Levande skärgårdnatur 2017

Levande

Skärgårdsnatur

2017

Med rapporter från 2016 Skärgårdsstiftelsen i Stockholms län i samarbete med: Länsstyrelsen i Stockholms län, Stockholms Universitet, Naturhistoriska riksmuseet.

­ ÄMNE

PROJEKT LEVANDE SKÄRGÅRDSNATUR startade 1985 med in­­­ven­te­ringar av kustfåglar som sedan dess har genomförts varje år. Det var upptakten till projektet som kom till efter diskussioner mel­lan Skärgårdsstiftelsen och Länsstyrelsen i Stockholms län. Tanken med projektet var att få en ­bättre miljöövervakning och ­dokumentation av växt- och djurlivet i Stockholms skärgård. Det skulle fungera som en snabb och ­obyråkratisk väckar­klocka för miljöfrågor i skärgården. Skär­gårdsstiftelsen hade goda förutsättningar att, genom sina ­tillsynsmän, samla in material och sköta fältarbetet.

Levande

Skärgårdsnatur

2017

Med rapporter från 2016 Skärgårdsstiftelsen i Stockholms län i samarbete med: Länsstyrelsen i Stockholms län, Stockholms Universitet, Naturhistoriska riksmuseet.

© Skärgårdsstiftelsen i Stockholms län, 2017 Omslag: Skräntärneunge, foto Anna Ehn Produktion: Romdahl design Upplaga: 3000 ex Tryckeri: Exakta

Genom kontinuerlig bevakning och årliga inventeringar får projekt Levande skär­gårds­natur fram v­ iktiga kunskaper om olika arters popu­­lationsstorlekar, häcknings­resultat, tillväxt och fortlevnad. Tack vare det arbetet kan föränd­ ringar snabbt upptäckas, vilket gör det möjligt att direkt försöka åt­gärda eventuella problem eller ­störningar. Genom ett gott samarbete med forskare och sakkunniga b ­ idrar detta långsiktiga arbete till ökade k ­ unskaper om många arter i skärgårds­miljön.

Levande skärgårdsnatur utvecklas och förbättras ständigt men behål­ler sina väl inarbetade inventerings­metoder och naturvårds­insatser. Sedan starten 1985 har projektet vuxit och innehåller nu ett stort a­ ntal ­delprojekt enligt följande: • inventering av skärgårdens vanligaste kustfågelarter • inventering och märkning av alkfågelbestånden • inventering av ejderbon i Lygne skärgård var tredje år • inventering, märkning och åtgärder till skydd för den ­hotade skräntärnan • märkning och bevakning av havsörnsstammen • inventering, märkning och utsättning av berguv • inventering av mellanskarvens boplatser • samarbete vid forskning på gråsäl • uppföljning av minkens utbredning i skärgården samt även ­skyddsjakt på mink • inventering av blåstång • inventering- och naturvårdsinsatser för några hotade ­växtarters ­överlevnad; ­guckusko, majviva, hartmanstarr och gulyxne Projektet drivs idag av Skärgårdsstiftelsen och Länsstyrelsen i Stockholms län i samarbete med Naturhistoriska riksmuseet och Stockholms Universitet, vilka även svarar för en stor del av sammanställningen och utvärdering av data.

Ekonomiskt stöd har under året erhållits från Länsstyrelsen i Stockholms län, Insamlingsstiftelsen för natur, Swedbank Roburs kunder.

Projektledningen har under år 2016 bestått av: Anna Ehn, Skärgårdsstiftelsen, projektledare Gunnar Hjertstrand, Skärgårdsstiftelsen, fältsamordnare samt ­inventerare Mats Nordin, Länsstyrelsen i Stockholms län, Kustfågelinventering Claes Kyrk, o ­ rnitolog, inventering och ringmärkning kustfåglar, skräntärna Alar Broberg, konsult, b ­ erguv Peter Hellström, Naturhistoriska ­riksmuseet, havsörn Olle Karlsson, Naturhistoriska riksmuseet, gråsäl Hans Kautsky, Stockholms Universitet, blåstång

2

l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 2017

FÖRORD

Foto: Mats Gothnier

Ett projekt för framtiden Precis lagom till flyttfåglarnas inflygning över skärgården kan vi presentera resultaten från förra årets arbete i projekt Levande skärgårdsnatur. Med årets rapport i handen kan vi med stolthet redogöra för resultatet av 32 års inventeringar av olika arters utveckling i skärgårdsmiljön.

Det är helt unikt långa inventeringsserier som bara blir mer intressanta ju längre de blir men vi får också ut så mycket mer från projektet än rådata. Allt praktiskt arbete som utförs i projektet bidrar också till kunskaper och erfarenheter som vi aldrig hade fått annars. Vi har också stor hjälp av volontärer och ideellt arbetande deltagare.

Ett särskilt tack till alla er som bidrar med kunskap, ­arbetsinsatser, databearbetning och rapportskrivande!

För oss är det viktigt att dela med oss av detta till andra, både organisationer och myndigheter men också till allmänheten för en ökad kunskap och förståelse för naturmiljön.

Projektet har inte bara pågått länge utan även utförts med en jämn kontinuitet vilket ger än mer styrka åt resultaten.

Ibland sker det dock förändringar vilket är något som vi nu står inför när vår fältsamordnare Gunnar Hjertstrand avslutar sin långa tjänstgöring hos oss. Gunnars kunskaper från ett helt liv i skärgården och ett halvt liv i Skärgårdsstiftelsens tjänst är mer unika och värdefulla än några siffror vi kan samla in. Han har lett fältarbetet på ett utsökt proffsigt sätt och med den största portion ödmjukhet som går att finna. Ett stort TACK, Gunnar, för allt som du har gjort och betytt för projektet.

Jag vet att jag är långt ifrån ensam om att längta efter skärgårdsbesök med frisk blåstång, majestätiska havs­ örnar i skyn, ejdern som kuttrar på vattnet och kanske

om man har tur ett sälhuvud som kikar upp. Det är naturupplevelserna som lockar så många till skärgården och som vi inom projektet arbetar hårt för att kunna bevara på lång sikt. Jag hoppas att vi alla kan njuta av en frisk och fantastisk skärgårdsnatur både nu och i framtiden. Och jag hoppas också att fler kan bidra till att vi kan fortsätta med projekt Levande skärgårdsnatur i många år till.

Så välkommen in i årsrapporten för en stunds intressant läsning och välkommen ut till Skärgårdsstiftelsens områden för en enastående naturupplevelse!

KARIN STRANDFAGER NATURVÅRDS- OCH MILJÖCHEF

Foto: Anna Ehn

Innehållsförteckning Projekt Levande skärgårdsnatur 2 Sammanfattning 6 Unik ejderinventering i Lygne skärgård 8 Projektrapporter Kustfågelinventering 10 Ringmärkning av kustfåglar 15 Skarv i Stockholms skärgård 1994–2016 18 Åtgärdsprogram för skräntärna 21 Havsörn 22 Berguv 26 Blåstång 31 Ejderinventeringar 32 Skydd av fågel 33 Gråsälar i människans tjänst 34 l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 2017

3

Foto: Anna Ehn

Sälen Tindra släpptes ut vid Huvudskär efter att ha fått omvårdnad från Djurens Ö och Skansen.

Sammanfattning 2016 När vi ser på våra data insamlade under 2016 och jämför bakåt så kan man skönja såväl orosmoln som glädjeämnen. Det kan väl ­sägas vara lite av en ekologisk grundbult att vissa arter gynnas i en given situation samtidigt som andra missgynnas.

AV ANNA EHN

Ejder

I vår övergripande oro för ejderns utveckling kunde vi ändå på vissa håll skönja en liten ljusning i form av fler häckningar med till synes ­friska ungar under vår undersök­ nings­period. Detta kan möjligen förklaras av att vädret var ovanligt gynnsamt under våren. Vi har dock fortfarande alldeles för få honor som orkar genomföra hela häckningen, framförallt i de yttre delarna, så frågan om årets lilla ljusglimt kan vara ett tecken på en kommande bestående förbättring är ännu alldeles för tidig att svara på.

Säl

Populationen av gråsäl ökar ännu.

Riksmuseet projekt att fortlöpande följa våra sälarters utveckling har under 2016 kompletterats med att förse ett antal gråsälar med sensorer och sändare för att på så sätt få mer kunskap om såväl sälarnas rörelsemönster, dykdjup och vanor som Östersjöns beskaffenhet vad gäller 4

l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 2017

temperatur och salthalt på alla de platser sälen passerar.

Skräntärna

Vi genomförde under år 2016 ytter­ ligare ett storsvep av alla kända öar där skräntärnan häckat under det senaste århundradet. Detta för att få ett så gott grepp som möjligt över fågelns status i vårt län. Det unika med skräntärnorna i vår skärgård är att det är påfallande många solitär­häckande par till skillnad från i ­andra län där större kolonier är be­ tydligt vanligare. Under året kunde 61 ungar ringmärkas vilket får ses som ett ganska gott resultat.

Berguv

Fortsatt svag berguvstam i skär­går­ den. Under 2016 hittades 10 ungar på tidigare kända lokaler. Några för oss nya öar inventerades också där förutsättningarna bedömdes möjliga för berguv men på dessa öar blev det inga nya fynd. Sam­ver­kan mellan sakkunskap på havsörn och berguv

Foto: Karin Strandfager

SAMMANFATTNING AV 2016

Foto: Anna Ehn

Foto: Anna Ehn

Under alkeinventeringen krävs ett riktigt teamwork, många händer och håvar för att så effektivt som möjligt ringmärka och räkna fåglarna.

En vuxen tordmule inger respekt även hos en erfaren ornitolog. I det här fallet är det Mats Gothnier som får assistera vid ringmärkning.

Att komma åt alla fåglar kräver en viss smidighet.

Anna Björkman tar emot de fåglar som Petter Lundgren får fram under klippblocket.

l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 2017

5

Foto: Anna Ehn

Alar Broberg håller upp den fotogeniska berrguvsungen som ska släppas ut i Stockholms skärgård.

sker för att försöka utröna om det finns ett samband mellan ökande antal örnar och klent med uvar, men något sådant samband har inte kunnat styrkas hittills.

Blåstång

Här redovisas en fortsatt positiv bild av minskad påväxt på blåstången vilket indikerar minskad övergödning. Ytterligare en följd av detta är att blåstången tycks övergå till att vara alltmer vårlekande, till skillnad från tidigare då föryngring ­genom höstlek var övervägande i ­vissa delar av skärgården. Det är viktigt att skilja på förhållandena i de djupare delarna av Östersjön och de grundare skärgårdarna. Jämfört med 1980-talet har vi en tydlig återhämtning av de vegetationsklädda bott­ narna i vår skärgård.

Skarv

Skarvmåttet vi använder är räknade bon efter häckning. Antalet bon har fortsatt öka i samma takt som före­ gående år. Orsakerna till detta är emellertid komplexa på grund av de omfattande störningar som ännu före­­kommer. Under året har ett fler6

l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 2017

tal olagligheter konstaterats vilket föranlett polisanmälan från såväl tjänste­män som Länsstyrelsen. Om­ fat­tande störningar har även skett utanför vårt län och i Finland vilket sannolikt ge­nererat en viss invandring till vårt län.

Alkor

Vår uppföljning av fågelgruppen alkor, dvs. de i vårt län förekommande tordmule, sillgrissla och tobis­ grissla, visar mycket fina resultat. ­­ För att hinna med att kontrollera alla fåglar får vi nu ta till 4 heldagar i stället för 3 tidigare. Intressanta återfynd av en 42-årig sillgrissla vid Svenska Högarna och en 34-årig tordmule vid Gunnarstenarna var några av årets höjdpunkter. Tobis­ grisslorna ses inte så ofta i egentliga Stockholms skärgård förutom vid Svenska Högarna där ett 50-tal par häckar. Det som räddar siffrorna för arten är de fina kolonier som finns i Ålands hav och i länets allra nord­ ligaste del kring Understen.

Havsörn

Det fortsätter att gå bra för havs­ örnen i Stockholms skärgård. Den

positiva trenden håller i sig. Under 2016 uppnåddes två milstolpar.

Den första, som var ganska väntad, innebär att hela Stockholms läns kuststräcka nu har fler än 100 revir­ hållande par. Den andra milstolpen är att havsörnen återetablerat sig som häckfågel inne i själva Stockholm.

Uvsläpp

I september släppte vi ut tre berguvs­ ungar från Skansen, en hona och två hanar. De släpptes i övergivna revir.

Kort efter utsläppet återfanns ena hanen död.

Sälsläpp

I juli var vi ute tillsammans med Skansen och Djurens Ö för att släppa ut sälen Tindra i vid Huvudskär.

Tindra hade upphittats i april vid Årsta havsbad des­orien­terad och mycket svag. Tindra togs först om hand av Djurens Ö i­nnan hon lämna­ des för vidare vård på Skansen. I juli hade Tindra ätit upp sig rejält och var redo att komma ut i havet igen.

Foto: Gunnar Hjertstrand

Foto: Karin Strandfager

Foto: Karin Strandfager

SAMMANFATTNING AV 2016

Avläsning av ringmärkt sillgrissla.

Petter Lundgren håller i grisslan och Claes Kyrk för protokoll.

l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 2017

7

Unik inventering av ejderbon i Lygne skärgård En unik lång serie av räknade ejder­bon finns från ögruppen Lygne l­ängst ut i Stockholms norra skärgård. Här har Magdalena Rinaldo och hennes förfäder räknat ejderbon sedan slutet av 1800-talet.

Sedan 1955 har räkningen skett vart tredje år och i år var det alltså dags igen. Tyvärr med ett mycket nedslående resultat.

AV MATS GOTHNIER

Resultatet 2016 var extremt nedslående – bara två bon hittades. Det kan t.ex. jämföras med de 1400 bon som räknades i början av 1980-talet.

Uppgifterna från 1800-talet är inte lika fullständiga och redovisas inte i diagrammet. Faktum är att det även funnits några ”dippar” tidigare i serien. Under mitten av 1950-talet var nivåerna inte så katastrofala som nu, men ändå nere under 200 bon.

Köpte skärgård på auktion Räkningarna påbörjades av en fiskare i Rödlöga, Olof August Nordström, kallad Olagus, som levde mellan 1818 och 1912. Lygne skärgård köpte han på auktion 1854. Olagus samlade lik­som många andra skärgårdsbor på ejderdun och var förstås mån om ejderstammens utveckling. Han fortsatte med räkningarna i hela sitt liv och fick med tiden hjälp av sonen JanErik, sonsonen Herman och efter sin död även av sonsonsonen Georg. Den senare var den som lärde Magdalena och hennes far hur inventeringen 8

l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 2017

Birgitta och Sten Rinaldo under ejderinventering i Lygne skärgård 1986.

Foto Roine Karlsson.

EJDER I LYGNE SKÄRGÅRD

skulle gå till. Magdalenas far var för övrigt den färgstarke tecknaren och skärgårdsskildraren Sten Rinaldo.

Örskär

Få markägare Till skillnad från många a­ ndra utskär­ gårdar har antalet markägare alltid varit mycket få i Lygne skärgård; ­förutom familjen Nordström från Rödlöga endast familjerna Rinaldo och Hallström. Rinaldos ­förvärvade delar av Lygne i början av 1900-talet.

Dessa markägare var inte bara intres­ serade av ejder utan av ett rikt fågelliv i stort. De bildade en förening som fort­satte arbetet med fågelskydd, och redan 1953 beslutade länsstyrelsen att avsätta hela Lygne skärgård som fågelskyddsområde under tiden 1.4–31.7. År 1983 reviderades fågel­ skyddsområdet till 11 öar i östra delen av skärgårdsområdet. Särskilt skyddsvärda arter då var tordmule, tobisgrissla och svärta. Alla dessa arter har också minskat och är på väg att för­ svinna från området de också. Många orsaker till minsk­ningen kan identi­ fieras – exempelvis den enorma ökningen av havsörn, predation av mink, tiaminbrist och kanske även annat.

Krävande räkning Man skulle ju kunna tro att det numera går snabbt att räkna ejdrarna, men det är ett stort område som ska genomsökas. Lygne skärgård har en total areal av 130 hektar, varav land bara utgör ca 20 hektar. Totalt finns det 42 namngivna kobbar att gå iland på. Man kan ju anta att det är dubbelt påfrestande när det så sällan ger utdelning. Samtidigt är det just därför en fortsättning är så viktig. All heder till årets inventerare: Sten Söderlund, Magdalena Rinaldo, Simon RinaldoMatthis, Kalle Ahldén och Nisse Kvarnfors. Nästa gång som ejder ska räknas i Lygne skärgård är 2019, törs vi hoppas på en uppgång till dess?

Ålands Hav Södra Kvarken

Arholma Idö Lidö Lid Li

Gräsö NORRTÄLJE

Riddersholm

ÖREGRUND

Fejan

Vidinge Norrpada Röder

Stensholmen

Salskären Själbottna Östra Lagnö Särsö Kallskär Finnhamn

Singö E4

Kålgårdsön Grinda Gällnö

Lygne skärgård

Skarv Fredlarna Svenska Högarna

Hälsingholmarna Möja-Björndalen

Gillöga Möjaskärgården

HjälmöLådna

STOCKHOLM

Grönskär Björnö

E4

Uvön

Nämdö

L. Husarn

Boskapsön Långviksskär

Rögrund Jungfruskär Gålö

Nås med bil/buss

Biskopsön

Sandböte

Nås med reguljär båt

Fjärdlång

Nås med egen båt eller båttaxi

HäringeHammersta

Huvudskär

Utö

NYNÄSHAMN

Käringboda

Ålö-Rånö Nåttarö

Östersjön

Järflotta

10

0

30

20

40 km

Gunnarstenarna Landsort

Skärgårdsstiftelsens områden i Stockholms skärgård. Lygne ligger mellan Skarv och Fredlarna.

1500 1400 1300 1200 1100 1000 900 800 700 600 500 400 300 200 100 0 2020

2010

2000

1990

1980

1970

1960

1950

1940

1930

1920

1910

1900

1890

Länsstyrelsen i Stockholm bidrar ekonomiskt till inventeringen i Lygne.

Artikeln publicerades första gången i Fåglar i Stockholmstrakten nr 4 2016.

Tidskriften ges ut av Stockholms Ornitologiska Förening, www.stof.nu.

Antalet ejderbon i Lygne under 1990-talet.

l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 2017

9

Kustfågelinventering 2016 AV MATS NORDIN

Resultat

14000

Nåttaröfladen Fjärdlång Bis kops ö Bullerö Björnö Träs kö Storö-Bockö Stora Nas s a Lygna Skarv Röder Sv Högarna Söderarm Håkans kär

Ejder (Somateria mollissima) Årets totalresultat i en längre tidsserie med mesta­dels ytterskärgårdsområden innebar en 12000 markant ökning jämfört med året innan. Fig 1.

Hela ökningen skedde i Svenska Högarna.

Av årets totalsumma räknades över hälften där.

I övriga områden där räkningar skett sedan 10000 1997 eller l­ängre fortsatte minsk­ningen.

I innerskärgårdsområdet Stens­holmarna påbörjades räkningarna först 2009 varför den inte ingår i diagrammet i fig. 1.

8000 Under de åtta år räkningarna pågått här har vi haft en svagt ökande trend, men mellanårsvariationen är stor och består knappast av ­verkliga populationssvängningar. Fig 2. Året 6000 med lägst summa ligger mitt emellan de två åren med högst summor, bara drygt hälften så många 2013 som 2012 och 2014. Även om det här finns gott om häckande ådor är det troligen också här 4000 ett stort överskott av gudin­gar som flyger runt och letar oparade ­honor och som under olika år i olika andel ingår i de räknade antalet gudingar.

Svärta (Melanitta fusca) För femte året i rad sker en viss ökning av antalet räknade svärtor. I de flesta av områdena fortsätter dock den minskningen, det är bara Svenska Högarna som ökar. Fig 3 och 4.

Tordmule (Alca torda) Tordmulen har de senaste 6 åren legat tämligen konstant på en historisk toppnivå. Säsongens resultat var något lägre än 2015 och möjligen har en minskning påbörjats från toppåren 2013-14.

I de historiskt helt dominerande tre kolonierna

Ejder

2000

0

Ejder (fig 1)

Stensholmarna, Blidö Foto: Anna Ehn

1000 800 600 400 200 0 Ejder

10

l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 2017

Ejder (fig 2)

Foto: Claes Kyrk

KUSTFÅGELINVENTERING 2016

Svärta

Nåttaröfladen Fjärdlång Biskopsö

800

Bullerö

700

Björnö

600

Träskö

500

Sto rö-Bockö

400 300

Stora Nassa

200

Lygna

100

Skarv

0

Röder

1990 1994 1998 2002 2006 2010 2014

Sv Högarna

Svärta (fig 3)

600 500

Stora Nassa 400

Gunnarstenarna, Grän och Svenska Högarna var förändringar under 2014 till 2016 procentuellt små och de tar nästan ut varandra. Fig 5.

Mindre och halvstora kolonier tycks i stort sett följa den generella trenden om än med större variationer. Troligen beror det bara på att slumpfaktorer får större genomslag när färre fåglar räknas.

300

Sillgrissla (Uria aalge) ­Från 2015 har totalantalet räknade sillgrisslor minskat med 22%. Totalantalet ligger därmed ganska lågt inom variationen för de s­ enaste 10 åren, men ändå betydligt högre än medelvärdet för de 16 åren dessförinnan. Årets minskning består främst av måttliga, men sam­tidiga minsk­ ningar i de tre stora kolonierna Grän, Storskär och Svenska Högarna. Fig. 6 Bland de i senare tid etablerade kolonierna, Strids­bådan, Storskär och Gunnarstenarna är Stridsbådan i fortsatt tillväxt med 2016 som det starkaste året hittills.

På Storskär tycks tillväxten ha planat ut och på Gunnar­stenarna finns ingen urskiljbar trend alls.

Svärta (fig 4)

Sv Högarna

200 100 0

Foto: Anna Ehn

Svärta

Övriga

Tordmule

Tobisgrissla (Cepphus grylle) Tobisgrisslornas ökning i Ålands hav fortsatte 2016. Totalantalet för de räknade kolonierna från Söderarm till länsgränsen i norr var det ­högsta i våra räkningar och ca 10 % högre än 2015. I de i räkningarna ingående kolonierna i Östersjön, från Skarv och söderut, räknas idag väldigt få tobisgrisslor utom i Svenska Högarna där det sedan ca 10 år årligen räknas drygt 100 tobisgrisslor. Resultaten från kolonier i Östersjöns del av länets kust är därmed på­ tagligt stabilt. Fig. 7. l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 2017

11

Ejder Utvecklingen i de räknade inner-, mellan och ytterskärgårdsområdena under perioden 2009–2016 framgår i fig. 8. Sedan 2015 har en ökning skett i det enda innerskärgårdsområde som ingår i räkningarna. Även ytterskär­ går­den har ökat kraftigt, men den ökningen består bara av ökning i Svenska Högarna.

De fåtaliga häckande ådorna i Svenska Högarna finns tillsammans med sina hanar inne mellan öarna. Det är de hanarna som vi försöker räkna. Utanför skärgården samlas traditionsenligt stora mängder gudingar inför ruggning. Periodvis kommer delar av dessa flockar in mellan öarna i fåfängt sökande efter

Foto: Gunnar Hjertstand

Diskussion

Sillgrissla

Tordmule Gunnarstenarna

9000

Grän

8000

Klovskär 4

Rödkö 1

7000

Storskär

6000

Björkskärs mellkobbar

Sävlingarna, Norsten Viksharorna

5000

Sv Högarna tot

4000

Lygna

3000

Söderskär, Skarv

Stor-Flyttjan, Skarv Röder

2000

Längden, Söderarm

1000

Tjärven Hållskär

0

Abborren

Sillgrissla

Tordmule (fig 5)

2500 2000

Stridsbådan, Understen

Rörskären Tjärven Stor-Flyttjan, Skarv

1500 1000 500

Storskär Stridsbådan Sv H tot Gunnarstenarna Grän

0 Sillgrissla (fig 6) 12

l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 2017

Abborren

KUSTFÅGELINVENTERING 2016

Foto: Anna Ehn

oparade honor. En stor, men mellan räknings­ tillfällen starkt växlande, andel av de räknade gudingarna tillhör alltså inte det lokala ­häckande beståndet.

Troligen är det sådana ruggande fåglar som utgör den ökning som 2016 skedde i Svenska Högarna och som även i totalsumman slår igenom som en ökning från 2015.

Svärta Under perioden 30 maj till 12 juni finns ­många rapporter från besökande ornitologer om upp till minst 500 svärtor i Svenska Högarna. En bedömning gjordes då om att minst 150, troligen upp mot 200, par häckade.

Häckningen inleds dock senare och då besöker ornitologer sällan ögruppen.

Stiftelsens räkningar sker också i juni innan häckningen inletts, men förhoppningsvis med mindre risk för rastande fåglar. Även de räk­ ningarna gav 150 svärthannar.

Tordmule I södra skärgården, kolonier kring Nåttarö och vid Storskär utanför Utö, kan man ana sig till ett mönster i variationerna. De mindre kolonierna Storskär och Klovskär har följt den stora kolonin Grän där några av räkningarnas

Tobisgrissla

Tobisgrissla kort tidsserie 1000

Grän

900

Storskär, Utö

800

Sävlingarna

700

Rödko + Klovskär Bj örkskärs melkobb

600

Viksharorna

500

Svenska Högarna

400

Lygna Röder

300

Söderskär, Skarv

200

Längden, Söderarm

100 0

Tj ärven Bysholmen Hållskären, Abborren Abborren

Tobisgrissla (fig 7)

l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 2017

13

KUSTFÅGELINVENTERING 2016

Sillgrissla De räknade sillgrisslorna i Stockholms skärgård ökade kraftigt och bestående 2007.

För en långlivad fågel med långsam repro­ duktionstakt måste detta rimligen ha bestått av kraftig inflyttning från områden utanför länet just detta år.

De kraftiga variationerna mellan åren i övrigt består nog främst i svårigheter att räkna fåglarna. Som exempel kan Gunnar­ stenarna fungera. Under 2016 räknade skär­ gårdsstiftelsens personal 50 sillgrisslor medan besökande ornitologer räknade 100.

Skillnaden kan vara slump, men också bero på att ornitologerna är fler i båten. Räknarna slipper dela sin uppmärksamhet mellan fåglar och navigation. Vid ringmärkning, när fåglar fångas i sin häckningsgrotta, fångades dock 185 fåglar. Till detta kommer fåglar som man inte lyckas fånga och fåglar som är till havs och fiskar. Sillgrisslorna lägger ett ägg per par.

Med 126 märkta ungar 2016 är alltså minimiantalet häckande sillgrisslor 252.

De fåglar som räknas när de flyger ut ur grottan när man kör förbi med båt är alltså bara en bråkdel av dem som häckar i grottan.

Tobisgrissla Den mycket kraftiga expansionen av kolonin på Stridsbådan, som utgjorde hela den totala ökningen 2015, minskade i år ganska mycket.

Den var dock fortfarande mycket större än någon gång under perioden 2004 till 2014.

Simpnäs klubb i södra änden av Ålands hav, ökade 2016 kraftigt och vägde upp minsk­ ningen på Stridsbådan. Därtill ökade den i räkningarna ej ingående stora kolonin på Understen där ända upp till 780 fåglar räknades under idealiska förhållanden tidigt på våren, då det möjligen kan ingå rastande fåglar som häckar längre norrut. Även i sämre väder mitt i häckningssäsongen räknades 630 fåglar vid Understen, alltså ca 60% av vad Stiftelsen räknade i resten av länet.

14

l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 2017

Foto: Karin Strandfager

högsta antal noterats under 2011–2013.

Under 2014–2016 har antalen på Grän varit betydligt lägre, vilket också gäller för Storskär. Den relativt lilla kolonin Klovskär däremot, behöll sina höga antal fram till 2015, men föll 2016 tillbaka till en betydligt lägre nivå.

Den stora sammanlagda minskningen under 2015 i de tre kolonierna kring Understen ­längst i norr har 2016 hejdats och summan är i stort sett den samma som 2015. Det ­samma gäller de två kolonierna vid Söderarm vars summa 2016 låg mycket nära summan från 2015.

Alkeletning

6000

Inner, ca 2000 ha Mellan, ca 1000 ha Ytter, ca 25 000 ha Linjär (Inner, ca 2000 ha) Linjär (Mellan, ca 1000 ha) Linjär (Ytter, ca 25 000 ha)

5000 4000 3000 2000 1000 0

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016

Ejder (fig 8)

RINGMÄRKNING AV KUSTFÅGLAR

Ringmärkning av kustfåglar 2016 Foto: Anna Ehn

Ringmärkning av kustfåglar resulterade i att 1633 fåglar av 11 arter ringmärkts. Nästan hälften av m ­ ärkta fåglar var sillgrisslor. Projektets huvudsyfte är att följa sillgrisslornas population på de yttersta skärgårdsöarna där de har sina boplatser. Den första häckningen k ­ on­staterades 1966 på Abborren vid Understen. Idag finns de häckande på tio öar vid Understen, Svenska Högarna, Grän och Gunnarstenarna.

AV CLAES KYRK, claes.kyrk@gmail.com

Ringmärkningen i större omfattning bedrevs på Stora Karlsö redan under 1960 och 1970-talet. Därifrån kom de första sillgrisslorna till Stockholms skärgård. Idag ­hittar vi fortfarande individer som var ringmärkta under 1970-talet på Stora Karlsö och i vår skärgård. På Stora Karlsö avlästes ringen på förra årets 43-åring som nu ­blivit 44 år. Vi kontrollerade en 42-årig Karlsögrissla ­bofast på Kalken, Svenska Högarna. Dessa två sillgrisslor är de äldsta vilda fåglar som man känner till i landet.

Byte av slitna grissleringar fortgår. En 34 år gammal ring syra­behandlades och identiteten räddades på sillgrisslan som ringmärktes på Bodskär 1982 som vuxen.

2016 blev ett bra häckningsår för sillgrissla, tordmule och skräntärna. Även andra skärgårdsfåglar fick ut ungar som såg ut att klara sig bra t.ex. knölsvan och ejder.

61 ungar av skräntärna ringmärktes vilket är en bra ­siffra. Det kunde ha blivit bättre men lokala regnoväder förstörde en del häckningar. Andra arter där ungfåglar ringmärkts 2016 var skarv 300 ex, skrattmås 141 ex, fiskmås 54 ex, gråtrut 85 ex, labb 3 ex, rödbena 1 ex ­roskarl 7 ex och strandskata 2 ex.

Britten Hjertstrand hittade den 42-åriga Karlsögrisslan på ön kalken.

Sammandrag från dagboken 19 mars. Allmän tillsynstur i södra skärgården samt studie­ besök på Hävringe där 30 ejderhus placerats ut.

2,13 april. Inspektionsrundor ejder, skarv och skräntärna.

19,22,24 och 30 maj. Skarv i Värtan, koll av minkfällor samt bokontroll av skräntärna.

Juni. Ringmärkning av skräntärna, grisslor m.m.

Ejderinventeringar och minkfällekoll på flera turer.

4 och 9 juli. Intensiv ringmärkning av grisslor samt efter­ kontroll av skräntärnor som häckat sent.

1 och 8 september. Skarvboräkning 4 november. Hägerboräkning, allmän tillsynstur samt ­minkfällekoll.

Sillgrisslorna 2016 En blick i tabellen visar att vi för andra gången märkt mer än 500 årsungar. Ringmärkningen har gjorts med ett besök per koloniö. Det innebär att tidigt kläckta

­ inner lämna ön före vårt besök och att sent kläckta h växer upp efter vårt besök. Vi märker alltså merparten av ­års­ungarna men inte alla. Den höga siffran från 2014 med vuxen­märkta beror på att vi besökte Söderskär, Gunnarstenarna för första gången och märkte hela 169 vuxna sillgrisslor enbart på den ön.

Nymärkta sillgrisslor Vuxna Ungfåglar

2013

2014

2015

2016

253 248

259 510

329 330

301 502

Samarbete är nyckeln till god fångst För att hinna med att ringmärka på de 10 sillgrissleöarna krävs god logistik och hyfsat väder. Under fyra heldagar med Gunnar Hjertstrand som skeppare och koordinator hanterades 1623 sillgrisslor och tordmular. En positiv och samarbetsvillig grupp bestående av tillsynsmän och volon­ tärer krävs för att lyckas med genomsökning av block och raviner. Den som märker befinner sig centralt och runt om l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 2017

15

Avläsning av kontroller har i år skett dels genom fångst vid ringmärkning samt från gömslet på Bodskär. En koll i materialet från 2013–2016 visar att drygt 1300 individers ringar lästs av. Något över 1000 ex har haft ringen på i minst fem år d.v.s. varit möjliga att återfånga fyra gånger.

Av dessa sillgrisslor har mer än hälften bara fångats en gång på fyra år. Var tionde sillgrissla har kontrollerats tre gånger på fyra år och 13 individer har hittats alla fyra åren.

Anledningen till att så många individer återfångas i glesa intervaller kan vara flera. En del är starkt knutna till grottor och stenblock för att de häckar eller söker skydd. Andra är ute och fiskar eller tvättar sig eller besöker fångst­platserna mer sporadiskt. Vår metodik är att göra ett besök per år och därmed har vi satt i system att kontrollerna sprids ut över tid. Intressant är att många nymärkta vuxna (sannolikt yngre fåglar) återfångas första och andra året efter märk­ ning och återfångas därefter i glesare intervaller.

Sillgrisslor Kontroller Foto + gömsle

2013 314 12

2014 498 98

2015 540 224

2016 614 194

Återfynd av våra sillgrisslor utanför länet I år liksom förra året blev det inga kontroller rapporte­rade från Bonden, Ångermanland eller från Karlsöarna, Gotland. En vuxenmärkt 2013 på Storskär har för tredje året i rad häckat på Pernaja, Aspskär Finland. Utanför Polska kusten hittades en årsunge från Bodskär drunknad i fisknät 15 mars.

f­ ynd­historik. Enstaka åldringar väljer alltså självmant att bo­sätta sig eller att åtminstone hälsa på hos yngre ­generationer av häckande sillgrisslor.

Sillgrisslornas åldersfördelning i tabellen från 2014–2016 bör tolkas försiktigt, många märkta fåglar undgår kontroll på öarna. Beräknad ålder för vuxenmärkta = ringålder+3 år. Ålder

1-9 år

10-19 år

20-29 år

30-39 år

40-45 år

2014

400 (41)

140 (52)

29 (3)

19 (5)

2 (2)

2015

559 (74)

170 (46)

22 (2)

13 (8)

0

2016

535 (115)

157 (25)

45 (6)

10 (1)

2 (1)

Siffror i parentes anger andel ungmärkta kontroller.

Tordmularna 2016 Årets ringmärkning av tordmular innebar att 112 ungar och 64 vuxna märktes. Det skiljer något i tid när kläckning sker mellan sillgrissla och tordmule. En del år, som detta, lämnas många tordmuleungar omärkta då ringarna annars skulle glida av de små fötterna. Antalet vuxenmärkta är rekord och en effekt av att beståndet ökar.

21 kontroller gjordes där tre fick byta ring. På Lillö ­hittades flera vuxna tordmular som blivit byte åt havs­ örnarna. På Stridsbådan vid Understen sågs flera kråkor som hackat sönder 30–40 tordmuleägg.

Förra året gladde vi oss åt att ha fått ett nytt ålders­ rekord på tordmule (33 år). En sliten finsk ring som syrabehandlats gav ett intressant besked. Den finska ­tordmulen var märkt som unge 1981 på Lågskär, Åland och häckade 2015 som 34-åring på Söderskär, Gunnarstenarna.

Europas tre äldsta tordmular är en 42-årig Brittisk tordmule och därefter det finska och det svenska fyndet som nämnts ovan.

Foto: Anna Ehn

grupperar sig fångstmän och bärare av fåglar för avläsning eller nymärkning. Min egen roll är att hålla koll på rin­ garna, fördela folket, registrera nymärkningar, kontroller, ommärkningar och övrigt som är av värde.

Intressanta fynd från Stockholms skärgård 12 fynd av sillgrisslor med ålder över 30 år har gjorts.

Den nu 42 år gamle på Kalken bytte ring 2014 så den ­ringen är ännu i gott skick. På Bodskär återfångades ”Jannes grissla” (ABX 210) av Anna Ehn som sista fågel längst in i grottan innanför dammen. Fågeln märktes med sin första ring 1977 som vuxen på Bodskär. Vi har därmed ingen exakt ålder men sannolikt är den 42 år gammal eller äldre. På Väster­skär återsågs en bekant sillgrissla från Hallands Väderö född 1978 och nu 38 år gammal.

20 kontroller gjordes av inflyttade Karlsö-grisslor 2016.

4 ex sågs på Svenska Högarna, 12 ex på Gräns öar och 4 ex på Söderskär, Gunnarstenarna. 2015 kontrollerades 18 Karlsö-grisslor i Stockholms skärgård.

Sillgrisslornas ålderspyramid Fynd av individer med ålder 30 år eller mer blir allt fler.

Våra koloniers ålderspyramider har ännu inte antagit sin slutliga form. Kontroller på sillgrisslor som ingen sett sen de ringmärktes för 30–35 år sedan har hänt flera gånger under senare år. Spännande är det att det även i ganska nyetablerade kolonier som Söderskär, Gunnarstenarna flyttar in sillgrisslor 30–35 år gamla med helt okänd 16

l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 2017

Tordmule

Foto: Anna Ehn Foto: Karin Strandfager

Foto: Anna Ehn

RINGMÄRKNING AV KUSTFÅGLAR

Vilda Aspson håller i en ringmärkt sillgrissla. Gunnar Hjertstrand på väg att ringmärka en tordmuleunge. Vuxna skarvar.

Gråtrut 2016

läst på en skarv rastande i Göteborgs fiskehamnn (43 mil WSW), 20 oktober 2015 drunknade en skarv i ett fisknät En gråtrut född på Skorvan, Nynäshamn 2014 fick sin i Litauen (49 mil SSE), 4 november 2015 blev en skarv ring avläst utan fångst 27 december 2014 på en deponi skjuten i Frankrike (153 mil SW), 14 januari 2016 hittas ca 10 mil SW om Lübeck i Tyskland (92 mil SW Skorvan). en död skarv efter en nordlig storm på Texel i Holland Gråtrutspopulationen i skärgården har minskat vilket (111 mil SW), 19 februari 2016 blev en skarv skjuten i märks extra mycket vintertid. Under tidigt 2000-tal sågs Frankrike (226 mil SW), 22 mars 2016 hittas ett skarv­ åtskilliga tusen gråtrutar som vintertid sökte föda på sopkadaver i Frankrike (194 mil SW). Tre ungskarvar märkta tippar och i öppna vatten runt Stockholm. Nu ses betyd­ vid Dalarö 2014 blev alla skjutna. En sköts för bulvan ligt färre gråtrutar på samma ytor.

6 augusti 2015 på Åland (18 mil NE), övriga två skjöts 25 januari och 29 februari 2016 i Frankrike (213 mil SW och 179 mil SW).

Mellanskarv 2015 Ingen av skarvarna var äldre än ett år och 8 månader.

I början på juni ringmärktes 300 ungskarvar fördelade Återigen kan vi se att flyttning bort från Stockholms på 5 kolonier i skärgården. Under året har 10 återfynd skärgård startar redan i augusti och att skarvarna sprider rapporterats in gällande skarvar märkta i Stockholms skärgård. 7 ungskarvar födda 2015 i Furusundsleden har ut sig över stora arealer. Normal dödlighet under första levnadsåret är 65% av årskullen enligt statistik från återfunnits. 28 augusti 2015 hittades en nydöd skarv vid kusten i Polen (54 mil S), 29 augusti 2015 blev ringen av- Riksmuseet. l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 2017

17

Skarv i Stockholms Skärgård 1994–2016 Våra årliga räkningar av skarvbon samt i förekommande fall registrering av förändringar och avvikelser fortsätter. Antalet räknade bon efter häckning används som trendindikator för att följa utvecklingen i länet.

AV GUNNAR HJERTSTRAND

Ökningen som noterades 2015 har fortsatt i ungefär samma takt under 2016. Skälen till denna ökning syns vara desamma, d.v.s. störningar av kolonier såväl inom som utanför ­länet och riket.

Vår nordligaste koloni, på Själ­ grundsskallen norr om Väddö kanal, står för den avgjort största ökningen, + 459 bon, av årets totala ökning på 540 bon vilket framgår av bifogat diagram. Att en så stor del av ökningen kommer just här är logiskt med tanke på de störningar som under året förekommit i kolonier norr om vårt län (Gävleborgs län)

och även vid Vasa i Finland.

Mer än 4200 par skarv har störts bort från tidigare kolonier och sökt nya alternativ. Att ett mindre antal av dessa fåglar sökt sig till vårt län är därför inte så långsökt.

Dock är därmed inte sagt att vi varit utan störningar inom länet ­hel­ler, tvärtom så har vi här väl så ­många iakttagelser av vidtagna ­åtgärder som tidigare. Vid ett antal kolonier vid norra Värmdö har stör­ ningarna varit av den arten att polis­ anmälan gjorts. Här konstaterades, förutom en mängd bortforslade bon, hela ungkullar döda i bona på ett sätt som inte gav utrymme för naturlig förklaring. Dessa olaglig­ heter ansågs så graverande att även Länsstyrelsen i ett senare skede gjort polisanmälan av det skedda.

På andra ställen har större eller mindre antal bon helt försvunnit, troligtvis kastats i sjön, något som i sin tur orsakat omflyttningar av

fågel samt förnyade häckningsförsök på samma eller annan plats. Dessa nyetableringar sker inte sällan på platser närmare bebyggelse och mänsk­liga aktiviteter, något som för de boende i dessa områden ger sken av en större ökning av beståndet i regionen än det alltså är frågan om i realiteten.

Såsom tidigare rapporterats har även de ovan beskrivna händelserna medfört att årets häckningsperiod blivit väldigt mycket längre än den annars skulle varit utan störningar.

Nykläckta ungar har kunnat obser­veras i slutet av april vilket är normalt en tidig vår, men vi har ­också konstaterat icke flygfärdiga ungar i augusti månad vilket är ­orsakat av de tidigare beskrivna ­stör­ningarna och omflyttningarna.

Observationer av havsörn i och kring de nu 19 kolonierna är som tidigare mer regel än undantag. Örnarna har här bekvämt födosök

7000 Skarvens utvecklings­historia i Stockholms Skärgård 1994–2016 i diagramform.

Lodrät axel = Antal bon. Vågrät axel = Årtal. Varje kolonis utveckling kan följas i och med att de har olika färger.

6000

5000

4000

3000

Halmören Trätskärsk.

2000

Trätskär

1000

0

18

Bodskär, Grän

1994

1995

l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 2017

1996

1997

1998

1999

2000

2001

2002

2003

200

04

Foto Sören Lindén

Foto: Gunnar Hjertstrand

SKARV

Exempel på skarvar som på olika sätt fastnat i fiskeredskap.

under den period som skarven häckar.

Berguv har också skarv på sin meny vilket noterats i två uvrevir.

En annan iakttagelse är att det är påfallande många tillfällen vi funnit fiskedrag och då främst wobblers av olika typer på häckningsöarna. Detta har gjorts under en lång rad år. I ett

flertal fall har även skarvar mött en plågsam död av att dessa redskap fastnat i näbb och svalg och förhindrat fortsatt födosök och liv. Se bilder.

Varje år hittas även döda skarvar hängande i träd på koloniöar efter att de under fiske snärjt in sig i fiske­ linor som sedan fastnat i boträden.

Skarvkolonier i Stock­holms läns skärgård 2016 Plats Antal bon Käringholmen 101 Skorvan 70 Fjärdingsman 350 Somtorn 133 Skraken 1109 Nygrynnan 7 Tallkobben, Bolvik 61 Allmänningen 155 Stinas Grund 132 Tallkobben, Evlinge 113 Östra Tärnkobben, Evlinge 15 Västra Tärnkobben, Evlinge 63 Västerskär, St. Värtan 1043 Ryssmaterna S 201 Ryssmasterna N 679 Småholmarna S 60 Småholmarna N 825 Skär vid Gubboda 105 Själgrundsskallen 1158 SUMMA: 6380

Själg

Sals

Rödl Alören

Marskär Marskärskobben Marskärsgr.

skär

Själgrundsskallen

Alör

Bergskäret

Furu

Ryssmasterna, S Ryssmasterna, N

Mar

Småholmarna, N

Mar

Småholmarna, S Doftskärshällar

Västerskär, St. Värtan

Gäln

Rödkobb, Grinda

Edö,

Äggskäret

Vam

Skraken, Dalarö

Ryss Våmklubben

Skorvan

Västerskär, Grän

2005

2006

Ryss

Västra Pjukan Fälöv

2007

Små

Fjärdingsman

Käringholmen

2008

2009

2010

2011

2012

Små 2013

2014

2015

2016

l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 2017

19

Foto: Anna Ehn

Flygfärdig skräntärneunge.

Åtgärdsprogram för skräntärna 2016 Skräntärna (Sterna caspia) vår största tärna har sin Europeiska förekomst främst i Östersjön där den normalt häckar i kolonier på upp till 100 par eller solitärt på mindre öar. I Stockholms skärgård häckar de i mellan- eller ytterskärgårdarna oftast i sällskap av andra arter som silvertärna, fiskmås, gråtrut och havstrut.

Det gäller dock att vakta boet noga för trots att arterna skyddar varandra mot främst örn, kråka och korp så tar ibland trutarna tillfället att röva andra arters ägg som föda. Mink är vanligtvis den predator som har kapacitet att göra störst skada på fågelskären. Riktade försök med jakt har gjorts under flera år i vår skärgård för att minska faran i områden där skräntärnan finns.

AV CLAES KYRK, claes.kyrk@gmail.com

Beståndet av skräntärna i Östersjön har under senare år uppskattats till ca 1700-1800 par häckande i Finland, Estland och Sverige. I Sverige häckade 900 par 1970, ­dessa minskade till 420 par 1995 med en ökande trend till 624 par 2013. Därefter har det svenska skräntärnebeståndet minskat till 602 par 2014, 541 par 2015 och 565 par 2016. Olika varianter av predation som påverkat häck20

l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 2017

ningsresultatet har konstaterats i kolonier på Gotland, i Östergöt­land, Södermanland, Uppland och i Norrbotten. Även från Finland finns erfarenheter av att korp, gråtrut och havsörn utfört predation på ägg, små ungar och större nästan flygga ungar. Årets resultat i Stockholms län blev 52 par. En minsk­ ning med 5 par från 2015 och nu en nivå under 10 % av landets population. Förra årets 39 solitärt häckande par minskade till 22 par 2016. En tydlig förändring som verkar ha lönat sig då 35 par lyckades med häckningen och 61 ungar ringmärktes i länet.

Åtgärdsprogrammet Naturvårdsverkets åtgärdsprogram för den rödlistade skräntärnan påbörjades 2007 och har pågått i 10 år.

2016 var det sista året på femårsperioden och en utvärde­ ring av programmet har genomförts. Målet har varit att med kunskapsinsamling skapa bättre skydd och via för­ bättringar säkra skräntärnans häckningsplatser och fortplantning i Östersjön. Vad som ska ske framåt är inte beslutat än men signalerna från ansvariga för åtgärdsprogrammet har varit att det blir en fortsättning där skräntärnans ­situa­tion följs upp likt det som varit de fem sista åren.

Under året har minkjakt bedrivits på många håll, f­ ör­­bätt­ringsåtgärder har gjorts mot igenväxning och på 4 öar

SKRÄNTÄRNA

Foto: Anna Ehn

har kameraövervakning utförts. Predation har konsta­­te­rats av både gråtrut och havsörn. Inventeringar och ­ringmärkning av skräntärna har skett på alla koloni­öar och hos solitära par. Ytterligare några gps-loggar har satts på vuxna tärnor i Uppland.

Inventering i Stockholms län Inventeringsarbetet och ringmärkningen utfördes av under­ tecknad tillsammans med Gunnar Hjertstrand. Det blev ett bra häckningsår trots att 5 par sen förra året inte gick att hitta på. Vår lilla koloni ökade från 18 par till 25 par vilket sannolikt var en följd av ökat predationstryck på de solitära paren. 18 av förra årets 24 misslyckade solitära par återfanns alltså ej på förra årets häckningsö. Under fyra år (2013-2016) har skräntärna med häckningskrite­ rier noterats på 60 öar i Stockholms skärgård. 16 öar har bjudit på skräntärna med häckningskriterier samtliga fyra åren. 14 öar har hyst skräntärna med häckningskriterier under tre av de fyra åren och ytterligare 10 öar två av de fyra åren. Resterande 20 öar har besökts av skräntärnor med häckningskriterie endast ett av de fyra åren.

Likt förra året genomfördes en större insats där 180 öar kontrollerades vilket omfattar alla kända häckningsplatser i länet 100 år bakåt i tid. Trots insatsen blev slutsumman 52 häckande par på 25 öar i Stockholms län.

Antal Antal Antal Antal

par/revir skräntärnepar märkta ungar färgmärkta ungar

2014 55-60 36 24 17

2015 57 42 49 42

2016 52 25 61 53

41 3 16

17 3 30-35 6

24 2 29 2

35 17 1

Ring-, färgringmärkning och gps-loggar

l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 2017

G IN

Nymärkt skräntärneunge.

EN

Under året metallringmärktes 683 ungfåglar i landet och 61 i Stockholms län. Antalet märkta med färgringar blev 618 i landet och 53 i vårt län. Återfynd i form av avläsningar sker på många håll och intressant för vår del är följande fynd. Vintern 2013-2014 sågs en årsunge med förälder i Cadiz (södra Spanien). Den var född i vår lilla koloni och i början av februari 2016 sågs den åter i Cadiz, nu 2,5 år gammal. Att skräntärnorna övervintrar i västra Afrika söder om Sahara och i Medelhavsområdet har varit känt sedan länge. En annan individ född även den i kolonin 2013 sågs 10 maj i södra Frankrike. Samma fågel sågs senare i Tyskland 23 och 28 augusti och sannolikt har den besökt olika kolonier i Östersjön under sommaren. Första häckning sker normalt först när skräntärnorna är 3–4 år gamla.

2012 färgringmärkte Roland Staav tre skräntärnor i solitärt häckande bon norr om Arholma. En av dessa sågs redan under senhösten på en känd rastplats i Tunisien.

De övriga två har som fyraåringar i år setts som möjliga häckfåglar på koloniön Långa Hållet i Södermanland och på koloniön Stenarna i norduppland. En finskmärkt skräntärna häckade i år solitärt på en ö norr om Huvudskär.

Mer än 10 finskmärkta skräntärnor har setts på kolonierna i Sverige 2016.

Att skräntärnornas flyttvägar går längs Atlantkusten till Afrika och från södra Östersjön via Donau och Svarta havet söderut är känt. Genom gps-loggar har två individer visat på en ny flyttväg via Estland–Lettland–Vitryssland– Ukraina–Moldavien–västra Svarta havet–Istanbul och ­vidare. Fyra finskmärkta skräntärnor som häckade i Finska viken visade med hjälp av gps-loggar att de två hanarna var mycket rörliga. Dels besökte de andra kolonier och regelbundet gjordes födosök även utefter den Estniska kusten.

O NITOL GISKA F OR ÖR Honorna hade ett mycket snävare ES G födosök under häckningstid med rörelser normalt högst 4–5 km bort. Svenska studier 2015 visade 2012 dock att skräntärnor kunde göra dagliga födosöksturer 3–5 mil SKRÄNTÄRNA Hydroprogne caspia ­enkel väg under häckningstid.

SV ER I

Foto: Anna Ehn

Lyckad häckning Sen häckning Misslyckad häckning Häckningsförsök

2013 60 43 71 28

Vuxen skräntärna.

21

Foto: Anna Ehn

Havsörnen i Stockholms skärgård 2016 Inventeringarna av havsörn i Stockholms skärgård gick 2016 in i det 53:e verksamhetsåret, vilket är en tämligen unik tidsserie i sitt slag. Få djurarter i vår skärgård har studerats under lika lång tid, men det långsiktiga perspektivet är nödvändigt för att kunna bedriva relevant forskning och övervakning kring en art som havsörn. Örnreviren och deras boplatser används under decennier och den förväntade livslängden för en havsörn som uppnår könsmogen ålder är lång, ofta mellan 20–30 år.

AV PETER HELLSTRÖM, NATURHISTORISKA RIKSMUSEET

Resultaten från havsörnsåret 2016 följer i stort samma positiva trender som vi rapporterat om under de senaste åren. 2016 uppnåddes två milstolpar. Den första, som var ganska väntad, innebär att hela Stockholms läns ­kuststräcka nu har fler än 100 revirhållande par. Av de 146 revir i kustområdena som vi inventerade var 106 besatta (vilket innebär att minst en adult havsörn fanns i reviret vid inventeringstillfällena). I 101 revir konstaterade vi förekomst av ett havsörnspar. Formuleringen känns igen från flertalet tidigare rapporter i Levande Skärgårds­ natur, men årets notering är en ny toppnotering. 2013 uppskattade vi antalet par till 95, 2014 till 91 och 2015 till 94. Noteringen från 2016 är alltså en ökning från ca 95 par under treårsperioden 2013–2015. I Stockholms län finns de allra flesta havsörnar längs Östersjökusten, vi känner till 17 revir i sötvatten 2016 varav de flesta i Mälarens närhet.

Den andra händelsen som är värd ett särskilt omnämnande föreföll för några decennier sedan att vara omöjlig.

Och det är att havsörnen återetablerat sig som häckfågel inne i själva Stockholm. När det skedde senast är inte helt klarlagt, men Thor Högdahl noterade i Svenska Natur­ skyddsföreningens årsskrift 1921 att ”det lär ej ha varit så många år sedan havsörnen häckade på Lidingön”. Vi kan alltså sluta oss till att det är minst 100 år sedan havsörnen häckade så nära inpå storstaden. Det är dock inte på Lidingö 2016 års bofynd gjordes…

Huvudanledningen till att det för inte alltför länge ­sedan var i det närmaste otänkbart med häckande havsörn i Stockholm, var att örnen bedömdes vara allt­för störningskänslig och intolerant mot närkontakt med 22

l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 2017

människor. Så är det förvisso fortfarande till stor del, men det är uppenbart att havsörnarnas beteende har ändrats i takt med att beståndet ökat. Boträdsbrist är det dock inte för örnar som har för avsikt att bli stadsbor. Faktum är att många tätortsnära miljöer fortfarande har kvar en del riktiga gammel-tallar, vars motsvarigheter nästan saknas i den brukade skogen. Utvecklingen med stadsnära havsörnar känns igen även i Finland. WWF Finland rapporterade nämligen 2016 om att havsörn nu häckar i både Helsingfors och Åbo. Hur kommer de stadshäckande ­örnarna i Sverige och Finland att lyckas med sina häckningsförsök och får vi se fler exempel? Fortsatta invente­ ringar ger svaret. Även om enstaka havsörnar försöker ­häcka i städer är det viktigt att poängtera att havsörnen är en art som kräver extra hänsyn och de allra flesta par häckar så långt som möjligt från befintliga hus, vägar, hamnar och andra mänskliga tillhåll. Lite av en paradox är det nog att vi inom örnövervakningen har ganska få observatörer i lämpliga områden nära Stockholm(s stad), så vi ser gärna att allmänheten lämnar tips om förekomst av häckningar med bofynd eller stationära havsörnar till Riksmuseet. Under 2016 har vi fått in flera viktiga tips som lett till att vi hittat nya par eller hittat rätt på ”borttappade” par som flyttat sig en aning. Havsörnarna inne i Stockholm blev t.ex. kända av Riksmuseet via tips från andra ornitologer (stort tack till er, ni vet vilka ni är!). Övervakningen av havsörn i Stockholms skärgård görs på uppdrag av Naturvårdsverket och utförs inom den Nationella miljöövervakningen (NMÖ) sedan 1989.

Huvudfokus för havsörnskomponenten inom NMÖ ligger

Foto: Anna Ehn

HAVSÖRN

Att inventera havsörnsbon kräver klättringskunskaper och god fysik. Havsörnen häckar högt upp i stora gamla tallar.

På bilden ser vi Peter Hellström på väg upp för att kontrollera ett havsörnsbo.

l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 2017

23

Foto: Anna Ehn

Vuxen havsörn, det kan man se genom den vita stjärten.

på havsörnens reproduktion, sekundärt följs geografisk utbredning och populationsutveckling. De två huvudpara­ metrarna som vi studerar är 1) andelen reproduktiva par (hur stor andel av de par som har minst ett aktivt bo i sitt revir som producerar ungar) samt 2) kullstorlek (hur ­många ungar varje lyckad häckning producerar i genom­ snitt). Produkten av andelen reproduktiva par och kullstorlek kallar vi produktivitet, och i det här fallet betyder denna term antalet producerade ungar per aktivt par.

Björn Helanders forskning har fortlöpande sedan 1970-talet visat att reproduktionsparametrarna som ingår i övervakningen är starkt kopplade till miljögifts­ belastning. Framförallt gäller det klassiska miljögifter som DDT/DDE och PCB, sedan länge förbjudna i Sverige.

Medan halterna av DDE och PCB har sjunkit lägre än nivåer för påverkan på örnarnas reproduktion i Stock­ holms skärgård, har halter av andra miljögifter som bromerade flamskyddsmedel och perfluorerade ämnen (t.ex. PFOS) ökat påtagligt. Men inga reproduktions­­stör­ningar har ännu kunnat kopplas till de ”nya” miljögifterna. Halterna i Östersjön är i dagsläget för låga för att utgöra ett akut problem för örnarna på samma sätt som DDE och PCB en gång gjorde. Det är emellertid ­viktigt att fortlöpande följa utvecklingen av olika miljögifter i havsörnsägg.

Om vi sätter in resultaten från övervakningen 2016 i ett längre tidsperspektiv, kan vi notera några tydliga trender.

Mest tydlig är förstås den starkt positiva utvecklingen för beståndet sedan sent 1980-tal (figur 1). Det var då som vändningen kom på allvar och antalet lyckade häckningar 24

l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 2017

ökade markant efter att ha legat på en skrämmande låg nivå under en lång följd av år. Snabbast var beståndstillväxten under tidigt 1990-tal (10% ökning i antalet par/ år), därefter har ökningstakten legat på 7–8% per år ­frånsett 2010 och framåt då ökningstakten mattats av till i genomsnitt 2% per år. Ökningstakten är alltså fort­ farande positiv.

Ser vi till reproduktionsparametrarna andelen lyckad häckningar och antalet/ungar per aktivt par (produktivi­ tet), så är det tydligt att produktiviteten i beståndet framför allt förklaras av andelen lyckade ­häckningar, de två trendlinjerna i figur 2 är mycket lika varandra. Kullstor­ leken har alltså inte lika stor effekt på pro­duktiviteten, även om kullstorleken i viss mån är en känsligare indi­ kator för miljögiftsbelastning. Efter en topp i andelen lyckad häckningar och produktivitet strax före sekelskiftet, har dessa två parametrar stabiliserat sig under de fastställda referensnivåerna, som baseras på historiska data från före miljögiftsepoken.

Vi börjar nu urskilja en minskning i dessa två para­ metrar. Tidigare har sådana förändringar helt kopplats till miljögifter, men den kopplingen låter sig inte göras baserat på de ägg som samlats in och analyserats under motsvarande period. Populations­ekologiska processer påverkar istället reproduktionspara­metrarna i allt högre grad, vilket i och för sig är en för­väntad utveckling.

Calle Nellbring studerade därför detta i ett examensarbete under 2016 och fann då tydliga tecken på s.k. täthetsberoende effekter i havsörnsbeståndet. Andelen lyckade häckningar och därmed produktiviteten påverkas av hur många örnar som finns i kusttrakterna. Däremot

HAVSÖRN

90 80 70 60

Antal par

50 40 30 20 10

Lyckade häckningar

0 1960

1970

1980

1990

2000

2010

Figur 1. Uppskattat antal par av havsörn (i rött) och antalet registrerade lyckade häckningar (i svart) i hela Stockholms läns kusttrakter 1964-2016. Området omfattar utöver egentliga Stockholms skärgård, dvs. Arholma-Landsort, även Nynäshamns och Södertälje kommuner samt norra delen av Norrtälje kommun (del av Ålands hav) upp till länsgränsen mot Uppsala län. Under ”miljögiftseran” var antalet lyckade häckningar mycket lågt och vändningen kom i slutet av 1980-talet.

0.8

1.4

0.7

Produktivitet (ungar/kollade par)

Foto: Anna Ehn

Bokontrollerna inom havsörnsövervakningen 2016 har gjorts av: Peter Hellström & Björn Helander/ Naturhistoriska riksmuseet; Björn Lundberg/Svärdsö, Bjarne Strandtorn/Saltsjö-Boo, Johan Westerlund/ Spillersboda.

100

Antal revir

Ur ett geografiskt perspektiv rapporterade vi 2015 att häckningsutfallet varit sämre än förväntat i norra delen av studieområdet under några år (framförallt i norra delen av Norrtälje kommun). Den trenden höll dock inte i sig under 2016, utan nu var häckningsutfallet tillbaka på för­ väntade nivåer i detta område. Utfallet var i år istället lite sämre i södra och västra delarna av inventeringsområdet.

Centrala delarna av skärgården, inte minst Värmdö kommun, innehar fortfarande en särställning i Stock­holms län med 80–90% lyckade häckningar de senaste tre åren.

Samarbetet med Skärgårdsstiftelsen är en viktig förut­ sättning för en effektiv inventering av skärgårdens havs­ örnar. Inom Levande Skärgårdsnatur har Sten Söderlund tidigare varit en viktig motor, en roll som på senare år övertagits av Gunnar Hjertstrand (Sten hjälper fortfarande till med havsörnsinventeringarna). Gunnar ämnar nu gå i pension och Riksmuseet vill därför passa på att tacka Gunnar för den viktiga roll han har haft i örninven­te­rin­ garna de senaste åren. Gunnars erfarenhet, ödmjukhet, sjömanskap och stora intresse för skärgårdens djurliv är egenskaper som vi hoppas inspirerar Skärgårds­stiftelsen även i fortsättningen och inte minst den som nu tar över ansvaret för Levande Skärgårdsnatur.

110

1.2

Andel lyckade häckningar

tycks inte kullstorleken påverkas. Exakt hur sambandet mellan örnreproduktion och populationstäthet ser ut ­varierar dock beroende på skärgårdstyp (inner-, mellan-, eller ­y tterskärgård). Huruvida dessa resultat är giltiga även för andra delar av Östersjökusten kommer vi att fortsätta utforska.

0.6

1

0.5

0.8

0.4

0.6

0.3 0.2

0.4

0.1

0.2

0

0 1965

1975

1985

1995

2005

2015

Figur 2. Andel lyckade havsörnshäckningar i Stockholms läns kustregioner (röda punkter + röd linje) och antal ungar per kontrollerat par (produktivitet, blå punkter + blå linje), 1964-2016. Observera de olika skalorna på y-axlarna. Den gröna linjen markerar referensnivåer (72 % respektive 1,32 ungar) från tiden före 1950. De röda och blå trendlinjerna är beräknade som glidande medelvärden med ett tidsfönster på fem år.

Naturhistoriska riksmuseet tar tacksamt emot tips om havsörnsförekomster som tyder på häckning. Kontakta inventerings­ansvarig på museet: peter.hellstrom@nrm.se, 08-5195 42 97.

Havsörnsunge i sitt bo.

l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 2017

25

Foto: Gunnar Hjertstrand

Berguv

Resultat av Berguvsinventeringen i Stockholms skärgård 2016 Inventeringen genomförs i Stockholms skärgård och som skärgård räknas öar från Gräsö till Landsort. Öarna ska vara utan fastlandsförbindelse, eg. utan bro. Exempelvis är Värmdölandet exkluderat eftersom det har broförbindelse med fastlandet.

AV ALAR BROBERG, xbror@swipnet.se

Berguven inventeras främst för att upptäcka eventuella beståndsförändringar i Stockholms län över tid. Detta har gjorts sedan 1978/79, först genom årliga kontroller av några få kända revir. Detta utökades runt 1983 då vi ­aktivt började leta efter okända revir. När berguvsbeståndet var som minst under 60-70-talet, var skärgården den del av länet där det fanns flest uvar kvar, även om det var enstaka par. Förändringar i uvbeståndet fungerar som en miljöindikator. Berguven är en rovfågel som är känslig för miljögifter och beståndsförändringar hos bytesdjur.

Vi noterar även arttillhörigheten på bytesrester vid häckplatser. Om man skulle studera resterna skulle man antag­ ligen kunna se att antalet bytesrester från ejderungar är färre nu jämfört med tidigare. Vi har sedan början av 26

l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 2017

80-talet använt oss av en och samma inventeringsmetodik, det gör att vi kan jämföra resultat mellan åren. Självklart har vår kunskap om uvar och hur man letar efter uv ökat varje år. Detta gör att man inte kan jämföra resultaten fullt ut utan det är mer en indikation.

Ringmärkning är en del i arbetet. Berguven är fridlyst, man får inte störa uvar på häckningslokalen utan tillstånd.

Man bör generellt vara försiktig med att störa fåglar och djur under den tiden de har ungar.

Att inventera häckningsplatser är både tids- och kraftkrävande men är idag det mest effektiva sättet att inventera berguv i skärgårdsmiljö. I Stockholms skärgård häckar berguven på lagom stora berg/branter som oftast går att

BERGUV

Foto: Anna Ehn

nå genom klättring. I andra delar av landet kan berguven häcka vid stora branter och det förekommer också mark­ häckning. Även om uvarna byter boplats så brukar de besöka gamla häckningslokaler i reviret. Så att vi kan se spår av uv och på så sätt konstatera om det finns uv kvar i reviret. Om de flyttar till en annan ö brukar det ta några år tills vi hittar den nya häckplatsen. Uvar byter boplats lite då och då och men återkommer ofta efter några år.

Skälen till att uvar fastnar för vissa platser har jag inte lyckats förstå fullt ut, miljö och gott om byten i närheten påverkar säkert.

Resultat 2016

Foto: Petter Lundgren

Den milda vintern 2015/2016 medförde att häckningen spreds ut under 2 månader. Tidigast häckade fastlands­ uvarna som började lägga ägg från mitten av februari medans uvarna i skärgården la äggen i början av april.

På länets fastlandsområden kläcktes ca 15 ungar. Jag blev tvungen att flytta ägg från tre uv-par som häckade på fastlandet då de häckade på olämpliga platser såsom i en transportör. Äggen flyttades till Skansen. Tyvärr kläcktes aldrig äggen. Troligtvis hade honorna blivit störda under ruvningen så äggen hade blivit för kalla för att kunna kläckas fram. Uv-paret i Ropsten blev splittrat i slutet av september då resterna av en död uv hittades i området.

Troligtvis var det hanen som hittades död då honan ropar ibland utan att någon hane hörs. Honan ropar fortfarande i slutet av januari 2017. Vi får hoppas att hon hittar en ny partner då det vore tråkigt om paret som var både enkla att se och höra försvann.

Berguven är Europas största uv. Ungarna är svåra att upptäcka när de ligger och trycker mot bergväggar eller mot marken.

Vi inventerade skärgården under två dagar i juni. Under 2016 letade vi på 24 öar, 5 stycken var nya för oss, där vi hoppades på att hitta uv. Tyvärr hittade vi inga spår av uv på de nya öarna. Att upptäcka nya uv-par eller boplatser innebär mycket letande som kräver tid, tålamod och mycket tur.

• 2016 ringmärktes 10 uv-ungar (eventuellt missade vi en unge).

• I september släppte vi ut 3 ungar från Skansen (2 hanar och 1 hona), dom släpptes i övergivna revir. Tyvärr så fick jag ett återfynd av en död hane ganska snabbt efter utsläppet.

Området runt Nynäshamn kontrolleras av Björn Lundberg • En häckning hittades i området där ungen var för liten att ringmärka vid inventeringstillfället. Vid återbesök så kunde ungen inte hittas kanske tagen av en predator.

(Muntlig information från Björn Lundberg.)

• Konstigt nog så har i princip alla uv-par i södra skärgården helt försvunnit.

En överlycklig Anna Ehn med en nymärkt berguvsunge i famnen.

Vi försöker kontrollera alla aktiva revir varje år för att ha en uppfattning om antalet aktiva revir i skärgården. Revir som vi uppfattar som övergivna besöks vart annat/tredje år.

Det är vanligt att uven återbesätter revir efter ett antal år. I några av de övergivna reviren vet vi med säkerhet att det funnits uv i dem på 40-talet. Reviret kan vara tomt i femtio år innan det återbesätts igen. Varför vissa områden är bättre än andra har jag inte lyckats lista ut, men dom viktigaste skälen verkar vara lämpliga häckplatser med lite predatorer och gott om byten året runt. En estimering är att det finns ca 10–12 aktiva revir kvar i skärgården.

I slutet av 90-talet estimerade jag det till ca 20–25 revir.

Bland dom aktiva reviren finns minst två honor som troligtvis är över 15 år gamla. Det är sällan att en vild uv blir äldre än cirka 20 år i naturen. l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 2017

27

Foto: Gunnar Hjertstrand

I september släppte vi ut skansens berguvsungar i Stockholms skärgård. Uvarna släpps ut i gamla övergivna revir. Här ser vi en av de tre ungarna.

En översikt över revirens status 2016 Aktiva revir 2016 ( 7 lokaler) • Lokal 1, - 2 ungar ringmärkta, reviret har funnits sedan 1998. Det finns noteringar av häckning på samma hylla på 40-talet. Paret lyckas häcka vart annat/tredje år. Här finns en aggressiv hona som beter sig likadant år från år.

Troligen är det samma hona som har häckat här sedan 1998. Dom byter mellan två bohyllor lite då och då.

• Lokal 2, - 1 unge ringmärkt, men här missade vi troligen en unge. Det var väldigt mycket bytesrester som tyder på att det fanns mer än en unge. Reviret är känt sedan 1982 och använder två olika häckningsöar.

Här ser vi nästan aldrig någon vuxen uv.

• Lokal 3, - 2 ungar märkta. En lokal där dom kan häcka på olika delar av ön och häckade under några år på en alternativ ö. Troligen samma hona under dom senaste 15 åren. Honan är ringmärkt och har alltid samma lätt aggressiva beteende varje år. Lokalen är känd sedan 1982.

• Lokal 4, - 1 unge ringmärkt. Detta är det enda paret som lyckas häcka på både västra och östra sidan av en ö. Troligen är det en ny hona här. Lokalen funnen 1984.

• Lokal 5, - 2 ringmärkta ungar. Enda kända aktiva reviret i norra skärgården (norr om Värmdö). Paret brukar lyckas häcka minst vartannat år och har gott om föda i närheten. Häckar på 2 olika öar väldigt nära varandra.

Känt sedan 2010.

• Lokal 6, inga spår av häckning funnen. Minst 3 olika öar är kända som häcklokaler i detta revir. Här är nog 28

l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 2017

störning från havsörn som gör att häckningen har blivit sämre under senare år. Dom senaste häckningarna är från skogbeklädda branter. Dom öppna branterna har helt övergivits. Känd sedan 1984.

• Lokal 6, - 2 ringmärkta ungar. Även här är alla häckningar mer eller mindre på backen i skogen och inte i branten. Lokalen känd sedan 2004. Hanen omkom i fågelinfluensa 2006. Det tog nästan 10 år till reviret blev besatt igen runt 2014.

• Lokal 7, misslyckad häckning i år. Paret hoppar mellan två öar kan bero på att det är mycket örn i området.

Gammal lokal, som vi har känt till sedan 1980.

Osäkert om reviren är aktiva med uv.

• Lokal 8. Reviret har utnyttjat minst två öar, och verkar ha flyttat på sig igen. Reviret har varit känt sedan slutet av 70-talet. Här kan det vara havsörn som stör paret, vid flera ringmärkningstillfällen har vi haft örn flygande ovanför oss iakttagande oss vid ringmärkningen.

En vuxen uv sågs i området av stiftelsens personal under en fågelinventering 2016. Ingen ny häcklokal kunde upptäckas trots kontroll av flera öar i området.

• Lokal 9. Reviret har använt två öar, men vi kan ha ­missat en tredje ö. Vi har hittat och tappat bort reviret några gånger. Tyvärr är ingen av öarna riktigt bra att häcka på, eftersom det inte finns några större branter.

Antagligen är bytestillgången så bra att uvarna vill hålla sig kvar i området ändå. Reviret är känt sedan början av 90-talet, men försvunnet 2010. Dom kan absolut vara kvar men häckar så lurigt att vi inte hittar dom.

BERGUV

Foto: Gunnar Hjertstrand

Södra skärgården • Övergivet 1. Reviret var aktivt från 1995–2014.

Detta par häckade inom synhåll för ett annat par.

Här kan grävlingar på ön vara orsaken att uvarna ­för­svann. Ett grävlingsgryt ligger ca 50 m från bo­ området. Tyvärr har vi inte hittat någon alternativ ö och dom som lyss­nar efter uv har inte hört paret under dom senaste åren.

• Övergivet 2. Känd sedan 2000 och sista observationen 2012. Platsen ligger ganska ensligt och det är en bit till större områden med öar. Dom kända boplatserna ligger ganska öppet och exponerade för dåligt väder med regn och vind. Det kan vara problem med att hitta bytesdjur under delar av året. Enligt uppgift fanns här uv på 40- talet.

• Övergivet 3. Har varit känt sedan 2004. Det enda paret i skärgården som lyckats häcka 7 år i rad.

Tack vare att ön är besökt under stora delar av året så får vi mycket information om reviret. Sista obser­ vationerna 2012. Här har örnen placerat sig på ön och sitter ofta här och dräller. Ännu finns ingen örnhäckning på ön konstaterad.

Foto: Anna Ehn

Övergivna revir från 2006– Här har jag inte tagit med revir som har funnits något enstaka år och/eller har försvunnit före 2005. Generellt kan det vara så att uvhannen i paret har blivit gammal och avlidit. Om honan dör så sitter oftast hanen kvar tills en ny hona dyker upp. Eftersom det inte föds så ­många ungar i länet så kanske det inte räcker till för att ersätta en hane inom ett år. Om honan är kvar till våren så ropar hon under någon månad och kommer det inte någon ny hane så sticker hon iväg. Andra skäl till att uvar dör eller försvinner är nog; fågelinfluensan som har funnits sedan 2006, störning av örn/grävling/räv och i enstaka fall ­människor.

En flygande berguv är en mäktig syn.

• Övergivet 4. Reviret var aktivt under åren 1991–2007.

Här fanns en av dom aggressivaste honorna i skärgår­ den. Konstig nog så finns en lika sur hona i ett närbe­ läget revir, Lokal 1. Det är nästan så man tror att honan har flyttat på sig, men båda paren häckade samtidigt under några år. Kanske det är en unge härifrån som har stannat där. När uggleungar lämnar reviren så flyger oftast inte honorna lika långt bort som hanarna.

• Övergivet 5. Reviret var aktivt 1984–1996. Här kan det vara så att örnarna tryckte bort uvarna till Lokal 6.

Trots att det är 4 km mellan öarna.

Norra skärgården • Övergivet 6. Reviret var aktivt 1975–2007. Detta revir är det som har övervakats under längre tid. Uvarna häckade först på några små öar och sedan flyttade de till en större ö i närheten. Här uppfattades dom som problem för sommarstugeägarna som till slut satte upp stolar i häckområdet. Uvarna flyttade tillbaks till dom små öarna men där hade det flyttat in grävling som kan ha stört bort uvarna. I området har vi släppt ut flertal uvar från Skansen, utan positivt resultat tyvärr.

• Övergivet 7. Reviret var aktivt 1993–2007. Konstigt nog var det en lokal där vi aldrig kunde konstatera ­lyckade häckningar bara 2 stycken misslyckade. Trots att vi såg uv här nästan vid varje besök.

• Övergivet 8. Aktivt revir under 1980–2006. Detta var ett väldigt bra revir med många lyckade häckningar och dessutom en aggressiv hona som anföll. Trots att vi har släppt ut uvar här genom åren så har inte området återbesatts.

Återfynd under 2016

Under 2016 ringmärktes 16 st uvungar i Stockholms skärgård.

En unge som ringmärktes i juni hittades efter 1,5 mån på samma ö som den ringmärktes. Den hittades med en vingfraktur. Uvar flyger ibland in i en trädgren eller liknande vilket resulterar i en bruten vinge. Denna typ av skada kan oftast inte rehabiliteras till fullo. Det som l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 2017

29

BERGUV

går att göra är att behålla uven för avel eller placera den på en djurpark.

som att ökningen av havsörn är den största orsaken till att antalet uvar långsamt minskar i länet.

En hanunge från skansen som vi släppte 2014 hittades efter 1,5 år. Den var mager och hade skador på vingarna.

När uven skadar vingen så tar det ungefär 2-3 veckor ­innan den svälter ihjäl. Den rehabiliterades och skickades vidare för avel på Järvzoo.

Båda arterna har delvis väldigt lika val av byte när det gäller sjöfågel. Uven har en fördel av att den oftare jagar på land än havsörn.

Tyvärr kan båda arterna ta sjuka sjöfåglar, så dom kan mycket lätt påverkas av fågelinfluensa. Enligt Peter är det flera örnar under 2016/17 som har konstaterats med fågelinfluensa i Sverige är tidigare.

Bergsbranter som uven tycker om att häcka i utgör ofta bra sitt- eller matplatser för örn. Vi hittar väldigt ofta örnfjädrar i öppna branter med sjöutsikt. Att örn sitter i branten stör så klart uvarna, detta medför att de mer och mer börjar flytta sig till branter som har skog.

En uv från Skansen utsläppt 2016, efter 2 månader ­hittades rester inte så långt bort från utsläppsplatsen.

Ett ganska typiskt fynd för en uv utsläppt .

En ringmärkt unge 2016, funnen i Munkedal (Väster­ götland) efter 6 månader. Trafikdödad på E4. Det är ­väldigt ovanligt att uvar flyger så långt. Jag funderra på om den har krockat tidigare med en lastbil och det har tagit en lång bit innan den har ramlat av. Har sett liknade fynd med tåg.

Konkurrens mellan berguv och havsörn

Foto: Gunnar Hjertstrand

Under hösten satt jag och Peter Hellström (Natur­histo­ riska Riksmuseet, Havsörn) och tittade på utbredningen av havsörn och berguv i skärgården för att börja undersöka hur arterna påverkar varandra. Vi hittade inga klara kopplingar men vi kunde se att det var minst 1,5 km mellan havsörnsbon och uvbon. Uv-par vill ha minst 2,5 km till närmsta grannuv. Vi såg också att uv och örn ofta finns i lite olika områden i skärgården. Det ser inte ut

En nöjd artikelförfattare med uvunge redo för livet!

30

l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 2017

All hjälp med rapporter om berguv i länet hjälper oss att skydda berguvar, deras häckningslokaler och att övervaka berg­ uvsstammens utveckling som en del i miljö­övervakningen av skärgården.

Alla rapporter tas emot med glädje.

Rap­portera till mig på xbror@swipnet.se eller till Skärgårdsstiftelsen.

Foto: Hans Kautsky

BLÅSTÅNG 2016

Blåstångruska (Fucus vesiculosus) med föröknings­ knoppar som syns som knottriga båltoppar centralt i bilden. Vid tångbålens första förgrening syns ­tydligt de uppsvällda, gula, gasfyllde blåsorna som givet tången dess namn. Bl.a. i förgrunden ser vi de vanliga, flata bålspetsarna utan förökningsknoppar.

Blåstång 2016 Resultaten från Skärgårdsstiftelsens blåstånginvente­ ring tyder på att Stockholms skärgård fortsatt mår ­bättre. Året som gått började med en mild vinter med lite is. Sommaren var normal till kylig i början, men varm mot slutet. Flera perioder av lågvatten förekom, vilket kan förklara den något rikligare förekomsten av kvastbildningar på den ytligt v­ äxande blåstångens topp­skott, som sticker ovan vattenytan och kan torka vid lågvattnet.

AV HANS KAUTSKY

Den nationella miljöövervakningen och regionala prov­ tagningar i egentliga Östersjön år 2016 rapporterade inga iögonfallande förändringar. Det var som året innan, en mycket positiv bild, med lite påväxt på blåstången och rekrytering av unga groddar blåstång på flertal lokaler.

Protokollen från skärgårdsstiftelsen visar också genom­ gående lite påväxt av alger på blåstångruskorna. Kanske som en följd därav räknades få individer av smådjur (gråsuggor, märlkräftor) från de urskakade tångruskorna. Detta är ur miljösynpunkt ett positivt resultat, men kan ha negativa konsekvenser för arterna som lever på dessa smådjur.

I år tittar jag lite närmare på förekomsten av föröknings­ knoppar som sitter i toppen av blåstångens bål. Blåstången har en sexuell förökning mycket få gånger per år; det sker vid fullmåne 1–2 gånger på våren och någon gång på hösten. Sedan år 1998, både på våren och på hösten, har vi noterat förekomsten av förökningsknopparna på de ruskor som tas upp. Förekomsten av förökningsknoppar avslöjar om blåstången i området är vår- och/eller höstlekande.

En hypotes är, att om blåstången missgynnas av sin livsmiljö (t.ex. föroreningar, övergödning) hinner den inte leka på våren, utan gör det på hösten istället. I förorenade områden torde därför höstlekande blåstång dominera medan vårlekande tång indikerar goda förhållanden. Fram till ca 2010 ser vi att höstlekande tång var vanligare i den norra och inre-mellandelen av skärgården (Ägglösen, TräsköStorö). Därefter ser vi en markant minskning av höstlekande tång i dessa områden. På övriga lokaler har vårlekande tång dominerat alla år, från Svenska Högarna och längre söderut. Vissa lokaler är lite otydliga p.g.a. bristen på observationer vissa år, t.ex. Löjskär, men här har det aldrig observerats att höstlekande tång är mycket vanlig – förutom en gång – men på våren har det noterats flertal gånger.

På Boskapsö verkar det inte vara allt för vanligt, att blåstångruskorna hade förökningsknoppar, men även här var det fr.a. på hösten då inga knoppar observerades. Vi ser alltså att den norra delen av skärgården har blivit bättre och den södra delen är fortsatt god.

En slutsats vi kan dra av observationerna av föröknings­ knoppar är, att den positiva utvecklingen av Östersjöns grunda ekosystem fortsätter, och vi måste anta, att vår skärgård mår bättre år från år. Katastrofrubrikerna i media är inte korrekta för det kustnära, högst levande ekosystemet, utan gäller för de djupa bottnarna under salthalts­ prångskiktet på ca 70 m djup i utsjön. Med det dåliga vattenutbytet (20–40 år) på djupet kommer de gamla synderna att påverka dessa djup många år framåt. Kusterna däremot har gott vattenutbyte, och vi har sett en fantastisk återhämtning av de vegetationsklädda bottnarna jämfört med hur det var på 1980-talet. Detta ligger väl i linje med samhällets satsningar att rena våra utsläpp från industri, jordbruk och hushåll. Skärgårdsstiftelsens insamlade data tyder entydigt på att denna positiva utveckling av det kustnära ekosystemet har fortsatt. l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 2017

31

EJDERINVENTERING

Foto: Anna Ehn

Ejderinventeringar

i Stockholms skärgård 2011–2016 AV CLAES KYRK, claes.kyrk@gmail.com

Årets resultat i korthet Linjetaxeringen med utgångspunkt från Stavsnäs till Maderö samt i vatten som ligger österut genomfördes för sjätte året. Liksom tidigare år har räkningar av vuxna ejdrar i april och ungkullar i juni genomförts. Syftet är att med statistik få klarhet i om antalet ejdrar är stabilt eller varierande i ett begränsat skärgårdsområde.

Under 2000-talet har vi fått bevittna hur ejderpopulationen minskat dramatiskt i Stockholms skärgård. I den yttre skärgården finns fortfarande enstaka honor som kläcker fram ungkullar vilket noterats i år. Ungproduk­ tionen i mellan- och innerskärgården blev tydligt bättre än bottenåret 2015. Frågan kvarstår om ejderbeståndet ska minska ytterligare eller om botten är nådd. Årets räkningar visar att det finns ett svagt ljus i tunneln.

Inventerare Inventeringen utanför Stavsnäs utfördes av Claes Kyrk, Gunnar o Britten Hjertstrand, Karin Strandfager, Anna Ehn, Petter Lundgren, Mats Nilsson, Anders Bouvin och Annelie Svanold.

Förhållandet mellan hanar och honor Räkning april Hane Hona Andel honor i procent

2012 3098 1533 33 %

2013 2998 1185 28,3 %

2014 3084 783 20,2 %

2015 2452 951 28 %

2016 3651 1155 24 %

Det dåliga häckningsåret 2015 noterades nästan 600 färre hanar än medelvärdet på 3000 hanar i vårt undersök-ningsområde. I år svängde pendeln åt andra hållet med drygt 600 hanar över medelvärdet. Fortfarande har vi kvar ett stort antal honor men de flesta ligger kvar i vattnet eller vilar på berghällar som vi sett i flera års tid.

Förekomsten av honor Antal vuxna honor April-maj Maj-juni Slutet av juni

2011 Ej räknat 1265 988

2012 1535 1209 1298

2013 1185 917 1250

2014 783 1449 1387

2015 951 1415 1091

2016 1155 1172 1389

Ännu är det svårt att utläsa något tydligt mönster i den data som insamlat på honor. De sämsta häckningsåren 2014 och 2015 har haft det lägsta antal honor noterade på plats i april samma år och högsta antalet honor noterade en månad senare i maj-juni. U ­ ppenbarligen har vi inte en sjukdomsbild hos honorna som skulle peka mot ökad dödlighet än. Årets något ökande antal ungar pekar mot att ­honornas förmåga att vilja påbörja och genomföra häckning fortfarande finns. Hur det ska gå för skärgårdens ejdrar står fortfarande skrivet i framtiden.

Ungproduktionen Kläckta ungar Maj-juni Ungar räknade i slutet av juni Kläckta totalt

2011 456 (194+14 nykl.)

208 470

2012 424 (351+30 nykl.)

381 454

2013 872 (697+85 nykl.)

782 957

2014 348 (278+47 nykl.)

325 395

2015 76 (11 juni) (65+43 nykl.)

108 119

2016 436 (448+109 nykl.)

557 557

Bortfall mellan maj-juni

262 57 %

73 17 %

175 20 %

70 20%

11 10,8 %

Inget bortfall

I år var vädret gynnsamt och konstaterandet att de framkläckta ejderungarna hade en mycket hög överlevnad under de så k­ änsliga första ­veckorna i livet var glädjande. Fortfarande är antalet genomförda häckningar på en låg nivå så det behövs ett uppsving om p ­ opulationen inte ska minska ytterligare. Förutom de i tabellen noterade årsungarna har det setts kläckta ungar lite varstans i skärgården detta år. När tillfälle getts har äggkullar noterats och fortfarande ser det normalt ut i ejderbona. Många honor har lagt 4–5 ägg i äggkullarna. I ett bo räknades hela 8 ägg som ruvades av en hona i södra skärgården.

En skillnad mot tidigare år är att fler stora ejderungar sågs i slutet av juni än under den första räkningen. Det kan antingen bero på att några ejderungar missades under första räkningen eller att det simmat in några ungkullar från närliggande områden där ejder häckat.

32

l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 2017

MINKFÄLLOR OCH EJDERBON

Foto: Gunnar Hjertstrand

Skydd av fågel AV GUNNAR HJERTSTRAND

Antalet minkar i skärgårds­ miljön är fortsatt högt­ Dessa djur som etablerat ett stort bestånd i vårt land under det senaste århundradet hölls ursprungligen ­endast som pälsdjur i farmer. I det fria ställer de dessvärre till med oreda även i våra skärgårdar. Eftersom mycket av det fågelliv som här före­ kommer föryngras genom markhäckning, dvs bobygge direkt på marken, så blir konsekvenserna av minkens närvaro väldigt svåra. I en tid av allehanda miljöproblematik så är det emellertid möjligt att till viss del lindra minkens verkningar genom jakt och utsättande av fällor.

Under år 2016 fälldes genom Skär­ gårds­stiftelsens försorg minst 65 min­ kar genom fällfångst och jakt med vapen. Ett ökande antal engagerade privatpersoner och föreningar har också gjort liknande insatser vilket säkert bidrar till att öka chanserna för ett lyckat utfall för en del av fågeln. Arbete pågår också från bl.a Jägarför­bundets sida med att ta fram en effektivare typ av minkfälla. Den fälla som just nu genomgår en omfattande tillstånds- och utprovningsprocess, ska förhoppningsvis inom några år bli tillgänglig.

Denna typ av fälla kräver inte lika mycket tillsyn som de hittillsvarande som ju måste tömmas och laddas om efter varje fångst. Den nya fällan är så konstruerad att den tömmer sig och laddar om själv med hjälp av en gaspatron så att servicebesöken kan göras avsevärt mer sällan. Detta är något som skulle vara särskilt önsk­ värt för skärgården där annars mycket tid och transportkostnader går till detta arbete.

Ejderhus Ett annat sätt att skydda främst häckande ejder är det som nu prövas i bl.a. den Sörmländska skärgården, nämligen att bygga ejderhus och ejderskydd. Det är ett sätt att erbjuda tak över huvudet för ådorna när de

Exempel på ejderskydd och ejderhus på Hävringe.

ruvar och kläcker fram sina ungar.

Taket ska utgöra ett hinder mot angrepp från luften, och då är det såväl örn som trut och kråka som avses i första hand. Idén är hämtad från Norge där man väldigt länge prakti­ serat detta som ett sätt att såväl skydda ejdrarna som att förenkla duntäkten.

Dunet blir nämligen inte alls så föro­ renat med skräp som i ett vanligt, ­öppet rede.

Ejderdun är ju ett högt värderat dun med väldigt fina värme­isolerande egenskaper och det betalade sig bra per kilo även om det gick åt många arbetstimmar att få ihop och rensa det.

Vi hade tillfälle i samband med en tillsynsresa i södra skärgården att gå ner till Hävringe Fyr- och Lotsplats för ett studiebesök på platsen för detta försök. Här har man med mycket fin hjälp av skolelever, som tillverkat dessa hus inom ramen för sin utbildning, lyckats sätta ut ett 30-tal ejderhus och ungefär lika många platsbyggda skydd av enklare slag.

Erfarenheterna från den första säsongen är lite blandade, de färdigbyggda husen gillades inte alls av ejderådorna, men en del av de platsbyggda enklare skydden kom till användning.

Man kunde räkna in ett 100-tal ­ ngar på vattnet som mest den 30 maj u och det var en klar förbättring gen­ temot året innan. Att det senare, den 20 juni räknades 25 ungar och inga alls den 18 juli är en annan historia eftersom dessa skydd ju endast har sin funktion tills ungarna går i sjön.

Fågelungar har generellt en låg över­ levnad den första tiden.

Ett försök till analys skulle kunna vara att de mer täta ejderhusen med små ingångshål kan kännas lite väl in­ stängda för ådorna, de är vana att se lite mer av sin omgivning och kunna fly om fara hotar. I dessa hus är de faktiskt fångade som i en fälla om en mink plötsligt står i öppningen, medan de mer öppna skydden t.ex. byggda som ett enkelt tak över en skreva, ger helt andra möjligheter. En fördel i fallet på Hävringe var att ön i praktiken hålls minkfri av en aktiv skara boende därute.

I våra skärgårdar i övrigt, där ­minken ju är talrik nu på senare år, skulle jag rekommendera den intresserade att med enkla medel lägga tak över en skreva eller dylikt för att skydda och samtidigt ge ådorna möjlighet till flykt. l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 2017

33

Foto: Anna Ehn

GRÅSÄLAR SOM FAKTAINSAMLARE

Gråsälar i människans tjänst I takt med att Östersjöns sälar ökar hör vi allt oftare om vilket problem sälarna utgör för oss människor.

Sälar orsakar skador på fiskredskap och konkurrerar om värdefulla resurser. Naturligtvis är ökade sälpopulationer samtidigt ett tecken att vårt innanhav faktiskt mår lite bättre (åtminstone vad gäller miljögifter) och vi är många som faktiskt uppskattar synen av en säl som sticker upp huvudet i viken en sommarmorgon.

Men det är inte förrän 2017 vi tydligt kan visa på ­ sälar som utför ett viktigt uppdrag åt hos människor, om vi bort­ser operation palmen där man under 4 år i början av 1940-talet försökte träna gråsälar för att lokalisera och jaga främmande ubåtar (men det projektet, som vi fortfarande kan se rester av på Gålö förtjänar en egen artikel).

OLLE KARLSSON

Projektet där sälar används som medhjälpare till fors­ karna är det första i sitt slag i Östersjön. Det har gått ut på att förse gråsälar med en sändare som förutom att följa var djuret tar vägen även samlar information om dykdjup, vattnets temperatur och salthalt. Genom att sälarna rör sig 34

l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 2017

och dyker över stora områden i Östersjön samlar sälarna in finskaliga data över vattnets temperatur och salthalt från olika djup. Data som ger en bra bild av hur vatten med olika temperatur och salthalt skiktar sig i Östersjön.

Mycket av våra kunskaper om hur vattenmassorna i havet rör sig och hur de är fördelade kommer från ­mät­ningar av temperatur och salthalt på olika djup. Även om det är förhållandevis enkelt att mäta temperatur och salthalt, du skickar ju mätutrustningen över bord och mäter förhållandena på olika djup, är det dyrt. Tid till havs, antingen med båt eller fartyg, kostar snabbt stora pengar och både besättning och forskare behöver vara ­lediga ibland. Sälarna gör istället tjänsten dygnet runt ­under månader i sträck alldeles gratis och maten fångar de under tiden. Sälarna är också mindre känsliga för ­be­svärliga förhållanden än fartyg. Varken sjögång eller is ­sätter stopp för verksamheten.

Praktiskt går arbetet till så att en vild gråsäl fångas och förses med en sändare som samlar in information om sälens rörelser, dykbeteende och vattnets sammansättning.

I sändaren lagras informationen från de djupprofiler som registreras när djuret dyker, en liten dator som kan lagra data från många månader i sträck. När djuret går upp på land och befinner sig inom täckning för mobiltelefonnätet skickas data via en mobiltelefon till forskarnas datorer.

GRÅSÄLAR SOM FAKTAINSAMLARE

På så sätt kan man följa vart sälen tar vägen och samla in data under projektets gång. Eftersom gråsälar ofta födo­ söker nära botten är en stor andel av dyken (och djupprofilerna) från vattenytan till havsbotten precis som oceanograferna vill ha det. Sändarna limmas fast i pälsen på sälen vilket gör att sändaren ramlar av sig själv när djuret sälen byter päls. Det innebär också att det inte risken är mindre att den ska fastna i något än om man använde halsband eller selar som är vanligt på landlevande djur.

Genom att sätta sändare på gråsäl kan man se hur de rör sig.

Sändaren ger också information om temperatur, salthalt och djup.

Foto: Karin Strandfager

Projektet som är ett pilotprojekt finansierat via Stock­ holms Universitets strategiska satsning BEAM, har gått ut på att undersöka om gråsälar är lämpliga att användas för insamling av oceanografisk data. Samtidigt ger sändarna mängder av biologiska data som är mycket användbara för att bättre kunna förstå hur sälarna rör sig och dyker.

Information om de oceanografiska förhållandena har också stor betydelse för allt liv i havet. Vissa områden är mer produktiva än andra, och genom att kunna studera sälarnas rörelser i relation till dessa parametrar ökar vår förståelse av hur de utnyttjar sin omvärld.

2017 försågs 4 sälar med sändare, 2 i Stockholms skär­ gård och 2 i Skåne. Ett par av dessa fungerade fortfarande i början av januari. Analysen av oceanografiska data är ännu inte påbörjade, men projektet visar att sälar med oceanografiska sändare kan ge ett viktigt bidrag till hur vi bättre ska kunna förstå och förbättra Östersjöns miljösituation.

Under 2016 försågs 4 sälar med sändare, 2 i Stockholms skärgård och 2 i Skåne. Sändarna limmades fast på pälsen på sälen. Vilket gör att sändaren faller bort av sig själv när sälen byter päls.

l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 2017

35

Foto: Gunnar Hjertstrand

Stöd projekt Levande skärgårdsnatur!

Stockholms skärgård utgör en mosaik av öar och ­vatten som skapar unika livsmiljöer både ovan och ­under ytan. För att skydda och ­be­vara skärgårdens växt- och djurliv och dess naturvärden är det framförallt viktigt att snabbt kunna upp­täcka förändringar.

Genom kontinuerlig bevakning och årliga ­in­ven­­­­­te­ringar får projekt Levande skärgårds­natur fram viktiga kunskaper om ett antal olika ­arters populationsstorlekar, häcknings­resultat, tillväxt och fortlevnad. Tack vare detta arbete kan föränd­ringar snabbt upp­ täckas. Det gör det möjligt att ­direkt försöka åtgärda eventuella problem eller störningar.

Vill du ge ett ekonomiskt bidrag till projektet kan du göra det på Skärgårdsstiftelsens hemsida, www.skargardsstiftelsen.se.

Där kan du också läsa mer om stiftelsens naturvårdsarbete.

Levande skärgårdsnatur Postadress: Box 7669, 103 94 Stockholm Besöksadress: Svensksundsvägen 5, Skeppsholmen Tel 08-12312400 kansliet@skargardsstiftelsen.se www.skargardsstiftelsen.se