Levande skärgårdsnatur 2012

Levande skärgårdsnatur 2012 – med rapporter från 2011

Skärgårdsstiftelsen i Stockholms län i samarbete med: Länsstyrelsen i Stockholms län, Stockholms Universitet, Naturhistoriska riksmuseet och Naturskyddsföreningen

I skärgårdsnaturens tjänst Projekt Levande skärgårdsnatur har under många år arbetat med att övervaka naturmiljön i Stockholms skärgård - ett område som liksom andra delar av Östersjön utsätts för påfrestningar och förändringar Arbetet med Levande skärgårdsnatur började för Skärgårdsstiftelsens del redan för över 30 år sedan med att delta i försöken att rädda havsörnen som riskerade utrotning på grund av miljögifter, till att några år senare även omfatta inventeringar av kustfågel och gråsäl. Inventering av andra djur- och växtarter har tillkommit under årens lopp.

Genom en noggrann och långvarig uppföljning av olika växter och djur har vi fått ökade kunskaper om dessa arters utbredning och utveckling i skärgården.

Syftet med projektet är att resultaten ska användas som en indikator på hur skärgårdsmiljön mår. Vi kan förstås i första hand uttala oss om de arter vi faktiskt inventerar men våra medarbetare observerar ofta mycket mer på sina inventeringsrundor. Både våra konkreta resultat och övriga iakttagelser är viktiga redskap i arbetet för att upptäcka förändringar i skärgårdsmiljön. Det gör det möjligt att vidta direkta åtgärder för arter eller miljöer som har förändrats negativt eller är hotade.

Projekt Levande skärgårdsnatur är en viktig del av Skärgårdsstiftelsens arbete för bevarande av skärgårdsmiljön med dess biologiska mångfald.

Som stor markägare, cirka 12 % av skärgårdens yta, är stiftelsen också på många andra sätt engagerad i skärgårdens miljöfrågor, till exempel genom jordbruk, skogsvård och arbete med de marina miljöerna.

Detta arbete med att säkerställa naturvärdena i ”vardagslandskapet” är ett viktigt komplement till den mer vetenskapliga inriktningen som präglar Projekt Levande skärgårdsnatur med stort deltagande från forskarvärlden.

Flera av stiftelsens tillsynsmän och övrig fältpersonal med lång erfarenhet deltar i projektarbetet med ringmärkning av fågel och inventering av både land- och vattenlevande arter ute i skärgården.

Hemma väntar jobb vid datorn med sammanställningar av uppgifterna från arbetet på fältet som ibland sker under besvärliga förhållanden. Resultat av tusentals timmars arbete fördelat på många engagerade personer sammanfattas i denna rapport.

Trevlig läsning Foto: Miguel Jaramillo

Arbetet med havsörn är ett lyckat exempel på att insatser verkligen kan göra skillnad, Naturskyddsföreningens projekt Havsörn har lett till att vi idag har en livskraftig havsörnsstam i skärgården. Ett annat betydelsefullt arbete är vår ständigt pågående jakt på mink med syfte att hålla bestånden av strandhäckande fåglar intakta.

Det gäller till exempel för den sällsynta skräntärnan, en art som drabbats mycket hårt av minkens framfart.

I detta nummer av Levande skärgårdsnatur pryder Skräntärnan, som är utsedd av Sveriges Ornitologiska Förening (SOF) till Årets inventeringsart, framsidan.

Läs mer om den inne i rapporten på sid 14.

Trevlig läsning!

2012 blir det lite extra fokus på Skräntärnan som är utsedd till årets inventeringsart av Sveriges Ornitologiska Förening (SOF).

2

l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

Innehållsförteckning Projekt Levande skärgårdsnatur

4

2011 - ett sammandrag av året som gått

5

Korta utdrag från årets resultat

6

Projektrapporter 2011

Kustfågelinventering

Ringmärkning av kustfåglar Skräntärnan - årets inventeringsart 2012 Ejderinventeringar Ejderbon i Lygne skärgård Sjöfågelskydd Inventering av skarvens boplatser Berguv Havsörn Gråsäl Sjöfågelskydd - mink Blåstång

8 12 14 16 18 18 19 20 23 26 26 28

Övriga naturvårdsprojekt i Skärgårdsstiftelsens regi Havstulpansprojektet

29

Östersjön under ytan - intervju med professor Lena Kautsky

30

Levande Skärgårdsnatur 2012 Produktion: Anna Björkman, Gunnar Hjertstrand, Karin Strandfager, och Ulrika Palmblad Omslagsbild: Skräntärnor, foto Miguel Jaramillo © Skärgårdsstiftelsen 2012 Skärgårdsstiftelsen i Stockholms län Postadress: Box 7669, 103 94 Stockholm Besöksadress: Svensksundsvägen 5, Skeppsholmen Tel: 08-440 56 00, Fax: 08-440 56 19 E-post: kansliet@skargardsstiftelsen.se Hemsida: www.skargardsstiftelsen.se l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

3

Projekt Levande skärgårdsnatur Projekt Levande skärgårdsnatur startade 1985 med inventeringar av kustfåglar som sedan dess har genomförts varje år. Det var upptakten till projektet som kom till efter diskussioner mellan Skärgårdsstiftelsen och Länsstyrelsen i Stockholms län. Tanken med projektet var att få en bättre miljöövervakning och dokumentation av växt- och djurlivet i Stockholms skärgård. Det skulle fungera som en snabb och obyråkratisk väckarklocka för miljöfrågor i skärgården. Skärgårdsstiftelsen hade goda förutsättningar att, genom sina tillsynsmän, samla in material och sköta fältarbetet.

Genom kontinuerlig bevakning och årliga inventeringar får projekt Levande Skärgårdsnatur fram viktiga kunskaper om olika arters populationsstorlekar, häckningsresultat, tillväxt och fortlevnad. Tack vare det arbetet kan förändringar snabbt upptäckas, vilket gör det möjligt att direkt försöka åtgärda eventuella problem eller störningar. Genom ett gott samarbete med forskare och sakkunniga bidrar detta långsiktiga arbete till ökade kunskaper om många arter i skärgårdsmiljön.

Levande skärgårdsnatur utvecklas och förbättras ständigt men behåller sina väl inarbetade inventeringsmetoder och naturvårdsinsatser. Sedan starten 1985 har projektet vuxit och innehåller nu ett stort antal delprojekt enligt följande: • inventering av skärgårdens vanligaste kustfågelarter • inventering och märkning av alkfågelbestånden • inventering av ejderbon i Lygne skärgård var fjärde år • märkning och bevakning av havsörnsstammen • inventering, märkning och utsättning av berguv • inventering av mellanskarvens boplatser • samarbete vid forskning på gråsäl • uppföljning av minkens utbredning i skärgården samt även skyddsjakt på mink • undersökning av havstulpaner • inventering av blåstång • inventering- och naturvårdsinsatser för några hotade växtarters överlevnad; guckusko, majviva, hartmanstarr och gulyxne Projektet drivs idag av Skärgårdsstiftelsen och Länsstyrelsen i Stockholms län i samarbete med Naturhistoriska riksmuseet, Naturskyddsföreningen och Stockholms Universitet, vilka även svarar för en stor del av sammanställningen och utvärdering av data.

Ekonomiskt stöd har under året erhållits från Stockholm Adventures, Waxholmsbolaget, Swedbank Roburs kunder och Breviks båtsällskap.

Projektledningen har under året bestått av:

Karin Strandfager, Skärgårdsstiftelsen; projektledare Gunnar Hjertstrand, Skärgårdsstiftelsen; samordnare samt inventerare Mats Nordin, Länsstyrelsen i Stockholms län; kustfåglar Roland Staav, ornitolog; ringmärkning kustfåglar, skarvboinventering, skräntärna Alar Broberg, konsult; berguv Björn Helander, Naturhistoriska riksmuseet/Naturskyddsföreningen; havsörn Olle Karlsson, Naturhistoriska riksmuseet; gråsäl Hans Kautsky, Stockholms Universitet; blåstång

4

l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

2011 – ett sammandrag av året som gått Januari / Februari Året började med sjösättning av hydrokopter på flera håll. Sjön frös redan i mitten av december men det tjocka snötäcket gör isen förrädisk. Trots detta syns en hel del skridskoåkare. En del älg och rådjur går ner sig runt områdena som ligger inbäddade i snön. Rådjur och hare får viltfodring hela vintern.

Skönt ändå att termometern visar minusgrader hela tiden, skaren uteblir och djuren kan krafsa fram en del matnyttigt, utan att skära sönder hasorna.

Mars / April Båtturerna är fortfarande begränsade av isläget.

Det blir lättare i slutet av mars då isen helt lättar.

I slutet av april dyker de första fritidsbåtarna upp.

Fågelräkningen sätter igång. En vårstorm fäller en del träd i mellersta skärgården. Normala ejderstreck i april. Fortfarande lite is kvar och full fart på flyttfåglarna.

September / Oktober Fint väder, klart och vackert. Djuren på jordbruken tas in för slakt eller vintervila. Blåsigt och höstigt i oktober. Dagarna blir allt kortare.

November / December I november väntar vi på kylan, men icke.

Höststormarna och mildväder fortsätter in i december. Det plockas kantareller till julbordet…

Avslutningen på 2011 blir mild och blåsig med många kullblåsta träd som betyder arbete under början av 2012. Annandagsstormen Dagmar och till slut lille Emil kring nyår, leder båda till långa strömavbrott, massor av vindfällen och en hel del akutåtgärder. Vattnet står högt.

Foto: Staffan Kyrk

Maj / Juni Ivrigt båtfolk är snabba med sjösättning efter islossning och valborg firas i båt lite här och var bland skären. Den 3 maj snöar det. Snart släpps djuren ut i hagarna. Vädret varierar, midsommarhelgen blir fin och ganska lugn.

Juli / Augusti En varm juli. Sommaren kom nu igång på allvar.

Torra och varma dagar innebar eldningsförbud på flera håll. Lösa hundar och lägereldar är återkommande problem rapporterar stiftelsens tillsynsmän. Sommartorkan innebär eldningsförbud och en del mindre bränder. Antalet besökare minskar drastiskt i mitten av augusti.

Kraftigt åskväder slår ut strömmen här och var.

Dagarna blir allt blåsigare. Algblomning är på gång men vindomslag hindrar större ansamlingar.

l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

5

Korta utdrag från årets resultat Årets fågel 2012 - Skräntärnan Skräntärnan, världens största tärna, är en hotad art och föremål för särskilda åtgärder för att säkra dess fortsatta existens i vårt land. Ett särskilt åtgärdsprogram, s.k ÅGP, finns fastlagt av Naturvårdsverket.

Skärgårdsstiftelsen har fått förtroendet från Länsstyrelsen att följa upp utvecklingen för skräntärnan i Stockholms skärgård.

Ejder Ejderräkningar visar på fortsatt snabb minskning.

Det allmänna intrycket är att ejdern flyttat inåt i skärgården. Särskilt intressant är kanske Gålö där 25 ådor hade ca 200 ungar kvar i början av juli med tyngdpunkt på insidan av Gålö.

Tordmule Tordmulekolonin i Singö skärgård, Stridsbådan, hade sitt högsta värde under de nio år som tordmular räknats, 115 fler än 2010. Glädjande nog fortsätter Tordmulen öka om än i långsammare takt.

Sillgrissla Antalet räknade sillgrisslor varierar kraftigt, men de fem senaste åren har det räknats betydligt fler sillgrisslor än under de sexton åren dessförinnan.

Antalet räknade sillgrisslor 2011 minskade något sedan 2010, men är ändå ett av de fem bästa under de 21 år som räkningarna pågått.

Foto: Björn Helander

En del tror att ejderns snabba beståndsminskning skulle bero på ökad förekomst av havsörn. Vår studie ger inget stöd för den teorin, däremot visar den på ett uruselt häckningsresultat där man kan undra om merparten av ejderhonorna ens försökt att kliva upp på land för att lägga ägg. Studien visade att det kläcktes få ungar och att de hade låg överlevnad där cirka 70 % av kläckta ungar dött inom två månader.

Svärta I fyra områden sågs i år inga svärtor alls under räkningsperioden. I två av dem, Björnö och TräsköStorö, har detta gällt under många år. Svärtan tycks alltså helt ha försvunnit från mellanskärgården.

Minskningen av svärtan fortsätter och årets resultat är det lägsta under de 26 år som räkningarna pågått.

Landstigning för kontroll av ett havsörnsbo i Stockholms ytterskärgård 6

l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

Foto: Staffan Kyrk

Tobisgrissla Tobisgrisslorna är långlivade med låg årlig reproduktionskapacitet, varför ökningen i huvudsak måste bestå av plötsligt inflyttade fåglar. Efter ett rejält hopp upp för tobisgrisslan under 2010 var den 2011 tillbaka på ungefär samma låga nivå som under 20072009.

Skarv Antalet häckande skarvar i vårt område hade en topp 2006-2007 för att därefter ligga kring 5500 häckande par. 2011 års inventering visar att antalet bon fortsätter att ligga på denna nivå med 5544 bon på 23 aktiva kolonier. Denna flitigt debatterade och omtvistade fågel har vi följt under dess utveckling ända sedan de första bona konstaterades på Grän utanför Utö 1994.

2011 års räkning av skarvbon har skett enligt samma metodik som tidigare, dvs. i huvudsak räkning av bon efter häckningens slut. Ett undantag är öarna i Värtan som räknas i maj p.g.a. att det mäktiga lövverket på dessa öar senare försvårar räkning. Vi tar även med antalet bon på lokaler som övergivits efter att inledningsvis på säsongen ha uppvisat aktivitet. Detta för att tydliggöra vår kännedom om dessa öar. Vi kontrollerar även tidigare kända kolonier som övergivits för att säkerställa att ingen häckningsaktivitet återupptagits på dessa.

Ringmärkning och häckplatsinventering av Berguv Under 2011 hittades endast 11 ungar i Stockholms län, i jämförelse med normala år då man brukar hitta ca 25 ungar. Vintern 2010/2011 var kall med mycket snö som låg kvar en bra bit in i april. Normalt värper berguv ägg i slutet av mars och början av april, då låg snön fortfarande i de flesta branter. Årets resultat var väntat med den tuffa och långa vintern. Ungarna som ringmärktes var normalstora för årstiden så den sena våren påverkade inte äggläggningsdatum nämnvärt.

Att det blir lite färre ungar vissa år är inte speciellt ovanligt och har troligen ingen större betydelse för uvstammen eftersom uvar lever länge, även i det vilda och har många år på sig för att lyckas med häckning.

Antalet konstaterade ungar 2011 är en av bottennoteringarna sedan början av 1980-talet.

Gråsäl Antalet gråsälar fortsätter att öka i Stockholms skärgård och i slutet av maj räknades nästan 6000 sälar, vilket är rekord. I hela Östersjöområdet, räknades under försommaren knappt 24 000 gråsälar, vilket är en svag ökning sedan föregående år men antyder ändå att ökningstakten i beståndet avtagit de senaste 5-6 åren.

Studier har visat att den i särklass viktigaste födan för Östersjöns gråsälar är strömming, drygt 80 procent av djuren som analyserats har ätit just strömming.

Studierna visar också att gråsälarnas diet varierar beroende på var sälarna kommer ifrån, i Bottniska Viken är sik den näst vanligaste födan medan den i Egentliga Östersjön är skarpsill.

Havsörnen När situationen var som sämst, från 1960-talet till mitten av 1980-talet, och flertalet häckningsförsök misslyckades helt, var det bara knappt en fjärdedel av de lyckade häckningarna som innehöll mer än en unge. Dagens siffror innebär en stor förbättring, och de skillnader som vi fortfarande ser måste utvärderas både mot möjliga effekter av miljögifter och mot andra faktorer i livsmiljön, som exempelvis ett vikande födounderlag. Havsörnen livnär sig till största delen av fiskar och fåglar under häckningsperioden, och de förändringar som skett och sker hos bestånden av de vanliga bytesarterna borde ha en påverkan.

Mink De flesta större kolonier av fåglar är skyddade inom fågelskyddsområden under häckningstiden men de är ändå väldigt störningskänsliga, exempelvis för mink.

Här försöker vi med hjälp av fällor och jakt hålla minkstammen tillbaka, framför allt i de yttersta delarna av skärgården där de största alkekolonierna är belägna.

Blomster på nedgång På Utö räknade tillsynsman Bengt Söderlund endast sex stycken Majvivor till skillnad från föregående år då 64 stycken inventerades. Den sällsynta orkidén Rödsyssla sågs i fem exemplar vilket är bättre än året innan då den inte syntes till alls. Tillsynsman Björn Sundberg räknade 149 stycken Guckosko i Möjaskärgården, även här ser vi en nedgång från år 2010 då det totalt noterades 438 individer. l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

7

Delprojektrapporter 2011 Kustfågelinventering 1985 - 2011

Svärta (Melanitta fusca) Minskningen fortsätter och årets resultat är det lägsta under de 26 år räkningarna pågått. I de områden som vi räknar finns idag någorlunda substantiella bestånd endast i Svenska Högarna (72) och Stora Nassa (41). I den tidigare viktiga skärgården Lygne räknades bara 2 svärthannar. Även i övrigt rör det sig om enstaka fåglar med undantag för det stora området Bullerö där 12 fåglar räknades.

8

l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

Ejder, lång tidsserie 10000 9000 8000 7000 6000 5000 4000 3000 2000 1000 0 09 20 11

20

05 07 20

20

01 03 20

20

97 99 19

19

93 95 19

19

89 91 19

19

19

85 87

Nåttaröfladen Fjärdlång Biskopsö Bullerö Träskö Storö-Bockö Stora Nassa Sv Högarna

Räkningarna 2011 har inneburit fortsatt snabb minskning. Jämfört med ett medelvärde för de fem åren kring millennieskiftet räknades 2011 bara en dryg fjärdedel så många gudingar.

Foto: Roine Karlsson

Det extremt låga antalet i Lygne 2010 hade i år hämtat sig och ligger bara något lägre än åren närmast före 2010. I grannskärgården Röder var istället 2011 ett extremt dåligt år med bara 17 räknade gudingar, ca en tiondel av värdet 2010 och en procent av vad som räknades vid räkningsperiodens inledning 1991.

De båda mellanskärgårdsområdena Träskö och Björnö hade en svag ökning sedan föregående år. I Träskö innebär det en ökande trend, medan Björnö verkar ha en stabil trend under de senaste 10 åren.

Ejder

19

RESULTAT Ejder (Somateria mollissima) Räkningarna 2011 har visat fortsatt snabb minskning. Jämfört med ett medelvärde för de fem åren kring millennieskiftet (då antalet var relativt stabilt) räknades i år bara en dryg fjärdedel så många gudingar. Samtliga områden i vårt material som tidigare haft stora bestånd av ejder har nu minskat kraftigt. Samtidigt har mellanskärgårdsområdet Träskö ökat så att det nu har ett ganska stort bestånd. De som i sen tid hållit betydande bestånd, Svenska Högarna, Bullerö, Stora Nassa och Storö-Bockö-Lökaö, har minskat kraftigt de senaste tre åren, om än inte fullt så markant i Bullerö och utdraget under en längre period i Stora Nassa.

Foto: Anders Bouvin

Tordmulens ökning fortsätter om än i långsammare takt.

Tordmule (Alca torda) Tordmulens ökning fortsätter om än i långsammare takt. I de tre stora kolonierna, Svenska Högarna, Grän och Gunnarstenarna tillsammans, räknades i år ungefär samma antal som förra året.

De varandra närliggande kolonierna Gunnarstenarna och Grän har dock minskat respektive ökat i storleksordningen 500 fåglar.

De mindre kolonierna sammanslagna har legat konstant i 5 år, men 2011 ökade de rejält, även om den totala ökningen för dem är mindre än variationerna mellan Gunnarstenarna och Grän.

De områden som ökat betydligt är framförallt Klovskär, Lygne, Hållskären, Abborren och Stridsbådan.

Sillgrissla (Uria aalge) Antalet räknade sillgrisslor 2011 minskade något sedan 2010, men är ändå ett av de fem bästa under de 21 år som räkningarna pågått. Utöver de tre gamla väletablerade kolonierna Abborren, Svenska Högarna och Grän finns nu etablerade kolonier på Stridsbådan, Storskär och Gunnarstenarna. Omkring hälften

av årets sillgrisslor räknades på Svenska Högarna.

Tobisgrissla (Cepphus grylle) Efter ett rejält hopp upp för tobisgrisslan under 2010 var den 2011 tillbaka på ungefär samma låga nivå som under 2007-2009. Hela avvikelsen för 2010 skedde genom att antalet på Svenska Högarna fördubblades för att 2011 vara tillbaka på en nivå jämförbar med åren dess för innan.

DISKUSSION Ejder Baserat på återfynd av ringmärkta ejdrar är gudingarnas medellivslängd ca 5 år. Om minskningen främst beror på försämrad reproduktion förefaller det alltså som om något drastiskt hände med reproduktionen kring år 2000.

Andra tänkbara förklaringar till minskning av antalet gudingar i våra områden kan vara ökad dödlighet och utflyttning till andra områden. Det senare verkar vara fallet åtminstone i någon mån eftersom antalen hållit sig tämligen konstanta i de två av våra räkningsområden som ligger längst in och

observationer tyder på att ejdrarna ännu längre in i skärgården har ökat.

Utöver de vanliga räkningarna har Skärgårdsstiftelsen under året också samlat in andra data och mer allmänna intryck om ejderns situation i Stockholms skärgård.

Bland annat har siffror presenterats från räkningar i ett innerskärgårdsområde, framför allt i Länna socken, innanför Blidö/ Yxlan under de tre senaste åren.

En studie av ungproduktion i tre områden i inner-, mellan- respektive ytterskärgård har gjorts och Skärgårdsstiftelsen har bett alla sina tillsynsmän om allmänna observationer av ejderns situation i deras respektive områden. De senare är beroende av tycke och smak och det kan vara vanskligt att jämföra områden med varandra.

Det allmänna intrycket är ändå att de stödjer uppfattningen att ejdern flyttat inåt i skärgården.

Särskilt intressant är kanske Gålö där 25 ådor hade ca 200 ungar kvar i början av juli med tyngdl e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

9

punkt på insidan av Gålö. En skattning av trenden på utsidan av Gålö är att det minskat med 75% de senaste 10 åren, alltså ganska likt våra räkningar i ytterskärgården. I detta område är alltså ejdrarna mycket starkt koncentrerade till skärgårdens allra innersta del och i år verkar de haft framgångsrik reproduktion i detta område. I flera ytterskärgårdsområden rapporteras att ådorna överhuvudtaget inte försökt häcka. I Stora Nassa resulterade 250 gudingar i april i 3 kullar. Om någon av dessa ungar överlevde är inte känt.

Två tillsynsmän har sagt att de i år uppfattat det som att könsfördelningen är jämnare än den varit under senare år. Tidigare har ådorna varit mycket färre än gudingarna. Kanske har ådorna inte haft samma höga dödlighet som gudingarna haft under de senaste åren.

I det nya området i Lännaskärgården har det under de tre senaste åren räknats 658, 638 och senast 833 gudingar. År 2011 räknades därmed fler gudingar i Lännaskärgården än i något av våra gamla områden. Eftersom områdena är olika stora, med olika tillgång på häckningsöar och lämpliga bottnar för födosök, är det vanskligt att jämföra dem.

Lännaområdet är stort, grovt räknat större än Bullerö men mindre än Storö-Bockö-Lökaö.

I de båda områdena räknades 369 respektive 561 gudingar. Tätheten verkar alltså vara betydligt högre än i dessa två stora områden i våra räkningar. Mellanskärgårdens Träskö-Storö är betydligt mindre än Lännaskärgården men där räknades 465 gudingar, vilket kanske innebär mer likartad täthet med Lännaområdet.

För att försöka jämföra ungproduktionen i olika delar av skärgården har ornitologen Claes Kyrk och tillsynsman Gunnar Hjertstrand räknat ådor och ungar dels i början av juni dels i slutet av juni i tre områden representerande innerskärgård, mellanskärgård 10

l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

och mellan-ytterskärgård. Antalet överlevande ungar i slutet av juni per räknad åda i början av juni har en tydlig gradient inifrån och ut i de tre områdena. I innerskärgårdsområdet fanns 0,21 unge per hona, i mellanområdet 0,12 och längst ut räknades i slutet av juni inga överlevande ungar. I alla tre områdena är ungproduktionen sannolikt alldeles för låg för att hålla den lokala ejderpopulationen konstant.

Troligen beror en ejderpopulations överlevnad dock på enstaka lyckade häckningssäsonger.

Undersökningar under ett enstaka år har därför även i stabila populationer liten sannolikhet att pricka in de produktiva åren.

Observationen av 200 ungar med 25 ådor i början av juli vid Gålö antyder att det också kan växla mycket i olika områden. I slutet av juni sågs i innerskärgårdsområdet i Kyrk/Hjertstrands undersökning 0,26 ungar per hona.

Eftersom honor som misslyckats successivt lämnar häckningsområdet kan denna kvot paradoxalt nog ökat under början av juli, men Gålös närmare 10 ungar per hona i början av juli måste ändå rimligtvis motsvara oerhört mycket bättre häckningsframgång.

Också ett utpräglat innerskärgårdsområde som Landfjärden i Häringe-Hammersta naturreservat producerade 60-100 ungar (dock utan tidsangivelse).

Svärta Man kan fråga sig om de fåtaliga svärtor som räknats utanför Bullerö, Stora Nassa och Svenska Högarna representerar häckning över huvud taget. I rapportsystemet Svalan finns dock rapporter om lyckade häckningar längs hela länets ytterskärgård från Gunnarstenarna i söder till Understen i norr.

I Kustfågelgruppens räkning i hela Stockholms skärgård i början av 2000-talet utmärkte sig tre områden som särskilt viktiga för svärta, Svenska Högarna, Lygne och Kallskär. Av dessa ingår Kallskär inte i våra räkningar så

tyvärr vet vi inte hur svärtan utvecklats där. På Svenska Högarna har de hållit ställningarna, medan däremot Lygne helt har förlorat sin betydelse för svärtan. I två branta steg, 2002 – 2004 och 2009 – 2011 har beståndet i princip utraderats.

I fyra områden sågs i år inga svärtor alls under räkningsperioden. I två av dem, Björnö och Träskö-Storö, har detta gällt under många år. Svärtan tycks alltså helt ha försvunnit från mellanskärgården.

Tordmule Omflyttningarna mellan Grän och Gunnarstenarna beror nog bara på omflyttning av icke häckande fåglar. Kanske flyttar de mellan kolonierna från dag till dag. Årets ökning har skett i de mindre kolonierna. Av dem som ökat ligger Klovskär i sydligaste Mysingen, mellan Gunnarstenarna och Grän.

Den ökningen skulle alltså också kunna bestå av fåglar ur samma grupp ickehäckare som kollar upp möjligheterna att hitta häckplatser i befintliga kolonier i yttre havsbandet utanför Nynäshamn.

Tre av de övriga mindre kolonier som ökat påtagligt i år ligger ganska nära varandra i Ålands hav.

Abborren och Hållskären har ganska kraftigt växlande antal mellan åren, men med en stabil trend.

Stridsbådan (som numer är den största av de tre) hade sitt högsta värde under de nio år som tordmular räknats där, 115 fler än 2010.

Tidigare har antalet varit relativt konstant. Efter att totalt sett varit ett ganska stabilt bestånd under en längre tid i Singöskärgården har alltså alla tre kolonierna i år ökat påtagligt sedan 2010.

Sillgrissla Antalet räknade sillgrisslor varierar kraftigt, men de fem senaste åren har det räknats betydligt fler sillgrisslor än under de sexton åren dessförinnan. Helt extremt var 2009, det mellersta av dessa fem år. Det lägsta av dessa är årets resultat, men det är ändå fler än vad som någonsin räknats före 2007.

Foton: Anders Bouvin

Antalet räknade sillgrisslor varierar kraftigt, men de fem senaste åren har det räknats betydligt fler sillgrisslor än under de sexton åren dessförinnan.

Den nyetablerade kolonin i Singö skärgård, Stridsbådan, var i år betydligt större än Abborren som hade ett av sina lägsta år någonsin.

Dessa båda kolonier tycks under senare år ha delat upp en population som tidigare alla häckade på Abborren. I Ålands hav verkar sillgrisslan alltså inte beröras av den långsiktigt kraftiga ökningen i Östersjön.

Tobisgrissla Bland alkorna är tobisgrisslan den som har rykte om sig att vara svårast att räkna. De ägnar så mycket tid åt fiske långt från kolonin och samlas sällan vid häckningsöarna. Det är alltså extra svårt att pricka in rätt räkningstillfälle. Kanske är det därför endast den generellt minskande trenden som är att lita på.

Spekulationerna kring enskilda områden nedan kan mycket väl bero på slump lika gärna som på verkliga förändringar.

I det för tobisgrisslan lite bättre havsområdet Ålands hav ökade antalet räknade tobisgrisslor fram till 2006. En betydande del av ökningen bestod av utökade räkningar.

Efter ett relativt kraftigt tapp till 2007 har grisslorna i Ålandshav haft en svagt vikande trend. Denna bild är dock orättvis eftersom den största kolonin i området, Understen på länsgränsen mot Uppsala, inte ingår i våra räkningar. Denna jättekoloni är i ökande.

Där fanns 2011 fler tobisgrisslor än vi räknade totalt i Ålands hav.

siktigt starkt vikande trend finns det till skillnad från de båda andra alkarterna knappast en bulk av icke häckande fåglar som inte får plats i häckningskolonierna. Om siffrorna från 2010 stämmer borde det avse häckande fåglar som tillfälligt flyttat in, troligen från områden utanför länet.

Mats Nordin Länsstyrelsen i Stockholms län

På den andra stora kolonin i länet, Svenska Högarna, var antalet åter nere på samma nivåer som åren närmast före det goda året 2010. Den plötsliga fördubblingen 2010 ser märklig ut.

Tobisgrisslorna är långlivade med låg årlig reproduktionskapacitet, varför ökningen i huvudsak måste bestå av plötsligt inflyttade fåglar.

Eftersom tobisgrisslan har en långl e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

11

Ringmärkning av kustfåglar 2011 Foto: Anders Bouvin

Under året koncentrerades arbetet på ringmärkning av alkfåglarna; sillgrissla och tordmule samt av skräntärna. Eftersom flera olika projekt på sillgrissla pågår i Östersjön är det viktigt att även våra häckfåglar inom Stockholms län undersöks årligen.

Med båten Sefyr och Gunnar Hjertstrand kunde vi besöka samtliga kända boplatser för sillgrissla i länet. Grisslorna häckar enbart på de yttersta öarna i fyra områden; Understens skärgård i Ålands hav med 2 boplatser, Svenska Högarna med 3 boplatser samt ögrupperna Grän och Gunnarstenarna i södra skärgården med 4 boplatser. Vi kunde också för första gången besöka den femte boplatsen i södra skärgården, Utö Storskär. Vi visste sedan tidigare att sillgrisslor häckade här, men detta var vårt första besök med ringmärkning på programmet. Sillgrisslor häckade under 2011 på 10 kända öar i Stockholms län.

RESULTAT Vi lyckades över förväntan och kunde totalt märka 229 ungar och 222 gamla fåglar. Vi kunde också kontrollera inte mindre än 258 redan märkta grisslor, vilket är den hittills högsta siffran. Dessutom bytte vi ut 10 slitna ringar mot nya fräscha. Sillgrisslan blir äldst bland svenska fåglar och man måste med jämna mellanrum byta ut ringarna för att säkert identifiera olika individer. Många av grisslorna är gamla bekanta som vi så gott som årligen läser av, men på Storskär var som förväntat så gott som alla grisslor omärkta och inte alls vana att behandlas av människohand.

Deras beteende skilde sig tydligt mot de flesta märkta grisslor på andra öar.

Ett oroande tecken vid landstigningen var tre havsörnar som satt på spaning på och vid raststugan, men vi hittade inga slagna alkor på ön. Sillgrisslorna hade valt ut säkra häckplatser djupt inne under stora klippblock. Vi kunde märka 34 ungar och 81 gamla fåglar. En av de märkta grisslorna häckade på Bodskär, Grän redan 1982 och har senare bytt boplats. Den var säkert drygt 30 år gammal.

Programmet kunde som vanligt genomföras med hjälp av ett antal volontärer, som är ovärdeliga för ett sådant arbete.

GAMLA GRISSLOR Aldrig förr har vi återfångat så många gamla grisslor.

Inte mindre än 17 fåglar var minst 25 år gamla och många var av okänd ålder, då de märkts som gamla häckfåglar. Alla grisslor av hög ålder var födda på Stora Karlsö, där ringmärkning i stor skala bedrivits under många årtionden.

Den äldsta, född på Stora Karlsö 1974 var 37 år gammal och inne på sitt 38.e år. Den kontrollerades i en djup springa på Kalken, Svenska Högarna och har

12

l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

Gunnar Hjertstrand, fältsamordnare för projekt Levande Skärgårdsntur, här med en skräntärneunge i famnen.

under årens lopp burit tre olika ringar.

Den första ringen byttes ut 1986 och den andra 2009. Den andra ringen var så sliten att siffrorna måste tas fram med hjälp av syra på Riksmuseet.

Vi fångade två stycken grisslor av 35 års ålder, båda utvandrade fåglar från Stora Karlsö, den ena kontrollerades på Bodskär, Grän och den andra på Kalken, Svenska Högarna. En 34-årig sillgrissla kontrollerades på Österskär, Grän. ÖVRIGA FYND En riktig snabbflygare tycks ha genomskådat våra rutiner och blivit fångad med två dagars mellanrum på två helt skilda platser. Den 7 juli kl 14 fångades en vuxen fågel på Västerskäret, Grän, som två dagar senare, den 9 juli kl 16 kontrollerades som sista fågel i östliga “grottan” på Kalken, Svenska Högarna. Det kortaste avståndet mellan dessa platser är 101.06 km.

Jag trodde inte detta kunde vara sant men samma nummer står på två ställen i anteckningsboken!

Ytterligare tre grisslor födda på Stora Karlsö har utvandrat till Stockholms skärgård. Dessutom har tre av våra grisslor kontrollerats på Lilla Karlsö, två av dem yngre fåglar.

Från Finland kom fynduppgifter från 2010, den ena, en 6-åring från Kalken kontrollerades i Finlands största sillgrisslekoloni på Aspskär, Pernaja i Nylands län, som vi tidigare haft utbyte med och av den andra, en äldre fågel från Grän hittades rester utanför Lovisa i Finska viken.

Vid polska kusten hittades rester av en grissla från Lillö i februari, kanske ett offer för den hårda vintern.

i oktober med en vikt på 670 gram. Vad hände sedan?

I juni 2011 kom en rapport från Skottland att grisslan satt i en sillgrisslekoloni på Isle of May, Firth of Forth utanför Edinburgh i Skottland! Det är inte ofta vi får information om att utsvultna fåglar klarar sig en längre tid. Tommy vill gärna ha vikter på sillgrisslor i Östersjön och därför kommer vi, nästa säsong, att väga ett antal vuxna individer under häckningstid.

UTBLICK Förra sommaren fångade vi en grissla med en polsk ring från projektet Kuling, som märker alkor som fångats i nät utanför polska kusten. I sommar satt en 4-årig grissla med polsk ring i “världens största fågelholk” nedanför fyren på Stora Karlsö. Syftet med holken, som består av stål, ekträ och kalksten och är 11 meter hög med hyllor av 36 meters längd, på vilka ryms 600 grisslor, är att studera de häckande grisslornas liv med modernaste teknik på nära håll.

Forskningsprojektet drivs av Stockholms Universitet (Resilience Center).

Sillgrisslor som övervintrar på Västkusten är ofta undernärda och ibland tas vissa individer in för vård på Fågelcentralen på Hisingen i Göteborg. En ung hane, som bara vägde 521 gram (normalvikt ca 650 g.) togs omhand av ornitologen och ringmärkaren Tommy Järås i september 2007, fick mat och släpptes

TORDMULE Vi märker och kontrollerar en del tordmular under sillgrisslearbetet, men prioriterar inte tordmulen då den är senare i sina häckningsvanor. Vi kontrollerade dock ett par riktigt gamla tordmular på Lillö, Svenska Högarna, den ena var 23 år gammal och den andra 19 år. Båda fåglarna var ortstrogna och häckade på samma ö de blivit födda.

En 8-årig tordmule från Gunnarstenarna hade otur och drunknade i en sikfälla i Närpes, Österbotten, Finland den 6 juni 2011. Vi vet sedan tidigare att Stockholms skärgård och Österbotten har utbyte med varandra vad gäller tordmule. Den 6 juli 2011 hittades en nydöd tordmule på Idskär i Söderarms skärgård. Den var märkt som unge på Gunnarstenarna 2006 och blev bara 5 år gammal.

Foto: Anders Bouvin

Av Roland Staav

Bilden visar en tordmuleunge med kvarvarande äggtand, den vita delen av näbben som den hackat sig ur ägget med.

l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

13

Skräntärnan - årets inventeringsart 2012 O NITOL GISKA F OR ÖR

SV ER I

G

ES

G IN

2012 SKRÄNTÄRNA

Hydroprogne caspia Åtgärdsprogram Eftersom skräntärnan alltid varit en ovanlig fågel med ojämn förekomst längs våra kuster och skärgårdar finansierade Naturvårdsverket ett landsomfattande åtgärdsprogram för att skydda arten under perioden 2007-2011. Programmet har givit oss utökade kunskaper om vilka hot som den stora tärnan ställs inför. Utplacerade webbkameror på boplatserna har givit oss helt nya kunskaper om aktuella hot mot ungproduktionen, som i vissa områden varit extremt dålig under flera år. Livsförhållandena har under senare årtionden i hög grad förändrats för många fåglar i Östersjön och vi vet att stora förändringar skett på kort tid. Ökad kunskap ställer högre krav på övervakning och är en anledning till att skräntärnan utsetts till Årets inventeringsart 2012 av Sveriges Ornitologiska Förening.

Foto: Anders Bouvin

Ringmärkningshistorik Redan den 13 juli 1926 ringmärktes den första kullen på tre ungar av amanuensen Ragnar Vesterberg på “Viggharan” (Viksharan) i Rödlöga skärgård. Tack vare intensiv ringmärkning under flera decennier under senare delen av 1900-talet har vi säkra dokument om artens förekomst i Stockholms skärgård under en lång tidsperiod. Skräntärnan häckar hos oss på små öar i stora kolonier på upp till hundra par eller i enstaka par i ytter- och mellanskärgården.

Kolonierna finns bara i anslutning till fiskrika vatten i inre skärgårdens flader och vikar och det har bara funnits två stycken samtidigt i Stockholms län; den ena på Svartlögafjärden under 1960-talet fram till 1984 och den andra på Gunnarstenarna i sydligaste skärgården från 1950-talet fram till 1995. Det var en överraskning för oss när en koloni etablerades på ett skär vid Svartlöga 2009.

Fram till i dag har 7200 skräntärneungar ringmärkts i Stockholms län, nästan en fjärdedel av landets ringmärkta skräntärnor!

Originaldokument förvaras på Ringmärkningscentralen på Naturhistoriska riksmuseet.

EN

Skräntärna (Sterna caspia) Skräntärnan är världens största tärna med gamla anor i Östersjön. Den beskrevs som svensk fågel redan 1782 av prästen Samuel Ödmann i en skrift utgiven av Kungliga Vetenskapsakademin från “Wärmdö Skärgårds yttersta kanter”, där den än idag häckar och ingår i vårt undersökningsprogram.

Roland Staav och Mats Gothnier från Länsstyrelsen i Stockholms län letar efter skräntärnor att ringmärka.

14

l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

Foto: Roine Karlsson

Den färgstarka skräntärnan, som i norra Europa är begränsad till Östersjön är påfallande okänd för allmänheten och vi inom tärngruppen har en ambition att utöka kunskaperna om den stora tärnans biologi.

Detta innebär också att ett samarbetsprojekt startas med Lunds universitet med radiosändarmärkning.

Inventering och ringmärkning 2011 Sedan flera år ingår ringmärkning och övervakning av skräntärna i projektet Levande Skärgårdsnatur.

Gunnar Hjertstrand och undertecknad besöker årligen alla kända häckplatser i Stockholms län för inventering och ringmärkning av årets ungar.

2011 gjordes tre turer, till norra skärgården den 18 juni, till södra skärgården den 27 juni och till Understens skärgård i Ålands hav den 6 juli.

Kompletterande information om vissa par har erhållits från artportalen “Svalan”, som samlar in fågelobservationer från hela Sverige och drivs av Sveriges lantbruksuniversitet.

Hela det svenska skräntärnebeståndet uppgår till mindre än 600 par 2011 och av dessa häckar bara ett 30-tal i Stockholms län. 2011 var ett ganska dåligt häckningsår och många par misslyckades och lade en ny äggkull, vilket innebär sämre häckningsframgång och ofta helt misslyckad häckning. Vi besökte 39 möjliga häckplatser och kunde konstatera häckningsförsök på 26 lokaler.

Tyvärr upplöstes av okända skäl kolonin vid Svartlöga som nämnts ovan och fåglarna började åter

häcka solitärt på sina gamla boplatser. Detta innebar att antalet ringmärkta ungar blev lågt.

Totalt ringmärktes 17 ungar. Bara på två ställen, det ena vid Harö och det andra utanför Väddö kunde kullar med 3 ungar märkas. På en annan häckningsplats utanför Väddö observerades hur en stor unge dödades och åts upp av en gråtrut den 18 juli. Det är av största vikt att skräntärneprojektet kan fortsätta och utvecklas då vi ser flera oroande tendenser.

Kontroller i Tyskland Liksom förra året fick vi även i år ett brev från Carsten Rodhe, som rapporterat årets resultat från Nordeuropas bästa rastplats för skräntärnor, en betongbrygga i Kummerower See norr om Berlin.

Jag ska ge några exempel. Den väl dokumenterade skräntärnan som föddes 2002 på den yttersta häckplatsen i Stockholms skärgård på Skrakfjärden och filmades av Britten Hjertstrand var åter på plats och rastade i sjön under perioden 15 augusti till 9 september. Båda ungarna från kullen i Nämdöfjärden, märkta den 18 juni rastade i Kummerower See. De visade sig båda den 20 augusti och var kvar där någon vecka. För övrigt rapporterades ett flertal skräntärnor märkta i norra Uppland, Södermanland och Norrbotten samt enstaka från Blekinge, Småland och Östergötland.

Av Roland Staav

l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

15

Ejderinventeringar 2011 - Ejderbeståndet minskar 3/6, 30/6 och 28/7 räknades honor samt ungkullar Studien har utförts som en linjetaxering med utgångspunkt från Stavsnäs söderut till Maderö samt i de vatten som ligger österut. Det har gett oss en möjlighet att kika på tillståndet hos de häckande ejdrarna i inner-, mellan och ytterskärgård

eller hur många honor vi har med eller utan ungar i skärgården. Den inventering som här presenteras ger oss en inblick i just dessa frågor inom ett begränsat skärgårdsområde.

I rapporter som inkommit från senare år talas det om en snabb minskning på femtio procent eller ännu mer! Ingen har dock tidigare gjort riktade inventeringar som visar hur ungproduktionen ser ut

En del tror att ejderns snabba beståndsminskning skulle bero på ökad förekomst av havsörn. Vår studie ger inget stöd för den teorin däremot visar den på ett uruselt häckningsresultat där man kan undra om Foto: Roine Karlsson

Ejderbeståndet minskar Att ejdern minskat i antal under häckningstid i Stockholms skärgård under 2000-talet står klart.

Riktade sjöfågelinventeringar gjorda på 1970-talet och i början på 2000-talet visade på en ökning av ejderbeståndet från nästan 90.000 par till ca 100.000 par. Går man längre bakåt i tiden så har vårt nuvarande ejderbestånd närmat sig det antal som fanns i slutet av 1930-talet, d.v.s. 25.000-30.000 par.

Fram till 1940-talet var ejdern en utpräglad ytterskärgårdsart. Därefter spred sig ejdern till hela mellanskärgården och yttre delen av innerskärgården fram till 1970-talet. Efter kustfågelinventeringen i början på 2000-talet konstaterade man att ejdrarna åter ökat i ytterskärgården. Ett skäl antogs vara att ejdrarna försökte undkomma minkens härjningar.

Nu har vi signaler från olika håll som talar om kraftig minskning av ejder i ytterskärgården och även svaga häckningsresultat i mellanskärgården. Vår inventering visar att vi i det undersökta området har flest häckande ejdrar i den innersta skärgårdsdelen.

Ingen har tidigare gjort riktade inventeringar som visar hur ungproduktionen ser ut eller hur många honor vi har med eller utan ungar i skärgården.

16

l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

Foto: Roine Karlsson

Räkningen 30.6 klargjorde att det inte tillkommit något större antal sent kläckta ungar. Endast fyra nykläckta kullar (14 ex) kunde bokföras samtidigt som de 456 ungarna minskat till färre än 200 ungar efter att 27 dagar passerat mellan de bägge räkningarna.

Att de flesta hanarna, av 187 räknade i början på juni, flyttat ut från skärgården för att inleda ruggning på öppet hav är helt normalt.

Räkningen visar även att drygt 350 av de 1265 vuxna honorna valt att förflytta sig ut från det undersökta området under tiden fram till slutet av juni.

Räkningen 28/7 kompletterade bilden av få sent kläckta ungar. En kull med 2 honor och fem nykläckta ungar sågs vid Tärnsörarna samt en hona med två små ungar Studien visar ett uruselt häckningsresultat där man kan undra om sågs på Gråskärsfjärden. De ungar som kläckts merparten av de ejderhonorna ens försökt att kliva upp på land i maj var nu flygga och en utflyttning från den för att lägga ägg innersta skärgården hade påbörjats.

Kvar i inner- och mellersta skärgården fanns nu 84 av de kvarvarande 131 ungar som överlevt merparten av de ejderhonor som räknats ens försökt att kliva upp på land för att lägga ägg. Studien visade tillsammans med sina mödrar. De honor som saknat ungar tycks ha delvis flyttat ut mot öppet hav där även att det kläcktes få ungar som hade låg överlevnågra större grupper noterades i Biskopsöfjärden nad där cirka 70% av kläckta ungar dött inom två samt vid Tärnsörarna. I dessa grupper kan det även månader. ha förekommit flygga ungfåglar.

Resultat Inventeringsarbetet utfördes av Claes Kyrk och Under räkningen 3.6 noterades 1265 honor och 456 Gunnar Hjertstrand med båten Sefyr. ungar. Data över antalet honor med ungar pekar mot Medverkande vid inventeringarna var även att de honor som kläckt fram sina ungkullar har haft Staffan Kyrk, Annelie Svanold och Roland Staav. mycket lågt antal framkläckta ungar, oftast 1-3 ex.

Om det beror på ett litet antal lagda ägg eller svag Claes Kyrk, Stockholms Ornitologiska Förening livskraft hos fostren är oklart. Samma data ger även claes.kyrk@gmail.com en bild av att det är ca 300 honor som kläckt fram de 456 ungar som räknades in. Det innebär sålunda att mer än niohundra honor i undersökningsområdet antingen helt avstått från att inleda häckning eller har avbrutit en påbörjad ruvning av ägg.

Sträcka 1 Innerskärg.

Datum

03

30

Sträcka 2 Mellanskärg.

28

03

30

Sträcka 3 Mell- Ytterskäg.

28

03

30

28

Tärnsörarna 03

30

GråskärsfjärdenStavsnäs 28

03

30

28

Totalsumma 03

30

28

Juni

Juni

Juli

Juni

Juni

Juli

Juni

Juni

Juli

Juni

Juni

Juli

Juni

Juni

Juli

Juni

Juni

Juli

Hane

17

0

0

37

2

0

82

)

1

6

0

2

*)

0

1

187

7

*

Hona

586

475

67

406

257

*)

69

97

72

14

20

2

190

60

31

1265

909

230

Pulli

312

123

43

90

48

41

*

0

24

0

26

)

50

6

25

456

203

138

-

-

19

-

-

3

-

-

160

-

-

380

-

-

-

-

-

562

*Hontecknad

*Hontecknad står för vuxen hona eller flygg årsunge vilka är svåra att skilja på håll.

l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

17

Ejderbon i Lygne skärgård - negativ trend håller i sig var tredje år. Det är ett hårt och tidskrävande arbete som tar hela sommaren i anspråk.

Antal ejderbon i Lygne skärgård 1887-2010

Antal bon

1600 1400

Unik inventeringsserie Inventeringsserien är unik eftersom den är bland de längsta som finns i sitt slag. Materialet från slutet av 1800-talet är inte lika fullständigt som under 1900-talet, varför dessa siffror inte redovisas i diagrammet. Den senaste räkningen ägde rum år 2010.

1200 1000 800 600 400 200

I slutet av 1800-talet började Olof August Nordström en inventering av ejderbon i Lygne skärgård. Han samlade, liksom många andra skärgårdsbor, ejderdun och var mån om att hålla ejderstammens utveckling under uppsikt.

Inventeringen togs så småningom över av yngre generationer Nordström och på 1930-talet även av Sten Rinaldo. Arvet har gått vidare och idag utför Magdalena Rinaldo arbetet med hjälp av Sten Söderlund m.fl. Hela 42 namngivna öar inventeras

År

07

10

20

20

04

Nedslående resultat Den negativa trenden håller i sig och 2010 räknades endast 27 bon. Magadalena Rinaldo menar att det med all säkerhet minskat ytterligare och att finna 27 bon innebär inte 27 lyckade häckningar utan färre än så.

Under sommaren 2012 kommer Magadalena göra en extra räkning just med tanke på att ejdern minskar så kraftigt i Lygne skärgård. Sommaren 2011 noterades dock något glädjande nämligen ett par häckande gravänder vilket är sällsynt i Stockholms skärgård och ett Storspovpar, kul, då Storspoven är rödlistad.

20

92

98 19

19

86 19

79 19

73 19

19

67

61 19

55 19

45 19

36 19

19

10

0

Minken (Mustela vison) Anledningarna till att minken klarat sig så bra i Stockholms skärgård är flera. Den är mångsidig i sitt födoval och äter det som är lättast tillgängligt allt ifrån små däggdjur till fågel, fisk, kräftor, musslor och allt däremellan. Tamminkar som suttit i bur dör dock nästan alltid svältdöden eftersom de drivs upp med gröt, de vet inte hur man dödar vilda djur. Hur stor del som överlever finns det inga siffror på. Minken är en mycket god simmare och når öar dit andra landlevande rovdjur inte kan ta sig. Den saknar i princip naturliga fiender i Östersjöns ekosystem.

De vildminkar som finns idag i skärgården härstammar troligen från stora utsläpp av mink som gjordes under andra världskriget. I minkfällorna går nästan aldrig honor, därför måste fångst av mink även ske med hund och bössa vilket är kostsamt för projektet.

Viktigt att hålla nere beståndet Minken må vara en främmande art för Sverige men Sverige har inte på länge varit en främmande plats för minken. Djuret överraskade i Stockholms skärgård i början på 1980-talet när man fann en hel Tordmulekoloni utplånad. Det var då debatten kom i 18

l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

Foto: Anders Bouvin

Sjöfågelskydd - minken, en ovälkommen gäst i skärgården

gång i skärgården och det var också då man bestämde sig för att i största möjliga mån hålla nere beståndet av mink åtminstone på fågelskyddsområdena. En total utrotning är inte möjlig, däremot är det viktigt att hålla ner beståndet. Glädjande nog visar många exempel på att öar vars fågelpopulationer som blivit helt utslagna av mink har kunnat återkoloniseras efter att man målmedvetet satt in fällor och jakt på mink. av Karin Strandfager

Inventering av skarvens boplatser 2011 Skarv 2011 års räkning av skarvbon har skett enligt samma metodik som tidigare, dvs i huvudsak räkning av bon efter häckningens slut. Ett undantag är öarna i Värtan som räknas i maj pga att det mäktiga lövverket på dessa öar senare försvårar räkning. Vi tar även med antalet bon på lokaler som övergivits efter att inledningsvis på säsongen ha uppvisat aktivitet. Detta för att tydliggöra vår kännedom om dessa öar. Vi kontrollerar även tidigare kända kolonier som övergivits för att säkerställa att ingen häckningsaktivitet återupptagits på dessa.

Alla räkningar görs från land.

ning och eventuellt andra störningseffekter är faktorer att beakta.

Alla typer av aktiviteter som företas i eller alltför nära kolonier utgör en störning som kan bidra till en ökad rörlighet under häckningen i samma områden. Då ingen av dessa störningstyper, oss veterligt, förekom under de första Skarvkolonier i Stockholms läns skärgård 2011 åren med skarvhäckning i Stockholms skärgård är detta ett förhållande Plats Antal bon att ha i åtanke vid vidare analys av utvecklingen.

Käringholmen 293

Resultatet i paritet med fjolårets Årets resultat 5544 bon är i paritet med föregående år och totalantalet räknade skarvbon förändras endast lite. Benägenheten till förändringar inom och mellan kolonier under häckningsperioden har även i år kunnat iakttas. Efter en till synes normal inledning med bobyggnad, äggläggning och påbörjad ruvning, så har vi på ett antal lokaler kunnat iaktta alltifrån ett förändrat, ofta minskat antal häckande till plötsligt helt övergivna kolonier. De lokaler som vi på detta sätt kunnat konstatera bli helt utan häckningsframgång i år var: Skäret väst Mörkö, Grän Västerskär, Grän Bodskär, Södra Skräplen och Marskärskobben.

Därmed minskade antalet kolonier med genomförda häckningar från 23 till 18 öar. I analogi med detta bör även summan 5544 reduceras med dessa lokalers bon, dvs 5544 – 217 = 5327, och denna summa är den som bör utgöra bas för fortsatta analyser och funderingar kring skarvens totalantal och miljöbelastning mm.

Havsörnen påverkar Att havsörnen, som är mera regel än undantag i eller invid varje koloni, har en avgörande påverkan får anses helt klart.

Ett tydligt exempel på detta är utvecklingen inom den isolerade ögruppen Grän utanför Utö som 2011 stördes ut helt av havsörn.

Inledningsvis skedde etablering och bobyggnad av skarvarna för att sedan avbrytas. Vid alla våra besök befanns flera örnar i området.

Eftersom våra resurser och därmed möjligheter att följa upp alla skeenden under säsongen är begränsade kan vi inte med säkerhet ge en klar orsaksbild av det som sker. Inverkan av havsörn, skyddsjakten i form av äggprick-

På en av årets kontrollerade lokaler, Själgrundsskallen vid Singö, fann vi, förutom ett stort antal döda skarvar, även ett stort antal fjädrar av havsörn.

Skäret, väst Mörkö Grän, Västerskär Grän, Bodskär Skorvan Fälöv Västra Pjukan Äggskären Skraken Södra Skräplen Delö Bolvik Rödkobb St Värtan Råholmen St Värtan Västerskär Småholmarna S Småholmarna N Ryssmasterna N Ryssmasterna S Korsgrundet Bergskäret Marskärskobben Själgrundsskallen

10 13 8 442 57 285 196 736 61 32 27 538 9 334 184 411 266 144 2 637 125 734

Summa

5544 bon

Den markanta ökningen i antal bon på just denna ö, från 454 förra året till 734 i år, ger givetvis upphov till frågor, i synnerhet som boende intill kolonin säger sig upplevt en tydlig minskning gentemot året innan!

Har örnarna här stört ut ett antal häckande par som övergivit kolonin? Tänkvärt är även det faktum att fåglarna i denna nordligaste del

av vårt län huvudsakligen inte belastar det vi i dagligt tal benämner Stockholms skärgård, utan fortfarande till stor del fiskar i Uppsala län, varifrån de inflyttat. Med detta i åtanke så blir minskningen av antalet bon i området Arholma – Landsort än tydligare.

Gunnar Hjertstrand, Fältsamordnare Projekt Levande Skärgårdsnatur l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

19

Berguv - väntat lågt resultat efter tuff vinter Berguv (Bubo bubo) Resultat av uv inventeringen i skärgården 2011, ej Nynäshamns kommun. Som skärgård räknas: öar från Gräsö till Landsort. Öar ska vara utan fast landförbindelse, t.ex. ingen bro från fastlandet.

Exempelvis är Värmdölandet exkluderat eftersom det finns en bro som leder dit.

Inventeringsmetodik Lyssna efter uv: genomförs genom att lyssna i skymningen. Vi besöker speciellt utvalda områden som ser ut att kunna härbärgera berguv. Lyssningen genomförs ca 3 gånger i skymningen (ca 1 tim) per lokal.

Inventeringsmetodiken är väldigt väderberoende och uvarnas välvilja att ropa. Huvud syftet är att söka efter nya revir. Berguvar ropar mest frekvent under de första åren i reviret och aktivast i månadsskiftet februari/mars.

Ingen av metoderna garanterar att vi hittar alla uvar. Kombinationen av inventeringssätt ökar chanserna men, vi får acceptera att det alltid kommer att finnas uvrevir som är okända för oss.

Resultat 2011

Lyssna efter uv Inga större insatser gjordes under våren, enstaka tillfällen som inte resulterade i någon ny information.

Foto: Alar Broberg

Upprop: Genomförs genom vädjan om att människor rapporterar berguvsobservationer. Vi vill gärna ha information om äldre häckningsplatser. Vi har sett flera fall där öar har blivit återbesatta efter årtionden.

Häckplatsinventering: Eftersök av häckning och spår av berguv på kända häcknings lokaler. Vi försöker söka igenom hela området som är aktuellt för häckning och det medför ofta att vi måste klättra i branterna. Det är tidskrävande och en brant tar mellan halv timme till flera timmar att söka igenom. Vi letar även på nya lokaler, speciellt när vi har fått information om observationer av berguv. Vi gör även några besök på öar och platser som ser bra ut. Om ungar påträffas, då ringmärks ungarna. För att minska störningen så försöker vi lägga besöket till att ungarnas ålder har nått minst 3 veckor (i skärgården från 10 juni och framåt).

20

l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

Foto: Anders Bouvin

är att ungarna är större och det är mycket mer spår av bytesrester och dun av ungarna.

Nackdelen är att en del ungar kan vara så stora att dom har rymt boet och kan var svåra att hitta, så vi är inte alltid säkra på att vi hittar alla ungar.

• 6 ungar ringmärktes i skärgården på 3 olika häckningslokaler. Paren som häckade 2011 fick all 2 ungar var. Även om antalet häckande par var lågt, så var totala antalet ungar nästan lika många som 2010, då det häckade 6 par som fick 7 ungar totalt.

• Vi fann ca 14-15 aktiva revir. Antalet ligger väldigt stabilt, något revir försvinner och något tillkommer. Den stränga vintern med snö långt in på senvåren gjorde att många par inte häckade. Fortfarande är området norr Värmdö – Möja väldigt fattigt på uv.

• Totalt besökte vi som vanligt ca 25 öar.

Av dessa var 10 nya öar för oss eller gamla lokaler där uvarna har försvunnit.

• Under hösten släppte vi ut 2 berguvs ungar som är födda på Skansen. Som vanligt släpptes ungar ut i norra delarna av skärgården för att förstärka den tynande stammen. Att det knappt finns några uv revir i området innebär att ungarna får en lugnare start i det vilda och slipper stressa igenom existerande revir där dom inte är välkomna.

Ringmärkning och häckplats inventering.

Under 2011 hittade vi 11 ungar i Stockholms län, i jämförelse med normala år då vi brukar hitta ca 25 ungar i länet. Vintern 2010/2011 var kall med mycket snö som låg kvar en bra bit in i april. Normalt värper berguv ägg i slutet av mars och början av april, då låg snön fortfarande i de flesta branter. Även om jag har sett att berguvar kan gräva en grop i snön och ruvar så är risken för en misslyckad häckning väldigt stor. Även snösmältningen kan ställa till med problem genom att dränka bon med ägg, även detta har jag konstaterat vid något tillfälle. Årets resultat var väntat med den tuffa och långa vintern. Ungarna vi ringmärkte var normalt stora för årstiden så den sena våren påverkade inte äggläggningsdatum nämnvärt.

Att det blir lite färre ungar vissa år är inte speciellt ovanligt och har troligen ingen större betydelse för uv stammen eftersom uvar lever länge, även i det vilda och har många år på sig för att lyckas med häckning.

Antalet konstaterade ungar 2011 är en av botten noteringarna sedan början av 1980-talet.

• Häckplatsinventeringen genomfördes under 2 dagar i juni/juli via båt. Noterbart är att vi inventerade cirka en till två veckor senare än vanligt. Fördelen

• Tyvärr så blev det ingen häckning på den ö där ett par har häckat 7 år i följd. Det är bara några få gånger under de år vi har följt uv i länet som uvar har häckat så regelbundet. När det har hänt så har det varit berguvar som håller till runt en soptipp på fastlandet. Soptippsuvar har väldigt bra tillgång till råttor och andra bytesdjur som måsar/trutar året runt. Varför just detta par i skärgården lyckades så bra kan jag faktiskt inte förklara, området ser inte så mycket bättre ut än andra i skärgården och var de hittar byten är ett stort mysterium.

Övrigt

Skarv och uv 2010 upptäcktes det att berguvar häckade i en storskarvskoloni och 1 unge ringmärktes. Vi kunde inte vara helt säkra på att de storskarvsfjädrar vi fann runt boet verkligen var uvens bytes rester. Spår efter gamla bon visade att uvarna har häckat här minst en gång tidigare.

Tyvärr beviljade Länsstyrelsen landstigning på skarv öarna i uv reviret under april 2011 för bland annat prickning av storkarvsägg. Det är den mest olämpliga tidpunkten för i landstigning på grund av l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

21

Foto: Anders Bouvin

ett uvpar under häckningstid. Tråkigt nog för uvarna är skarvarna inte kvar under höst och vinter då uvhonan behöver bygga upp kroppens energi resurser för att producera ägg inför nästa års häckning. Uvarna är sina revir trogna året runt och måste då hitta andra byten under höst och vinter.

En flygande berguv är en mäktig syn. Vingspannet kan bli över 170 cm brett.

att uvar just då värper ägg och är som mest störnings känsliga. Uvar byter boplats lite då och då så vi vet inte på förhand var paret kommer att häcka inom ett revir. Flertal par i skärgården kan flytta upp till l,5 kilometer mellan häckningsöar. Uvar föredrar öppna områden för sina bon, så miljön på en skarvö är väldigt bra. Eftersom landskapet i norra skärgården och även fastlandet i Uppland inte är så skarpt kuperat och inte har så mycket kraftiga branter så är det inte ovanligt att uvar häckar i blockterräng. På skarvöar försvinner det mesta av sly och den högre vegetation tillfälligt så att just blockterrängen blir väldigt öppen.

2011 syntes inte uvarna till i 2010 års boområde och som vanligt brukar vi leta efter alternativa boplatser, om vi inte hittar paret där vi förväntade oss.

Genom en del letande lyckades vi konstatera att paret har lyckats häcka med 2 ungar som resultat. Genom att byta boplats lyckades de undvika störningen 2011. Även i detta boområde har uvar häckat några gånger.

Så paret bör ha funnits på plats i minst ca 5 år. För första gången kunde vi även konstatera att både unga och gamla storskarvar blir byten åt berguvarna. En skarv koloni är antagligen ett väldigt bra skafferi för 22

l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

Samma hona igen För 13 år sedan när vi besökte en ö så blev vi ordentligt utskällda av en berguvshona, hon var ganska aggressiv och visade upp sig på nära håll. Det är inte så vanligt att vi ser dom vuxna uvarna när vi besöker platser, årligen ser vi kanske 3 vuxna. Oftast ser vi när dom flyger iväg och sedan syns dom oftast inte mer under besöket. Jag kunde konstatera att denna hona var ringmärkt på höger tars. Reviret har varit känt i över 25 år, men vi har inte lyckas hitta all öar paret använder som häcknings platser, så paret har varit förvunna lite då och då, men vi brukar se lite spår efter dem. De brukar häcka på samma ö några gånger under en femårsperiod och sedan försvinna till någon ö som vi inte har fått kläm på ännu. Paret dyker upp igen efter några års frånvaro.

Paret häckade igen 2009 efter flera års bortavaro från denna ö och honan skällde ut oss igen men kom inte så nära. 2010 var paret på ön men häckade inte. Paret har flera områden på ön som används som häcknings plats och boet/ ungarna kan vara svåra att hitta. 2011 var honan ordentligt irriterad och jag kunde verifiera att hon var ringmärkt på samma ben som för 13 år sedan. Jag kan inte vara 100% säker på att det är samma hona, men exakt samma beteende i samma bo brant och dessutom ringmärkt på samma tars gör att det troligen är samma hona. Det är få honor som kommer fram och visar sig, det finns en annan hona i skärgården som är ännu mer aggressiv, även den honan är ringmärkt och har funnits på lokalen i ca 15 år.

En ringmärkt berguv utanför Stockholms län var sin häckplats trogen i ca 25 år innan hon avled. Att uvar blir upp mot 20 år i det vilda är inte så ovanligt, i bur kan de bli en bit över 30 år.

All hjälp med rapporter om berguv i länet hjälper oss att skydda berguvar, deras häckningslokaler och att övervaka berguvstammens utveckling som en del i miljöövervakningen av skärgården.

Alla rapporter tas emot med glädje. Rapportera till mig eller Skärgårdsstiftelsen.

Alar Broberg, e-mail : xbror@swipnet.se Alar Broberg, xbror@swipnet.se

Havsörn - en stagnation i beståndet?

Havsörn (Haliaeetus albicilla) Inventeringarna av havsörn i Stockholms skärgård inom projekt Levande Skärgårdsnatur genomfördes med samma metodik som tidigare år. Övervakningen av havsörn och sälar i svenska kustområden ingår i den nationella miljöövervakningen, som indikatorer för effekter av miljögifter i marina miljöer.

Delprogrammet ”Övervakning av marina toppkonsumenter” (havsörn och säl), inom programmet Kust och Hav, genomförs med huvudfinansiering från Naturvårdsverket, och med välkommet bistånd från Naturskyddsföreningen och Skärgårdsstiftelsen.

Uppföljningen av resultat i de bebodda bona vid fastlandskusten och i skärgården i Stockholms län gjordes som vanligt under försommaren. Inom kuststräckan Arholma-Landsort kunde fortplantningen kontrolleras för 55 havsörnspar, varav 31 i samverkan med Skärgårdsstiftelsen. Antalet bebodda revir som kunde kontrolleras 2011 blev 13 färre än året innan. Trettiosex av de kontrollerade paren fick fram ungar, vilket innebär 65 % av de kontrollerade.

Detta är en högre siffra än året före (59 %), men här ska man komma ihåg att åtskilliga par alltså saknas helt i årets statistik. Vid sidan av de fyra par

Foto: Björn Helander

Resultat 2011 Vintern 2011 blev av samma karaktär som 2010 - det vill säga ovanligt kall och rik på snö, jämfört med vad vi börjat vänja oss vid i form av milda vintrar under de senaste 20 åren. Men jämfört med tidigare decennier har de senast vintrarna inte utmärkt sig särskilt mycket. Efter den snörika vintern 2010 kunde vi konstatera att fler havsörnar än vanligt inte la några ägg utan avbröt sina häckningsförsök (se Levande skärgårdsnatur 2011). Hur såg det då ut år 2011, efter en lika kall och snörik vinter?

Vid flyginventeringarna när vi ska lokalisera årets bebodda bon inom de olika reviren var situationen oklar i fler revir än vanligt. I elva revir som varit bebodda under de senaste åren kunde vi inte återfinna örnarna, i ytterligare tre revir sågs bara en ensam individ vid bo. Och i ytterligare fyra revir där örnparet fanns kvar var bona orörda och inget nytt bo hittades. I sådana fall kan man inte vara helt säker på att de trots allt inte häckade på ny plats i reviret, även om det mesta tyder på att så inte varit fallet. De kan därför naturligtvis inte vara med i statistiken.

Två halvvuxna havsörnsungar i boet i juni. l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

23

som utgår på grund av viss osäkerhet (de reproducerade sig troligen inte) så kunde ett större antal par över huvud taget inte 60 återfinnas. Detta är en ovanlig situation eftersom havsörnen är mycket lokaltrogen 50 och i de allra flesta fall hittar man dem om de finns. Som nämnts ovan sågs en ensam 40 individ i tre revir och det är fullt möjligt 30 att detta kan ha varit fallet i flera revir.

Ensamma fåglar i reviren är lätta att missa, de bygger oftast inte på något bo och 20 kan sitta var som helst inom sitt hemområde. Det är också möjligt att det bland de 10 ”försvunna” paren finns några som byggt nytt bo och undgått upptäckt. Men det 0 finns inga observationer som tyder på att 65 70 75 80 85 90 95 00 05 10

det kommit fram ungar i de ”försvunna” reviren.

Antal kontrollerade havsörnspar (röd) och antal ungar i Stockholms skärgård pia - 12.02.03 15:49, Antal_STHskg_2012

1964 – 2010. Data från Projekt Havsörn (sedan 1964) och Naturvårdsverkets

% Bon m. ungar

30

1.4 1.2 1.0 .8 .6

.4 Före 1950, d v s innan effekterna av 20 miljögifter började visa sig på allvar, ut.2 10 gjordes 26 % av 91 kontrollerade kullar vid svenska kusten av bara en unge – d.v.s.

0 .0 65 70 75 80 85 90 95 00 05 10 nära en fjärdedel av de lyckade häckningarna hade två ungar (eller i sällsynta fall Andel lyckade havsörnshäckningar i Stockholms skärgård (röd linje) och tre). När situationen var som sämst, från antal ungar per kontrollerat par (produktivitet, blå linje), 1964-2010.

Observera att det är olika skalor på y-axlarna. Den gröna linjen markerar 1960-talet till mitten av 1980-talet, och referensnivåer (72 % respektive 1,3 ungar) från tiden före 1950. flertalet häckningsfösök misslyckades helt, var det bara knappt en fjärdedel av de uppenbart att örnen behövde tas om hand för unlyckade häckningarna som innehöll mer än en unge. dersökning och familjen sökte hjälp för att få den Dagens siffror innebär alltså en stor förbättring, och infångad och åtgärdad. De kontaktade polisen, som de skillnader som vi fortfarande ser måste utvärderas dock vid denna tidpunkt inte hade möjlighet att rycka både mot möjliga effekter av miljögifter och mot anut. Men det hade stiftelsens tillsynsman Per Blom, dra faktorer i livsmiljön, som exempelvis ett vikande som åkte ut och lyckades fånga in örnen och sedan födounderlag. Havsörnen livnär sig till största delen föra den i land. Där togs den emot av en person från av fiskar och fåglar under häckninsperioden, och de Viltjouren, den ideellt arbetande rehabiliteringsförändringar som skett och sker hos bestånden av de anläggningen för fåglar och vilt utanför Stockholm. vanliga bytesarterna borde ha en påverkan.

Det visade sig att örnen – en av årets ungar – dels hade en allmän infektion och dessutom en svampRäddningsaktion infektion i luftvägarna och behövde en ganska På midsommarafton upptäckte några personer som långvarig behandling för att återhämta sig så att den landstigit på en ö i ytterskärgården en havsörn som skulle kunna frisläppas. Efter upprepade kontroller låg i vattnet en bra bit utanför ön och inte verkade vid Djurkliniken Roslagstull under sommaren konkunna ta sig upp. De åkte då ut och fick tag i fågeln staterade man till slut att örnen var återställd – vilket och såg till att den kom iland på ön. Örnen var ganockså var tydligt när den skulle hanteras på slutet, det ska medtagen och kunde inte lyfta, den gick undan var då en helt annan fågel än när den fångades in av men var kvar på ön tills familjen som räddat den Per Blom ute på ön efter midsommar! I början av ur vattnet var tvungna att återvända hem. Det var oktober blev det så dags att frisläppa den. När jag, pia - 12.02.03 15:48, prod_proc_2012

24

l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

Produktivitet

Det finns alltså en viss osäkerhet när nationella miljöövervakning (sedan 1989). det gäller andelen lyckade häckningar 2011, det är inte osannolikt att siffran här är för hög. En jämförelse som dock kan 80 göras utan reservationer är när det gäller 70 antalet ungar i bon med lyckad häckning.

I 29 bon av de 36 med lyckad häckning 60 kunde antalet avgöras säkert genom 50 uppklättring, och 38 % av dessa innehöll bara en unge – att jämföras med 55 % 40 2010.

Foto: Per Blom

Den rehabiliterade ungörnen vid frisläppandet.

efter att ha ringmärkt den släppte taget om fågeln lyfte den nästan rakt upp och drog iväg med en sådan frenesi att kameramannen som stod brevid knappt hann med. Örnen var borta ur vårt synfält på 10 sekunder – tillsynsman Per som sett till att örnen kom under vård och Ewa Kirkegaard på Viltjouren såg mycket nöjda ut…

Gammelörnar igen I tidigare årsrapporter av Levande skärgårdsnatur har jag berättat om det havsörnspar som bestod av en hona ringmärkt 1978 och hennes partner, ringmärkt 1983. Detta örnpar häckade år efter år fram till och med 2009, då honan alltså var fyllda 31 år och världens dittills äldsta kända ringmärkta havsörn. År 2010 blev det ingen häckning, boet var besökt av örn men vi kunde inte bekräfta om gamlingarna fanns kvar i livet. Eftersök på ön för att eventuellt hitta någon död örn gav inte heller några resultat. Vid årets kontroll var denna klassiska lokal helt öde, inte ett spår av någon aktivitet kunde ses vid boplatsen eller vid alternativbon. Så här långt får vi alltså betrakta 2009 som slutår för denna gamla havsörn.

Men historien har ändå ett slags förlängning.

I april 2011 hittades en nydöd, alldeles färsk havsörn

på isen i den åländska skärgården. Örnen var ringmärkt i Sverige 1978, av undertecknad, och blev alltså 33 år – ett nytt åldersrekord. Vid kontroll av ringnumret visade det sig att denna örn var från samma kull som vår gammelörn ovan - det var hennes syster!

Denna individ har avlästs en enda gång tidigare i livet, i november 1981 vid en åtel just på Åland.

Med tanke på fyndplatsen 2011 och tidpunkten (häckningstid) är det sannolikt att hon häckat på Åland. Vid den stora utfodringsplats som tidigare drevs på Åland har det under örnens levnad gjorts tusentals avläsningar av andra havsörnar, men inte mer än en gång har alltså denna fågel lästs av.

En intressant sak i sammanhanget är att samma mönster verkar ha gällt även för systern här i Sverige – hon har aldrig lästs av ens som ung, inte förrän vi gjorde en särskild insats för att identifiera individen på gamla dar (se Levande skärgårdsnatur 2009).

Det är tydligt att alla havsörnar inte är lika benägna att uppsöka åtlar – men att dessa kullsyskon tycks ha delat denna egenskap lär nog vara en tillfällighet! av Björn Helander Naturhistoriska Riksmuseet och Naturskyddsföreningens Projekt Havsörn

l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

25

Gråsäl - ökningstakten i beståndet avtar Gråsäl (Halichoerus grypus) Antalet gråsälar fortsätter att öka i Stockholms skärgård och i slutet av maj räknades nästan 6000 sälar, vilket är rekord. I hela Östersjöområdet, räknades under försommaren knappt 24 000 gråsälar, vilket är en svag ökning sedan föregående år men antyder ändå att ökningstakten i beståndet avtagit de senaste 5-6 åren. Men alla gläder sig inte åt att gråsälarna åter igen blivit en vanlig syn i skärgården.

Under året som gått har vi kunnat både se och höra i media att ökningen av antalet sälar och skarvar hotar fiskpopulationer som gädda, abborre och öring.

Ibland nämns det också att sälarna skulle kunna vara ett hot mot både yrkesfisket och fritidsfisket efter dessa arter i skärgården. Men kan det vara så?

För att kunna bedöma situationen krävs kunskaper om vad och hur mycket sälarna äter och hur många sälar det finns i olika områden. Studier av sälars födoval bedrivs sedan ett antal år i ett samarbete mellan SLU Aqua, Göteborgs Universitet och Naturhistoriska Riksmuseet (NRM).

Vad äter sälar?

Att studera maginnehåll från bifångade, jagade och strandade djur har länge varit standardmetod för att titta på vad sälar äter. Därför inleddes arbetet med att undersöka maginnehållet från de sälar som obduceras inom ramen för de studier av gråsälarnas hälsotillstånd som sker vid NRM inom ramen för den marina miljöövervakningen. Genom att ta tillvara på innehållet från de insamlade sälarnas mag- och tarmkanal kan man sålla ut och identifiera hårddelarna (hörselstenar (otoliter) och rester av fiskarnas skelett

26

l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

som kotor, fjäll och gälräfständer) från sälarnas byten.

Eftersom dessa strukturer är artspecifika går det att känna igen en strömming, hornsimpa eller brax bara genom att titta på en otolit. Men otoliten kan också ge information om hur stor fisken var när den åts av sälen, eftersom otoliterna tillväxer på samma sätt som fisken och genom att läsa årsringar i en snittad otolit kan man även bestämma fiskens ålder. På så sätt ger alltså studier av maginnehåll en bra möjlighet att undersöka vad som står på sälarnas meny och, i förlängningen, vilken effekt sälarna har på fiskbestånden.

Strömming i särklass viktigaste födan Dessa studier har visat att den i särklass viktigaste födan för Östersjöns gråsälar är strömming, drygt 80 procent av djuren vi analyserat har ätit just strömming. Studierna visar också att gråsälarnas diet varierar beroende på var sälarna kommer ifrån, i Bottniska Viken är sik den näst vanligaste födan medan den i Egentliga Östersjön är skarpsill. I en studie som baserades på analyser av 247 sälmagar hittades rester från drygt 7000 bytesdjur och av dessa kom totalt 5 från gädda och 23 från abborre. Så baserat på tillgängligt material tycks varken gädda eller abborre var någon favoritföda för sälarna.

Spillning insamlas för studier Material från bifångade eller jagade djur utgör basen för studier av säldiet i Sverige. Men insamlingsmetoden gör det svårt att följa dieten i särskilda områden, eftersom antalet djur som kommer in från en specifik region är relativt begränsat. För att förbättra våra kunskaper om hur sälarna kan tänkas påverka

lokala fiskpopulationer, behöver vi tillgång till bättre data både avseende sälarnas rörelsemönster och hur dieten ser ut i en specifik region. Därför har vi etablerat ett samarbete med Skärgårdsstiftelsen för att se om det är möjligt att samla in spillning från gråsäl på sälskären och använda telemetri för att studera sälarnas rörelsemönster.

Att förse djur med märken eller sändare kan ge en inblick i hur vilda djur använder sin omvärld. I tidiga studier av djur som försågs med sändare var tekniken väldigt enkel, en liten radiosändare sattes fast på djuret och genom att pejla djuret manuellt kunde man se var djuret tog vägen. Själva tekniken var billig men själva pejlingen mycket tidskrävande, eftersom radiosignalen endast har en begränsad räckvidd och pejlaren måste komma relativt nära för att kunna uppfatta signalen. Det innebar också att tekniken var mindre lämpad för arter som gråsäl som kan röra sig över stora områden. Men den snabba teknikutvecklingen för elektronik och mobiltelefoni har gjort

Insamling av sälspillning blir ett led i forskningen.

att dagens sändare har helt andra egenskaper. Idag kan djur förses med sändare som mäter många olika parametrar, och som lagrar informationen i ett minne.

När djuret så småningom kommer i kontakt med mobiltelefonnätet kopplar sändaren upp sig och skickar iväg den lagrade informationen. Sändare som använder denna teknik kan ge detaljerad information om en säls rörelser under många månader. Vi hoppas kunna sätta ut denna typ av sändare på ett antal gråsälar i Östersjön under året.

Mer detaljerad bild ger säkrare bedömning Tillsammans med dietdata både från maginnehåll och från spillning hoppas vi att på sikt kunna bygga upp en mer detaljerad bild av vad gråsälarna äter i skärgården. Detta skulle kunna vara första steget till att, tillsammans med information om sälantal och fiskpopulationer, kunna bedöma på vilket sätt sälarna bidrar till och påverkas av förändringar i skärgårdens fiskbestånd. av Olle Karlsson och Karl Lundström Naturhistoriska Riksmuséet Foto: Anders Bouvin

Spillning används ofta för att studera dieten hos landlevande däggdjur, och har också använts för att studera dieten hos sälar. Att använda spillning för att studera diet är dock behäftade med andra problem, spillningen på sälskären spolas ofta snabbt bort av vågorna vilket kan göra insamlingen tidskrävande samt beroende av lämpliga insamlingslokaler och väderförhållanden. Även analyserna är mer komplicerade eftersom risken finns att fiskarter med lättnedbrytbara hårddelar är svåra att identifiera.

Att komplettera traditionella tekniker med nya metoder, som att använda genetik för att identifiera DNA från bytesresterna, har varit framgångsrikt för andra djurarter.

l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

27

Foto: Sara Hallén

Blåstång - isiga vintrar påverkar utvecklingen

Blåstång (Fucus vesiculosus) Vintern 2010-2011 var lång med mycket is – tillsynsman Petter Lundgren rapporterade att vid Träskö-Storö låg isen 5.5 månader och var 90 cm som tjockast i mars. Caroline Lindblom beskrev som vanligt utförligt sitt område och hon såg att vid Smultronskären låg isen från början av december till mitten av mars. Delar av våren hade också långa perioder av lågvatten. Detta återspeglades även i de cirka meterbreda tomma ytorna under vattnet på sommaren i hennes karteringsområde. Is och lågvatten påverkar framförallt den ytnära tångskogen och kan i extremfall, som år 2011 delvis plocka bort hela beståndet ner till någon meters djup. Från karteringen av tångens utbredning på de fasta ytorna tycker jag mig kunna se en fortsatt positiv utveckling.

Isskador längre upp, betskador längre ned Boskapsö återhämtar sig mycket långsamt med en två ruskor per m2. Caroline såg en hel del schackmönstrad snäcka och ”massor” av ishavsgråsuggor vid sin karteringsyta. Även en hel del betad tång sågs. Om det var mycket betskador på topparna av tången nära ytan kan det dock vara isskador vi ser. Tången har fryst fast i den kraftiga isen och växtcellerna har gått sönder. Djupare ner (1 m och djupare) är det nog bara betare som gör skadorna.

Minskning av fintrådiga alger Vid den nationella miljöövervakningen i Asköområdet, som skedde i september 2011, var det påfallande lite fintrådiga alger. Grönalgsbältet vid ytan var ovanligt mörkgrönt vilket tyder på god närsaltstillgång – kanske detta visar avsaknaden av 28

l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

konkurrens från de andra fintrådiga algerna. Med spänning tittade jag därför på hur rapportörerna sett mängden algpåväxt i sina områden. Fem av åtta rapporterade en minskning enligt kryssen i protokollen.

På en lokal där det i protokollet noterades vanligt, kommenterades det i text att det var lite påväxt.

Så merparten av områdena har sett det som vi såg i Asköområdet. Om vi ska tolka detta som positivt är nog för tidigt att säga- det kan troligtvis vara en effekt av de konstiga vintrarna vi haft tidigare.

I ett rent Östersjön förväntar jag mig att ha en hel del fintrådiga alger som påväxt på våren och nästan rena tångruskor på sensommaren och hösten.

Det har rapporterats stora förekomster av spigg i de olika områdena. Spiggen har delvis beskyllts för att äta upp ägg av vitfisk som i sin tur har minskat i delar av skärgården. De äter ju även märlkräftor och gråsuggor kanske, i alla fall deras småttingar.

Dessa har minskat väldigt mycket de senaste åren i alla områden. Om dessa växtätare försvinner förväntar vi oss en ökning i mängden fintrådiga alger och påväxt. Det har ju inte skett enligt 2011 års rapporter.

Saken är kanske lite mer komplicerad än vad vi biologer tror ibland.

Fortsatt friskare tångskog Årets rapporter antyder att inget dramatiskt hänt, förutom att vi fortsatt ser en mer frisk tångskog i skärgården. På vissa håll tar återkomsten av tång en längre tid, men inga data i rapporterna tyder på att den skulle minska i vissa områden. av Hans Kautsky Stockholms universitet

Havstulpaner - Havstulpansprojektet tio år 2011!

Minska spridningen av miljöfarliga ämnen Syftet med Havstulpanprojektet är att minska spridningen av miljöfarliga ämnen i naturmiljön. Genom att ta reda på när havstulpanerna sätter sig fast och informera båtägare om när det är dags att tvätta båtbotten kan båtägare slippa använda dyr och giftig bottenfärg som påverkar våra grunda vikar och vattenmiljön negativt.

Under 2011 förstärkte vi med fler observatörer på bl.a. Gotland och Öland. I samarbete med Informationscentralen för Egentliga Östersjön vid Länsstyrelsen i Stockholm och senare även Stiftelsen Håll Sverige Rent har olika tjänster tagits fram som gör att båtägare kan få en personlig påminnelse om att det är dags att tvätta båten just där de bor.

Många alternativ och metoder Idag finns en rad metoder för att slippa påväxt på båten utan att behöva bottenmåla den.

Båtbottentvättar och spolplattor blir fler, har du ingen båttvätt i närheten av din båt går det alldeles utmärkt att tvätta av den själv med en rotborste.

Om det inte lockar att tvätta båten i en tvätt eller själv finns det andra alternativ som t.ex. en dykare som gör det åt dig. Mer tips och information om hur du är miljövänlig på sjön hittar du på hemsidan www. båtmiljö.se.

Det är med extra glädje som Skärgårdsstiftelsen inför båtsäsongen 2012 även har möjlighet att sprida information om havstulpanvarningen genom den nya applikationen ”Båtmiljö”. Appen innehåller information om alla båtbottentvättar och sugtömningsstationer för toalettavfall längs hela Sveriges kust och det kommer även att finnas aktuella havstulpanvarningar i den.

Under 2011 såg vi ett stort ökat intresse för havstulpanvarningen, en dubblering av antalet anmälda till sms-tjänsten blev slutresultatet, totalt ca 3 500 sms. För 2012 hoppas vi att båtmiljöappen ska locka ännu fler att vara miljövänliga på sjön.

Sara Hallén Havstulpanprojektet Foto: Sara Hallén

Havstulpan (Balanus improvisus) Skärgårdsstiftelsen har drivit havstulpanprojektet sedan 2001 vilket innebär att projektet tioårsjubilerade 2011. När projektet startade var det Skärgårdsstiftelsens tillsynsmän som blev så kallade havstulpansobservatörer. Under åren har projektet utvecklats mycket och tack vare externa medel från havsmiljöanslaget har vi nu observatörer som undersöker havstulpanernas liv på 140 platser mellan Umeå och Trelleborg. Genom att studera en påväxtplatta varje vecka under sommarsäsongen kan observatörerna rapportera när havstulpanerna börjar växa i just deras vik.

Havstulpan (Balanus improvisus)

Havstulpanen är ett litet kräftdjur med hårt skal av kalk. Den lever av att filtrera plankton ur salt och bräckt vatten. I Östersjön finns endast en art, slät havstulpan, som förökar sig oftast en gång per år i Östersjön, men på Västkusten flera gånger per år. Efter befruktning kläcks små frisimmande larver som kan driva med vattnet långa sträckor för att sedan sätta sig fast på en hård slät yta och växa till. Exakt vad som styr dessa djurs förökning är inte klarlagt. Flera faktorer spelar in som temperatur, salthalt och surhetsgrad samtidigt är de lokala variationerna stora. l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

29

Östersjön under ytan - intervju med professor Lena Kautsky Det finns många positiva tecken när det gäller tillståndet i Östersjön.

Men tillfrisknandet skulle kunna gå betydligt fortare.

Lena Kautsky, professor i marin växtekologi, är ändå optimist: – Något annat vore förödande. Jag tror absolut att havet överlever. Ända sedan Lena Kautsky doktorerade har hennes arbete handlat om tillståndet i Östersjön. Efter att i många år ha fått ta emot Solna stads orenade avloppsvatten kunde hon i sin avhandling konstatera ett Brunnsviken hade återhämtat sig. – På 70-talet stank Brunnsviken som ruttna ägg när isen smälte, med döda fiskar som flöt upp längs stränderna, minns hon.

Nu går det till och med att bada där.

Lena Kautsky är uppvuxen på västkusten och säger sig älska vatten. Var helst hon reser hamnar hon till slut ändå alltid vid en havsstrand. Ämnet är outsinligt, varje besvarad fråga väcker fem nya.

I synnerhet blåstångens ekologi och hur den påverkas av övergödning och miljögifter har väckt hennes engagemang och forskariver. – Blåstången är lite av en livlina för många andra arter i Östersjön, säger hon. Den bildar täta bestånd där musslor, tångräkor, snäckor och havsgråsuggor trivs.

Ett känsligt hav omgivet av miljoner människor Idag kombinerar Lena Kautsky arbetet som föreståndare för Stockholms universitets marina forskningscentrum med fältstationen Askölaboratoriet i Trosa skärgård och sin egen forskning. En uppgift är där att översätta och förmedla kunskap från forskarvärlden till politiker, opinionsbildare och allmänhet. Östersjön kan enkelt definieras som ett innanhav med bräckt vatten och mycket skärgård.

”Avgörande för det biologiska livet är salthalt, isläggning och tillrinningen av sötvatten från de stora älvarna.”

I forskarvärlden är det emellertid lite mer komplicerat. För Lena Kautsky och hennes kollegor delas Östersjön in i tre stora bassänger med olika salthalt; Bottenviken, Bottenhavet och Egentliga Östersjön, från Öresund till Ålands hav, där Stockholms skärgård ingår. Avgörande för det biologiska livet är salthalt, isläggning och tillrinningen av sötvatten från de stora älvarna. I Egentliga Östersjön är salthalten mellan sex och åtta promille och har så varit i närmare 7 000 år. – Det är ett känsligt hav med låg vat30

l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

tenomsättning och bräckt vatten som omges av miljoner människor, summerar Lena Kautsky. Och alla arter som finns är inflyttade och lever under en högre stressnivå än i sin naturliga miljö.

Normalt sett vill därför forskarna helst förhindra att nya arter förs in i Östersjön. Havstulpanen till exempel, är en främmande art som ställer till stora problem, såväl ekonomiskt som miljömässigt.

För att förhindra att havstulpanen börjar växa på båtar målas de med bottenfärger som släpper ifrån sig gifter som i sin tur påverkar allt annat liv i Östersjön.

Många och högljudda varningssignaler Och varningssignalerna för tillståndet i Östersjön har varit många och högljudda. Inget annat hav har i media dödförklarats lika många gånger som Östersjön.

Under 70-talet var det miljögifter som dioxin, PCB och DDT som oroade. Havsörn och gråsäl höll på att försvinna. Det var också på 60- och 70-talet som havsmiljön i Stockholms skärgård var som sämst, med stora utsläpp av orenade avlopp direkt i havet.

Under 80-talet var det sedan övergödningen som debatterades. Då blev också behovet av ett internationellt samarbete för att stoppa föroreningarna i havet tydligt.

Helcom, som är en regional samarbetsorganisation med syfte att skydda Östersjöns marina miljö, bildades redan 1974. Konventionen omarbetades 1992 och ett sekretariat inrättades i Helsingfors. I november 2007 enades medlemsländerna om en gemensam plan, Baltic Sea Action Plan, för ett friskt innanhav.

Målet är att man senast 2021 ska ha uppnått en god ekologisk status för Östersjön.

Stora framsteg har också gjorts för att förbättra havsmiljön. Till exempel ökar inte längre halterna av fosfor och kväve. Förbud mot DDT och PCB har gjort att havsörn och säl långsamt har tillfrisknat.

Abborren är på väg tillbaka. Nya reningsverk har minskat övergödningen i många kustnära områden och banat väg för blåstångens renässans. Dessutom har kunskap, engagemang och intresse hos allmänheten blivit avsevärt mycket större. I takt med att man redan hemma i sin badvik kan se hur vattenmiljön förändras – försämras? - vill man också veta varför.

Men mycket återstår att göra om vi vill ha friska fiskar och rent vatten i vår badvik även i framtiden. I Östersjöns djuphålor finns inte längre några högre former av liv. Däremot massor av bakterier. Övergödning, utfiskning, algblomning, nya kemiska ämnen och allt fler främmande arter som påverkar havets ekosystem utgör mörka orosmoln för framtidens Östersjön. Och det gränsöverskridande samarbetet mellan medlemsländerna i Helcom går oroväckande långsamt framåt.

Foto: Sara Hallén

Svårt att ge ett svar på hur Östersjön mår På frågan hur Östersjön mår – egentligen – blir därför Lena Kautsky först tyst. Sedan konstaterar hon att frågan är svår att besvara. 70 års tillskott av gifter i ett hav med långsam vattenomsättning passerar inte obemärkt. – Det beror på vem man frågar, konstaterar hon till slut. Vad som är bra för blåmusslor är bedrövligt för tångruskan. Det blir bättre på en del ställen, sämre på andra.

“Alla regler som beslutas, alla åtgärder som vidtas, måste vara lika. Både fisk och utsläpp till luft och vatten rör sig oberoende av gränser mellan länder.”

Eftersom Östersjön är ett innanhav som omges av många länder betonar ändå Lena Kautsky vikten av en gemensam förvaltning med gemensamma kriterier för vad som är en bra respektive en dålig havsmiljö.

Alla regler som beslutas, alla åtgärder som vidtas, måste vara lika för hela regionen. Både fisk och utsläpp till luft och vatten rör sig oberoende av gränser mellan länder. Östersjöns framtida hälsa, konstaterar hon, är också starkt relaterat till utvecklingen i länderna i regionens södra delar, som Polen med sina 80 miljoner invånare. Om man där ska bedriva samma intensiva jordbruk som i Sverige och Finland, men utan modern teknik för rening och gödselhantering, måste de få del

av den kunskap som finns, annars kan konsekvenserna bli svåra att överblicka. – Men för detta krävs enighet, kunskap, politisk styrka, långsiktigt tänkande och tydliga styrmedel, sammanfattar Lena Kautsky.

Att komma till rätta med miljöproblemen i Östersjön är i grunden en förvaltningsfråga.

Vad kan jag då själv göra för att bidra till ett friskare Östersjön? Mycket, från att inte måla sin båt med giftig bottenfärg till att aldrig tömma båtlatrin direkt i havet, blir svaret. – Det finns även enkla system som talar om när havstulpanernas larver börjar sätta sig på båtskroven, säger hon. Då är de lätta att få bort och man slipper använda giftiga bottenfärger.

Lena Kautsky efterlyser dessutom en kampanj, liknande ”Håll Sverige rent”, där alla får inpräntat i ryggraden att allt som slängs i vattnet också blir kvar där. Och trots de illavarslande tecken som finns rörande Östersjöns tillstånd är hon i grunden positiv och till 200 procent övertygad om att havet överlever.

– Att inte tro på att utvecklingen går åt rätt håll är garanterat ett sätt att ge signaler om att det går åt skogen, säger hon. Och det skulle vara förödande, som att säga att det inte är lönt att anstränga sig.

– Men, tillägger Lena Kautsky tankfullt, visst kunde det gå betydligt fortare.

Text och intervju, journalist Mats Wigardt

l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

31

Stöd projekt Levande skärgårdsnatur!

Stockholms skärgård utgörs av en mosaik av öar och vatten som skapar unika livsmiljöer både ovan och under ytan. För att skydda och bevara skärgårdens växt- och djurliv och dess naturvärden är det framförallt viktigt att snabbt kunna upptäcka förändringar.

Genom kontinuerlig bevakning och årliga inventeringar får projekt Levande skärgårdsnatur fram viktiga kunskaper om ett antal olika arters populationsstorlekar, häckningsresultat, tillväxt och fortlevnad. Tack vare detta arbete kan förändringar snabbt upptäckas.

Det gör det möjligt att direkt försöka åtgärda eventuella problem eller störningar.

Vill du ge ett ekonomisk bidrag kan du göra det på Skärgårdsstiftelsens hemsida, www.skargardsstiftelsen.se.

Där kan du också läsa mer om stiftelsens naturvårdsarbete.

32

l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

Postadress Box 7669, 103 94 Stockholm Besöksadress Svensksundsvägen 5, Skeppsholmen Tel 08-440 56 00 Fax 08-440 56 19 kansliet@skargardsstiftelsen.se www.skargardsstiftelsen.se

Levande skärgårdsnatur