Soc&komposten december 2014

SOC&KOMPOSTEN

Nummer 3, december 2014

Utgiven av StudOrg vid Soc&Kom

Demonstrationskultur Ekologiskt julspecial: Vart går Uffs pengar?

Kläder: återvinning och hållbarhet Dreaming of ecological Moscow Grönare julklappar

Chefredaktörens bekännelser

Ta vara på ledigheten Jullovet är bakom knuten. Min överarbetade hjärna börjar genast processera detta: Då hinner jag slipa till cv:n, skriva ansökningar till sommarpraktik, börja läsa till tenter... nej, vänta nu lite. Så kan man ju inte fira jullov.

Då jullovet börjat är allt jag vanligtvis tänkt på att vaka sent, sova länge och njuta av livet. Det är en lång och skön period utan skola i sikte. För mig har julen alltid varit en tid att njuta av sällskapet av nära och kära. Att bara vila, tala, äta gott, lyssna på musik och njuta av stämningen. Gläda sig åt kärlek, god stämning och en känsla av att inte måsta göra något.

Det lönar det sig att investera tid i att umgås med de människor som är viktigast för dig.

Vänskap kan svalna, familjeband bli tunnare, och människor kan gå bort. Ta vara på det goda då du kan. Studierna och karriären finns i framtiden också, oberoende om man presterar lite sämre i studierna eller inte lyckas nappa det perfekta sommarjobbet.

Trots denna uppmaning kan det löna sig att använda lite av sin fritid till saker som gynnar studier eller karriär. Det känns bättre att få en del undanstökat så det inte blir stressigt att ta itu med allt då lovet tar slut och vardagen börjar rulla på igen.

Ta också vara på detta nummer av Soc&komposten. Tidningen innehåller många fina texter och Styrelsen 2014 på StudOrgs 71-årsfest 31.10

Bild: Anni Reenpää

Soc&komposten 2

bilder om ämnen och frågor skribenterna har varit intresserade av. Det syns också i slutresultatet.

Jag har trivas som chefredaktör under denna höst. Jag har lärt mig mycket, bland annat hur man använder Indesign för att göra tidningens layout, hur man handskas med redaktionella processer och hur viktigt det är att upprätthålla kontakten med skribenter och kontakta potentiella sådana. Ribban ska inte vara hög för att komma med.

En person jag bad att skriva något till tidningen sa att hen skriver som en kratta. Jag svarade att det inte stör och att vi fast kan börja med en återkommande kolumn, ”Krattan”, som kanske skulle uppmuntra skribenter som inte känner för att skriva enligt Svenska skrivregler eller som bara är osäkra över sitt skrivande. Vi journalister som gick kursen i vetenskapligt skrivande fick lära oss: Den första versionen är alltid skit. Man lär sig bara genom att skriva. Skriv mycket och ofta.

Så om du under hösten blivit inspirerad att skriva, fota eller illustrera för Soc&komposten nästa år, välkommen med! Vi är en tidning av studerande vid Soc&kom för studerande vid Soc&kom. Vi är en tidning med en ledig form, därför är nya idéer alltid välkomna.

Jullovet är en tid för rekreation. Vila upp sinnet och minnet. Njut av friheten att få välja.

Skriv, läs eller studera om du vill. Ingen hetsläsning inför en tent. Ingen deadline bakom nästa sida i kalendern. Fira, gör vad du vill, och framförallt: läs Soc&komposten och kom med nästa år!

Lilian Tikkanen

På höstmötet bestämde StudOrg att chefredaktören inte sitter i styrelsen år 2015. Då jag nästa år fortsätter som chefredaktör och funktionär i föreningen kan Soc&komposten fungera som en länk mellan styrelsen och StudOrgs medlemmar!

Jag tackar styrelsen 2014 för ett fint (halv)år!

I

N

N

E

H

4

Demonstrationskulturens nya kläder

6

Går Uffs pengar till rätt ändamål?

7

StudOrgs miljöverksamhet

8

Klädbytardag ska spara på miljön

10

She dreams of ecological cities

12

Recension: Hunger Games: Mockingjay

13

Kolumn: Volontärturismens skuggsida

14

Per Olov Jansson och passionen för fotografering

16

J-komm gör comeback

17

Bioavfallets mysterium

18

Gröna julklappstips och Ainos serie

19

StudOrgs 71-årsfest på Paasitorni

20

Årets sista

Robin Tiivola Lilian Tikkanen Axel Nurmi Lilian Tikkanen Mi Helaskoski

Medverkare Anna Björkqvist Aino Jauhiainen Jenny Blomqvist

Mi Helaskoski Emil Ehnström Lukas Rusk

L

L

Bild: Jenny Blomqvist

Soc& komposten

Redaktionen i november Ansvarig utgivare Chefredaktör

Redaktionssekreterare Layout

Pärmbild

Å

Soc&komposten är StudOrgs egna obundna Jonna Haikonen icke-kommersiella Sara Östman studerandedrivna tidning.

Petra Ivarsson

Få din röst hörd och

...samt andra som medverkat! Tack för alla bidrag! din synvinkel spridd,

Utgiven den 11.12.2014 av Studentorganisationen vid Svenska Social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet.

kom med i nästa redaktion!

3 Soc&komposten

Förnyad demonstrationskultur

Toivola förespråkar positiva och Demonstranterna verkar inte vara lika aggressiva eller högljudda i dagens läge som förut. Numera tar flera också ställning på sociala medier och försöker påverka på ett individuellt plan. Fredagen den 28.11 samlades trots allt en glad skara på Medborgartorget i Helsingfors centrum för att visa sin vilja för riksdagens godkännande av den jämlika äktenskapslagen.

Den 28.11 röstade riksdagen om lagförslaget för jämlik äktenskapslag ska gå till vidare behandling.

Resultatet blev jakande med rösterna 105–92. Inför riksdagens plenum samlades nästan 10 000 demonstranter på medborgartorget i Helsingfors för att stöda lagförslaget i demonstrationen Rakkaudenosoitus tasa-arvoiselle avioliittolaille, och på Facebook hade 16 000 personer meddelat att de tänker delta.

Närmare 100 000 människor har på Facebook också meddelat att de tänker rösta på en kandidat som understöder jämlikt äktenskap i riksdagsvalet år 2015, genom att delta i evenemanget Tasa-arvoinen äänestyslupaus. Dessutom prydde texten ”tahdon” tusentals personers profilbilder på Facebook och Instagram under röstningsdagen.

Sociala medier är ett relativt nytt sätt att ta ställning till något eller att ge sitt stöd till något. Även lite mer passiva demonstranter kan påverka genom sociala medier. En modern demonstrant berättar sin åsikt med hjälp av sina profiler i sociala medier genom att dela och gilla statusar, länkar, bilder och evenemang.

Sociala medier kan vara en bra plattform att visa sitt stöd. Det är ändå viktigt att komma ihåg att inte vara aggressiv i sina ställningstaganden, konstaterar Jani Toivola, viceordförande för De Gröna.

– Det bästa sättet att nå beslutsfattarna är att berätta en historia, säger Toivola.

Toivola tror inte att det går att ändra åsikter genom att säga att man själv har rätt och att någon annan har fel. Han tror att det effektivaste sättet att beröra folk är att berätta en enskild människas berättelse.

Färggranna ballonger, banderoller och plakat prydde Medborgartorget på fredagen den 28.11.

Soc&komposten 4

Förnyad demonstrationskultur

sakliga ställningstaganden “Det är viktigt att få motståndare att förstå att det handlar om riktiga människor.” Jani Toivola, De gröna

– Det är viktigt att få motståndare att förstå att det handlar om riktiga människor. Argumenten kan vara svåra att greppa om de presenteras på en alltför abstrakt nivå.

Fredrika Biström, verksamhetskoordinator på Regnbågsankan rf, håller med Toivola. Hon tycker det är viktigt att föra fram individens röst och ge beslutsfattarna en möjlighet att se hur en lagändring skulle påverka en enskild människas liv.

Traditionella demonstrationer kan också vara effektiva ifall de görs på rätt sätt. Enligt Toivola är det viktigt att stämningen är positiv och uppmuntrande, inte arg.

– Den här demonstrationen kallas ”En kärleksför- klaring” vilket jag tycker fungerar bra. Människor är här för att sprida och stöda kärlek, inte för att skälla ut någon som tänker olika.

Toivola anser att det är viktigt att hållas saklig för att bli tagen på allvar och verkligen kunna bidra till en förändring.

– Det gäller att vara konstruktiv.

Jani Toivola tror på konstruktiva demonstrationer.

Omröstningen om lagförslaget är ett resultat av ett medborgarinitiativ som samlade över 166 000 namn.

Kampanjen Tahdon 2013 är ett exempel på hur man genom att utnyttja sociala medier kan få beslutsfattarnas uppmärksamhet. Den startades efter att riksdagen röstat nekande till lagförslaget om jämlikt äktenskap år 2013 med syftet att få beslutsfattarna att rösta om förslaget en gång till.

Arbetet bar frukt och då det jakande resultatet offentliggjordes den 28 november. Klockan 13.20 täcktes hela medborgartorget av glädjerop. Den omtalade kärleken var närvarande då folk omfamnade varandra, brast i tårar och till sist sjöng Finlandia tillsammans.

– Kärleken är allt, konstaterade 19-åriga Frida Lehtevä som deltog i demonstrationen.

Fredrika Biström vill föra fram individens berättelse.

Text: Jonna Haikonen Bilder på sidan 4, pärmbild: Mi Helaskoski Bilder på denna sida: Lukas Rusk

5 Soc&komposten

Granskning: Uffs ekonomi

Vart går Uffs pengar?

Alla känner till second handkedjan Uff. Inte lika många vet att olika organisationer inom Humanarörelsen, till vilken Uff hör, internationellt beskyllts för bland annat skattefusk och bedrägeri. Går Uff:s pengar till rätt ställe?

“Vi fördömer all brottslig verksamhet.“

– Våra biståndsprojekt går främst till sydliga Afrikas fattigaste länder. Vi har projekt i Moçambique, Malawi, Angola men också i Indien, säger Heidi Heinonen, koordinator för kommunikation och medelanskaffning på Uff.

– Miljötjänsterna är alltså insamlingen och sorteringen av kläder. Vi har containrar på 5,3 miljoner finländares hemort. De enda ställen vi inte når är djupt inne i Lappland, säger Heinonen.

Via nätverket av Humanaorganisationer hittas en lämplig samarbetsorganisation i landet var biståndet planeras. Projekten förverkligas till stor del av partnerorganisationen. Uff får i Finland också stöd av Utrikesministeriet till en del projekt.

– Vi har tre projektkoordinatorer här som jobbar med biståndet. De är ofta ute på fältet och följer med hur det går, säger Heinonen.

Knappa sex miljoner till klädinsamling

En titt på Uffs årsberättelse visar att knappa 30 % av Uffs medel går direkt till biståndet. Största delen av pengarna går till så kallade miljötjänster. År 2013 gick 40 % av medlen dit, vilket motsvarade 5,6 miljoner euro.

Den gula Uff-lådan är säkert nåt många känner igen.

Uff har också gröna och grå lådor, beroende på vad de kommunala myndigheterna tycker är lämpligt. I vissa kommunala sorteringspunkter finns också en lucka för kläder, och de kläderna går också till Uff.

Största delen av Uffs medel går till insamlingen och sorteringen. År 2013 var andelen 40%, alltså 5,6 miljoner euro.

Alla kläder hämtas till sorteringscentret i Klövskog.

Soc&komposten 6

StudOrgs miljöverksamhet Fördömer brotten inom Tvind Den internationella organisationen Tvind som startat Humanarörelsen har av journalister blivit beskylld för att vara en kult. Grundaren Mogens Amdi Petersen är försvunnen och efterlyst av Interpol, och misstänks leva ett lyxliv i Mexico.

Danska staten har dömt Poul Jörgensen, också medlem i Tvind, för skattebedrägeri. Han var också en av finska Uffs grundare.

– Vi fördömer all brottslig verksamhet. Personligen tycker jag det skulle vara fint om de där skurkarna som tagit av andras pengar skulle bli fast, säger Heinonen.

Heinonen vill betona att Uff i Finland är en självständig organisation.

– Vi valde att ta namnet på grund av att folk känner igen det. När skandalen kom upp i medierna så tänkte vi på att byta, men vi gjorde det inte för att vi ändå i Finland var kända som det. Och det kunde ju ha gett fel signaler.

Heinonen berättar att journalister ofta frågar om Tvindskandalen.

– Det är helt bra att folk frågar, säger Heinonen.

Text & bild: Lukas Rusk Pengabilder: clipartpanda.com

Utrymme att utveckla StudOrgs miljöverksamhet StudOrg beaktar miljön i sin verksamhet genom att årligen utse en funktionär som miljöansvarig. I år har Minerva Peijari ansvarat över föreningens miljöverksamhet.

Enligt Peijari är det svårt att svara ur ett större StudOrg-perspektiv, eftersom hon upplever att samarbetet med styrelsen. varit bristfälligt.

− Jag hade stora planer för verksamheten, men det visade sig att jag nog tagit mig an mer än jag kunde handskas med, säger Peijari.

I kombination resulterade detta med att hon inte fick igång den verksamhet hon hoppats på. Under hösten har Peijari ändå strävat efter att månatligen informera om miljörelaterade evenemang i StudOrgs Facebook-grupp eller per e-post.

Miljöbragderna har för StudOrgs del varit att fortsättningsvis servera etiskt producerat kaffe i sitt föreningsrum, vilket enligt Peijari på många sätt också är ett mer ekologiskt alternativ.

I våras deltog StudOrg i Kannstöparnas gårdslopptorg med saker som blivit över på utbytesbordet. Ett bytestorg har upprätthållits också under hösten. Sakerna som blivit kvar på torget ska före julen doneras till någon organisation för att återanvändas.

Läs mera om föreningens utmaningar med avfallssorteringen på sidan 17.

Heidi Heinonen har jobbat två år som Uffs kommunikationskoordinator.

StudOrgs öppnade ett bytestorg i oktober i korridoren utanför sitt rum, dit medlemmarna får hämta och ta saker fritt. Syftet är att främja miljövänlighet och återanvändning.

Text och bild: Lilian Tikkanen

7 Soc&komposten

Ekologiskt budskap på klädbytardagen

Det vimlade av ivriga klädbytare i Yrkeshögskolan Novias aula i Ekenäs den 15.11.

Miljötänk och mysiga koftor Söta klänningar, färgglada klackar och roliga hattar bytte ägare i Ekenäs den 15.11. Med hopp om att minska textilavfallet ordnade Marthaförbundet för andra gången den nationella klädbytardagen.

I yrkeshögskolan Novias aula i Ekenäs ljuder skratten från både ung och gammal. De har alla samlats för att byta kläder och letar frenetiskt efter guldkorn bland travar av kläder och accessoarer. En svag doft av kanelbullar sprider sig i rummet och några gummor stickar rofyllt på var sitt par yllesockor.

Karin Lindroos är som informatör på Marthaförbundet en av de ansvariga för evenemanget.

‒ Klädbytardagen ordnas av Marthaföreningar runt om i Finland. Den ger människor en chans att byta bort de plagg de inte längre gillar, men som kan ge någon annan glädje.

Lindroos gläder sig för att människor kan se deras gamla plagg vara till nytta. Hon tillägger även att det är kul att så många hittat till evenemanget.

– Vi har tutat ut klädbytardagen på många olika medier, så det är trevligt att se att jobbet gett resultat, säger Lindroos.

Soc&komposten 8

Omedvetna konsumenter

Formgivare Elin Sandholm hjälper också till med Klädbytardagen. Under evenemanget föreläste hon om kläder och kvalitet.

– Om vi vore mera kunniga skulle vi nog köpa vettigare kläder, ler Sandholm.

Hon menar att många på grund av okunskap lätt handlar plagg på basis av deras utseende och pris.

Då finns risken att man glömmer bort kvalitet och material. Det har lett till garderober fyllda av konstgjorda material som är både billiga och lätta att tillverka, så kallade syntetfibrer. Sandholm berättar att syntetfibrer inte andas, noppar sig och dessutom blir elektriska. Däremot är blandningar av syntet och naturfibrer bättre.

– Polyester och bomull är exempel på en bra kombination, eftersom bomullen andas medan polyestern är stark och skrynklar inte, säger Sandholm.

Ekologiskt budskap på klädbytardagen

En blandning av konstfiber och naturfiber är oftast bra, undvik däremot 100 % syntet. Bild: Elinsss.com.

Nedan: Elin Sandholm förespråkar kritiskt granskande av kläder. Ett urval plagg på klädbytardagen i Ekenäs.

Granska köp noggrant

Elin Sandholm uppmanar också att börja ta ansvar över vilka produkter man köper. Då kan man bli tvungen att välja bort den ursnygga tröjan och leta vidare.

– Vi måste vara kinkiga! Det har hänt att jag vid kassan har sagt att jag inte köper en viss tröja på grund av att den är 100 % syntet och en del av mig hoppas att det kanske är ett hjälpande steg mot mindre syntetfibrer, säger hon och rättar till sin bomullskjorta.

Det kan vara svårt att få alla kriterier, så som passform, kvalitet och lämpligt pris, att uppfyllas men det är långt ifrån omöjligt. Man måste bara leta lite mera, säger Sandholm.

För när det verkligen kommer till kritan, så är det så mycket skönare att ha en garderob som består av plagg man trivs i.

Text & bilder: Anna Björkqvist

Finland och textilier

• I medeltal konsumerar en person i Finland 14-17 kg textilier per år • Årligen ger finländarna upphov till 90 000 ton textilavfall

• Bara 10 % av alla avlagda kläder hamnar hos en välgörenhets- organisation • Globalt produceras det ungefär nio gånger mer kläder än det konsumeras

Källa: Marthaförbundet 9 Soc&komposten

International: Ecological thinking

Dreaming of an ecological Moscow After her future graduation from Helsinki Business College Veronika Usova, 34, wants to change the environmental thinking in her hometown Moscow. Considering nature in daily life is nothing but obvious to this woman, who likes going for a walk in the forest to pick up garbage instead of mushrooms.

Text: Sara Östman

Photos: Jenny Blomqvist As Veronika Usova grew up and lived in Moscow, she was influenced by two different things: her biologist parents and the fact that the rivers were so polluted that it was impossible to go for a swim during summer. Her parents loved nature and by spending hour after hour in the national parks surrounding the capital, they passed their passion right on to her.

“Through my mother I also learned to love horses and practicing riding as a hobby. I almost ride more than I walk and now I am learning natural horsemanship, in which you try to understand the language of the animal, like postures and gestures”, Usova says.

Soc&komposten 10

Through practicing natural horsemanship you don’t only get the animal to respect you as a leader, you also begin to respect the animals as individuals. Usova believes, that it is important to remember that we are not the only ones who live on this planet and get affected by environmental changes.

“Many people think that humans are the most important creature on the planet”, she says. “This is an unhealthy attitude. I try to reduce my ecological footprint by every choice I make to get the resources to last for all of us” In Moscow she studied arts and pedagogics.

When her husband started working in Helsinki in 2011, she moved here to go to Helsinki Buisness College and develop her mathematical skills. While working as a volunteer in the Finnish recycling center and flea market Kierrätyskeskus, she was impressed by how well-organized recycling can be.

“My dream is to learn how to make my own business, or to get a job in the field of education so that I could bring recycling and more organized ecological thinking to Moscow. The flea markets in Moscow are nothing like the ones here in Helsinki.

There are second hand shops, but the clothes they sell come all the way from European outlets. If I want to recycle my clothes, my only option is to leave them at a trash bin and hope that someone picks them up”, says Usova.

International: Ecological thinking

If she ever returns to Moscow, she hopes that the political means have changed so that ecological thinking can become fashionable. Until then she actively participates in the meetings of the environmental party in Finland, Vihreät, to keep the inspiration flowing.

“I have many ideas that I need to develop”, says Usova. “I also think that Finland has a lot of things to reconsider, for instance a way to recycle plastic like they already do in Norway. I like that Helsinki has all these biking paths and green zones. It shows that this city was built with a strong sense of care, for both people and animals. I am against the recent densification projects. All of these geese and hares you see here, you would never see in Moscow. I am afraid of just breathing in Moscow, that’s how polluted the air is”.

One of Usovas dearest hobbies is to take a walk in the forest of Vuosaari, where she lives, to pick up as much garbage as possible. She always recycles her garbage , reuses all plastic bags and thinks about what she buys. She has a teenage son and she has decided that he will stay her only child.

“I know that it is radical, but I think this is something other people should consider. If people restrict their reproduction, we will restrict the consumption of resources and the pollution of the environment.

Perhaps we then may forward a planet more suitable for life to our children.”

“I like that Helsinki has all these biking paths and green zones. It shows that this city was built with a strong sense of care, for both people and animals.”

Veronika Usova 11 Soc&komposten

Filmrecension: Mockingjay - Part 1

En miss för Katniss Allt fler filmserier baserade på böcker delar upp sig på annorlunda sätt än bokserien. Så är fallet med The Hunger Games: Mockingjay – Part 1. Men klarar filmen av att stå på egna ben? Svar: nej.

The Hunger Games: Mockingjay – Part 1 är den näst sista filmen i Hunger Games-serien, och tar upp där The Hunger Games: Catching Fire tog slut. Katniss Everdeen ( Jennifer Lawrence) har blivit räddad från Hungerspelen, men hon är fly förbannad på sina räddare eftersom de lämnat kvar hennes goda vän Peeta Mallark ( Josh Hutcherson) för att bli tillfångatagen.

Katniss står inför en tuff uppgift; hon måste komma underfund med sin nya roll som huvudfigur för en revolution hon motvilligt blivit inblandad i, samtidigt som hon måste komma underfund med den makt som kommer med hennes nya roll.

Filmen känns väldigt olik sina föregångare. De titulära Hungerspelen har försvunnit ur bilden totalt, vilket innebär att mängden action i filmen minskas betydligt. Orsaken till detta är att filmen är baserad på den första delen av den sista boken. För att den här modellen ska fungera måste filmen kunna stå på sina egna ben, i stil med Harry Potter 7.1, vilket Hunger Games 3.1 tyvärr misslyckas med.

Som brygga mellan 2.0 och 3.2 fungerar filmen ganska bra, men som en egen helhet känns den totalt ointressant. Det som är så frustrerande är att allting tyder på att den sista filmen kommer vara mycket mer action-orienterad, och mer i linje med vad man kunde vänta sig av en serie som Hunger Games.

Allt är ändå inte helt bortkastat. Trots att filmen lider på actionplanet utnyttjas tiden ändå relativt väl för att bygga upp till den sista filmen.

Soc&komposten 12

Mockingjay-pinsen är rebellernas symbol i Hunger Games-serien.

Under filmens gång förvandlas Katniss från en vilsen, skrämd ungdom till en stolt revolutionsledare.

En intressant inblick i Katniss personlighet kommer också från statens användning av hennes vän Peeta som ett psykologiskt vapen mot henne. De här scenerna är alltid såväl känslosamma som intressanta.

I Mockingjay – Part 1 utforskar regissören Francis Lawrence också mera av den politiska aspekten som alltid funnits närvarande i serien. Den här biten sköts mycket väl, och för en mer vuxen publik kan det här vara filmens mest lockande drag.

Filmen bjuder också på en intressant inblick i seriens andra karaktärer. Plutarch Heavensbee (Philip Seymour Hoffman) står särskilt ut eftersom man här utforskar hans mer mänskliga drag i motsats till tidigare, då han porträtterats som kall och kalkylerande.

Mockingjay – Part 1 är en ovanlig Hunger Gamesfilm. Många av de elementen som fanns i de två tidigare filmerna saknas, vilket kan innebära att alla inte är helt nöjda med den. Filmens starka sidor ligger i dess karaktärsutveckling, som är ganska intressant och mer tydlig än i föregångarna, samt de mer mogna politiska undertonerna. Trots detta känns filmen ändå mer som en brygga mellan den andra och den sista delen i serien, och klarar helt enkelt inte av att stå på egna ben.

Text: Axel Nurmi Bild: Flickr/CC: NICHXAV

Kolumn: Frivilligarbete

Volontärturismens baksida På senare år har det blivit möjligt för vem som helst att åka utomlands för att jobba som volontär.

De som åker till utvecklingsländer arbetar ofta med barn på barnhem, sjuka, eller ungdomar med extremt svår bakgrund. Volontärturismens snabba utveckling har inte lämnat tid för utvärderingar där man ser över, ifall arbetet har bidragit till en hållbar utveckling.

Frivilligarbete har blivit trendigt i och med att reseföretag har marknadsfört det som något bra att lägga till i cv:n och på så sätt få mer ut av din semester. Ungdomar utan speciell utbildning eller erfarenhet kan skickas iväg för att jobba med utsatta barn under en kort period.

Den enorma strömningen har medfört att aktörer med vinstintresse utnyttjar volontärplaceringar som ett sätt att tjäna pengar. Man skapar projekt där utsatta barn fungerar som skyltdockor för barnhem dit volontärer placeras.

Dessa organisationer förbättrar inte i verkligheten barnens livssituation utan låter dem leva större delen av sina liv i ren misär också efter att de fått motta donationer och fått sponsorer. Barnen på dessa barnhem är inte heller alltid föräldralösa. Ensamstående föräldrar som lever i fattigdom blir ofta övertalade att lämna bort sitt barn i tron om att det kan leda till en bättre framtid för hela familjen.

“Frivillig- arbete har blivit trendigt i och med att reseföretag har marknadsfört det som något bra att lägga till cv:n”

Institutionaliseringen och uppkomsten av barnhemsindustrin har lett till att dessa barn inte bara utnyttjas, utan även att de växer upp under förhållanden där det saknar omvårdnad och kärlek.

Hysterin kring barnhem och uppbyggnaden utav dessa skapar också problem för ländernas egna sociala system. Det skapar en svår framtid för det bortlämnade barnet eftersom dessa länder oftast i övrigt är otroligt familjefokuserade. I vuxenålder har ett barn som lämnats bort på ett barnhem inte bara blivit berövad sin familj utan ofta också sin framtid gällande utbildning, boende och arbete.

Det är dags att gå tillbaka till det ursprungliga syftet med volontärer. Volontärplatser bör enbart erbjudas om det finns ett behov och då de sökande uppfyller tillräcklig kompetens för uppgiften i fråga.

Detta minskar på risken av att skapa dessa sociala problem som man från början hade som avsikt att motverka.

Text: Petra Ivarsson, Socialt arbete på Soc&kom Bild: Jenny Blomqvist

13 Soc&komposten

Personporträtt: Per Olov Jansson

Fotograferandet är tredje JanssonMedan syskonen Tove och Lars Jansson skapade och tecknade Mumin-berättelser ägnade sig Per Olov Jansson åt fotografering.

Han lyckades tangera sitt intresse också i arbetslivet, men konstfotografering på fritiden är det han verkligen brunnit för.

Text & bilder: Lilian Tikkanen

Per Olov Jansson fotograferar fortfarande i 94-års åldern och har medverkat i utställningar under systern Tove Janssons jubileumsår. Utöver familjebilderna har han jobbat som fotograf, varit framgångsrik i fototävlingar och hållit flera utställningar.

Jansson är självlärd fotograf. År 1940 köpte han en lärobok i fotografering, men han tyckte den var gammalmodig och lärde sig i stället tekniken genom att fotografera och observera. − Första saken jag lärde mig var hur långt ifrån spegeln jag skulle ställa mig då jag plåtade självporträtt. Man måste justera avståndet enligt kamerans inställningar, minns Jansson.

Gnistan för fotograferandet tändes redan 1938, då Jansson fick följa med på en äventyrsresa längs norska kusten. Morbrorn fotograferade allt medan de åkte över polcirkeln och besteg berg. Efter att Jansson återvänt hem började han entusiastiskt planera en egen fotograferingsresa. Men tyskarna höll redan på att förbereda sig på krig och året därpå bröt vinterkriget ut. − Jag skaffade en kamera trots att resan inte blev av.

Jag tänkte: Krig är ju också ett äventyr.

Jansson hade fullt upp under krigstiden men hann ändå knäppa foton. Efter sin hemkomst deltog han i fototävlingar i Sverige, där bilderna från fronten var framgångsrika. Jansson fortsatte med fotograferingen och bildade småningom också en familj.

Arbetsplatsen han lyckades få på Kesko Oy var enligt Jansson bra, trots att han där inte fick utlopp för sin kreativitet. Jansson hann också prova på företagande. På 1950-talet bildade Jansson bolaget Aerofoto tillsammans med sin bror Lars Jansson.

Senare jobbade han på en fotografbyrå, men där fanns inte heller utrymme för konstnärliga planer. − Jag ville hitta på fina idéer och själv planera bilden.

Ett par gånger fick jag faktiskt göra det. För en fartygsförsäkring blev det en dykare i ett vrak.

Ovan: Per Olov Janssons foto av syskonen Lars och Tove samt ett naturmotiv. Bilderna är utställda i hans salong.

Soc&komposten 14

Till vänster: “Den här fruktansvärda saken har jag fått som gåva”, säger Jansson, som fått flera presenter av bland annat japaner.

Som finare gåvor nämner han en kimono och specialtillverkade Mumin-kärl.

Personporträtt: Per Olov Jansson

-syskonets passion Fritidsfotografen väljer varierande motiv

Enligt Jansson har 90 procent av de bilder han tagit i sitt liv varit för olika arbetsgivare . Utställnings- och tävlingsbilder har han knäppt på fritiden. Jansson talar passionerat och erfaret i synnerhet om konstfotografering och olika tekniker. Själv har han fotograferat mycket natur och liv, allt från den finska skärgårdens skönhet i svartvitt till färgdiafoton på resor i Nya Zealand, Afrika och Amerika. Jansson berättar att det varit roligt att syssla med icke-föreställande svartvita bilder. Där spelar man med faktorer så som kontrast, förhållandet mellan ljus, mörker och gråtoner, samt former och perspektiv.

Jansson anser att hans att hans mest framgångsrika år varit 1945-55. Trots det såg den första fotoutställningen dagsljuset först efter millennieskiftet i samband med hans 80-årsdag. Janssons fotografier har också publicerats i tre av Toves böcker.

Till Skurken i muminhuset fotade Jansson de kulisser och figurer Tuulikki Pietilä tillverkat för att ge liv åt Toves berättelse.

Böcker Jansson publicerat innefattar en novellsamling, roman och boken Teckna, men med ljus, en självbiografi med fotografier.

På senare år har Jansson främst fotograferat självporträtt och livet i servicehemmet som ligger i grannhuset. Invånarna har uppskattat Janssons arbeten som man också ställt upp i korridorerna. − Ett gammalt par beställde ett fotografi föreställande dem i större format. Överlag har det har nog blivit flera hundra bilder om året. Men jag har varit lite rädd att gå nära och fota, säger Jansson.

Båda Per Olovs syskon, Lars och Tove, gick bort i början av 2000-talet. Jansson berättar att han haft dåligt samvete över att han själv var det enda kvarlevande syskonet. − Jag hade ju inget med Mumin att göra. Men jag har jobbat för dem i efterhand, det känns som om jag gjort upp nu, säger Jansson.

Han började tänka på jubileumsåret redan ett par år efter Toves död. − Då trodde jag inte att jag skulle leva så här länge. Sällan blir män så gamla som 94 år, jag har skött mig ganska väl.

Jansson bidrog med bilder till en Tove-utställning som under året 2013 ordnades på tjugo orter runtom i världen, bland annat i Israel, London och St. Petersburg. − Ibland har jag tyckt att det är lite förargligt när folk bara är intresserade av Tove-bilder. Jag har ju andra bilder också, säger Jansson och småler.

Animationsfilmen Muminfamiljen på Rivieran har rullat på biograferna ett tag. Har Jansson varit nyfiken på filmen? − Jag skulle ha gått redan ifall mina barn inte skulle ha varit bortresta på Teneriffa redan i tre månader. Jag vill ju ha sällskap för att gå på bio.

Många minnen att dela

Toves 100-årsjubileum har knappt gått någon förbi med otaliga utställningar, händelser och uppmärksammandet i medierna. Som Toves bror har Per Olov Jansson naturligtvis varit ett populärt intervjuobjekt under året. Han har varit med på tjugo intervjuer, varav tre stycken videofilmades av BBC och Yle. − Dottern har försökt skydda mig från intervjuerna.

Själv tycker jag att det är roligt att berätta om minnen. Jag har aldrig fått en fråga jag inte gärna skulle ha svarat på.

Per Olov Jansson visar ett foto han tagit på en resa till Afrika på 90-talet.

15 Soc&komposten

Händelser på Soc&kom: Journalistik

J-comeback Efter årsskiftet kommer vi få se ett nytt, livskraftigt J-komm.

Under ämnesföreningens årsmöten diskuterades dess långvariga ekonomiska problem som äntligen reddes ut.

Föreningens problem började då styrelsen 2012 inte beviljades ansvarsfrihet på grund av slarvig bokföring och borttappade kvitton. Verksamheten var svårdriven eftersom styrelsen 2013 aldrig blev officiellt vald.

Problemen reddes ut på årsmötet den 27.11 på redaktionen på Soc&kom. Styrelsen 2012 fick ansvarsfrihet, och den nya styrelsen kommer att väljas i januari efter att bokslutet och årsberättelsen för 2014 är färdiga. Förslag om medlemmar till styrelsen 2015 lades fram. Den nya styrelsen väljs på ett möte i januari.

Studeranden från flera årsklasser var närvarande på årsmötet, vars stämning gick från apatisk till uppsluppen. När problemen väl retts ut firades det med vin. Medlemmarna kunde också köpa J-komm-boxers och halarmärken.

Text och bild: Lukas Rusk

Vad är J-komm?

Journalistföreningen vid Soc&kom ( J-komm) är ämnesföreningen för dem som studerar journalistik vid Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet.

Föreningen finns till för att bevaka medlemmarnas intressen i journalistikutbildningen och för att hålla dem uppdaterade med aktuella frågor i journalistvärlden. Föreningen kan organisera sammanträdanden, studieresor och annat ämnesspecifikt program. Dessutom stärker J-komm gemenskapen bland medlemmarna och uppehåller kontakten med andra journalistikstudeande.

Även den yngre generationen var representerad på årsmötet den 27.11.

Soc&komposten 16

StudOrgs avfallssortering

Frågan om bioavfallet i StudOrg-rummet fotfarande olöst

S

?

orteringen i Studentorganitionen vid Soc&kom saknar fungerande hantering av bioavfall. Minerva Peijari belyser att nyckeln är en fungerande avfallshantering för hela byggnadens del.

Text: Lilian Tikkanen StudOrgs traditionella morgonmål i föreningens rum i oktober. Bioavfallshanteringen hör till föreningens aktuella miljöfrågor. Bild: Instagram-profilen studorg

Sorteringen av bioavfall i StudOrg-rummet har varit ett återkommande diskussionsämne både i styrelsen och bland föreningsmedlemmarna. Ibland har det bredvid vanliga sopkorgen funnits ett litet kärl med en papperspåse för bioavfall. − När jag började fanns det inte ens ett skilt kärl för det. Så jag hämtade ett dit och talade med UniCafe om att vi får slänga avfallet i deras tunna i soprummet, säger Minerva Peijari, som fungerat som miljöansvarig för StudOrg under året 2014.

Hon har inte själv varit på plats för att tömma avfallskärlet, men då hon rådfrågade styrelsen fick hon som svar att den som har städturen ansvarar för soporna. − Styrelsen sa att det är så sorteringen fungerar, då jag föreslog

att jag skulle hålla koll på det, säger Peijari.

StudOrgs ordförande Robin Tiivola svarar att det enligt honom är Peijari som miljöansvarige startade sorteringen av bioavfall.

Han har levt i tron att det är hon som ansvarar för hanteringen av bioavfallet. Kurator Elin Andersson säger att det vore enklast om en städtur skaffar påsar och tömmer korgen regelbundet. Styrelsemedlem Ellen Avellan medger också att försöket att införa städturer bör ses över.

Styrelsens allmänna riktlinje för föreningen är att medlemmarna gemensamt ansvar för hålla rummet rent. Hit hör att diska sina kärl, sortera sitt avfall och att hålla ytor rena efter sig. I sista hand ser styrelsen till att tömma avfallet och i övrigt hålla rummet städigt.

Biosorteringen är den saknade länken i StudOrgs avfallssortering eftersom kartong, papper och andra sopor sorteras i olika lådor i rummet. Peijari föreslår att sopsorteringen skulle diskuteras gemensamt med alla som använder huset: UniCafe, städarna, personalrumsanvändarna och StudOrg. − Det är de alla som gemensamt producerar det avfall som skall sorteras i soprummet. Det skulle säkert gå att sköta bättre, säger Peijari.

Nästa verksamhetsår är det Felicia Aminoff som håller i trådarna för miljöarbetet. Frågor och förslag om StudOrgs miljöarbete kan riktas åt Aminoff eller åt styrelsen 2015.

17 Soc&komposten

StudOrgarnas tips för en grönare och skönare jul Soc&komposten rådfrågade medlemmarna i StudOrgs i Facebook-grupp om hurdana julklappar man kan skaffa om man vill gläda sina nära och kära med lite miljövänligare gåvor.

Elin Andersson tipsar att en upplevelse kan vara en spännande gåva. −Elämyslahjat.fi säljer olika upplevelser.

Vissa mera gröna än andra.

Digitala presenter kan också fungera väl för de teknikmedvetna.

−Spotify premium, Netflix eller spel som fungerar via molntjänster, nämner Benjamin Ellenberg som möjliga gåvor.

Enligt Michaela von Kügelgen kan ett löfte om matlagning, städning, barnvaktning eller dylikt vara trevliga julgåvor. Ingredienser till brownies eller kaka radade i en glasburk lager på lager är en annan rolig idé för dem som gillar att baka.

Robert Eklund

Minerva Peijari har många förslag, bland annat en välgörenhetspresent år Kyrkans utlandshjälp eller Helsingforsmissionen, eller så kan man understöda konst och kultur så som små biografer, muséer, gallerier och teatrar. − Ta med dig någon på föreställning på Diana-scenen, Universum eller Nicken (Svenskis specialprojekt). Eller utforska lokala finska utbudet, större än man skulle tro.

Thor Kottelin tipsar: “Presentkort som mottagaren kan köpa vad hen vill ur ett stort sortiment. Fysiska grejor bara om man är bombis på att mottagaren verkligen önskar sig just dom.”

Träningskort till något gym eller presentkort för massage eller skönhetsbehandling kan vara en idé enligt Camilla Banan.

Om man lagar något själv så skall det vara praktiskt, menar hon. Åt sina närmaste kan man lova att hjälpa inför julstädningen. − Jag rekommenderar Kino Engel om man vill köpa biobiljetter. Fem biljetter kostar 40 euro, så det är billigare än Finnkino.

Emma Mustala påminner att man kan handla presentkort också till små kvartersbutiker istället för Stockmann.

Text: Lilian Tikkanen Bild: Jenny Blomqvist

Ainos serie

Sofia Strömgård skriver: “Man kan köpa ett träd via kyrkans utlandshjälp... eller en brunn, eller en get. Julget, låter det inte ganska trevligt?”

“Man kan låta bli att köpa julklappar och glädjas för det man redan har!”

Soc&komposten 18

Aino Jauhiainen / gooteporinkujalla.ratata.fi/

Rektorskronan förgyllde StudOrgs 71-årsfest StudOrgs årsfest var full av glamour och känslofyllda tal. Ett hundratal gäster fick njuta av en fin middag och musik i Paasitornis festsal. Soc&koms rektor Henrik Hägglund sparade inte på krutet i sitt tal.

Text: Lilian Tikkanen Bilder: Anni Reenpää Rektor Henrik Hägglund tar emot en gåva, “rektorskronan” av StudOrgs ordförande Robin Tiivola och kurator Elin Andersson.

Tidigare i höst meddelade Soc&koms långvarige rektor Henrik Hägglund att han inte ställer upp för omval då hans rektorsperiod tar slut vid årsskiftet. Högskolans styrelse valde Mirjam Kalland som Hägglunds efterträdare.

Hägglund hann vara rektor i 19 år, under vilka han också blev känd för sina tal på olika evenemang. De mest kända är det traditionella inskriptionstalet, men Hägglund har också som hedersgäst talat på ett antal av Soc&koms årsfester. Den 30 oktober var det alltså dags för hans sista, men absolut inte minsta eller kortaste, festtal.

Det känslofyllda talet rymde också element av riktig Hägglund-humor. Denna gång hade han valt en Soc&kom meme där en förtvivlad människa yttrar: “Hägglund avgår? Nooooo!”

I slutet av sitt tal läste rektorn också en dikt som en del kände igen från hans tidigare årsfesttal, nämligen “Dägä”. Hägglunds kväll förgylldes då han fick ta emot StudOrgs hyllning, en gyllene krona i plast. Hägglund trivdes i rektorskronan under resten av middagen.

Högskolans rektor emerita Gunvor Brettschneider var hederstalare på festen. Hon mindes

tillbaka på tiderna då Soc&kom låg i Tölö, och hurdan studenternas verksamhet såg ut på 60-talet.

Också StudOrgs ordförande 2014, Robin Tiivola, tackade för året och föreningens kurator Elin Andersson talade om sina StudOrg-minnen.

Under middagen uppträdde skickliga Conny Berghäll, Elise Karlsson och Carolina Wendelin följda av vilda applåder. Senare fick gästerna dansa loss till bandet Razzlë. Kvällen avslutades i Nypolens välbekanta höjder.

Soc&komposten och StudOrg tackar fotograf Anni Reenpää för de stämningsfulla årsfestbilderna!

19 Soc&komposten

Årets sista

Studenternas fackeltåg den 6.12 kulminerade i en medborgarfest på Senatstorget. Foto: Lilian Tikkanen

11.12 Rektorskaffe på Soc&kom 12.12 StudOrgs Julfest och efterfest 15 & 19.12 Julkonsert med Lyran och Akademen

Soc&komposten önskar sina läsare ett skönt jullov och en fin start på det nya året!

Välkommen på konstituerande redaktionsmöte i januari - mera info senare!

Gulisutskottet rekryterar Var gulishösten den bästa tiden i ditt liv?

Upplev (nästan samma) höst pånytt som tutor!

Mer info av Gulispapi 2015 Axel Nurmi. axel.nurmi@ helsinki.fi och via facebook.

Soc&komposten 20

StudOrg