Levande skärgårdnatur 2021

Levande Skärgårdsnatur 2021

Med rapporter från 2020 Skärgårdsstiftelsen i Stockholms län i samarbete med Länsstyrelsen Stockholm, Naturhistoriska riksmuseet och Stockholms universitet.

Vuxen ringmärks. Ä Mtordmule NE Foto Rickard Rundgren Björk.

4

l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 2 0 2 1

L E DA RE

Naturvårdsarbete för en levande skärgård och bevara värde­full natur är ett av våra viktigaste uppdrag och en stor del av vår kärnverksamhet. Vi gör åtgärder för att bevara ­naturmiljöer och arter och vi jobbar aktivt med att våra ­områden ska vara öppna och tillgängliga för alla besökare.

Vår verksamhet har känts särskilt viktig under 2020 då många fler än tidigare har sökt sig till våra om­råden för att njuta av natur och friluftsliv.

skärgårdsstiftelsens arbete för att skydda

förutom arbetet med naturvårds- och besöksåtgärder har vi under många år även gjort inventeringar inom ramen för Levande skärgårdsnatur. Trots de restriktioner som gällde under förra årets inventeringsperiod kunde vi genomföra det mesta av projektet. Skärgårdsstiftelsens fältpersonal utför mycket av det praktiska arbetet med invente­ringarna och vi har även ovärderlig samverkan med engagerade ornitologer, forskare och volontärer som också deltar i genomförandet.

Under 2020 har vi fortsatt att följa utvecklingen för berguv, sillgrissla och tordmule, ejder och ett antal andra dykänder.

På Länsstyrelsens uppdrag har vi inventerat skarv och gjort särskilda insatser för att minska antalet minkar i Möja­skär­gården. Vi har också samverkat med Naturhistoriska riks­

museet vid inventering av havsörn. Ringmärkningsturer ­genomfördes delvis tack vare välkom­men hjälp med tran­ sporter från Voice of the Ocean. som deltagit och bidragit med enga­ge­mang i Levande skärgårdsnatur 2020! Tack även till N ­ aturhistoriska riksmuseet, Länsstyrelsen i Stockholms och Stock­ holms universitet som står för bidrag, ­genomförande och intressanta texter i årsrap­ porten. Och ett stort tack till VOTO (Voice of the ocean) för lånet av båt och kapten i två ­dagar under ringmärk­ ning av alkor.

stort tack till alla

Trevlig läsning och varmt väl­­komna ut till våra natur­ områden.

KARIN STRANDFAGER NATURVÅRDS- OCH MILJÖCHEF

Innehållsförteckning Projekt Levande skärgårdsnatur 5 Året som gått 6 Ringmärkning av kustfåglar 7 Blåstång 8 Berguv 10 Sälar 12 Ejder 14 Havsörn 16 Skarv 21 Ejderbo, foto Anna Ehn.

l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 2 0 2 1

5

S A M M A N FAT T NIN G

Året som gått 2020

Petter Lundgren, foto Anna Ehn.

Inventeringsarbetet våren 2020 drog igång lite senare än normalt.

Pla­nering av rutter, synkning med ­medarbetares scheman, snabba ändringar efter väderprognoser och båtbestyr tillhör dock det normala.

Covid-19 gav oss nya ­utmaningar för vissa turer där vi behöver vara fler ­personer för att genomföra arbetet.

Inledningsvis gjordes den årliga för­sä­songs­undersökningen av skarv åt Läns­styrelsen i hela Stockholms skär­ gård. Vi åker till alla sedan tidigare kända häckningsplatser och ser hur vintern påverkat öarna eller om något förändrats sedan vi var där året innan.

Antalet häckande skarvar och var de häckar förändras från år till år.

I maj påbörjades räkningen av ejder.

Det är en riktad inventering (linjetaxe­ ring), där vi följer förekomsten av vuxna fåglar och ungfågel efter en kuststräcka. Här ser vi hur många fåglar som finns tidigt på säsongen och kan följa upp siffrorna i slutet av sommaren, tyvärr inga positiva siffror.

Linjetaxeringen är en bra måttstock på utvecklingen för ­ejdern i de olika skärgårdsdelarna, inner-, mellanoch ytterskärgård. Trenden har varit tydlig med en kraftig nedgång i antal fåglar i yttre och mellanskärgården.

Den trenden verkar nu även drabba innerskär­gården, vilket är oroande.

Detta är ett tydligt tecken på obalan­ sen i ekosystemet som vi numera får bevittna på många håll.

Förutom linjetaxeringen räknar flera av Skärgårdsstiftelsens tillsyns­ män ­vissa fågelarter som anses vara indikatorer för hur skärgårdsnaturen mår, däribland ejder. Den räkningen visar samma tendenser. ejdern är förutom en karaktärsfågel för Stockholms skärgård, även en viktig del av det ekologiska hjulet i naturen och obalansen kommer att visa sig på fler sätt framöver. Ejdern visar på ett lika nedslående resultat som vi ­be­farade ­inför säsongen vilket upp­ märk­sammades av SVT. De ådor som går upp på land miss­ l­­yckas ofta med sin häckning och de

6

l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 2 0 2 1

som får fram ungar får sällan behålla dem. Hoten kommer från flera håll och frågan kvarstår, vad kan vi göra?

Vi bistod som vanligt Naturhisto­ riska riksmuseet vid den årliga havs­ örnsinventeringen och ringmärknin­ gen av havsörnsungar i början av juni.

Känslan är att det fortfarande går bra för vår största fågel, men vi ser också tendenser till minskad reproduktions­ framgång.

Berguvsinventeringen gjordes som plane­rat med två dagars klättring på höga, branta öar med bra terräng för Europas största uggla. Vi kollar både kända aktiva häckningsplatser, tips om nya lokaler och äldre lokaler. Extra ­roligt i år var en återetablering norr om Värmdö där en häckningshylla som stått tom i nästan 30 år nu plöts­ ligt hade en hona med två ungar. Vi har besökt flera övergivna revir år efter år och plötsligt är de bebodda igen.

Alltid en glädje att se att de hittat till­ baka och att känna att det var en vits med att vi faktiskt inte gav upp om det området, för då hade vi missat dem.

Alkor inventerades och ringmärk­ tes under juni-juli, dock med lite färre medverkande än vanligt pga. ­Covid-19. Med hjälp av flera båtar, forskare och andra intressenter, kunde vi genomföra två turer. Situa­ tionen gjorde att arbetspassen blev längre än vanligt och vi fick avstå från vissa delar. Samarbetet ombord

var som alltid gott. Hög kompetens och enga­gemang från samtliga gör turerna och arbetet både lärorikt och menings­fullt.

På sensommaren genomfördes inven­teringen av skarvbon, vars siffor vidarebefordras till Länsstyrelsen i Stockholms. Länsstyrelsen var med ute i fält ­under de avslutande skarv­ turerna för att få ta del av arbets­ metoder och bidra under boräknin­ gen. Skarven har varit utsatt för störning under många år vilket har bidragit till att den flyttar runt och intar allt fler småöar. det går bra för våra fiskätare och ­sämre för våra musselätare. Obalansen syns tyd­ligt även för ett otränat öga.

Bara att hoppas på ökad satsning på forskningen framöver. Det här är viktiga ämnen att jobba vidare med för Östersjöns över­­lev­nad och för att återskapa balans i ekosystemet.

Vissa arter i vår skärgård har det verkligen tufft. Samarbetet mellan forskare, länsstyrelse och övriga aktörer ger en bred bild av läget och en djupare dimension än vad som bara syns på ytan. Tack alla ni som rap­ porterat era observationer till oss.

AV PETTER LUNDGREN, FÄLTSAMORDNARE FÖR LEVANDE SKÄRGÅRDSNATUR T O M ÅR 2020

RIN G M Ä RK NIN G AV K U ST FÅG L A R 2 0 2 0

Ringmärkning av kustfåglar 2020 Ringmärkning av kustfåglar i Skär­ gårds­stiftelsens regi blev starkt redu­cerat året 2020. Vi har tidigare haft fyra fältdagar med fokus på ringmärkning av alkfåglar, speciellt sillgrissla. Dessutom har märkning ­utförts på flera andra båtturer där fokus legat på inventering och räkning av ejder, skräntärna m.m.

2020 utfördes ringmärkning p ­å alkfåglar under två fältdagar samt strömärkning på en annan båttur.

Restriktioner p.g.a covid-19 tvingade oss att nyttja halv bemanning på båten, sex personer istället för tolv.

Av de elva kända grissleöarna har två skalats bort under några år och i år uteblev även Svenska Högarnas tre grissleöar. Till detta utsatte dåligt väder några av sillgrisslornas bo­ platser så illa att häckning avbrutits där. På Storskär fanns kringspritt granatsplitter som pekar mot att många sillgrisslor avbrutit årets häck­ ning p.g.a störning.

Sammantaget märktes: 261 s­ ill­grissla, 170 tordmule, 5 tobisgrissla, 9 skräntärna, 14 fiskmås, 5 gråtrut.

Till detta avlästes ringar från 189 sillgrisslor och en tordmule. 15 silgrissle­ ringar ersattes med nya p.g.a. slitage. Årets insats går till historien som en av de minsta på många år. Skärgårds­ stiftelsens huvudsyfte med besök på de yttersta skärgårdsöarna där alkornas boplatser finns har i många år varit att följa deras populationer.

Då alkorna står högt upp i närings­ kedjan och äter främst pelagisk fisk som skarpsill och strömming är de viktiga indikatorer på hur Östersjön mår. Den första grisslehäckningen konstaterades 1966 på Abborren vid Understen. Idag finns de häckande på elva öar; vid Understen, Svenska Högarna, Grän och Gunnar­stenarna.

Genom återkommande ring­märkning och kontroll av tidigare märkta sill­ grisslor har vi kunnat följa individer över tid. I Stockholms skärgård finns minst åtta individer som är 40 år eller äldre. Fem av dessa kontrollerades 2019 där den äldsta var minst 45 år gammal och märkt som vuxen på Bodskär, Grän 1977. Ringmärkning i större omfattning bedrevs på

Stora Karlsö redan under 1960 och 1970-talet. Därifrån utvandrade de första sillgrisslorna till Stockholms skärgård. Ett nytt europeiskt ålders­ rekord gjordes 2019 på Stora Karlsö då man hittade en nydöd sillgrissla med en mycket gammal ring, fågelns ålder var nästan 48 år!

Byte av slitna ringar är en viktig ­uppgift och sker löpande. Våra berg i skärgården är hårda och slitage på stålringarna är oundvikligt, ca 35 rin­­gar byts varje år. Är de hårt ­slitna krävs en bearbetning med syra för att kunna läsa hela nummerkoden.

Den åtgärden görs på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm och många identiteter har säkrats genom ring­ byten på både sillgrisslor och tord­ mular. Bland återfynden 2019 hit­ tades en sillgrissla på Gunnarstenarna som i­ngen har noterat på 43 år. Den märktes på Stora Karlsö 1976 som årsunge och genom syrabehand­ling fastställdes ringnummret.

Stockholmsgrisslor utanför länet Sill­grisslan är en av flera fiskätande fåglar som ökat i antal under s­ ena­ste åren. På Karlsöarna har beståndet vuxit och detsamma har skett i ­Stockholms skärgård. Nya mindre kolonier har bildats på öar i Östergöt­ land, Södermanland och i Gävleborgs

län. I en nybildad koloni på ön Tord­ mulen utanför Oxelösund kontrol­ lerades vid ringmärkning i juni 2020 sex sillgrisslor som flyttat in från Stockholms skärgård. Två märk­ tes som årsungar på Österskär, Grän 2009 och 2015.

En annan märktes som årsunge på Söderskär, ­G -stenarna 2014. Övriga tre var märkta som vuxna på Söder­ skär (G-stenarna) 2017, Västerskär (Grän) 2012 och på Storskär utanför Utö 2013.

Under ett stort stenblock på ön Korv­grund norr om Hudiksvall häckar numera ca 25 par sillgrissla och vid en kontroll av dessa hittades två sillgrisslor som flyttat in från Stockholms skärgård. Den ena var ungmärkt på ön Abbor­ren vid Under­ sten 2015 och den andra ungmärkt på Bodskär (Grän) 2013.

På ön Bonden i Västerbotten kon­ trollerades en häckande sillgrissla som var vuxen­märkt 2001 på Kalken (Svenska Högarna). På samma plats fanns även en vuxenmärkt sillgrissla från Västerskär (Grän) märkt 2006.

Dessa två sill­grisslors ålder är nu ca 18 och 23 år, troligen har de häckat på Bonden under flera års tid.

AV CLAES KYRK

Foto Anna Ehn

l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 2 0 2 1

7

BL Å STÅ N G

Blåstång med lite påväxt av havstulpaner. Foto S. Qvarfordt.

Blåstångens återkomst att människans ut­ släpp av näring från land har påver­ kat livet i Östersjön på ett negativt sätt. En art som tydligt visar på detta är blåstången. Mycket ­näringsämnen i vattnet kan nämligen bli ett prob­ lem för blåstången på flera olika sätt. Tången växer grunt på klippor och stenar, den sträcker sig upp mot ytan för att fånga solljuset. När stora mäng­der näring rinner ut i vattnet gynnas små växtplankton, som förökar sig supersnabbt. De grumlar vattnet och skuggar tångplantorna.

Fintrådiga alger växer också till for­ tare av näringen. De fäster sig gärna på tångens grenar, där de inte bara skuggar utan även tynger ner tång­ plantan mot botten. Är det mycket växtplankton i vattnet trivs även små djur som lever

det är ingen nyhet

8

l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 2 0 2 1

på att filtrera sin mat ur vattnet.

Havstulpaner, mossdjur, musslor och växtliknande hydroider växer mer än gärna på en tångplantas breda grenar. Även de skuggar och tynger ner tången. Tillsammans kan effekten av växtplankton, påväxt av fintrådiga alger och djur kraftigt minska eller helt ödelägga ett tångbälte.

Stockholms skärgårds vatten och vikar är många. Strax norr om Stockholms stad ligger Trälhavet, en vik av Östersjön med stränder i Vaxholms och Österåkers kommu­ ner. Det är ett tätt bebyggt område och intresset för att vistas kring och på vattnet är stort. Det speciella med området är att det finns doku­ menterat hur blåstångens utbredning har föränd­rats ända från 1885 och fram till idag. I augusti år 1885

befann sig herr R. Lundberg i det då glesare bebodda området för att undersöka naturförhållandena under ytan. Han beskriver hur blåstången växer hela vägen in till Jungfruhällen vid Margre­telund på norra sidan av ­Trälhavets strand.

Under hösten 1968 bestämde sig Inge Lennmark, sedermera känd undervattensfotograf, för att besöka samma lokaler och ytterligare några till, för att jämföra hur det såg ut med blåstången 80 år senare. Avlopp från fastigheter runt viken hade, sedan om­rådet började bebyggas, gått mer eller mindre rätt ut i Trälhavet. Ett renings­ verk hade anlagts på norra sidan av Trälhavet 1957 men långt ifrån alla avlopp var anslutna till detta.

Som du säkert gissat så växte tången inte lika frodigt och inte lika

BL Å STÅ N G

långt in i Trälhavet som tidigare.

Tången hade dessutom mycket påväxt av fintrådiga alger, som frodades i det näringsrika vattnet. För att följa upp hur området förändrades i och med nya krav på kväverening, återvände Lennmark till Trälhavet under hösten 1990. Skulle det synas någon direkt effekt? Men tången hade nu dragit sig tillbaks ytterligare en bit österut.

Vid detta besök var plantorna mer bevuxna med filtrerande djur som mossdjur, hydroider och havstulpa­ ner. Det skulle nog ta lite tid att se några positiva effekter från renings­ verkens kväverening.

November är kanske inte den månad man helst badar, men det stoppade inte studenten Lisa ­A ndersson från att besöka samma platser år 2001. Här fanns då inte mycket blåstång kvar att se. Strax innan­för Stora Älgö och Storön tog tången slut och i resten av T ­ rälhavet var klipporna endast täckta av fin­ trådiga alger och sediment. Den tång som fortfarande växte i området var skruttig och sliten, med mycket påväxt. Trälhavets vatten var inte längre tjänligt för blås­tång att växa i.

Under arbetet med vår manual för att restaurera blåstång i Östersjön

bestämde vi oss för att åter igen se hur det stod till med Trälhavets blåstång. Fanns den överhuvudtaget kvar? Kanske kunde vi till och med pröva några av våra metoder i områ­ det för att se om det gick att hjälpa den på traven? Vi var beredda på det värsta men hoppades ändå att vi skulle se förbättringar i vattenmiljön.

Och vi blev glatt överraskade! Efter en första översiktlig inventering med vattenkikare under vintern 2017 upptäckte vi blåstång på flera av de lokaler som låg långt in i Trälhavet.

När sommaren värmt upp vattnet till behagligare arbetstemperatur tog vi oss tillsammans med studenten Maya Miltell ut på sjön för att ordentligt inventera blåstångens återkomst i området.

Vi fann frodig blåstång som växte lika långt in i Trälhavet som den gjorde 1885. En och annan havstul­ pan och några tottar med fintrådiga alger växte på tången, men inte i några stora mängder och långtifrån de tidigare noterin­garna. Några plan­ tor frisk tång utifrån Saxarfjärden sattes in på två lokaler. Vi ska följa upp hur de mår efter sommaren.

Arbetet i kommunerna runt Träl­ havet med att se till att inga avlopp

Arbetet i kom­ munerna runt Träl­havet med att se till att inga avlopp längre går rätt ut i vattnet har verk­ ligen lönat sig.” längre går rakt ut i vattnet har verk­ ligen lönat sig. Det har tagit tid, men blåstången har hittat tillbaka helt på egen hand och ser ut att kunna bilda frodiga bälten om några år ifall tren­ den med låga näringshalter håller i sig. För oss som aktivt jobbar för ett friskare och renare hav är det fint att se posi­tiva resultat av åtgärder.

Detta exempel visar att det inte går att fixa problem med övergödda havsvikar på tre-fyra år, utan att det tar decennier av träget arbete. Men vilken glädje för alla som bor och vistas i området att nu ha en friskare plats för bad, fiske och stilla segeltur i solnedgången.

AV ELLEN SCHAGERSTRÖM STOCKHOLMS UNIVERSITET

Österskär När det är för kallt för att bada kan man leta efter tång med vattenkikare. Foto: S. Qvarfordt.

Solhaga

Svinninge

lan S

toc

o kh

lm

–Å

Resarö

d

Trälhavet

Vaxholm Rindö

l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 2 0 2 1

9

BE RGU V

Alla berguvsobservationer är viktiga. Vi är glada för de tips vi får in. Mejla till alar.broberg@bredband.net

Foto Anna Ehn

Resultat av berguvsinventeringen i Stockholms skärgård 2020 Inventeringen genomförs i Stockholms skärgård och som skärgård räknas öar från Gräsö till Landsort. Öarna ska vara utan fastlandsförbindelse, eg. utan bro.

Exempelvis är Värmdölandet exkluderat eftersom det har broförbindelse med fastlandet.

Varför inventeras berguven?

Berguven inventeras främst för att upp­täcka eventuella beståndsföränd­ ringar i Stockholms län över tid.

Detta har gjorts sedan 1978/79, först genom årliga kontroller av några få kända revir. Detta utökades runt 1983 då vi aktivt började leta efter okända revir. När berguvsbeståndet var som minst under 60–70-talen, var skärgården den del av länet där det fanns flest uvar kvar, även om det var 10

enstaka par. Förändringar i uvbestån­ det fungerar som en ­miljöindikator.

Berguven är en rovfågel som är känslig för miljögifter och bestånds­ förändringar hos bytesdjur. Vi noterar även arttillhörigheten på bytesrester vid häckningsplatser. Om man skulle studera resterna skulle man antagligen kunna se att antalet bytesrester från ejderungar är färre nu jämfört med tidigare.

Vi har sedan början av 80-talet använt oss av en och samma inven­te­ ringsmetodik, det gör att vi kan jäm­ föra resultat mellan åren. Själv­klart har vår kunskap om uvar och hur man letar efter uv ökat varje år. Detta gör att man inte kan jämföra resultaten fullt ut utan det är mer en indikation.

Ringmärkning är en del i arbetet.

Berguven är fridlyst, man får inte störa uvar på häckningslokalen utan tillstånd. Man bör generellt vara försiktig med att störa fåglar och djur,

l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 2 0 2 1

särskilt under den tiden de har ungar.

Att inventera häckningsplatser är både tids- och kraftkrävande men det är det mest effektiva sättet att inventera berguv i skärgårdsmiljö.

I Stockholms skärgård häckar berg­ uven på berg och branter som oftast går att nå genom klättring. I andra delar av landet kan berguven häcka vid mer svåråtkomliga branter och det förekommer också markhäckning. Även om uvarna byter boplats så bru­ kar de besöka gamla häcknings­lokaler i reviret, så sätt kan vi se spår av uv och konstatera om det finns uv kvar i reviret. Om de flyttar till en annan ö brukar det ta några år tills vi hittar den nya häckplatsen.

Uvar byter boplats lite då och då och återkommer ofta efter några år.

Skälen till att uvar fastnar för vissa platser har jag inte lyckats förstå fullt ut, miljö och gott om byten i närheten påverkar säkert.

BE RGU V

Inventering och ringmärkning 2020 2020 års inventering bestod av att vi åkte runt med båt och letade igenom kända häckplatser. Där ingick aktiva revir, övergivna häcklokaler samt några öar som såg ut som ­potentiella häckningsplatser. Inventeringen genom­fördes under två dagar i månads­skiftet juni/juli.

Inventeringarna som genomförs tillsammans med Skärgårdsstiftelsen har gjorts med samma metodik sedan starten för mer än 30 år sedan. Det gör att resultatet från alla års inven­ teringar kan användas som bra jäm­ förelsematerial för att följa föränd­ ringar i uv-stammen.

Under åren 2019 och 2020 har Birdlife Sverige genomfört en riksin­ ventering av berguvar. Detta var den sjunde riksinventeringen av Berguv under de senaste 75 åren. För mer information om riksinventeringen gå till www.birdlife.se.

Inventeringsresultat i skärgården 2020 Det positiva är att under både 2019 och 2020 har vi hittat ett nytt revir per år och inte förlorat något revir.

Antalet häckningar och ungar var något färre än under 2019 som var ett väldigt bra år. Många uvpar lyckas inte att häcka varje år. Vi får hoppas att uvstammen i skärgården långsamt kan repa sig och komma upp till nivåer som vi hade runt år 2000. Då fanns det runt 40 kända revir i länet, jämfört med dagens ca 31 revir.

Summering skärgård, 2020 • 2020 ringmärktes 7 ungar i 5 olika revir.

• Vi kunde konstatera att ytterli­gare 9 revir var aktiva, med spår av miss­ lyckad häckning.

• Ytterligare 2–3 revir uppskattats

vara besatta av minst en uv.

• Antalet estimerade aktiva revir lig­ ger runt 11–13 i skärgården senaste åren. Glädjande nog hittades ett nytt revir norr om Värmdö. En gam­ mal lokal som har återbesatts. Mer information finns under återfynd.

• Vi besökte 5, gamla övergivna boplatser, där såg vi tyvärr inga spår av uv. Lokalerna får fortfarande ­anses som övergivna. Ganska ofta kan vi notera att gamla revir åter­ besätts. Antagligen beroende på att det finns bra boplatser och tillräck­ ligt med byten.

• Totalt besöktes ca 17 lokaler/öar.

• Inga uv-ungar kläcktes på Skansen 2020 så det årliga utsläppet uteblev.

Paret är över 20 år gamla och är på väg att bytas ut.

• Övrigt: Totalt i länet kunde 30 ungar konstateras. Återfynd av uvar från skärgården under 2020 En unge som ringmärktes som bounge 2010 hittades i närheten av Oxelsund.

Det var den tredje uven som varit ringmärkt i Stockholms skärgårds som hittats runt Oxelösund.

Ett ovanligt fynd påträffades under förra året. Det var en uv som ringmärkts som bounge i Värmland, och hittades påkörd på fastlandet i Stockholm. Uven var en hona från ett häckande par. Att en uv rör sig så långt i Sverige är väldigt ovanligt och hon blev ordentligt gammal. Dom flesta uvar i det vilda brukar inte bli mer än 20 år gamla, burhållna uvar kan ofta bli över 30 år. Honan i paret har ersatts med en ny, men tyvärr misslyckades paret med häckningen 2020. Att uvar byts ut i reviret över tid är vanligt. Detta revir har funnits sedan mitten av 80-talet.

Jag hittade ett annorlunda åter­

Tabell 1. Konstaterade berguvsungar i skärgården 2008–2020 År Antal ungar

2020 7

2019 11

2018 3

2017 12

2016 10

2015 6

År Antal ungar

2013 2

2012 3

2011 6

2010 7

2009 12

2008 11

2014 10

I tabellen ovan kan man se att antalet ungar per år varierar ganska ordentligt. Vi har använt samma inventeringsteknik alla år. Häckningen varierar kraftigt mellan åren då berguven bland annat är väderkänslig och påverkas av kyla, regn och hårda vindar. Kraftig snösmältning kan lätt dränka boet och förstöra häckningen. Mycket blåst och snö gör det svårt för dom gamla uvarna att fånga byten och då kan uvarna vara i för dålig kondition för att klara av en häckning.

Foto Anna Ehn

fynd av en ring. Ringen var inte från en berguv utan en fiskgjuse. Vid en kontroll av en uvlokal som har varit tom sedan ca 2005 hittade vi ett par häckande uvar och kunde ringmärka 2 ungar. Vid häckningsplatsen hittade vi dessutom en nyslagen fiskgjuse.

Fiskgjusen var ringmärkt som bounge år 2000 i Uppland och otroligt nog blev hon fotograferad vid sitt bo i maj 2020. Antagligen var uven där och hämtade ungarna, något jag inte kunde konstatera när jag tittade på bytesrester. Att uvar fångar rovfåglar och andra ugglor är vanligt. Tidigare har även en finsk fiskgjuses ring hit­ tats i ett berguvsbo i skärgården.

Projekt Berguv 2018 startade ett samarbetsprojekts mellan Skansen, Skärgårdsstiftelsen och Naturhistoriska Riksmuseet.

Projektet går ut på att man samlar in fjädrar från boplatserna som senare DNA-analyseras för att hitta kopp­ lingar till Skansens uvar. Uvungar från Skansen har släppts ut varje år under en längre tidsperiod och DNAanalyser kan svara på om de usläppta ungarna lyckats etablera sig och fått fram några ungar.

Tyvärr har det inte hänt så mycket i detta projekt, mer än att fjädrar sam­ lats in. Covid-pandemin har medfört att projektet tvingats att pausa för en tid. Projektet kommer förhoppnings­ vis att komma igång igen 2021–2022.

AV ALAR BROBERG, E-MAIL: ALAR.BROBERG@BREDBAND.NET

l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 2 0 2 1

11

SÄL

Foto Anna Ehn

Gråsäl och det småskaliga fisket drabbas av det storskaliga trålfisket om mins­ kande strömmingsbestånd i Östersjön kommit allt oftare. Rapporterna visar att mängden strömming, mätt som lek­biomassa har minskat kraftigt efter­som fångsterna legat över vad som är hållbart under en längre tid.

Problemet förstärks av att ålders­ fördelningen i strömmingsbeståndet är ojämn och att vissa åldersklasser (fiskar födda samma år) bär upp en stor del av beståndet.

De bestånds­uppskattningar som gjorts de senaste åren visar en starkt ökande fiskeridödlighet (det vill säga att andelen strömming som fångas i fisket ökar) och att även mängden lekande fisk minskar. Vilket gör att det finns oro för att situa­tionen kan förvär­ ras än mer under de kommande åren.

Bakgrunden till att strömmingsbe­ stånden minskar är att fångstkvoterna under lång tid varit dubbelt så stora.

Det har pressat ner bestånden bestån­ den till nivåer som är tydligt lägre än de var på 1970- och 1980-talet. Hur kommer det då sig att fångstkvoterna för strömming varit alltför stora, trots de insatser som gjorts och görs för att

på senare tid har rapporterna

12

följa fiskbeståndens utveckling och att anpassa fångstkvoterna till den fisk som finns tillgänglig? Förmod­ ligen är en anledning är att inga modeller någonsin är bättre än de data som används, brister i data eller i antaganden kring de data som föder modellen, riskerar att ge alldeles för stora kvoter i verkligheten. har kvoterna för ström­ming i centrala Östersjön s­änkts till mindre än hälften av den ursprung­liga, 2019 med 26%, 2020 med 10% och till 2021 sänktes kvoten med hela 36%. Förhoppnin­ gen är att ge strömmingen en chans att återhämta sig. Framtiden får ut­ visa om det räcker men än fler röster höjs för ett fullständigt stopp för storskaligt fiske efter strömming i Centrala Östersjön.

Men det är inte bara där som strömmingen har problem, längs hela den svenska ostkusten kommer det in rapporter om minskande bestånd.

Det är osäkert om det beror på att beståndsuppskatt­ningar och kvoter varit felaktiga eller att lokala ström­

under senare år

l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 2 0 2 1

mingsbestånd utarmats. Dock är det så att även om antalet trålare i Östersjön minskat sedan 1980-talet är de som är kvar både större och effek­tivare. En enskild trålare kan idag fiska mer än 100 gånger så mycket som Stockholms läns samt­ liga små­skaliga kustfiskare. Eftersom de m ­ oderna trålarna är så e­ ffektiva sker fisket på en mindre yta än tidigare, vilket medför större risker för att enskilda bestånd helt enkelt försvinner.

Kunskaperna kring beståndstruk­ tur hos strömming är bristfällig trots att kunskapen behövs för att kunna förvalta fisket korrekt. Om tillgån­ gen till strömming i skärgården är beroende av lokala lekbestånd räcker det inte att strömming förvaltas på internationell nivå, då måste även förvaltningen ske lokalt. Om ström­ mingen försvinner från din skärgård kan den kanske inte komma tillbaka bara för att det finns gott om dem i någon annan del av Östersjön.

Om en viktig art som strömming minskar kraftigt i hela Östersjön får det konsekvenser för alla som

SÄL

lever i och kring Östersjön, djur som människor. Kustfiskare får svårare att fånga sin fisk, sälar tvingas söka nya jaktmarker och vissa arter gynnas och andra missgynnas.

Många i Stockholms skärgård har under senare år förundrats över att mängden spigg i ytterskärgården ökat så kraftigt, vissa forskare menar att det beror på att strömmingen har minskat längs kusten, i innerskär­går­ den där strömmingsbestånden inte minskat lika mycket ses inte heller samma ökning i spiggbestånden.

I södra Östersjön drabbas torsken som inte heller den får föda den behöver. för östersjöns gråsälar som normalt har strömming som stapelföda, riske­ rar minskningen i strömmingsbestån­ den att få flera konsekvenser. Det senaste årtiondet har rapporter om sälar i innerskärgården blivit allt van­ ligare, sommaren 2020 diskuterades till och med skyddsjakt på gråsäl i Mälaren för att minska sälskadorna på redskap.

Det tycks som om sälarna tvingas till nya områden för att hitta sin föda och under 2020 förstärktes förmod­ ligen detta även av att jakt på säl i ytterskärgården intensifierats. Det

kan ha givit sälarna, som är mycket stör­ningskänsliga, ytterligare en an­ ledning att söka sig inåt i skärgården. men det är inte bara att sälarna tvin­gas till nya jaktmarker, på det ­senaste året har även ett nytt problem uppmärksammats. Sälar framför allt i Bottenhavet tycks bli magrare, det visar både preliminära uppgifter från undersökningar vid Naturhistoriska Riksmuseet men också uppgifter från de som jagar säl i området.

Strömming är normalt en bra och näringsrik föda som det brukar finns gott om. Saknas strömming tvingas sälarna leta annan mat och då är risken stor att det de får tag i är ett sämre alternativ. Inte bara för att näringsinnehållet är sämre men också för att de innehåller andra parasiter.

Leverflundra som var ovanlig hos säl tidigare har blivit allt vanligare i takt med att sälarna tvingats närmare kusten och fått andra födovanor.

Leverflundra är en parasit som mört och andra karpfiskar har som mellan­ värd, arter som ju inte är så vanliga ute till havs.

Jämförelser mellan studier av sälars diet mellan 2010-talet och 1970-talet visar att arter som återfinns närmare land är betydligt vanligare idag.

skulden för de förändringar vi ser i fisk­­bestånden i skärgården, och naturligtvis får gråsälens delvis för­ändrade jakt­ marker konsekvenser för skär­gårdens fiskbestånd. Samtidigt kanske vi ska fundera över vad det är som får sälarna att söka sig inåt land, upp­ står födobrist i de områden som de normalt söker sin föda har sälarna inget annat val än att söka sig nya fiskevatten.

Under perioden 1 januari 2020 till den 6 april samma år fångade en trålare, Clipperton från Donsö, drygt 770 ton strömming i i vattnen utanför Stockholms skärgård, en mängd strömming som skulle hålla drygt 1600 gråsälar mätta och nöjda under samma period. Merparten av denna fisk gick inte ens till människoföda, utan blir till djurfoder.

Kanske är det dags att naturvård och kustfisket gör gemensam sak och ser till att det storskaliga pelagiska fisket i Östersjön förpassas till histo­ riens skräphög där det hör hemma.

ofta får östersjöns sälar

AV OLLE KARLSSON, NATURHISTORISKA RIKSMUSEET

Foto Anna Ehn

l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 2 0 2 1

13

E JD E R

Foto Anna Ehn

Ejderinventeringar i Stockholms skärgård 2011–2020 Ejderbeståndet är i fritt fall Vår standardiserade linjetaxering med utgångspunkt från Stavsnäs till ­Maderö samt i vatten som l­igger österut genomfördes för åttonde gån­ gen med ett avbrott 2018. Räkningar av vuxna ejdrar i april och ungkul­ lar i juni–juli har genomförts. Syftet med insamlad statistik är att följa variationen av antalet ejdrar i ett begränsat skärgårdsområde samt att dokumentera artens häckningsresul­ tat över tid.

Antalet vuxna ejdrar minskar och bristen på återväxt är mycket tydlig.

Skärgårdens karaktärsfågel nr 1 med över 100 000 par vid milleniumskiftet har minskat kraftigt i antal från 2005 fram till nu. Årets data styrker ytter­ 14

ligare att just honorna drabbats hår­ dast men även antalet hanar är färre.

Vi fick tyvärr återigen ett år med ett riktigt lågt antal kläckta ejder­ungar i större delen av Stockholms skärgård.

Olika teorier om orsak finns såsom tiaminbrist, dålig kvalitet på musslor, predation. I fält har vi inte kunnat dokumentera några sjukdomsutbrott, äggkullarna är normala och det lilla antal årsungar som kläcks har hög överlevnad som små. av ejder­ungar i Stockholms skärgård blev ett katastrofår!

Trenden från hela undersökningen är nattsvart, bristen på återväxt visar att ejderbeståndet kommer att minska

2020 års produktion

l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 2 0 2 1

ytter­ligare i antal. Vuxna honor kan upp­nå en ålder på 20–30 år och för­söka häcka många gånger under den tiden.

Brist på lyckade häckningar i större omfattning år efter år är oroväckande och när den trenden planar ut går inte att finna i vår insamlade data.

Det ses ibland enstaka grupper med små årsungar på olika håll i skär­gården.

I den nordligaste delen och här och där i ytterskärgården kläcks enstaka kullar fram. Sammantaget räcker det dock inte för att få trenden att vända. I nu­läget får vi därför räkna med att ­ejdrarna fortsatt har en svår period framför sig med minskande bestånd.

AV CLAES KYRK

E JD E R

Tabell 1. Förhållandet mellan hanar och honor Räkning april Vuxna Årsungar Andel honor i % Hane + Hona

2012 3098 1533 33% 4631

2013 2998 1185 28,3% 4183

2014 3084 783 20,2% 3867

2015 2452 951 28% 3403

2016 3651 1155 24% 4806

2017 2217 630 22% 2847

2018 -

2019 2401 528 18% 2929

2020 2320 416 15% 2736

Tydlig nedgång i antal gäller för både hanar och honor i april. Trenden visar nu att under vårsträcket från södra Östersjön och norrut har vi mindre än en hona med fem hanar mot tidigare fördelning en hona med två hanar.

Tabell 2. Förekomsten av honor And honor Apr–maj Maj–juni Juni–juli

2011 1265 988

2012 1533 1209 1298

2013 1185 917 1250

2014 783 1449 1387

2015 951 1415 1091

2016 1155 1172 1389

2017 630 925 1091

2018 -

2019 528 719 1004

2020 416 708 695

De tre olika räkneperioderna beskriver förekomst av honor i olika fas gällande häckningsförloppet. Vid den tidiga räkningen noteras honor i anslutning till häckningsplatserna. Räkningen maj–juni fångar upp honor med kläckta ungar och övriga honor i området. Räkningen juni–juli fångar även upp fler icke häckande honor som tycks söka sig till vissa områden där större grupper av honor och ungar samlas.

Tabell 3. Ungproduktionen Kläckta ungar Maj–juni Juni–juli Kläckta totalt Bortfall mellan maj–juni Juni–juli små nykläckta

2011 456 208 470 262

2012 424 381 454 73

2013 872 782 957 175

2014 348 325 395 70

2015 76 108 119 11

14

30

85

47

43

2016 436 557 557 Inget bortfall 109

2017 76 109 123 14

2018 -

47

-

2019 257 306 306 Inget bortfall 29

2020 76 66 109 43 33

De tre olika räkneperioderna beskriver förekomst av honor i olika fas gällande häckningsförloppet. Vid den tidiga räkningen noteras honor i anslutning till häckningsplatserna. Räkningen maj–juni fångar upp honor med kläckta ungar och övriga honor i området. Räkningen juni–juli fångar även upp fler icke häckande honor som tycks söka sig till vissa områden där större grupper av honor och ungar samlas.

Foto Anna Ehn

l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 2 0 2 1

15

H AV S Ö RN

Havsörnsinventeringen 2020 Resultatet från 2020 års inventering av havsörn i Stockholms läns kust- och skärgårdsområden (från Singö till Södertälje) blev 190 kontrollerade revir varav aktivitet av havsörn påvisades i 140 revir. 135 revir bedömdes vara besatta av revirhållande par med ett bebott bo. I 76 revir lyckades häcknings­ försöken. Antalet par i Stockholms län fortsätter att öka. Samtidigt ser vi en nedåtgående trend i reproduktionsframgång hos havsörn.

Miljöövervakningen där havsörnarna ingår som indikator syftar till att försöka förstå de bakomliggande orsakerna till sådana trendförändringar. I dagsläget visar ny forskning att flera miljögifter, vars effekter ännu är okända, ökar i havsörnar och andra djur i Östersjön. Men att reproduktionsframgången hos havsörn har sjunkit de senaste åren kan ännu inte härledas till miljögifts­ påverkan. Utan den troligare förklaringen är ökad konkurrens om resurser när havsörnspopulationen ökar samt att födounderlaget (fisk och sjöfågel) samtidigt minskar i delar av skärgården.

varje år sedan 1964 har förekomst och häck­ningsutfall hos havsörn följts upp i Stockholms skärgård.

2020 kontrollerades merparten av de kända reviren (även historiska där det idag inte finns några kända bo­ platser). Detta arbete blir allt svårare att hinna med tanke på populations­ ökningen, men Stockholms skärgård är ett område där vi ändå försöker ha koll på så många par som möjligt.

Bland annat av det skälet att vi inte vet hur stor en opåverkad havsörns­ population egentligen kan bli.

Nästan all befintlig kunskap base­ ras på havs­örnspopulationer som his­ toriskt sett varit kraftigt påverkade av både mänsklig förföljelse och miljö­ gifter. Men vad händer när mänsk­ lig påverkan reduceras kraf­tigt och hur lång tid tar det för ett ekologiskt system att återgå till ett (för­modat)

tidigare läge? Och vilka faktorer är det som har störst påverkan vid sidan av mänsklig påverkan?

Det är frågeställningar som vi för­ söker besvara. Uppenbart är dock att det tar tid att få svaret när man studerar arter som havsörn, alltså arter som är långlivade och bara får 1–3 ungar per år. Samtidigt finns det få liknande långtidsstudier på vilda djur i landet. många läsare som följt projekt ”Levande Skärgårdsnatur” under årens lopp, minns kanske att vi flera gånger under det senaste decenniet förutspått att populationen i Stock­ holms skärgård varit nära att nå ett övre tak för hur många havsörns­ par som kan finnas i våra kustnära trakter och skärgårdsmiljö. I 2014 års rapport löd t.ex. underrubriken ”Från akut hotad – nu stabiliseras bestån­ det”. Men inventeringarna visar klart att vi fortfarande inte har nått till en nivå där beståndsökningen planat ut!

Faktum är att den ökning i antalet besatta revir som vi såg 2020 är den största antalsmässiga ökning vi sett från ett år till ett annat. Nu är den verkliga ökningen i beståndet från 2019 till 2020 inte så stor som man

Foto Anna Ehn I maj och juni 2020 besökte personal från Natur­historiska riksmuseet och Skärgårdsstiftelsen i sedvanlig ordning många häckningslokaler för att följa upp hur häckningarna gått. Vid bokontrollerna klättrar man ofta upp till boet för att ringmärka ungarna. Foto Anna Ehn.

16

l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 2 0 2 1

H AV S Ö RN

kan ana baserat på diagrammet i figur 1. Vi har förvisso hittat nio tidi­ gare okända revir under det gångna året. Vi blir bättre på att förutspå var nya eller tidigare okända revir kan finnas genom ”klassiska” fältinvente­ ringar i kombination med studier av nya kartmaterial och högupplösta flyg­bilder samt matematiska model­ler.

Men under 2020 har vi också lyckats återlokalisera örnarna i ett flertal revir där vi under en följd av år hade tappat bort deras aktuella hemvist. Även om reviren i regel är mycket långlivade, så byts boplatserna ut kontinuerligt och när detta sker kan det ibland vara svårt att hitta de nya bona av olika skäl. 2020 gjorde vi därför en del riktade insatser som gav positivt resultat.

Kurvan i figur 1 illustrerar alltså endast det vi säkert vet och har lyckats konstatera, dvs. de siffror som redovisas är miniminivåer. Antalet par som verkligen finns är högre än vad som redovisas, men 2020 har vi minskat det förmodade ”mörker­ talet” något. En svårinventerad del av havsörnsbeståndet är de par som väljer att bo på marken på öar i ytter­ skärgårdarna. Sådana platser letar vi sällan på systematiskt och vi misstän­ ker att det finns fler markhäckare än vad vi tidigare trott.

Att klättra upp i alla boträd där det potentiellt kan finnas ungar är idag en omöjlighet. Anledningen till att vi fortfarande kan hålla kvar vid en mycket hög täckningsgrad på invente­ ringen är att vi i vissa områden har haft möjlighet att använda helikopter under de uppföljande bokontrollerna i maj och juni. Tillsammans med Skärgårdsstiftelsens personal har Naturhistoriska riksmuseet också besökt ett stort antal lokaler på sed­ vanligt vis med båt.

Varför inventeras havsörn?

Inventeringen av havsörn startades under 1960-talet för att kartlägga beståndet och dess storlek. Det var också påtagligt att reproduktions­ framgången hos skärgårdens havs­ örnar var mycket dålig. Men vad ­detta berodde på var inte alls själv­ klart, det blev en forskningsuppgift att klarlägga sambanden.

Efter flera års inventeringar med mycket dåliga häckningsresultat blev

Foto Peter Hellström

det i början av 1970-talet nödvändigt att vidta k ­ raftiga och storskaliga åtgärder för att förhindra en kollaps av den svenska populationen, ett arbete som leddes av Naturskydds­ föreningens ”Projekt Havsörn”.

I mitten av 1980-talet kunde äntli­ gen en förbättring skönjas avseende reproduktio­nen. Forskningsresultaten var dess­utom ovanligt tydliga när det gällde att dokumentera effekterna av miljögifter som DDT och PCB. Liknande problematik sågs även hos våra sälarter, varpå havsörn och säl inkluderades i Naturvårdsverkets miljöövervakning 1989. Delvis för att populationerna då var ganska små och det fanns en reell hotbild, men primärt insåg man värdet av dessa arter som indikatorarter för miljö­ giftspåverkan i Östersjön. Och det är alltså primärt denna anledning som vi fortfarande utför inventeringarna

när det inte längre finns någon på­ taglig hotbild i dagsläget.

Man ska dock ha i åtanke att läget kan förändras snabbt och för att en art ska fungera som tidig väckar­ klocka för en pågående förändring i miljön, måste man alltså upprätthålla inventeringarna även när ”det går bra”. Annars finns ju ingen möjlighet att upptäcka en förändring. sambandet mellan havsörnarnas reproduktion och miljögiftsbelastning över lång tid i Östersjön som studeras inom den Nationell Miljöövervakningen, där Naturhistoriska riksmuseet är ut­ förare på Naturvårdsverkets uppdrag.

Arbetet i fält pågår i omgångar från april till juni.

I april kontrolleras boplatserna från helikopter. Från mitten av maj och fram till mitten av juni gör vi sedan

det är först och främst

l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 2 0 2 1

17

H AV S Ö RN

ytterligare en kontroll för att följa upp utfallet av häckningarna (genom kombinerade insatser av helikopter och båtburen personal). Syftet är att fastställa: a) hur stor andel av de havsörnspar som för året har ett bebott bo som producerar ungar. b) hur många ungar som i genom­ snitt produceras per lyckad häck­ ning (kullstorlek).

Tillsammans bildar dessa två varia­bler det vi inom övervakningen av rovfåglar kallar produktivitet, dvs. antalet producerade ungar per par. Liknande inventeringar görs kring hela Östersjön och produktivi­ tet hos havsörn ingår som (en av många) indikatorer inom HELCOM (Helsing­forskonventionen) som är att samarbete kring Östersjön med syfte att värna om och utvärdera miljön i Östersjön.

Syftet med havsörnsindikatorn är att studera långsiktiga och ­storskaliga effekter av miljögiftspåverkan. I sam­band med bokontrol­lerna samlas därför prover som okläckta ägg och fjädrar in, prover som lagras i Miljöprovbanken på Naturhistoriska riksmuseet.

Halter av olika miljögifter i ägg analyseras fortlöpande, på senare år har även metodik utvecklats som möjliggör analys av miljögifter i fjädrar även om denna metodik ännu utnyttjats främst inom forsknings­ projekt och inte i den löpande över­ vakningen.

Foto Peter Hellström Havsörn bygger oftast boet i en grov tall. Gärna i en skogskant, eftersom örnarna behöver en fri inflyg­ningszon till boet. Äldre tallar som den på bilden behöver lämnas som ”evighetsträd” inom skogsbruket för framtida generationer av havsörnar. En annan åtgärd som kan vara aktuell är att se till att uppväxande granar inte förhindrar att havs­ örnarna kan använda boet. I det här fallet skulle det vara bra att friställa boträdet något.

18

l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 2 0 2 1

Figur 1. Antal par av havsörn (rött) och antalet lyckade häckningar (svart) i hela Stockholms läns kusttrakter 1964–2020. Området omfattar utöver egentliga Stockholms skärgård, dvs. ­Arholma–Landsort, även Nynäshamn och Södertäljes kommuner samt norra delen av Norrtälje kommun (som utgör en del av Ålands hav) upp till länsgränsen mot Uppsala län. Under ”miljögifts­eran” var antalet lyckade häckningar mycket lågt och vändningen kom i slutet av 1980-talet. 2020 uppskattades an­talet havsörnspar till 135, det totala antalet ­esatta revir (dvs. minst en vuxen/adult havsörn på plats i reviret) till 140 och antalet lyckade häckningar till 76. Siffrorna är miniminivåer eftersom vi inte har kunskap om alla revir som faktiskt finns.

H AV S Ö RN

Långsiktiga trender i reproduktions­ framgång Det miljögift som haft störst påver­ kan på havsörnarna historiskt sett är bekämpningsmedlet DDT, som bryts ned till DDE i örnarna. DDT förbjöds i Sverige under 1970-talet, men det dröjde 10–15 år innan detta förbudet fick genomslag på örnarnas reproduktionsframgång. Även PCB har haft en stor effekt, som blev klar­ lagd först när halterna av DDT hade sjunkit på 1980-och 1990-talen.

Ett svårt problem att lösa inom miljögiftsforskningen är generellt att många miljögifter samvarierar, vilket gör att det är svårt att reda ut effek­ terna av enskilda miljögifter.

Halterna av DDT och PCB har i Stockholmsområdet sjunkit till nivåer som inte påverkar reproduktions­ framgången annat än i undantagsfall, men det finns fortfarande områden i Bottenhavet där effekterna är mer påtagliga. När det gäller andra miljö­ gifter har bromerade flamskydds­ medel och många perfluorerade ämnen (under samlingsnamnet PFAS) ännu inte haft någon påvisad negativ effekt på reproduktion hos havsörn.

Vissa varianter av PFAS fortsätter att öka i miljön, vilket förstås är nödvän­ digt att övervaka i havsörnsägg och andra organismer.

Ytterligare en komplicerad fråga inom miljöövervakningen är att bestämma sig för vilka kemikalier och miljögifter som ska övervakas.

Antalet kemikalier ökar och det hand­lar om relativt kostsamma

Foto Peter Hellström Havsörn finns i dag i hela Stockholms skärgård. Även i ytterskärgårdarna, där boplatsvalet av naturliga skäl kan bli lite annorlunda än på skogklädda öar. I Stockholms skärgård finns ett litet antal markhäckningar, där boet placeras i en klippskreva. Boet på bilden innehöll ingen unge vid besöket i slutet av maj 2020, men vi kunde konstatera att häckningen hade misslyckats eftersom det fanns bitar av ett äggskal från havsörn i boet.

a­ na­lyser, vilket leder till att priori­ teringar måste göras. Att analysera ”gamla” och sedan länge förbjudna miljögifter som förvisso har en doku­ menterad effekt, påverkar samtidigt möjligheterna att upptäcka ”nya” miljögifter. Därför behövs en kom­ bination av effektövervakning (där havsörnarna primärt ingår) och s.k. ”screening”, dvs. en bredare utvärde­ ring och analys av förekomst och halter av olika kemikalier.

Ofta behövs också kombinerade insatser från specialiserade forskar­ grupper och den bredare miljööver­ vakningen. Ett exempel på detta är en genomförd studie beträffande klorparaffiner, som analyserats bl.a. i ägg från havsörn tillsammans med en lång rad andra arter som säl och tumlare. Klorparaffiner (används t.ex. som kyl- och smörjmedel och tillsatser i fogmassor och plast) förekommer i ganska höga halter

Figur 2. Samtidigt som antalet par och antalet lyckade häckningar ökar (se figur 1), så visar reproduktionsutfallet mätt som antalet producerade ungar per havsörnspar (något som vi också kallar ”produktiviteten”) en vikande trend i dagsläget. U ­ nder 1960-talet sjönk produktiviteten och var mycket låg som en följd av miljögifter. Under 1980-talet ökade produktiviteten och låg under en lång följd av år inom det intervall som bedöms vara naturligt för en ”frisk” ­havsörnspopulation utan påtagliga effekter av miljögifter. Denna s.k. bakgrundsnivå är baserat på historiska data från 1800-talets slut och fram till ca 1940-talet (Bakgrundsnivån är färgad grön i figur 2, med ett medelvärde på 1.31, dvs. den streckade linjen). De senaste åren har dock produktiviteten minskat och under tre av de fem senaste åren varit lägre än bakgrundsnivåns lägsta gräns, vilket potentiellt kan indikera ett försämrat miljötillstånd. Den mest troliga förklaringen till minskningen i havsörnarnas reproduktion är dock ökad konkurrens om resurser mellan örnarna samt minskad födotillgång.

l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 2 0 2 1

19

H AV S Ö RN

hos många arter i södra Östersjön, men det är ännu oklart vilken effek­ ter de olika klorparaffinerna har i Östersjöns näringsväv. Här behövs ytterligare studier. i havs­ örnarnas reproduktionsframgång 2019 blev det övergripande resultatet för hela Stockholms skärgård 2020 rela­tivt sett svagt. Som illustreras i figur 2, så finns det en nedåtgående trend i reproduktionsframgången som nu är på väg mot nivåer var aktuel­la för ca 30 år sedan.

Vi har inte haft möjlighet att genomföra några nya analyser av de havsörnsägg som samlats in de senaste åren, men vi ser baserat på tidigare års analyser inga påtagliga förändringar i förekomst av miljö­ gifter. Vi kan förstås inte helt bortse från möjligheten att en föränd­ring orsakas av något nytt miljögift eller samverkan mellan olika miljögifter, men vi har samtidigt inte sett några sådana tendenser varken inom havsörnsövervakningen eller annan relaterad miljögiftsövervakning.

efter en tillfällig uppgång

Därför ligger det närmare tillhands att förklara den minskade reproduk­ tionsframgången med konkurrens mellan havsörnarna om resurser som boplatser och mat. Samtidigt vet vi från miljöövervakning genomförd av olika aktörer att tillståndet för både sjöfågel och fisk som gädda försämras i Stockholms skärgård.

När både utbredning och antal av viktiga byten som ejder och gädda minskar, så är det rimligt att det får konsekvenser även på havsörnarna (vilken roll havsörnen själv har som predator i Östersjöns ekosystem är om­t vistad och inte klarlagd).

Reproduktionsframgången hos havsörn varierar geografiskt i Stock­ holms skärgårdsområden. Lägst reproduktionsframgång sett över tidsperioden 2014–2020 har de örnar som häckar i de norra skärgårdsom­ rådena i Norrtälje kommun. Detta är ett stort område med många skilda miljöer från inre skärgård till karg ytterskärgård. Våra inventerings­ resultat visar att det i synnerhet är norra skärgårdens yttre områden som avviker, med både lägre kullstorlek

Foto Anna Ehn

20

l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 2 0 2 1

och lägre andel par som producerar ungar. Men detta har inte föränd­ rats över tid sedan 2014, så den minskning i reproduktionsframgång vi ser måste bero på förändringar i andra delområden.

Den mest påtagliga förändringen sker i dags­läget i stora delar av de ­södra och mellersta skärgårdsom­ råden, där vi nu börjar kunna se negativa trender i både andelen par som producerar ungar och hur många ungar som produceras vid varje lyckad häckning.

Korttidstrender är alltid vanskliga att tolka och läget kan skifta snabbt i både biologiska och statistiska termer på några få år. För att fullt ut förstå vilka faktorer som driver denna pågående förändring krävs sannolikt mer ingående studier än vad vi har möjlighet att utföra inom den löpande miljöövervakningen, men vi hoppas kunna utföra riktade studier i några områden i framtiden.

AV PETER HELLSTRÖM, NATURHISTORISKA RIKSMUSEET

Foto Anna Ehn

S K A RV

ÄMNE

Inventering av skarvbon i Stockholms skärgård 1994-2020 KORT HISTORIK Första häckningen av mellanskarv i länet noterades på ögruppen Grän utanför Nåttarö 1994.

I närliggande Södermanlands och Upplands län konstaterades första häckningarna redan 1989. Räk­ningar av skarvbon har i vårt läns skärgård utförts årligen, efter häckning. Siffrorna visar en trend över tid som varit ganska stabil från 2006 till 2020, med ett toppår av antal bon 2019. Kort­fattat har antalet räknade bon varierat mellan 4983 och 6922 bon de senaste femton åren med ett medelvärde på 5720 bon.

Det går bra för fiskätande fåglar Under året 2019 noterades en ökning av häckande skarv från Östergötland till Gävleborgskusten. I vårt läns

skär­gård fick vi en tydlig toppnote­ ring gällande räknade bon samma år. En möjlig förklaring kan vara att tillgången på lätt fångad småfisk har ökat under 2010-talet. Tydlig populationstillväxt har märkts även hos andra skärgårdsfåglar som fisk/ silvertärna, fiskmås, småskrake, och alkor. Storskraken har haft mycket goda häckningsår 2019 och 2020.

Alla dessa fågelarter har varit gynnade av möjlighet till lättfångad fisk under sin häckningsperiod.

Med varmare vintrar stannar fler skarvar kvar i Östersjön. Arter som storskrake, knipa och vigg har också en trend att i större antal ö ­ vervintra mer nordligt. Intressant är att dessa fiskätande arter främst vistas i skär­ gårdens inre och mellersta delar vilket också tyder på riklig tillgång på föda i just dessa områden vintertid.

Antalet skarv i Stockholms skärgård vintertid är mycket fåtaligt. Det fanns fler gästande skarvar hos oss på

1970-talet vilka uteslutande tillhörde rasen Carbo som häckar utefter Norges kust och på Kolahalvön.

Skarvarna gillar trädlösa öar De fem första etableringarna i Stock­ holms skärgård gjordes på trädlösa öar. Örn, korp, kråka, trut och räv är de naturliga predatorerna som utnyt­ tjar skarven som födoresurs. Det är en ökande mänsklig påverkan som fått skarvarna att till stor del överge markhäckning och istället boetablera sig i träd. Under 2000-talet och i ännu högre grad under 2010-talet har skärgårdens skarvar sökt sig närmare fastlandet. Boetableringarna har place­rats i farlederna, gärna på tall­ kobbar, och nära mänsklig båttrafik.

Skarvarna tycks därmed uppfatta oss människor både som hot och trygghet.

AV CLAES KYRK, CLAES.KYRK@GMAIL.COM

Tabell 2. Skarvinventering i Stockholms skärgård 2018–2020 Kolonier 2018

Antal bon 2019

2020

Björkholmen

0

170

296

Käringholmen

104

113

63

Somtorn

193

151

avbruten

Fjärdingsman

241

377

196

0

153

270

648

820

742

Tallkobben, Evlinge

65

121

69

Stinas grund

234

135

avbruten

Allmänningen

528

413

avbruten

0

104

145

1040

1192

1342

Ryssmasterna S

22

29

15

Skallbaken Skraken

Foto Anna Ehn

Gumman

Tabell 1. Antal häckande skarvar

Västerskär, Värtan

Årtal Antal bon

1994 39

1995 102

1996 212

1997 493

1998 644

1999 1312

2000 1775

Ryssmasterna N

65

45

25

Årtal Antal bon

2001 2562

2002 3128

2003 3736

2004 4197

2005 4646

2006 5731

2007 5764

Småholmarna S

505

624

729

Småholmarna N

879

1168

881

Årtal Antal bon

2008 5196

2009 5275

2010 5513

2011 5544

2012 5584

2013 5302

2014 4983

Skär vid Gubboda

68

123

avbruten

Lilla Strandskäret

0

97

avbruten

Årtal Antal bon

2015 5867

2016 6380

2017 5789

2018 5686

2019 6922

2020 6270

Själgrundsskallen

1094

1087

1073

Summa

5686

6922

6270

l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 2 0 2 1

21