Soc&komposten november 2015

soc&komposten S T U D E N TO R G A N I S AT I O N E N V I D S O C&KO M november 2015

INNEHÅLL herrmiddag

6

”För den som festen planeras för gäller det bara att komma med ett öppet sinne och låta sig dras in i stämningen.”

tankar från paris

10

”Ett veckoslut av samvaro, utflykter och god mat omvandlades till ett dygn av chock och illamående.”

sociologer reser

16

16

”En sak man med säkerhet kan säga är att bagaget vi tog med oss hem från resan var betydligt tyngre än det vi hade med oss från början.”

inför höstmötet

18

På tisdag väljer föreningen ny styrelse och funktionärer samt uppdaterar dess verksamhetsplan.

åsikt Chefredaktörens kommentar Sociologer mot nedskärningar Redaktionssekreteraren avgår Studorgs ordförande DATUM: 20 november 2015 ANSVARIG UTGIVARE: Oskari Bäck ­ CHEFREDAKTÖR: Lilian Tikkanen ­ SKRIBENTER: Jirka Sabel, Mia Lindqvist, Lukas Rusk, Ylva Hellgren, Oskari Bäck, Crista Grönroos m.fl. LAYOUT: Sara Ekstrand PÄRMBILD: Aino Jauhiainen UTGIVARE: Studentorganisationen vid Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet r.f.

2

4 8 12 14

6

PÅ GÅNG I STUDORG november LÖ 21.11 HERRMIDDAG kl. 19 Nypolen + efterfest för Studorgare TI 24.11 STUDORGS HÖSTMÖTE kl. 16 Redaktionen på Soc&kom ON 25.11 STUDORG IDROTTAR kl. 18 Unisport Gumtäkt TO 26.11 HÖGSKOLANS MOTIONSTIMME kl. 8 Unisport Fabiansgatan & BANDKVÄLL kl. 20 Bar Bäkkäri MÅ 30.11 STUDORG PROVAR VINER kl. 19 Nypolen

december ON 2.12 STUDORG IDROTTAR kl. 18 Unisport Gumtäkt TO 3.12 HÖGSKOLANS MOTIONSTIMME kl. 8 Unisport Fabiansgatan MÅ 7.12 TECKNA CROQUIS kl. 19 Nypolen ON 9.12 STUDORG IDROTTAR kl. 18 Unisport Gumtäkt TO 10.12 HÖGSKOLANS MOTIONSTIMME kl. 8 Unisport Fabiansgatan

10

& STUDORGS FÖRETAGSAMHETSSEMINARIUM kl. 16 Soc&kom FRE 11.12 JULFEST kl. 19 Nypolen ON 16.12 STUDORG IDROTTAR kl. 18 Unisport Gumtäkt

De flesta evenemangen finns också på Facebook. Följ med Studorg­gruppen för de nyaste uppdateringarna.

8 3

VAD ÄR VIKTIGT FÖR OSS STUDERANDE? Lilian Tikkanen chefredaktör

Någon ägnar all sin tid åt politik. En annan vet inget bättre än idrott. Den tredje lever för studielivet och festerna. Då ett paradigmskifte snart ska ske i det mest lokala kollektivet för oss studerande vid Soc&kom, behövs funderingar kring vad som är viktigt för mig, för dig och för oss.

Terrordådet i Paris natten mellan den 13 och 14 november skakade hela Europa, kanske hela världen.

Här hemma i till synes trygga Finland växte nyhetsrapporteringen exponentiellt redan då attacken inträffade. Det första som nådde mig angående attackerna var upprörda uppdateringar på sociala medier. Faktum är att när en terrorbrott av denna kaliber inträffar inom Europas gränser chockerar det de flesta och får väldigt stor internationell uppmärksamhet. På sida 10 har vi en text av Soc&kom-alumn Crista Grönroos som var på plats i Paris.

Många reagerade på att bland annat bombattacken i Beirut och andra tidigare attentat och kriser på andra håll i världen inte fått närapå lika mycket uppmärksamhet i västerländska - och ännu mindre finländska - medier. Orsaker och lösningar på detta går jag inte in på nu, men många analyser har redan skrivits och många fler kommer säkert inom kort, både inom politik, journalistik och på sociala medier. De är viktigt att fundera på, läsa och skriva om dessa saker.

I vårt studiekollektiv vid Soc&kom sker det en hel del kommunikation och interaktion studerande emellan.

En stor del av kommunikationen sker via Facebook, där

4

skriver och delar föreningsmedlemmar inlägg, evenemang och annan information som är relevant för studerande vid Soc&kom. Studorg ska nästa år satsa även mera på intressebevakning å studerandes vägnar - att detta är en positiv utveckling håller säkert flera med om.

Studorgs medlemstidning, Soc&komposten, som du nu läser, har en viktig roll i föreningen. Trots att rollen är ganska långt odefinierad (läs mer på sida 13), ger den varje föreningsmedlem möjligheten att ta upp frågor viktiga för dem. Under min tid som chefredaktör har det förutom frågor kring universitetet, samhälle, politik och åsikter publicerats bilder och texter från resor, evenemang samt recensioner, kåserier, dikter och mycket annat fint. Alla har fått delta på det sätt de vill. Det har skrivits tacksamt, kritiskt, neutralt, recenserande, krönikerande och kåserande.

Under min tid som chefredaktör har jag strävat efter att Soc&komposten ska nå ut till så många studerande som möjligt, och alltid vore det trevligt att också föreläsare, professorer och andra vid universitetet och utanför det tar del av våra texter och berättelser. Därför skapade jag en egen webbsida åt Soc&komposten, ifall du inte ännu har gjort det, så ta en titt på sockompostentidning.wordpress.com.

Jag vill understryka att man som styrelsemedlem såväl som funktionär kan påverka många saker i föreningen. Som chefredaktör har jag lärt mig saker som kanske inte skulle varit möjliga att lära sig på andra sätt. Jag har också gjort misstag, men har efteråt konstaterat att de oftast inte varit så farliga och att de haft sin roll i personlig utveckling både som journalist och människa.

Positionen som styrelsemedlem eller funktionär innehar både friheter och skyldigheter. Man får sin röst hörd och kan påverka beslut, både stora och små. Man får förverkliga idéer, visioner och lära sig mycket om både sig själv och om samarbete med andra. Som styrelsemedlem eller ordförande för ett utskott måste man kunna samarbeta med andra föreningsmedlemmar. Idealt hittar man en balans där man inte gör allt själv och har tillräckligt många som hjälper en med verksamheten. Välfungerande och återkommande kommunikation är nyckeln.

Styrelsen och föreningen ändrar sammansättning varje år. Varje medlem har egna intressen och varierande motivation att sköta sin uppgift. Det viktigaste är att man kan diskutera saker öppet i både styrelsen, ut-

skotten och föreningen, både inom och mellan de olika parterna samt vara öppen för olika åsikter, idéer och förslag. Då spänningar uppstår, måste man ta ansvar för sina uttalanden och handlingar.

Alltid slutar dispyterna inte bra, men för det mesta kommer vi studerande bra överens i Studorg och har lärt oss mycket av varandra. Saker vi kommer att ha nytta av i framtiden. Vi har skapat minnen som kan upplevas om och om med ett leende på läpparna, och minnen man kan reflektera över och tänka tillbaka på i svåra situationer. Man klarade det då, man klarar det nu.

Tänk efter: kan just du tänka dig att hjälpa till med att ordna program eller producera innehåll till Soc&komposten? Eller rentav ställa upp på höstmötet som styrelsemedlem, utskottsordförande eller funktionär?

Oberoende hoppas jag att ni, mina medstuderande vid Soc&kom, fortsätter vara aktiva, intresserade och engagerade personer som bryr sig både om världen, samhället och föreningen.

Det viktigaste för StudOrgs framtid är att det finns människor som säger: Jag hjälper! Jag ställer upp!

5

MINA DAMER ”A long time ago, in a galaxy far far away ... Gentlemen, welcome to Studorg’s gentlemen’s society ... Asento, lepo!”

Ni herrar som infunnit er på Studorgs herrmiddagar under de senaste åren känner kanske igen dessa fraser, förutsatt att era minnen från dessa fester är intakta.

För er gulnäbbar som inte ännu varit på en herrmiddag så kan jag berätta för er att de teman jag hänvisar till Star Wars, militär och en herrklubb i 1920­-tals anda.

För mig har Studorgs herr­och dammiddagar alltid varit en fin och extra rolig tradition. Det är en tillställning vars syfte är att överraska och uppmärksamma sina medstuderande med en underhållande fest samt att påminna oss alla om att den riktiga festen ibland faktiskt är i

6

köket och på planeringsmöten. För den som festen planeras för gäller det bara att komma med ett öppet sinne och låta sig dras in i stämningen.

Mina favoritfestminnen är från dammiddagen år 2011 då jag var gulis och skulle på dammiddag för första gången. Jag hade hört om kritik om dylika fester från studerande annanstans i svenskfinland­ att dam­och herrmiddagarna skulle vara ett utdaterat koncept och dessutom sexistiska. Trots det gick jag på festen med en stor iver.

Jag kommer som första dam till festlo-

kalen och blir bemött av klubbis Johannes Riska. ”Välkommen till BB, hur känner du dig?”. Jag förstår ingenting, menar han att temat är förlossningsavdelning?

Så jag svarar något i stil med att jag är nervös. Jag inser snabbt att jag misstagit mig om temat.

Dammiddagen det året hade Big Brother som tema. När alarmet gick så blev en eller flera damer kallade till ett biktrum där det fanns en kamera. Ibland var alarmet en signal förhappy hour. På festen uppträdde brandmän och Darth Vader (Studorgs relation med den mörke lorden är långlivad, nämligen) med en strippdans. För att top-

OCH HERRAR pa av detta bjöd herrarna till riktigt ordenligt med sin egen version av en Backstreet Boys­sång. Ljuva gulisminnen.

Syftet med den här texten var inte att blicka tillbaka till mina studieår även om många av mina minnen kom med. Jag tycker nämligen att dessa fester hör till de absolut roligaste. För att hoppa tillbaka till kritiken som ibland riktats till dam­och herrmiddagar så anser jag inte att den är befogad i Studorgs fall. Det finns inget påtvingat krav att klä sig enligt genusnormerna utan fokus ligger på att överraska deltagarna och att njuta av festen. Seriösare än det tänker jag inte bli.

dare av Studorgs ljuva damer som jag vet har en hejdundrande fest planerad för er herrar. Förra året överraskade damerna mig enormt med sin ambition att ställa till med en fest i intergalaktiska mått. Allt var inte bättre förr helt enkelt, om ni vill

tro denna gamyl. Vissa saker fortsätter med att vara riktigt, riktigt bra.

Ylva Hellgren soc&kom-alumn

Även om jag skulle vilja delta i planeringen av herrmiddagen 2015 så måste jag tyvärr avstå. Festtraditionen förs vi-

7

SOCIOLOGER MOT NEDSKÄRNINGAR Vi är en grupp bestående av personal samt personer som studerar eller har studerat sociologi på Helsingfors universitet. Vi motsätter oss de nedskärningar som Finlands regering planerar att genomföra inom utbildningen. Vi anser att den presenterade nedskärningarna är förhastade och inte till medborgarnas förmån. Vi understryker vikten av att lyfta fram och kartlägga nedskärningarnas långsiktiga konsekvenser.

I internationella rankningar är Helsingfors universitet för tillfället det enda universitet i Finland som platsar bland de hundra bästa (QS­ranking, 2015). Det är uppenbart att de nedskärningar som nu planeras kommer att inverka negativt på dessa placeringar, vilket allvarligt kommer att försvåra högre presterande forskares förutsättningar för att stanna i Finland. Samtidigt kommer intresset för vårt universitet att sjunka bland internationella studerande och forskare. Även de studerandes möjligheter att försörja sig själva är hotade. Nedskärningarna i studiestödet kommer i värsta fall att göra Finland till ett samhälle där endast barn till välbärgade föräldrar har möjlighet till utbildning. Den här utvecklingen innebär inte enbart bortkastade resurser för ett litet land, utan också ett slag i ansiktet för det nordiska jämlikhetsidealet.

Vi vill även lyfta fram universitetets kommersialiseringsutveckling. Å ena sidan nedmonteras vårt bildningsuniversitet. Vetenskapens autonomi försvagas genom att forskarnas och undervisningspersonalens resurser minskar och genom att det blir svårare att utöva forskning på egna villkor. Å andra sidan tvingas

studerande underordna sig en ideologi personifierad av snabba examina där syftet inte längre är att utveckla sin förståelse och analysförmåga, utan att avlägga examina ”kostnadseffektivt”. Det här försvagar studerandenas allmänbildning och kombinerat med osäkerheten inför den framtida arbetsmarknaden förorsakar det allt mera press och ångest hos studerandena (Yhä useampi opiskelija kärsii mielenterveysongelmista, HS 7.9.2015). Vetenskapen kan ha ett kommersiellt värde, men framförallt har vetenskapen ett egenvärde och det bör ett demokratiskt samhälle värna om.

Universitetsnedskärningarna påverkar samhället på alla nivåer. Förutom att utveckla vetenskapen är det universitetets uppgift att utbilda kunnig arbetskraft för samhällets behov. Hurudan blir kvaliteten på den finländska journalismen, medborgarorganisationernas arbete, beslutsfattandet, förvaltningen eller forskningen utanför universitetet i framtiden ifall regeringen gör det avsevärt svårare att utöva kritiskt tänkande?

Universitetsnedskärningarna kommer att ha en negativ effekt på Finlands framtid. Universitetsväsendet är ryggraden för en fungerande demokratisk stat.

Vi kräver att utbildnings­och universitetsnedskärningarna stoppas eftersom vi anser att regeringspartierna svikit sina vallöften på ett aldrig förut skådat sätt. Vi vill vara en del av en konstruktiv diskussion. Vi gräver inte ner oss i skyttegravar utan vi vill istället bidra till att bygga ett mer rättvist och hållbart samhälle – ett samhälle där politiskt beslutsfattande baserar sig på högklassig forskning och inte på subjektiva uppfattningar och föreställningar.

Å alla undertecknares vägnar Ledningsgrupp för ställningstagandet Sociologistuderande Tuomas Hallamaa, Aino Jauhiainen, Sini Järnström, Inka Laisi, Katariina Pietiläinen, Liisa Tatti, Juuso Tommola Helsingfors 5.11.2015

8

ILLUSTRATION: AINO JAUHIAINEN

9

TANKAR FRÅN PARIS Fredagen den 13 november ägde en alldeles fruktansvärd attack rum mitt i Europas hjärta. En vanlig, livlig fredagskväll i kärlekens och ljusets stad slutade i skräck och blodbad.

Attacker som denna är sorligt nog vardag på många håll i världen. Under de senaste dagarna har profilbilder på Facebook färgats i trikolorens färger, medan andra har undrat varför inte Libanons eller Iraks flaggor synts till. Att ifrågasätta varför ett globalt företag som Facebook inte möjliggjort funktioner som Safety Check eller filter för profilbilder tidigare är alldeles rätt. Att ifrågasätta människors sätt att sörja känns däremot inte rätt: att någon byter profilbild till franska flaggan är inte ett ställningstagande mot någon annans sorg. I stället för att döma varandra är det viktigare nu än någonsin att stå enade, kämpa tillsammans för det vi tror på och vet att är rätt.

Det är våra beslutsfattare vi ska ifrågasätta: varför har vi inte gjort mera för att

10

hjälpa och förebygga på plats och ställe?

Varför måste vi själv först bli attackerade för att reagerar vi på andras nöd? Varför har vi inte gjort mera för att motarbeta den utanförskap som driver många här i Europa till radikalisering?

Jag befann jag mig hela tiden i säkerhet under den kvällen, men känslan av chock och sorg är stor.

Fredagen den 13 väntade jag på besök från Bryssel. Mina vänner Sandra och Linda skulle anlända med buss efter halv elva på kvällen och vi skulle träffas för frukost på lördag. Själv tillbringade jag fredagen hemma, men åkte på kvällen till en föreläsning vid universitetet. Först hemma fick jag

veta vad som höll på att ske: bomber, dödsskjutningar och terrorister som tagit gisslan. Jag ringde direkt till Sandra och Linda. De hade just anlänt till sin lägenhet, oskadda. Jag andades ut.

Lördagen gick i en dimma. Mina kompisar kom med taxi till huset jag bor. Vi stannade inne hela dagen, pratade och läste nyheter. På kvällen tog de bussen tillbaka hem till Bryssel. Ett veckoslut av samvaro, utflykter och god mat omvandlades till ett dygn av chock och illamående.

I skrivande stund har det gått nästan en vecka sedan dessa förfärliga attacker ägde rum. Sciences Po meddelade redan på lördag kväll att föreläsningarna fortsätter som normalt på måndagen, men att allt övrigt program är inställt. Säker-

hetsnivån lyftes till högsta möjliga, och alla obevakade väskor behandlas som potentiella bomber. Vid varje ingång står svartklädda säkerhetsvakter och kontrollerar studiekort och väskor innan man får gå in i universitetets byggnader. En tyst minut ägde rum på måndagen. Efteråt stämde de franska studerandena upp i sång och sjöng Marseljäsen, flera med tårarna strömmande ner längs med kinderna.

Bara en halvtimme senare evakuerades huvudbyggnaden för två timmar, eftersom några slarviga personer lämnat kvar sina väskor på golvet. Själv befann jag mig ett kvarter bort, men vi på föreläsningen fick veta om det då en av flickorna fick ett meddelande från sin kompis. När alarmet slagits på hade panik brutit ut och folk hade rusat mot dörrarna. Även vi blev oroliga och hoppade till av vartenda ljud som hördes utifrån.

När jag samma eftermiddag åkte hem körde fem stora polisbilar med blåljusen på förbi. Jag bestämde mig för att stanna hemma resten av kvällen.

Under veckan har vi diskuterat händel-

serna både på föreläsningarna och hemma. Det står klart att attackerna har berört alla, inte bara emotionellt utan också personligen, via vänner och bekanta. Min kurskamrat var på fotbollsmatchen Frankrike‐Tyskland när bomberna sprängdes men kom lyckligtvis hem oskadd.

Min kämppis vänner befann sig hos en tredje kompis på middag på samma gata som en av de attackerade restaurangerna.

Min hyresvärds vän var på konserten på Le Bataclan med sin dotter och dotterns vänner. De överlevde lyckligtvis och fick endast lindriga skador, men min kompis mammas kollegas son dödades. Min professors fru undervisade en av dem som dödades i restaurangskjutningarna. Även om Paris är en storstad, känns den mycket liten just nu.

Jag är tacksam för att alla jag känner har livet i behåll, men fruktansvärt ledsen för dem som mist någon i dessa attacker.

Skulle Linda och Sandra ha anlänt tidigare på fredagen kunde vi lika väl ha befunnit oss i samma områden där attackerna ägde rum ‐ det är välkänt för sina restauranger och barer. Jag är likväl tacksam för att min föreläsning hade flyttats

till fredag, eftersom jag därför inte hade andra planer utan åkte hem direkt efteråt.

Det är utmanande att återgå till vardagen då man känner sig skärrad och reagerar på alla plötsliga ljud, även sådana som är alldeles vanliga i en storstad.

Jag märker att jag iakttar människor omkring mig och bilar som kör förbi. Trygghetskänslan är berövad, i alla fall för en tid framöver.

Livet går dock vidare, i såväl Paris som i alla städer där våldsdåd har skett. Det finns mycket ondska i den här världen, men i mörka stunder får vi inte glömma att det finns tusenfalt mera kärlek, vänskap och solidaritet. Låt oss värna om det tillsammans, och låt oss inte stänga våra dörrar för dem som behöver de allra mest: de, som just nu flyr från sina hem för att undgå den skräck som Paris fick uppleva fredagen den 13 november.

Crista Grönroos magisterstuderande i statskunskap och skattmästare för StudOrg år 2013. Hon har tillbringat höstterminen på utbyte vid Sciences Po i Paris

BILD: SARA EKSTRAND

11

JAG AVGÅR Lukas Rusk före detta redaktionssekreterare

Min tid som Soc&kompostens redaktionssekreterare är slut. Censur strider mot min journalistiska yrkesetik.

Kan vi låta bli att publicera artikeln eftersom den framställer styrelsen i en negativ dager före höstmötet? Den tanken hade styrelsen när den fått information om min kritiska kolumn ”Gulis­- eller styssemoj?” som publicerades i förra numret av Soc&komposten. De flesta förstår säkert att en journalistisk tidning inte kan göra något sånt – beslutanderätten om det som publiceras får inte överlåtas till någon utanför redaktionen. Det stadgar även Opinionsnämnden för massmedier i sina journalistregler. Vi valde att publicera texten och jag påpekade att det inte är lämpligt att blanda sig i det journalistiska arbetet på det här sättet. Det vore bättre att skriva ett svar som vi givetvis skulle publicera.

Vi måste kunna diskutera saker kritiskt om vår förening ska vara trivsam. Om andan är sådan att en saklig men kritisk diskussion uppskattas finns det plats för folk med olika åsikter. Då vill fler vara med och påverka, för det känns som om man faktiskt kan få till stånd en ändring.

Via kritiken kan vi göra saker bättre tillsammans. Själv uppfattar jag att saklig kritik är en resurs – någon bryr sig om en sak om den gör sig besväret att tala ut om det trots att alla inte håller med.

Men det är inte lätt att ta kritik. Man blir ofta ledsen och personligt sårad. Det här är något som vi måste bli bättre på. Speciellt de som innehar någon post i vår förening måste ha skinn på näsan – posten sätter en i en maktposition och då måste saklig offentlig kritik vara okej.

12

Jag har personligen haft svårt med reaktionerna på min text ännu efter att den publicerades. Mer än själva innehållet har jag fått diskutera varför censuren inte var okej. Jag har också funderat hur kafferumsdiskussionerna gått när jag inte varit på plats. Jag har hört hur andra personer som uttryckt sig kritiskt diskuterats i otrevlig ton när de inte varit på plats.

Tyvärr har diskussionen inom redaktionen inte heller varit lätt. Mitt slutliga beslut att avgå kom efter jag blev ombedd att skriva min följande kolumn i en mer ”uppmuntrande” ton. Jag har väldigt svårt att förstå vad ”uppmuntrande” ska betyda i en journalistisk kontext, speciellt eftersom jag uppfattade min förra text som saklig. Attityder som tystar ner de som uttrycker sig kritiskt är också censur. Vad annat kan en journalist göra än granska saker kritiskt? Därför varken kan eller vill jag fortsätta som redaktionssekreterare.

Ni som läser det här – fortsätt vara kritiska och höja era röster. Vi kan fylla vår tidning med mer än bara texter som berättar hur superroliga evenemangen är. Vi ska kunna berätta om det vi inte gillar utan att vara rädda för hur våra studiekamrater reagerar. Vi studerar samhällsvetenskaper för att vara de som påverkar i framtiden och det här är ett universitet och ingen lekskola.

Vad blir det av oss om vi tystar ner kritik och inte tar censur på allvar?

KRITIK, ANSVAR OCH VÄNSKAP Studorg och dess medlemstidning ska kunna tåla kritisk och öppen diskussion i både kafferummet och i de skriftliga medierna. Många händelseförlopp som inträffat i föreningen under hösten har lämnat mig förvirrad och osäker.

Otydligheterna måste redas ut.

Alla som under min verksamhetstid medverkat i Soc&kompostens redaktion har gjort riktigt bra ifrån sig. Jag vill tacka er för det. Utom en, under sin sista tid.

Enligt sin journalistetik gör han säkert rätt, det kan jag inte klandra honom för. Att lämna sin kollega och vän just före ett tidningsnummer ska i pressen är minst sagt beklagligt.

Jag förstår delvis Lukas Rusk uppfattning om fallet med Gulismoj­texten. Både en del styrelsemedlemmar, Rusk och jag agerade yrt i hela saken, men censur handlade det inte om. Han var inte villig att lyssna på berörda parter.

Då han i kolumnen intill talar om attitydklimatet inom redaktionen tar han ord ur kontext och tillspetsar det hela rejält ­– något jag inte uppskattar varken som journalist eller personligen.

Ifall ni undrar så var den diskussionen bara mellan mig och Rusk, inga andra medarbetare var inblandade. Det samma gällde i Gulismoj-texten, då det var mellan en styrelsemedlem och Rusk, inte hela styrelsen. Rusk vill hellre att ”institutionen ta smällen”, trots att vi i båda fallen uttryckligen hade bett om att ta den personligen.

Studorg är en förening där människor prövar på ansvarstagande kanske för första gången i sitt liv. Det tycker jag man ska minnas då det blir dramatiskt. Man ska kunna ta emot feedback, kritik och diskutera saker, men som en förening för studerande tycker jag vi ska minnas att vi fortfarande samarbetar med våra medstuderande trots det ansvar vi har i en viss post. Vi gör ansvarsarbetet på frivillig basis, vid sidan om studierna och med vårt bästa kunnande.

Med det sagt hoppas jag att ni läsare, Studorg­medlemmar, känner för att ta över det svåra, men också givande uppdraget att få Soc&komposten och dess redaktion att födas på nytt ur “askan” nästa år! Möjligheterna är många, och det finns mycket utrymme för förbättringar. Gör så gott ni kan, och lär er av våra misstag.

Sedan till Soc&kompostens uppgift. Den är minst sagt diffus: Studorgs medlemstidning och medieprodukt, och innehållet består av det som studenter vid Soc&kom har lust att skriva om. Soc&komposten har ingen officiell stadga. Kritik har aldrig uteslutits, trots att tidningen traditionellt haft en mer oseriös anda. Visserligen har det under min tid som chefredaktör kommit in många samhällskritiska texter, och på senare tid även kritik mot Studorgs styrelse. Den som är nyfiken kan ta en titt på tidningsarkivet i Studorg­-rummets hylla. I mappen ”Komposten” finns Soc&komposten­nummer från 1997 till 2015.

Först då kritik började riktas mot styrelsen i höst togs det av ordförande upp att texter av det slaget bör visas åt de kritiserade parterna så de kan ta upp eventuella faktafel med skribenten samt skriva ett genmäle. Det hade jag missat eftersom det inte tidigare skrivits texter att det slaget. Jag ber om ursäkt att jag inte varit tillräckligt vaksam om journalistreglerna i detta sammanhang. Genast efter att saken kom upp har jag som chefredaktör beaktat regeln, och jag lovar att föra saken vidare åt nästa redaktion.

Jag ser det också som mitt ansvar att reda ut detaljerna i kommunikationen med styrelsen. Ett som är säkert är att folk ska få säga sitt – hur kritiskt det än är. Personliga påhopp och osanna uppgifter bör inte tillåtas, och ifall de skulle förekomma ska de rättas. Jag beslöt att publicera texten om Gulismoj trots att den var problematisk på vissa punkter. Det samma gjorde jag med Rusk text i det här numret. Nu har han fått säga sitt. Jag beklagar verkligen för de inblandades skulle om de känner sig uthängda.

En önskan från mitt håll är också att hålla personliga diskussioner personliga. Om det handlar om kritik mot beslut styrelsen fattat eller allvarliga saker som någon enskild i en ansvarspost gjort, är det motiverat att förutom personligen också behandla det i föreningen, exempelvis genom att skriva om det i Soc&komposten.

Det är bra och nyttigt med åsikter och kritisk diskussion.

Trots det önskar jag att vi inför nästa verksamhetsår i föreningen kan se till att alla spelar enligt samma regler – så att både åsikter, nyheter och alla andra sorts texter, serier och bilder ska kunna mottas, behandlas och publiceras på ett korrekt sätt.

Jag hoppas innerligen att höstens till synes dramatiska händelser och diskussioner inte har avskräckt någon som tänkt ställa upp i föreningen. På tisdagen den 24 november tar föreningen en ny riktning. Allt är upp till dem som tar över styrelsen­och funktionärsposterna för nästa verksamhetsår. Lär er av våra misstag och kom ihåg att också värna om vänskapen! Det tråkigaste som kan hända är att en vänskapsrelation går i kras på grund av dispyter.

Jag önskar Lukas Rusk all lycka i framtiden. Hoppas ni andra kan lösa både personliga och arbetsetiska problem på bättre sätt. Enligt mig kan vi i vår Studenorganisation av eget val utelämna ärenden ur pressen utan att det ska handla om censur. I vänskapens namn.

Lilian Tikkanen chefredaktör 13

SOC&KOMPOSTEN OCH STUDORGS STYRELSE Oskari Bäck StudOrgs ordförande och ansvarig utgivare för Soc&komposten För ganska exakt ett år sedan, på föreningens höstmöte, beslöt StudOrgs medlemmar att chefredaktör inte mera skulle vara en styrelsepost. Under årets lopp har Soc&komposten under chefredaktör Lilian Tikkanens ledning gjort under till vår tidning. Utanför styrelsen har chefredaktören haft mera tid att sätta på tidningen, och resultatet kan ni till exempel se i exemplaret som du håller i. Utanför styrelsen kan redaktionen även kritiskt granska föreningen och dess ledning. Chefredaktören fick i början av året fria händer av mig, den ansvariga utgivaren, att publicera vad hon anser vara passande för föreningens tidning.

Under hösten har styrelsen fått ta åt sig en hel del kritik i form av opinionstexter som publicerats i såväl tryckt form i Soc&komposten som på webben. Kritiken har för det mesta varit sakligt och styrelsen har behandlat den både internt och med berörda parter.

Som styrelsemedlemmar ansvarar vi för föreningen och måste som sagt ha lite skinn på näsan när det gäller kritik.

Chefredaktören som ansvarig redaktör är juridiskt ansvarig för Soc&komposten. Även om enskilda redak-

14

törer ansvarar för sina egna texter är det till slut chefredaktören som ansvarar för redaktionen. Därför vill chefredaktören att innehållet i tidningen eller på webben inte bryter mot lagen, kränker någons integritet eller innehåller sakfel.

Eftersom Soc&komposten är StudOrgs medlemstidning är det även i mina intressen att innehållet i tidningen inte bryter mot lagen. Eventuella skadeståndskostnader riktas till StudOrg, ansvarig utgivare för tidningen. När man märker eller får höra att en artikel som publicerats i Soc&komposten kan innehålla till exempel sakfel är är det i föreningens intressen att sakfelen korrigeras.

Censur är däremot något som jag inte vill stöda. Förstås är det viktigt att till exempel styrelseposterna ska vara lockande även för kommande generationer, men att försöka måla upp en felaktig bild genom att censurera kritik mot styrelsen är emot journalistiska regler som Soc&komposten följer. Endast chefredaktören kan påverka vad tidningen publicerar.

Under hösten har det utkommit ett par publicerade texter där styrelsen märkt sakfel. Chefredaktören har

Censur är däremot något som jag inte vill stöda.

Förstås är det viktigt att till exempel styrelseposterna ska vara lockande även för kommande generationer, men att försöka måla upp en felaktig bild genom att censurera kritik mot styrelsen är emot journalistiska regler som Soc&komposten följer.

styrelsens absoluta stöd, och styrelsen har inte censurerat en enda artikel som Soc&komposten har velat publicera. Däremot har vi tillsammans med chefredaktören korrigerat dessa sakfel. Å StudOrgs vägnar vill jag tacka den avgående redaktionssekreteraren Lukas Rusk för allt han gjort för tidningen. Det är trist att se redaktionssekreteraren avgå på grund av en känsla av missförtroende, men jag respekterar hans beslut. Föreningen kommer att välja en ny chefredaktör och redaktionssekreterare för året 2016 på höstmötet den 24 november. I fall någon av er läsare är intresserad av att hjälpa till med Soc&kompostens sista nummer i år eller ställa upp till ovannämnda poster, ta kontakt med chefredaktör Lilian Tikkanen.

Avslutningsvis vill jag ännu uppmuntra alla föreningsmedlemmar att aktivt ta del i debatten om såväl samhället som StudOrg. Kom ihåg att hålla debatten saklig och respektera andras åsikt, även om du inte själv skulle ha den samma. Som Lukas Rusk skriver i sin text Jag avgår: ”Vi ska kunna berätta om det vi inte gillar utan att vara rädda för hur våra studiekamrater reagerar”.

15

SOCIOLOGISKT ÄVENTYR I ISTANBUL Jirka Sabel & Mia Lindqvist sociologistuderande

Efter en fartfylld bilfärd genom Istanbuls gator anlände vi till hostellet där vi fick ett varmt mottagande av personalen. Ett lika varmt mottagande fick vi dock inte av madrasserna som hälsade oss välkomna genom att rikta sina nålvassa fjädringar mot våra reströtta ryggar. Av allt att döma existerar också en viss kulturskillnad mellan vad våra folk avser med och definierar som lakan.

BILD: LILIAN TIKKANEN

16

Vi var exakt sex stycken habituiter som lämnade det trygga hemlandet för att ta oss an ett hisnande äventyr i den spännande kulturmetropolen. Förväntningarna var skyhöga och fastän klockan redan närmade sig midnatt tvingade hungern, törsten och inte minst nyfikenheten oss att ge oss ut på en nattlig rundtur i våra närkvarter.

I enlighet med den ursprungliga planen blev följande dag mycket intensiv med två besök till de högst olikartade universiteten Bilgi University i stadens kärna respektive Oakan University i den asiatiska delen av staden. Ungefär ett halvt dussin unga mön (sociologistuderande) tog emot oss med öppna armar och breda grin. Efter en rundvandring slog vi oss ner vid ett av universitetets uteserveringar där vi blev bjudna på förfriskningar och tilltugg.

Mellan tuggorna arbetade våra geniknölar i rasande takt för att möjliggöra medverkan i diskussionsämnen som krävde en mycket hög grad av intelligens. Något som dock överskred vår intellektuella förmåga var temat spådomskonst som vi för första gången blev introducerade till (återkommer till det senare).

För att ta oss till Oakan University tvingades vi först åka med färjan över Bosporen (sundet som skiljer den europeiska delen av Istanbul från den asiatiska). Bosporen var ingalunda det enda hindret. Väl framme hamnade vi ge ifrån oss våra identitetsbevis och ta oss igenom metallspärrar.

Framför oss beskådade vi ett stort universitetscampus med stora ytarealer och diverse faciliteter. Mycket snart var vi återigen samlade kring ett gemensamt bord där sittplatserna intogs av några studerande samt representanter av personalen, bland dem en politiskt engagerad professor som förde en monolog där han belyste det spända politiska läget i landet, något som de av oss som äger en extraordinär

förmåga att lyssna, omsorgsfullt hörsammade från början till slut.

Vid detta ena och samma tillfälle fick vi vår fortsättningskurs i spådomskonst.

Genom att tolka mönstren och formerna i den turkiska kaffesumpen fick en habituit sin dystra framtid spådd, nämligen att han skulle få sitt hjärta krossat och därav flytta till en annan ort. Överlag präglades staden av gatumusikanter, fruktförsäljare samt herrelösa hundar och katter. Musikanterna var ett ofta förekommande fenomen i gatubilden och uppvisade en varierande grad av begåvning. Oberoende av om det klingade vackert eller falskt bidrog de starkt till känslan av ett pulserande storstadsliv och en slags gemytlig värme.

Tack vare en trevlig fruktförsäljare fick vi en vacker morgon stilla den värsta hungern med förstklassiga bananer innan vi slutligen drog iväg till ett café för att stilla den helt och hållet. Hundarna och katterna som dominerade gatorna väckte våra föräldrainstinkter och framkallade känslor av empati och medlidande. Med glädje kan vi tala om för er att de flesta ändå verkade må riktigt bra.

Ett annat intressant inslag i omgivningen var de små barnen som rörde sig självständigt och fritt på gatorna och som inte verkade ha någon specifik läggdagstid. Tack vare deras orädda, företagsamma sätt att handla väcktes inte föräldrainstinkterna i lika hög grad som de gjorde med hundarna och katterna. Som de skickliga försäljare de var fick de oss att offra några slantar på ett antal onödiga papperskransar med blomtema. Dessutom köpte vi pappersnäsdukar av en syrisk flykting, åtminstone om vi får tro skylten han bar kring sin hals. Till vår lättnad fick vi säll-

skap av ett par mycket bussiga ”locals” som kunde visa oss runt och bespara oss onödigt yrande. De fick oss att känna oss som hemma och därtill hjälpte de oss att få vår enorma frågvishet stillad.

Om kvällarna trakasserades vi av honungslena inkastare som vissa av oss hade svårt att nobba utan att därav drabbas av skuldkänslor. Men inte skulle vi sudda ut dem ur gatubilden heller, även om vi hade makten att göra det.

Två betydande sevärdheter vi besökte var Hagia Sofia och Blå Moskén. Förutom den makalösa arkitekturen och injengörskonsten fascinerades vi av ”duett‐ dialogen”, det vill säga de böneutrop som fördes mellan dessa två klenoder. Ett annat måste under Istanbulresan var besöket av den hektiska basaren som olyckligtvis saknade den genuina gammaldags känsla vi hade föreställt oss. Trots detta kunde de flesta av oss inte låta bli att införskaffa en ny medlem till sin prylsamling. Sista kvällen tillbringade vi på en uteterrass i sällskap av människor, ölstop och en vattenpipa som bjöd oss på några mycket efterlängtade (av somliga) och välsmakande bloss.

En sak man med säkerhet kan säga är att bagaget vi tog med oss hem från resan var betydligt tyngre än det vi hade med oss från början. Vi tog bland annat med oss de komplimanger vi emottagit tack vare vårt exotiska utseende (läs blondhet och ljusa ögon) och ett nytt sätt att hälsa på. Numera hälsar somliga habituiter på varandra blott genom att placera en kvick kyss på vardera kind av offret. Resan var en succé i alla avseenden och vi trivdes lika bra i rollen som den vilsna turisten som i rollen av den skarpt iakttagande sociologen.

Ta några bloss och må bra <3

17

INFÖR HÖST MÖTET Höstmötet är föreningens högsta beslutsfattande organ. Alla föreningsmedlemmar har likvärdig röst på mötet, som i år ordnas den 24 november kl. 16 i 3:e våningens övningsredaktion vid Soc&kom.

Föreningens styrelse och funktionärer för utskotten väljs för ett verksamhetsår i taget. Varje post utropas som en skild punkt på föredragningslistan. Då ställer sig kandidaterna för posten upp. Om det finns fler än en kandidat blir det val.

Före röstningen får alla kandidater kort presentera sig och motivera varför just de är värda posten. Sedan utförs den anonyma röstningen på blanketter som delas ut åt mötesdeltagarna.

18

Man får rösta blankt. Rösträknarna väljs av mötet på förslag av vem som helst.

Röstresultatet meddelas genast efter räkningen, antaler röster per kandidat avslöjas inte.

kumentet om de understödes av resten.

Sekreteraren kan ges befogenheter att rätta språkfel och annat dylikt i efterhand, men sakinnehållet föreslås av styrelsen och bestäms av mötet.

Verksamhetsplanen innehåller riktlinjer för vad föreningen, dess utskott, funktionärer och styrelsemedlemmar ska göra nästa år. Föreningsmedlemmarna får föreslå ändringar och rättningar i planen, som mötets sekreterare verkställer i do-

Presidiet består av föreningens ordförande, skattmästare och sekreterare också viceordförande som är en styrelsemedlem.

Alla poster väljs på höstmötet.

Lilian Tikkanen

FUNKTIONÄRER SOM VÄLJS TILL UTSKOTTEN KOMMUNIKATIONSUTSKOTTET: Chefredaktör Redaktionssekreterare Övriga redaktörer / funktionärer PROGRAMUTSKOTTET: Idrottsansvarig Kulturansvarig Övriga funktionärer FESTUTSKOTTET: Festfixare / övriga funktionärer Sångledare

STYRELSEPOSTERNA / ÅR 2015 ORDFÖRANDE / Oskari Bäck SEKRETERARE & INFORMATÖR / Susanna Yrjölä SKATTMÄSTARE / Claes Bergh STUDIE- OCH ARBETSLIVSUTSKOTTETS ORDFÖRANDE / Ellen Avellan INTERNATIONELLA UTSKOTTETS ORDFÖRANDE / Malin Ekholm GULNÄBBSUTSKOTTETS ORDFÖRANDE / Axel Nurmi

STUDIE- OCH ARBETSLIVSUTSKOTTET: Seminariechef Övriga funktionärer INTERNATIONELLA UTSKOTTET: Funktionärer för varierande evenemang GULNÄBBSUTSKOTTET: Funktionärer och ansvariga för bl.a. GulisMoj, Gulissitsen samt Gulisintagningen ÅRSFESTKOMMITTÉN: Andra årsfestmarskalk Övriga funktionärer och ansvariga för bl.a. årsfestefterfesten samt sillfrukosten

FESTUTSKOTTETS ORDFÖRANDE / Axel Nurmio SITSVÄRDINNA / Anna Ala-Ketola PROGRAMUTSKOTTETS ORDFÖRANDE / Malena Lunabba

FÖR ATT BEFRÄMJA ALLMÄN TRIVSEL I STUDORG VÄLJS ÄVEN FÖLJANDE FUNKTIONÄRSPOSTER: Miljöansvarig Hustomte Jämlikhetsansvarig

ÅRSFESTMARSKALK / Mikaela Henriksson Årets styrelsemedlemmars upplevelser finns att läsa på studorg.org/hostmote.

Innehavare av funktionärsposterna 2015 finns på studorg.org/studorg/utskotten/.

Mer information om höstmötet finns på studorg.org/hostmote/ och på Facebookevenemanget.

19

l채s soc&komposten p책 webben SOCKOMPOSTENTIDNING.WORDPRESS.COM