Överlevorna blädderex

Ă–v erlevorna

Matilda Sรถdergr an

ร verlevorna

Schildts & Sรถderstrรถms

Av M atil da Södergr a n: Lotusfötter, 2014 Maror (ett sätt åt dig), 2012 Deliranten, 2009 Hon drar ådrorna ur, 2008

Boken har utgivits med stöd av FILI/Delegationen för den svenska litteraturens främjande. isbn 978-951-52-4424-6 © Matilda Södergran 2018 Grafisk form: Emma Strömberg Schildts & Söderströms, Helsingfors Tryckt hos Printon Trükikoda AS, Tallinn, 2018 litteratur.sets.fi

Man brukar tala om livets gång,

men det här är livets undergång.

A dele Södergr an

Om jag somnar i solen

ska trollsländan komma

och sy igen mina ögonlock väcka mig sedan med ljudet hon gör

när hon flyger över huvudet och väger min själ.

7

Lär mig vad ett dråpslag är.

Vad är ett väldigt slag?

9

Jag behöver någon som företräder mig

i denna tilltro som upptar mig, famnar mig, helt.

Förväntas jag ta hand om den allena?

10

Förmår det lägsta.

Roten till allt. Rodnande rot.

Röstens bärkraft.

Vilken sorg arbetar jag, nagelfar jag?

11

Det uppfångande tillståndet gör vad det ska.

Vi påtar i varandra för att ta fram strålglansen.

Om vi hämtar kraft ur något som förminskats, som redan utsatts för,

12

utnämnts till, det lilla.

Om vi hämtar kraft ur något som är mindre än kraften.

13

Jag blir varken tydligare eller mindre.

Ett svart ris regnar, blötläggs

och frammanas som sten att kasta.

På det hela taget är jag förvanskad.

Det introverta är det totala.

Vad innebär det att STILLAS?

14

Tröst, ett dråpslag.

Förbli i det tysta.

Det föresvävar, och föresvävar.

15

Bristfarhågan. Den mänskliga sjukdomsbilden – låta jaget gå före allt annat,

dra ner segerhuvan över ögonen.

Ibland är det läsbart, går att se in i som bete.

16

Människan som bruksföremål, medel. Klart hon bär mask.

Om jag vänder mig om mot det jag lämnat ser jag myggornas spasmer över gården.

17

Hon visar sig

i sin nedskitna kjol.

Vürdarens hand fäster den

som en andningsmask Ăśver kvinnans ansikte.

Det är att helt sakna minsta lilla.

18