Hemma Hos Marskina av Viggo Kalman, sirid hult 6 sofie Braxén

Hemma hos Sofie

Jag står utanför metallporten till Terrassgatan en solig tisdag i april i ivrig väntan på min medmarskalk. Snart är min väntan slut då Sofie kommer och ner och öppnar åt mig. Efter en hisnande snabb hisstur upp till femte våningen får jag kliva in i den stora ettan (45 m2!). Ur den rymliga tamburen kommer jag snabbt in i vardagsrummet där mina ögon snabbt faller på en plansch för en gammal Chaplinfilm.

Innan jag hinner kommentera den får jag dock lov att hälsa på pojkvännen Arne. Sofie berättar att de flyttade tillsammans till lägenheten i oktober. Om man undrar varifrån lägenheten är blir man inte utan ett intressant svar; det är nämligen så att Sofie var först till kvarn när Kaj Korkea-Ahos Insta-story bjöd ut lägenheten.

”Det var många intresserade!”, berättar hon.

I det ljusa vardagsrummet finns en liten sovalkov med draperier för, och dessutom finns det en samling charmiga möbler (som farmor omsorgsfullt klätt). En hel del färgglada tavlor möter även blicken, både självskapta och inhandlade. I rummets själ finnes tydligt hållbarhet och modernt återskapande mode.

Jag fäster blicken vid designerlampan mitt i taket, men Sofie berättar att tavlan ovanför teven nog är favoritsaken i rummet.

”Jag gillar att ha conversation-starters” säger Sofie och jag kan inte förneka att sådana finns.

Man skulle kunna stå väldigt länge här och titta men nu måste även köket ges en titt (blicken började redan vandra mot en ståtlig kökshylla).

Denna hylla är nog kronan på verket i köket, med sitt arabiaporslin, sina klara glas och väldiskade kastruller. Jag kan dock inte undvika att skänka en avundsjuk blick åt diskmaskinen, och tvättmaskinen. Detta är tydligt ett kök där det kan lagas bra mat, en tom ugnsplåt tyder på att så också sker.

När jag fått min lilla rundvandring är det som återstår att ställa mina sista intervjufrågor. På frågan om vad som är viktigt när paret inreder får jag svaret att hemtrevlighet står högst på listan. På följdfrågorna kommer det fram att hemtrevligt för Sofie innebär saker som färg, former, historia och karaktär, vilket inte är svårt att se. Detta ser inte ut som en lägenhet där Ikeamöbler skulle leva säkert.

Om det finns något speciellt föremål som Sofie särskilt vill visa upp var också en självklar fråga, och förutom tavlan ovanför teven är en särskilt uppskattad detalj nyckelhängaren i tamburen med tre glada solrosor.

”Efter att vi satte den där försvinner inte nycklar längre”.

När vi passligt stod i tamburen började det bli dags att dra mig tillbaka, innan jag fick alltför mycket inspiration till min egen lya!

Hemma hos Viggo

Det är tisdag eftermiddag och jag står bredvid min medmarskalk Viggo Kalman medan han låser upp dörren till sin lägenhet på Tredje linjen. Då jag stiger in möts jag av en smal korridor som leder in till en typisk Helsingfors-etta med sovloft, köksvrå och en WC som inte kan vara större än en kvadratmeter. Viggo hittade sin Berghäll-etta ganska slumpmässigt genom sin morbrors kompis.

”Jag fick ett samtal från min morbror om lägenheten. Hyran var förmånlig, så jag slog till”, säger Viggo.

Och i lägenheten, som Viggo beskriver som ett organiserat kaos, har han bott sedan dess. Då han flyttade in var lägenheten sparsamt möblerad.

”Det fanns bara soffa och en tjock-tv när jag flyttade in.”

Nu är de 28 kvadratmetrarna fyllda med tavlor, kläder och diverse dekorationer. Viggo bestämde sig tidigt för att köpa all sin inredning på loppis. Just loppis är en av hans stora hobbyer, och hans favoritfynd lägenheten är ett antikt pendelur som hänger på väggen och tickar dovt.

”En granne klagade på att min klocka var för högljudd, så jag blev tvungen att fylla den med tygbitar för att dämpa ljudet”

Inredningen har en tydligt gammal stil och lägenheten känns som en tidskapsel. Jag påpekade att det känns som att vara i ett antikvariat fullt med föremål från minst 50 år tillbaka i tiden.

”Man brukar inreda självbiografiskt. Jag skulle beskriva min inredningsstil som väldigt ”kalmansk”, min familj har liknande inredningsstil hemma på Åland.”

Självbiografisk är lägenheten sannerligen. Viggos intressen är väldigt framträdande i inredningen; kläder, skor och diverse dekorationer hittade på loppis. Ett par prydliga läderskor står uppradade på fönsterbrädet och under loftet hänger en lång rad kläder. Viggo visar upp flera olika plagg från 1900-talet.

Från en utomståendes ögon känns det verkligen som om Viggo fått fram sin personlighet med inredningen. Kvadratmetrarna är väl utnyttjade och lägenheten känns som den perfekta platsen för en kopp kaffe i eftermiddagssolen. Om man tittar ut genom fönstret kan man till och med se Borgbacken.

Efter besöket gick jag hemåt med en tanke i huvudet: fan vad jag älskar loppis!