Issuu

Normalisera arbetsgivaravgiften 2022 Sänk nivån, så den blir i linje med omvärlden

TA Dr. Nima Sanandaji

Normalisera arbetsgivaravgiften 2022 Sänk nivån, så den blir i linje med omvärlden

Dr. Nima Sanandaji

Småföretagarnas Riksförbund Pottenborgsvägen 4 B 263 57 Höganäs Org.nr: 802428-5820 Telefon: 042 – 34 28 50 Grafisk designer: Andreea-Ioana Șutac

Innehållsförteckning

Sammanfattning

Förord

Inledning

Genom arbetsgivaravgiften blev Sverige ett högskattesamhälle

Internationell jämförelse av arbetsgivaravgifter och skattekilen

Sänkt arbetsgivaravgift ger fler jobb, stärker företagen, och ökar drivkrafterna till företagande

Länder med lägre arbetsgivaravgifter har liknande välfärd som Sverige

Policyförslag: Generell sänkning av arbetsgivaravgiften, med regional differentiering

Referenser

Sammanfattning Andra länder har sänkt skatterna på arbete – Sverige halkar efter

nder senare tid har skattekilen1, alltså den kombinerade effekten av bland annat arbetsgivaravgifter och inkomstskatt, sänkts i flera OECD-länder, men inte i Sverige. I en tid präglad av ekonomiska osäkerheter skapade av pandemirestriktioner, krig, störningar i globala värdekedjor och inflation, finns goda skäl att också Sverige verkar för sänkt arbetsgivaravgift, så att jobbskapande och företagstillväxt kan stimuleras. Inte minst är detta viktigt för att främja jobbskapande för grupperna unga och utrikesfödda. Fokus ska inte vara på riktade och tillfälliga reformer, utan generella och långsiktiga anpassningar till omvärlden och till samhällsekonomins förutsättningar. I en nyligen genomförd forskningsgenomgång framgår tydligt att sysselsättningseffekten av att sänka arbetsgivaravgiften har underskattats i den svenska debatten.2 Forskningen som sammanfattas i denna rapport visar att en sänkning av arbetsgivaravgiften inte bara leder till fler jobb, utan också till andra positiva effekter – som stärkta drivkrafter till företagande och arbete samt ökad lönsamhet bland företagen. Sänkningen av arbetsgivaravgiften är en utomordentligt viktig reform för att förbättra småföretagens villkor, och Småföretagarnas Riksförbund menar att en rimlig målsättning är att nivån i Sverige långsiktigt ska normaliseras i relation till det jämförbara OECD-länder.

Arbetsgivaravgifterna i Sverige är 15 procentenheter högre än OECD-genomsnittet Lagstadgade arbetsgivaravgifter uppgår till 31,42 procent i Sverige, vilket är hela 15 procentenheter högre än OECD-genomsnittet. För den genomsnittliga ensamstående inkomsttagaren är skattekilen 42,7 procent, vilket är 5,4 procentenheter högre än genomsnittet för övriga OECD-länder. En sänkning av arbetsgivaravgiften med sex procentenheter skulle leda till att Sverige tar igen halva denna skillnad. I omvärlden är det inte ovanligt med lägre skatter för gifta med barn. Skattekilen för gifta med två barn i Sverige är hela 9,5 procentenheter högre än genomsnittet för övriga OECD-länder. En sänkning av arbetsgivaravgiften med 6 procentenheter skulle minska skillnaden i skattekilen, för gifta med två barn med knappt 30 procent jämfört med det 1 Enligt Skatteverket är definitionen ”Med skattekil avses den totala skatteberoende marginaleffekten på en extra arbetsinsats. Därvid beaktas förutom socialavgifterna (skattedelen av dessa, se ovan) och inkomstskatten på förvärvsinkomster också konsumtionsskatterna. Skattekilen kommer därmed att ange skillnaden mellan ökningen av arbetsgivarens kostnad för arbetskraften, ibland kallad den reala produktlönen, och ökningen av individens reala köpkraft med hänsyn tagen till alla förändringar av skatter (och inkomstberoende bidrag) som påverkas av inkomstökningen, ibland kallad den reala konsumtionslönen”

2 Daunfeldt & Gidehag (2021).

genomsnittliga OECD-landet – vilket skulle vara en början mot en normalisering. Har Sverige systematiskt bättre välfärd jämfört med de fem länder som ligger mitt i spridningen av lagstadgade arbetsgivaravgifter bland jämförbara länder? Analysen i denna rapport visar att så inte tycks vara fallet, framför allt inte kring de välfärdsmått som är kopplade till arbetsmarknaden.

Sänkning av arbetsgivaravgiften med 6 procentenheter skulle skapa ca 77 500 jobb i storstadslänen och 63 000 jobb i övriga landet Som Almega visat i en aktuell rapport beräknas att en sådan sänkning av arbetsgivaravgiften skulle leda till att 140 500 jobb skapas i Sverige, och reformen är dessutom till 58 procent självfinansierad då fler kommer i arbete och betalar skatt.3 Baserat på antagandet att detta jobbskapande skulle ha samma fördelning, som fördelningen av jobben i privat sektor i landets olika län, har denna rapport uppskattat hur många jobb denna reform skulle skapa i olika delar i Sverige (se tabell 1). Sammanlagt skulle cirka 77 500 jobb skapas i de tre storstadslänen, och ytterligare 63 000 jobb i övriga landet vid en sänkning av arbetsgivaravgiften med 6 procentenheter. Om sänkningen differentierades på basis av kommunernas demografiska situation (med mer sänkning för de kommuner som har lägre befolkningstäthet) skulle effekten vara något mindre i storstadslänen och något större i övriga landet – men även i detta fall skulle hela Sverige få fler jobb tack vare en lägre arbetsgivaravgift. Geografisk differentiering är i linje med det system som finns i bland annat Norge. Ett sådant system leder inte till samma skeva konkurrenssituation som när arbetsgivare på samma ort får olika arbetsgivaravgifter beroende på den anställdes bakgrund eller ålder.

3 Almega (2021).

Tabell 1. Antalet nya jobb som 6 %-enheters sänkning av arbetsgivaravgifterna skulle ge upphov till

Stockholms län

37 210

Uppsala län

4 030

Södermanlands län

3 030

Östergötlands län

5 720

Jönköpings län

5 030

Örebro län

3 620

Västmanlands län

3 280

Jönköpings län

5 030

Kronobergs län

2 840

Kalmar län

2 930

Gotlands län

680

Skåne län

16 490

Blekinge län

1 730

Hallands län

3 900

Västra Götalands län

23 840

Värmlands län

3 340

Dalarnas län

3 450

Gävleborgs län

3 350

Västernorrlands län

2 970

Jämtlands län

1 590

Västerbottens län

3 300

Norrbottens län

3 160

Förord

rbetsgivaravgift infördes i Sverige 1960 och utgjorde från början några procent av arbets-tagarens bruttolön. Därefter höjdes arbetsgivaravgiften successivt och har sedan slutet av 1970-talet legat över 30 procent. De största delarna av arbetsgivaravgiften är allmän löneavgift (11,62 %) och ålderspensionsavgift (10,21 %). Eftersom ”avgifterna” (utom ålderspensionsavgift) inte kopplas till någon förmån måste 2/3 betecknas som ren skatt på arbete. Ekonomistyrningsverket anger arbetsgivaravgifter som ”indirekt skatt på arbete” i Rapport om Utfallet för statens budget4. Att höja avgifterna (skatterna) under 1960- och -70-talet gick ganska lätt. Exportindustrins goda konkurrenskraft upprätthölls genom ideliga devalveringar av svenska kronan vilket i slutändan skapade inflationstryck, stigande räntor och förlorade marknadsandelar för exportindustrin. Nu är situationen en annan och Sverige måste anpassa sig till omvärldens nivåer. Genom att sänka skatterna på arbete och företagande kommer fler i arbete och därmed minskar kostnader för bl.a. arbetsmarknadsåtgärder (som i många fall visar sig ineffektiva), a-kassa och sjukförsäkring. Resultat blir ökad skatt på inkomst från arbete och företag. Den allmänna löneavgiften utgör sedan länge en utjämningspost inom arbetsgivar- och egenavgifter. Höjs eller sänks andra delar sänks eller höjs den allmänna löneavgiften för att ge oförändrade intäkter till statskassan och avgifter för företagen. När avgiften infördes 1995 var syftet att finansiera Sveriges medlemskap i EU och uppgick till 1,5 %. Sedan 2009 har riksdagen bestämt att arbetsgivaravgiftens ”rätta nivå” är 31,42 % (vilket måste ses som matematik i den högre skolan att avgöra på andra decimalen), och den nivån har man ”lyckats” behålla genom höjningar av den allmänna löneavgiften. Denna får anses som en ren bestraffning för den arbetsgivare som önskar betala vita löner. För att öka förståelsen för det svenska skattesystemet skulle även indirekta skatter, till vilket arbetsgivaravgiften räknas, redovisas tydligare. Man kan tänka sig att på kvittot från Systembolaget anges hur mycket alkoholskatt som belastar varan. Vid tankning av bilen skulle kvittot kunna ange hur mycket energi- och koldioxidskatt som staten tar in på varje liter. En självklar konsekvens skulle också vara att lönebeskedet anger hur mycket som betalas in i arbetsgivaravgift. En bruttolön på 30 000 innebär nästan 10 000 i arbetsgivaravgift och cirka 8 000 i inkomstskatt, vartill kommer mervärdeskatt på konsumtionen om minst 2 000 kr i månaden. Det innebär att av en samlad lönekostnad på 40 000 hamnar 20 000 hos det allmänna (50 %). Det är dags att Sveriges företagare får beslutanderätt 4 https://www.esv.se/contentassets/6247740ce1d44821a75069491e6e9a9d/2022-21-utfallet-for-statens-budget-2021.pdf

över hur företagets kostnader ska fördelas, vilket innebär att man måste normalisera arbetsgivaravgiften i Sverige. VI kan inte längre ha betydligt högre arbetskraftsskatter än jämförbara länder. Vid enkätundersökningar bland Småföretagarnas riksförbunds medlemmar uppgav över hälften att de skulle anställa fler om arbetsgivaravgiften halverades. Störst effekt skulle de få för mikroföretag med färre än 10 anställda. Under i vart fall de senaste 30 åren har en majoritet av nya arbeten skapats av just små- och medelstora företag. Det blir därför extra viktigt att de minsta företagen snabbt kan få en ordentlig reduktion av arbetsgivaravgiften. Erik Sjölander

Inledning

n av de viktigaste företagarfrågorna i Sveriges är nivån på arbetsgivar- och egenavgiften. Dessa indirekta skatter5 på arbete, som i denna rapport kollektivt kallas för arbetsgivaravgifter, är högre i Sverige än i många andra utvecklade ekonomier. Den höga nivån minskar drivkrafterna både till företagande och arbete. Då en lön betalas ut måste företagaren även betala lagstadgad arbetsgivaravgift, avtalade sociala avgifter och preliminär inkomstskatt. I andra länder får den anställde själv betala vissa av dessa avgifter. Egenavgifter betalas i samband med att de som driver enskild näringsverksamhet, eller är delägare i handelsbolag, ”betalar ut lön” till sig själva. Även för genomsnittliga och lägre inkomster går ungefär hälften av lönekostnaden till skatter, inklusive avtalade avgifter. En internationell utblick visar inte bara att nivåerna är lägre i omvärlden, utan att det dessutom finns en internationell utveckling mot lägre skatter på arbete, något som inte anammats i Sverige. I samband med coronapandemin har många andra ekonomiskt utvecklade länder genomfört olika reformer för att minska skattekilen på arbete så att jobbskapande främjas. Skattekilen är den samlade effekten av bland annat lagstadgade arbetsgivaravgifter och löneskatter. I det genomsnittliga OECD-landet minskade skattekilen med 0,4 procent mellan 2019 och 2020 – i Italien minskade nivån med hela 1,9 procentenheter och i USA med 1,4 procent. Sverige tillhör det fåtal OECD-länder som gick emot strömmen, då skattekilen på arbete i stället höjdes, om än marginellt, under samma period (på grund av en liten ökning av den genomsnittliga kommunalskatten).6 Det finns goda skäl för Sverige att i likhet med andra utvecklade ekonomier verka för att minska kostnaden för att anställa, så att jobbskapande kan komma i gång även för utsatta grupper. Detta inte minst efter en tid då ekonomin hämmats av olika former av osäkerheter – global pandemi, krig i Europa, internationella sanktioner, handelshinder och stigande inflation. Ökande anställningar innebär i allmänhet att företag expanderar och utvecklas.

5 ”Till de indirekta skatterna hör mervärdesskatten och punktskatter på alkohol, tobak och energi. Det gemensamma mervärdesskattesystemet gäller i allmänhet för varor och tjänster som köps och säljs för användning eller konsumtion i EU. Punktskatter tas ut på försäljning eller användning av vissa produkter. EU-lagstiftningen syftar till att samordna och harmonisera mervärdesskattelagstiftningen och harmonisera punktskatterna på alkohol, tobak och energi så att den inre marknaden ska kunna fungera korrekt.” https://www.europarl.europa.eu/factsheets/sv/sheet/81/indirekta-skatter 6 OECD (2021).

“

Det finns goda skäl för Sverige att i likhet med andra utvecklade ekonomier verka för att minska kostnaden för att anställa, så att jobbskapande kan komma i gång efter en tid då ekonomin hämmats av olika former av osäkerheter – global pandemi, krig i Europa, internationella sanktioner och stigande inflation.

Småföretagarnas Riksförbund menar därför att den svenska arbetsgivaravgiften behöver normaliseras, vilket bland annat skulle innebära en betydande kostnadsbesparing för landets företagare. Sänkta kostnader för arbetskraft skapar möjligheter för företag att expandera, anställa fler eller betala högre löner för kvalificerad personal. Med normalisering menas att den lagstadgade arbetsgivaravgiften läggs på samma nivå som i det genomsnittliga OECD-landet. Genomgången i denna rapport visar att utvecklade länder som har klart lägre arbetsgivaravgifter än Sverige klarar sina välfärdsåtaganden väl. En viktig forskningsgenomgång, som gjordes av Sven-Olov Daunfeldt och Anton Gidehag, når slutsatsen att sysselsättningseffekten av att sänka arbetsgivaravgiften har underskattats i den svenska debatten.7 Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att en sänkning av arbetsgivaravgiften inte bara leder till fler jobb, utan också andra fördelar – som stärkta drivkrafter till företagande och arbete, minskat bidragsberoende samt ökad lönsamhet och möjligheter till expansion bland företagen. Sänkningen av arbetsgivaravgiften är en väsentlig reform för att förbättra småföretagens villkor, och det är en rimlig initial målsättning att nivån i Sverige ska normaliseras i relation till det genomsnittliga OECD-landet. Sverige har under senare tid haft en mängd olika system för nedsättning av arbetsgivaravgiften, vilka varit riktade till särskilda grupper men som skiftat från tid till annan. Det finns fortfarande olika former av särskilda nedsättningar av arbetsgivaravgiften. Under 2022 belastas inte personer som är 85 år eller äldre av denna avgift och de som är mellan 66 och 84 år betalar endast 10,21 procent. Nivån är även nedsatt för unga. För personer som fyllt 15 år men ännu inte 18, betalas enbart ålderspensionsavgift på 10,21 procent, på löneandelar upp till 25 000 kronor. Över denna lönenivå betalas full arbetsgivaravgift. För de som är 19 till 23 år är nivån nedsatt till 19,73 procent, för löneandelar upp till 25 000 kronor per månad.8 Under 2022 kan också vissa företag, som del av Växa-stödet, få en nedsatt arbetsgivaravgift för sina två första anställda medarbetare – men stödet lär försvinna i slutet av året. 7 Daunfeldt & Gidehag (2021).

8 Ekonomifakta (2021).

Att avgiften inte tas ut för personer över en viss ålder, och är nedsatt för alla som är över 65 år, är rimligt med tanke på att de sociala avgifterna utgör en blandning av skatt och kollektiv försäkring. Personer som passerat 65 år inte får vara sjukskrivna eller arbetslösa, men avgiften sänks inte förrän året man fyller 66. De som är äldre har dessutom redan betalat in sina avgifter. Det kan också vara rimligt att behålla den lägre nivån för unga, men bara som en start tills nivån sänkts för alla och i synnerhet mikroföretagen. Men de olika tillfälliga sänkningar som genomförs för att sedan avskaffas, såsom rabatterade nivåer för unga, för de första anställda och för nyanlända migranter, är inga bra lösningar. Grundproblemet är att reformerna syftar till att uppnå en viss samhällsekonomisk effekt, som att få in fler unga på arbetsmarknaden, men sällan åstadkommer detta. Fokus har inte legat på att generellt sänka nivån och reformerna har inte heller fått någon bestående effekt. Det är inte lätt att sänka den generella nivån på arbetsgivaravgiften eftersom det medför en betydande förändring av det samlade skatteunderlaget. En sådan förändring är dock nödvändig för att Sverige ska ha ett rimligt skatteuttag på företagare och löntagare, och andra länder har uppenbarligen klarat detta. Generella och långsiktiga sänkningar av arbetsgivaravgiften bör genomföras. Småföretagarnas Riksförbund menar att man ska börja med en sänkning för de minsta företagen. Ifall EU:s minimi-regler9 tillåter det bör man börja med en sänkning för mikroföretag med färre än 10 anställda. Ifall detta inte fungerar får man sänka nivån för de första 9 anställda i alla landets företag. Man kan även tänka sig differentiering av arbetsgivaravgifterna utifrån kommuners demografiska förutsättningar, vilket bland annat Norge praktiserar. På så sätt kan en näringspolitisk inriktning skapas som a) normaliserar det svenska skatteuttaget i relation till omvärlden, samt b) balanserar systemet så att företag i de mer glesbefolkade delarna av Sverige, som i mindre utsträckning får del av statliga tjänster, inte behöver betala lika hög skatt på arbete. Sammanfattningen av studier om arbetsgivaravgift, som finns att läsa i denna rapport, visar att när arbetsgivaravgiften sänks och företagen får lägre produktionskostnader ökar företagens benägenhet att anställda. Detta gynnar särskilt dem som har en svag ställning på arbetsmarknaden utan att sänkningen behöver riktas mot dessa grupper specifikt. Särlösningar med riktade sänkningar behövs därmed inte för att sänkta arbetsgivaravgifter ska gynna grupper som har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden. Som alternativ till riktade sänkningar av arbetsgivaravgiften eller riktade lönesubventioner behövs en generell sänkt arbetsgivaravgift, vilken kan kombineras med utbildningsinsatser och lärlingsprogram. Lärlingsprogram anpassade till de mindre företagen kan spela en betydande roll, då de ger 9 https://ec.europa.eu/competition/state_aid/legislation/de_minimis_regulation_sv.pdf

jobbsökande och företagare möjligheten att utforma arbetsplatsbaserad lärande.10

“

Som alternativ till riktade sänkningar av arbetsgivaravgiften och riktade lönesubventioner behövs en generell sänkt arbetsgivaravgift, vilken kan kombineras med utbildningsinsatser och lärlingsprogram. Lärlingsprogram kan spela en betydande roll, då de ger jobbsökande och företagare möjligheten att utforma arbetsplatsbaserad lärande.

Småföretagarnas Riksförbund menar att differentieringen av sänkt arbetsgivaravgift i första hand bör genomföras utifrån företagsstorlek, men att den även kan genomföras geografiskt. Det vill säga att en sänkning av arbetsgivaravgiften genomförs i hela landet, men i högre utsträckning för personer som har sin arbetsplats i glesbefolkade kommuner. Motiveringen är att arbetsgivaravgiften är en viktig inkomstkälla för staten, samtidigt som statliga och andra offentliga kärnfunktioner i form av till exempel transportinfrastruktur, polisen samt statliga arbetstillfällen, i mindre utsträckning finns i glesbefolkade kommuner jämfört med tätorter och tätorternas kranskommuner. En geografisk differentiering av sänkningen är i linje med det system som finns i Norge. Det leder inte till samma skeva konkurrenssituation som när arbetstagare på samma ort belastas med olika arbetsgivaravgifter beroende på ålder och bakgrund. Rekommendationen i denna rapport är att nivån på svensk arbetsgivaravgift gradvis bör sänkas till i vart fall motsvarande nivå i det genomsnittliga OECD-landet, vilket skulle innebära att nivån på den lagstadgade arbetsgivaravgiften minskar från 31,42 till 16,4 procent, nästan en halvering. En långsiktig strategi med gradvis sänkta avgifter och en justering av de offentliga utgifterna behövs för att nå detta. På kortare sikt räknar denna rapport på effekter av att arbetsgivaravgifterna sänks med 6 procentenheter. Som Almega visat i en rapport beräknas denna förändring leda till att 140 500 jobb skapas runtom i Sverige. Reformen är dessutom till 58 procent självfinansierande då fler kommer i arbete och betalar in nya skatter samtidigt som bidragskostnaderna minskar.11 Denna långsiktiga förändring skulle markant öka drivkrafterna till arbete och företagande och göra företagen mer livskraftiga. 10 Sanandaji & Sjölander (2018).

11 Almega (2021).

•

Andra ekonomiskt utvecklade OECD-länder har minskat skattekilen på arbete och Sverige behöver följa i samma spår – genom att sänka arbetsgivaravgiften.

•

Fokus ska inte vara på riktade och tillfälliga reformer, utan generella och långsiktiga sänkningar av arbetsgivaravgiften. Mera glesbefolkade kommuner, där den offentliga servicen är sämre, bör ha större sänkningar av nivån.

•

Geografisk differentiering är i linje med det system som finns i Norge och som tidigare även fanns i Sverige. Det leder inte till samma skeva konkurrenssituation som när arbetsgivare på samma ort får betala olika arbetsgivaravgifter beroende på den anställdes bakgrund.

Genom arbetsgivaravgiften blev Sverige ett högskattesamhälle

rbetsgivaravgiften infördes i Sverige 1960. Då var nivån ungefär 3,5 procent på bruttolönen. Det rörde sig således om relativt begränsade avgifter. Som visas i figur 1 och 2 kom dock avgifterna att höjas över tid. Summan av lagstadgad avgift och normal avtalad försäkringsavgifter för arbetare uppgår idag till 37,3 procent för arbetare och till 49,4 procent för tjänstemän. Införandet och höjningarna av arbetsgivaravgiften spelade en betydande roll i Sveriges övergång till ett högskattesamhälle. Under 1970talet slöts en rad överenskommelser mellan regering, opposition och arbetsmarknadens parter. Ett av resultaten var en förskjutning från den direkta inkomstskatten till den indirekta skatten arbetsgivaravgift. Arbetsgivaravgiften ökade gradvis och var som mest 37–39 procent under andra halvan av 1980-talet.12

“

Övergången från en situation där Sverige hade relativt låga skatter som andel av bruttonationalprodukten (BNP) till ett högskattesamhälle skedde under samma tid som arbetsgivaravgiften infördes och höjdes. Övergång till högskattesamhälle baserades framför allt genom höjningar av arbetsgivaravgiften.13 Forskarna Lennart Flood, Katarina Nordblom och Daniel Waldenström beräknar att arbetsgivaravgiften gick ifrån att ”ha motsvarat en total andel på ungefär en tiondel av alla personliga arbets- och kapitalskatteintäkter år 1970 till att motsvara mer än en tredjedel år 2010.”14 Sedan 2009 är avgiften 31,42 procent i allmänhet, medan lägre nivåer tillämpas för äldre och yngre individer. Egenföretagare som bedriver verksamhet i form av aktiebolag betalar arbetsgivaravgifter, medan de som bedriver verksamhet i form av enskild firma eller handelsbolag betalar en något lägre nivå i form av egenavgiften. 12 En detaljerad redogörelse för avgiftens utveckling och sammansättning finns i Flood, Nordblom och Waldenström (2013). 13 Sanandaji (2010).

14 Flood, Nordblom och Waldenström (2013).

Den lagstadgade arbetsgivaravgiften består av sju delavgifter, varav sex är kopplade till socialförsäkringar medan den sjunde avgiften, den allmänna löneavgiften, är en ren skatt på arbete. Även de övriga avgifterna, förutom ålderspensionsavgiften, är i praktiken skatter, eftersom de inte är kopplade till individens socialförsäkringar. Figur 3 visar avgiften uppdelad på olika delkomponenter.

I praktiken betalar företagare även avtalade sociala avgifter som arbetsmarknadens parter (fackföreningar och arbetsgivarorganisationer) har kommit överens om, eller andra försäkringslösningar. Trots den höga nivån på arbetsgivaravgifter täcker dessa således inte de behov som finns. I tabell 2 visas aktuella sociala avgifter som betalas ut för arbetare. För lönesummor under 501 000 kronor per år är den samlade avgiften strax över 37 procent, medan den är nära 69 procent för lönesummor ovanför denna nivå. Tabell 3 visar aktuella sociala avgifter för tjänstemän, med ITP-2 pensionsavtal. Nivån av lagstadgade och avtalade sociala avgifter för tjänstemän i privat sektor är knappt 38 procent för löneandelar under 511 500 kronor per år och knappt 71 procent över denna nivå. För de som har ITP-2 avtalet (födda 1978 eller tidigare) är nivån av avtalade och lagstadgade avgifter 49,4 procent oavsett lönenivå.15

15 Ekonomifakta (2021).

Tabell 2. Sociala avgifter Arbetare Lönedelar ≤ 501 000 kr/år

Lönedelar > 501 000 kr/år

Ålderspensionsavgift

10,21

Efterlevandepensionsavgift

0,60

Sjukförsäkringsavgift

3,55

Arbetsskadeavgift

0,20

Föräldraförsäkringsavgift

2,60

Arbetsmarknadsavgift

2,64

Allmän löneavgift

11,62

Summa arbetsgivaravgift

31,42

Livförsäkring (TGL)*

0,15

0,00

Sjukförsäkring (AGS)

0,00

Omställningsförsäkring**

0,22

0,00

Föräldrapenningstillägg (FPT)

0,00

Arbetsskadeförsäkring (TFA)

0,01

Avtalspension SAF-LO, premie***

4,30

30,00

Premiebefrielseförsäkring

0,00

Summa avtalade avgifter****

4,69

30,01

Löneskatt på pensionskostnader, ca

1,04

7,28

Totalt

37,15

68,71

Källa: Ekonomifakta (2021).

Tabell 3. Sociala avgifter Tjänsteman (ITP-1 pensionsavtal) Lönedelar ≤ 42625 kr/mån

Lönedelar > 42650 kr/mån

Ålderspensionsavgift

10,21

Efterlevandepensionsavgift

0,60

Sjukförsäkringsavgift

3,55

Arbetsskadeavgift

0,20

Föräldraförsäkringsavgift

2,60

Arbetsmarknadsavgift

2,64

Allmän löneavgift

11,62

Summa arbetsgivaravgift

31,42

Ålderspension*

4,50

30,00

Premiebefrielseförsäkring

0,13

1,10

Sjukförsäkring**

0,08

0,40

Tjänstegrupplivförsäkring (TGL), ca***

0,15

0,00

Trygghetsförsäkring vid arbetsskada (TFA)

0,05

Trygghetsrådet (TRR)****

0,00

Summa avtalade avgifter

4,91

31,55

1,20

7,60

37,53

70,57

ITP 1

Löneskatt på pensionskostnader

Totalt Källa: Ekonomifakta (2021).

Ett relevant perspektiv inom forskningen är att politiken verkar ha drivkrafter att skifta mot indirekt beskattning, vilkte medför att skattenivån kan höjas samtidigt som allmänheten inte fullt ut är medveten om nivån av beskattning. Denna tendens är viktig för att förstå den historiska utvecklingen av arbetsgivaravgiften, samt även för att lägga grunden för en övergång till ett system med en lägre arbetsgivaravgift. Redan i mitten av 1800-talet förutspådde den brittiska nationalekonomen John Stuart Mill att skattesystemen över tid skulle utvecklas så att indirekta snarare än direkta skatter togs ut. Därmed skulle medborgarna genomgående underskatta den 18

faktiska skatt som de betalade.16 Det första systematiska arbetet på detta område genomfördes av den italienske nationalekonomen Amilcare Puviani. Han menade att den sanna skattebördan i framtiden skulle kunna döljas genom att en del av skatterna togs indirekt snarare än via direkt beskattning. Att skapa en ”skatteillusion” eller ”fiskal illusion” kunde rentav vara en politisk strategi som utnyttjades för att minska kritiken mot skattehöjningar.17 Införandet och expansionen av arbetsgivaravgifterna i Sverige skedde i linje med denna profetia.

“

Bertil Ohlin, som år 1977 tilldelades Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne, observerade att införandet av arbetsgivaravgiften gjorde det möjligt att höja skatten utan att det syntes.

Under 1970-talet noterade nationalekonomen och politikern Bertil Ohlin att skattesystemen utvecklades så att politikerna aktivt dolde den sanna skattebördan för allmänheten. Bertil Ohlin, som år 1977 tilldelades Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne, observerade att införandet av arbetsgivaravgiften gjorde det möjligt att höja skatten utan att det syntes för gemene man. Ohlin gjorde följande observation i en artikel publicerad 1973: ”Är det inte dumt att först ge löntagare och andra en del av den stigande nationalinkomsten – som lön och andra inkomster – och sedan ta ifrån dem allt större del i skatt? Det är inte populärt, och det ökar frestelsen till skattefusk av olika slag. Låt därför pengarna flyta direkt från näringslivet till statskassan, så märker människorna inte så mycket av det som sker. Mångas tankar går i den riktningen. Det är ju den metoden som används vid den lönebeskattning som ’arbetsgivaravgiften’ i verkligheten är. Utrymmet för lönehöjningar vid avtalsförhandlingar minskas naturligtvis, eftersom löneskatten av företagen redovisas som en del av deras kostnader för arbetskraften. Utom rent tillfälligt är det alltså ’löntagarnas pengar’ det gäller i samma mening som företagens inbetalningar av AP-avgifterna är det.”18 16 Mill (1848/1994). 17 Citerad av Baker (1983). Dell’Anno och De Rosa (2013) menar att Puvianis perspektiv är aktuella också för det moderna italienska skattesystemets utformning 18 Ohlin (1973).

Något förenklat gick reformerna ut på att den synliga skatten behölls på samma nivåer, medan den ”dolda skatten” i form av arbetsgivaravgiften höjdes. Övergången till en högskattepolitik skedde därmed indirekt och liksom i hemlighet, genom att systemet med direkta och synliga skatter ersattes med ett system av både ”synlig” direkt och ”osynlig” indirekt beskattning. Under senare tid har ett flertal undersökningar bekräftat att allmänheten har bristande kännedom om det verkliga skattetrycket i Sverige.19 I en omfattande kartläggning som genomfördes 2003 var allmänhetens genomsnittliga bedömning att en vanlig löntagare betalade 40 procent av sin inkomst i skatter till kommun, stat och landsting. Detta trots att allmänheten i frågorna ombads att inkludera samtliga skatter. Den faktiska nivån av skattekilen vid tiden för undersökningen var 60 procent (innan jobbskatteavdragen ledde till att nivån sänktes).20 En upprepning av enkätstudien till allmänheten genomfördes 2015, då skattesänkningar hade inneburit att vanliga inkomsttagare betalade sammanlagt 52 procent av sin inkomst i direkta och indirekta skatter på arbete och konsumtion. Då bedömde allmänheten att nivån var 34 procent.21 Båda undersökningarna visade att en dryg tredjedel av det samlade skatteuttaget var dolt för allmänheten. En normalisering av svenska skatter behöver ha fokus på arbetsgivaravgiften, så att skatternas synlighet för allmänheten ökar. För att behålla tilltron till systemet måste verkliga uppgifter redovisas. Den förre Scania-chefen Leif Östling, som nyligen tagit initiativ till Kommissionen för skattenytta, har berättat att han inom Scania introducerade lönebesked där även indirekta skatter fanns med. Detta system väckte dock sådant motstånd från facken att Scania fick återgå till den tidigare formen på lönebeskeden. Skattebetalarnas Förening har nyligen uppmärksammat behovet av att sänka den allmänna löneavgiften, som utgör en ren dold skatt: ”Den allmänna löneavgiften på 11,62 procent som utgår på alla löner är en ren skatt som den enskilde arbetstagaren aldrig ser i sitt lönekuvert eller i sin deklaration. Den ger inte rätt till några förmåner i socialförsäkringssystemet men utgör en del av arbetsgivaravgiften. De senaste åren har den allmänna löneavgiften blivit en kassako för staten. Totalt genererar den intäkter till staten på över 200 miljarder kronor årligen. Det kan jämföras med de direkta löneskatterna på arbete (kommunalskatt och statlig inkomstskatt) som varje år drar in strax över 660 miljarder kronor.”22 Mycket riktigt behöver en sänkning riktas huvudsakligen mot den allmänna löneavgiften, eftersom den till fullo är en dold skatt på arbete. Arbete kan beskattas, men det är viktigt att denna 19 Larsson (2009), Flood, Nordblom och Waldenström (2013). 20 Sanandaji och Wallace (2003). Se även Sanandaji och Wallace (2011). 21 Sanandaji (2015).

22 Bengtzboe (2021), s. 3.

beskattning sker på ett transparant sätt genom en direkt beskattning som allmänheten och inte minst arbetstagaren tydligt ser.

Arbetsgivaravgiften infördes i Sverige 1960, och höjdes gradvis under 1970- och 1980-talen. I samband med detta övergick Sverige från ett samhälle med relativt låga skatter till en högskatteekonomi.

•

Nationalekonomerna John Stuart Mill och Amilcare Puviani förutspådde att politiker skulle ha en strävan från direkt till indirekt beskattning för att dölja den sanna skattebördan för allmänheten. Den svenska nobelpristagaren Bertil Ohlin påpekade 1973 att en sådan utveckling var på väg i Sverige. Sänkta arbetsgivaravgifter leder till att skatteuttaget blir mera synligt för allmänheten, vilket gör att allmänheten i större utsträckning kan hålla politiken ansvarig för den faktiska skattenivån. Framför allt den allmänna löneavgiften, som är en ren indirekt skatt på arbete, behöver sänkas.

Internationell jämförelse av

arbetsgivaravgifter och skattekilen

ur är nivån av lagstadgade arbetsgivaravgifter i Sverige jämfört med i omvärlden? Svaret på denna fråga får vi genom att se på figur 4, som visar nivån för Sverige och andra jämförbara OECD-ekonomier. Som framgår av figuren är Sverige en av de länder som har de högsta arbetsgivaravgifterna. Enbart i Frankrike, Estland, Tjeckien och Italien är nivån högre. I ett flertal länder, inklusive Israel, Australien, Schweiz och USA är nivån lägre än 10 procent. I Kanada, Sydkorea, Storbritannien och Irland är den strax över 10 procent. Det land som är mitt i spridningen är Polen, där nivån på arbetsgivaravgiften är 16,4 procent. Om vi inkluderar Japan och Slovenien, som har något lägre nivåer än i Polen, samt Ungern och Finland, som har något högre nivåer, får vi de fem länder som befinner sig i mitten bland OECDländerna, sett till nivån på den lagstadgade arbetsgivaravgiften. Längre fram i denna rapport visas en jämförelse av olika välfärdsmått, som visar att de fem OECD-länder som befinner sig i mitten av spridningen av arbetsgivaravgifter, klarar sina välfärdsåtaganden ungefär lika bra som Sverige. Denna jämförelse är viktig, eftersom den visar att god välfärd är möjlig att kombinera med en normalisering av arbetsgivaravgifterna. Småföretagarnas Riksförbund menar att Sverige långsiktigt bör sträva efter att den allmänna löneavgiften gradvis sänks för att därefter avskaffas. I så fall kommer Sverige fortfarande ha en lite högre arbetsgivaravgift än det genomsnittliga OECD-landet, men samtidigt ha tagit igen stora delar av skillnaden.

“ 22

Småföretagarnas Riksförbund menar att Sverige långsiktigt bör sträva efter att den allmänna löneavgiften gradvis sänks och därefter avskaffas. I så fall kommer Sverige fortfarande ha lite högre nivå av arbetsgivaravgift än det genomsnittliga OECD-landet, men samtidigt ha tagit igen stora delar av skillnaden.

Den fråga som då uppkommer är hur välfärdsåtagandet påverkas av en sådan omfattande förändring av arbetsgivaravgiften, som i praktiken skulle innebära att Sverige går från att vara ett högskattesamhälle till att bli ett samhälle med medelhöga skatter på arbete. Till att börja med har sänkta arbetsgivaravgifter tydliga samhällsekonomiska effekter på inkomster och köpkraft, som gör en sänkning delvis självfinansierad. När arbetsgivaravgiften sänks leder det till att de anställda och företagarna får större löneutrymme, att fler kommer i arbete samt att företagen får en bättre ekonomi. Skatteintäkterna från arbetsinkomster (i form av direkt inkomstskatt), från konsumtion (i form av moms) samt från företagande (i form av företagsskatter) kan därmed förväntas öka. Som Almega nyligen visat i ett aktuellt reformförslag förväntas en sänkning med 6 procentenheter till 58 procent vara självfinansierande även från den offentliga sektorns perspektiv – det vill säga att större delen av skattesänkningen kompenseras genom att ekonomin stimuleras, så att nya skatteintäkter skapas.23 Småföretagarnas Riksförbund menar att en sänkning av arbetsgivaravgiften bör ske i flera steg, men på ett förutsebart sätt. Det första steget är att nivån sänks med 6 procentenheter. I slutet av denna rapport redovisas beräkningar kring hur denna sänkning skulle stimulera jobbskapande i olika delar av landet.24 Nästa steg är att genomföra ytterligare sänkningar, 23 Almega (2021). 24 Beräkningen baseras på Almega (2021), som visar att 140 500 jobb skulle skapas av en sänkning med 6 procentenheter. Egen analys av hur stor del av de samlade jobben i näringslivet som

så att den allmänna löneavgiften helt avskaffas. Därefter finns möjligheten att ytterligare sänka de andra komponenterna i avgiften, så att Sverige når en nivå som är i linje med det genomsnittliga OECD-landet. De sänkningar som genomförs måste hanteras som långsiktiga reformer, och det är angeläget att en mekanism finns så att sänkningen differentieras – så att kommuner med lägre befolkningstäthet (som har mindre omfattande offentlig service) genomgående får något större sänkning. Eftersom de minsta företagen generellt sett har lägre marginaler och skapar de flesta arbetstillfällena är det väsentligt att först sänka för de minsta företagen. Det finns betydande bieffekter genom att sänkt arbetsgivaravgift skapar ökade skatteintäkter i andra delar av ekonomin. En sänkning leder till att statens intäkter för arbetsgivaravgift minskar (då arbetsgivaravgiften är en betydande intäktskälla för staten, men som i viss mån kompenseras av att stigande löner leder till att fler betalar statlig inkomstskatt) medan kommunernas intäkter ökar (stigande löner och fler i arbete leder till högre kommunalskatt). En betydande generell sänkning av arbetsgivaravgiften kommer därmed att leda till komplexa effekter.

“

Om arbetsgivaravgiften sänks med 6 procentenheter skulle den samlade skattekilen i Sverige sänkas till 40 procent, vilket alltså skulle innebära att halva gapet till övriga OECD-länder försvinner. Detta gäller för ensamstående utan barn, men för de som har familj och barn finns i omvärlden vanligen skatteavdrag, och därför är skillnaden mellan skattekilen i Sverige och omvärlden ännu större för de som har familj.

I figur 5 visas den samlade skattekilen, alltså den samlade effekten av direkt och indirekt skatt på arbete, för ensamstående utan barn med genomsnittlig inkomst. Skattekilen på arbete är 42,7% i Sverige för normala ensamstående inkomsttagare (med genomsnittlig arbetsinkomst), vilket är 5,4 procentenheter högre än genomsnittet för övriga OECD-länder, på 37,3 procent. Om arbetsgivaravgiften sänks med 6 procentenheter skulle den samlade skattekilen i Sverige sänkas till 40 procent, vilket skulle innebära att halva gapet till övriga OECD-länder försvinner. Detta gäller för ensamstående utan barn, men för de som har familj och barn finns i omvärlden finns i respektive län har genomförts, och jobbskapande per län har estimerats utifrån antagandet att en sänkning av arbetsgivaravgiften med 6 procentenheter leder till jämnt spridd jobbskapande i privat sektor, i de olika länen.

vanligen skatteavdrag, och därför är skillnaden mellan skattekilen i Sverige och omvärlden ännu större för denna grupp.

Figur 6 visar den samlade skattekilen för personer med genomsnittliga inkomster som är gifta och har två barn. Den nuvarande skattekilen i Sverige är 42,7 procent, vilket är samma som för ensamstående, och detta är den näst högsta nivån bland OECD-länderna, enbart Belgien har en högre beskattning för normalinkomsttagare som är gifta och har två barn. Italien, Frankrike, Österrike och Finland har nästan lika höga nivåer som i Sverige. OM arbetsgivaravgiften sänktes med 6 procentenheter skulle skattekilen i Sverige bli 40 procent. Detta är fortfarande en bra bit från de 33,2 procent som är genomsnittet för övriga OECD-länder, då skatten vanligtvis är lägre för gifta med barn i andra utvecklade ekonomier.

För inkomsttagare som är gifta och har barn har Sverige de näst högsta skattekilarna bland utvecklade ekonomier. En sänkning av arbetsgivaravgiften med sex procentenheter skulle minska skattekilens gap till 6,8 procentenheter jämfört med övriga OECD-länder, för de som har barn och familj – från det gap på 9,5 procentenheter som idag finns. Samtidigt är det tydligt att en sänkning med sex procentenheter enbart är början på processen av att normalisera den svenska arbetsgivaravgiften.

“ 26

En sänkning av arbetsgivaravgiften med sex procentenheter skulle minska gapet till 6,8 procentenheter till skattekilen i övriga OECD-länder, för de som har barn och familj – från det gap på 9,5 procentenheter som idag finns.

•

Lagstadgade arbetsgivaravgifter är 31,42 procent i Sverige, vilket är hela 15 procentenheter högre än det genomsnittliga OECD-landet som ligger i mitten av spridningen. En långsiktig ambition borde vara att sänka nivån i Sverige så att den matchar nivån för det genomsnittliga OECD-landet. Ett första steg i den riktningen är att gradvis sänka och slutligen avskaffa den allmänna löneavgiften.

•

För genomsnittliga ensamstående inkomsttagare är skattekilen (direkt och indirekt skatt på arbete) 42,7 procent, vilket är 5,4 procentenheter högre än genomsnittet för övriga OECD-länder. En sänkning av arbetsgivaravgiften med 6 procentenheter skulle leda till att Sverige tar igen halva detta gap.

•

I andra OECD-länder finns vanligen lägre skatter för gifta med två barn. För denna grupp har Sverige näst efter Belgien den högsta skattekilen, en sänkning av arbetsgivaravgiften på 6 procentenheter skulle leda till att Sverige tar igen knappt 30 procent av gapet till genomsnittet för övriga OECD-länder.

Sänkt arbetsgivaravgift ger fler jobb, stärker företagen, och ökar drivkrafterna till företagande

et finns ett problem i hur arbetsgivaravgiften betraktas i svensk policy-debatt. En rådande bild är att sänkning av avgiften motiveras av att det minskar kostnaden för arbete, vilket leder till att fler arbeten skapas. Medan denna effekt förvisso existerar, är verkligheten att en sänkning av avgiften leder till fler effekter, såsom att drivkrafterna till arbete och företagande ökar, samt att företagens ekonomi stärks. Vad som både teori och verklighet stödjer är nämligen att sänkt arbetsgivaravgift dels leder till sänkt lönekostnad, dels till högre inkomster för företagare och anställda. I en studie för Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) har Johan Egebark undersökt den sänkning av arbetsgivaravgiften för unga som genomfördes i Sverige åren 2007 och 2009. Samtidigt med denna reform sänktes egenavgiften för unga företagare. Unga egenföretagare är i många fall kombinatörer som driver företag vid sidan av en anställning. Studien visade att reformen ledde till att de unga egenföretagarna allokerade tid från anställning till eget företagande, det vill säga att sänkt arbetsgivaravgift uppmuntrade de unga att satsa på att utveckla sina egna företag25. Drivkrafterna för unga att vara företagare stärks därmed av en sänkning av arbetsgivaravgiften. Detta är betydelsefullt av två skäl. Det första är samhällsutmaningen att få flera unga att intressera sig för företagande. Det andra är att den ökade tendensen bland unga att satsa på företagande i takt med att egenavgiften sänktes, visar att drivkrafterna till företagande stimuleras av sänkt arbetsgivaravgift. I en annan rapport för SNS noterar David Seim att analysen av sänkt arbetsgivaravgift behöver relateras till nationalekonomiska modeller kring efterfrågan och utbud av arbetskraft. I de fall där arbetsutbudet är relativt oförändrat på kort sikt leder sänkta arbetsgivaravgifter till att lönerna ökar. Därför fick sänkningen av arbetsgivaravgiften för unga olika effekter i olika delar av landet, med en minskad ungdomsarbetslöshet mer i de delar av landet där nivån av ungdomsarbetslöshet var högre före reformen. Sänkningen av arbetsgivaravgiften frigjorde resurser i företagen som ledde till expansion. Det totala antalet anställda ökade i företag med en stor andel unga bland de anställda. I dessa företag steg lönerna snabbare efter reformernas införande, för såväl unga som andra anställda. Företagens 25 Egebark (2016).

kapital, vinster och omsättning ökade också.26 Det innebär alltså att en sänkning av arbetsgivaravgiften för gruppen unga gav ett flertal positiva effekter, däribland att fler anställs men också att företagen blir lönsammare och företagaren lättare kan besluta om vilka investeringar som behövs för en expansion.

“

Dessa studier är viktiga, för de visar att det inte är så enkelt som att sänkta arbetsgivaravgifter bara leder till fler i arbete – reformen medför också att drivkrafterna till företagande stärks, att drivkrafterna till arbete stärks (lönerna höjs eftersom den indirekta skatten minskar), samt att företagen får en starkare ekonomi.

Dessa studier är viktiga för de visar att det inte är så enkelt som att sänkta arbetsgivaravgifter bara leder till fler i arbete – reformen medför också att drivkrafterna till företagande stärks och arbete stärks (lönerna höjs eftersom den indirekta skatten minskar) samt att företagen får en starkare ekonomisk och självbestämmande situation. Flera andra studier pekar i samma riktning. En studie som Lisa Laun publicerade i Ekonomisk Debatt år 2017 studerar till exempel effekten av två riktade skattelättnader för äldre, sänkt arbetsgivaravgift och höjt jobbskatteavdrag, vilka infördes samtidigt för unga år 2007. Skattelättnaderna gällde för arbetstagare som hade fyllt 65 år vid beskattningsårets ingång. I analysen jämför Laun personer som fyllde 65 år strax före och strax efter årsskiftet, det vill säga en mycket liknande grupp som dock belastades med skilda skatter. Genom att jämföra liknande grupper går det att studera den kausala effekten av policyförändringen. Resultaten tyder på att de riktade skattesänkningarna ökade arbetskraftsdeltagandet under året närmast efter 65-årsdagen med cirka fyra procentenheter.27 Det vill säga, lägre arbetsgivaravgift stimulerade påtagligt arbetsutbudet bland äldre. Detta är i linje med att sänkt arbetsgivaravgift stimulerar till arbete. I en annan studie har Sven-Olov Daunfeldt och Anton Gidehag granskat effekten av sänkta arbetsgivaravgifter år 2007. Den sänkta arbetsgivaravgiften för unga gav upphov till två effekter. En är en substitutionseffekt (fö26 Seim (2019). 27 Laun (2017).

retagare blev mer benägna att anställa unga före andra grupper), medan den andra är en skaleffekt (företagare blev mera benägna att anställa fler, oavsett ålder, som ett resultat av att produktionskostnaderna minskade). De finner att skaleffekten var omfattande, i och med att sänkningen ledde till att fler individer som var första generationens icke-västerländska invandrare anställdes. Effekten av att anställa fler första generationens icke-västerländska invandrare var sex gånger så hög bland företagen som gjorde störst besparingar genom den sänkta arbetsgivaravgiften jämfört med företagen som gjorde de minsta besparingarna genom skatteförändringen. Intressant nog förklaras inte den positiva sysselsättningseffekten i första hand av att unga personer med utländsk bakgrund anställdes. De personer med utländsk bakgrund som anställdes var vanligtvis inte unga, vilket innebar att de alltså inte direkt omfattades av sänkningen. När arbetsgivaravgiften för unga sänktes fick företagen lägre produktionskostnader och större möjlighet till att avgöra hur företagets ekonomiska utrymme skulle användas, vilket i sin tur ledde till att de expanderade genom att anställa fler.28

“

Studien visar alltså att en sänkning av arbetsgivaravgiften inte behöver riktas mot marginalgrupper på arbetsmarknaden för att gynna dessa. Det räcker med att sänkningen minskar företagens kostnader och därmed ökar viljan att expandera genom att anställa fler. När detta sker skapas fler arbetstillfällen naturligt, vilket särskilt gynnar grupper som har svårt att träda in på arbetsmarknaden.

Studien visar alltså att en sänkning av arbetsgivaravgiften inte behöver riktas mot speciella grupper på arbetsmarknaden för att gynna dessa. Det räcker med att sänkningen minskar företagens kostnader och därmed ökar viljan att expandera genom att anställa fler. När detta sker skapas fler arbetstillfällen naturligt, vilket särskilt gynnar grupper som har svårt att träda in på arbetsmarknaden. Almega publicerade under 2021 en studie som baseras på den genomgång som Daunfeldt och Gidehag publicerade två år tidigare. De slutsatser som författarna fick i sin studie från 2019, har använts för att undersöka vad effekten skulle bli för samtliga företag i Sverige. Almega finner att en sänkning av arbetsgivaravgiften med 3 procentenheter skulle innebära en årlig besparing på i snitt 48 000 kronor per företag, vilket skulle skapa 106 500 nya jobb. En sänkning med 6 procentenheter skulle skapa 34 000 ytterligare jobb, alltså totalt 140 500 nya 30

28 Daunfeldt & Gidehag (2020).

jobb. Effekten anses bli större för de första 3 procenten sänkning, på grund av en förväntad avtagande avkastning.29

“

Sammanfattningsvis visar forskningen att sänkt arbetsgivaravgift stimulerar företagande, stärker företagens ekonomi, höjer företagares och anställdas inkomst, samt leder till att fler jobb skapas. I och med att sänkt arbetsgivaravgift minskar företagens produktionskostnader skapas en bred sysselsättningseffekt, inte enbart för gruppen som åtgärderna riktas mot.

Sammanfattningsvis visar forskningen att sänkta arbetsgivaravgifter stimulerar företagande, stärker företagens ekonomi, höjer företagares och anställdas inkomster samt leder till att fler jobb skapas. I och med att sänkta arbetsgivaravgifter minskar företagens produktionskostnader skapas en bred sysselsättningseffekt, inte enbart för de grupper som åtgärderna särskilt riktas mot.

• • En sänkt arbetsgivaravgift leder till lägre lönekostnader, samt högre inkomst för företagare och anställda. Sänkningen stimulerar även individer att satsa på att bli företagare. • En aktuell studie visar att sänkta arbetsgivaravgifter för unga ledde till ett betydande jobbskapande för icke-västliga migranter, för det mesta äldre personer. Det beror på att den sänkta arbetsgivaravgiften minskar företagens driftkostnader och leder till expansion, vilket gjorde att fler anställdes. Slutsatsen är att politiken inte behöver rikta sänkningen till marginalgrupper för att dessa ska gynnas av effekten. • Almega har i en studie från 2021 räknat ut att en sänkning av arbetsgivaravgiften med 6 procentenheter bidrar till att 140 500 nya jobb skapas.

29 Almega (2021).

Länder med lägre arbetsgivaravgifter har liknande välfärd som Sverige

måföretagarnas Riksförbund menar att nivån på de svenska arbetsgivaravgifterna behöver normaliseras, så att de långsiktigt når samma nivå som i övriga jämförbara OECD-länderna. Ett första steg är att sänka nivån med 6 procentenheter och därefter behöver den allmänna löneavgiften avskaffas helt. Totalt behöver nivån på de indirekta skatterna på arbete sänkas med 15 procentenheter, för att vara i linje med det genomsnittliga OECD-landet (landet i mitten av spridningen av lagstadgade arbetsgivaravgifter), vilket skulle innebära att även andra delar av arbetsgivaravgifterna, förutom den allmänna löneavgiften, skulle behöva minskas något. Det finns även en tydlig skattekomponent i de övriga avgifterna I praktiken skulle en minskning med 15 procentenheter på längre sikt vara möjlig, vilket skulle innebära att arbetsgivaravgiften skulle bli en ren social avgift för den enskilde, utan inslag av skatteintäkter och transferering. Är detta då möjligt att genomföra? Som noterats tidigare skulle en sänkning med 6 procentenheter huvudsakligen vara självfinansierande, då sänkningen följs av att fler kommer i arbete och att en del får högre inkomster, så att nya skatteintäkter genereras på både inkomstskatt och konsumtionsskatter. Sänkningen behöver kombineras med att vissa offentliga utgifter också minskar, till exempel vore det möjligt att dra ned på de många olika programmen med lönesubventionerat arbete. Självklart behöver en långsiktig minskning ske i flera steg, över längre och förutbestämd tid, och med klok policyutformning. En viktig fråga att besvara är om länder som har klart lägre nivåer av arbetsgivaravgifter klarar av sina välfärdsåtaganden eller om det finns systematiska skillnader i välfärdsnivån. De fem OECD-länder som ligger mitt i spridningen av lagstadgade arbetsgivaravgifter (se figur 4), är Japan, Slovenien, Polen, Ungern och Finland. Två av dessa tillhör de mest utvecklade OECD-länderna, med jämförbar levnadsstandard som i Sverige, medan övriga tre ligger i Östeuropa och har en något lägre levnadsstandard än Sverige. Om vi jämför olika mått på välfärd, visar det sig att de fem länderna har mycket liknande välfärdsresultat som Sverige, alltså trots att tre av länderna inte är lika ekonomiskt utvecklade som Sverige.

Den bästa källan för jämförelser av välfärden är den internationella samarbetsorganisationen OECD:s välfärdsindikatorer. Tre av måtten i indexet har en direkt koppling till socialförsäkringarna. Dessa är osäkerheten på arbetsmarknaden, sysselsättningsgraden samt andelen långtidsarbetslösa. Det

första måttet anger osäkerhet på arbetsmarknaden genom att väga samman individens risk för att bli arbetslös med den förväntade inkomstförlusten vid arbetslöshet. Som visas i figur 7 har de fem länderna med genomsnittliga arbetsgivaravgifter (alltså nivåer som är klart lägre än i Sverige) i snitt marginellt lägre osäkerhet på arbetsmarknaden jämfört med Sverige. Figur 8 visar att också sysselsättningsgraden är ungefär lika hög som i Sverige. Andelen som är långsiktigt arbetslösa är, som visas i figur 9, något lägre i Sverige än genomsnittet för de fem länderna – men nivån är ungefär densamma. Indikatorer av utfallen på arbetsmarknaden visar alltså att Sverige och de fem länderna som har genomsnittliga nivåer på arbetsgivaravgiften har ungefär samma utfall.

Man kan tänka sig att Sveriges betydligt högre arbetsgivaravgifter finansierar andra områden än de som berör arbetsmarknaden. Därför är det relevant att också se till generella välfärdsmått. Ett generellt mått på välfärden är den trygghet som allmänheten känner när de är ute kvällstid. Denna andel är som visas i figur 10 marginellt lägre i Sverige än genomsnittet för de fem länderna inom OECD med genomsnittliga nivåer på arbetsgivaravgifter. Ett annat mått är andelen som uppfattar sig ha en god hälsa. Detta är, som visas i figur 11, det enda av välfärdsmåtten där Sverige klarar sig markant bättre än genomsnittet för de fem jämförelseländerna. Anledningen är intressant nog att många japaner inte svarar ja på denna fråga, vilket kan bero på att många japaner är äldre (sjukvården i Japan tillhör de mer högkvalitativa i världen). Till sist visas i figur 12 allmänhetens självskattade generella tillfredsställelse med livet, där Sverige klarar sig marginellt bättre än de fem jämförelseländerna.

“

Över lag är slutsatsen att det inte finns systematiska skillnader i upplevd välfärd mellan Sverige och de fem jämförelseländerna, i synnerhet inte sett till de tre internationella mått som finns för hur väl arbetsmarknaden fungerar. Detta trots att tre av de fem länderna som Sverige jämförs med har en klart lägre allmän levnadsstandard.

• En normalisering av svensk arbetsgivaravgift kan ske genom att nivån i ett första steg sänks med 6 procentenheter, och att den allmänna löneavgiften därefter avskaffas. I ett tredje steg behöver ytterligare sänkningar genomföras, vilket är möjligt då även andra delar av de sociala avgifterna har en skattekomponent. • Den relevanta frågan är om Sverige har betydligt bättre välfärd jämfört med de fem länder som har genomsnittliga lagstadgade arbetsgivaravgifter. Analysen i denna rapport visar att så inte tycks vara fallet. • Tre av de fem jämförelseländerna har en lägre nivå av ekonomisk utveckling av Sverige, men nivån av välfärdsindikatorer är ungefär densamma i dessa fem länder som i Sverige. Detta gäller framför allt välfärdsindikatorer som är kopplade till arbetsmarknadens funktionssätt. .

Policyförslag: Generell sänkning av arbetsgivaravgiften, med regional differentiering

måföretagarnas Riksförbund menar att de höga arbetsgivaravgifterna i Sverige i ett första steg behöver sänkas med sex procentenheter. Därefter behöver den allmänna löneavgiften gradvis avskaffas, och till sist behöver även en del av skattekomponenten i de övriga avgifterna avskaffas. På detta sätt kan långsiktiga reformer bidra till att Sverige närmar sig den genomsnittliga nivån för OECD-länderna. Vidare menar Småföretagarnas Riksförbund att det viktigaste är att sänkningen startar med de minsta företagen, mikroföretagen. Småföretagarnas riksförbund anser även att nivån på avgiften bör skilja sig åt beroende på kommun, så att glesbefolkade kommuner har en lägre avgift. Detta är rimligt då tillgången på statliga tjänster är mer begränsad i glesbefolkade kommuner, samt att det är uppenbart att arbetsgivaravgiften inte enbart används till arbetsmarknadsfrågor. Differentiering av arbetsgivaravgifter, på basis av till exempel härkomst, skapar omfattande snedvridande effekter inom en arbetsmarknad, men något lägre nivåer i glesbefolkade kommuner leder inte på samma sätt till snedvridning. Efter en reform från 2002 tillämpas en regional nedsättning. Riksrevisionen finner att denna reform hade små effekter på sysselsättning, företagande och service. Detta med anledning av att sänkningen huvudsakligen ledde till att företagares och anställdas löner höjdes.30 Att genom en sänkning av arbetsgivaravgifterna stärka företagares och anställdas inkomster i glesbefolkade regioner är dock i sig en positiv effekt, eftersom medelinkomsten är lägre i glest befolkade kommuner jämfört med storstadskommuner. Det gör drivkrafterna för företagande och arbete bättre, samt stärker de kommunala skatteintäkterna. Den generella långsiktiga nedsättningen av arbetsgivaravgiften i Sverige behöver ske i flera steg över tid, och sänkningarna bör differentieras så att glesbefolkade kommuner får en något högre sänkning av avgiften varje gång, vilket skulle innebära att vi närmar oss det norska systemet där man tar ansvar för hela landet. De kommuner som inkluderas kan förslagsvis vara de som berörs av systemet med differentiering i Sverige – alternativt kan en ny indelning göras baserat på analyser över företagandets villkor och nivån på statlig service i respektive kommun. Möjligtvis är den enklaste indelningen att utgå från den gruppindelning av kommuner som Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) har tagit fram. 30 Riksrevisionen (2008).

“

En regionalt anpassad sänkning kan dessutom minska framtida behov av statlig fördelning av skattemedel till de glesbefolkade kommunerna, och är utöver detta ett viktigt steg i att stärka regional tillväxtkraft runtom i Sverige.

Dagens system där arbetsgivaravgiften är lika hög i glesbefolkade som storstadskommuner är inte rimlig, givet den mindre omfattande offentliga service som finns i glesbefolkade områden. En regionalt anpassad sänkning kan stärka regional tillväxtkraft runtom i Sverige. Hur blir då effekten på jobben? I studien från Almega som publicerades 2021 beräknas att 140 500 jobb skulle skapas av en sänkning på sex procentenheter. Småföretagarnas Riksförbund har genomfört en egen analys av hur stor del av de samlade jobben i näringslivet som finns i respektive län, och jobbskapande per län har estimerats utifrån antagandet att en sänkning av arbetsgivaravgiften med sex procentenheter leder till jämnt spridd jobbskapande i privat sektor, bland de olika länen. Tabell 1 visar fördelningen av det regionala jobbskapande som skulle ske i olika län i landet. Sammanlagt skulle en sänkning av arbetsgivaravgiften med sex procentenheter leda till att cirka 77 500 jobb skapas i de tre storstadslänen och ytterligare 63 000 jobb i övriga län i landet.. Ifall sänkningen differentierades på basis av kommunernas demografiska situation (en större sänkning för de kommuner som har lägre befolkningstäthet) skulle effekten vara något mindre i storstadslänen och något större i övriga landet – men även i detta fall skulle hela Sverige få fler jobb tack vare en lägre arbetsgivaravgift.

“ 40

Sammanlagt skulle cirka 77 500 jobb skapas i de tre storstadslänen, och ytterligare 63 000 jobb i övriga län i landet, genom sänkning av arbetsgivaravgiften med sex procentenheter.

Som denna rapport lyft fram vore denna sänkning det första steget i en normalisering av arbetsgivaravgifterna i Sverige, och det är viktigt att återigen påminna om att jobbskapande bara är en av fördelarna med en sänkning av avgiften. De övriga fördelarna är att företagande och arbete lönar sig mera, att företagens ekonomiska situation stärks, samt att de kommunala skatteintäkterna ökar.

Tabell 1. Antalet nya jobb som 6 %-enheter sänkning av arbetsgivaravgifterna skulle ge upphov till

Stockholms län

37 210

Uppsala län

4 030

Södermanlands län

3 030

Östergötlands län

5 720

Jönköpings län

5 030

Örebro län

3 620

Västmanlands län

3 280

Jönköpings län

5 030

Kronobergs län

2 840

Kalmar län

2 930

Gotlands län

680

Skåne län

16 490

Blekinge län

1 730

Hallands län

3 900

Västra Götalands län

23 840

Värmlands län

3 340

Dalarnas län

3 450

Gävleborgs län

3 350

Västernorrlands län

2 970

Jämtlands län

1 590

Västerbottens län

3 300

Norrbottens län

3 160

Referenser Almega (2021). ”Sänkta arbetsgivaravgifter skapar 100 000 nya jobb”, mars 2021. Baker, S.H. (1983). “The determination of median voter tax liability: An empirical test of the fiscal illusion hypothesis”, Economic Journal, 11;1:95–108. Bengtzboe, E. (2021). ”Den allmänna löneavgiften – En dold skatt på arbete”, Skattebetalarnas Förening. Daunfeldt, S.-O. & A. Gidehag (2020). “Effekter av sänkta arbetsgivaravgifter för integrationen av utrikes födda”, Entreprenörskaps Forum. Daunfeldt, S.-O. & A. Gidehag (2021). ”Sysselsättningseffekter av sänkta arbetsgivaravgifter: En forskningsöversikt”, Handelns forskningsinstitut (2021:05) Dell’Anno, R. och V.M. De Rosa (2013). ”The relevance of the theory of Fiscal Illusion. The case of the Italian tax system”, “History of Economic Thought and Policy”. 2:63–92. Egebark, J. (2016). ”Effekter av skatter på ungas egenföretagande”, IFAU. Rapport 2016:5. Ekonomifakta (2021). ”Arbetsgivaravgift”, senast uppdaterad 2021-12-16. Ekonomifakta. “Sociala avgifter över tid”, Fredrik Carlgren. Senast uppdaterad 2020-08-16 då informationen hämtades. ”Sociala avgifter”, Fredrik Carlgren. Senast uppdaterad 2021-09-21 då informationen hämtades. Flood, L, K. Nordblom och D. Waldenström (2013). ”Dags för enkla skatter!”, Konjunkturrådets rapport 2013, Studieförbundet Näringsliv och Samhälle.

Larsson, L. (2009). “Jakten på den dolda skatten”, Timbro.

Laun, L. (2017). Effekten av riktade skattelättnader på äldres arbetskraftsdeltagande. Ekonomisk Debatt, 45(8), 17-25. Mill, J.S. (1848/1994). ”Principles of Political Economy”, Oxford University Press. OECD. All-in average personal income tax rates at average wage by family type. OECD:s välfärdsindikatorer. Better Life Index, senast tillgängliga data. OECD (2021). ”Trends in labour taxes across OECD countries Taxing Wages 2021” Ohlin, B. (1973). ”Ny ’osynlig’ moms”, Dagens Nyheter, 1973-03-28. Riksrevisionen (2008). ”Sänkta socialavgifter - för vem och till vilket pris?”, RIR 2008:16. Sanandaji, N. (2010). “Dolda skatter i fokus”, Företagarna. Sanandaji, N. (2015). ”Underskattade skatter”, Svenskt Näringsliv. Sanandaji, N. & E. Sjölander (2018). ”Sveriges hårdast arbetande grupp – Småföretagarna”, Småföretagarnas Riksförbund. Sanandaji, T. & B. Wallace (2003). “Fiscal Illusion and Fiscal Obfuscation: An Empirical Study of Tax Perception in Sweden”, uppsats i nationalekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm. Sanandaji, T. & B. Wallace (2011). ”Fiscal Illusion and Fiscal Obfuscation”, Independent review, 16;2:237-246. Seim, D. (2019). ”Sänkte arbetsgivaravgifter för unga”, SNS Analys, nr 55. 43