Öppna frågor 1 blädderex

NY

Boken är systematiskt upplagd kring följande centrala teman: filosofins natur, tankeverktyg, kunskap och verklighet samt vetenskap. I det avslutande kapitlet presenteras och diskuteras en uppsättning aktuella filosofiska frågor som tangerar ämnen som AI, miljö, kön, arbete, nation, krig, litteratur och film.

ISBN 978-951-52-39372

*9789515239372*

ÖPPNAFRÅGOR 1 Introduktion till filosofiskt tänkande

Öppna frågor 1 – Introduktion till filosofiskt tänkande är en grundbok i filosofi som ger en systematisk introduktion till centrala filosofiska teman och frågeställningar. Den presenterar några av de viktigaste lösningsförslagen och teorierna samt erbjuder läsaren verktyg för att utveckla sitt eget tänkande i kritisk och självkritisk riktning. Boken kräver inga förhandskunskaper i ämnet. Den lämpar sig för alla som är intresserade av att få en inblick i filosofi. Öppna frågor 1 presenterar en mångfald av filosofiska frågeställningar samt reflekterar över några tänkbara svar på dessa.

1

NY

Introduktion till filosofiskt tänkande Klockars Lehtinen Lindholm •

SCHILDTS & SÖDERSTRÖMS

ÖPPNAFRÅGOR

1

NY

Introduktion till filosofiskt tänkande

ÖPPNAFRÅGOR Klockars Lehtinen Lindholm •

SCHILDTS & SÖDERSTRÖMS

Till användaren

6

Kapitel 1 VAD ÄR FILOSOFI? 8

1. Intresset för de grundläggande frågorna 2. Filosofins delområden Ett globalt fenomen

10 19 22

Kapitel 2 TANKEVERKTYG 24

1. Kritik och kritiskt tänkande 2. Begrepp och begreppsarbete 3. Argumentation och debatt 4. Deduktiv och induktiv slutledning 5. Tankeexperiment och paradoxer Filosofin och språket

26 37 42 52 57 62

Kapitel 3 KUNSKAP OCH VERKLIGHET 64

1. Kunskap 2. Verklighetens natur 3. Den mänskliga verkligheten Slaget om verkligheten

66 76 84 98

Kapitel 4 ATT TÄNKA VETENSKAPLIGT 100

1. Vad är vetenskap?

2 . Gör vetenskaperna framsteg?

Vetenskapens roll i vårt samhälle

102 117 128

Kapitel 5 AKTUELLA FILOSOFISKA FRÅGOR 130

1. Människa och maskin 2. Människa och miljö 3. Kön och genus 4. Arbete och alienation 5. Nationen 6. Krig och konflikt 7. Litteratur och film

133 138 144 148 152 155 160

Ordförklaringar 166 Citatförteckning 170 Index 171

TILL ANVÄNDAREN

Introduktionsboken i serien Öppna frågor strävar efter att utveckla kritiskt tänkande och omdömesförmågan. Den fokuserar på tänkandet och argumentationens natur, på de filosofiska frågeställningarnas natur och på frågor om kunskap och vetenskap. Den behandlar ett flertal dagsaktuella frågor från ett filosofiskt perspektiv.

Ett av bokens främsta mål är att stimulera användaren att tänka själv och att i dialog med andra granska hur välgrundade olika uppfattningar egentligen är. I avsikt att stödja den processen ger boken bakgrund till olika uppfattningar och frågeställningar och erbjuder ett flertal möjliga svar på de problem som behandlas och antyder även andra. Bokens uppgifter stöder detta mål ytterligare.

Skolan ska ge nyttiga kunskaper men den egentliga poängen med att lära sig är att uppnå insikter som vi behöver för att kunna utvecklas som människor. Till detta hör bland annat att vi fördjupar vår förståelse för vad frågor egentligen handlar om.

Att lära sig är en personlig process som kan jämföras med en resa. Vi måste själva staka ut och röja upp de vägar som leder oss fram till insikt.

Att förstå och lära har också en social sida. Vi lär oss genom att kommunicera med andra som också söker insikt men kanske har ett lite annorlunda perspektiv på saker och ting. I filosofin har dialogen traditionellt haft en stor betydelse.

Boken är upplagd kring några av de centrala frågeställningarna i filosofi, med särskild tonvikt på allmänna frågor om tänkande, kunskap och argumentation.

6

I kapitel 1 introduceras de filosofiska frågornas och det filosofiska tänkandets natur. I kapitel 2 diskuteras vad kritiskt tänkande och argumentation är samt presenteras en rad tankeverktyg kopplade till de här områdena. Kapitel 3 behandlar kunskapens natur, frågor om synvinkel och objektivitet samt frågor om vad som egentligen menas med verklighet.

Kapitel 4 behandlar centrala vetenskapsfilosofiska frågor och presenterar en rad tolkningar om hur framsteg inom vetenskap kan förstås.

Kapitel 5 är något annorlunda upplagt än de övriga kapitlen. Där presenteras och behandlas en uppsättning dagsaktuella filosofiska frågor.

Tanken är att de här ska kunna användas under kursen för att fördjupa och konkretisera.

Läraren kan följa uppläggningen i boken eller bygga upp undervisningen med hjälp av ett lämpligt urval av bokens innehåll. Kapitlen kan läsas och användas i en annan ordningsföljd än den boken följer.

Författarna har inte för avsikt att försvara något särskilt filosofiskt synsätt eller någon särskild uppfattning, och vi har inte heller velat styra läsaren i någon bestämd riktning. Trots det är det naturligtvis oundvikligt att våra uppfattningar och värderingar satt sin prägel på boken, de syns framför allt i bokens uppläggning, men också i texten och mellan raderna.

Boken uppfyller kraven för kurs 1 i filosofi enligt 2016 års läroplan.

7

1

KAPITEL VAD ÄR FILOSOFI?

8

I DET HÄR KAPITLET LÄR DU DIG

• känna igen filosofiska problem och frågeställningar • orientera dig i hur filosofin har uppstått och utvecklats • känna igen filosofins delområden • vikten av samtal och kommunikation i filosofi.

9

1.

INTRESSET FÖR DE GRUNDLÄGGANDE FRÅGORNA Filosofins natur Filosofi handlar om de mest grundläggande frågorna om hur vi tänker, resonerar och vad vi kan veta – om världen och naturen, verklighet och ideal, om etik och om våra liv som kultur- och samhällsvarelser. Hur kommer det sig att vi tänker som vi tänker? Kan vi tänka annorlunda?

De filosofiska frågeställningarna berör också var och en av oss i vårt vardagliga liv. De belyser både hur vi tänker och hur vi ska handla. Med hjälp av filosofin kan vi fördjupa våra funderingar om vad vi ska göra och förbättra förståelsen av våra livsval. Frågan om hur vi ska leva är central för filosofin.

Vi förknippar ofta filosofin med vissa personer, till exempel Sokrates, Immanuel Kant eller Simone de Beauvoir. Att syssla med filosofi kan betyda att läsa filosofers texter, att försöka förstå hur de tänker och att lära sig av dem. Vi kan då också fråga oss hur hållbara deras resonemang är, hur relevanta de är idag och hur de hänger ihop med vårt eget tänkande.

Filosofin delar åtminstone delvis samma målsättning som vetenskaperna: att lära oss förstå och tänka bättre. Filosofin är också ett forskningsområde bland andra. Idag arbetar många filosofer inom universitets-

10

världen. Man kan specialisera sig inom filosofins delområden och många samarbetar med forskare inom andra vetenskapsområden, till exempel psykologi, neurovetenskap, litteraturvetenskap, statslära, juridik, medicin eller miljövetenskap.

Man kan också arbeta som filosof på andra sätt. Gymnasiets filosofiundervisning är ett viktigt forum och skolan utgör många filosofers arbetsplats. Filosofins fokus på begrepp och tänkandets strukturer är en god utgångspunkt för journalister och andra språkbrukare. Filosofer har också startat en verksamhetsform som kallas filosofisk praktik. Filosofisk praktik är en verksamhet där man erbjuder människor möjlighet att diskutera sina livsfrågor eller dilemman och den betraktas av en del som en form av terapi. Filosofisk praktik är annorlunda än den traditionella psykoterapin bland annat genom att den inte är inriktad på att bota. Den kallas därför ibland för en terapi för de friska.

I dag är det också vanligt att filosofer organiserar så kallade sokratiska dialoger. Att organisera en sokratisk dialog innebär att leda ett gruppsamtal kring någon särskild fråga, till exempel lycka, kärlek eller godhet.

Filosofiska frågor Filosofiska frågor är ofta formulerade i form av en ”vad är”-fråga: Vad är kunskap? Vad är egentligen verkligt? Vad är rättvisa? De handlar om de begrepp vi använder och vad de egentligen betyder. Ett sätt att beskriva filosofin är att säga att den handlar om begreppens betydelser.

Begrepp är idéer, principer eller tankebilder vi hänvisar till med hjälp av ord. Begrepp bygger upp vårt tänkande kring hurdan världen är, till exempel indelningen i saker, djur och människor. De ingår också som en central del i vårt praktiska tänkande, till exempel då vi funderar på vad det betyder att leva hälsosamt eller vad rättvisa är. Vi använder oss av begrepp för att förstå och beskriva världen, men också för att ta ställning i praktiska och etiska frågor.

Det enklaste sättet att förstå vad ett begrepp är, är att försöka tänka på vilken allmän idé ett visst ord står för. Vi kan då försöka räkna upp de komponenter som tillsammans bygger upp den allmänna idéen. Med till exempel begreppet triangel avses en tvådimensionell, sluten geometrisk figur med tre sidor.

Ibland räcker det med att titta i en ordbok för att ta reda på innehållet i ett visst begrepp, men de filosofiskt sett spännande begreppen är sådana där en ordboksdefinition inte räcker till. I många fall är ordbokens definitioner en följd av århundraden av filosofisk diskussion i ämnet.

Ta till exempel begreppet kunskap. Hur ska kunskap definieras? Ordboken ger oss synonymer och flera olika svar på hur ordet används. Men

11

då vi frågar efter vad kunskap egentligen är söker vi en entydig definition, till exempel kriterier för att något ska kunna kallas kunskap.

Frågan om kunskapens natur är filosofisk bland annat därför att ingen vetenskapsgren kan besvara den utgående från sin egen forskning. Också inom vetenskapen måste man först kunna bestämma sig för vad kunskap är innan man kan testa olika påståenden och hypoteser om världen för att granska om de håller måttet för vad kunskap kräver. Frågan om begreppet måste besvaras först, åtminstone tillfälligt.

KVINNOR OCH MÄN Liksom vår historia i allmänhet domineras bilden av filosofins historia av män. Tittar man efter i källorna hittar man trots det betydligt fler kvinnor än man kunde tro. Till exempel Hypatia (ca. 350–415 e. Kr.), Christine de Pizan (1364–ca 1430), Prinsessan Elisabet av Böhmen (1618–80) och Mary Wollstonecraft (1759–97) betraktades av sin samtid som viktiga tänkare. I och med att vi rört oss mot större jämställdhet har också andelen kvinnliga filosofer ökat, både inom den akademiska världen och i offentligheten.

Kvinnliga filosofer arbetar inom alla filosofins delområden.

Många har frågat sig om en filosofisk tradition som domineras av ett manligt perspektiv kan vara tillräckligt heltäckande. Vissa argumenterar att det mänskliga tänkandet innefattar både kvinnligt och manligt tänkande och att kvinnors perspektiv måste ges mera plats än tidigare. Andra bestrider tanken om att det existerar specifikt kvinnligt eller manligt tänkande och vill i stället fästa uppmärksamhet vid att demontera uppfattningar och fördomar som reserverar tänkandet för män. I boken Könsskillnadens etik hävdar den belgisk-franska filosofen Luce Irigaray att frågan om könsskillnad är en av vår tids huvudfrågor och att alla filosofiska frågor borde tänkas om i ljuset av denna.

Kampen för att justera obalansen mellan kvinnor och män kan föras inom filosofin, inom andra vetenskaper och på ett politiskt plan, till exempel genom att beakta kvinnors perspektiv i lagstiftning. Denna både teoretiska och praktiska inriktning kallas feminism.

Feminismen är ingen enhetlig rörelse: tvärtom förekommer det i dag en livlig debatt mellan olika feministiska inriktningar, både om filosofiska frågor och om politiska målsättningar.

12

Ett klassiskt svar är att kunskap betyder en sann och välgrundad tro eller trosföreställning. De tre komponenterna sanning, tro och goda grunder bygger alltså tillsammans upp stommen i begreppet kunskap. Det förblir ändå en öppen fråga exakt hur de här komponenterna och deras samband ska förstås och den frågan debatteras än i dag.

En filosofisk undersökning kan också inrikta sig på att belysa komplexa frågeställningar, till exempel om förhållandet mellan frihet och natur. Vi tänker att var och en själv har rätt att bestämma över sitt eget liv. Vi kallar det frihet. Men vad menar vi med frihet och hur fria är vi egentligen? Vi tänker ju också att verkligheten ytterst styrs av naturlagar, att allt som sker har sin orsak i en föregående händelse. Är friheten alltså en illusion, en subjektiv känsla som saknar objektiv grund? Är det enbart kemiska reaktioner som får en att gå till skolan?

Vi är i dag vana att leva med två olika gestaltningar av verkligheten. Vi förstår orsakssambanden i yttervärlden och finner dem naturliga, men vi uppfattar också oss själva som varelser med en fri vilja och som själva ansvarar för vad vi gör. Den tyske filosofen Immanuel Kant (1724–1804) hävdar att spänningen mellan dessa två synsätt är en oöverkomlig motstridighet i vårt tänkande. Som människor kan vi helt enkelt inte tänka på något annat sätt än att naturen är lagbunden, men att vi själva samtidigt är fria. Vi kan tala om en tvåvärldsteori: Kant kallar dem frihetens rike och nödvändighetens rike.

13

UPPGIFTER 1. Känner du till några filosofer och filosofiska tankesätt? Vilka? Vad vet du om dem?

2. Var och när kan man börja tänka i filosofiska banor i vardagen? Varför?

3. Vilka filosofiska frågor intresserar dig allra mest eller allra minst? Varför?

4. Varför tror du att begrepp som kunskap, frihet och natur är så centrala inom filosofin?

Filosofi och förnuft Ordet filosofi betyder kärlek till eller vän av visdom. Det härstammar från de två orden ”philos”, som betyder vänskap och kärlek och ”sophia”, som betyder visdom.

Ordet togs först i användning i det antika Grekland för ca 2 500 år sedan av personer som funderade på verklighetens natur. Till de mest kända av dessa så kal�lade naturfilosofer hör Thales från Miletos (ca 600 f.Kr.), Herakleitos (ca 540–480 f.Kr.) och Parmenides (f. ca 515 f.Kr.). De kallas ibland även försokratiker.

Därmed har man velat markera den avgörande betydelse Sokrates (ca 470–399 f.Kr.) och Platon (427–347 f.Kr) haft för filosofins utveckling. Sokrates bidrag till filosofin medförde också en starkare betoning på filosofin som etiskt engagemang i kontrast till naturfilosofernas, som mest kretsade kring verklighetens natur.

Sokrates var ”filosofen som ingenting skrev”: vi känner bara till hans tankar genom det som andra skrivit om honom. Därför är det svårt att avgöra vad Sokrates själv sagt och vad andra hittat på. Den mest kända källan är hans elev Platons dialoger. Det är uppenbart att mycket av det karaktären Sokrates säger i dessa dialoger är sådant som Platon själv lagt till. År 399 f.Kr. ställdes Sokrates inför rätta i Aten. Han anklagades för att han inte följde statens gudar och för att hans verksamhet ”fördärvade ungdomen”. Han höll ett försvarstal inför domstolen, som vi kan läsa i Platons text Sokrates försvarstal, men dömdes trots det till döden.

Vi brukar anse att forskare är personer som vet mycket om sina studieområden, men i Platons texter Gästabudet och Sokrates försvarstal hävdar Sokrates att en filosof är en person ”som vet att han ingenting vet”. Han

14

motiverar sin rätt att ställa besvärliga frågor med att oraklet i Delfi sagt att det är orsaken till att han är den visaste av alla människor:

”… ingendera av oss vet nog något som det är något värde med, men han tror att han vet något fast han inte gör det – jag däremot vet ingenting, och jag tror inte heller att jag vet det. Så en liten aning visare än han är jag antagligen just därigenom att det som jag inte vet, det tror jag heller inte att jag vet.”

Platon, Sokrates försvarstal

I Gästabudet berättar Sokrates om sitt möte med den visa kvinnan Diotima som säger att kärleksguden Eros egentligen inte är en gud. Kärlek, menar hon, måste nämligen definieras som ”en längtan efter något man saknar”, och den som saknar något kan inte vara en gud. Hon hävdar att Eros är

15

lik filosoferna, därför att även filosofin måste utgå från att man saknar något man eftersträvar. Den filosofiska kärleken till vishet är en insikt om att man aldrig kan bli slutgiltigt vis. Filosofin är alltså snarare en attityd till livet än en samling vetande.

Den antika grekiska filosofin brukar betraktas som den västerländska filosofins ursprung. Den har haft stor betydelse för den europeiska kulturens utveckling och utgjorde en tidig form av vetenskap. Det nya med den antika grekiska filosofin var strävan att driva frågor till sin spets och hitta rationella förklaringsmodeller. Detta innebar att man bröt med de svar som de mytologiska berättelserna och religionen gett på livets mest grundläggande frågor.

Myter och religioner försöker med hjälp av en sammanhängande berättelse göra verkligheten begriplig och förklara fenomen som världens ursprung. Dessutom hänvisar de ofta till någon form av gudomlig kraft som står över människan och som vi varken kan uppnå, behärska eller slutgiltigt förstå. Därtill godkänns ofta någon form av uppenbarelse som tillförlitlig källa till insikt. Slutligen inrättar myten en världsordning enligt vilken det är möjligt att skilja mellan rätt och fel.

Filosoferna däremot ställde upp ett mål där religion och myt inte var auktoriteter, nämligen att ta reda på vilka sanningar som är välgrundade, baserat endast på sådant man kan påvisa med hjälp av förnuftet. De började också ifrågasätta invanda tankegångar, vilket retade många, inte minst dem som styrde och ställde i samhället. Sokrates öde var ett resultat av detta.

Till en början betydde filosofi ungefär samma sak som vetenskap. Filosofin omfattade alla de områden där man intresserade sig för verkligheten och livet: från matematik till naturfilosofi och etik. Filosofin brukar därför ibland även kallas vetenskapernas moder. Så småningom blev en rad olika områden, till exempel fysik, astronomi, biologi, historia, psykologi och sociologi självständiga vetenskapsgrenar.

I dag gör man ofta skillnad på filosofi och vetenskap. Man avser då att vetenskap måste grunda sig på hållbara bevis, som kan avgöras empiriskt eller experimentellt, medan filosofin inom de flesta områdena behandlar frågor som inte kan avgöras på detta sätt.

Det är ett sätt att behandla förhållandet mellan filosofi och vetenskap, men det är inte hela sanningen. Vetenskaperna är av olika slag och också filosofin anses, trots sin speciella karaktär, av många vara ett vetenskapligt forskningsområde bland andra. Filosofin står på samma sida som vetenskaperna i förhållande till religiös tro och pseudovetenskap och de ståndpunkter som förs fram inom filosofin kan och ska granskas kritiskt.

16

Att tänka och resonera med andra I grund och botten är filosofi ett sätt att samtala, diskutera och kommunicera med andra. Det är förstås möjligt att filosofera i sin ensamhet men även då utgår vi oftas från vad vi lärt oss av andra och betraktar kanske våra tankar som svar på utmaningar som kommer från vårt liv tillsammans med andra. Själva engagemanget i de svåraste och mest grundläggande frågorna kan också kräva att man för en stund drar sig undan myllret av andras åsikter och samhällets förväntningar.

Ett centralt mål med filosofin är att begrunda hur vi som människor tänker, vad vi tillsammans kan komma fram till och hur vi resonerar och argumenterar med varandra. Bland andra den tyska filosofen Hans-­Georg Gadamer (1900–2002) beskriver därför filosofi och andra humaniora som en mänsklighetens dialog och diskussion med sig själv.

Hur kan vi till exempel bestämma vad ett begrepp egentligen betyder?

Kan vi tänka fram det alldeles själva? Hur ska vi då veta om vi har rätt eller inte? I vanliga fall utgår vi från vad andra före oss har tänkt om saken och vad vi lärt oss tidigare. Vi kan naturligtvis ifrågasätta de här tankarna och lägga fram nya påståenden, men vanligtvis sker det mot bakgrund av vad vi redan lärt oss.

Vad betyder till exempel rättvisa? Vi har kanske första gången stött på begreppet i lekparken eller då det gällt att samsas med ett syskon eller en kompis. Ingen av oss minns säkert när vi första gången engagerade oss i en rättvisefråga. Kanske det gick till så att en vuxen ingrep och talade om för oss hur man ska samsas om spadar, gungor och annat gemensamt.

Hur kom den vuxna på hur frågan ska tacklas? Troligen delvis utgående från liknande erfarenheter, men också utgående från vad hen lärt sig i skolan om till exempel kampen om rättvisa genom historien eller hur rättvisa ska förstås i det nutida samhället. Kanske hen till och med läst någon kurs i filosofi.

Det är också av avgörande betydelse hur andra reagerar på våra påståenden. Om många håller med kan det här övertyga oss om att vi är på rätt väg. Vi kan mötas av överväldigande mothugg, och inser kanske genom det att vi haft fel. Vi kan lära av andra.

Att beakta andras åsikter och argument är förstås alltid tveeggat. Kanske de andra har fel och vi själva trots allt har rätt! Det är alltid bra att fundera både två och tre gånger, och höra vad andra tycker, innan man överger eller accepterar en ståndpunkt.

Filosofen avbildas ofta som en ensamvarg eller bekymrad grubblare högt uppe i ett elfenbenstorn, men det är en sorts illusion, eftersom de teorier som filosofen utvecklar för det mesta kan uppfattas som en länk i en kedja av tankar av tidigare, samtida och kommande kollegor. Det

17

nutida filosofyrket går till största delen ut på att bekanta sig med andras teorier och att framföra egna tankegångar för andras granskning, att lära sig av andra och att reagera och svara på vad andra säger och skriver.

UPPGIFTER 5. Vad tycker du om tanken att en filosof är en person som “vet att han ingenting vet”?

6. Vilka tycker du är fördelarna och nackdelarna med en mytologisk eller religiös och en filosofisk världsbild?

7. Anser du att filosofisk diskussion kräver förmåga att formulera sig språkligt? Varför / varför inte?

8. I vilka situationer är det bra eller dåligt att beakta andras argument? Varför?

9. På vilket sätt tänker man olika när man är ensam och när man är i grupp?

18

2.

FILOSOFINS DELOMRÅDEN I dag delas filosofin ofta in i flera delområden, beroende på vilka frågeställningar man väljer att utgå från. Vårt tänkande kan till exempel handla om vad vi vet eller om vad vi ska göra. Filosofin indelas utgående från detta i så kallad teoretisk och praktisk filosofi. Den teoretiska filosofin berör främst frågor om kunskap och verklighet, medan den praktiska filosofin behandlar etik, samhälle och andra frågor som rör våra handlingar.

Skillnaden mellan teoretisk och praktisk filosofi har diskuterats alltsedan Aristoteles (384–322 f.Kr.). Han gör en jämförelse mellan två slags förnuft där det ena begrundar det som är bestående och det andra sådant vi kan förändra med vårt handlande. I Den nikomachiska etiken skriver han så här: ”Låt oss då anta att det även finns två slags förnuft – det ena varmed vi tänker på ting vilkas orsaker är oföränderliga och det andra, varmed vi tänker på sådant som kan förhålla sig annorlunda”.

Om det praktiska tänkandet, som han även kallar för etik, skriver han: ”Då nu den etiska dygden är en benägenhet att besluta sig för vissa handlingar och handlingsbeslutet är ett övervägt begär, så måste följaktligen tanken vara sann och begäret riktigt för att beslutet ska vara gott … Ett dylikt tänkande och en sådan sanning är praktiska”. Vi behöver med andra ord både tänka på hurdan världen är och på vad som egentligen är gott och rätt för att kunna leva väl.

Filosofins delområden kan klassificeras på olika sätt och frågeställningarna hos de olika delområdena går ofta in i varandra.

I kunskapsteorin eller epistemologin – grekiskans episteme betyder kunskap – granskas frågor om vad vi kan veta, kriterierna för kunskap och hurdana olika typer av kunskap det finns. Den vetenskapliga kunskapen

19

FILOSOFISKT DELOMRÅDE

CENTRALT INNEHÅLL

Etik (moralfilosofi)

Vad som är rätt och fel, gott och ont

Filosofisk antropologi

Vad en människa är

Konstfilosofi (estetik) Kunskapsteori (epistemologi)

Filosofiska frågor om de olika konstformerna Kunskapens natur och villkor

Logik

Slutledningar och giltiga resonemang

Medvetandefilosofi

Det mänskliga medvetandets och själslivets natur

Metafysik

Verklighetens grundläggande natur

Miljöfilosofi

Miljön som fenomen och miljöetik

Religionsfilosofi Religionens natur och relationen mellan religiös tro och vetande Samhällsfilosofi (politisk filosofi) Det goda samhället och rättvisa Språkfilosofi Vad språk är och förhållandet mellan språk och tänkande Vetenskapsfilosofi Vetenskapens natur och kriterier

och frågor om vetenskapens natur behandlas ofta inom ett särskilt eget område: vetenskapsfilosofin.

Metafysiken behandlar frågor om verklighetens grundläggande natur.

Hit hör bland andra frågor som vi inte kan besvara vetenskapligt, åtminstone inte ännu, till exempel frågor om fri vilja, människans medvetande och själsliv. Vissa grundfrågor gällande vetenskap hör också hit, till exempel om verkligheten är en eller flera. Också religionsfilosofi, som behandlar frågor om det översinnliga, andliga och själsliga, kan ses som en del av metafysiken. Ett specialområde är ontologin eller läran om varat, som behandlar frågor om vad verkligheten egentligen består av och på vilka olika sätt någonting kan existera.

Logiken studerar slutledning och hur resonemang ska se ut för att stämma, alltså vara giltiga. Den kan vara formell och påminner då om matematik.

Etiken eller moralfilosofin granskar frågor om vad som är etiskt rätt och fel, gott och ont samt andra allmänna frågor om hur vi ska leva våra liv.

Samhällsfilosofin eller den politiska filosofin tacklar frågor om det goda samhället och centrala samhälleliga begrepp som till exempel rättvisa, jämlikhet och demokrati.

20

Till de här kan vi ännu lägga medvetandefilosofin, som granskar hur det mänskliga medvetandet är beskaffat, miljöfilosofin, som granskar filosofiska frågor om miljö och miljöetik, språkfilosofin, som granskar språkets natur och förhållandet mellan språk och tänkande, den filosofiska antropologin, som studerar vad som kännetecknar en människa, och konstfilosofin eller estetiken, som granskar filosofiska frågor inom de olika konstformerna. Filosofins historia studerar hur det filosofiska tänkandet utformats.

Nuförtiden är så kallad tillämpad filosofi populär. Inom till exempel den tillämpade etiken behandlar man särskilda dagsaktuella etiska frågeställningar med filosofiska hjälpmedel, bland annat frågor om vård, hälsa eller hur vi i dag ska förhålla oss till de dilemman som uppstår i mötet med nya teknologiska innovationer.

UPPGIFT 10. Ge exempel på filosofiska frågor från olika delområden som dyker upp i andra skolämnen.

21

ETT GLOBALT FENOMEN Den filosofi vi studerar består till största delen av den västerländska filosofiska traditionen.

Den västerländska kulturen är ändå inte den enda civilisation som kan visa upp en filosofisk tradition. Filosofin är ett globalt fenomen. När de första filosoferna i den grekiska världen trädde fram på scenen cirka 500 f.Kr. fanns det också i Kina och Indien människor som sysslade med liknande intellektuell verksamhet.

Det finns både samband och klara olikheter mellan olika tanketraditioner och hur man inom dem ser på filosofin. Ibland används ordet filosofi för att beteckna en form av visdomslära som påminner mer om de religiösa tankesystemen än om tilltron till förnuftet och kravet på att motivera sina ståndpunkter.

I den grekiska världen var till exempel idén om en kosmisk harmoniprincip en viktig utgångspunkt. Herakleitos kallade denna princip för logos eller förnuftet. Bland annat Platons och Aristoteles tänkande bygger vidare på denna tanke, liksom stoikernas lära om världsförnuftet. Många filosofer i det gamla Kina utgick också från en idé om kosmisk harmoni.

En annan tanke var att det finns ett samband mellan de principer som styr det ovanjordiska, den jordiska naturen och människolivet. Människans uppgift var att finna Dao (Vägen), ett levnadssätt och en samhällsordning som inte bryter mot denna harmoni.

Till exempel Lao Zi (ca 600 f.Kr.) utvecklade tanken att varandets grundläggande princip är wu wei (icke-görande) och att ett klokt levnads- och styrelsesätt bör följa denna princip.

Många tänkare i den grekiska världen menade att visdom är något man uppnår genom intresselöst skådande. I det gamla Indien kretsade mycket av filosofin kring just den här tanken. Vi människor är så insnärjda i det vanliga livets lockelser och svårigheter att vi inte uppfattar verkligheten sådan den är. Vi lever i en illusion. Till denna tanke om livets illusion (på sanskrit maya) kopplades idén att människans behov att klamra sig fast vid maya dömer henne till ett evigt kretslopp av födelser och lidande.

En annan central tanke hos många indiska filosofiska skolor är läran om ahimsa (icke-våld). Den spelar en viktig roll bland annat i Mohandas Gandhis (1869–1948) tänkande och kamp mot det brittiska kolonialväldet.

22

Den islamiska filosofin bygger precis som vår västerländska vidare på arvet från antiken. En stor blomstringsperiod inföll under medeltiden och diskussionen kretsade kring samma fråga som i dåtidens Europa: Hur kan en tro på religionens heliga skrifter förenas med en tro på förnuftet? En av de mest kända gestalterna i islamisk filosofi från medeltiden är Ibn Rushd eller Averroes (1126–98). Han hävdade att religionens sanningar kan uttryckas både icke-bokstavligt på de heliga skrifternas poetiska och symboliska språk, och bokstavligt på filosofins exakta språk.

Filosofi har också praktiserats i skriftlösa kulturer. Ett exempel är den traditionella afrikanska visdomslära som kallas ubuntu (konsten att vara människa). Den betonar betydelsen av mellanmänskliga band av beroende och har bland annat varit en inspirationskälla för den sociala försoningsprocessen i Sydafrika efter apartheidsystemets sammanbrott.

I dag är filosofin global särskilt genom de kontakter och utbyten mellan olika tanketraditioner som blivit möjliga genom globaliseringen och internet. Mer än någonsin tidigare måste filosofin i dag beakta mänskligheten i hela dess mångfald. Det innebär inte att frångå tankegången att man ska hålla sig till välgrundade sanningar, förnuft och kritiskt tänkande.

Filosofin behöver också uppmärksamma de sätt på vilka banden till den västerländska tanketraditionen kan begränsa vårt tänkande och kanske ge upphov till en brist i respekt mot andra tanketraditioner. Till exempel filosofen och litteraturvetaren Edward Said (1935–2004) har väckt livlig diskussion med sin teori om orientalism, det vill säga tendensen att måla upp Österlandet som en negativ och stereotyp motsats till Västerlandet.

Litteraturvetaren Gayatri Chakravorty Spivak är känd för sin kritik av förekomsten av det som hon kallar subalterna människogrupper. Med det avser hon att det förekommer samhällsskikt och befolkningsgrupper runt om i världen vars röster man inom västerländskt tänkande och vetenskap vägrat och fortfarande vägrar lyssna på.

23

5

KAPITEL AKTUELLA FILOSOFISKA FRÃ…GOR

130

I DET HÄR KAPITLET LÄR DU DIG

• tillämpa filosofiskt tänkande på fenomen som människa och maskin, människa och miljö, kön och genus, arbete, nationalism, krig, litteratur och film • använda färdigheter från de tidigare kapitlen inom några aktuella områden.

131

I det här kapitlet introduceras några aktuella filosofiska frågor. Kapitlet fördjupar valda teman och använder sig av de olika tankeverktyg, typer av problemformulering, begrepp och infallsvinklar som presenterats i föregående kapitel. Vissa nya infallsvinklar introduceras också.

Kapitlet och de teman som presenteras utgör bra underlag för till exempel projektarbeten och fenomenbaserad, tematisk och tvärvetenskaplig undervisning. Du kan till exempel plocka ut ett eller flera av dessa teman och ta dem till hjälp för att belysa, förtydliga och fördjupa frågor om begrepps betydelser, den filosofiska argumentationens natur, frågor om kunskap och vetenskap, etiska och samhällsfilosofiska aspekter och jämförelser mellan filosofi och andra läroämnen.

Syftet är att de olika områdena behandlas ur flera filosofiska synvinklar. Inget behandlas till exempel endast ur en kunskapsteoretisk eller etisk synvinkel. Du kan fördjupa dig i ett område, och samtidigt se att du behöver ha ett mångfacetterat perspektiv för att förstå fenomen i den verkliga världen.

På så sätt kan kapitlet både läsas som en fördjupning och som ett mer vardagsnära sätt att utföra ett filosofiskt arbete och filosofisk analys.

132

1.

MÄNNISKA OCH MASKIN Frågan om förhållandet mellan maskin och människa har länge fascinerat filosofer, men förekommer också ständigt i fantasier och skräckvisioner i verk av journalister, författare och filmmakare. Ny teknologisk utveckling har alltid lyft fram nya maskiner för allmänheten, senast i form av robotar och artificiell intelligens. Vem av oss har inte stött på klassiker inom filmvärlden som Terminator eller 2001: Ett Rymdäventyr, eller nyare filmer som Ex Machina eller tv-serien Westworld där människors möten med mer eller mindre människoliknande maskiner behandlas på olika sätt?

Gränsdragningen mellan människa och maskin är mer än bara en teknisk fråga, den berör frågan om vad människan egentligen är. Är hon något som vi kan konstruera i ett laboratorium på samma sätt som vi bygger en dator, eller finns det något speciellt i henne som vi aldrig kan återskapa? Kan en människa bli en maskin eller en maskin bli en människa?

Finns det en möjlighet för maskiner att bli självmedvetna?

Som filosofiskt problem tangerar frågan om artificiell intelligens flera filosofiska delområden. Vi kan närma oss frågan ur en ontologisk eller metafysisk synvinkel och fråga oss vad definitionen av en människa eller en maskin är. Vi kan också ta ett medvetandefilosofiskt perspektiv och fråga oss vad som egentligen räknas som intelligens. Kan maskiner någonsin bli intelligenta i mänsklig mening? Ur etikens synvinkel kan problemet vara om vi är berättigade att skapa något sådant som artificiell intelligens och vad vi i så fall får göra med den. En annan etisk fråga är om maskiner någonsin kan bli moraliska varelser eller om det finns något som skiljer människan från maskinen i det avseendet.

133

Cybernetik Tanken på människan som något unikt som särskiljer sig från resten av världen kan man hitta på flera håll i tänkandets historia, men det är Descartes som ger den en modern form då han skriver att människan har en själ medan djuren är en sorts maskiner som fungerar enligt samma principer som klockor eller bilar. Den synen innehåller ett antagande om att människa och maskin är olika på ett grundläggande sätt, eftersom maskinen inte är kapabel till rationellt tänkande. Det här är en variant av argumentet för att maskiner inte kan bli människor.

Redan på Descartes tid var man intresserad av möjligheten att konstruera autonoma maskiner. Efter 1940- och 1950- talen blev det möjligt då cybernetiken började utvecklas. Kärnan i den är en ny syn på av maskinen. Då vi tänker på maskiner i vår vardag, till exempel på vår bil eller på vår diskmaskin, ser vi framför oss en samling mekanismer som användarna, alltså vi människor, måste aktivera och reglera för att maskinerna ska fungera. Utan oss är de då bara ett stycke materia, precis som en sten.

Cybernetiken intresserar sig för andra slag av apparater, nämligen självreglerande maskiner som har ett visst mått av autonomi, något man tidigare endast förknippat med människan och andra levande varelser. Maskinernas autonomi uppstår genom att man upprättar feedback-system mellan maskinerna och deras omgivning, så att maskinerna självständigt kan reagera på händelser runt omkring dem utan att en människa behöver ingripa. Övergången från en bil som människan kör till en självkörande bil är ett bra exempel på övergången från en ”dum” maskin till en maskin i cybernetisk mening. Den självkörande bilen läser kontinuerligt av sin omgivning och kan reagera på händelser och ändringar i omgivningen.

Ett steg vidare i utvecklingen inom cybernetiken är att maskiner formar ett minne och att maskiner kan lära sig genom sin växelverkan med omgivningen. Cybernetikens utveckling påverkade också uppfattningen om det levande. Om man kan utveckla maskiner som fungerar som möss kan man också se möss, eller människor, som en sorts organiska maskiner.

Skillnaden mellan en mus och en människa är i detta tänkande att människan är en mycket mera komplex maskin än musen. Draget till sin spets blir skillnaden mellan en komplex maskin och en människa då endast att maskinen är gjord av metall medan människan är gjord av kött, annars är processerna i varelserna de samma.

134

Artificiell intelligens Cybernetikens utveckling bidrog till tanken om att man kunde se på allt liv på samma nivå, att det endast fanns en gradskillnad mellan människor och maskiner och, förstås, en skillnad i vad de byggdes upp av. Den komponent som många ännu länge höll fast vid att skiljer människan från maskinen var människans intelligens, men också den skillnaden börjar raderas ut av utvecklingar inom artificiell intelligens (AI).

Grundtanken inom utvecklingen av AI är att man kan bygga upp en maskin som simulerar mänsklig intelligens eller till och med verkligen blir intelligent i mänsklig mening. Bakgrunden till att man tänker att en maskin kan bli intelligent är att man ser på människan som en naturlig informationsbehandlare: om vi kan bygga upp en artificiell maskin som klarar av att utföra samma informationsbehandling så har vi en intelligent maskin.

Som informationsbehandlande varelser har vi vad vi kan kalla tre cent­ rala program. Vi plockar information från vår omgivning (varseblivning), vi behandlar den (kognition) och vi handlar samt fattar beslut utgående från informationsbehandlingen (beteende). Om vi kan skapa en maskin som manipulerar symboler enligt samma regler som människohjärnan använder sig av har vi kommit fram till nyckeln för att skapa en artificiell intelligens.

Kan maskiner bli medvetna?

AI-forskare insåg tidigt att människans tankevärld innehåller mer än vad det här mycket förenklade schemat antyder, människan är helt enkelt mera än bara en maskin för grov informationsbehandling. En självkörande bil i dess nuvarande form eller de olika sofistikerade röstkontrollerade assistansprogram som klarar av att ställa frågor och ge svar liknar inte en levande människa. Om du försöker ha en meningsfull diskussion med din smarttelefons assistent så märker du snabbt att informationsbehandling inte gör maskinerna speciellt människoliknande.

För filosofer förknippas människans intelligens inte endast med förmågan att lösa problem och resonera logiskt. Man skiljer till exempel ofta mellan intelligens och medvetande. Frågan om en maskin kan bli medveten och således faktiskt bli mänsklig är bland de knepigaste då vi diskuterar förhållandet mellan maskin och människa: delvis eftersom det inte finns några exakta definitioner på vad som räknas som medvetande, delvis eftersom förmågan att uttrycka existensen av ett medvetande inte räcker till. Vi kan ju mycket väl programmera en dator till att uttrycka meningen

135

”jag är medveten”, men utöver det måste datorn ju verkligen vara medveten. Hur kan vi kolla det?

Det mänskliga medvetandet har också förmågan att sätta upp mål och att uppnå dem. Den tyska filosofen Martin Heidegger (1889–1976) ser människans förmåga att formulera projekt och ta del i en meningsfull värld där vi engagerar oss i dessa projekt som en av de viktigaste komponenterna i den mänskliga existensen. Kan en maskin uppnå en sådan grad av medvetande att den upplever något som sitt eget projekt som den verkligen vill engagera sig i?

Till medvetandets egenskaper hör förmågan att rikta sig mot specifika saker i världen och att tala om sådant som finns till utanför oss själva. Det förutsätter också en specifik typ av kropp, ibland talar man om att tänkandet i grund och botten är kroppsligt. Det logiska symbolspel som existerar i dagens datorer räcker inte till för att skapa ett sådant medvetande, trots att det kanske räcker för att skapa intelligens. Kan man då tänka sig att maskiner någon gång verkligen blir medvetna om världen? Hur är det med ett självmedvetande? Kan de någonsin ha en uppfattning om ett jag?

Det mänskliga medvetandet innefattar också andra mentala processer som fantasi och någon form av intuition och improvisationsförmåga. Vi tänker gärna att människan har en fri vilja. Vi kan, då det krävs, bryta med gamla mönster och etablera nya. Frihet och tvång är djupt inblandade i frågan om medvetande. Kan maskiner lära sig överkomma sin programmering? Kan de formulera tankar och önskningar som inte är programmerade av människor?

En av de största utmaningarna i utvecklingen av människoliknande maskiner handlar om att skapa ett människolikt känsloliv. Psykologin visar att det mänskliga tänkandets processer i hög grad är sammanbundna med känslor, vilket tillför en fascinerande dimension till diskussionen om AI. Samtidigt tangerar den också frågan om kroppen eftersom känslor är resultat av kroppsliga processer, till exempel produktionen av hormoner som reaktion på vissa situationer. Innebär tänkande också samtidigt kännande? Kan maskiner börja känna på samma sätt som människor? Vilka moraliska konsekvenser har det?

136

TEST FÖR ATT SKILJA MASKINER FRÅN MÄNNISKOR Matematikern och filosofen Alan Turing (1912–54), som var central för utvecklingen av datorkunskap och AI, utvecklade ett test som i dag kallas för Turingtestet. Det finns till för att kontrollera huruvida en maskin kan ha något som liknar mänsklig intelligens.

Utgångspunkten är att en människa bedömer en diskussion mellan en dator och en annan människa. Diskussionen utförs i textform och om den människa som bedömer den inte med säkerhet kan avgöra om en diskussionspartner är en människa eller en maskin så har maskinen klarat provet.

I filmen Blade Runner skildras en dystopisk värld där människan skapat androider, människoliknande robotar med sofistikerad AI, som används som slavar. På grund av sin tendens till våld mot människor får androider inte vistas på jorden och för att förhindra dem från att göra det utvecklas test för att skilja androider från människor.

I filmen används förmågan att uttrycka känslor som en distinktion mellan människor och androider. I den nyare filmen Blade Runner 2049 lyfts däremot reproduktionen fram som något som skiljer människan från maskinen. I filmen ställs bland annat frågan om förmågan att föda barn och vara förälder är den slutgiltiga gränsen mellan människor och maskiner och om den gränsen kan suddas ut.

UPPGIFTER 1. Anser du att det finns en väsentlig skillnad mellan människa och maskin? Hur ser den i så fall ut?

2. Uppfattar du den teknologiska utvecklingen som ett hot eller en möjlighet eller både och? Varför?

137

2.

MÄNNISKA OCH MILJÖ Det finns få frågor som fått lika vidsträckt global uppmärksamhet på 2000talet som de miljörelaterade problemen. De berör tydligt filosofin genom etiken: är det rätt att utnyttja naturen för människans välbefinnandes skull? Är människoliv viktigare än andra liv? Området inbegriper också en hel del viktiga problem som gäller till exempel ontologi: vad menar vi med natur? Vad är miljö? Vad definierar vi som liv? Utan ett svar på dessa frågor är det också svårt att svara på de etiskt relevanta frågorna.

Vad är naturen?

Vad avser vi när vi talar om naturen? De flesta av oss är överens om att naturen är något som är värt att skydda men det är svårt att klart definiera begreppet. Vi kan till exempel tänka att naturen är det man studerar inom naturvetenskap och det som lyder fysikens, kemins och de andra naturvetenskapernas lagar. Det skulle innebära att det mesta hör till naturen.

Då man diskuterar miljöproblem tänker de flesta troligen snarare på urskogar och djungel, på djurliv och på öppna hav. Ordet natur kan i så fall syfta på processer och livsformer som existerar som resultat av sådana naturliga processer som inte är beroende av människan. Tidiga politiska rörelser kring miljöfrågor betonade ofta just specifikt miljöskyddet av sådana områden, orörda av människor.

Men människan kan också ses som en del av naturen på samma sätt som andra djur. Hur är det med sådant som människan producerar och bygger? När vi tänker på motsatsen till naturen tänker vi lätt på en storstad.

Urbana områden med asfaltbeläggning, höghus och skyskrapor, fabriker,

138

kärnkraftverk och soptippar fyllda med plastskräp känns inte värst naturliga. Samtidigt är ju betongen, asfalten, oljan som plast görs av och uranet som används i kärnkraftverket alla delar av naturen, precis som träden i skogen också är. Ändå är det inte skyskrapor vi syftar på då vi talar om att skydda naturen. Var och hur ska vi då dra gränsen mellan det naturliga och icke-naturliga? Kan vi till exempel tala om miljöskydd då vi syftar till att skydda stadsmiljön?

Vi talar också om att saker och ting är naturliga eller onaturliga. Kopplingen mellan ekologiskt odlad mat och begreppet naturlig är ett välkänt exempel. Vad skiljer ekologiskt odlad mat från annan mat? Vissa kanske tänker att tillsatsämnen är onaturliga eller att genmanipulering gör maten onaturlig. Också människors sätt att vara beskrivs ibland som onaturligt eller naturligt. Då utgår man ofta från en tanke om vad som av naturen hör till att vara människa. Man tänker kanske att natur syftar på någon slags inneboende princip som finns i människan och som ska respekteras.

Det är bra att vara på sin vakt i förhållande till tal om naturligt eller onaturligt på de här sätten. Begreppen används ofta för att rättfärdiga värderande, etiska och politiska uppfattningar. En vision eller uppfattning kan kännas mer välgrundad och till och med bindande om vi kan hänvisa till den naturliga ordningen.

Vad är värt att skydda?

Djurrättsaktivister lyfter ofta fram det faktum att människor är mer ivriga att kämpa för sådana djurs rättigheter som upplevs vara söta eller människoliknande. Det kommer knappast som en överraskning. Många väljer säkert hellre att engagera sig i en kampanj vars syfte är att rädda gatuhundar eller gorillor än en kampanj för att bevara daggmaskar, bromsar eller ormar.

139

Faktum är ändå att de här spelar en minst lika viktig roll för ekosystemet som gorillor eller gatuhundar. Till exempel daggmaskar har en viktig roll i nedbrytandet av organiskt material och ormar håller bestånden av bland annat gnagare under kontroll.

Man kan också hävda att livet har ett egenvärde och att det är viktigt att skydda och främja allt liv för att skydda våra ekosystem, oberoende av om det är fråga om gorillor eller ormar. Begreppet liv är dock ytterst vagt och svårdefinierat. Det är klart att till exempel träd och mossa räknas som levande ting. Borde vi då respektera skogarnas och ängarnas naturliga liv på samma sätt som vi strävar efter att respektera djurlivets naturliga gång?

Har till exempel ett kärr egna rättigheter? Den norska ekofilosofen Arne Naess (1912–2009) tänker att ett berg, en flod eller ett kärr har samma egenvärde som en människa har. Att bygga ett hotell på ett berg eller att dränera ett kärr skulle således kränka bergets och kärrets egenvärde.

140

Många tycker säkert att detta är en provocerande tanke. Men varför skulle djur vara mera värda att skyddas än andra livsformer? Ett möjligt svar på frågan är att djur, till skillnad från berg, kan känna smärta och rädsla. Någon kunde kanske invända att vilda djur i sina naturliga liv också utsätts för smärta och rädsla, varför är då skada orsakad av människor värre än den skada en uggla orsakar sitt byte?

Man kan också utveckla argumentet och tänka på värdet av mikroorganismer som bakterier, amöbor och liknande mikroskopiska levande varelser. Det leder till en tanke om respekt för allt liv. Det är ett faktum att ingen av oss människor skulle vara här om det inte vore för bakterier, men borde vi eftersträva att skydda dem? Sjukdomsalstrande bakterier och vissa parasiter står i ett destruktivt förhållande till andra organismer.

Det kan alltså råda en nödvändig konflikt mellan parasitens och värdartens liv då parasitens välbefinnande återvinns på bekostnad av värdartens. Hur kan man i sådana fall då två organismers livsbetingelser står i konflikt, avgöra vilkendera är värd att skyddas?

Är människan mera värd än resten av naturen?

Varför befinner vi oss i en tid av växande miljöproblem? Vilka är de bakomliggande orsakerna till fenomen som global uppvärmning, stigande havsnivåer, växande erosion och artdöd? Vi kan förstås ge vetenskapliga förklaringar till vad som orsakar global uppvärmning, men vi kan också fråga oss varför människan varit så destruktiv mot sin egen livsmiljö?

Vilka kulturella, historiska och politiska element har skapat grunden för det beteende som har lett till våra nutida miljöproblem? På många sätt handlar svaren på den frågan om hur vi tänker på människans förhållande till naturen. I de flesta av fallen bakom de växande miljöproblemen är det människans handlingar som orsakat problemen. I de flesta fall är det människans handlingar som orsakar problemen. Är människan så priviligierad i förhållande till naturen att det kan berättiga de destruktiva konsekvenserna av hennes handlingar?

En uppfattning som betonar att människan är mera värd än resten av naturen kallas för en antropocentrisk uppfattning. Antropocentrism ger människan ett mandat att ta för sig av naturens resurser på bekostnad av resten av världen. I en antropocentrisk värld är det alltså människans välbefinnande som väger tyngre än djurrikets eller växternas välmående.

En sådan inställning återfinns i flera olika tankesystem, från liberalismens betonande av individens frihet till de monoteistiska religionernas människofokuserade perspektiv på godhet.

141

Man talar ofta om att människan har blivit likgiltig i förhållande till naturen och inte längre är kapabel att betrakta sig själv som en del av den. Många tidiga religioner och spirituella inriktningar har betonat att allt i naturen har en själ eller att naturen i sig är helig. De flesta av oss kan säkert känna igen bakgrunden till dessa tankar då vi upplever en känsla av förtrollning framför mäktiga naturfenomen som till exempel solnedgångar, åskväder, höga berg eller öppet hav. Teknologins framväxt och utvecklingen av ett teknokratiskt sätt att se på omvärlden har ändå gjort att vi i hög grad har börjat betrakta naturen som en stor maskin som kan användas för att producera saker åt människan.

Det moderna samhällets omättliga aptit för ekonomisk tillväxt är, enligt vissa kritiker, den främsta orsaken till de växande miljöproblemen. Då människan hela tiden strävar efter mer och mer materiell välfärd menar vissa att det oundvikligen kommer att leda till miljöförstörelse, eftersom det inte finns tillräckligt med resurser på jorden för att garantera en konstant ekonomisk tillväxt. Är det möjligt att säkra en jämnt större materiell välfärd på ett miljövänligt sätt? Om det inte är möjligt, finns det gränser för hur mycket materiell välfärd människan har rätt till på bekostnad av resten av planeten?

Den antropocena eran: ett planetärt perspektiv En tanke som nyligen har fått uppmärksamhet är att mänskligheten gått in i en ny geologisk epok, den antropocena eran. Genom industrialiseringen och andra energiintensiva människoskapade projekt har vi påverkat planeten till den grad att människan numera har möjlighet att påverka planetens ekologi. I framtiden kommer geologer att se människans spår från dessa tider i allt från berg till trädens ringar.

Den brittiska klimatforskaren Chris Rapley uppmanar oss att reflektera över de konsekvenser som denna nya tidsperiod kan tänkas ha. Han ber oss att tänka oss jorden som ett stort rymdskepp som försäkrar människornas överlevnad i den annars dödliga rymden. Enligt Rapley vore det otänkbart att vi – om vi åkte på ett äkta rymdskepp – skulle börja mixtra med de system som förser oss med mat, vatten och ett stabilt klimat på rymdskeppet. Ändå har människan nu i så hög grad påverkat vår planets olika system att vi inte längre kan stå och se på från sidan.

Den finländska filosofen Susanna Lindberg varnar oss ändå för att tolka tanken om att människan lämnar spår på jorden som en väldigt dramatisk händelse. Vi tänker oss kanske att människan nu formar jordklotet efter sin egen bild. Enligt Lindberg är det helt naturligt att livet i en bred mening lämnar efter sig spår. Vissa spår kan vara vackra och

142

produktiva, men livet producerar också andra slag av spår: avfall, smuts och slitage.

Tanken om den antropocena erans framfart leder förstås till frågan vad vi ska göra åt saken. Den finländska filosofen Tere Vadén påpekar att själva tanken om det antropocena inte automatiskt leder till någon särskild politisk eller etisk åskådning. Enligt Vadén kan man tolka det antropocena som att människan borde sträva efter att begränsa sin egen aktivitet, men också som att människan allt mer aktivt måste sträva efter att forma jordklotet.

UPPGIFTER 3. I vilka sammanhang har du stött på begreppen naturlig/onaturlig? Hur tycker du att vi ska förhålla oss till dem?

4. Vad anser du om tanken att ett berg eller en bakterie har ett egenvärde? Diskutera.

143

3.

KÖN OCH GENUS Fastän tidigare filosofer ibland tangerat frågan om kön är det först via feminismens uppsving på 1900- och 2000-talet som den på allvar gjorts till en filosofisk fråga. I dag är könsfrågor en central komponent i flera olika filosofers tänkande.

Feminismens ursprung och enande tanke är en politisk ståndpunkt och ett engagemang som kämpar mot kvinnans sämre ställning i samhället. De tidiga feministiska tänkarna beskrev och kritiserade de sociala och ekonomiska ojämlikheter mellan män och kvinnor som de bevittnade på olika håll. De lyfte fram att kvinnor ofta inte hade tillträde till utbildning, förmögenhet, många yrken och politiska ämbeten. Utöver denna grundtanke har feminismen särskilt under de senaste decennierna utvecklats i så många olika riktningar att man inte kan tala om ett enat feministiskt tänkande.

På ett filosofiskt plan kan man konstatera att könsproblematiken är en moral- och samhällsfilosofisk fråga, eftersom den berör kvinnans kulturella och samhälleliga ställning och ojämlikheter mellan könen. Samtidigt är könsproblematiken också en viktig ontologisk och metafysisk fråga.

Man kan till exempel ställa frågor som: vad innebär det att vara av ett visst kön? Hur många kön finns det? Finns könsskillnaden överhuvudtaget?

Könet banar sin väg in i filosofin En tidig kvinnlig filosof som lyfte fram kvinnans roll och situation i samhället är den brittiska upplysningstänkaren Mary Wollstonecraft (1759– 97). I sin skrift Till försvar för kvinnans rättigheter argumenterar hon för att olikheten i utbildning är en av de största faktorer som ger upphov till ojämlikhet mellan könen. På 1700-talet gavs kvinnor sällan möjlighet att

144

utveckla sitt förnuft och sin förmåga till systematiskt tänkande. På det här sättet skapade samhället kvinnor som männen sedan kunde uppfatta som barnsliga och känslostyrda. Genom att erbjuda en likvärdig grundläggande utbildning åt alla skulle kvinnorna ges möjlighet att ta i bruk hela sin intellektuella och moraliska kapacitet vilket, enligt Wollstonecraft, skulle vara till nytta både för kvinnorna och för hela samhället.

Simone de Beauvoir (1908–86) är ett av de mest kända namnen inom 1900-talets filosofiska diskussion om kön. I sitt filosofiska huvudverk Det Andra Könet presenterar hon tanken att mannen genom historien konstruerats som en norm för mänsklighet, medan kvinnor betraktats som ‘det andra könet’. Kvinnan har gjorts till den Andre i förhållande till mannen. de Beauvoir förnekar inte biologiska skillnader mellan könen, men anser att sociala rollmodeller och samhällelig status är av avgörande betydelse för hur man uppfattar sig själv. Man talar därför i dag ibland om socialt kön eller genus för att förtydliga skillnaden mellan det biologiska och det sociala. de Beauvoir påvisar särskilt hur kön används för att markera olikheter för vad man kan, får eller ska göra.

De Beauvoir kritiserar det som hon kallar för en essentialism gällande kön, nämligen tanken om att vårt kön har ett väsen som medför att vi är på ett visst sätt, med andra ord att det bestämmer personligheten. I den existentialistiska filosofin som utvecklades av bland andra de Beauvoir och Sartre betonas steget från väsenstänkande till att förstå människan utgående från hennes existentiella villkor, det vill säga att inse att människan inte utmärks av något visst och på förhand givet väsen. Mänsklig existens inbegriper en frihet att forma sig själv, trots att vi enbart kan forma oss själva utgående från givna omständigheter.

De Beauvoirs tänkande om kön kan sammanfattas genom den kända tes hon presenterar i Det Andra Könet: ”man föds inte till kvinna, man blir det”. Det vi förknippar med kvinnlighet och manlighet är resultatet av en lång historisk och social process som inleds redan innan vi föds, till exempel med spekulation gällande barnets kön och olikheter i förväntningar på barnet. Normer som på ett socialt plan är bundna till kön inpräntas i var och en, både kvinna och man, då vi går igenom olika stadier i våra liv, men de kan också motarbetas om man blir medveten om dem.

Genom historien har man till exempel ansett att kvinnor på grund av sitt kön är svaga, oförmögna att ta hand om sig själva, impulsiva och till och med hysteriska. Sådana tankegångar har använts för att hålla kvinnor utanför offentligheten, vetenskapen, politiken och arbetslivet. Det manliga könet, som förknippas med karaktärsdrag som styrka, vuxenhet, stabilitet och ansvarstagande, har däremot konstruerats som norm för mänskligheten.

145

Alla spelar teater Varje morgon utför vi alla någon sorts ritual. Du borstar kanske tänderna, duschar, sätter på en viss sorts deodorant och fixar ditt hår på ett visst sätt. Allt det här gör du för att din kropp ska passa in i ett socialt sammanhang.

Du vill inte att människor ska tro att du är ovårdad, luktar illa eller, eventuellt – om du är man – doftar som en kvinna, eller tvärtom. Efter det väljer du kläder och de ska kanske också se ut så att de kan kopplas samman med en manlig eller kvinnlig stil.

Då vi utför dessa ritualer liknar vi skådespelare som sminkar sig och väljer ut rätt kläder som passar för en roll i en föreställning.

Filosofen Judith Butler utvecklar många av de Beauvoirs tankar i sin bok Genustrubbel. Butler skriver om hur vi alla på vårt sätt spelar teater inför andra för att bli erkända som tillhörande ett visst kön. Hon anser att kroppar och erkännande, det vill säga våra försök att vara synliga i andras ögon, är intimt sammankopplade: för att existera i andras ögon som varelser av ett visst kön, måste vi få ett mått erkännande av andra. Det finns en stor mängd normer som säger hurdana vi borde vara, hur vi ska tala, se ut och bete oss för att räknas till ett visst kön. I Butlers tänkande formar alla dessa samhälleliga regler ett nätverk och vi får erkännande för vårt kön när vi följer dem, men blir lätt osynliggjorda och utsatta för andras hån eller till och med våld om vi bryter mot dem. Att foga sig till de samhälleliga normerna innebär ofta mycket konkret att ändra på sin kropp: håret ska vara på ett visst sätt, män ska ha muskler, kvinnor ska sminka sig, raka armhålorna och så vidare.

Butler skriver att kön är ett performativt fenomen, det vill säga att vi genom att uppträda som personer av ett visst kön formar oss till personer av detta kön: vi blir alltså pojkar eller flickor genom att uppträda som pojkar eller flickor. Det vi har under kläderna kan förstås spela en roll, men det är sällan andra människor under normala omständigheter har insyn i det. Vanligtvis är det genom vårt utseende, vårt sätt att tala, vara och bete oss som vi signalerar vårt kön till omvärlden. Misslyckas vi med att uppträda enligt samhällets regler faller vi utanför och kan i värsta fall utsättas för andras hån eller våld.

Enligt Butler existerar män och kvinnor inte som två binärt skilda väsen.

Det finns penisar, vaginor och andra könsorgan men vad vi väljer att fästa uppmärksamhet vid då vi kallar någon för en man eller kvinna är, enligt henne, starkt påverkat av sociala normer.

146

Mera än bara kön En central insikt inom den samtida feministiska filosofin är att det finns många andra maktförhållanden och skillnader människor emellan som är viktiga att iaktta då vi funderar över hur kön påverkar vår ställning i världen. Det kan vara problematiskt att endast beakta en enskild egenskap, som till exempel kön, och genom den förklara en människas identitet och ställning. Vi är alla mera än bara vårt kön. Många för i dag därför samman en rad olika skillnader som samverkar och påverkar den enskilda individens livsvillkor. Till dessa hör, förutom kön, även ekonomisk ställning, etnicitet, ålder, språk och kulturella faktorer. Det här tankesättet kallas för intersektionalitet. Ett intersektionalistiskt perspektiv skulle till exempel betona skillnaden i social position mellan att vara en rik ­europeisk kvinna och att vara en fattig kinesisk kvinna. Då handlar det inte endast om att iaktta könet utan också den ekonomiska och kulturella bakgrunden en person kommer från. En rik europeisk kvinna har många sociala och ekonomiska fördelar som en fattig kinesisk kvinna inte har, för att förstå dessa räcker det alltså inte med att se endast på maktstrukturer som har att göra med kön.

Den här synen lyfter fram upplevelser av icke-vita feminister på olika håll i världen. Till exempel den amerikanska medborgarrättsaktivisten och forskaren i svart feministisk juridisk teori Kimberlé Crenshaw, som införde begreppet intersektionalitet, argumenterar för att hennes ställning i samhället påverkas av både kön och hudfärg. Till exempel i USA har mörkhyade kvinnor överlag mycket svårare att uppnå jämlikhet än ljushyade kvinnor. Tanken med intersektionalitet är alltså att utvidga analyserna gällande kön till andra områden.

UPPGIFTER 5. Vad anser du om Judith Butlers teori om att kön inte existerar i någon definitiv bemärkelse?

6. Vilka element (kön, ålder och så vidare) upplever du att är centrala för identitet? Vilka element är till nytta eller till skada i olika sammanhang? Varför?

147