Finns lyckan i buddhismen?

Den första av de fyra ädla sanningarna beskrivs ofta i läroböcker som “Allt är lidande”. Detta är något Maria Björklunds högstadieelever reagerar på vilket tenderar att få buddhism att framstå som en nattsvart religion. För att nyansera en sådan förståelse har Maria konstruerat en frågedriven undervisning (FDU) där eleverna får undersöka om lyckan finns i buddhism. I artikeln beskriver hon hur eleverna genom FDU:n får arbeta med några utvalda begrepp i syfte att utveckla en nyanserad förståelse av buddhistisk tradition. ofta diskuteras i undervisning om buddhism. Maria Björklund ville genom sin FDU att eleverna skulle förstå dukha i relation till, och med hjälp av, begreppet sukkha som ordagrant betyder “good space” och beskrivs som långsiktig glädje, lätthet och lycksalighet. Även om Marias tanke med undervisningen var att starta i elevers förståelser av lycka och med hjälp av dessa utforska buddhistiska innebörder av begreppet, så visade det sig att undervisningen snarare bidrog med underlag för elever att själva fundera vidare över vad lycka betyder för dem. Foto: Wonderlane, CC BY 2.0

”När ska vi börja med buddhismen? Vi håller ju bara på med kristendomen och de andra abrahamitiska religionerna.” Det här en fråga och en uppfattning jag hört många gånger under mina år som religionskunskapslärare på högstadiet. Eleverna har en längtan att läsa om buddhism som något spännande och nytt. Jag tycker mig dock ha sett att något krockar mellan elevernas ursprungliga bild av buddhism och buddhistisk lära som de kan uppleva som abstrakt och enbart negativ. Sanningarna om “lidandet” kan vara svåra att greppa för en tonåring och många gånger har elevernas entusiasm förbytts till besvikelse och en känsla av att det låter alltför dystert och är ingenting för dem.

Nyansera elevers förståelse

Med hjälp av det här undervisningsupplägget har jag velat ge mina elever i åk 9 möjlighet att utforska relationen mellan “lycka” och “lidande” i buddhism. Min utgångspunkt har varit att ta tillvara elevernas entusiasm för buddhism, samtidigt som de genom att arbeta med centrala buddhistiska begrepp från olika perspektiv och undersöka dem i relation till varandra ska utveckla en nyanserad och fördjupad förståelse av buddhistisk tradition.

För att skapa möjligheter för mina elever att utveckla en nyanserad förståelse av buddhistisk tradition (som inte fastnar i att buddhism endast handlar om lidande) har jag konstruerat en frågedriven undervisning (FDU) utifrån frågan “Finns lyckan i buddhismen?”. FDU:n tar avstamp i de kontrasterande begreppen ”lycka/sukkha ” och ”lidande/dukkha”. Först och främst ville jag utgå från ett begrepp som elever lätt kan relatera till, det vill säga lycka/sukkha (tillfredsställelse eller hållbar lycka) och ställa det bredvid det inom buddhistisk tradition så centrala begreppet dukkha, (otillfredsställelse, lidande, disharmoni, sorg eller “det som skaver”). Dessutom är strävan efter lycka något allmänmänskligt som finns i alla religioner och därför relevant att fokusera på i undervisningen.

Min erfarenhet som högstadielärare är att när elever ska resonera om levnadsmål och buddhism skriver de ungefär så här: ”Målet för en buddhist är att sluta återfödas och nå nirvana. Vägen dit är att förstå de fyra ädla sanningarna som säger …” De redogör för alla detaljer från lärobokens ibland standardiserade beskrivningar, men sällan syns där en förankrad förståelse av begreppen och hur de hänger samman i deras svar. Att få fler elever att inte stanna vid den här typen av “mekaniska” svar utan istället få dem att kunna resonera på ett sätt, där de kan fylla begreppen med innehåll och kanske mening och koppla ihop dem med varandra är alltså det första jag vill komma åt med den här undervisningen.

För att nå dit menar jag att eleverna behöver få en mer nyanserad och fördjupad förståelse av relevanta begrepp som ligger till grund för buddhistisk lära samt förstå dem i ett sammanhang. Dessutom vill jag att de ska få komma i kontakt med många olika former av buddhism för att se den inre variation som finns inom buddhistisk tradition. Övningarna i det här upplägget är gjorda med syfte att eleverna ska få möjlighet att träna på dessa delar.

Undersöka lycka i buddhism

FDU:n “Finns lyckan i buddhismen?” är tänkt att ta fyra lektioner i anspråk, från den inledande iscensättning till den examinerande slutuppgiften. För att ta vara på elevernas nyfikenhet inför avsnittet buddhism startade vi med huvudpersonen själv. Eleverna fick börja med att beskriva sin egen bild av Buddha. Därefter fick de två bilder föreställande Buddha. Den ena bilden visade en leende Buddha och den andra en koncentrerad och mer allvarlig Buddha i meditation. Eleverna fick jämföra de båda bilderna och skriva ner vilka känslor de tyckte att bilderna förmedlade. Syftet med övningen var dels att de skulle få syn på den mångfald som finns när det gäller avbilder av Buddha, dels ge dem en första ingång till begreppsparet sukkha och dukkha genom att studera Buddhas ansiktsuttryck. I uppföljningen av övningen samtalade de om ifall bilderna förmedlar att Buddha verkade vara lycklig, fridfull och tillfreds eller lidande och otillfreds. Detta var starten till att sedan arbeta med de fyra stödfrågorna som tillsammans skulle ge underlag att bevara frågan om lyckan finns i buddhismen.

I arbetet med den första stödfrågan: Vad är lycka?, fick eleverna inledningsvis beskriva vad lycka är för dem och om lycka har något med religion att göra. Därefter fick de se ett klipp från Ur-serien Himmel och jord (”Jakten på lyckan”, UR 2012) där filosofen Bengt Brülde resonerar om lyckobegreppet utifrån fyra former: eufori, sinnesfrid, att ha hälsan samt att helt enkelt vara nöjd med livet. I klippet talar också religionshistorikern Karen Armstrong om religionens roll för den mänskliga lyckan.

Genomgående under FDU:n fick eleverna föra anteckningar i ett anteckningsunderlag som jag samlade in efter varje lektion. När jag läste deras reflektioner i samband med stödfråga ett om lyckobegreppet såg jag fördelen med att utgå från det vardagsnära begreppet lycka och sedan låta dem möta olika källor som visade en mer komplex innebörd av begreppet. I stort sett alla elever kunde efter lektionen resonera om de olika formerna av lycka och detta visade sig senare vara mycket värdefullt när de skulle arbeta med centrala tankegångar inom buddhism. Övningen fick eleverna att se att ett begrepp kan ha flera innebörder som inte är exakt samma sak men som ändå har något gemensamt. När vi längre fram i FDU:n arbetade med “de fyra ädla sanningarna” och dukkha hade eleverna lättare att förstå innebörden, när de förstod att det kan tolkas som att det är den kortsiktiga lyckan som ger upphov till känslan av otillfredsställelse. När de dessutom fick komma i kontakt med begreppet för den hållbara lyckan, sukkha, breddades elevernas bild och de uppfattade inte längre buddhistisk lära som lika livsförnekande och svart som jag upplever att andra elevgrupper har gjort.

Efter undersökningen om lyckobegreppet fortsatte arbetet med Buddhalegenden och den andra stödfrågan: “Var Buddha lycklig?” Eleverna fick se en animerad film om Buddhas liv. Med utgångspunkt i den filmen och de olika innebörderna av begreppet lycka kunde eleverna utveckla diskussionen från iscensättningen om huruvida Buddha var lycklig.

Genom den tredje stödfrågan: “Vad säger läran om lycka? “, fick eleverna arbeta med delar av buddhistisk lära och i synnerhet “den åttafaldiga vägen”. Jag inledde med en kort genomgång om “de fyra ädla sanningarna” och “den åttafaldiga vägen” samt förklarade begreppen sukkha, dukkha, dāna (här: givmildhet) och nirvana. Eleverna fick därefter sätta igång med stödfrågans huvuduppgift som bestod av en gruppövning, en så kallade “lappövning”. Uppgiften var att de skulle gå igenom den åttafaldiga vägens åtta ekrar punkt för punkt och diskutera om de fyra ovanstående begreppen kunde kopplas till ekrarna. Som ett underlag för att göra det så fick eleverna dels en schematisk modell (se bild) av den åttafaldiga vägen, dels post-it lappar där de skulle motivera vilket/vilka av de fyra begreppen som de menade kunde kopplas till vilken eker. Med hjälp av modellen, färgpennor och post-it-lappar diskuterade och laborerade eleverna sig fram till ny kunskap om såväl begreppens och de åtta stegens betydelse som om hur de hänger samman. Eleverna fick dessutom tillsammans dela in de åtta stegen i kategorierna visdom, moral och meditation för att på så sätt få en överblick över vad den åttafaldiga vägen handlar om. Slutligen fick eleverna diskutera vilka av stegen som de upplevde som svårast respektive enklast att följa. Syftet med detta var att förankra innebörden i de olika stegen genom att koppla den till dem själva.

Genom den fjärde stödfrågan: Hur kan en buddhist tänka om lycka? ville jag visa på inre variation och mångfald inom buddhistisk tradition för att på så sätt bidra till en nyanserad förståelse. Därför fick eleverna i stödfråga fyra möta buddhister, några kända andra mer anonyma, som talade om buddhism och lycka. De fick analysera citat av Dalai Lama, se en intervju med skådespelaren Richard Gere samt höra en brittisk munk tala om buddhistisk lära. Slutligen fick de, genom en mailkonversation, möta en svensk student som pluggar buddhistisk filosofi i Katmandu. Han berättade hur han tänker kring buddhism och lycka. Eleverna kunde på så sätt få flera inifrånperspektiv att ta med sig in i arbetet med att förstå buddhistisk lära och dess koppling till lycka.

Arbetet avslutades med en examination där eleverna i den summativa slutuppgiften skriftligt besvarade frågan: Finns lyckan i buddhism? Som stöd fick de ha med sig sitt anteckningsunderlag från arbetet med stödfrågorna och de uppmanades att använda begrepp såsom dāna, dukkha, sukkha, nirvana, de fyra ädla sanningarna och den åttafaldiga vägen. Jag påminde extra om att de skulle använda sig av det de gjort i övningen kopplat till stödfråga tre (där de kopplade ihop begrepp med stegen i den åttafaldiga vägen).

Elevers lärande

Vilket nytt lärande om buddhism uppstod då genom att eleverna fick arbeta med begreppsförståelse på det här sättet? Med utgångspunkt i elevernas stödanteckningar, diskussioner under gruppövningen och den summativa slutuppgiften tycker jag mig se tre kunskapsområden där nytt lärande uppstått: Fler elever har (i) utvecklat sina resonemang, (ii) fått med sig fler begrepp som de med relativ säkerhet kan använda samt (iii) kunnat ge fler exempel på inre variation inom buddhistisk tradition.

Elever som tidigare skrivit relativt enkla resonemang skriver nu mer utvecklat, mycket tack vare att de fått med sig många exempel som bidragit till att göra abstrakta begrepp och tankegångar mer konkreta och enklare att relatera till och förstå. Här har alltså källorna som de arbetat med i anslutning till varje stödfråga varit av betydelse. Bland de elever som redan behärskar resonemangsskrivandet bra kan jag se att de använder sig av fler perspektiv och kan se komplexiteten i en religion på ett tydligare sätt än de gjorde innan.

Begreppsförståelse är ett viktigt led för att nå fördjupad kunskap. Den här elevgruppen har fått med sig

I stödfråga tre arbetade eleverna med en schematisk modell där de skulle undersöka begreppet sukha i relation till den åttafaldiga vägen. Först fick de fundera på om begreppet lycka/tillfredsställelse (sukkha) gick att koppla till det specifika steget och även ge ett exempel på vilket sätt. Vidare skulle eleverna fundera på hur de olika stegen kan relateras till andra begrepp såsom nirvana, dukkha och dāna. Slutligen fick de diskutera vilka av stegen som kändes lättast/svårast att följa och hur det kan skilja sig om en lever som lekman eller i kloster. Foto: Maria Björklund andra begrepp än vad läroboken tar upp. Jag valde ut begrepp som eleverna behövde för att komma bortom bilden av buddhism som enbart lidande. Dessutom har jag valt att använda palitermerna dukkha, sukkha, nirvana och dāna eftersom de ursprungliga begreppen kan ge en rikare innebörd än de svenska översättningarna. Det är just en sådan nyanserad och fördjupad förståelse som undervisningen fokuserat på. Sen tror jag många elever tycker det att det är roligt att lära sig något nytt och att det känns mer på riktigt när originalspråket finns med. Eleverna lyfte i sin utvärdering fram “lappövningen” i stödfråga tre som central för deras förståelsen av begreppen sukkha, dukkha, dãna och nirvana samt av innebörden av de fyra sanningarna.

Jag som lärare kan också se att eleverna även på egen hand använde begreppen i slutuppgiften på ett sätt som visar att de behärskade dem i högre grad än tidigare undervisningsgrupper gjort. Jag tänker att det kan vara själva görandet som bidrog till en sådan begreppsförståelse. Med görandet menar jag att de i samarbete fysiskt organiserade begrepp i relation till den åttafaldiga vägen och att de funderade tillsammans över vad det skulle innebära att följa de olika stegen samtalen.

Att se inre variation och att det finns olika sätt att vara buddhist på, var ytterligare ett av målen med FDU:n. Min tanke var att eleverna genom arbetet med stödfråga fyra skulle kunna hämta exempel från de fyra olika buddhisternas resonemang om lycka och på så sätt se en inre variation. I slutreflektionen var det några elever som refererade till källorna men nästan ingen kommenterade hur dessa buddhisters syn på lyckan skilde sig åt och vad det kan ha berott på. Det var i stället genom gruppövningen (stödfråga tre) som eleverna fick syn på den inre variationen och då i arbetet med ”den åttafaldiga vägen”. Så här sammanfattade en elev skillnaden mellan munkars och lekmäns förutsättningar att nå målen: “Rätt kunskap och rätt sinnelag kräver mer kunskap och passar bättre för munkar” men ‘rätt tal’ och ‘rätt handling’ är för alla, man behöver inte vara religiös för att vara en bra människa. Vissa av ekrarna i lärans hjul kräver mer av dig och blir på så vis något som inte alla kan leva upp till medan andra delar gäller alla, du behöver inte ens vara troende för att räknas in. Buddhismen kan alltså se olika ut för olika buddhister.”

En lärdom jag tagit med mig när det gäller att synliggöra inre variation är hur viktigt det är att ge eleverna möjlighet att få möta olika inifrånperspektiv och höra personer som definierar sig som troende. Så här uttryckte sig en elev: ”Det var en viktig kunskap att höra vad munkar och Dalai lama tänker om den buddhistiska läran för det ger mig förståelse för vad de som är verkligen troende tänker om sin religion och om sin lära och målet ”. De här exemplen refererar till möten genom text och film. Ett annat sätt kan vara genom studiebesök på ett buddhistiskt center eller som här när klassen fick komma i kontakt med en ung praktiserande buddhist och hans tankar om buddhism och lycka samt hans förklaring av de centrala begreppen. Ett värde med det mötet var att hans svar hade stark förankring i buddhistisk tradition samtidigt som han kunde hämta exempel från elevernas egen kontext. Hans egen skoltid låg inte så långt tillbaka i tiden och han förstod vad som krävdes för att bredda schablonbilden av läroboksbuddhism. Genom att eleverna kunde identifiera sig med honom (och han med dem) fördes den buddhistiska läran närmare eleven själv (jfr Britton, 2019).

Engagerade elever

Slutligen vill jag knyta tillbaka till utmaningen att bevara elevernas engagemang. Bidrog det här upplägget till att eleverna behöll sin entusiasm inför att studera buddhism eller upplevde de även denna gång buddhism som alltför nattsvart? Jag tycker mig kunna svara ja på första delen av frågan och vill lyfta fram två faktorer som jag tror bidrog till detta:

För det första tror jag det faktum att vi utgick från en existentiell fråga om lycka som eleverna kunde relatera till, gjorde att det kändes angeläget för dem som individer och att det i sin tur motiverade dem till att vilja förstå mer av buddhistisk lära. Eleverna skriver i sina utvärderingar att de fick inspiration och nya perspektiv att ha med i sina egna liv genom att de börjat tänka mer på vad på vad lycka är för dem.

För det andra så har arbetssättet i form av de konkreta övningarna, inte minst den om den åttafaldiga vägen, bidragit till engagemang. Många elever framhöll den som ett viktigt steg till ökad förståelse, och jag kunde under det arbetet se att eleverna var mycket fokuserade på uppgiften.

Jag vill avsluta med ett citat som en elev skrev i sin utvärdering: “Jag har lärt mig fler begrepp, själv börjat fundera mer över lycka och förstå religion mer”. Jag tycker den här elevens tankar fångar min målsättning med FDU:n på ett fint sätt.

Den här artikeln är tidigare publicerad i Religion och Livsfrågor 2022:4

Referenser

Britton, T. (2019). Att möta det levda: Möjligheter och hinder för förståelse av levd religion i en studiebesöksorienterad religionskunskapsundervi- sning. Diss., Stockholms universitet. Hämtad från: http://su.diva-portal.org/smash/get/ diva2:1356856/FULLTEXT01.pdf

Bstan-’dzin-rgya-mtsho, & Cutler, H.C. (2001). Lycka!: en handbok i konsten att leva. ([Ny utg.]). Malmö: Richter.

Everyman (2003). Richard Gere’s Buddhism Part 1. Hämtad från: https:// youtu.be/_OASbnKFXUE

Grubin, D. (2010). The Buddha: The Story of Siddhartha. Hämtad från: https://youtu.be/fPSuPSPGs5Y

Himmel och jord. Jakten på lyckan (2012). UR play, Utbildningskanalen https://ur play.se/program/173983-himmel-och-jord-jakten-pa-lyckan Brülde: Så blir man lycklig (5.25 – 6.12 min) och intervju med en buddhistisk munk (07.45 – 11.37).

Mathieu, Z. (2018). The legend of Buddha. Hämtad från: https://youtu. be/8UrVNpFunME

Text: Maria Björklundhögstadielärare i geografi, historia, samhällskunskap och religionskunskap, Rålambshovsskolan, Stockholms stad.

Läs mer … om frågedriven undervisning och ladda ner denna och andra FDU:er på www.so-didaktik.se/natverkforfragedrivenundervisning