Funktionsrätt i samarbete 1/2026

FUNKTIONSRÄTT I SAMARBETE • 1/2026

TEMA: BEREDSKAP

När vardagen hänger på el, mediciner och assistans

▸ S. 14

“Resiliens är att kunna anpassa sig när vardagen inte fungerar”

▸ S. 22

Axel Hagelstam: "Beredskap börjar i människan och byggs i samhället"

▸ LÄS INTERVJUN PÅ S. 6

FUNKTIONSRÄTT I SAMARBETE

pärmbild: niklas gerkman

Vem gör vad?

ANSVARIG UTGIVARE

SAMS – Samarbetsförbundet kring funktionshinder rf

CHEFREDAKTÖR

Pia Iisaho

VISUELL CHEF

Sonja Finholm

ANSVARIG REDAKTÖR

Nina af Hällström

MEDVERKANDE I DETTA NUMMER

Pia Backman-Nord, Anton Gerkman, Pia Iisaho, Marica Nordman, Veera Florica Rajala, Eva Roos, Annette Tallberg-Haahtela, Maija Nilsson , FMA:s styrelse

REDAKTIONSRÅD 2026

Lars Hedman, SAMS

Christian Hellman, FSS

Matilda Hemnell, FDUV

Tina Kärkinen, Svenska Hörselförbundet

Pernilla Nylund, Psykosociala förbundet

Harriet Ström, FMA – Funktionsrätt med ansvar

KONTAKT/PRENUMERATION/ANNONS

Adress:

SAMS – Samarbetsförbundet kring funktionshinder rf Medelhavsgatan 14 A 00220 Helsingfors

Telefon: 050 505 3876 tisdagar och torsdagar kl. 9–12

E-post: redaktion@funk.fi www.funk.fi

Beställ FUNK.! Gå in på funk.fi/prenumerera

VILL DU MEDVERKA I FUNK.?

Sänd ditt material till redaktion@funk.fi.

Allt material i Funktionsrätt i samarbete skyddas av upphovsrätt. Det är förbjudet att utan ansvarig utgivares tillåtelse vidarebefordra texter och bilder i tryckta eller digitala medier. Alla rättigheter förbehålls.

SNABBA FAKTA

Tidningen Funktionsrätt i samarbete är ett gemensamt språkrör för de finlandssvenska funktionshinderförbunden med målet att bidra till ökad kunskap och förståelse både inom och utanför fältet. Upplagan är 7 900 exemplar. Tidningen stöds av STEA och Amos Anderssons Fond. Medlemmarna i FMA, FDUV, FSS, Svenska hörselförbundet och Psykosociala förbundets föreningar får tidningen som kostnadsfri medlemsförmån. Tidningen läses också på Kårkullas boenden, bibliotek, socialkanslier, Luckan och av olika påverkare och aktörer i branschen. Vill din organisation erbjuda tidningen till sina medlemmar? Kontakta chefredaktören eller SAMS.

PRENUMERATION

Årsprenumeration: 15 euro. Lösnummer 5 euro. Utrikesporto: 5 euro (Europa), 10 euro (övriga världen). Tillgängligt rtf-format för synskadade: 7 euro/år (tidningen kommer per e-post). Finns även som taltidning.

TRYCK: Punamusta Oy ISSN: 1796-9344

Tidningen Funktionsrätt i samarbete är en klimatneutral tryckprodukt. Tillverkningen vid PunaMusta berättigar även till den inhemska Nyckelflaggan.

Beredskap för alla, på samma villkor

Nu När vi står på tröskeln till sommaren är det dags för årets första nummer av FUNK. För mig är det också det första numret som chefredaktör.

Att tänka på kriser kan kännas skrämmande, men beredskap handlar ändå i första hand om trygghet

Det är en ära som känns både stor och viktig. Frågor om funktionsrätt är nya för mig, men i mitt journalistiska arbete har jag alltid varit intresserad av mänskliga rättigheter. Det är där jag känner mig hemma. Jag har arbetat länge som journalist i Svenskfinland, bland annat på Hufvudstadsbladet och Yle, och kom senare in i föreningsvärlden via Adoptivfamiljer rf. Nu arbetar jag i ett nytt fält, med nya perspektiv och nya utmaningar.

Temat för det här numret är beredskap. I första hand handlar det om att vara förberedd på kriser i vardagen. Det kan vara stormar och elavbrott, översvämningar, störningar i värme eller energi, eller att internet slutar fungera.

Vi lever också i en tid med nya typer av påverkan, som hybridpåverkan och cyberattacker,

samt ekonomiska störningar som kan påverka samhället. I bakgrunden finns också risken för en militär kris, även om den i dag är mycket osannolik.

Att tänka på kriser kan kännas skrämmande, men beredskap handlar ändå i första hand om trygghet. När vi är förberedda står vi tryggare om något händer.

Funktionsrättsperspektivet i Finlands beredskap innebär att personer med funktionsnedsättning ska ha samma rätt till skydd och säkerhet som andra, i linje med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. I det här numret lyfts kritik mot att krisberedskap, information och stöd inte alltid fullt ut når eller omfattar alla på samma villkor.

Under arbetet med det här numret har jag också flera gånger mött en viktig tanke. Personer med funktionsnedsättning är ofta vana att vara påhittiga i vardagen och att förbereda sig på oväntade situationer. På många sätt är de experter på beredskap i vardagen. De är dessutom experter på sina egna behov.

Den kunskapen måste tas tillvara, och de som berörs ska höras när beredskap planeras.

Den trygghet beredskap skapar ska gälla alla. • pia iisaho chefredaktör

innehåll • 1/2026

PÅ PÄRMEN

6 Axel Hagelstam leder beredskapsarbetet

"Allt börjar mellan öronen"

14 Venla Rätys vardag hänger på skör tråd

"El, mediciner och assistans är avgörande"

22 Åse Fagerlund om resiliens

När anpassningsförmågan sätts på prov

LÄS OCKSÅ

13 Hur fungerar befolkningsskydden?

16 Mira Winqvist om krishantering

18 Kolumn: Veera Florica Rajala om vikten av egen beredskap

20 Jonas Bergholm litar på myndigheterna

26 "Alla ska räddas"

28 Frivilliga viktig kugge vid kris

30 Så säger fältet om beredskap

I VARJE NUMMER

3 Chefredaktörens hälsning: Beredskap för alla

5 Ledaren: Beredskap kräver gemenskap

14 Juristen har ordet: Lagen ska fungera – även i kris

25 Föreningshjälten: Lena Norrback

32 Kultur: Utställning om den sårbara människan

34 Lättläst: Axel Hagelstam om beredskap

36 Händelsekalendern

NiNa af hällström

Skribenten är verksamhetsledare för

SAMS – Samarbetsförbundet kring funktionshinder rf

Beredskap handlar inte bara om att överleva, utan om att bygga en stark och solidarisk gemenskap som hjälper oss att klara framtidens utmaningar.

Beredskap kräver gemenskap

vi BEFiNNEr OSS i en tid präglad av osäkerhet. Krig i vår omvärld, accelererande klimatförändringar och ekonomisk instabilitet påverkar både våra liv och vår känsla av trygghet. Nedskärningar i stödet till social- och hälsovårdsorganisationer gör att vi inte längre kan ta vår säkerhet för given. Det som en gång kändes avlägset har blivit en del av vår vardag, synligt i nyheterna, i politiken och i våra egna liv.

Beredskap har länge varit en grundläggande hörnsten i Finland. Det handlar inte bara om militär styrka, utan om samhällets förmåga att fungera under kris, oavsett om det gäller mat, vatten, vård eller kommunikation. Beredskap innebär att vara proaktiv och att bygga tillit och resiliens.

FDUV – Förbundet De Utvecklingsstördas Väl, Förbundet Finlands Svenska Synskadade (FSS), FMA – Funktionsrätt med ansvar, Psykosociala förbundet, Svenska hörselförbundet och SAMS – Samarbetsförbundet kring funktionshinder är organisationer som erbjuder värdefull verksamhet, bland annat genom information, rådgivning och kamratstöd. Våra

tjänster tillhandahålls på svenska och riktar sig till personer med funktionsnedsättning och deras anhöriga. Fokus ligger på att ge stöd och bemötande i olika faser av livet. Det främjar delaktighet och möjliggör ett självständigt liv. Samtidigt stärks samhällstilliten och den sociala stabiliteten. Vårt arbete bidrar till ökad resiliens – vi behövs.

Resiliens växer i samverkan mellan människor. När hela samhället, det offentliga, det privata och civilsamhället, förenas i en gemensam strävan byggs vår kollektiva motståndskraft. Att bry sig om sina medmänniskor, att dela resurser och att erbjuda sitt stöd är handlingar som stärker vår beredskap och vårt samhälle.

Tillsammans kan vi skapa ett samhälle där ingen lämnas ensam. Beredskap handlar inte bara om att överleva, utan om att bygga en stark och solidarisk gemenskap som hjälper oss att klara framtidens utmaningar. Strävan efter kollektiv motståndskraft gynnar hela samhället. Låt oss arbeta tillsammans för att möta framtiden med mod och sammanhållning. ∙

"Beredskap börjar mellan öronen"

Hur klarar ett samhälle allvarliga kriser? För Axel Hagelstam vid Försörjningsberedskapscentralen handlar beredskap både om system, samarbete och något mer grundläggande: människors förmåga att tänka, anpassa sig och hitta lösningar när det oväntade inträffar.

text: pia iisaho ∙ foto: Niklas gerkmaN

vi träFFar aXEL Hagelstam i aulan vid Försörjningsberedskapscentralens huvudkvarter i Helsingfors. Säkerheten märks direkt. Vi anmäler oss, visar ID och lägger väskorna på bandet till genomlysningen innan vi går vidare till ett mötesrum där det är förbjudet att filma eller ta bilder.

– Det är mycket nu, säger han.

När jag träffar Hagelstam är läget i Iran spänt.

Hagelstam arbetar med frågor som rör hur samhället ska fungera när det inte fungerar som vanligt.

– Jag är nyfiken, samhällsintresserad och intresserad av människor. Och förhållandevis optimistisk, säger han.

Axel Hagelstam föddes med dysmeli, vilket i hans fall innebär en missbildning i höger hand. Han saknar tumme, handen är mindre och högerarmen något kortare än den vänstra.

civil beredskap, i Finland kallad försörjningsberedskap. Efter studierna ledde det till ett forskningsjobb vid Försörjningsberedskapscentralen och senare en fast tjänst.

Försörjningsberedskapscentralen ansvarar för att samhällets viktigaste funktioner fungerar också vid kriser och störningar.

– Målet är att trygga samhällets basbehov: vatten, livsmedel, värme, energi, logistik och kommunikation. Det är kärnan i försörjningsberedskapen.

Arbetet bygger både på långsiktig planering och konkreta åtgärder. Hot och risker analyseras, scenarier tas fram och samarbetet med företag är avgörande.

Man måste klara den första akuta fasen, men också ha planer för vad som händer när lagren sinar.

– Eftersom jag alltid haft det så har jag inte tänkt så mycket på det. Det är en del av den jag är.

Hans funktionsnedsättning är mild, men han tror att den ändå har påverkat honom.

– Jag är alltid lite annorlunda och har nog blivit mer påhittig. Jag kan göra nästan allt, men jag måste ibland tänka lite annorlunda kring hur jag gör saker.

Hagelstam valde att göra värnplikten frivilligt, trots att han kunde ha blivit befriad.

– Jag gick in som B-man och kom ut som A-man. Det blev en bekräftelse för mig att jag klarar av utmaningar.

Erfarenheterna har också påverkat hur han ser på beredskap.

– Beredskap sitter mellan öronen. Det är inget som finns som en färdig konstruktion, utan något vi alla bär med oss. För mig har det kanske stärkts av att jag varit tvungen att övervinna utmaningar.

Vägen till beredskap Hagelstams väg till arbetet inom försörjningsberedskap var inte alldeles självklar. Efter värnplikten började han studera statskunskap vid Åbo Akademi utan att riktigt veta vad han ville bli. En föreläsning med säkerhetspolitiska experten Tomas Ries förändrade riktningen.

– Under de första fem minuterna visste jag att det här är det jag vill studera.

Han läste säkerhetspolitik och strategi som biämne och gjorde praktik både vid Försvarshögskolan och vid Finlands Natobeskickning i Bryssel. Under praktiken kom han i kontakt med

– Försörjningsberedskap är ett nätverksarbete. Det kräver fungerande kontakter mellan många olika aktörer, myndigheter, företag och organisationer.

Omkring 1 500 företag och andra aktörer ingår i nätverket. Informationen rör sig åt båda håll. Man samlar in information om läget och delar den vidare för att skapa en gemensam lägesbild.

Arbetet går ut på att bedöma risker och planera hur samhället ska fungera om leveranser störs, till exempel vid konflikter eller naturkatastrofer.

– Alla små bäckar bidrar till den gemensamma beredskapen, säger Axel Hagelstam.

Försörjningsberedskapscentralen ansvarar också för statens beredskapslager, till exempel bränsle, spannmål och mediciner.

Beredskap som arv och val

Verksamheten är en del av Finlands totalförsvar, där militärt försvar, försörjningsberedskap och befolkningsskydd tillsammans utgör grunden. Det handlar både om att skydda territoriet och om att se till att samhället fungerar, att människor får vård, att transporter fungerar och att beslut kan fattas. Hagelstam betonar att också människors egen beredskap spelar en viktig roll.

– Om man vet att man har särskilda behov, då måste man också själv fundera på vad som är viktigt att ha färdigt.

Hagelstam menar att Finland står starkt i en nordisk jämförelse.

– Vi är bra förberedda på olika typer av allvarliga kriser.

En orsak är historisk. Finland monterade aldrig ner sina beredskapssystem efter kalla kriget.

– Vi behöll värnplikten, försörjningsberedskapen och samarbetet mellan myndigheter och näringsliv.

Axel Hagelstam påpekar att försörjningsberedskap i Finland även behövs i civila kriser. Det vanligaste scenariot är fortfarande ett längre strömavbrott, inte en militär konflikt.

När Ryssland annekterade Krim 2014 arbetade Hagelstam vid Finlands Nato-beskickning i Bryssel.

– Då blev det tydligt att många länder hade tappat förmågan att tänka i de här banorna. I Finland fanns det institutionella minnet kvar. Finlands geografiska läge påverkar också beredskapen. Hagelstam beskriver Finland logistiskt sett som en ö och säger att landet kan bli avskärmat och att man därför måste klara sig själv. Om man ser till dagens hotbild är Finland ändå väl rustat, säger han:

– Vi har en kompetent och välutrustad försvarsmakt, ett näringsliv som är medvetet om sin roll och en förhållandevis välresurserad försörjningsberedskap. Men det finns behov av att stärka systemet ytterligare.

När krisen blir långvarig

När Ryssland inledde sitt anfallskrig mot Ukraina 2022 blev det tydligt hur snabbt läget kan förändras. Angreppen mot jordbruksproduktionen påverkade den globala spannmålsmarknaden. Finland köpte då upp extra spannmål.

– Inga lager håller i fem år. De räcker kanske ett halvt år, ett år.

Därför krävs också beredskap för nästa steg.

– Man måste klara den första akuta fasen, men också ha planer för vad som händer när lagren sinar och krisen fortsätter. Det är det här vi jobbar med mycket just nu, säger Hagelstam.

En central del av arbetet är att stärka samhällets förmåga att upprätthålla produktion och andra funktioner även under långvariga störningar, till exempel genom att skapa arrangemang som gör att kritiska varor och tjänster kan produceras trots begränsad tillgång till råmaterial.

Ett exempel är coronapandemin. Före pandemin saknade Finland egen produktion av skyddsutrustning, men på kort tid byggdes en inhemsk produktionskapacitet upp.

– I dag kan vi vara nästan självförsörjande i en liknande situation.

Sårbara grupper

Hagelstam konstaterar att personer med funktionsnedsättning hör till de mest sårbara grupperna i samhället.

– Inte är det lätt, särskilt inte om elförsörjningen plötsligt bryts och man är beroende av el. För vissa handlar det bokstavligen om liv och död. Personer som är beroende av respiratorer, syrgas eller andra livsuppehållande hjälpmedel i hemmet kan ha batteribackup, men den räcker ofta bara i timmar. Då måste man se till att

batterierna är laddade tills hjälpen är på plats.

Det krävs planering i samarbete med vård och räddningstjänst. Vid längre elavbrott kan personer behöva flyttas till sjukhus eller andra enheter där det finns säker tillgång till reservkraft. Myndigheterna har riktlinjer för hur personer med funktionsnedsättning ska beaktas i evakueringssituationer.

– Men det är en utmanande situation, särskilt när det ska gå fort och om man ska ta sig ner i ett skyddsrum djupt under jorden.

Vistelsen där är ändå vanligtvis kortvarig.

– Det är inte så att man går ner och stannar där i veckor. I regel handlar det om högst ett dygn i taget.

Målet är att livet ska kunna fortsätta så normalt som möjligt, också i en kris.

En viktig fråga är hur man sköter bränslelogistiken för hemhjälp om krisen drar ut.

– Särskilt i glesbygden är det viktigt att vi har bränsle för att assistenter och hemhjälp ska kunna röra sig till klienterna, säger Hagelstam.

När omvärlden skakar

Hagelstam funderar på gränsen mellan individens och samhällets ansvar.

– Det finns ingen skarp gräns. Allt bygger på samarbete mellan myndigheter, organisationer, företag och medborgare. När alla är involverade kan man knyta ihop behoven och lösningarna.

Samma beroenden gäller också i större skala.

När något förändras i omvärlden märks det snabbt, också i Finland.

Oro i Mellanöstern märks bland annat genom stigande energipriser och ökade kostnader för produkter som i början av värdekedjan är beroende av fossila bränslen. Logistiken påverkas också när transportvägar förlängs. Finland är inte lika utsatt som många andra europeiska länder, eftersom elproduktionen inte är lika beroende av gas. Världsenergimarknaden är sammanflätad och förändringar slår igenom också här.

Men kriser handlar inte bara om ekonomi och system. Krig och konflikter innebär ett enormt mänskligt lidande.

– Det som händer i Ukraina är förfärligt, och situationen i Mellanöstern och kring Persiska viken är mycket svår för befolkningen, konstaterar Hagelstam.

Ur ett beredskapsperspektiv kan kriser tvinga fram nya lösningar och bryta gamla beroenden.

– Omställningen till förnybar energi får en extra skjuts i sådana här lägen.

Hagelstam konstaterar att Ryssland driver sig in i en allt svårare situation.

– Men beroenden försvinner inte, de föränd-

Jag kan göra nästan allt, men jag måste ibland tänka lite annorlunda kring hur jag gör saker.

axel hagelstam

ras. I dag är vi till exempel beroende av kinesisk produktionsförmåga för att bygga förnybar energi.

Historiskt har kriser ofta lett till innovation, säger Hagelstam, och pekar på den snabba teknologiska utvecklingen, inte minst inom artificiell intelligens.

– Det händer väldigt mycket just nu, både utmaningar och möjligheter. Jag tror att vi kommer att se tillbaka på den här tiden som väldigt innovativ.

Beredskapen har också stärkts genom ny lagstiftning. Den nya beredskapslagen tydliggör Försörjningsberedskapscentralens roll, samarbetet mellan staten, näringslivet och olika samhällsaktörer. Den ger också en klarare uppgiftsbild.

– Den gamla lagen från 1992 var klart föråldrad och den här ger oss bättre förutsättningar att utveckla och blicka framåt.

Försörjningsberedskapscentralens roll som myndighet har stärkts och finansieringen har utökats genom såväl försörjningsberedskapsfonden som budgetfinansieringen.

Vägen framåt

Hagelstam återkommer till det han varit inne på tidigare och konstaterar att det ökade fokuset på beredskap hänger ihop med ett försämrat säkerhetsläge i världen. Men de satsningar som görs nu förbättrar på lång sikt beredskapen för alla, säger Hagelstam.

– Det kommer att gynna många, också personer med funktionsnedsättning. Det är tydligare i dag att de här grupperna måste tas i beaktande.

Det har också gett hans eget arbete en ny tyngd.

– Vi har fått bekräftelse på att det vi gör är viktigt.

Att arbetet känns viktigt är tydligt. Kriserna finns nära, men Hagelstams sätt att tänka rymmer också en vilja att utveckla och förbättra.

Han stannar upp när han får frågan om hur han själv ser på världen.

– Jag ser på världen som ofullständig. Vi är alla ofullständiga, både som individer och som samhällen. Men vi kan alltid försöka utveckla oss själva och förbättra de förhållanden vi lever i. ∙

Skidglädje på första maj

I Svedängen i Helsingfors firades första maj med längdåkning, när evenemanget Paloheinän Vappuhiihto ordnades i vårvädret. Bland åkarna fanns Jarmo Lötjönen med sin sit-ski.

Lötjönen har en partiell ryggmärgsskada och åkte tidigare skidor i upprätt ställning. Efter skadan hittade han tillbaka till längdåkningen med hjälp av en sit-ski, en kälke monterad på skidor som gör det möjligt att ta sig fram med stavar. Eftersom han har kraft i höfterna kan han också styra och ta sats med hjälp av dem.

– Längdåkningen är en viktig del av mitt liv. Den ger både frihet och glädje, säger han.

Lötjönen har låtit planera och bygga sin sit-ski på egen hand med hjälp av bekanta inom idrottsvärlden. Därför blev den inte alltför dyr. Han säger ändå att specialdesignad idrottsutrustning kan bli dyr, och att det kan vara utmanande att få stöd från samhällets sida.

Evenemanget i Svedängen samlade både vana skidåkare och nyfikna deltagare till en annorlunda första maj-tradition. ∙

Allt fler tillgängliga naturstigar

Allt fler naturområden i Finland blir mer tillgängliga, även för personer med funktionsnedsättning. Forststyrelsen har satsat på tillgänggliga leder, rastplatser och service i flera nationalparker. I Noux nationalpark finns kortare leder med jämnt underlag och anpassad service, och i Seitseminen nationalpark finns tillgängliga stigar och utsiktsplatser. Även i Liesjärvi nationalpark finns längre tillgängliga leder, och i Sibbo storskog nationalpark finns naturstigar som är lättare att ta sig fram på.

I Ekenäs går det att ta sig fram längs relativt lättframkomliga stigar på Ramsholmen–Högholmen, och i

Åbo finns i Runsala naturstigar och vägar som fungerar för många besökare.

Också i Österbotten finns tillgängliga naturmål. I Kvarkens skärgård finns till exempel Bodvattnet med en tillgänglig led, och i Jakobstad finns kortare tillgängliga naturstigar vid Fäboda.

Tillgängliga leder finns i dag i de flesta nationalparker på fastlandet, även om svårighetsgraden varierar. ∙

Källa: Forststyrelsen/Luontoon

Fokus på bortglömd funkishistoria

I september ordnas funkishistoriska månaden i Finland. Temamånaden ordnades första gången 2023. Under månaden uppmärksammas funktionsnedsättningar ur ett historiskt perspektiv.

Bakom står ett nätverk av aktörer inom kultur och forskning, bland andra Kulttuuria kaikille, Arbetarmuseet Werstas och Kansallisgalleria. Även museer, bibliotek, forskare och funktionsrättsorganisationer deltar.

Runt om i landet ordnas utställningar, föreläsningar och diskussioner. Syftet är att lyfta fram erfarenheter som ofta saknas i historieskrivningen och ge utrymme för fler berättelser och perspektiv. ∙

▸ Läs mer: Karta över tillgängliga leder finns på luontoon.fi

Samband mellan adhd och autism

Ny forskning visar att neuropsykiatriska diagnoser som adhd och autism delvis kan ha samma bakomliggande orsaker. Studier pekar på att både genetiska faktorer och hjärnans utveckling och funktion överlappar. Det är också vanligt att personer har drag av båda diagnoserna. Forskning visar att samsjuklighet är hög och att många får dubbeldiagnos.

Forskare betonar att diagnoserna inte är samma sak, men att gränserna är mer flytande än man tidigare trott.

Kunskapen kan påverka hur stöd och behandling utformas. I stället för att utgå enbart från en diagnos kan vården i högre grad fokusera på individens behov och funktionsprofil.

Det kan också bidra till att fler får rätt stöd i tid, även om de inte passar in i en tydlig kategori. ∙

Källor: Karolinska Institutet, Nature Reviews Neurology, THL

marica NordmaN Skribenten jobbar som juridiskt ombud vid SAMS

Lagen ska fungera för alla – även i krissituationer

FiNLaNdS BErEdSkap rEgLEraS i flera olika lagar och utgör på det viset ett system som täcker olika funktioner i samhället. Det handlar alltså inte om en enskild lag, utan bestämmelser finns i olika sektorsspecifika lagar. En av de viktigaste lagarna inom området är beredskapslagen, vars syfte är att säkerställa att samhället fungerar även under undantagsförhållanden, som vid allvarliga kriser. Lagen ska trygga befolkningens försörjning, näringslivet, rättsordningen och de grundläggande fri- och rättigheterna samt landets självständighet.

Just nu genomgår lagen en totalförnyelse där syftet är att utveckla den så att den motsvarar en modern syn på samhället. Det finns en verklig risk för ojämlikhet i krissituationer och därför är det viktigt att uppdatera lagstiftningen så att den tar hänsyn till olika behov och minoriteter, som exempelvis personer med funktionsnedsättning.

När maN taLar Om rättigheterna för personer med funktionsnedsättning är det viktigt att beakta mångfalden och de olika behoven. Även i kriser måste delaktighet, livskvalitet och mänskliga rättigheter respekteras. Det är viktigt att det finns kontinuitet i vård, stöd och medicin. I kriser eller vid avbrott i samhällsfunktioner måste det finnas planer för hur läkemedel och hjälpmedel alltid är tillgängliga. Även regelbundna vårdkontakter är viktiga att säkerställa. På samma sätt måste kritiska tjänster och stödformer, som hemservice, personlig assistans, boendeservice och andra individuellt beviljade stödformer, tryggas även vid störningar och undantagsförhållanden.

Alla ska kunna förstå och använda den information som ges.

Tillgänglig kriskommunikation är också en säkerhetsfråga. Det betyder att alla ska kunna förstå och använda den information som ges. Erfarenheter från tidigare kriser visar att det ibland har funnits problem med att göra information tillgänglig för alla. Det kan till exempel handla om information på svenska, teckenspråk, lättläst språk eller i andra anpassade former. För att alla ska få rätt information behöver detta planeras redan från början.

EN aNNaN SyNpuNkt som ibland glöms bort är att det sociala nätverket också är en viktig del av beredskap. Det kan bidra med hjälp i vardagen, trygghet och information. Att vara ensam under en kris kan vara tungt, därför är det viktigt att ingen lämnas ensam. Tredje sektorns organisationer spelar en viktig roll här, eftersom de skapar sociala nätverk och kan nå ut till olika grupper av människor.

När vi stärker människors vardagliga trygghet och satsar på praktisk kunskap om beredskap, samtidigt som vi från början säkerställer att alla inkluderas, bygger vi ett samhälle där fler kan känna sig delaktiga, förberedda och trygga. ∙

12 • Funktionsrätt i samarbete • 1/2026

Skyddsrum inte tillgängliga för alla

Tillgängligheten i skyddsrum brister, trots renoveringar och ökad medvetenhet. En övning i Helsingfors visade att personer med funktionsnedsättning förväntas ta ett stort eget ansvar för att klara sig.

text: pia iisaho ∙ foto: raNja alava, markus pitkäNeN

raNja alava jurist, invalidFörbundet

markus pitkäNeN kommunikationsexpert, invalidFörbundet

FiNLaNd FiNNS BådE privata och allmänna skyddsrum. I tätorter, särskilt i större städer, finns gemensamma skydd, medan de är betydligt färre på landsbygden. Målet är att skydden ska vara tillgängliga, men många byggdes under en tid då tillgänglighet inte beaktades.

Vid en övning som Helsingfors stad ordnade hösten 2025 testades tillgängligheten i ett allmänt skyddsrum i Näshöjden. Trots att utrymmena nyligen hade renoverats framkom flera brister.

– Där hade man i praktiken inte alls beaktat personer med funktionsnedsättning, säger Ranja Alava, jurist vid Invalidförbundet.

Vägen ner till skyddet går via branta trappor. Markus Pitkänen , kommunikationsexpert vid Invalidförbundet, använder rullstol. Under övningen fick han ta sig in via en servicetunnel, men i normala fall är tunnlarna stängda.

– Vi fick höra att personer med rörelsefunktionsnedsättning borde ha med sig en anhörig som hjälp om skyddet tas i bruk i en verklig situation, säger Pitkänen, som fungerade som erfarenhetsexpert under övningen.

Ett ännu större problem är hur vardagen i skyddet ska fungera. Anvisningarna saknade information riktad till personer med funktions-

nedsättning och utrustningen var bristfällig.

– Toalettlösningarna fungerade inte alls för personer med rörelsehinder. Det var svårt att ta sig fram, trösklarna var höga, och det fanns inga fungerande lösningar för att sova, säger Pitkänen.

Det finns ingen reservström i skyddsrummen. Användare av laddningsbara hjälpmedel behöver själva ta med reservkraft, till exempel powerbanker.

– Särskilda behov kan inte beaktas, vilket innebär att varje individ ansvarar för sin egen beredskap inför olika störningssituationer. Man måste fundera på förhand hur man ska klara sig, säger Pitkänen.

Begränsade utrymmen

Tillgängligheten vid själva ingången till skydden är ofta svår att åtgärda i efterhand, eftersom konstruktionerna är fasta och utrymmena begränsade.

– Det som går att påverka är utrustningen och tillgängligheten inne i skydden. Välfärdsområdena och funktionshinderorganisationerna borde samarbeta för att förbättra situationen, säger Ranja Alava. ∙

Funktionsrätt i samarbete • 1/2026 •

El och mediciner – en fråga om liv och död

För personer med omfattande funktionsnedsättningar kan en kris snabbt bli livshotande. Venla

Räty lever med spinal muskelatrofi och berättar hur beroendet av assistans, el och mediciner påverkar möjligheterna att klara sig.

text & foto: pia iisaho

vENLa räty tar emot i sitt hem tillsammans med sin assistent. Söndagseftermiddagen är lugn. Assistenten drar sig tillbaka, hennes make pysslar med sitt och vi sätter oss i köket.

I köksskåpen finns extra torrvaror och konserver. Paret bor i stan och räknar med att vattenutdelning fungerar vid behov. För Räty är beredskap en naturlig del av vardagen, och något hon aktivt planerar för.

– Vi har inte allt för flera månader, men vi samlar på oss extra vårdutrustning, reservström och mediciner för vardagens behov.

Under coronatiden blev det svårare att röra sig utanför hemmet, och då var lagren av skyddshandskar, slangar och filter till andningsutrustningen viktiga. Räty tar med sig reservbatterier när hon rör sig utanför hemmet och ser till att ha extra batterier hemma.

Räty har spinal muskelatrofi, SMA. I sitt arbete som vice verksamhetsledare och erfarenhetsexpert på föreningen Hengitystuki möter hon ofta frågor om beredskap.

– Det handlar om assistans, el och mediciner.

Hon beskriver hur hon har funderat på situationen i en kris:

– Själv har jag funderat på vem av mina assistenter som kan komma till jobbet i en kris och hur lönerna ska betalas om betalsystemen slutar fungera.

Räty som bor med sin make har stöd i vardagen, men för den som bor ensam är situationen med assistans i en kris mer sårbar.

– Hur ordnas assistansen när trafiken stannar, samhället stänger ner eller en allvarlig kris uppstår?

Räty använder eldrivet andningsstöd på

natten och är därför mindre beroende av el än många andra i föreningen. Andningsapparaten har två batterier, ett fast och ett utbytbart, och i hemmet finns också en separat strömkälla som kan användas som reserv.

– Jag kan minska min elförbrukning under några nätter om det behövs.

Hon kan dessutom använda sin elrullstol mer sparsamt. Räty har trakeostomi och använder en sugapparat för att rensa luftvägarna, och den kan drivas med bärbart batteri.

För många medlemmar i Hengitystuki är tillgången till el en fråga om liv och död. Föreningen rekommenderar reservström för minst tre dagar, och i glesbygden kan en egen generator vara nödvändig. Räty påpekar att utrustningen ofta betalas ur egen ficka.

– Vi har inte fått information om att det går att få ersättning för reservbatterier eller generatorer. Det kan handla om stora summor.

När medicinerna måste räcka

Personer som behöver andningsstöd är en relativt liten grupp. Enligt Räty har myndigheterna bristfällig information om deras behov vid störningssituationer. Hengitystuki har själv tagit fram ett omfattande informationspaket om beredskap och reservström på sin webbplats.

Räty har också tänkt på situationer där man måste ta sig till ett skyddsrum. I husbolaget finns ett skyddsrum i källaren.

– Jag kommer in med rullstolen, men utrymmet per person är litet. Min stol fyller nästan hela platsen. Utrustning och batterier kräver ännu mer utrymme.

Medlemmarna i föreningen har olika diag-

För Venla Räty är vänner, föreningsmedlemmar och grannar en viktig del av den vardagliga tryggheten.

Ett eget lager av mediciner är en del av beredskapen. Många läkemedel kan ändå bara hämtas ut för några månader i taget.

Reservbatterier är bra att ha om man är beroende av el. Hengitystuki rekommenderar generator för personer som bor på glesbygden

noser och medicinering, men de flesta är beroende av regelbunden behandling. Receptbelagda mediciner och hjälpmedel kan i regel bara hämtas ut för högst tre månader åt gången.

– Därför kan man inte förbereda sig för längre störningar i distributionen. Jag hämtar ut nya mediciner så fort det är möjligt, säger Räty.

Hon försöker ändå bygga upp små lager. Hon använder slemlösande mediciner och behöver ibland antibiotika vid infektioner. Om det blir något över sparar hon det. Räty nämner också inhalationsläkemedel som en del av beredskapen.

De tas med nebulisator, som kan drivas med batteri eller el. Själv använder hon en batteridriven modell och tar läkemedlen i förebyggande syfte mot hosta.

Till sommaren ska hon börja med en ny medicin mot SMA som nyligen godkänts för vuxna i Finland.

– Det är en medicin som det kan bli brist på.

Den kan kräva kylförvaring, vilket skapar nya utmaningar vid elavbrott.

Räty efterlyser bättre information från myndighetshåll om beredskap för personer med omfattande behov av stöd.

– Det behövs mer konkret kunskap, också om vardagliga frågor som brandsäkerhet.

Vid hembesök ser föreningen ofta risker i hemmen.

– Många staplar hjälpmedel och utrustning i sovrummet. Då kan det bli svårt att ta sig ut snabbt. Vi hoppas att frågan om ett tryggt hem ska tas upp oftare i beredskapsdiskussionen. ∙

Läkemedel i krislägen

tiLLgåNgEN tiLL LäkEmEdEL är avgörande i en kris. I Finland bygger beredskapen på både apotekens lager och nationella beredskapslager, men systemet påverkas också av globala leveranskedjor.

Fimea uppger att läkemedelsberedskapen i Finland är god. Apotek ska ha lager för två veckors behov, och det finns dessutom obligatoriska beredskapslager i landet för att trygga tillgången vid kriser. De gäller särskilt livsviktiga läkemedel samt vård inom kirurgi och intensivvård. Lagren upprätthålls av läkemedelsföretag, importörer, hälso- och sjukvården och Institutet för hälsa och välfärd.

Vid brist kan Finland få stöd via EU:s solidaritetsmekanism och europeiska krislager.

Vid begränsad tillgång prioriteras livsviktiga läkemedel samt vård inom allmänkirurgi och intensivvård. Vid allvarliga störningar kan social- och hälsovårdsministeriet styra fördelningen.

"Hämta ny i god tid"

Cirka sju procent av preparaten har tillfälliga leveransproblem, men de flesta läkemedel kan ersättas. Leveranssäkerheten är hög, omkring 98 procent. Mest utsatta är patienter som saknar alternativa läkemedel.

Den globala läkemedelsindustrin gör systemet sårbart, men inom EU planeras åtgärder för att stärka produktion och leveranskedjor. Fimea rekommenderar att patienter hämtar ut medicin i god tid, vilket är möjligt redan tre veckor innan den gamla tar slut. Medicin ska inte hamstras. Vid brist bör man kontakta läkare för alternativ behandling och följa myndigheternas anvisningar. ∙

▸ Uppgifterna bygger på en skriftlig intervju med överinspektör Riikka Holthöfer vid Fimea.

Beredskapschef Mira Winqvist:

Hjälpen formas i kris

Hur tryggas stöd och omsorg för personer med funktionsnedsättning i en kris? Helsingfors stads beredskapschef beskriver hur myndigheterna förbereder sig för situationer där vardagen inte fungerar normalt.

text & foto: pia iisaho

OLika tjäNStEr iNOm vård, omsorg och socialservice har egna beredskapsplaner. I största delen av landet ansvarar välfärdsområdena för beredskapen inom social- och hälsovården. Helsingfors hör däremot inte till något välfärdsområde utan ansvarar själv för social- och hälsovård och för räddningstjänsten.

– Behoven hos personer i sårbar ställning ska beaktas i beredskapen, säger beredskapschefen Mira Winqvist vid Helsingfors stads social-, hälsovårds- och räddningssektor.

Vad händer då om läget är så allvarligt att assistenterna inte kan komma till arbetet? Det finns ingen enhetlig modell för hur personlig assistans ska ordnas i en sådan nödsituation. Enligt Winqvist beror det på att varje situation är individuell. Inom funktionshinderservicen och övriga socialtjänster görs individuella servicebehovsbedömningar. De används också som grund i krissituationer och ger en samlad bild av klienternas behov, klargör Winqvist.

– Om assistenter inte kan ta sig till klienten och om ingen i närkretsen kan hjälpa, kan staden omfördela personal för att trygga nödvändiga tjänster och ordna hjälp snabbt.

Personlig assistans bygger i regel på vanlig arbetsrätt, och assistenter kan inte åläggas att arbeta i en allvarlig kris. Inom hälso- och sjukvården finns däremot särskild lagstiftning, som beredskapslagen, som gör det möjligt att säkerställa bemanningen i undantagsförhållanden.

– I vissa situationer kan klienter flyttas, till exempel till sjukhus vid långvariga elavbrott.

Beredskapen bygger på samarbete mellan olika myndigheter, både i planering och i skarpa lägen. Social- och hälsovården och räddningsväsendet i Helsingfors samarbetar nära.

– Vi samarbetar aktivt vid nödsituationer och

I vissa situationer kan klienter flyttas, till exempel vid långvariga elavbrott.

mira WiNQvist

ordnar kontinuerligt beredskapsövningar tillsammans, säger Winqvist.

Hon berättar att även tredje sektorns organisationer kan kallas in som stöd. Samtidigt finns det utmaningar. Alla skyddsrum är inte tillgängliga, och det kan vara svårt för personer med omfattande funktionsnedsättningar att ta sig dit eller stanna där en längre tid. I Helsingfors finns ändå vissa skyddsrum med bättre tillgänglighet, dit personer med omfattande behov kan transporteras, säger Winqvist.

Situationen är särskilt känslig för personer som är beroende av eldrivna andningshjälpmedel, om omgivningen inte är trygg och det saknas reservström i skyddsrummet.

Personer med omfattande medicinska behov identifieras i förväg, och för dem finns särskilda beredskapsplaner. Det gäller till exempel personer som är beroende av respirator, säger Winqvist.

– Personer som behöver mycket stöd kan vid behov flyttas till sjukhus eller enheter med dygnetruntomsorg även vid undantagsförhållanden, säger hon. •

"Byggs beredskap enbart för friska?"

Funktionsrätts-

organisationer ser flera praktiska utmaningar.

text: pia iisaho

maija aatELO LEvEr med MS och har egna assistenter. Hon är också ordförande för Handikappforum samt Heta, en organisation för personer som fungerar som arbetsgivare för personliga assistenter.

– Jag upplever att samhället ännu inte i tillräcklig grad är förberett på att ta hand om personer med funktionsnedsättning i kriser. Också inom funktionshindersfältet behövs bättre beredskap, säger hon.

Beredskap är en hjärtefråga för Aatelo. Hon är utbildad 72-timmarsutbildare via Räddningsbranschens centralorganisation i Finland (SPEK) och utbildar i hur man klarar sig utan el och fungerande logistik.

– Enligt min erfarenhet bygger systemet i grunden på friska människors villkor, säger hon. Personlig assistans i en kris är en central fråga för många som är beroende av stöd i vardagen. I Finland bygger systemet ofta på att personen själv är arbetsgivare för sina assistenter. Assistenter är anställda med arbetstider och rättigheter. Systemet fungerar i normala fall, men i en kris uppstår praktiska frågor, särskilt när assistenter inte kan arbeta och ersättande lösningar måste ordnas snabbt.

Frågorna handlar inte bara om organisering utan också om ansvar.

– Vad händer då i praktiken? Var går gränsen för vad man kan förvänta sig, om arbetet blir betydligt mer krävande än vanligt, säger Aatelo.

Aatelo säger att organisationer som Heta inte har fått tillräcklig information om hur personlig assistans ska fungera i kriser.

– Det gör det svårt att ge råd till våra medlemmar. Myndigheterna borde ge tydligare information.

Aatelo vill också lyfta frågan om utbildning för personliga assistenter med tanke på beredskap i vardagen. Hon nämner utbildning i första hjälpen som ett möjligt steg för att stärka

Olika roller vid beredskap

• VÄLFÄRDSOMRÅDEN

• Leder den regionala krishanteringen och ser till att vård och omsorg fungerar också i en kris. I Nyland har HUS en central roll i att leda sjukvården.

• Samordnar insatser regionalt.

• Säkerställer vård, omsorg och akuthjälp.

• Prioriterar vård och insatser när många behöver hjälp samtidigt.

• Ger psykosocialt stöd.

•

RÄDDNINGSTJÄNSTEN

• Ansvarar för att skydda människor, egendom och miljö vid olyckor och kriser.

• Rycker ut vid olyckor och akuta situationer.

• Varnar och evakuerar vid behov.

• Leder räddningsinsatser på plats.

• Ansvarar för befolkningsskydd och informerar allmänheten.

Alla borde ha likvärdiga möjligheter.

maija aatelo

assistenternas beredskap, men pekar också på en större utmaning: det finns inga formella kompetenskrav för assistenter. Eftersom det inte är ett vårdyrke är det svårt att kräva utbildning, något hon också ser som en styrka.

– En bra assistent kan vara utbildad inom vården, men lika gärna en rörmokare eller en kärnfysiker.

– Därför anser jag att det behövs mera information om frivillig utbildning, till exempel i första insatser vid brand, säger Aatelo. ∙

Foto: pixabaY

Foto: mutual trust

veera florica rajala

Skribenten är verksamhetsledare vid Tröskeln rf och ersättare i Sendai-nätverket för katastrofsituationer vid inrikesministeriet

Har du en egen beredskapsplan?

Har du EN plan för hur du klarar dig när krisen kommer? Många av oss med funktionsnedsättning utgår från att vi får stöd och hjälp, också i en kris. Kanske inte på samma sätt som i vardagen, men ändå. Samtidigt behöver även vi vara förberedda när krisen kommer.

Klimatförändringarna gör att översvämningar, skogsbränder och extrem värme blir vanligare. Det kan ske redan i år. Samtidigt finns andra typer av kriser, som krig eller krigsliknande situationer, som kan drabba oss oavsett om vi vill eller inte. Vi behöver kunna vara förberedda på det mesta. Genom att börja förbereda sig för olika typer av kriser utvecklar man också sin egen förmåga att möta dem.

Hur Har jag själv börjat? Redan före pandemin hade personer i min närhet ofta sagt att man borde vara förberedd. År 2019 kom broschyren Om krisen eller kriget kommer i brevlådan när vi bodde i Uppsala. Sedan kom kriget i Ukraina. Till en början blev jag orolig. Hur skulle det bli för mig? Jag ser så pass dåligt att jag inte klarar mig ensam med ett barn utan min man. Jag behövde utgå från att han kunde bli inkallad. Då skulle jag bli ensam med vår dotter, som då gick på dagis. Jag började prata om min oro och fundera på olika sätt att förbereda mig. Sakta men säkert började jag forma mentala planer: Vem skulle jag ringa? Vart skulle jag gå? Jag började också förbereda vårt hem. Jag såg till att vi hade mat som min dotter tycker om och som klarar förvaring. Vi har kontanter hemma i olika valörer. Jag har sett till att vi har varma kläder även inomhus under vår och höst, om elen slutar fungera. Jag har testat att äta burkmat utan att värma den. Jag har gjort ett tält av en matta ovanpå bordet. Det är ett effektivt sätt att hålla värmen. Jag har sett till att vi har batterier till ficklampor och radio, och att de ligger så att jag hittar dem. Som person med synnedsättning är det extra viktigt att saker har sin plats. Jag har också extra mediciner hemma, så att vi klarar oss en tid om apoteken till exempel skulle stänga på grund av elbrist.

Det handlar både om mental förberedelse och om konkret förmåga att klara sig

Allt detta innebär att jag har gjort en plan, och jag försöker hålla mig till den. Det handlar både om mental förberedelse och om konkret förmåga att klara sig. Jag har också lärt känna de flesta i vårt höghus med 50 lägenheter. Grannarna är den första och bästa hjälpen man kan få. För många av oss med funktionsnedsättning kan en stark gemenskap vara avgörande.

vi BEHövEr våga ställa oss frågor. Hur håller jag mig varm? Vad gör jag om elen går? Vad gör jag om telefonerna slutar fungera? Vem kontaktar jag och hur?

Staten har ansvar för oss i en kris. Men vi behöver också vara beredda att klara oss själva i minst 72 timmar. Då kan samhällets resurser gå till dem som absolut inte klarar sig utan stöd. Det fungerar bara om vi alla tar ansvar och gör en egen, individuell beredskapsplan. •

18 • Funktionsrätt i samarbete • 1/2026

Foto: unsplash

Studie: Färdtjänsten räcker inte alltid till

Många personer med funktionsnedsättning upplever att färdtjänsten inte räcker till i vardagen. Det visar en ny delstudie från Invalidförbundet. Studien ingår i ett större forskningsprojekt om tjänster enligt funktionshinderservicelagen.

Ett nytt forskningsprojekt söker konkreta lösningar för att göra arbetslivet mer tillgängligt för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

I det så kallade NEMO-projektet undersöker Arbetshälsoinstitutet hur arbetsplatser fungerar i praktiken och vilka hinder som finns för personer med till exempel adhd eller autism. Projektet testar också olika lös-

ningar tillsammans med arbetsplatser. Det kan handla om tydligare arbetsuppgifter, bättre introduktion, flexiblare arbetssätt och mer stöd i vardagen på jobbet.

Bakgrunden är att många med adhd eller autism har svårt att få arbete eller stanna kvar i jobb, trots att de har rätt kompetens. ∙

Källa: Arbetshälsoinstitutet

Studie: Personer med funktionsnedsättning väljs bort

En ny undersökning från Östra Finlands universitet visar att personer med funktionsnedsättning möter omfattande diskriminering på arbetsmarknaden. Arbetsgivare var mindre villiga att anställa personer med funktionsnedsättning än personer med utländsk bakgrund.

Särskilt svårt hade personer som använder rullstol. Mest negativt bedömdes högutbildade kvinnor som använder rullstol.

I undersökningen fick 96 arbetsgivare bedöma fiktiva arbetssökande med olika bakgrund, utbildning och funktionsnedsättning. Resultaten visar att typen av funktionsnedsättning hade stor betydelse. Arbetsgivarna var betydligt mer positiva till att anställa personer med långvarig sjukdom, intellektuell funktionsnedsättning eller teckenspråkiga personer än blinda personer eller pers-

oner som använder rullstol. Forskarna betonar att diskrimineringen inte främst verkar handla om praktiska hinder. Personer som använder rullstol bedömdes lika negativt även när arbetsplatsen var tillgänglig. Enligt forskningsledaren Pauli Rautiainen handlar det framför allt om attityder och djupt rotade föreställningar om arbetsförmåga. Undersökningen visade också att hög utbildning och lång arbetserfarenhet inte skyddade mot diskriminering. Tvärtom blev arbetsgivarnas negativa inställning i vissa fall tydligare ju mer meriter den arbetssökande hade. Forskarna beskriver det som ett strukturellt problem och föreslår bland annat kvoter för anställning av personer med funktionsnedsättning. ∙

Källa: Työelämän tutkimus

I studien intervjuades 30 personer som använder färdtjänst. Flera berättar att de måste spara sina resor till matinköp och andra nödvändiga ärenden. Då blir det mindre möjlighet att träffa vänner, delta i hobbyer eller föreningsliv. Många upplever också att det är svårt att få information om vilka möjligheter som finns, till exempel extra resor eller särskilda rättigheter inom färdtjänsten.

Samtidigt visar studien att individuella lösningar kan fungera bra när användarna får vara med och påverka besluten kring sina resor.

Rapporten publiceras den 2 juni och presenteras vid ett webbinarium som ordnas av Invalidförbundet. ∙ Källa: Invalidförbundet

Behov av mer stöd kring sexualitet

Många personer med cp-skada upplever att de fått för lite information och stöd kring sexualitet. Det visar en ny webbenkät som genomförts av Selkoseks inför ett nytt informationsmaterial om cp-skada och sexualitet. Över hälften av de svarande uppgav att informationen och stödet kring sexualitet varit måttligt eller dåligt. Bara omkring var fjärde hade fått information av en sexualrådgivare eller terapeut. Endast elva procent hade fått stöd via läkare eller skola.

I stället söker många information själva. Nästan hälften uppgav att de sökt information på internet. Många nämnde också medier, vänner och pornografi som informationskällor.

Flera beskriver sexualitet som ett tabu inom vård och rehabilitering. Många efterlyser att ämnet skulle tas upp i skolan, inom hälsovården och i rehabiliteringen. ∙

Källa: Selkoseks

Jonas Bergholm har inga extra förnödenheter i sitt kök.

”Jag litar på att de tar hand om mig”

Jonas Bergholm litar på att samhället tar hand om beredskapen. I vardagen bor han i ett gemenskapsboende och har inte själv förberett sig för krissituationer.

text & foto: pia iisaho

jONaS BErgHOLm BOr i en trivsam tvåa i ett gemenskapsboende vid Åbackens serviceenhet i Sibbo. Han sköter sina dagliga rutiner som inköp och underhåll själv, men personal finns till hands vid behov.

Bergholm har cerebral pares och en intellektuell funktionsnedsättning och är engagerad i frågor som rör funktionsnedsättning. Han oroar sig för nedskärningar i servicen, men har inte satt sig in i beredskapsfrågor på djupet. På frågan om någon har talat med honom om egen

beredskap i hemmet skakar han på huvudet. – Nej, det har nog ingen gjort.

Han känner till grunderna: att ringa nödnumret vid en olycka, presentera sig och berätta vad som hänt. Han känner också till var nödutgångarna finns i boendet och vet var skyddsrummen finns i närheten.

– Det finns ett litet skyddsrum i källaren här. Sedan finns ett större ungefär 300 meter bort, säger han.

Via medier har Bergholm hört att hushåll

Klarar du dig i 72 timmar?

• Myndigheter och organisationer rekommenderar att alla hushåll ska klara sig själva i minst 72 timmar vid en störningssituation. Det kan handla om till exempel ett längre strömavbrott, då viktiga samhällstjänster inte fungerar som vanligt eller helt slutar fungera.

• I praktiken innebär det att det bör finnas tillräckligt med mat, vatten och nödvändiga läkemedel hemma för tre dygn. Det är också viktigt att veta var man får tillförlitlig information under en kris och hur man hanterar situationer som en kall bostad.

• För personer med funktionsnedsättning kan egen beredskap vara särskilt avgörande, eftersom tillgången till stöd och hjälpmedel kan påverkas.

• Att förbereda sig handlar inte om att oroa sig, utan om att skapa trygghet. När fler klarar sig själva i början av en kris, fungerar också samhällets resurser bättre för dem som behöver mest stöd.

Så gör du din egen beredskapsplan

• TA UPP FRÅGAN. Kontakta din socialarbetare eller lyft beredskap vid ett klientmöte.

• KARTLÄGG DINA BEHOV. Vad behöver du varje dag? Tänk på assistans, mediciner, hjälpmedel och kommunikation.

• PLANERA FÖR STÖRNINGAR. Hur klarar du dig om något inte fungerar? Tänk enligt 72-timmarsprincipen: hur skulle du klara dig om el, vatten, mat eller transporter avbryts i flera dygn? Vem hjälper dig och hur ordnas stödet?

• SKRIV NER KONTAKTER. Se till att viktiga telefonnummer finns med och att berörda personer känner till planen.

• SE TILL ATT PLANEN SPARAS. Planen ska finnas som ett separat dokument inom socialvården så att den snabbt kan tas fram.

Javisst har vi en radio, den fungerar med vev och behöver ingen el.

cassaNdra sarström

Läs mer: I september 2026 publiceras en modell för beredskapsplan på Sosmeta, ett samarbetsnätverk inom social- och hälsovården. Planen görs tillsammans av servicegivaren och klienten.

borde ha ett eget beredskapslager.

– Man borde ha extra mat och vatten hemma. Men jag har inget sådant. Jag litar på att myndigheterna tar hand om det, som de gjorde under coronatiden, säger han.

Samtidigt ser han sårbarheter i sin egen vardag. Han har ett eget hemmakontor och får mycket av sin information via nätet.

– Vid elavbrott fungerar det här inte länge. Hur får man då reda på vad som händer?

Han konstaterar att mobilen fungerar så länge nätet är uppe och det finns reservström. Någon batteridriven radio eller annan reservlösning har han däremot inte.

– Nej, men det finns antagligen en sådan i huset. Serviceenheten vet säkert bättre hur beredskapen fungerar, säger Bergholm.

Hur ser då beredskapen ut på en serviceenhet?

– Javisst har vi en radio, den fungerar med vev och behöver ingen el, säger Cassandra Sarström, enhetsledare vid Åbackens serviceenhet.

Serviceenheten har tydliga rutiner för olyckor och farosituationer i vardagen. Varje enhet ska

Broschyren 72 timmar – beredskap hemma ger konkreta råd om hur du klarar dig vid störningar i vardagen. Broschyren finns även i pappersform och delas ut via räddningsverk, organisationer och vid evenemang.

Broschyren 72 timmar lättläst ger samma råd på lättläst svenska.

▸ Läs mer på 72tuntia.fi/sv/ och 72tuntia.fi/sv/latt-last

också ha en beredskapsplan för olika störningssituationer, som el- och vattenavbrott eller problem med informationsgången. Planerna omfattar bland annat hur man tryggar mat, mediciner och vård. Enhetsledningen ansvarar för att planerna hålls uppdaterade, att personalen känner till dem och att de övas regelbundet. Enheterna samarbetar också med välfärdsområdet och räddningsmyndigheterna.

Utrustning finns

På Åbacken finns ficklampor, pannlampor för hela personalen och portabla arbetslampor som kan lysa upp större utrymmen. Enheten har ett förråd med torrvaror, konserver och vatten som ska räcka för alla som bor och arbetar där i tre dygn.

För boende med grav intellektuell funktionsnedsättning finns särskilda stödkort med bilder som kan hjälpa vid kommunikation i ett nödläge.

– Det finns kort som visar fara och evakuering. Men det kan hända att de inte förstår just de här bilderna, eftersom de inte har behövt lära sig dem i en verklig situation, säger Sarström. ∙

Resiliens – konsten att klara det oväntade

När något oväntat händer i vardagen sätts vår förmåga att anpassa oss på prov. För personer med funktionsnedsättning sker det ofta. Men det finns en förmåga som gör skillnad: resiliens.

text: pia BackmaN-Nord ∙ foto: kariN liNdroos

EN SyNSkadad maN stod ensam på en färja till Sverige. Han hade ingen ledsagare och personalen hänvisade till att servicen borde ha bokats i förväg. Situationen kunde ha slutat i frustration och uppgivenhet. I stället ringde han rederiets kommunikationsdirektör. En kvart senare fick han hjälp.

– Det är ett bra exempel på resiliens, där han klarade av att hantera en motgång i vardagen, säger neuropsykologen och psykoterapeuten Åse Fagerlund

Resiliens beskrivs ofta som motståndskraft, men också som förmågan att återhämta sig och ibland växa efter svåra upplevelser. Det handlar inte om att blunda för problem, utan om att hitta sätt att hantera dem. Men det finns en viktig balans.

– För att hantera motgången bra behöver den förstås finnas inom ramarna för vad man klarar. Om något blir alltför överväldigande kan det i stället bli förlamande och traumatiskt. Man kanske bara vill fly och undvika situationen, säger Fagerlund.

Resiliens utvecklas bäst när utmaningarna är hanterbara. Vad som är lagom varierar från person till person. En del av vår motståndskraft kan vara medfödd, men både miljön och det egna beteendet påverkar mycket.

Tankar som verktyg

Ett sätt att stärka sin resiliens är att arbeta med sina tankemönster. Hur vi tolkar en situation påverkar hur vi agerar.

– Hur kan jag steg för steg vänja mig vid att göra saker som känns svåra för mig? Hur hittar jag en realistisk hoppfullhet i min situation? Vad kan faktiskt hjälpa mig att komma vidare i en svår situation, så att jag inte fastnar? säger Fagerlund.

Det kan handla om att stegvis utsätta sig för

sådant som känns svårt och på så sätt bygga upp en större trygghet i sin egen förmåga.

För många personer med funktionsnedsättning är anpassning en del av vardagen. Att navigera i miljöer som inte alltid är tillgängliga kräver både energi och flexibilitet. På det sättet kan man säga att många redan tränar sin resiliens, eftersom de gång på gång måste hantera oförutsedda situationer.

Men det finns en gräns också där.

– Att man klarar av att anpassa sig till oförutsägbara situationer i vardagen är själva essensen av resiliens. Men då behöver också personens återhämtning vara tillräcklig. Är man utmattad av ständig anpassning går det ju inte, säger Fagerlund.

Fem faktorer som stärker

Enligt forskning om posttraumatisk utveckling finns det flera faktorer som kan hjälpa människor att komma starkare ur svåra situationer. Åse Fagerlund lyfter fram fem särskilt viktiga.

Fyra av dem handlar om hur vi förhåller oss till våra egna liv. Det handlar om att kunna se sina styrkor och möjligheter, att hitta mening och syfte, och att känna uppskattning och tacksamhet för det man har trots motgångar.

Den femte faktorn handlar om relationer och sociala skyddsnät. Trygga relationer är avgörande när livet blir svårt.

– Alla behöver ha trygga människor runt sig. Det gäller både barn och vuxna, men stödet ser olika ut i olika delar av livet, säger Fagerlund.

För barn med funktionsnedsättning är föräldrarna särskilt viktiga. De påverkar hur barnet tolkar och hanterar svåra situationer.

– Föräldrar kan hjälpa barnet att sätta ord på sina känslor och visa sitt stöd, men inte alltid ge färdiga svar. De kan hjälpa barnet att bli en problemlösare, säger Fagerlund.

För personer med funktionsnedsättning sker anpassning ofta varje dag.

Att både finnas där och samtidigt lämna utrymme är en balansgång. För mycket styrning kan göra barnet passivt, medan för lite stöd kan skapa otrygghet. Föräldrarna behöver också själva stöd för att orka i sitt föräldraskap.

Personalens roll på boenden

I vuxenlivet, till exempel på boenden, spelar personalens arbetssätt en avgörande roll.

– Om personalen gör för mycket för de boende, finns en risk att de blir passiva och tappar tilltron till sin egen förmåga, säger Fagerlund.

I stället kan personalen stärka de boendes tillit till sin egen förmåga genom att uppmuntra delaktighet i vardagliga situationer. Det kan handla om att låta en person vara med och fatta beslut, prova själv eller ta ansvar för sådant hen klarar av.

– Att ge stöd utan att ta över kräver tid och medvetenhet. Att få prova själv och ibland misslyckas är en viktig del av att bygga både självförtroende och beredskap, säger Fagerlund.

Men människor behöver också se att andra har klarat liknande utmaningar. Därför är referensgrupper, kamratstöd och mentorer viktiga. Att möta andra med liknande erfarenheter kan ge både hopp och konkreta strategier.

– Man behöver få höra att man inte är ensam, säger Fagerlund.

Samhällets ansvar kvarstår Även om individens resiliens är viktig räcker den inte ensam i en kris. Tillgång till information, fungerande stödstrukturer och tydliga krisplaner är avgörande, till exempel vid strömavbrott eller andra störningar i vardagen.

– Samhället och institutioner behöver hjälpa människor att hjälpa sig själva, säger Fagerlund. I grunden handlar det också om ett gemensamt ansvar. Att vi ser varandra och hjälper till när det behövs. ∙

▸ Läs mer på nästa sida: Elisabeth Hästbacka: ”Man måste vara beredd på att allt inte går som planerat”

Resiliens innebär inte bara att återgå till det normala efter en kris, utan också att växa och utvecklas genom erfarenheten, säger psykoterapeuten Åse Fagerlund.

Elisabeth bygger resiliens i vardagen BEREDSKAP

När något oväntat händer

i vardagen sätts vår förmåga att anpassa oss på prov. För personer med funktionsnedsättning sker det ofta. Att ständigt behöva vara beredd kan vara en belastning, men också bygga upp resiliens.

text: pia BackmaN-Nord

jag Brukar aLLtid ha lite extra mat i frysen ifall min assistent skulle bli sjuk och inte kan komma nästa dag. Kanske jag inte har ett komplett 72-timmarsförråd, men min beredskap är ändå någorlunda, säger Elisabeth Hästbacka

Hon har medfödd benskörhet, sitter i rullstol, får lätt frakturer och har nedsatt hörsel. I sitt arbete som tillgänglighetskoordinator i Vasa stad är hon van att se hur omgivningen kan skapa hinder i vardagen. Att planera och tänka i förväg är en del av Elisabeths vardag.

– Omgivningen är inte alltid tillgänglig, så man måste vara beredd på att allt inte går som planerat. Med en funktionsnedsättning blir man tvungen att planera, även om man annars inte skulle göra det.

Hon beskriver hur hon ofta tänker igenom möjliga risksituationer och försöker undvika onödiga faror. Det kan handla om små saker i vardagen, men också om större beslut. Den här förmågan att ligga steget före kan vara en styrka när något oväntat händer. Att ständigt behöva anpassa sig tränar både tålamod och resiliens. Samtidigt kan en kris innebära en extra belastning.

– Det kan absolut bli för mycket att hantera. Vi är ju som grupp mera utsatta överlag, säger Hästbacka.

Hon minns stormen Hannes, som ledde till strömavbrott i flera dagar.

– Jag var hemma hos mina föräldrar och det gick ingen nöd på mig, men alla hade inte samma tur.

Trots behovet av planering försöker Elisabeth

Foto: privat

Hästbacka hålla fast vid en viktig princip: att inte låta rädslan styra livet.

– Nya benbrott ställer hela min vardag på ända varje gång. Samtidigt vill jag inte leva i en bubbla och ständigt vara rädd för att det ska hända. Att vara förutseende behöver inte betyda att man isolerar sig, säger Hästbacka.

Balansen mellan försiktighet och livsglädje är central.

I sitt arbete är Hästbacka van att granska tillgänglighet i samhället. När det gäller beredskap väcker frågan om inkludering tankar hos henne.

Att vara förutseende behöver inte betyda att man isolerar sig.

– Jag undrar om man i officiella beredskapsplaner har tagit funktionsvariationer tillräckligt i beaktande.

Det handlar bland annat om tillgång till information och om hur stödet fungerar i praktiken i krissituationer.

För Hästbacka är relationer en viktig del av beredskapen. Eftersom hennes funktionsnedsättning är medfödd har familjen funnits som stöd från början, men också andra sammanhang har haft stor betydelse.

– Det betyder mycket att ha nära personer som kan ge hjälp och stöd i vardagen. Kamratstöd har varit särskilt viktigt. Att se att andra klarar svåra situationer ger både kraft och tilltro, men också konkreta verktyg, säger Hästbacka.

Även hennes kristna tro har varit ett stöd i svåra perioder.

– Tron har hjälpt mig genom kriser. ∙

I den här spalten träffar vi personer som gör värdefulla insatser inom funktionshinderfältet. Har du tips på en föreningshjälte? Kontakta redaktion@funk.fi.

Hennes erfarenheter blir stöd

Livsgnistan är en förening för utbildade erfarenhetsexperter.

I år firar föreningen tioårsjubileum.

Lena Norrback har varit medlem i tre år och sitter nu i styrelsen.

text: pia iisaho ∙ foto: liNda tallroth-paaNaNeN

Hej Lena! Hur blev du aktiv i Livsgnistan?

– Jag har erfarenhet av psykisk ohälsa och vill dela med mig av hur den kan ta sig uttryck i vardagen och av det som hjälpt mig vidare. Jag gick erfarenhetsexpertutbildningen via Livsgnistan och Psykosociala förbundet. Sedan fortsatte jag i föreningens styrelse. Jag vill bidra till sammanhållningen bland erfarenhetsexperter. Hurudan verksamhet har ni?

– Vi är en förening för utbildade erfarenhetsexperter. Vi har verksamhet både för egna medlemmar och för personer utanför föreningen. Vi har alla haft utmaningar i livet och vill använda dem för att hjälpa andra. Vi stöttar vi varandra, ordnar fortbildning, för register över våra erfarenhetsexperter, deltar i olika evenemang och samarbetar med andra aktörer. Jag hoppas att erfarenhetsexpertis skulle användas mer inom vården och i samhället överlag.

Du är också med och gör podden Gnistor av hopp. Berätta om den.

– Vi lyfter vi fram erfarenhetsexperters berättelser. Podden fokuserar på återhämtning och hopp. Vi har fått

Lena Norrback

• Ålder: 42 år.

• Bor i Jeppo, en liten by utanför Nykarleby.

• Hobbyer: En riktig

föreningsmyra. Tycker om att skapa, pyssla och handarbeta. Läser mycket, trivs ute i naturen och gillar att titta på fåglar.

feedback att den minskar känslan av ensamhet, när man märker att det finns andra som har klarat svåra perioder i livet. Att man kan leva ett bra liv trots olika diagnoser och utmaningar. Podden finns på Spotify.

Vad är nytt för i år?

– Vi jobbar aktivt för att starta kamratstödsgrupper på olika orter. Vi vill nå ut till dem som behöver stöd och gemenskap. I år firar vi tio år, och vi ordnar festligheter och fortbildningar för våra medlemmar.

Det här numret av FUNK. handlar om beredskap.

Hur kan den här typen av frågor påverka personer med psykisk ohälsa?

– Det kan väcka oro och också förvärra psykisk ohälsa.

Det är bra att ha beredskap för 72 timmar hemma, men mer än så kan man inte göra, sedan måste man försöka släppa det. Vi matas hela tiden med dåliga nyheter via medier och sociala medier. Jag brukar råda att begränsa sitt medieintag och välja pålitliga källor. Man kan också fokusera på det som ger kraft i vardagen, som vänner, natur och motion. Om oron blir så stark att man inte klarar av den är det viktigt att söka professionellt stöd. ∙

Alla ska kunna räddas

Hur fungerar en evakuering på en bilfärja om du inte hör larmet? Och hur hjälper man en rullstolsanvändare ur ett flygplan som har fattat eld?

Det här var utgångspunkten för projektet Mutual Trust, som genomfördes i Finland 2016–2019.

text: pia iisaho ∙ foto: mutual trust

prOjEktEt mutuaL truSt granskade hur räddning inom trafik på land, till sjöss och i luften fungerar för personer med funktionsnedsättning och belyste samtidigt beredskapen i olika transportsituationer. Projektet initierades av Funktionsrätt med ansvar (FMA), som också deltog i arbetet med att synliggöra hur beredskapen inom trafikväsendet fungerar för personer med funktionsnedsättning.

FMA arbetade redan i början av 2000-talet aktivt med att göra skärgårdstrafiken tryggare och utveckla säkerheten inom väg- och järnvägstrafiken.

– Mutual Trust blev ett sätt att ta arbetet vidare genom övningar och genom att öka kunskapen om behoven vid olyckor och utrymning, säger Ulf Gustafsson, verksamhetsledare vid FMA.

Projektledare var Daniel Saarinen, som då arbetade som projektkoordinator vid SPEK.

– Vi ville få myndigheterna att se vilken stor och heterogen grupp personer med funktionsnedsättning är, och hur viktigt det är att deras behov beaktas i räddningsarbetet.

Projektet samlade funktionshinderorganisationer, räddningsmyndigheter och aktörer inom trafiken för att testa hur beredskapen fungerar i praktiken.

Övningar synliggjorde brister

Inom projektet ordnades räddningsövningar i verkliga miljöer, till exempel på fartyg och i tågtrafik. Personer med olika funktionsnedsättningar deltog tillsammans med räddningspersonal och andra aktörer.

– Det blev tydligt att kunskapen om funktionsnedsättningar brister. Behoven är mer mångfacetterade än man ofta tänker sig. Vi märkte också en osäkerhet i bemötandet, säger Saarinen.

Att nå fram med information när larmet går var det svåraste.

daNiel saariNeN

Men det var informationsspridningen som visade sig vara den största utmaningen.

– Att nå fram med information när larmet går var det svåraste.

Övningarna visade också att instruktioner kan vara svåra att ta till sig i en stressad situation. Evakueringar utgår ofta från att människor kan röra sig snabbt på egen hand, vilket gör att tidsåtgången underskattas när olika behov ska beaktas.

– Det här syns sällan i planeringen, men blir tydligt i verkliga situationer, säger Saarinen.

Inom ramen för Mutual Trust ordnades omkring tio övningar runt om i landet.

– Personer med funktionsnedsättning kunde ge direkt respons och visa hur systemen fungerar i praktiken, säger Saarinen.

Projektet ledde till konkreta åtgärder, särskilt inom sjöfarten. Utbildningsmaterial och rekommendationer togs fram. Bland annat de stora rederierna tog instruktionerna i bruk.

Deltar i samhällsplanering

Funktionshinderorganisationer har också haft en roll i planeringen av ny infrastruktur. FMA deltog i planeringen av västmetron, där fokus låg på trygghet och tillgänglighet.

– Vi betonade bland annat behovet av en skyddsremsa intill spåret, för att minska risken att någon hamnar ut på rälsen vid en nödsituation, säger Ulf Gustafsson.

I västmetron har säkerheten utvecklats jämfört med äldre lösningar. I metrotunneln finns

en utrymningsnivå längs hela sträckan, vilket underlättar evakuering.

Daniel Saarinen efterlyser en uppföljning av Mutual Trust. Enligt honom överläts materialet till SPEK med ett avtal som förutsatte att det skulle spridas, men där brast det.

– Materialet finns på hemsidan, men i övrigt hände inte så mycket.

– Problemen är i dag desamma som för tio år sedan. Ansvaret för beredskap är utspritt på många aktörer. För en vanlig person kan det vara svårt att veta var man ska hitta rätt information. anser Saarinen.

Nödmeddelanden åt alla?

Informationsgången vid larm är fortfarande en annan stor utmaning.

– Alla grupper nås inte pålitligt. I flera europeiska länder skickas textmeddelanden till alla mobiltelefoner i ett drabbat område.

I Finland nås de som har Suomi 112-appen, men då läggs ansvaret på individen att ha laddat ner den. Dessutom är applikationen inte tillförlitlig, alla nödmeddelanden kommer inte fram, påpekar Saarinen.

Saarinen har arbetat med tillgänglighetsfrågor i över tio år och ser att utvecklingen går i två riktningar. Lagstiftning och riktlinjer har utvecklats, men i takt med att beredskapsfrågor fått större fokus i världsläget handlar diskussionen allt mer om grundläggande funktioner.

– I det här läget är jag rädd att tillgänglighetsfrågor hamnar i skymundan, säger Saarinen. ∙

Frivilliga en viktig del av beredskapen

När något händer och myndigheterna behöver förstärkning rycker tusentals frivilliga ut runt om i Finland. En av dem är Harri Koivisto. För honom har frivilligarbetet blivit ett sätt att fortsätta vara till nytta, trots en svår ryggmärgsskada.

text: pia iisaho ∙ foto: merja koivisto

När jag riNgEr upp Harri Koivisto för intervjun svarar han med ett hurtigt moin! Han ligger till sängs för att vila ryggen efter en allvarlig ryggmärgsskada, men rösten är energisk.

Koivisto har en viktig roll inom Frivilliga räddningstjänsten Vapepa. Som aktiv i Vapepas västra distrikt i Keuru arbetar han i bakgrunden vid ledningscentralen under sökinsatser. Han samlar ihop frivilliga, kontrollerar att alla är på plats och hjälper till där det behövs.

– Det är mycket som ska fungera för att en insats ska lyckas, säger han.

Vapepa är ett landsomfattande nätverk av över 50 organisationer och tusentals frivilliga runt om i Finland. När myndigheterna behöver förstärkning kan Vapepas larmgrupper kallas in.

Enligt Koivisto är de frivilligas insats avgörande för att helheten ska fungera. Frivilliga får dessutom en allt viktigare roll i beredskapen när välfärdsområdena och räddningstjänsten blir tvungna att göra prioriteringar.

– Utan frivilliga skulle mycket bli ogjort. Vi är de extra händerna och ögonen när något händer, säger han.

Det började med FBK – Jag har alltid sett mig själv som en person som vill tjäna andra, säger Koivisto.

Frivilligarbete och räddningsverksamhet har funnits i hans liv sedan barndomen. Hans far var aktiv inom frivilliga brandkåren. Själv var han också med i FBK och deltog i tidiga tonåren i en kurs i första hjälpen. Han berättar om en dramatisk händelse som stärkte hans tro på att han klarar att handla under press. Som 16-åring jobbade han tillsammans med sin far i garaget när pappan fick ett epileptiskt anfall.

– Jag stödde hans huvud, öppnade andningsvägarna och lade honom i framstupa sidoläge. Först när pappa hade återfått medvetandet och

ambulansen var på plats slog rädslan till. Koivisto arbetade som långtradarförare och busschaufför. När han var i 40-årsåldern hittades en stor tumör vid svanskotan. Den opererades bort och i flera år kunde han fungera som normalt. Men tumören kom tillbaka och hela korsbenet opererades bort. Operationerna ledde till en lång rad komplikationer och försämrad balans och rörelseförmåga. Läkarna meddelade att han inte skulle kunna fortsätta arbeta.

– Jag brast i gråt. Jag njöt av mitt jobb och jag visste att jag skulle sakna kontakten med kunderna, säger han.

Från fältarbete till nya roller År 2000 hade Koivisto flyttat till Keuru. Han gick med i Röda Korsets lokalavdelning, där han deltog i akututryckningar i första hjälpen. Intresset för Vapepa väcktes när en granne som var aktiv inom verksamheten lockade med honom. Han gick en utbildning i eftersökning, och utbildade tillsammans med sin granne beväringar vid Keuru garnison i eftersökning.

Jag har alltid sett mig själv som en person som vill tjäna andra.

– På den tiden kunde jag ännu stå på benen. Ibland gömde jag mig i terrängen och ibland gav jag order, säger Koivisto.

När rörligheten försämrades blev det svårare att delta i fält. Han bearbetade sin egen situation i några år, men bekanta i Vapepa uppmuntrade honom att fortsätta, och i dag har han hittat sin nya roll bakom kulisserna.

– Delvis får jag skapa min arbetsuppgift själv. Det är mycket intressant.

I Koivistos arbete syns bredden inom Vapepa tydligt. En del deltar i eftersökningar i terrängen, till sjöss eller från luften, andra arbetar med ledning, logistik eller kommunikation. Frivilliga kan

ge första stöd efter en brand, hjälpa människor i kris eller styra trafik vid olycksplatser, och uppgifter kan också anpassas enligt personens förmåga, som i Koivistos fall.

– Alla behövs. Det finns många uppgifter där man kan bidra. Efter en storm, om det blivit elavbrott, rycker vi ut i glesbygden. Vi knackar på dörrar och kontrollerar var det finns äldre personer eller andra som behöver hjälp eller evakuering, säger han.

I Frivilliga räddningstjänsten arbetar över 13 000 frivilliga i mer än 1 000 larmgrupper runt om i landet. I det västra distriktet, där Koivisto själv är verksam, finns 52 medlemsorganisationer, varav 44 deltar i utryckningsverksamhet. I fjol gick distriktet över 300 larm och de frivilliga gjorde sammanlagt tiotusentals arbetstimmar.

– De frivilligas insats kostar omkring fem euro i timmen. Om alla uppdrag skulle skötas av anställd räddningspersonal skulle kostnaderna bli mycket höga. Det skulle helt enkelt vara omöjligt, säger Koivisto.

Koivisto betonar att hans funktionsnedsättning aldrig har varit ett hinder för att delta.

Vapepa

• Frivilliga räddningstjänsten, Vapepa, är ett nätverk av över 50 organisationer i Finland.

• Vapepa stöder myndigheter vid olyckor och kriser, till exempel vid eftersökningar av försvunna personer, evakueringar och i att ge psykiskt stöd.

• Verksamheten omfattar över 13 000 frivilliga i mer än 1 000 larmgrupper runt om i landet.

• Arbetet samordnas av Finlands Röda Kors.

Foto: mutual trust

Vapepas motto är att hjälpa medmänniskan och stödja myndigheterna, säger Harri Koivisto. Bilden ovan är från en Mutual Trust-räddningsövning.

– I Vapepa tar vi emot varenda frivillig med öppna armar. Det viktiga är att man har en vilja att hjälpa andra, säger han.

Han betonar att alla kan delta på egna villkor, aktivt eller mer sällan. Koivisto är själv engagerad i flera organisationer där beredskapsfrågor är aktuella.

– Det är många olika typer av organisationer som bidrar till Finlands helhetsberedskap, konstaterar han.

Ett gott liv trots skador

Koivisto har i dag nedsatt balans och begränsad muskelkontroll. Han lever med kateter och stomi. Han hanterar återkommande kramper i mellangärdet med avslappning och andningsövningar. Som troende säger han att han ser mening i det som hänt. Han strävar efter att anpassa sig till nya situationer, och beskriver sitt liv som lyckligt.

– Grundstenarna är i skick. Jag har en fru som stöttar mig i allt och jag kan sova om nätterna. Genom frivilligarbetet får jag dessutom känslan av att vara till nytta. Jag kan fortfarande bidra. ∙

Fältet betonar vikten av god beredskap

Flera funktionsrättsorganisationer varnar för att personer med funktionsnedsättning riskerar att falla mellan stolarna i kriser. Bristande tillgänglighet, svaga stödsystem och små ekonomiska marginaler gör många sårbara. Aktuella lagändringar väcker dessutom oro, eftersom de kan påverka rätten till stöd just när behovet är som störst.

FDUV

Annette Tallberg-Haahtela verksamhetsledare

▸ Jobbar för för svenskspråkiga personer med intellektuell funktionsnedsättning

”Den största beredskapsutmaningen är att information, stöd och praktiska lösningar inte är tillgängliga eller anpassade. I en kris riskerar många att inte förstå vad som händer, vilka åtgärder som krävs eller vart de ska vända sig. Många är dessutom beroende av anhöriga eller personal i vardagen, vilket gör dem särskilt sårbara om stödkedjor bryts.

Ingen får lämnas ensam eller utan stöd. Myndigheter behöver ta fram individuella beredskapsplaner tillsammans med personen och närstående. Krisinformation måste finnas i tillgängliga format, till exempel på lätt svenska och med bildstöd. Tydlig och enkel information gynnar alla, eftersom stress gör det svårare att ta till sig komplexa instruktioner.

För individen handlar beredskap om att i lugn och ro gå igenom vad som kan hända, till exempel med material från 72 timmar, samt att ha viktiga kontaktuppgifter, rutiner och mediciner samlade.

FSS

Anton Gärkman socialpolitiskt sakkunnig

▸ Jobbar för personer med synnedsättning på svenska i Finland

”Den största beredskapsutmaningen är den dubbla ekonomiska och praktiska sårbarheten. Förändringar i lagstiftningen kan sänka förmåner samtidigt som fler hänvisas till tjänster som är avgiftsbelagda och beroende av anslag. I en kris kan det innebära att personer med funktionsnedsättning saknar både ekonomiska resurser och praktiska möjligheter att ta sig till hjälp.

Tjänster som hemvård, personlig assistans och färdtjänst är avgörande för basbehoven och måste fungera även i kris. Tillgänglighet i skyddsrum och vid evakueringar behöver planeras i förväg utifrån individuella behov.

Möjligheterna till egen beredskap är begränsade. Många saknar ekonomiska marginaler och är beroende av fungerande service i vardagen. Det som kan göras är att planera i förväg tillsammans med assistent eller hemvård, men tryggheten är beroende av att stödsystemen fungerar.

Den största oron gäller ensamhet och ekonomisk knapphet, som redan präglar vardagen och riskerar att fördjupas i kriser.

En central oro är att bli utan information och stöd om stödkedjor sviktar. FDUV lyfter också frågor kring sårbarhet i systemen, som tillgången till mediciner vid elavbrott och hur uppgifter om personer med stödbehov nås om systemen slås ut.

Civilsamhällets betydelse lyfts också fram. Föreningar kan ofta snabbt nå sina medlemmar och fungera som lokala stödstrukturer i en kris.” ∙

Den största oron gäller att förlora både försörjning och nödvändig service samtidigt. Det finns också en risk att individuella behov trängs undan när samhället prioriterar andra sektorer i en kris.

Synförbundet lyfter särskilt förslaget till reviderad beredskapslagen (Finland), där det blir möjligt att pausa icke-brådskande social- och hälsovårdstjänster och skjuta upp stöd. Det innebär en risk att grundläggande behov nedprioriteras i en kris, just när behovet av stöd är som störst.” ∙

Psykosociala förbundet

Eva Roos specialsakkunnig i psykisk hälsa

▸ Sprider kunskap om psykiskt välbefinnande och psykisk ohälsa

”Personer med psykisk ohälsa kan vara särskilt sårbara i kriser, då både fysisk och kognitiv funktionsförmåga kan vara nedsatt. Många lever ensamma med få sociala kontakter, vilket kan förstärka otrygghet. För svenskspråkiga kan bristande tillgång till information på det egna språket ytterligare öka utanförskapet.

Myndigheter behöver stärka individers resiliens i vardagen och förbättra kunskapen om beredskap. Det krävs också beredskap för att möta rädsla och psykiska reaktioner före, under och efter kriser, inklusive förebyggande och rehabiliterande traumaarbete. Tydlig och lättillgänglig information är avgörande, liksom att beakta att många lever ensamma.

För individen handlar beredskap bland annat om att söka sig till gemenskaper med låg tröskel och kamratstöd, be om hjälp och ta hand om sitt välbefinnande.

Den största oron gäller ensamhet och ekonomisk knapphet, som redan präglar vardagen och riskerar att fördjupas i kriser.

Erfarenheterna från coronapandemin visar att psykisk ohälsa ökade och att ojämlikheten i samhället fördjupades. Personer i utsatta situationer återhämtar sig också långsammare. Förbundet betonar behovet av tillräcklig social trygghet och fungerande social- och hälsovård i hela landet. Att stärka människors grundtrygghet och funktionsförmåga i vardagen är avgörande för samhällets mentala kristålighet inför och efter kriser.” ∙

Svenska hörselförbundet

Maija Nilsson sakkunnig inom påverkansarbete

▸ Jobbar för personer med hörselnedsättning och svenska som modersmål i Finland

”Den största utmaningen för hörselskadade i en krissituation är att få tillgång till information i rätt tid och i en tillgänglig form. I många kriser sker kommunikationen muntligt, till exempel via radio, högtalarutrop eller presskonferenser utan textning. Under coronapandemin var det här mycket vanligt. Det innebär att hörselskadade riskerar att missa viktig information som kan vara avgörande för säkerheten.

Myndigheter borde i högre grad tänka på tillgänglighet redan när beredskap planeras, i stället för att se det som något som läggs till i efterhand. Krisinformation borde alltid finnas i textform, vara tydlig och enkel samt spridas via flera olika kanaler. Det är också viktigt att personer med funktionsnedsättning inkluderas när beredskapslösningar testas och utvecklas. Även individer kan själva förbereda sig inför kriser och störningar i samhället. Det kan handla om att säkerställa tillgång till pålitliga informationskanaler, ha reservlösningar för hörapparater samt i förväg ta reda på hur man kan få krisinformation om el eller internet slås ut. Bland våra medlemmar finns en oro för att bli bortglömda i kriskommunikationen. Många känner också oro över att vara beroende av andra i akuta situationer. Beredskap handlar också om tillit och inkludering. För att krisberedskapen ska fungera för alla behöver personer med funktionsnedsättning ses som en självklar del av målgruppen och deras behov tas på allvar både i planering, övningar och genomförande.” ∙

Funktionsrätt med ansvar

▸ Representerar funktionshindrade med svenska eller finlandssvenskt teckenspråk som första språk

Texten grundar sig på svar som samlats in bland styrelsemedlemmar:

”Den största beredskapsutmaningen är brist på kunskap och inkludering på systemnivå. Myndigheter och välfärdsområden saknar ofta rutiner för att beakta funktionsrättsperspektivet, vilket gör att behov inte identifieras. Brist på dialog gör att evakueringsplaner, skyddsrum och krisstöd inte är anpassade.

Myndigheter behöver involvera personer med funktionsnedsättning i planering och övningar från början. Information måste finnas i tillgängliga format och på olika språk. Många är beroende av el, assistans och transporter, vilket gör dem särskilt sårbara vid avbrott. Individuella beredskapsplaner och tillgängliga skyddsrum och transporter är avgörande.

För individen handlar beredskap om att samla viktiga dokument i fysisk form, ha mediciner, förnödenheter och hjälpmedel samt planera för reservlösningar. Sociala kontakter är viktiga, liksom att i förväg komma överens om vilken hjälp som kan behövas.

Den största oron gäller att bli bortglömd när stödsystem faller bort. Små ekonomiska marginaler gör det svårt att förbereda sig. Avbrott i personlig assistans eller el till hjälpmedel kan få allvarliga konsekvenser.

Organisationen betonar att rätten till nödvändig service gäller även i kris. Samarbete med funktionsrättsorganisationer är avgörande, och personer med funktionsnedsättning bör ses som en resurs i beredskapsarbetet.” ∙

Fokus på människans sårbarhet

kONSt. Träskulpturer i gränslandet.

Skulptören Mia Hamari ställer ut nya verk i utställningen Sanctuary of Dreams på Rovaniemi konstmuseum Korundi våren och sommaren 2026. Utställningen pågår från till 20 september. Hamari arbetar främst i trä

Vattnet som livsvillkor

och skapar skulpturer som föreställer människoliknande gestalter. Figurerna är ofta slitna och förändrade av tid och väder och rör sig i gränslandet mellan människa, minne och fantasi.

Genom sina verk undersöker konstnären människans kropp, sårbarhet och förändring över tid. Utställningen kan därför också läsas som en reflektion över hur vi ser på kropp, identitet och det som uppfattas som avvikande eller annorlunda. ∙

kONSt

Utställningen Känsla för vatten (The Sense of Water) visas i Fiskars Village den 7 juni–30 augusti 2026 som en del av Fiskars Village Art & Design Biennale. Den tar sin utgångspunkt i vatten som erfarenhet snarare än motiv.

Besökaren rör sig genom installationer där ljud, ljus, material och rum samverkar. Fokus ligger inte enbart på det visuella, utan på en mer kroppslig och sinnesbaserad upplevelse.

Utställningen kretsar kring förändring, kretslopp och människans relation till naturen. Upplevelsen kräver att besökaren orienterar sig i rummen och anpassar sig till miljön, snarare än att bara betrakta verken på avstånd.

Cirka 60 konstnärer deltar. ∙

tv

Krimdrama

med fokus på hörselnedsättning

Tv-serien Code of Silence lyfter frågor om kommunikation och tillgänglighet genom en huvudperson med hörselnedsättning. I en värld där mycket bygger på tal och snabba reaktioner blir förmågan att läsa läppar och tolka situationer avgörande.

Serien visar både styrkor och hinder i vardagen, och hur bristande tillgänglighet kan påverka möjligheten att delta fullt ut. ∙

VARDAG

Den nya finlandssvenska podden Funkisvardag sätter fokus på anhörigas perspektiv i familjer där någon har en intellektuell funktionsnedsättning. Genom personliga samtal delar föräldrar med sig av vardag, utmaningar och det som fungerar. Podden lanserades den 27 november 2025 av FDUV. Medverkande

är föräldrar från organisationens nätverk av frivilliga familjestödjare, som erbjuder kamratstöd och råd. ∙

▸ Programledare: Viktor Granö

▸ Utgivare: FDUV

▸ Finns på: Spotify och andra poddplattformar

LittEratur. Lättläst om utanförskap

Norrskenet ser på oss av Wilhelm Nielsen är en lättläst finlandssvensk vuxenroman.

Romanen vann första pris i LLCenters manustävling Skriv för mig! i kategorin lättlästa romaner för vuxna. Tävlingen ordnades inom projektet Ny finlandssvensk lättläst litteratur 2022–2024 , med målet att få fram ny skönlitteratur på lätt svenska.

Berättelsen följer Alice och Charlie, två personer som bär på erfarenheter av svek och utanförskap. Formade av svåra livserfarenheter försöker de hitta sig själva och en ny väg i livet. En försiktig kontakt via Instagram utvecklas stegvis till en relation där tillit och känslor får växa i sin egen takt.

Romanen skildrar ensamhet, längtan och möjligheten att börja om. Språket är enkelt och tillgängligt, och riktar sig till vuxna läsare som behöver

lättläst litteratur.

Berättelsen rymmer ett brett register av känslor.

I sin motivering lyfte juryn fram att språket är välanpassat till målgruppen och att boken är en berörande berättelse med ett stort hjärta. Författaren Wilhelm Nielsen är utbildad ergoterapeut och verksam inom Helsingfors stad. Han har också en bakgrund inom teater och skrev 2018 monologföreställningen Keep Calm och f-f-fortsätt framåt , som uppmärksammades för sin skildring av att växa upp med stamning. Boken gavs ut 2025 av LL-Center och Lärum, och har även utkommit på Schildts & Söderströms. ∙

Så

hanterar du motgångar

Den här faktaboken av den svenska psykologen

Björn Hedensjö handlar om resiliens. Utgångspunkten är varför vissa

människor klarar stora kriser och ändå går vidare, medan andra har svårare att hantera mindre motgångar, samt hur motståndskraft kan tränas och utvecklas.

Hedensjö går igenom konkreta strategier som att reglera känslor, stärka självkänslan, våga möta ångest och acceptera det som inte går att kontrollera. Innehållet bygger på psykologisk forskning och kompletteras med exempel ur verkliga livet. Boken gavs ut av Bokförlaget Polaris 2025. ∙

Ungdomsroman om kris och vänskap

Atlas, Elena och jordens undergång av Anna Woltz är en lättläst ungdomsroman. Boken handlar om Elena, som skickas till sin moster efter att ha blivit utsatt för en hatstorm på sociala medier. Där möter hon Atlas, en pojke som lever i sin egen värld och är upptagen av katastroftankar. Under några sommardagar lär de känna varandra och försöker förstå både sina egna rädslor och varandras sätt att se på världen. Berättelsen skildrar vänskap, ensamhet och känslan av att vara annorlunda. Boken är utgiven av Lilla Piratförlaget 2025. ∙

Alla kan vara förberedda, säger Axel Hagelstam

Vad gör du om elen slutar fungera eller vattnet inte kommer ur kranen? Axel Hagelstam arbetar med beredskap i Finland.

Han tycker att alla kan vara förberedda när något händer.

Personer med funktionsnedsättning kan behöva extra hjälp.

text: pia iisaho ∙ foto: Niklas gerkmaN

Axel Hagelstam arbetar vid Försörjningsberedskapscentralen i Finland.

Han har en mild funktionsnedsättning.

Han har dysmeli. Det betyder att hans högra hand är annorlunda. Han saknar tumme och armen är lite kortare.

Han kan göra nästan allt. Men han måste

ibland göra saker på ett annat sätt. Han har lärt sig att vara påhittig och att hitta egna lösningar. Han har nytta av det i sitt arbete med beredskap.

Beredskap betyder att vara förberedd.

Människor behöver tänka i förväg. De behöver planera för sådant som kan hända. Samhället

behöver också vara förberett så att vardagen fungerar.

Försörjningsberedskapscentralen arbetar för att samhället ska fungera när något går fel. Centralen ser till att viktiga saker fungerar i vardagen. Det handlar om vatten, mat, värme, el och transporter.

Myndigheter samarbetar med företag och organisationer. De planerar i förväg. De ser till att det finns lager med viktiga varor, till exempel mat, bränsle och mediciner.

En kris kan orsaka problem. En kris betyder att något inte fungerar som vanligt.

En kraftig storm kan göra att elen slutar fungera. Då kan vattnet sluta komma ur kranen. Internet kan sluta fungera. Butiker kan få svårt att sälja mat. Transporter kan stanna. Då behöver både myndigheter

och människor vara förberedda.

Beredskap är ofta extra viktigt för personer med funktionsnedsättning.

Vissa personer behöver mediciner varje dag. Vissa personer använder hjälpmedel som behöver el. Vissa personer behöver stöd av andra människor.

Därför är det viktigt att personer med funktionsnedsättning får hjälp att förbereda sig. De behöver också få hjälp om något oväntat händer.

Alla människor behöver vara förberedda.

Varje person behöver tänka på vad som är viktigt i vardagen.

Man kan själv göra enkla saker. Man kan ha mat hemma som håller länge och inte behöver stå i kylskåp. Man kan ha konserver och torrvaror. Man kan också ha vattendunkar hemma så att man har dricksvatten om det inte kommer vatten ur kranen. Man kan ha extra batterier.

Man behöver inte klara allt själv. Man kan få hjälp. Familjen, vänner och personalen vid boenden kan hjälpa.

Hälsovården, myndigheter och organisationer kan ge stöd och hjälp när något händer.

Finland är ganska bra förberett. Finland har bra system för att klara problem. Det finns också lager med mat och utrustning.

Det händer mycket i världen just nu. Det pågår krig. Krigen kan göra att mat och bränsle blir dyrare också i Finland.

Det kan också göra att Finland försöker klara sig mer själv. Finland kan till exempel producera mer el och odla mer mat.

Beredskap kan verka skrämmande, men människor kan vara förberedda. Samhället kan ha bra system för att klara problem. Då blir alla tryggare. ∙

HäNdELSEkaLENdErN 2026

SAMS evenemang finns på webben: ▸ samsnet.fi/handelsekalender Kontrollera alltid detaljerna med arrangörerna.

▸ MAJ

21.5, kl. 18–19.30, digitalt Digital föreläsning om hörsel och musikeryrket Viktoria Hillerud Ahlbäck berättar om sin diagnos cochlear hydrops, en variant av Ménières sjukdom, som tvingade henne att ge upp musiken som yrke.

▸ Anmälan till emmy.nystrom@horsel.fi

26.5 kl. 17–19, Folkhälsanhuset Wasa SAMS vänners vårjippo

▸ Anmälning senast 24.5

▸ Mer info i händelsekalendern på samsnet.fi

▸ JUNI

27.6, Helsingfors Helsingfors Pride

SAMS är med i Svenska Hörnan på Helsingfors Pride. Det blir parad och picknick i parken.

▸ Mer info på kommande i händelsekalendern på samsnet.fi

▸ AUGUSTI

13.8, Vasa Konstens natt

SAMS vänverksamhet deltar i Konstens natt i Vasa.

▸ Mer info på kommande i händelsekalendern på samsnet.fi

18.8, kl. 18–19.30, digitalt Så påverkar hörseln sömnen

Professor Gerhard Andersson (Linköpings universitet) presenterar forskning om hur hörseln kan påverka sömnen. Andersson har under många år studerat sambandet mellan hörselnedsättning, tinnitus, kognitiv belastning och psykiskt välbefinnande.

26.8, Folkhälsanhuset Wasa Inspirationskväll om SAMS Information om SAMS vänverksamhet i Österbotten. För hörsel- och synföbundets medlemmar.

▸ Begränsat antal platser.

▸ Mer info på kommande på samsnet.fi.

▸ SEPTEMBER

15.9, 29.9, 20.10 och 3.11 kl. 17.30–19, distansträffar Det blir också en fysisk träff i Helsingfors 7.11 eller i Vasa 14.11 kl. 10–15, samt en uppföljningsträff på distans 1.12 kl. 17.30–19.

AVEKKI – Kurs för föräldrar till barn med utmanande beteende FDUV bjuder in föräldrar till barn, unga eller vuxna med intellektuell funktionsnedsättning till en kurs i AVEKKI, en metod för att förebygga och hantera utagerande beteende och utmanande situationer.

▸ Anmäl dig senast 6.9 via fduv.fi/kalender

18–19.9, Lohja Spa & Resort, Karislojo

Familjekurs – Vägen till vuxenliv

Välkommen med på FDUV:s familjekurs för er som har ungdomar

eller unga vuxna med intellektuell funktionsnedsättning och som står inför vuxenlivet. Under kursen har vi fokus på teman som boendefrågor och meningsfull sysselsättning, förändrade föräldraroller och stöd kring ungdomens självständighetsutveckling.

▸ Ansök om plats senast 16.8 via fduv.fi/kalender

▸ OKTOBER

2– 4.10, Villa Elba, Karleby

Familjehelg

Välkommen med på FDUV:s familjehelg för er som har barn med intellektuell funktionsnedsättning. Vi fokuserar på välbefinnande, stärkta resurser och positiv samvaro för hela familjen. Programmet är delvis gemensamt och delvis separat för föräldrarna, barn eller unga med funktionsnedsättning och syskonen.

▸ Ansökan öppnar i juni på fduv.fi/kalender

2– 4.10, Villa Seasong, Sibbo skärgård. Barnlägret ordnas på Sofia Kulturcentrum i Helsingfors

Rekreationsdagar för föräldrar och parallellt läger för barnen

Ta en paus från vardagen, kom och träffa andra föräldrar till barn, ungdomar och unga vuxna med funktionsnedsättning.Rekreationsdagarna är ett samarbete mellan FDUV och Folkhälsan. Samtidigt ordnas ett läger för barn med funktionsnedsättning och deras syskon.

▸ Ansök om plats senast 16.8 via fduv.fi/kalender