa om segern. Det fanns lag som tog varje kast på största allvar och lag som satsade mer på stämningen än att träffa käglorna. Båda taktikerna verkade fungera rätt bra, för humöret var på topp hela dagen. Utanför matcherna kunde man hoppa på trampolin, njuta av en picknick i solen, heja på sina favoritlag eller passa på att träffa bekanta från andra föreningar. När de sista käglorna hade fallit blev det efterfest, där stämningen var minst lika bra som i Kuppisparken.

Stadga x Lex x ELSA Turku: Kuplafutis & bastu med Avance Årets vappsport-evenemang var kuplafutis. Det visade sig ganska snabbt att vara mycket lättare att krocka med varandra än att faktiskt träffa bollen. Kuplafutis var både otroligt roligt och förvånansvärt jobbigt. Efter bara några minuter var de flesta trötta, men det hindrade ingen från att fortsätta springa runt. Själv var jag betydligt bättre på att göra 12 Efter kullerbyttor i bubblan än på att spela fotboll, men det var åtminstone roligt. idrottsprestationen avslutades dagen med bastu. Det var precis vad vi behövde efter matcherna och ett perfekt sätt att avrunda söndagen tillsammans med gott sällskap.

ESF-challenge & FSEJ-sitz Under vappveckan hade vi två gemensamma evenemang med våra tidigare fakultetskamrater från SF och MK. Trots att fakultetsstrukturen ändrats valde vi att hålla fast vid traditionerna, och dessa hoppas vi att lever vidare även i fortsättningen.

Temat för ESF-challenge var Disney, och lagen hade verkligen satsat på sina utklädnader.

Under kvällen fick vi se många bra prestationer, kreativa lösningar och förstås många bra mutförsök. Stadgeiterna klarade sig riktigt bra och samlade ihop många poäng, men vinsten gick ändå åt SF i år. Trots det var det roligt att se så många Stadga-lag delta och att så många hade gått all in på både temat och tävlingen.

FSEJ-sitzens tema var midsommar och det syntes överallt. Blomsterkransar, somriga kläder och somrig stämning fyllde lokalerna, och både maten och programmet följde temat. Som vanligt delades deltagarna upp mellan två olika sitzlokaler, vilket gav en bra möjlighet att träffa både gamla vänner och nya bekantskaper. Kvällen bjöd på god mat, många snapsvisor och massor av skratt. För många var det dessutom den sista sitzen på MK, vilket gav kvällen en nostalgisk känsla.

2 0 2 6

Vappafton och första maj Vappafton började förstås med wapprodden. Efter att vårt första lag rodde iväg såg det lovande ut och vi började redan hoppas på en bra placering. Tyvärr gick resten av tävlingen inte riktigt enligt plan, då både lite strul och några mindre lyckade händelser satte käppar i hjulen för våra lag. Trots det fanns det gott om stadgeiter på plats som hejade på våra roddare och höll stämningen uppe. Den glada fiilisen höll i hela dagen, och mot kvällen blev det dags att ta med sig studentmössan och rikta stegen mot Vårdbergets festliga stämning.

På första maj avslutades vappfirandet på bästa möjliga sätt med en picnic på Vårdberget, där många trötta men glada stadgeiter samlades för att njuta av solen, gott sällskap, god picnic mat och förstås munkar. En perfekt avslutning på veckor fyllda av program, skratt och många minnesvärda stunder. Tack till alla deltagare och dem som bidrog till att göra årets vappvecka så lyckad!

Text: Ella Tiusanen

13 13

Kandivåren: Två perspektiv på processen Den 8 januari satt alla som skulle skriva kandidatavhandling i Ernst för det första seminariet om skrivandet. ”Är ni inspirerade?”, frågade Anna oss då. För min del var svaret ett stort nej, och jag blev genast stressad över vad jag skulle skriva om och hur det någonsin skulle bli något bra av det här.

Trots mina tvivel löste sig saker ändå längs vägen. På något sätt lyckades jag hitta ett ämne, formulera en frågeställning och det hela fick ok från min handledare.

Sedan började skrivandet och efterforskningarna. En berg- och dalbana är kanske det närmaste jag kan beskriva det som, och kanske hör det lite till.

Många stunder har jag tänkt att det är hopplöst, det här blir ingenting och blir det något så är det säkert inte bra. Varför valde jag inte något enklare att skriva om?

Men det har också varit stunder när det gått framåt. Man upptäcker något som hjälper en vidare, och sakta men säkert fylls dokumentet med text, om än uppblandat med anteckningar till mig själv i versaler och skrikiga färger. Något jag har försökt tänka under våren är att allt arbete med kandin är bättre än inget alls, även om det går trögt. Oavsett hur lite jag har skrivit eller läst är varje mening en mening närmare ett slutresultat, och för att ha något att förbättra krävs att ju man har något alls att börja med. Jag ska dock inte ljuga om att jag en mycket stor del av tiden har tänkt att jag inte vet vad jag riktigt håller 14

på med. Mer tid än jag trodde har också gått åt till att fundera över hur alltihop ska organiseras, och till att brottas med fotnoter och referens-hanteringssystemet Zotero. Vi är fortfarande inte riktigt vänner.

Mot slutet av våren började jag ändå inse att jag nog visst har kommit fram till och lärt mig saker, och, efter alla om och men, förmedlat det i form av akademisk text.

Ett råd till er som har skrivprocessen framför er är alltså: Ge inte upp!

Så kom till slut dagen som vi alla sett fram emot sedan början av januari: den 7 maj. Vi samlades i Ernst igen, den här gången betydligt mer lättade och med skumpaglas i hand avslutades vårens stora projekt. Det kändes fint att stå där med alla som gjort samma sak: stenen som vilat på ens axlar var borta och vi

kunde fira att vi äntligen lämnat in. Att en motsvarande procedur ska upprepas igen lite längre fram valde åtminstone jag att inte tänka så mycket på.

Historien tar dock inte helt slut där.

Förutom RN-avhandlingen som ska skrivas krävs ännu lite kurser och administrativt arbete för att till slut få det där pappret som visar att man klarat av en examen (eller ja, den där pdf-filen på mejlen, och som förhoppningsvis inte hamnar i skräpposten...). Såklart är även det värt att fira! Den 13 juni ordnades Graduation Party i Juridicum för både rättsnotarier och juris magistrar, vilket blev ett högtidligt tillfälle för alla att passa på att vara stolta över sin egen prestation.

Det skålades, talades, minglades och åts tårta med mera. Ja, till och med vädret var på topp (åtminstone på dagen, tyvärr lite sämre på kvällen när regnet öste ner).

Att tänka tillbaka på åren som redan gått sedan man började studera samtidigt som man diskuterar sommarplaner och framtiden gjorde att det verkligen kändes som ett avslut på något. På samma gång var det inte alls ett avslut, utan ett delmål, och det kändes tryggt att veta att vi snart ses igen för att fortsätta på nästa steg. Att uppleva gasquen tillsammans med alla deltagare, både studerande och lärare, var en fantastisk avslutning på alltsammans.

Tack till min sångledarkollega Aldo som skötte sin debut med bravur, och såklart ett stort tack till alla som hjälpte till att möjliggöra den och resten av Graduation Party!

Text: Ronja Eklund

15

Den 8 januari 2026 var det plötsligt dags att sätta sig ner och skriva en avhandling.

Då kändes det lite som att slängas ut i den djupa änden av bassängen utan att egentligen kunna simma, och helt ärligt blev jag aldrig av med den känslan. Men här sitter jag, på andra sidan med en godkänd avhandling (dock utan uttagna papper…).

Under det inledande seminariet gavs mycket information och pepp som just då kändes lite överväldigande.

För mig hade temat för min avhandling varit klar sedan början av min studietid.

Att få arbeta med och för barnens rätt har länge varit en passion för mig och därav var det klart att min avhandling skulle handla om just detta. Att börja bygga på detta blev däremot inte helt enkelt. Jag velade och funderade länge men kom på något sätt fram till ett tema som jag kunde tänka mig att skriva om, trots att 100 idéer snurrade runt i huvudet på en gång. Efter ett godkänt tema var det bara att tuta och köra. Utan att jag själv insåg det så hade det jobbiga bara börjat. Det faktum att min skrivprocess blev jobbig kan jag nog dels skylla på mig själv och det ämne jag valde. Att skriva om ett barns rätt till privatliv på sociala medier är kanske inte det enklaste ämnet att skriva om i en kandidatavhandling, även om ämnet blir allt viktigare. Jag har alltid älskat att skriva längre texter, och själva avhandlingen och skrivprocessen skrämde mig egentligen inte alls, jag tog det egentligen ganska lugnt under en stor del av skrivandet.

16

Själva stressen kom egentligen ikapp först sista veckan innan inlämningen, trots att jag var på god väg och i princip bara behövde finslipa texten. Här kom även tvivlet. Jag började ifrågasätta allt: min text, mitt val av ämne, mitt val av studieinriktning; ja egentligen allt som gick att tvivla på började jag tvivla på.

Den sista dagen, några timmar innan inlämning, blev den värsta dagen. Tvivel blandat med trötthet är ingen bra kombination, i det här skedet var min avhandling den sämsta jag någonsin hade läst och allt jag ville var att gå under jorden. Men, så var det plötsligt inlämnat och klart. Inget mer kunde göras utan det var bara att vänta på om den blev godkänd, vilket den blev.

Som en av de mest självkritiska personerna som jag själv åtminstone känner vill jag egentligen bara säga en sak; du klarar de, och hur det än blir i slutändan gjorde du ditt bästa och det är det viktigaste. Ett vitsord definierar inte dig som person utan endast din prestation på just det området. Hur det än blir, så blir det bra! Ge inte upp och våga fråga om hjälp, vare sig det är av en studiekompis, en förälder eller din handledare. Kandidatavhandlingen, eller en avhandling överlag, är inte något att skrämmas av, och trots att många kanske målar upp en bild av att det är jobbigt och arbetsdrygt betyder det inte att det alltid stämmer. Jag har fått jättemycket av kandivåren som jag kommer ta med mig resten av livet, många skratt, men självklart också tårar.

Själva skrivprocessen ser jag fortfarande som en dimma och något jag gärna glömmer, men de kaffestunder och diskussioner som hände kring den ligger varmt om hjärtat. Jag känner mig fortfarande lite osäker, men processen fick mig att inse att man inte måste kunna allt eller veta allt för att det ska gå bra. Till och med i efterhand lär jag mig saker (tror t.ex. inte att jag har använt mig av något referenshanteringsprogram hahaha).

Slutligen vill jag tacka var och en som möjliggjort hela processen, varje peppande ord och varje möjlighet att prata av sig. Tack för att ni är just ni!

Text: Olivia Pettersson 17

Nordiska rättegångstävlingen om de mänskliga rättigheterna – Reykjavik 2026 Den nordiska rättegångstävlingen om de mänskliga rättigheterna är, som namnet antyder, en rättegångstävling med fokus på de mänskliga rättigheterna, närmare bestämt Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna.

För de flesta stadgeiter är tävlingen sannolikt främst bekant genom den årliga WappPläderingen under vappveckan. Syftet med denna artikel är att ge en inblick i vad tävlingsprocessen egentligen innebär och kanske väcka intresse för att delta under kommande år.

Tävlingsåret inleds i praktiken redan i början av året genom kursen Human Rights in Europe, där deltagarna bekantar sig med Europakonventionens uppbyggnad och tillämpning. Den egentliga tävlingsprocessen tar dock fart först när händelseförloppet publiceras.

Utöver själva tävlingen har våren även bjudit på flera andra evenemang med anknytning till tävlingen. Vi deltog bland annat i en workshop hos Krogerus och en kick-off vid Högsta förvaltningsdomstolen.

Kick-off på HFD. Laget 2026 bestod av (från vänster): Oliver Huhtio, Kira von Buxhoeveden, Rosa Kelkka, Alina Östergård, Frida Sundholm och Max Westerlund.

Händelseförloppet är fiktivt och ger upphov till ett klagomål till Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Årets fall behandlade advokatsekretess vid utredning av ekonomisk brottslighet och vilka befogenheter staten har för att utreda och lagföra brott. Fallet aktualiserade en klassisk intresseavvägning mellan olika rättigheter enligt Europakonventionen. Halva laget representerar klaganden och den andra halvan staten, och båda sidor ska argumentera för varför konventionen antingen har eller inte har kränkts.

När händelseförloppet publicerades inleddes den skriftliga delen av tävlingen. Under fem veckor skulle både klagande- och svarandesidan upprätta en inlaga om högst 25 sidor. En stor del av arbetet handlade om disposition och prioriteringar: vilka argument var viktigast och hur mycket utrymme förtjänade de? Tjugofem sidor visar sig snabbt vara betydligt mindre än man först tror.

Under den skriftliga delen tillbringades mycket tid i Juridicum.

19

Den skriftliga inlagan skiljer sig dessutom från en traditionell akademisk text. Syftet är inte att vara neutral utan att övertyga domstolen.

Mycket tid gick därför åt till att fundera över hur vi skulle bemöta omständigheter som talade till motpartens fördel och i vilken utsträckning olika slutsatser kunde dras utifrån händelseförloppet. Även om vi stundvis hamnade på några kreativa sidospår var vi till slut mycket nöjda med de inlagor som lämnades in. När poängen för de skriftliga bidragen senare offentliggjordes fick vi också ett kvitto på att vi hade identifierat de centrala frågorna i fallet – Club Åbos inlagor placerade sig på tredje plats i tävlingen.

Efter att de skriftliga inlagorna hade lämnats in var det dags att fokusera på tävlingens kärna: den muntliga delen. Här gäller det inte bara att framföra sin egen talan utan också att bemöta motpartens argument och svara på domarnas frågor. Det muntliga förfarandet är uppbyggd enligt ett tydligt schema: klaganden inleder med ett öppningsanförande på 15 minuter, följt av statens genmäle på 15 minuter. Därefter håller klaganden en replik på tio minuter och staten avslutar med en duplik på tio minuter.

För att vara väl förberedda inför finalhelgen genomförde vi under våren ett stort antal övningar. En del hölls internt tillsammans med våra coacher, medan andra var mer officiella och framfördes framför erfarna domare. Övningarna gav oss möjlighet att finslipa argumentationen, träna på att besvara oväntade frågor och prova på de olika rollerna i processen.

Till slut var det äntligen dags för finalhelgen i Reykjavik den 4–7 juni 2026. Tidigt på torsdagsmorgonen flög vi från Helsingfors till den isländska huvudstaden. Själva tävlingen ägde huvudsakligen rum på lördagen, medan finalen avgjordes på söndagen. De två första dagarna fylldes därför av ett omfattande socialt program. På torsdagskvällen ordnades ett mingel på en lokal advokatbyrå och på fredagen besökte vi Þingvellir nationalpark, följt av en cocktailmottagning i Alltinget.

20

På rundvandring i Reykjavik

Programmet gav oss inte bara möjlighet att uppleva Island och Reykjavik, utan framför allt att lära känna deltagarna från de andra nordiska lagen. När tävlingsdagen väl kom var motståndarna därför inte längre helt obekanta, vilket bidrog till att göra lördagens pläderingar betydligt mindre nervösa.

På lördagen var det dags för den riktiga tävlingen. Tävlingen är indelad i tre divisioner, där divisionsvinnarna samt de tre bästa övriga lagen avancerar till semifinal. Semifinalerna består av två divisioner med tre lag i vardera.

Under grundomgången möter både klagandesidan och svarandesidan ett motståndarlag.

En särskild dimension till tävlingen är att domarpanelerna under finalhelgen består av domare från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna och de nordiska ländernas högsta domstolar. Därtill genomförs pläderingarna på svenska, norska och danska, vilket innebär att motparten kan plädera på ett annat skandinaviskt språk.

Inför grundomgången var vi på svarandesidan något nervösa över att ställas mot ett danskt lag, men oron visade sig vara obefogad.

Club Åbos svarande besegrade Club Lannung, medan klagande vann mot Club Södermark från Sverige. Därmed tog sig Club Åbo vidare till semifinal som divisionsvinnare och hade dessutom högst poäng av samtliga lag efter grundomgången. I semifinalen besegrade Club Åbos klagande Club Lögberg från Island, medan svarande föll mot Club Schjødt från Norge. Club Schjødt gick senare vidare och vann hela tävlingen. Därmed tog Club Åbos tävlingsresa slut i semifinalen. Även om besvikelsen över att missa finalen var stor, kan vi nu i efterhand framför allt konstatera att vi gjorde en mycket stark insats. Enligt vår uppfattning har Club Åbo aldrig tidigare nått ett lika framgångsrikt resultat i tävlingen som i år.

Club Åbo och de finska domarna på bankett.

Som juridikstuderande vid Åbo Akademi har man möjlighet att delta i den Nordiska rättegångstävlingen genom rättegångstävlingslaget Club Åbo.

Vi som deltog i laget 2026 kan varmt rekommendera tävlingen. Ingen annan kurs under studierna erbjuder samma möjlighet att omsätta juridisk teori i praktiken. Under tävlingsprocessen utvecklar man inte bara sina kunskaper i de mänskliga rättigheterna, utan också sin juridiska argumentationsförmåga, sitt processuella tänkande och sin förmåga att muntligt framföra sin sak – färdigheter som annars sällan får lika stort utrymme under studierna.

Vinst i grundomgången!

Att inte gå hela vägen till final, som avgjordes på söndagsmorgonen, hade åtminstone en fördel – vi kunde njuta fullt ut av banketten på lördagskvällen utan att behöva tänka på en tidig tävlingsstart dagen därpå. Efter banketten fortsatte firandet traditionsenligt med efterfest.

Om tävlingens officiella titel gick till Norge, kan vi åtminstone med gott samvete konstatera att Club Åbo även i år tog hem segern på banketten.

Information om 2027 års tävling publiceras under höstterminen. För den som vill veta mer om tävlingen och följa nästa års lag rekommenderar vi att följa Club Åbos Instagramkonto, @clubåborf.

Kanske ses vi i Köpenhamn 2027!

Text: Oliver Huhtio

21

PÅ UTBYTE I TYSKLANDS TRÅKIGASTE STAD? Hälsningar från Tyskland! I skrivande stund sitter jag i ett tåg från Hannover, staden där jag nu gör mitt utbyte, till Leipzig för en dagsutflykt. Dagsutflykter och resor är numera mer regel än undantag, vilket jag absolut inte klagar över. Hannover är givetvis också en trevlig stad, men något jag verkligen ville få ut av utbytet var möjligheten resa runt och upptäcka både Tyskland och dess grannländer.

När jag åkte i väg i mars hade jag egentligen inga förväntningar, vare sig på utbytet eller på Hannover som stad. Efter att ha både hört och läst påståenden som ”Hannover är Tysklands tråkigaste stad” och ”Hannover är Tysklands fulaste stad” kände jag att det nog är bättre att hålla förväntningarna låga. Efter snart fem månader kan jag gladeligen konstatera att Hannover har bjudit på såväl vackra utsikter som minnesvärda upplevelser.

Hannover är lagom stort, mycket promenad-/cykel vänlig stad och det är faktiskt Tysklands grönaste stad!

Universitetet är också passlig storlek och hittills har jag alltid fått den hjälp jag behöver relativt snabbt. Det finns även ett stort utbud av olika evenemang här, så det blir definitivt inte tråkigt. Ett särskilt populärt evenemang bland studeranden här är att göra ”kiosk crawls” (eller ”limmern” som det kallas här eftersom den populära kiosk-gatan är Limmerstraße). Det är exakt som det låter; man går från kiosk till kiosk längst hela gatan och njuter av valfri dryck. Hannover har faktiskt Tysklands högsta täthet av kiosker, så det förklarat gott och väl varför kiosk crawls är en jättegrej här.

22

Tack vare Deutschlandticket, som ingick i studiekortet, har vi som studeranden möjligheten att använda all lokal- och regionaltrafik gratis i hela(!) Tyskland. Detta har möjliggjort att jag verkligen kunnat resa runt i landet en hel del, vilket jag är väldigt glad över. Jag är ändå övertygad om att ett utbyte framför allt handlar om vilka människor du har runt omkring dig. Jag själv anser att det bästa med utbytet är att möta människor från hela världen och uppleva ett nytt land och dess kultur.

Eftersom jag är på utbyte måste jag självklart berätta om mina studier också. Jag bestämde mig för att delta i en intensivkurs i tyska innan själva terminen började. Fast det kanske låter konstigt att åka en månad tidigare, är jag väldigt nöjd över mitt val. Det var skönt att anlända en månad tidigare och lära känna en lite mindre grupp av folk först, komma in i rutiner och dessutom förbättra min tyska. Det kändes som en mjukstart både på terminen och vardagen här. Dessutom kunde jag få hjälp på plats med alla praktiska frågor kring universitetet, och som en bonus hann jag samla några studiepoäng redan innan terminen ens hade börjat.

När terminen sedan drog igång i april började givetvis även mina kurser vid den juridiska fakulteten. Leibniz Universität har ett relativt bra utbud av juridiska kurser på engelska och jag har främst gått kurser inom EU- och internationellrätt vilket har varit givande. Jag har dessutom passat på att läsa ytterligare en kurs i tyska, för att förhoppningsvis komma hem med lite starkare tyskakunskaper än vad jag lämnade Finland med. Just den här regionen sägs dessutom tala den mest standardiserade tyskan i landet, så kallad "Hochdeutsch", vilket är tacksamt om man vill lära sig tyska.

Vad annat? Det krävdes enbart två månader i Tyskland förens Finlands kanske mest ölskeptiska tjej började dricka öl och jag som prompt menade att jag inte kommer vilja gå på en fotbollsmatch har nu även upplevt en fotbollsmatch och tillbringar för tillfället flertal kvällar i biergartens kollandes på fotbolls VM (jag måste motvilligt erkänna att det är rätt kul...). Efter att ha ”hamnat” på tekno club så gott som varje vecka så kan jag också säga att det faktiskt inte är så illa med teknomusik. Så vad kan vi konstatera? Utbyte har gett mig ovärderliga minnen och upplevelser. Dessutom är det en ypperlig möjlighet att verkligen gå utanför sin bekvämlighetszon och lära sig mer om världen och sig själv.

Liebe Grüße Linnéa Lönnqvist<3

23

Big brother is

tching you a w

Vårterminen har nått sitt slut och det är åter dags att granska styrelsens agerande och föreningens verksamhet ur en – åtminstone nästintill – objektiv synvinkel.

Glädjande nog har jag inte några större missförhållanden att rapportera. Styrelsen verkar, trots allt, ha klarat sig genom våren utan några allvarligare fadäser.

Om D/M-talet då åter stiger till nivåerna från årets början kan vi med relativ säkerhet dra slutsatsen att vårens nedgång främst berodde på semesterlängtan. Oavsett vilket vill jag upp-mana styrelsen – och varför inte alla andra också – att ta vara på sommaren och samla krafter inför hösten.

I min första verksamhetsgranskningsberättelse (se Stadgaensium 1/26) introducerade jag det så kallade D/M-talet, ett nyckeltal som mäter hur många gånger formuleringen "diskussion om" eller "diskussion gällande" förekommer per mötesprotokoll. Tanken bakom nyckeltalet är enkel: ett välfungerande styrelsearbete bör rimligen lämna vissa spår i protokollen.

En annan iakttagelse från vårens protokoll är att styrelsen tycks ha ägnat en förvånansvärt stordel av sin tid åt att diskutera drycker. Bland annat har kvaliteten på kaffet som serveras under kansliturerna varit föremål för diskussion.

Som en trogen besökare på kansliturerna gläder det mig naturligtvis att frågan tas på allvar. Personligen är jag dock av uppfattningen att kaffe i slutändan mest smakar kaffe.

I Stadgaensium 1/26 kunde jag rapportera att D/M-talet för de tio första mötesprotokollen uppgick till 11,1. För vårens återstående protokoll (MP11–MP18) sjönk siffran däremot till 9,25. Ännu mer anmärkningsvärt är att D/M-talet från och med MP14 endast uppgick till 5,4.

Hur ska denna utveckling tolkas? Jag ser två tänkbara förklaringar. Antingen har styrelsen, ju längre våren framskridit, lärt känna varandra så väl att ledamöterna numera kan läsa varandras tankar och därför inte längre behöver diskutera. Eller så är det helt enkelt fråga om den klassiska vårtröttheten, där längtan efter sommarlovet gradvis ersätter behovet av långa resonemang.

I skrivande stund avstår jag från att ta ställning till vilken förklaring som är den mest sannolika. I stället ser jag med stort intresse fram emot höstens utveckling.

24

När det gäller snaps är situationen däremot en helt annan.

Till min stora förvåning serverades det under gasquen efter Graduation Party enbart Ships Schnapps. Koskenkorva, som enligt god och hävdvunnen tradition borde ha stått på borden, lyste med sin frånvaro.

Här vill jag rikta en tydlig uppmaning till styrelsen inför hösten: detta får inte upprepas. Nya gulisar kan under inga omständigheter socialiseras in i den akademiska gemenskapen med fel snaps.

Med dessa viktiga iakttagelser framförda återstår bara att önska styrelsen, föreningens medlemmar och alla läsare en riktigt skön fortsättning på sommaren. Jag ser fram emot att återkomma med nya analyser när höstterminen drar i gång.

Text: Oliver Huhtio

Vad händer vid ÅA? De flesta känner säkert till att Åbo Akademi under de senaste åren har brottats med ekonomiska utmaningar. Som en del av arbetet med att få ekonomin i balans genomfördes under våren 2025 en omfattande organisationsreform.

Antalet fakulteter minskade från fyra till två och samtidigt infördes institutioner som en ny nivå i universitetets organisation.

För juridikens del innebär det att utbildningen numera hör till Fakulteten för human- och samhällsvetenskaper och närmare bestämt till Institutionen för ekonomi och juridik.

Som studerande finns det många sätt att engagera sig i intressebevakning vid universitetet. Man kan bland annat påverka genom studentkåren, ämnesföreningen eller olika arbetsgrupper och organ. Syftet med den här artikeln är ändå att lyfta fram två organ som kanske inte är lika välkända, men som har stor betydelse för den juridiska utbildningen: Institutionsrådet för Institutionen för ekonomi och juridik och Juridiska kollegiet.

Anledningen är dels att dessa organ behandlar frågor som direkt påverkar juridikstudierna vid Åbo Akademi, dels att jag under läsåret 2025– 2026 har varit suppleant i institutionsrådet och därigenom även deltagit i Juridiska kollegiets möten. Under kommande läsår kommer jag att fungera som ordinarie studeranderepresentant i institutionsrådet, vilket innebär att en ny suppleant kommer att väljas. Om du blir nyfiken på uppdraget eller har frågor om arbetet får du gärna höra av dig.

Vad gör institutionsrådet?

Institutionsrådet ansvarar för många av institutionens övergripande frågor. Det bereder verksamhetsplan, personalplan och budget, utser prefekt bland institutionens professorer och föreslår anställning av övrig undervisande personal.

Därutöver behandlar rådet flera centrala utbildningsfrågor. Det utser programansvariga, föreslår nya eller avslutade utbildningsprogram, behandlar examensstrukturer, lärandemål och utbildningsplaner samt tar ställning till urvalsgrunder och antalet studerande som ska antas till utbildningarna.

Eftersom Institutionen för ekonomi och juridik omfattar både ekonomi och juridik handlar diskussionerna ofta om frågor på en mer övergripande nivå. Samtidigt är det viktigt att det också finns studeranderepresentanter som kan lyfta fram juridikstuderandenas perspektiv när beslut fattas.

Juridiska kollegiet – där vardagen diskuteras Juridiska kollegiet är ett informellt rådgivande organ för juridikutbildningen vid Åbo Akademi. Här möts juridikens personal tillsammans med den ordinarie studeranderepresentanten och suppleanten från institutionsrådet.

Min upplevelse är att det framför allt är här som studerandenas synpunkter kan få ett konkret genomslag. Under det gångna året har en stor del av diskussionerna handlat om kursutbudet för perioden 2027–2030. På grund av universitetets ekonomiska situation kommer kursutbudet att minska, särskilt under läsåret 2026–2027.

Som studeranderepresentanter har vi lyft fram vilka konsekvenser förändringarna skulle få för studerandena. Även om alla nedskärningar inte har kunnat undvikas har vi lyckats påverka processen och bidra till att några kurser ändå finns kvar i nästa läsårs utbud. Det är ett konkret exempel på att studeranderepresentation faktiskt kan göra skillnad.

Vill du vara med och påverka?

Inom kort kommer ÅAS att söka en ny suppleant till institutionsrådet. Om du är intresserad av att påverka juridikutbildningen, föra fram studerandenas perspektiv och få en inblick i hur beslut fattas vid universitetet kan jag varmt rekommendera att söka.

Har du frågor om uppdraget eller vill veta mer om hur arbetet fungerar är du varmt välkommen att kontakta mig.

Text: Oliver Huhtio

25

Redaktionen testar sommarjobb Henna - Raseborgs stad I sommar har jag fått sommarjobba på Raseborgs stad som juristpraktikant sedan april. Staden har för skrivande stund endast en jurist och därmed har jag fått en hel del ansvar, vilket jag har varit mycket tacksam över.

Före jag började som praktikant förväntade jag mig att få arbeta med varierande och mångsidiga arbetsuppgifter, eftersom jag visste att kommuner arbetar med många olika rättsområden, men jag hade inte kunnat föreställa mig att uppgifterna kunde vara så varierande som de hittills har varit. Det roliga med att få arbeta med många ärenden och rättsområden är det att man får lära känna vad som är intressant för en, men man fårockså vetskap om vilka rättsområden man kanske inte vill arbeta med i framtiden, vilket jag tycker är viktigt.

Eftersom största delen som arbetar på en stad är icke-jurister är det viktigt att kunna samarbeta med människor från olika yrkesbakgrunder. Det har varit spännande att få arbeta med människor från olikautbildningsbakgrunder och detta har fått mig att se på juridiska frågor från olika synpunkter, dvs. också från icke-juridiska synpunkter.

När jag började min praktik hoppades jag på att jag skulle ha en lärorik och snäppet utmanande praktikperiod, vilket jag faktiskt har haft. Detta betydde förstås i början att man hade lite så kallad “imposter syndrome”, men jag tror att man lär sig bäst när man tar sig an utmaningar, vilket förstås innebär att man inte är ett “proffs” i början. Så ett tips av mig är att våga berätta era arbetsgivare vad ni förväntar er av era praktikperioder!

Ronja - DKCO advokatbyrå Jag sommarjobbar på advokatbyrån DKCO i Mariehamn, där vi förutom mig är tre partners, tre andra praktikanter och en ekonomioch administrationsansvarig. Byrån är dock större än så, eftersom det också finns kontor i Helsingfors och Vasa, men vi har ändå nära kontakt och det känns fortfarande som en enda byrå.

I sommar är vi totalt fem trainees, fyra i Mariehamn och en i Vasa.

Det är jättekul, och förutom arbetsuppgifterna hinner man också ha roligt tillsammans. Att vara flera kräver samarbete för att organisera uppgifter, men det är också lätt att fråga saker av de andra som har arbetat där tidigare. Det känns skönt, för trots att jag i skrivande stund redan har arbetat över fyra veckor tar det sin tid att komma in i arbetssätt och lära sig att använda olika verktyg. Samtidigt är det nyttigt att lära sig hur man i

26

praktiken arbetar effektivt för att svara på frågeställningar och utföra uppgifter, eftersom det kan skilja sig lite från hur man tänker under studierna. Som trainee får man hjälpa till med varierande uppgifter inom olika rätts-områden, vilket är väldigt roligt, särskilt eftersom det här är mitt första juridiska jobb.

I sommar arbetar vi trainees inte bara med vanligt löpande arbete, utan har också några projekt på gång. Det är till viss del internt med olika saker som stöder juristernas arbete, men också en del juridiska utredningsuppgifter vilket nog är mest intressant. En positiv sak med en lite mindre byrå (trots att den är stor med åländska mått) är att det är nära till alla, även de seniora juristerna, och att man snabbt kommer in i gänget. Eftersom vi har ett öppet kontor ser och hör man hela tiden direkt hur advokaterna arbetar. Det är både spännande och lärorikt, och en av de bästa sakerna med sommarjobbet.

Kia - Lantmäteriverket Jag har i sommar fått vara praktikant på Lantmäteriverket, som i Åbo är beläget i Ämbetshuset. Jag har sedan början av maj fungerat som ansökningshandläggare och arbetat med lagfartsansökningar.

Praktikperioden är 3-4 månader lång och även vi praktikanter har arbetat heltid. Vi är tre praktikanter, alla är juridikstuderanden, i samma team som inklusive oss består av 16 personer. Vi har mycket flexibla arbetstider, vilket har varit skönt och gjorde det enkelt att kombinera jobbet med studierna under våren.

Arbetet har gått ut på att handlägga lagfartsansökningar, genom att granska olika dokument som t.ex. själva ansökan, köpebrev, lagfartsoch gravationsbevis m.m. Vi kontrollerar bland annat att formkraven och villkoren för äganderättens övergång uppfylls och att parterna i fastighetsköpen haft rätt att ingå rättshandlingen. Förutom lagfartsärenden inskriver vi inteckningar och vid behov är vi i kontakt med kunder, andra myndigheter och banker. En simpel och korrekt gjord ansökan där alla krav i köpebrevet uppfyllts och alla uppgifter stämmer, går att lösa och godkänna ganska snabbt, men som man kanske kunde gissa är det väldigt ofta något som strular till det som man måste utreda.

Arbetet har därmed inte blivit tråkigt även om uppgifterna i grunden är ganska repetitiva.

Det har varit väldigt givande att för första gången få tillämpa det jag lärt mig under mina två första studieår i praktiken. Det bästa med sommarjobbet har nog varit att jag fått lära mig massor med nytt. Jag hade aldrig tidigare ens arbetat på ett kontor, alltså har så gott som allt varit helt nytt för mig. Därmed visste jag inte riktigt heller vad jag skulle förvänta mig av praktiken, men nu när jag redan jobbat i ett par månader kan jag konstatera att jag överlag har varit väldigt nöjd med alltihopa. Mest överraskad var jag i början av hur lång inskolningsperioden var och hur välkommen jag kände mig i teamet, medan det roligaste nog har varit att få arbeta tillsammans med de andra praktikanterna!

27

Please Respect the Unemployed Community Blev du också utan sommarjobb i sommar? Är du trött på att hänga på kafé och leka creative director om dagarna? Blir det ensamt att fånga solens starkaste strålar medan dina kompisar med j*bb sitter inomhus i sina små grå arbetsbås?

I denna sommarspecial av Pretty and Jobless listar jag tips på hur du kan sysselsätta dig i sommar och samtidigt dra in lite fyrk vid sidan om. Och nej, vi tänker inte klippa gräs, för ew.

Det första tipset är att jobba utomlands, helst i ett land där lönerna är högre än i Finland. Det behöver inte ens vara under en längre period. Du kan till exempel tjäna motsvarande nästan två finländska månadslöner på en månad genom att vara barnvakt åt isländska barn. Jag vet inte om ni har hört talas om den nordiska rättegångstävlingen, en tävling om mänskliga rättigheter eller något i den stilen men den hölls i Reykjavik i år. Tydligen kostar en sallad där typ 40 euro, så de måste ju tjäna bra?

Som andra tips: Vinted. Vinted är en ypperlig plats att sälja second hand-varor, allt från kläder till teknik och handgjorda produkter. Om du är duktig på att sticka, virka eller skapa något annat finns det faktiskt bra business där. Man kan sälja nästan allt! Okej, kanske inte allt, men så länge det är lagligt förstås.

Det tredje tipset kräver att du är lite öppensinnad, för det låter aningen skumt: sälj mat på Facebook Marketplace. Väck din inre mästerkock och ge Facebookfolket en kulinarisk upplevelse. Det här tipset passar dig som gillar att laga mat eller baka och som faktiskt är bra på det. Du vill väl ha återkommande kunder?

Kanske har vågen av Facebook Marketplace-mat inte riktigt nått Åbo centrum ännu, men vem vet? Helt plötsligt sitter jag kanske och äter en Meta seafood boil i min icke-existerande bil.

Text: Colin Ström

28

SOMMARRECEPT Det sägs att “short form content” inte är bra för en. Detta stämmer till en viss mån, men jag vill ändå ge ett argument för något gott som denna relativt nya underhållning har fört med sig. Det som jag talar om är förstås recept. Jag scrollade reels häromdagen när jag var uttråkad. Eftersom jag var hungrig medan jag scrollade så ledde det ena till det andra och algoritmen började visa massor av god mat. Av alla recept som kom fram så var det ett recept som fångade min uppmärksamhet mer än alla andra och där och då bestämde jag mig för att detta måste jag testa.

Receptet i fråga är ett slags Calzone men till skillnad från Calzonen man får på sitt närmaste kebabställe så är denna inspirerad av den Neapolitanska pizzan.

Processen är väldigt enkel: 1. Använd valfritt Neapolitansk pizza botten recept du hittar online och baka degen 2. Efter att pizzadegen har jäst tillräckligt är det dags att grädda pizzan. Detta gör du på samma sätt som man annars skulle göra men du skippar precis alla toppings i detta skede.

Det enda du behöver göra är att breda ut lite olivolja på den utkavlade pizzan, vik den på mitten så att den blir en halvmåne och slutligen grädda den i ugnen (kom ihåg att ta ut innan den blir bränd) 3. Sedan när det färdiggräddade pizzabottnet har svalnat så fyller du den med valfria toppings. Här har du helt fria händer men jag vill ändå nämna några saker jag hade i skafferiet som passade riktigt bra inne i Calzonen. Jag rekommenderar burrata, pesto, färsk basilika, tomater och balsamicosås!

Text: Henna Ek 29

Redaktionen testar uteserveringar En liten hälsning från chefredaktör 2025: Hej, Stephanie här... Jag insåg att jag slarvat bort en hel artikel från förra årets sommarnummer så den kommer här istället.. Bara ett år försent!

F.P. von Knorring, Mariehamn (restaurangbåt) Peoplewatching möjligheter: 3/5 Beror på var man sitter, men utsikt mot parkeringen, hamnen och en annan uteservering från bakre däcket.

Båten ligger dock inte där det är som mest livligt.

Hört: “Jag tror jag ser min brors bil härifrån”.

Pris: 2/5 Allt är dyrt på Åland, här är ungefär samma nivå som andra ställen. Drinkar kanske lite dyra i förhållande till kvaliteten.

Stämning: 4,5/5 Mysigt vid vattnet, så länge man inte är rädd för måsarna. Bänkarna lutar lite men det är en del av charmen.

Kvalitet: 3/5 Beror kanske på vad du beställer, enligt mig är Sangrian bäst. Killen i baren den här kvällen verkade däremot inte vara särskilt bra på Hugo Spritz.

Bohemia (Stellenbosch, Sydafrika) Peoplewatching möjligheter: 5/5 På en av de mest hektiska gatorna vid Stellenbosch och omringad av andra uteställen. Bra för att kika vart människor drar ut denna dag om man är intresserad av jatkot. Också vid en enkelriktad väg som människor kör fel hela tiden, så det blev ett bra drickspel att svepa sin drink om någon kör det fel.

Pris: 5/5 Allt är billigt i Sydafrika, man kan knappast spendera mer än 7€ för en drink även om man försökte.

Stämning: 2.5/5 Lite intetsägande stämning, fullproppat med bänkar men inte människor. Kanske lite tråkig största delen av tiden.

Kvalitet: 2/5 Man får det man betalar för antar jag, men utbudet är snäv och består ofta av de billigaste alternativen.

Henkka hälsar att han glömde ta bild...

Sommar Bistro & Terrace, Åbo Peoplewatching möjligheter: 2/5 Trots att det är otroligt mysigt att sitta i en liten gränd leder uteserveringens placering tyvärr till att peoplewatching-möjligheterna är begränsade.

Pris: 3/5 Vanliga Åbo-priser som beror mycket på vad man väljer från menyn. Speciellt drinkarna är prisvärda ifall man gillar drinkar som ser fina ut <3 Stämning: 4,5/5 Stämningen i gränden bakom Katedralskolan är supermysig, speciellt under trädet där vi satt. Överlag en ganska lugn och charmig stämning, skulle säkert passa bra för en dejt ;) Kvalitet: 5/5 Sommar Bistro & Terrace bjuder på ett brett utbud av drycker och serverar även mat.

Drinkarna är väldigt fina och serveras i fina glas, vilket ökar känslan av kvalitet. Drinkmenyn innehöll också en hel del drinkar man inte hade sett förut. Det finns flera olika restauranger/barer bredvid varandra och stämningen är väldigt mysig. Trots kvaliteten är priserna inte galna alls. Överlag en varm rekommendation, själv har jag redan besökt denna uteservering flera gånger!

Birgitta, Helsingfors Peoplewatching möjligheter: 5/5 Själva restaurangen är belägen vid havet och från terassen syns ett joggingspår och ett utegym. Att sitta inomhus begränsar inte peoplewatching möjligheterna då restaurangen har fönsterväggar.

Pris: 3/5 Vanliga Helsingfors-priser.

Stämning: 4/5 Vi råkade välja en molnig och regnig dag, vilket sänkte stämningen eftersom alla tvingades tränga sig inomhus.

Kvalitet: 5/5 Brett utbud, bra service, god mat och goda drinkar.

31

SOMMARHOROSKOP Stenbocken 23.12-20.1 (Capricorn) Du har svårt att sitta stilla och ta det lugnt men sommaren blir bättre när du accepterar att du inte måste vara produktiv. Vila är också en investering.

Du behöver inte komma tillbaka från sommarlovet med ett nytt språk, en maratonmedalj och ett startup-koncept.

När studierna kör igång i höst kommer du att tacka dig själv.

Do: Stäng av notiser Don’t: Kolla Linkedin Vattumannen 21.1-19.2 (Aquarius) Du uppskattar överraskningar och spontana beslut. Följ dina impulser och se vart dagen leder dig. Du samlar på dig oförglömliga sommarminnen och historier genom att kasta dig ut i världen och utföra sidequests. Om någon säger "det här blir en konstig kväll" ska du tolka det som en inbjudan.

Do: Engångskamera Don’t: Tappa bort solglasögonen Fiskarna 20.2-21.3 (Pisces) Du känner av stämningar snabbare än de flesta. Omge dig med människor som ger energi istället för att ta den. Lite egentid mellan grillkvällarna gör underverk.

Do: Åland Don’t: Photoroulette

32

Väduren 22.3-20.4 (Aries) Du är den som föreslår nattsimning klockan ett och roadtrip klockan två.

Det är just den energin som gör sommaren roligare för alla omkring dig.

Men kom ihåg att alla inte fattar beslut i samma tempo. Räkna till tio innan du skickar "???" i groupchatten.

Do: Sov med fönstren uppe Don’t: Onnibus Oxen 21.4-20.5 (Taurus) Du kommer bli kär. I en person, ett ställe, en låt eller en ny version av dig själv. Bara försök skilja på romantik och verklighet.

Alla fina ögonblick behöver inte bli en livskris.

Do: Flörta Don't: Planera bröllop Tvillingarna 21.5-21.6 (Gemini) Din kalender ser ut som ett grupparbete där ingen tar ansvar. AW, festival, kusinens födelsedag, picknick och någon som skriver "är du ute?". Du vill hinna med allt men stjärnorna vill påminna dig om att du bara kan vara på ett ställe i taget. (Tyvärr.)

Do: Myggsprej Don't: Dubbelboka

Kräftan 22.6–23.7 (Cancer) Sommaren ger dig en chans att landa efter ett intensivt studieår. Du mår bäst när du omger dig med människor som får dig att känna dig hemma, oavsett om det är på en sommarstuga eller en uteservering. Alla beslut behöver inte fattas direkt, ibland är det bästa svaret att vänta till efter semestern.

Vågen 23.9–23.10 (Libra) Sommaren handlar om balans, mellan vila och äventyr, mellan egentid och umgänge. Du får mest energi när du väljer det som känns rätt för dig, istället för att försöka göra alla andra nöjda. En ny bekantskap kan ge dig ett oväntat perspektiv.

Do: Välj det som känns rätt Don't: Försök göra alla nöjda

Do: Stadgas sommarträff Don't: Sommarstudier Lejonet 24.7–23.8 (Leo) Du dras till sol, skratt och spontana äventyr, och människor dras till dig. Passa på att ta plats, men glöm inte att de bästa sommarminnena ofta skapas när ingen försöker imponera. En oväntad inbjudan kan bli sommarens höjdpunkt.

Skorpionen 24.10–22.11 (Scorpio) Du går in i sommaren med ett behov av att släppa taget om sådant som tagit onödig energi. När du gör det finns det plats för nya människor, idéer och upplevelser. Lita på din intuition, den leder dig oftare rätt än du tror.

Do: Rensa garderoben Don't: Boka 08:00 tvättid

Do: SPF 50 Don't: Donna i regnet Jungfrun 24.8–22.9 (Virgo) Du gillar att ha koll, men sommaren vill lära dig att allt inte behöver planeras i detalj. Ge dig själv utrymme att ändra planer när vädret eller sällskapet lockar åt ett annat håll. Lite spontanitet kan vara precis det du behöver innan hösten drar igång.

Do: YOLO-mentalitet Don't: Burn out

Skytten 23.11–22.12 (Sagittarius) Din sommar blir bäst när kalendern inte är fullbokad. Ett spontant äventyr, en sista minuten-resa eller en oväntad omväg kan ge dig säsongens bästa minnen. Våga säga ja lite oftare än vanligt. Resten löser sig nog.

Do: Spontana AW:n Don't: Mata en fiskmås

Text: Matilda Rosling & Stephanie Silfverberg

33

VILKEN FESTIVALPERSON ÄR DU? EN HÖGST OVETENSKAPLIG GUIDE

RUISROCK

FLOW

Du tänker att det är den största festivalen i Finland, men samtidigt är det samma artister som är på varje festival i Finland. Du är dock där för att det är “Ruissi”.

Efter en “Via Dolorosa” är du dock nöjd att kunna slappna av i din egen säng (dock efter att du sköljt av alla dina leriga kläder).

Du har en tygkasse, en noggrant utvald outfit och kan namnet på minst tre artister ingen annan i kompisgänget känner till. Du lägger lika mycket tid på att hitta det perfekta caféet som den bästa spelningen. Festivalen är lika mycket en modevisning som en musikupplevelse.

BIG DAY

ROCKOFF

PORI JAZZ

Du vill ha festival utan att behöva boka tält, semester eller en detaljerad överlevnadsplan. Du går dit för musiken, träffar halva Österbotten (varifrån du också högst sannolikt är ifrån) och kämpar dig till första rad för att se det bästa svenskfinland (eller Norge) har att erbjuda.

Du ser festivalen som den perfekta ursäkten för en minisemester på Åland. Du kombinerar konserter med sena kvällar, glass i hamnen och att hävda att "det här är den bästa festivalstaden". När festivalen är slut funderar du redan på när färjan går.

Du säger att du går för jazzen, men du njuter lika mycket av den avslappnade stämningen, god mat och att sitta bekvämt.

Du vet att man inte behöver hoppa i publiken, utan man kan bara chilla med alla medelålders mammor i parken. Du försöker även övertala dig själv att Björneborg inte är en så farlig plats.

34

TEXT: MATILDA ROSLING

FACIT TILL STADGA GOES POP

KORSORD AV ELIN ROINE

35