Soc&komposten 01/2019

KOM P OS T EN

01/2019

KOMPOSTEN IS BACK BITCHES Hej på dig! Med glädje kan jag meddela att Soc&komposten är tillbaka efter ett års halvpaus. Vissa vill att Komposten kritiskt ska granska styrelsens verksamhet medan andra vill tidningen ska vara en kiva föreningstidning.

Jag tror det blev mer mot en kiva föreningstidning eftersom att skriva om att styrelsen än en gång använt plastglas under en sits kan bli lite tråkigt efter en tid. Förstås kan Komposten fungera som ett forum ifall något mer dramatiskt händer inom föreningen. I väntan på nästa jodeldrama.

Varför blev jag då chefredaktör? Det var en idé som en viss lådmakare planterade i min lilla hjärna under ett visst seminarieveckoslut i en viss östnyländsk stad. I min sångbok finns det en triangel med KP skrivet inuti. Det magiska nummer tre: Kyrkpressen, Kamratposten och Komposten. I nuläget ser jag ingen korrelation mellan dessa tre. Det var i alla fall en grund för mitt planerande av denna tidning.

När höstmötet väl kom hade jag inte funderat mer på saken utan tänkte bara att “vois bli chefred lololol”. Vad jag totalt glömt var den årliga alltid lika intellektuella och korta debatten om vad chefredaktörsposten riktigt ska vara.

Just då var min instinkt att nej, jag orkar inte sitta i nån stysse. Under årets gång får vi se om det var en smart instinkt.

Jag har redan fått vara med om motgångar. Jag blev inte berättigad printrättigheter vilket varit en norm förut. Detta löstes som tur med en mellanväg - högskolan står för kostnaderna av printandet. Med andra ord: jag har extremt mycket värde på mitt unigrafia konto. Andra motgångar kan man ju kalla min prokrastination. Jag skriver denna kolumn 26.3.2019 kl. 11:18. Det är alltså under fem timmar tills utgivningfesten. Men man väljer sina problem såsom de lärde oss på Studiefärdigheter 2017 - Akademiska färdigheter I. Jag hoppas ni vill läsa tidningen och att den innehåller tillräckligt kiva juttun. Om de inte är kiva juttun så får du själv också skriva kivogare juttun.

Soc&komposten är ändå över 20 år så det vore synd om en tidning med ett så finurligt namn skulle dö ut. Men nu ska jag låta dig fortsätta till detta mästerverk av en tidning som är, om inte annat, åtminstone intressantare att läsa Soc&kom-vis än studieguiden. Här är Komposten årgång 2019.

Moa Ketonen

2

Komposten 01/2019

18

Innehåll 01/2019

8

22

4 REDAKTIONSSEKRETERARENS HÄLSNING 5 PÅ GÅNG I STUDORG 6 GULISHÖSTEN 10 HISTORISK TILLBAKABLICK 11 LO KO M O T I V S Å S S Å KO M 12 HÄNT I STUDORG I BILDER 14 LASKIASRIEHA 16 MIMAS HEMLIG A LÅDA 19 BOKKLUBBEN 20 KOLUMN: LITEN GRÖN MAN 21 KOLUMN: EN BERÄTTELSE OM PAAVO 23 KOMPOSTENS KONTAK TANNONSER

Chefredaktör Moa Ketonen Redaktionssekreterare Sofia Grünwald Layout Moa Ketonen Ansvarig redaktör Viola Mickos

Pärmbild Sofia Westerholm På bild: Julia Rehn & Katarina Heikkinen

Soc&komposten är StudOrgs medieprodukt, producerad av studenter på Soc&Kom.

Utgivare Studentorganisation vid Svenska socialoch kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet r.f.

Sockomposten@gmail.com Sockompostentidning.wordpress.com Facebook.com/sockomposten Instagram.com/sockomposten

Utgiven i Helsingfors i mars 2019.

Tack till alla medverkare!

Redaktionssekreterarens hälsning “Vill du bli redaktionssekreterare?”

Ja, såklart jag kan, svarade jag på när Moa frågade. Och vem är jag då?

Sofia Grünwald heter jag och studerar journalistik och kommunikation (more like journalistik och metodik) på Soc&kom för andra året.

En del känner mig kanske som den där halvtysken, för född i Tyskland är jag och en del känner mig mer som Ekenäsbon som tycker att “det heter ett roskis”, för jaa så säger jag faktiskt and I’m proud. Främst vet ni mig dock antagligen som antingen Melania Trump från spexet 2017 eller Trädet från spexet 2018. Det var mina livsroller och jag kanske det bästa jag gjort hittills. Nu har jag dock gått med på att ta på mig en helt annan sorts roll, rollen som redaktionssekreterare. Vad exakt det innebär?

Ingen aning för att vara ärlig.

“Ja, jag kan” är ett svar jag har slängt ur mig en hel del sedan jag började studera. “Tacka nej till droger och förtroendeuppdrag” heter det ju.

4

Komposten 01/2019

Men jag är helt klart en missbrukare och dom flesta av mina vänner är det också. Så förtroendeuppdrag har vi alla och ibland eller ganska ofta klagar vi tillsammans över hur mycket vi har att göra och hur krävande det är att ha ansvar.

Men det är ju samtidigt så roligt, speciellt när det känns som att man verkligen får något gjort som glädjer andra. Själv har jag äran att förutom att vara Kompostens redaktionssekreterare också fungera som J-komms ordförande och funktionär Studorgs programutskott i år. Året har just börjat men redan har det hunnit hända mycket inom J-komm och Studorg och jag kan vara mer nöjd över alla program och evenmang som har genomförst, för arbetet bakom känns verkligen värt det är när det kommer positiv respons.

Bland annat har jag som PU funkkis startat en bokklubb för litteraturintresserade Studorgare och responsen har redan gett mig så mycket att det minst sagt är värd all möda! (Mer om

Bild: Emilia Broman

bokklubben kan ni läsa på sidan 19) Främsta orsaken till att jag ställde upp till att bli redaktionssekreterare var att denna tidning är ett annat projekt som jag verkligen har sett fram emot att ska förverkligas. Tillsammans har kommunikationsutskottet med chefredaktörer i spets tagit tag och förnyat ett koncept som höll på att falla i glömska. Under min tid som gulis visste jag knappt att Komposten fanns. Men nuww ska det bli ändring!

(Vi kan ju inte vara sämre än Codex åtminstone!)

Jag hoppas att Komposten ska bli en tidning som kan ge insiktsfull läsning men också väcka ett och annat skratt hos sina läsare. För det viktigaste för mig med att sätta tid och arbete på något är om slutresultatet sprider lite glädje och det är vad jag vill vara med och bidra till i min nya roll som redaktionssekreterare.

Sofia Grünwald

På gång i StudOrg StudOrg idrottar varje onsdag kl.18 i Unisport Gumtäkt!

StudOrg motionerar varje torsdag kl. 8:20 i Unisport Gloet!

Ons 03.04 IU goes boardgames Lör 6.4 Vårsits Tis 9.4 StudOrg donerar blod Tor 11.4 Frukost i StudOrg-rummet Sön 14.4 Valvaka i StudOrg-rummet Mån 15.4 Vistävling Tis 16.4 Filmkväll Ons 17.4 Äggjakt Fre 26.4 StudOrg goes HAM Tis 30.04 Vappencoccare Ons 01.05 Första maj- sillis

Komposten 01/2019

5

Gallup: Gulishösten

A. Beskriv ditt gulisår med tre adjektiv.

B. Ditt bästa minne från gulisåret?

C. Vad skulle du ha ändrat på?

Te x t : S e l j a Ta i p a l e

1

2

3

4

5

6

1. Otto Baltscheffsky

2. Nicolina Nynäs

3. Lina Grönvik

A. Skojigt, oklart och diffust.

B. Spexet!

C. Mer allmän praktisk info.

A. Spännande, förvirrande och nytt.

B. Internationella sitsen!

C. Tydligare instruktioner.

A. Spännande, lite skrämmande, rolig.

B. Alla nya människor man lärt känna!

C. Deltagit i fler studieevenemang.

4. Lina Trygg

5. Teo Kettunen

6. Amanda Lindqvist

A. Nervöst, händelsefullt, lärorikt.

B. Gulisveckan i sin helhet, det var jätteroligt hela tiden, allting funkade så bra och tutorerna var helt super. Man kände sig inspirerad att få börja studera här.

C. Skulle ha startat en schackklubb.

A. Regning, trevlig, ny.

B. Var är din tutor?-rundan.

C. Skulle ha varit mer aktiv.

A. Förväntansfullt, spännande, intressant.

B. Jag har så många goda minnen, speciellt från gulisveckan. Kvällen under gulisveckan då vi var till Aussie Bar och hade våran egna Soc&kom hörna där vi dansade är ett speciellt bra minne.

B. Jag skulle inte ha ändrat på någonting, jag tyckte om gulisåret och programmet som ordnades.

6

Komposten 01/2019

GULIS FIILIS

Te x t : S e l j a Ta i p a l e B i l d : S o f i a We s t e r h o l m Gulishösten började hektiskt. Endast någon dag före skolstart jobbade jag mina sista turer på sommarjobbet och övergav livet som butiksbiträde i en åländsk livsmedelsaffär för att flytta till Helsingfors och bli gulis på Soc&kom. Jag hade således inte hunnit gå och bekanta mig med campusområdet i förväg och gulisåret fick börja med regelbunden konsultation av Google Maps.

Under introveckan fick vi förvirrade gulisar inta ofantliga mängder information; om det tekniska som WebOodi och Moodle samt om allt det mer eller mindre praktiska.

Det mesta hann man också glömma under samma vecka. Samtidigt fick man försöka anpassa sig till livet i Helsingfors; plötsligt fick ordet ”stan” helt nya betydelser och användning av ”hesabo” skulle undvikas.

Som tur var man inte ensam i det här. Våra hjälpsamma tutorer var till oerhört hjälp. De hjälpte oss navigera i den labyrintiska Soc&kom och tog oss till StudOrg-rummet när vi inte annars hade vågat. De hjälpte oss med att lära känna varandra och att hitta vår plats i gemenskapen. Jag är tacksam för den fina gruppandan vi haft i både min tutorgrupp och generellt bland oss gulisar ända sedan början. När allt som oklarheter i schemat och en 45 min försenad föreläsare gjorde att man kände sig mer förvirrad än någonsin, var medkänslan från andra i samma position speciellt viktigt.

Tutorerna uppmanade oss även att komma med på alla evenemang. De gjorde tröskeln för att gå med lägre.

Introveckan var fylld med roligt program och under höstens gång fortsatte kalendern fyllas med alla möjliga evenemang. Vi har fått vara med på allt från guliskaraoke till jubileumsårsfest. Och så har vi förstås fått lära oss sitsa! På de första sitserna fick man för det mesta bara apa efter sitt bordssällskap men under höstens gång har man fått många möjligheter att öva. För mig, som dessutom är medlem i Åbo Nation, började Nypolen nästan kännas som ett andra hem.

Gulisåret har gett mig massvis med minnen. Goda minnen från alla fester med bra stämning, från pysselstunder, från de gångerna då jag hjälpt till att ordna något – listan har hunnit bli lång. Visserligen ryms det med även lite sämre minnen (som att slockna i metron 7-tiden på en tisdagsmorgon) men allt som allt har gulisåret varit en väldigt positiv upplevelse. Jag har fått uppleva en massa roliga stunder, en gulisintagning i värsta höststormen och träffa massvis med nytt, jättetrevligt folk.

I skrivande stund har jag fått besked om att jag själv blivit vald som tutor för nästa höst. Samtidigt som det känns toppen att få vara med och göra de kommande gulisarnas höst till deras bästa hittills, är det också ett konkret tecken på att min tid som gulis lider mot sitt slut. Den tid som varit händelserikast i hela mitt liv hittills är snart ett minne blott. Gulisfiilis är dock inget minne man lätt tappar. Tvärtom, det är en tid man tillbakablickar på ännu på sina gamla dar.

BÄRRE? Rektor Johan Bärlund är en av de där skalliga männen som emellanåt rusar förbi i korridoren. Men vem är han och varför har han hamnat här?

Te x t & b i l d : M o a K e t o n e n —Det här är faktiskt andra gången jag intervjuas för Soc&komposten. Förra gången var för cirka 15 år sedan, berättar Bärlund då vi sätter ner oss på hans rum. Han minns dock inte varför.

Johan Bärlund har varit Soc&koms rektor i 8 månader.

Före det var han professor på juridiska fakulteten men efter över 30 år där kände han att han behövde byta landskap och sökte därför anställningen som Soc&koms rektor. Hans arbetsdagar kan se väldigt olika ut. Ekonomi och personaladministration är dagliga ärenden men möten kan Bärlund ha allt från ett till fem om dagen. Allt som allt har han trivts.

—Det har varit förskräckligt bra. Det har överskridit alla förväntningar. Jag visste att det skulle vara trevligt men inte såhär trevligt, kommenterar han.

På fritiden tycker Bärlund om att lyssna på opera.

Bärlunds favoritopera är Don Carlos av Giuseppe Verdi.

Den uwtspelar sig på slottet El Escorial som Bärlund nyligen besökte då han reste till Madrid med sin sambo.

—Efter studietiden beslöt jag mig för att gå på opera på Alexandersteatern och jag var helt såld. Efter det har jag försökt se varje operaproduktion på Nationaloperan men det har jag nog misslyckats med.

Inom Helsingfors universitet har Bärlund arbetat för svensk- och tvåspråkigheten. Han har bl.a. varit med och utvecklat tvåspråkiga kandidatexamen. Bärlund ser det inte som en möjlighet att införa den på Soc&kom.

—Vi kan vara den givande parten men i och med att Soc&kom är enspråkigt svensk kan vi inte baka in finskan.

Bärlund är en av de stiftande medlemmarna av Lärarakademin och bedömer att det beror just på hans

arbete med språkfrågor och hans lärarbehörighet.

Lärarakademin är ett nätverk inom Helsingfors universitet med mål att höja undervisningens kvalitét.

Bärlund var nyligen för första gången öppen om sin homosexualitet till allmänheten i Kyrkpressen.

—Jag skulle önska man vågade öppet berätta vem man är.

Personliga egenskaper som är djupt inrotade borde inte få påverka ens arbetsmöjligheter. Man ska inte behöva vara rädd och hemlighålla. Men jag har med stor glädje kunnat se mer öppenhet nuförtiden.

I 20 års åldern började Bärlund komma underfund med vem han är och acceptera sig själv. Som yngre var han rädd för att diskrimineras p.g.a. sin sexualitet och att det skulle förhindra hans drömmar inom den akademiska banan. Han tycker det är väldigt viktigt med förebilder.

—Jag var på gaydisco för första gången här i Helsingfors i början av min forskarstudietid. Där såg jag en professor från juridiska fakulteten. Som ung assistent var det fint att se att det finns sådana som jag.

Den akademiska banan har Bärlund nog fått testa på då han är doktor i juridik och ekonomie magister, docent i civil- och handelsrätt vid Helsingfors universitet och docent i handelsrätt vid Hanken. Dessutom har han studier på gång i filosofi och hoppas kunna bli hum.kand.

2020.

—Det är ett livslångt lärande, skrockar han.

Vilket ämne skulle då Bärlund välja om han studerade på Soc&kom? Det vill han inte säga men ser sig kunna vara intresserad av allt.

—Jag är nyfiken till min natur. Om tiden räckte till skulle jag vilja sitta bak i klassen på de olika ämnens föreläsningar.

VILKENDERA, JOHAN BÄRLUND? Kaffe eller TE Katter eller HUNDAR SOC&KOM eller juri STUDORG eller CODEX STATSKARE eller JOURNALISTER PANERAD FISK eller mexikansk ugnskorv STUDDE eller personalrummet

Komposten 01/2019

9

Historisk tillbakablick:

Redaktionen har fått nya datorer!

Om du har varit uppe i redaktionen så har du kanske märkt att något har förändrats. Vi har nya skärmar, datorer och tangentbord!

Men hur reagerade folk under den gamla goda tiden, när Soc&kom fick liknande manicker?

Soc&komposten 2w/1997

Soc&komposten 4/1997

10 Komposten 01/2019

Endast ett mirakel kunde stoppa Top 3 moments of Valtsikas innebandyturnering: segertåget 1. Nige som spelade med blått öga 2. Villes goal of the century Te x t : S p o r t y M c S p o r t f a c e Den traditionsenliga innebandyturneringen arrangerad av Valtsikan slutade i silver för Lokomotiv Såssåkom.

Den sex spelare starka truppen spelade i ”Rentosarja” och resultatet ur gruppspelet, en förlust, en seger och ett oavgjort, innebar direktbiljett till finalmatch mot Miracle On Floor. Där var Lokomotiv tvungna att erkänna sig besegrade efter en mycket jämn drabbning som slutade 8-9 i gästernas fördel.

Lagkapten och den största stjärnan Emilia Brusas kunde urskilja mycket positivt i helheten trots den svidande finalförlusten.

– Jag är stolt över laget. Vi kämpade in i det sista och gav allt vi hade. Finalen kunde ha gått åt bägge lagen och självklart harmar det att vi inte lyckades då det gällde, kommenterar Brusas som stod för poängen 4+6 i turneringen.

Brusas berömmer lagets mentala styrka och menar att det är samhörigheten som gör Lokomotiv Såssåkom ett så unikt gäng, vid sidan om stanken från spelskjortorna som senast tvättats år 2013.

– Turneringen var egentligen en fin resa för truppen där vi efter en inledande förlust klarade av att samla oss, svetsa ihop oss och hitta den rätta formen på spelet, berättar Brusas som efter dagsverket skulle åka till Borgå – fråga inte varför.

– Själva innebandyn som spelas är ju ”sähly” i ordets rätta bemärkelse. Emellanåt ser det ganska så hemsk ut, men huvudsaken är att alla har roligt.

Framtida stjärnor Lokomotiv representerades i år av spelare från flera olika årsklasser. Stommen utgjordes av några gamyler, spetsen

3. Det bjöds på mat

av förstärkningar i sina bästa år och hela två gulisar bidrog med energi och fart. Dessutom anslöt sig spelare från Politicus lag till truppen efter att Den gamla gamylen föga överraskande åkt ur turneringen.

– Jag tycker vi hade en bra mix med talang i år. Speciellt glad är jag över gulisrepresentationen –alltid kul med färska ansikten, som dessutom är riktigt duktiga, säger Brusas.

Otto Baltscheffsky och Teo Kettunen var de två djärva förstaårsstuderande som tagit sig till Vik där turneringen spelades. Duon slet och kämpade på planen och lät sig inte rubbas av motståndarnas tidvis fysiska spel.

– Finalen var tuff. Det gäller att ge tillbaka med samma mått då motståndarna tar sig till fysiska tag, förklarar Kettunen, som även fungerade som lagets chaufför med sin sportiga Renault Clio i vinrött.

– Samtidigt är det just dylika evenemang där man kämpar lagom seriöst men samtidigt med glimten i ögat som jag gillar, kompar mångtalangen Baltscheffsky som är en rutinerad presterare efter att tidigare under läsåret segrat i Studorgs Shownight med någon forms pellejönsande.

Med sina Lokomotiv-karriärer inledda lovar bägge gulisarna att återvända för att ta hem segern nästa år. Det återstår att se ifall årskullen 2000 bidrar med några guldkorn för Lokomotivs segertåg.

Komposten 01/2019 11

In l e d and e sits bi ld: Mat hi ld a Ku l l S k ĂĽ t t i s s i t s b i l d : S o f i a We s t e r h o l m Laskiaisrieha bild: Moa Ketonen

12 Komposten 01/2019

Komposten 01/2019

13

Stu co dOrg lle s do cti wn v exp -th e e-h eri en ill ce Te

xt:

Le

o L arj an ko

I år deltog StudOrg i Laskiaisriehan för andra året i rad, och ett sådant äventyr det var! Det hela började med att någon föreslog att “vois bygga en båt”, och efter lite funderande kring det problematiska med den ideén i praktiken kom vi fram till att det lättaste vore att surra fast fyra pulkor i varandra. En snabb tripp till K-järn i Esbo (besläktat till K-lantbruk i Pargas) och sedan var vi beväpnade med tejp, bindingsband och en hel del paff. Själva byggandet gick ganska smidigt, precis som riktiga ingenjörer så löstes alla problem med mera tejp. Och precis som riktigt ingenjörsarbete så blev resultatet förvånansvärt bra med tanke på omständigheterna.

Proggis Leo Larjanko inspekterar mästerverket. Bild: Moa Ketonen

14 Komposten 01/2019

How to build a pulka Bild: Sofia Grünwald

1. planera

2. inskaffa material

3. bygg

Nu återstod bara ett par till synes stora problem. Det första var “hur ska vi få schabraket ut genom dörren?”. Detta löstes med våld. Det andra, lite mera långsiktiga problemet,var hur vi skulle få alltihopa till backen. Detta visades sig inte vara så svårt eftersom det till grund och botten (hah) handlade om fyra fastsurrade pulkor: vi drog det till backen för hand. Åtminstone två turister tog bilder när vi tågade förbi domkyrkan. Väl uppe på backen höll “pulkan” på att blåsa iväg, och till vår fasa märkte vi att tejpen var nästan slut så ideén att tejpa fast den i backen tills vi åkte ner med den kunde tyvärr inte genomföras.

Själva nedåkandet visade sig bli en riktig thriller, efter en god start stångade pulkan rakt in i publiken, och av alla föreningar att åka på åkte den på TF. Förvånansvärt god smak, för att vara en pulka. Med lite hjälp av publiken skuffades schabraket sedan hela vägen ner, och efteråt fanns inte mycket kvar.

TF-arna fick lite “kakao” och bulle som förlåtelse, och verkade nöjda. Det kanske största plusset med hela bygget var att det gick att nedmontera den på under fem minuter, till skillnad från vissa andra HC-pulkor som måste vänta på någon transport därifrån. Summa summarum så var det en trevlig upplevelse för alla inblandade, Yle var på plats och filmade lite och bullorna var väldigt goda i år. Stort tack till alla som hjälpte baka, bygga samt vågade åka ner i pulkan. Studorg Collective Down-the-Hill Experience blev en succé tack vare

Komposten 01/2019

15

Tycker du det borde spridas mer kärlek i StudOrg? Vill du dela med dig av dina bästa raggningsrepliker eller favoritskämt? Är du sugen på skvaller eller behöver du ge utlopp för djup tonårsangst?

Här är lösningen: MIMAS HEMLIGA LÅDA! Lådan bor på fönsterbrädet i StudOrg-rummet och det finns papper och penna bredvid. Skriv ner vad du känner för och så publiceras de bästa lapparna i nästa Soc&komposten!

UTISAR: Put messages in the box!

Ove rh andr eard at a år t fy s st satt ra u dera en m och tala åndagna nde t cide s r i s kit och t tudd drac e k

ag mig j r e n n ä &kom k Vid Soc ygg. <3 tr hemma,

har megacrush på miljöansvariga ooh

16 Komposten 01/2019

jag är VF?!

42069420

en gammal styrelseme dlem och en ny styr elsemedlem har har pu ssats på gulismoj = pusutauti

Tr ä d

et I love

you

ubb g r e g n i G söta å s r ä n duo ns a m m a s l til

ansen m o r t r t at ö vissa h n r a l l ha ar me blomm gare r studo

gingerduon

ha på r c r ch ny ush a #s efr e (2 ock dak o 01 t 7, mih öre 18 as n ,1 tu 9) s

<3

r tor ha et u t s s en vi huvud or å p a t l en bu n annan tu e efter L AVA B R Ä N D ä r tydligen vissas favorit

det ryktas om att J-komms årsfest var vild

s en vis t t a e r hörd are va m m o k jarg på t g i d l st vä s årsfe m m o j-k vo Re

Paska laattikko Mvh. tarjouslutka”

lu

n tio

m

gu t o

a bb

rn

a

Var jag är ?

Ko m p o s t e n 0 1 / 2 0 1 9 17

E xtr a vag an s, f lygplanskr asc her o c h f a milje dr a ma i åre ts T h o r a x spe x

Te x t : S o f i a G r ü w a l d Bild: Sanna Suonsyrjä De senaste åren har Studorgs spex blivit en hejdundrande tradition som bara utvecklas. Men spexandet har långa anor och längst spextradition av alla i Finland har Thorax.

Medicinarklubben har nämligen årligen satt upp spex sedan 1953.

Lördagen den 9 mars 2019 gick ridån åter upp för Thoraxs årfestspex och denna gång var scenen undervärldens Chicago på 1920-talet. Spexet inleddes med ett framförande av spexorkestern, som som vanligt levererade utmärkt och fick med publiken i stämningen redan innan skumppan började korkas och höll den uppe under hela den nästan fyra timmar långa föreställningen.

Spexet Capone- ett gansterspex eller familjestrid i förbudstid eller bankrån räknas väl som lån förde publiken rakt in i ett familjedrama av värsta sorten där kaos är ett för svagt ord för att beskriva situationen. Mamma Bella Capone (Robert Öhman) kommer hem från en lång vistelse utomlands och försöker med fult spel ta över maffiabossen och sonen Al Capones (Jacob Vikström) verksamhet, allt medan Al Capones bror Al Cohole (Sabina Selenius) känner sig bortglömd och systern Lucy (Emmi Westermark) sitter i fängelse. Samtidigt kommer Al Capones gudson Giovanni Cantarelli (Oscar Nyholm) på besök från Sicilien och stormförälskar sig på italienskt vis i den rättfärdiga Lucy. Men inte nog med det; Al Capone och den korrupta polisen Elliot Ness (Jenni Hedström) försöker dessutom få ett flyplan av girige Henry Ford (Elis Kauki) och Amelia Erhart (Helena Rosenlöf) och förstås är det inte på lagliga vägar det hela går till.

Det var alltså en komplex intrig med många vändningar som stundvis var svår att hänga med i. För övrigt

18 Komposten 01/2019

var manuset välskrivet och skämten innehöll både samhällsanalys och insiders som sig bör. Ett litet skämt om soc&kommare var också med vilket förstås måste nämnas. De mycket kreativa omstartsångerna och duktiga dansarna lyfte på tempot och mellan varven bjöds det på utmärkt A capella som ingen kunde få nog av, så omstarterna rasade in. Under sista scenen i första akten höljdes energinivån till max och också slutscenen var fartfylld och stämningen på topp.

Att leva in sig i familjen Capones högvarter, Al Coholes sunkiga bar och Amelia Erharts flygplans verkstad var inte svårt då kulisserna var både välgjorda och snygga. Även kostymerna var mitt i prick. Skådespelarna lyckades dessutom alla utmärkt porträttera sina karaktärer och verkligen leva ut dem till det yttersta.

Speciellt Oscar Nyholms karaktär Giovanni Cantarelli var en fröjd med sin överdrivna italienska brytning, häftiga rörelser och starka känslor. Även Jenni Hedströms framförande som den lata och lättmutade polisen Elliot Ness måste berömmas. Ingen i publiken kunde hålla sig för skratt när Elliot Ness gång på föll för frestelsen och gick över på den mörka sidan och sedan jämrade sig över sig själv. En annan stark och väldigt underhållande karaktär var förstås maffiamamman Bella Capone, spelad av Robert Östman, som med sin kutrygg och sina dansrörelser bidrog till en hel del skratt.

Spexet avslutades stämningsfullt och traditionsenligt med Thorax spextack. Själv vill jag här passa på att tacka för en alltid lika rolig spexupplevelse! Vi önskar Thorax lycka till med resten av spexturnén!

w

Bokklubben

Gillar du böcker?

Titta hit!

Bokrekommendationer

Att börja studera innebär en hel del arbete och tid som går till läsning.

Plötsligt ska man läsa flera hela böcker till en tent när man varit van med några kapitel från andra stadiet. Böckerna är allt som oftast dessutom inte de mest lättlästa och inspirerande. Inte konstigt att även lika stora boknördar som jag tappar läsmotivationen.Under mitt gulisår läste jag knappt en bok vid sidan om studierna och då är jag en som förr lätt läste minst en bok per vecka.

Som tur hittade jag tillbaka till böckerna under sommaren och lyckades hålla igång mitt läsande även under hösten. Det var då jag kom på att det säker finns andra som kunde relatera och att de gillar att läsa men bara inte hittar tiden eller inspirationen då det händer så mycket annat i ens liv då man studerar. Lösningen på detta? Ett studieevenemang som har med böcker att göra såklart!

Ur den idéen föddes StudOrgs Bokklubb, som nyligen hade sin första träff. Bokkträffarna är till för att tillsammans med andra StudOrgare diskutera böcker, ge varandra bokrekommendationer och hoppeligen läsinspiration. Vem som helst får delta och gärna får man läsa böcker enligt träffarnas tema inför träffen men det är absolut inget krav!

Så ta med din bok och din vän och så ses vi på nästa träff!

Sofia Grünwald

Wheel of Time av Robert Jordan En lite annorlunda fantasivärld med intressanta maktförhållanden mellan kvinnor och män, spänning, action och dramatik – man hinner med ganska mycket på en så lång serie. Jag tycker om att läsa om den för att uppslukas av en annan värld, en värld på nån sorts mellanivå av fantasy, med en del magi och magiska effekter men fortfarande ganska långt befolkad av människor.

Leo Larjanko

Pale Fire av Vladimir Nabokov Från början verkar boken som en biografi för en gammal, känd poet. Så småningom får man dock märka att allt är inte helt så som man dittills har fått förstå.. Snart märker man att boken inte enbart är en biografi, utan har även inslag av magisk realism. Författaren beskriver berättarens tankegång på ett otroligt nyanserat sätt och använder texten som ett redskap på ett sådant sätt som jag aldrig förut hade sett. Denna uppfångande bok är definitivt en av mina bästa läsupplevelser.

Selja Taipale

Sophie’s World av Jostein Gaarder Du vet den där känslan när nån fiffikus börjar pätee något deep om filosofi. Ingen annan förstår ett skit men ändå lyckas hen låta smart. Nu kan du också vara den fiffikusen! (Om du vill.) Sophie’s World är en intensivkurs i filosofi inbakad i en mysig men spännande berättelse om en norsk tjej vars verklighet är något helt annat än hon tror. Gaarder kombinerar nytta med nöje på ett genialt sätt. Den här boken får dig att se på världen med nya ögon!

Anna Hellberg

Komposten 01/2019 19

Liten grön man Te x t : O s c a r S a n d e l i n Bild: Alexandra Björklund Jag älskar Star Wars men jag är så satans besviken på Yoda. Jag såg nyss på The Empire Strikes Back för n:te gången och började grubbla över en av Yodas mest kända repliker: “Do or do not-there is no try.” Även om det stämmer från ett visst deterministiskt perspektiv så är det uselt livsråd.

Speciellt mycket irriterar Yodas vilseledande visdom för jag nyligen insett hur mycket tid jag slösat på att vara rädd att ens pröva på saker. Ni kanske vet känslan, om man inte med säkerhet klarar av något så är det bäst att låta bli.

Försöker man inte kan man inte misslyckas, det är bättre att svepa sig in i en tröstande filt av cynicism och övertyga sig själv att man är på något vis fiffigare för det.

Just du - känn dig träffad! Det är sällan jag får några större insikter menden som Yoda indirekt bidragit med är denna: Försöka duger. Ibland duger det med att bara försöka dra på sig kalsongerna åt rätt håll. Man försöker att inte bränna gröten i botten. Försöker skriva färdigt kanden.

Försöker komma igenom statistiken för fjärde gången. Försöker samla modet för att göra något åt fjäri-

20 Komposten 01/2019

larna i magen. Försöker fortsätta andas och försöker sköta om sig själv. Försöker komma in på Soc&Kom och rädda världen. Försöker läsa nån gubbes rant om Yoda eller nåt?

Med stor säkerhet kan jag anta att jag är några år äldre än ni, kära läsare. Även om mina 30 somrar inte är någon garanti för visdom kan jag komma med en varningens ord från någon som yrat omkring här en aning längre. Den där känslan av att vara rädd för att pröva och misslyckas är ingenting i jämförelse med det iskalla bowlingklotet av ånger som sätter sig i ens mage då man lät bli att ta chansen.

Tro mig, man hinner ångra många orealiserade möjligheter på bara ett par år. Banalt som rådet “Carpe Diem” må vara, ligger det ett gott råd där. Även om man bara orkar med ett “Diem” i taget. Att vara cynisk löser inget. Malplacerad lättvindig bitterhet gör inte en smartare.

Var snälla med er själva och mot andra så finns det kanske en ljusglimt att se ibland. Rant over. Suck it Yoda (fast Star Wars är fortfarande bäst).

Från Kekkonens ar vtagare till nationens narr – en berättelse om Paavo, Börje och Ilja Janitskin.

Te x t : O t t o P e t t e r s s o n

Paavo är en man härdad i skandaler, politiska teaterns mästare. Alltid när det ser ut som att mannen går under ploppar han upp igen. Hans livsverk lever kvar men ljuset vi ser det i är suspekt. Att summera Väyrynens femtio år av politiska eskapader är inte lätt, och att säga definitivt när skådespelets sista akt började är osäkert, dock är det klart att mannen som spåddes till Kekkonens arvtagare har fallit långt från sin forna glans. År 2011 var tungt för Paavo, det var första gången på 40 år han föll ut från riksdagen, men detta var inte slutet på sagan Paavo studsa tillbaka som en gummiboll för att ställa upp i valet om Centerpartiets ordförandeskap 2012, men förlorade till Sipilä. Ej blev han heller vald till minister i den nya regeringen 2015. Förbittrad av sin förlust grundade han sitt egna parti, medborgarpartiet, och med två

partiböcker i hand planerade han sin revansch för att återvinna sin ära och bli centerpartiets ordförande. Men denna gång studsa han inte tillbaka. I ett av historiens ”et tu Brute” tillfällen meddelade centerpartiet att han inte får ställa upp i ordförandeval på grund av sitt dubbla medlemskap och strax därefter slängdes han ut ur sitt egna parti, medborgarpartiet, och därefter även av centerpartiet.

Alltid tapper i själen grundade han åter ett nytt parti för att få revansch. ”The show must go on” - men denna gång står stjärnorna inte rätt. Historien upprepar sig två gånger, först som en tragedi, sedan som en fars.

Förra december skrevs det nya partiet i partiregistret. I januari i år publicerade sju stjärnors rörelsen sina sjuttio stjärnkandidater, däribland en sagofigur vid namnet Börje Börgelsson. I februari tog han med i

drömteamet den till fängelse dömda brottslingen MV-lehtis grundare Ilja Janitskin. Våren visar hur tragikomedin fortsätter, men om något är säkert, är det att den fortsätter långt efter att publiken tröttnat och gått hem - ”The show must go on”. Paavo kommer att dra ut den sista akten med encore efter encore, men till slut måste ridån stängas och lamporna släckas. Och vad kommer recensenterna att skriva?

Där Paavo en gång gick med Kekkonen går han idag med en sagofigur och en dömd brottsling. Paavo kunde leva för evigt som en bejublad äldre statsman men i dag är han nationens narr. Lärdomen är att ibland är en för hård vilja att fortsätta ens egna fördärv, man skall sluta på toppen; det visste Ultra Bra och Cheek men Paavo fick inte memot – Paavos turné fortsätter.

Komposten 01/2019 21

Novell:

Karl Kopfs sägner Te x t & b i l d : A l e x a n d r a B j ö r k l u n d

Morjens, Karl Kopf här. Hur är läget?

Själv är jag sketen, tom och vilsen någonstans i Studde men det är väl de flesta av oss.

Jag har nu stått på ett bord här sen ifjol men hei ei kukaan välitä.

Här finns både kiva mänskoo, kaffe och Ösis. Värre skulle de väl kunna vara. Vissa av oss kommer ju nämligen aldrig tillbaka. Jag minns de som igår. Första gången då kaikki meni pieleen; dagen då Mati försvann ...

De va nu en helt perus dag i torkskåpe som vilken annan dag som helst. Jag stod nu där och juba på me mina frendin om de ena å de andra då en hand plötsligt tog tag om Mati.

Vi blev förstås väldigt glada för Matis skull. De va kunnon siisti att just han blev vald. De bästa som trots allt kan hända en mugg är ju att bli fylld, men jag var naiv.

Hålet Mati lämnade efter sig den dagen var en tomhet som varken kaffe, te eller någon annan drickbar sub-

22 Komposten 01/2019

stans sku kunna fylla. Jag minns hur jag stod där våt, nysköljd och uttömd efter mitt sista kaffepass och väntade på honom. Lamporna släcktes och skåpet stängdes. Mati var sale borta ...

Nästa dag togs jag ut och placerades på diskbänken. Medan jag stod där spetsade jag mitt öra för att lyssna ifall någon hört någo om Mati.

Kahvikalli puttrade nu bara på om sig själv som vanligt. Han hade varken sett eller hört någo. Jag höll på att tappa hoppet när Tessa Te sattes ner vid min sida.

—Hei jäbät ja tror ja vet var Mati finns.

—Va på riki?

—Jo jag hörde igår när en soc&kommare satt å jutella vähä me sin ihastus. Di va oikeesti så supersöta!

Ni borde ha sett dem. Anyways, hen hade tydligen lämna en mugg uppe i redaktionen. De e förmodligen där Mati e.

—I redaktionen...Va e de fö någo?

—Nå sale int vet ja men de låter nu int jättekiva. Jag menar hör nu bara

på namne.

—Vadå? Redaktionen?

—Jaa Kopf REDUCTION. Ha du ens läst enkku? De betyder att man minskaa på någo.

—Vena nu lite så du menaa att Mati...

—Hei, rauhoittukaa nyt ja mena nu bara siis att de int låter som på Strömsö direkt. Å hei ni hamnar i alla fall int i Komposten som jag. Men nue ja menossa bois. Vi nägyy!

Med de orden försvann Tessa Te från diskbänken. I tystnad stod jag kvar och tittade ut över StudOrg-rummet.

Det var just där och då jag bestämde mig. Jag skulle ta mig till redaktionen om jag så skulle spricka eller krossas på kuppen. Kosta vad de kosta vill.

Det har gått många år sedan den dagen men här står jag ännu och väntar.

Väntar på den dagen då någon kommer lyfta upp mig från detta bord och bära mig till dig, så håll ut Mati. En dag kommer vi återigen att ses. En dag kommer jag att nå redaktionen.

KOMPOSTENS KONTAK TANNONSER Är det något som du riktigt mycket vill ha? En femma i nästa tent, hitta din borttappade studentmössa eller kanske en käraste vid din sida? Skriv in till Komposten och låt dina innersta begär bli uppfyllda!

JAG VILL HA SIIILLLL!!!!!!!

Söker Börje, han har försvunnit från mitt register!

måsen

Paavo Väyrynen

Söker någon som skulle kunna sjunga mig till sömns under tentveckorna.

Tentstressaren

En vegansk dallasbulle sökes. Gärna en verVänligen returnera min halare. Jag är totalförstörd sion med respekt för originalet gällande smak av de senaste tidernas händelser, ty min ack så och munänsla. wunderschöna halare är försvunnen :-( eller borde jag säga stulen?

Ersättning i form av kram och puss på kinden utlovas enligt resultatet av framgång med de Det ryktas att min halare sågs senast i ett kompriovannämnda. Tarjouspyynnöt ja yhteydenotot merat tillstånd på Nylands Nations lokaliteter. Mera via telefon, om du råkar få numret rätt. Tips: specifikt hade halaren klätts på en s.k. uppblåsbar börjar med ”0”.

Barbara. Varefter den ärekränkts av diverse nationsaktiva som utfört en akt av bukkake, med vad jag Hemiveva kan bara hoppas var vaniljsås, på henne, det vill säga min kära vän, den gula halaren.

VF?!™ media international LLC utmanar SocKom memes till duell.

Duellen tar formen av ett baramaga slagsmål och går av stapeln 20 april vid soluppgång.

Svara på detta utmanande genom en kontaktannons i påföljande sockomposten.

Ifall utmanandet inte besvaras före det angivna datumet deklareras ni till Fake News. - sanningen förpliktar

Returnera halaren, gärna tvättad, till StudOrg rummet. Om ej, må lopporna från tusende kameVF?!™ media international LLC ler hemsöka ert... organ. med ytterst vänliga och förhoppningsfulla hälsningar fyllda av skonande och syndernas förlåtelse.

Anonym Hej! Jag har lämnat mina hjärnceller någonstans i Studorg rummet och nu kan jag inte hitta dem mer!

Kontakta mig kellykonstig@helsinki.fi ifall du råkar se dem! Skälig hittelön utlovas!

KellyKonstig

Behöver verkligen en soffa och nya stolar. Alla våra stolar har nämligen av okända orsaker gått sönder.

Ni kan kontakta mig på jodel om ni har soffor eller stolar att ge till mig :) Mc B

Jag vill börja en klubb vars mål är att snylta på staten så mycke som möjligt! Jag befinner mig oftast i 2våningens festsal(invavessan)

Lennu

Hej jag söker en kamrat som skulle vara intresserad av att idka moraliskt fördömbara aktiviteter i enrum.

Motivation att studera sökes. Har varit borttappat sedan 2011. Saknaden är stor, snälla hjälp mig att hitta min motivation igen.

Törstsläckaren

Omotiverad studerande

Söker skribenter samt andra intresserade till nästa nummer av Komposten. Kontakta sockomposten@gmail.com, ryck chefredaktör Moa i ärmen eller kom på nästa redaktionsmöte!

Soc&komposten

Komposten 01/2019 23

FĂślj oss pĂĽ instagram! @sockomposten