Hi2 blädderex

Hi2

I boken behandlas första världskriget och mellankrigstidens nya världsordning, som blev en grogrund för andra världskriget. Folkmorden under 1900-talet tas upp, liksom kalla krigets ideologiska och politiska tudelning av världen, de forna koloniernas frigörelse samt konflikterna i Mellanöstern. I En värld beskrivs också 2000-talets globala verklighet, med framväxten av maktfaktorer som Kina och Ryssland och olika organisationer som strävar efter att upprätthålla fred och möjliggöra internationellt samarbete.

Historiebruk som fenomen är i fokus, och läsaren får råd för hur man besvarar en bilddokumentuppgift i realprovet i historia i studentexamen. Boken innehåller också gott om uppgifter och förklaringar av centrala begrepp.

EN VÄRLD – INTERNATIONELLA RELATIONER

– INTERNATIONELLA RELATIONER

I En värld står konflikter och samarbete mellan olika länder i fokus. Boken tar avstamp i 1800-talet, då ideologier som nationalism, imperialism och socialism växte fram.

Tillsammans med de allianser som uppstod i Europa skapade dessa ismer grunden för de konflikter som präglade en stor del av 1900-talet.

EN VÄRLD

En värld – internationella relationer är läroboken för gymnasiets andra obligatoriska kurs i historia. Boken följer gymnasiets läroplan 2016.

Hi2

Tom Gullberg & Sture Lindholm

ISBN 978-951-52-4225-9

9 789515 242259

Schildts & Söderströms

Hi2

EN VÄRLD – INTERNATIONELLA RELATIONER Tom Gullberg & Sture Lindholm

Schildts & Söderströms

Schildts & Söderströms www.sets.fi Redaktör: Lari Assmuth Ombrytning & layout: Jukka Iivarinen / Vitale Ay Omslag: Jukka Iivarinen / Vitale Ay Illustrationer & fotografier: se förteckning på s. 253 © 2019 Tom Gullberg, Sture Lindholm och Schildts & Söderströms Kopieringsförbud Det här verket är en lärobok.

Verket är skyddat av upphovsrättslagen (404/61).

Det är förbjudet att fotokopiera, skanna eller på annat sätt digitalt kopiera det här verket eller delar av det utan tillstånd. Kontrollera om läroanstalten har gällande licenser för fotokopiering och digitala licenser.

Mer information lämnas av Kopiosto rf www.kopiosto.fi.

Det är förbjudet att ändra verket eller delar av det.

Fondernas samarbetsgrupp som består av Svenska kulturfonden, Svenska Folkskolans Vänner, Föreningen Konstsamfundet och Lisi Wahls stiftelse för studieunderstöd har beviljat ekonomiskt stöd för utgivningen av detta läromedel.

Utgiven med stöd från Stiftelsen Finlandssvensk Bokkultur.

ISBN 978-951-52-4225-9 1 upplagan, 1 tryckningen 2019

FÖRORD Det här är en bok som handlar om internationella relationer. Främst behandlas internationella relationer mellan olika stater. Stater har genom historien fört krig mot varandra, men även samarbetat med varandra. Olika stater har tillsammans grundat flera internationella organisationer, med Förenta Nationerna (FN) som det mest kända exemplet i vår egen tid. I en allt mera internationell värld har det uppstått olika internationella organisationer även utan staters medverkan, såsom Röda Korset, Amnesty International och Greenpeace.

Under det sekel som främst behandlas i denna bok, 1900-talet, har kontakterna världen över vuxit explosionsartat, och ett stort antal statliga och andra internationella organisationer agerar i syfte att påverka det internationella läget.

Det växande antalet internationella organisationer utan direkta kopplingar till stater är ett tydligt exempel på en tilltagande globalisering, där inte endast regeringar utan också fria intressegrupper samarbetar med varandra över hela världen.

I ett längre historiskt perspektiv har internationella relationer i allmänhet bestått av krig och konflikter. När människan blev mera bofast uppstod det allt oftare konflikter om jord, vatten och naturresurser. Men strävan efter fred och samförstånd är ett annat särdrag i de internationella relationernas historia.

Fokus i kursen ligger på internationella relationer, konflikter och samarbetssträvanden från början av 1900-talet fram till vår egen tid. Tyngdpunkten har valts utgående från insikten att det förra seklets svåra händelser – två världskrig, en genomgripande ideologisk konflikt i form av kalla kriget och många svåra väpnade konflikter – på ett konkret sätt påverkat den värld vi själva lever i. Europa fungerar som vår utsiktspunkt, men ur det globala perspektivet beaktas hela världens internationella relationer på ett eller annat sätt.

Vi vill rikta vårt varma tack till vår kollega Johanna Wassholm som kommenterat och sakgranskat vårt manuskript, Christina Juthas som språkgranskat vår text och vår förlagsredaktör Lari Assmuth som gjort ett idogt bildarbete och sett till att texten blev en bok. Vårt arbete har ekonomiskt möjliggjorts av Fondernas samarbetsgrupp (Svenska kulturfonden, Svenska Folkskolans Vänner, Föreningen Konstsamfundet och Lisi Wahls stiftelse för studieunderstöd) och av Stiftelsen Finlandssvensk Bokkultur, för vilket vi önskar framföra vårt varma tack.

Vasa och Ekenäs, Mars 2019 Tom Gullberg & Sture Lindholm

INNEHÅLL kapitel 1 Grunderna i internationell politik

6

Stater och det europeiska statssystemet Utrikespolitik och diplomati Internationella organisationer Historiebruk – historien som politiskt redskap

8 11 14 15

kapitel 2 Kampen om världsherraväldet

18

Maktförändringar i Europa under 1800-talet Nationalismen som hot mot den traditionella ordningen Tyskland rubbar maktbalansen Imperialismen – kampen om hegemonin i världen

20 23 24 26

kapitel 3 Världen i brand

30

Första världskriget En ny världsordning

32 48

kapitel 4 Från krig till krig

60

De internationella relationerna under mellankrigstiden 62 Demokratins kris i Europa 69 Vägen till ett nytt världskrig 80 Att besvara bilddokumentuppgifter 92

kapitel 5 Andra världskriget

94

Världskrigets inledande skede Andra världskrigets följdfenomen Människorättsfrågor, förintelsen och andra folkmord

96 110 115

kapitel 6 Kalla kriget – en ny ideologisk världsordning etableras 126 En delad värld Terrorbalans, kapprustning och militära allianser Kalla krigets politiska spänningar och konflikter Inre spänningar i öst och i väst Kalla krigets fredsdiplomati Ekonomisk blockbildning under kalla kriget Avkoloniseringen och dess följder

128 133 140 151 157 158 160

kapitel 7 Kalla krigets slut och följder Supermakten Sovjet­unionens sammanbrott Folkdemokratierna frigör sig

168 170 173

kapitel 8 Mellanöstern – en internationell krishärd 192 Bakgrunden till Mellanöstern­konflikten Iranska revolutionen och dess följder

194 205

kapitel 9 Ny globaliserad värld efter kalla kriget

214

USA – världens enda supermakt för några år Kina – en ny konkurrerande stormakt under 2000-talet Putins Ryssland återtar stormaktsroll Andra globala maktfaktorer Strävan efter fred och trygghet i en instabilare värld

216 219 223 228 230

kapitel 10 Historiebruk i de internationella relationerna

238

Vad är historiebruk?

Politiskt historiebruk som verktyg

240 241

Begrepp 246 Bildrättigheter 253

kapitel 1

Grunderna i internationell politik Internationella relationer uppstår när stater samarbetar med varandra. Men stater har genom historien också fört krig mot varandra, och när det uppstått konflikter har man på internationell nivå försökt skapa system som löser och motverkar konflikter. Stater har till­ sammans grundat till exempel Förenta Nationerna (FN), som i vår egen tid är den organisation som tydligast kännetecknar det internationella samfundet.

I en allt mera internationell värld har det uppstått olika internationella organisationer även utan staters med­ verkan, så som Röda Korset, Amnesty International och Greenpeace. Den globaliserade världen har blivit mindre, och knyts ihop av olika typer av organisationer på såväl statlig som individuell nivå.

En soldat från Nepal fungerar som fredsbevarare för Förenta Nationerna, och övervakar den humanitära hjälp som släpps ner över Haiti efter en förödande jordbävning i januari 2010.

STATER OCH DET EUROPEISKA STATSSYSTEMET

Festbankett i Amsterdam för att fira freden i Westfalen 1648, som avslutade det 30-åriga kriget. Målningen är utförd av den nederländska konstnären Bartholomeus van den Helsts (1613–1670).

8

Staten har länge varit den mest centrala bestånds­ delen i de internationella relationernas historia.

Den enskilda staten har agerat i relation till andra stater. Då stater inte varit ense om varandras mål och ambitioner har olika former av konflikter uppstått.

Ofta talar man om ett statssystem, till exempel det europeiska statssystemet. Då avses ett system där staterna har reglerat sina rättigheter och skyl­ digheter i relation till varandra. Ett statssystem kräver alltså något slags avtal, till exempel ett fredsfördrag eller överenskommelser som grun­ dar sig på internationell rätt. Den del av rätts­ systemet som reglerar förhållandet mellan stater och internationella relationer överhuvudtaget, den så kallade folkrätten, började växa fram från och med 1600-talet. Det var också då som det kyrkliga inflytandet över staterna minskade. Under medeltiden uppfattades det politiska ledarskapet

– furstarna – vara utnämnt ”av Guds nåde”, vilket innebar att den katolska kyrkan hade stort in­ flytande över staters såväl inrikes- som utrikes­ politik. Reformationen bröt det här förhållandet i de protestantiska staterna under 1500-talet, men den slutliga vattendelaren i det europeiska stats­ systemets historia var fredsavtalen i Westfalen år 1648, som gjorde slut på det långvariga och för civilbefolkningen förödande trettioåriga kriget (1618–1648). Genom freden i Westfalen fastställ­ des att varje stat har full suveränitet, det vill säga att varje erkänd stat har självständighet och oav­ hängighet i förhållande till andra stater och utövar sitt maktmonopol (genom polis och militär) inom det egna territoriet.

Suveränitet Ända sedan freden i Westfalen har suveränitets­ principen varit viktig i de internationella relatio­ nerna. En stat som ensidigt angriper en interna­ tionellt erkänd stat – genom att till exempel

G ru n d e r n a i i n t e r n at i on e ll p o l i t i k

Soldater från USA gör efterspaningar i Baqubah i Irak i april 2007. USA gick in i Irak och störtade Saddam Husseins regim 2003, och var kvar i Irak med stora trupper ännu 2007.

olovligt gå in på en annan stats territorium – bry­ ter mot folkrätten. I värsta fall leder kränkningar av en stats suveränitet till krig mellan två eller flera stater, men ofta kan konflikterna också lösas genom förhandlingar – det som kallas diplomati.

I vår egen samtid får vi också i fredstid läsa om stater som anklagar varandra för till exempel kränkningar av luftrummet, det vill säga att en stats militära flygplan olovligt har flugit in över en annan stats territorium. Dylika kränkningar kan ske av misstag, men kan också uppfattas som medvetna provokationer i ett pågående maktspel mellan stater.

Internationella relationer är inte enbart kon­ flikter och krig, utan även samarbete mellan sta­ ter. Konflikterna och krigen har dock präglat en påfallande del av de internationella relationernas historia. På 1700-talet menade den kända filo­ sofen Immanuel Kant att demokratiska stater inte skulle kriga mot varandra. Också i vår egen samtid har diktaturer lättare att driva sina egna

Gru n dern a i in te rnati one l l pol i ti k

intressen och att även ställa till krig, men inte är det helt ovanligt att demokratiska stater ibland försöker driva igenom egna mål med våld.

Orsakerna till krig kan alltså inte enbart för­ klaras med staters styrelseskick. Ett reellt eller upplevt hot mot säkerhet och trygghet kan leda till att en stat agerar aggressivt, antingen i förebyg­ gande syfte eller för att förhindra ett konkret hot.

Den formen av aggressioner riskerar att snarare öka än minska antalet fientligt inställda stater. Ett konkret exempel på det är USA, vars militära in­ gripanden i Mellanöstern (till exempel Irak) inte har minskat otryggheten, utan snarare skapat ett intensivare hot i form av terrorism.

Geopolitik Vissa stater har, eller upplever sig ha, ett besvärligt geopolitiskt läge, vilket innebär att de upplever statens geografiska position som viktig – och möj­ ligen hotad. Dessa stater kan till exempel på sina

9

Gibraltar har alltid haft en stor geopolitisk betydelse, i och med att halvön sticker ut i det smala sundet mellan Europa och Afrika. Den som kontrollerar Gibraltar, kontrollerar även sjövägen mellan Atlanten och Medelhavet, och därför har det inte varit i Storbritanniens intresse att överlåta halvön till Spanien.

10

territorier ha naturresurser som grannstaterna gärna vill få tillgång till. Stater som har en central geografisk position för till exempel handel kan även starkare uppleva andra staters aggressiva in­ tresse. För att trygga sina handelsvägar, och för att kunna kontrollera en stor del av varutransporterna in i Medelhavet, upplever Storbritannien att be­ sittningen av Gibraltar är mycket viktig. Också Turkiet upplever att kontrollen över Bosporen mel­ lan Svarta havet och Medelhavet är såväl ekono­ miskt som geopolitiskt viktig. Också Finlands långa gräns mot Ryssland har en geopolitisk betydelse.

Det finns också stater som råkar ha en geo­ politisk position som genom historien nästan per automatik påverkat statens utrikespolitiska sväng­ rum. Grannstaterna kan till exempel vara mycket expansionsvilliga, eller stå i konflikt med varandra.

Polens utsatta position mellan Tyskland och Ryss­ land är ett typiskt exempel. USA:s geopolitiska läge har å andra sidan alltid upplevts som mycket tryggare, eftersom ingen ärkefiende varit statio­ nerad i det omedelbara grannskapet. Vi kommer i den här boken att läsa om en av de få gånger som USA upplevt ett direkt säkerhetspolitiskt hot, näm­ ligen Kubakrisen, då Sovjetunionen placerade missiler på Kuba i USA:s omedelbara grannskap.

Terrorangreppen mot New York och Washington den 11 september 2001 blev dock den första kon­ kreta upplevelsen av ett externt angrepp mot det amerikanska territorietsedan anfallet på Pearl Harbor under andra världskriget.

Stater som internt har större resurser har större möjligheter att utöva en expansionistisk politik.

Dylika stater kan genom att utnyttja sin styrka

G ru n d e r n a i i n t e r n at i on e ll p o l i t i k

lättare göra nya erövringar. Territoriets storlek, dess naturresurser och statens geografiska position är fördelar som vissa stater har. Vissa mäktigare stater kan även ha större mänskliga resurser – ett humankapital – i form av stor folkmängd, utveck­ lad samhällsstruktur och välutbildad befolkning.

Stater som USA och Ryssland, och i allt större utsträckning också Kina, har i kraft av dylika re­ surser ofta kunnat agera aggressivt på den inter­ nationella arenan.

Det kan även finnas en etniskt-språklig eller nationell dimension bakom drivkraften att ex­ pandera. Om det finns en politisk uppfattning om att det ”egna folket” – som talar samma språk och som har en likadan kulturell identitet – tvingas leva på ”fel sida” om gränsen finns det en risk för gränskonflikter. Tyskland hävdade till exempel inför andra världskriget att den tyskspråkiga be­ folkningen utanför Tyskland gränser – och främst i Österrike och Tjeckoslovakien – bör anslutas till Tyskland.

Krig och konflikter kan ha många samhälleliga och sociala orsaker. Också fredligt sinnade stater kan på grund av omständigheterna bli tvingade till militärt våld, om inte för någon annan orsak än i självförsvar. Vi kommer att bekanta oss med många olika exempel på motiv till konflikter i denna bok.

UTRIKESPOLITIK OCH DIPLOMATI Någon form av utrikespolitik har säkert bedrivits av stater redan långt innan modern diplomati hade utformats. Utrikespolitik handlar om vad varje enskild stat önskar uppnå i förhållande till den internationella omgivningen. En stats utrikes­

Gru n dern a i in te rnati one l l pol i ti k

politik har också samband med dess inrikespoli­ tik. Politiker som är valda i fria demokratiska val bör ju med tanke på följande val föra en utrikes­ politik som tillfredsställer väljarna. Som den franske utrikesministern Talleyrand påpekade i början av 1800-talet: ”Att skilja utrikespolitik från inrikespolitik är som att dra ett streck i vatten.”

I moderna demokratier är det sannolikt att ett regeringsskifte också medför förändringar i den utrikespolitiska orienteringen.

Statsskicket har en stor inverkan på både utrikes­ politisk inriktning och beslutsgång. I diktaturer kan den utrikespolitiska eliten fatta både snabba och hårdhänta beslut, t.ex. om krig, men de får sällan något stort internationellt stöd. En stats dominerande politiska ideologi påverkar högst troligt även den internationella orienteringen. En socialistisk stat samarbetar helst med andra so­ cialistiska stater, stater med liknande religiös in­ riktning finner varandra lättare än andra, och stater med en liknande syn på folkrätt och mänsk­ liga rättigheter har lättare att driva gemensamma intressen.

USA:s president Donald Trump och Nordkoreas ledare Kim Jong Un på historiskt möte den 12 juni 2018 i Singapore. En viktig del av den fredliga diplomatin består av att politiska ledare från stater i konflikt kan mötas personligen och i bästa fall dämpa eller lösa motsättningarna.

11

Värden och ideologier splittrar och förenar i internationella relationer. Bilden är en propagandaplansch med Kubas revolutionära socialistiska ledare Fidel Castro och Sovjet­unionens ledare Nikita Chrusjtjov: ”Länge leve det eviga och obrytbara sam­ arbetet mellan de sovjetiska och kubanska folken”.

12

Idealism och realism Traditionellt har man beskrivit utrikespolitiska ambitioner utgående från å ena sidan en idealis­ tisk tradition och å andra sidan en realistisk tradi­ tion. Enligt detta synsätt bedriver en stat som prioriterar folkrätt och mänskliga rättigheter en idealistisk utrikespolitik, vilket tar sig uttryck i en betoning av demokrati och mänskliga rättighe­ ter, i en prioritering av samarbete och nedrustning, och i en stark tilltro till övernationella organisatio­ ner, t.ex. Förenta Nationerna (FN). Företrädarna för en realistisk utrikespolitik utgår i stället från att varje stat primärt driver sina egna intressen, de betonar den egna statens suveränitet och upp­ fattar kritik mot den egna statens politik som in­ blandning i en suverän stats inre angelägenheter.

Den amerikanska presidenten Donald Trumps ”Amerika först”-politik är ett bra exempel på en realistisk utrikespolitik, som även uttalat går ut på att USA:s utrikespolitiska agerande främst bör gynna USA. Företrädaren Barack Obama var

däremot mera uttalat inriktad på att genomföra en utrikespolitik som skulle leda till en fredligare värld, trots amerikanska uppoffringar.

Ett annat för oss närliggande exempel är den så kallade finlandiseringsdebatten om Finlands utrikespolitik. Under kalla krigets tid anpassade sig Finland till sin stora östliga granne, super­ makten Sovjetunionen, till den grad att man i Tyskland lanserade begreppet finlandisering för att beskriva en stat som i så stor utsträckning är beroende av en annan stat att den i praktiken för­ lorat sin suveränitet. Finland kunde t.ex. inte närma sig västeuropeiska organisationer (som EEC, nu­ varande EU) utan att ta hänsyn till Moskvas in­ ställning. Om man utgår från ett idealistiskt synsätt kunde Finlands hänsynstagande till Sovjetunionen kritiseras som stöd till en odemokratisk regim, men med en realistisk bedömning var Finlands medgörlighet gentemot Moskva en klok politik som främst syftade till att bevaka Finlands pri­ mära intressen, det vill säga statens säkerhet och suveränitet.

Diplomati Utrikespolitik handlar om vad stater önskar uppnå på den internationella arenan, medan det diplo­ matiska systemet är en arena för olika staters utrikespolitik. Diplomati kan beskrivas som ett system för formellt umgänge mellan stater. Diplo­ mati har utvecklats för att etablera kontakter mel­ lan stater, såväl när det gäller handel som politiskt samarbete. I konfliktsituationer har diplomatin kunnat fungera som en förhandlingsmetod. De fientliga parternas diplomater ska trots en kon­ flikt kunna kommunicera lugnt och artigt – om än inte nödvändigtvis vänligt – med varandra.

Det här fungerar dock inte alltid klanderfritt, och

G ru n d e r n a i i n t e r n at i on e ll p o l i t i k

man kan ibland läsa om länder som avbryter sina diplomatiska relationer på grund av någon kon­ flikt. I sådana fall är det ofta diplomater från andra stater som försöker ha en medlande roll mellan de stridande parterna. Till exempel det strikt neutrala Schweiz ambassader har ofta fung­ erat i en sådan medlarroll, och för det mesta i hemlighet.

Diplomatin uppfattas även som en garanti för förbättrade förbindelser och ökad förståelse, med syftet att minimera riskerna för öppna väpnade konflikter. Det här är själva grundtanken bakom etableringen av ambassader – beskickningar – i olika staters huvudstäder. De utländska ambas­ sadörerna skall med sin närvaro markera den formella, och helst fredliga, förbindelsen staterna emellan. Till deras grundläggande uppgifter hör att på laglig väg informera sig om förhållandena i stationeringslandet, och rapportera om dessa till den egna regeringen. Därigenom kan den egna regeringens förståelse för den aktuella statens po­ sition förbättras. Ambassadörerna samlar infor­ mation genom att utnyttja allmänna kanaler i form av dagstidningar och annan nyhetsförmedling, samt genom diskussioner med nyckelpersoner, såsom politiker, tjänstemän, journalister och in­ tellektuella i mottagarlandet. Om den diplomatiska personalen försöker komma åt hemlig informa­ tion handlar det om spionage, vilket är förbjudet inom diplomatin.

Varje stats utrikesförvaltning sysslar aktivt med strategiskt tänkande. Rapporterna från am­ bassaderna utomlands analyseras, den internatio­ nella politiken tolkas, och utgående från analys­ arbetet utformas den utrikespolitiska linjen. Det strategiska arbetet blir tydligast i samband med konfliktlösning. Vid sådana tillfällen kan aktö­ rerna utnyttja en rad olika strategier, vars effekter

Gru n dern a i in te rnati one l l pol i ti k

alltid borde analyseras noga såväl ur ett kortsik­ tigt som mera långsiktigt perspektiv. Utgående från historiska erfarenheter är åtminstone föl­ jande strategier tillgängliga: 1. Gå till direkt väpnat angrepp mot motparten.

2. Ställa politiska krav på motparten, med hot om väpnat angrepp. Då bör man också vara beredd att vid behov verkställa hotet.

3. Diplomatisk kohandel – ”du får något som du vill ha, jag får något som jag vill ha”, därefter är bägge parter nöjda.

4. Ställa krav som man vet att motparten inte kan gå med på, och så småningom erbjuda en kompromiss som även tillfredsställer den egna hemmaopinionen.

5. Skapa skenbeslut, det vill säga bluffa i syfte att tillfredsställa opinioner i de inblandade sta­ terna. Det kan handla om att acceptera någon

Rysslands ambassad i Helsingfors. Utgående från gatuadressen brukar man ofta tala om ”Fabriksgatan” när man avser det stora grannlandets beskickning i Finland. Arkitektur har betydelse i diplomatin: En stat som vill markera sin vikt flyttar in sin representation i en byggnad som signaler makt, pompa och ståt.

13

form av lösning om ett visst antal år, och så utgår man ifrån att den politiska situationen är en annan när lösningen borde genomföras.

6. Stater försöker undvika prejudikat (ett beslut som fungerar som vägledning för likadana problem). I varje förhandling är det viktigt att tänka igenom konsekvenserna av ett beslut.

Om en regering ger vika för en självständig­ hetsrörelse inom den egna staten kan beslutet bli prejudicerande för liknande fall: ”varför får de, men inte vi?” Å andra sidan kan det vara vägvinnande att lura motparten till ett beslut som kan tolkas som prejudikat – ”ni har ju redan lovat dem, så då bör ni lova oss samma sak”.

INTERNATIONELLA ORGANISATIONER Den organiserade världen har blivit större, i synnerhet sedan andra världskriget. Före första världskriget hade stater kommit samman till mera systematiska möten närmast i samband med fredsförhandlingar.

Fredskonferensen efter första världskriget re­ sulterade i uppkomsten av Nationernas förbund (NF), den första mellanstatliga organisationen med politisk inriktning. Efter andra världskriget uppstod Förenta Nationerna (FN), som fortfa­ rande idag fungerar som världens främsta över­ nationella organisation. Att FN är en övernationell organisation innebär att det inom organisationen fattas beslut som medlemsstaterna förbinder sig att följa, vilket innebär att medlemsstaterna i viss mån – men frivilligt – gett ifrån sig den natio­ nella suveräniteten. Under 1950-talet uppstod även en rad andra mellanstatliga organisationer,

14

såsom Nordiska rådet och EEC (Europeiska eko­ nomiska gemenskapen) – föregångaren till nu­ varande Europeiska unionen (EU). Det som är gemensamt för alla dessa organisationer är att de knyter ihop olika staters regeringar med varandra.

Merparten av världens stater förenas numera i ett nätverk av olika mellanstatliga organisationer, som driver olika typer av intressen. Ett exempel på en stat som medvetet strävar efter att undvika bindningar till övernationella organisationer är Schweiz, som ända fram till år 2002 inte heller var medlem i FN. Det internationella systemet påverkas inte en­ bart av olika mellanstatliga organisationer, utan även av andra stora internationella organisationer som inte är direkt anknutna till staters regeringar.

Sådana icke-statliga internationella organisationer brukar ofta kallas NGO – en förkortning av NonGovernmental Organization. Bland dem finns till exempel centrala organisationer inom den huma­ nitära sektorn, inte minst Röda Korset, som grun­ dades redan 1863. Olika folkrörelser, till exempel inom sektorerna idrott, miljö och mänskliga rät­ tigheter, är även kraftfulla NGO-aktörer i dagens internationella politik (bl.a. Greenpeace, Amnesty International, Internationella olympiska kommit­ tén). Sedan tiden efter andra världskriget har även ekonomin globaliserats till den grad att även de stora multinationella bolagen – inte minst inom råvarubranscher som olja och livsmedel – blivit en internationell maktfaktor.

De internationella relationerna formas å ena sidan av ett samspel och å andra sidan av ett spänningsfyllt förhållande mellan enskilda reger­ ingar, övernationella organisationer och NGO:er – det är inom ramen för denna komplexa struktur vi försöker finna en förståelse för världens inter­ nationella relationer.

G ru n d e r n a i i n t e r n at i on e ll p o l i t i k

OS – politiska spel I slutet av 1800-talet uppstod den olympiska rörel­ sen, som i praktiken utgör världens största NGO och som idag har 205 nationella medlemsorganisa­ tioner. De första moderna olympiska spelen i Aten år 1896 var ett uttryck för den internationella fredsrörelse som växte fram under 1890-talet, med den internationella fredskonferensen i Haag år 1899 som kulmination. Den olympiska rörelsens grundideologi har varit idealistisk. Den ursprung­ liga tanken var att idrotten skulle skapa vänskaps­ band över hela världen, så att konflikter i praktiken blev omöjliga. Drygt ett sekel senare vet vi att också olympiska spel – och all internationell idrott – kan skapa politiska konflikter. Till exempel under kalla kriget bojkottades OS i Moskva 1980 av

västblocket på grund av Sovjetunionens invasion i Afghanistan året innan, och fyra år senare bojkot­ tades sommarspelen i Los Angeles av östblocket som en protest mot västs bojkott. Den olympiska rörelsen är ändå ett gott exempel på hur interna­ tionella nätverk allt aktivare byggts upp utan kopp­ lingar till regeringarna.

USA:s Jesse Owens var en stor stjärna vid de Olympiska spelen i Berlin 1936. Han är också ett känt exempel på att idrott och politik hänger ihop. Tysklands nazistiska ledare Adolf Hitler vägrade gratulera Owens. De olympiska spelen var en del av den tyska regimens propagandamaskineri, och för Hitler passade det inte in i bilden att en afroamerikansk löpare besegrade alla ”vita arier”. Internationella olympiska kommittén påtalade att Hitler bröt mot reglerna genom att gratulera vita tyska guldmedaljörer, men inte färgade. Hitler avstod efter den anmärkningen från att alls gratulera segrarna. Inte heller USA:s president Franklin D . Roosevelt gratulerade Owen, eftersom han var orolig för reaktionerna i sydstaternas där det bedrevs aktiv rasåtskillnadspolitik.

HISTORIEBRUK – HISTORIEN SOM POLITISKT REDSKAP Historien har för det mesta haft en viktig roll för konflikter. Politiker brukar ofta ta hjälp av histo­ rien för att argumentera för varför man till exem­ pel har rätt till ett visst territorium: ”Området tillhörde oss redan för tusen år sedan”.

I stridens hetta väljer politiker ofta det histo­ riska argument som i just det specifika samman­ hanget förstärker den egna politiken. Till exempel

Gru n dern a i in te rnati one l l pol i ti k

Rysslands president Vladimir Putin blev 2014 beskylld för att föra fram sin egen politiska upp­ fattning av historien när Ryssland erövrade Krimhalvön från Ukraina. Då påpekade Putin att Ryssland hade historisk rätt till halvön, och denna syn är ur ryskt perspektiv fortfarande den enda acceptabla tolkningen. Ukrainas regering delar inte Rysslands hållning, och inte heller det inter­ nationella samfundet har accepterat att territorier kan erövras enbart genom en politisk tolkning av historien. Konflikten om Krim är ett bra exempel

15

Krimhalvön, Ukraina och Ryssland Östersjön

Moskva LITAUEN RYSSLAND VITRYSSLAND

POLEN

Kiev UKRAINA

MOLDAVIEN Azovska sjön

RUMÄNIEN Krim

Kertjsundet

Svarta havet BULGARIEN 0

150

300 km

GEORGIEN

Bosporen

TURKIET

Historien var ett centralt politiskt argument när Ryssland 2014 försvarade erövringen av Krim.

Under Sovjettiden var Krim en del av den ryska socialistiska republiken fram till 1954, då halvön överfördes till den ukrainska socialistiska republiken. Då Ukraina 1995 blev en suverän stat, kvarstod Krim som en del av Ukraina. Med hänvisning till de historiska omständigheterna återtog Ryssland Krim år 2014. En granskning av kartan ger vid handen att också geopolitik och strategiska överväganden var viktiga orsaker till Rysslands agerande.

16

på hur historien kan brukas som ett politiskt red­ skap. Man kan samtidigt säga att kunskap om historia är viktigt just för att kunna analysera de ofta förekommande politiska uppfattningarna om historia.

När historien används eller utnyttjas i ett visst syfte talar man om historiebruk. Konflikten om Krim är ett typexempel på ett politiskt historie­ bruk. Det finns också otaliga exempel på hur historien brukas i t.ex. kommersiella syften, till exempel stora historiska platser som gärna an­ vänder historien i sin turismreklam. Historie­ bruket kan också ha ett starkt underhållande värde, inte minst inom film- och spelindustrin.

Det kan också hävdas att det sätt historien brukas i undervisningssammanhang ofta i första hand har ett pedagogiskt syfte. Historieundervisningen i skolan skulle i så fall vara ett exempel på peda­ gogiskt historiebruk.

Oberoende av om man önskar använda his­ torien i ett kommersiellt, politiskt eller något annat syfte, så innebär det att den historiska fram­ ställningen anpassas till syftet. Det går således Olika former av historiebruk finns till exempel i spelindustrin. Bilden är från spelet Battlefield 1, där spelaren strider i första världskriget.

G ru n d e r n a i i n t e r n at i on e ll p o l i t i k

Demonstration i mars 2014 utanför Vita huset i Washington mot Rysslands aggression mot Ukraina.

Demonstranterna likställde Rysslands agerande med Tysklands annekterande av Sudetenland 1938 (se s. 87) och krävde att USA skulle göra mera för att få Ryssland bort från Krim.

sällan att tala om en helt ren objektivitet. Inte ens det vetenskapliga bruket av historia kan någonsin anses vara en presentation av den ”enda sanning­ en”, eftersom ett vetenskapligt bruk av historien också är tolkande och kan utgå från många olika perspektiv.

Vi kommer i flera olika sammanhang i den här boken att peka på olika former av historiebruk i de internationella relationerna. Med tanke på den kontext vi rör oss i är det rätt naturligt att det po­ litiska historiebruket överväger, men det är också centralt att känna till att icke-bruket av historien kan vara minst lika vanligt. Ett icke-bruk innebär att en aktör medvetet döljer historiska aspekter, antingen för att en viss historisk tolkning skulle missgynna de politiska ambitionerna, eller åt­ minstone inte ge några fördelar. I det avslutande kapitlet kommer vi sedan att mera fördjupat dis­ kutera olika dimensioner av historiebruk.

Gru n dern a i in te rnati one l l pol i ti k

Uppgifter 1. Följ med nyhetsflödet och identifiera en större internationell konflikt. Utred orsakerna till kon­ flikten, och analysera om konfliktens parter i större utsträckning lutar sig mot en realistisk eller idealistisk utrikespolitik.

2. Utred vilka stater som har ambassader i Finland.

Vilka stater saknas? Vad kan det bero på att vissa stater inte har närvaro i Finland?

3. Utred i vilka stater Finland har ambassader. Vad kan det bero på att Finland inte har ambassader i världens alla länder?

17

kapitel 2

Kampen om världsherraväldet

– imperialism, nationalism och ideologiska konflikter förändrar världen Utvecklingen i Europa under 1800-talet kommer i grunden att skapa förutsättningarna för det oroliga 1900-talet.

Förändringarna under 1800-talet baserades mycket långt på den ekonomiska och sociala utvecklingen, med industrialiseringen som den enskilt viktigaste faktorn. Ideologier som liberalism, socialdemokrati, socialism och nationalism växte fram under 1800talet, och kom att skapa en helt ny samhällsstruktur. Även den internationella ordningen förändrades, i och med att det uppstod nya stater och tilltron till den gamla i grunden aristokratiska ordningen sviktade.

Det nya internationella systemet framkallade en diplomatisk aktivitet som aldrig upplevts tidigare.

Stater samarbetade och skapade allianser med och mot varandra på ett mera strukturerat sätt, och de europeiska stormakterna gjorde hela världen till sin politiska arena.

Storbritanniens premiärminister William Pitt och Napoleon Bonaparte står i en brittisk karikatyrteckning från 1905 i beråd att dela upp världen, som antar formen av en traditionell brittisk plumpudding. Napoleon förefaller att fokusera på Europa, medan Pitt tar för sig av övriga världen. Bilden förebådar den imperialistiska maktkamp som kommer att prägla andra halvan av 1800-talet.

MAKTFÖRÄNDRINGAR I EUROPA UNDER 1800-TALET De konflikter och förändringar som äger rum i Europa under 1900-talet bör ses mot bakgrund av det som hände under 1800-talet efter franska re­ volutionen 1789. Frankrikes erövringskrig under slutet av 1700- och början av 1800-talet under Napoleon gjordes med syftet att sprida revolutio­ nens idéer om frihet, jämlikhet och broderskap, men tog sig också diktatoriska uttryck och var framför allt ett hot mot de traditionella kungliga makthavarna i Europa.

Den främsta målsättningen för den franska revolutionen var att bryta ner den aristokratiska maktstrukturen. Liberalism och jämlikhet skulle

på sikt få en större betydelse, men efter Napoleons fall återgick det mesta för en kort period till lik­ nande konservativa maktstrukturer som före revolutionskrigen. Efter krigen samlades stor­ makterna i Wien från september 1814 till juni 1815 för att skapa ordning i ett krigshärjat Europa.

De stora aristokratiska dynastierna tog på nytt över rollen som Europas ledare. Furstarna beto­ nade legitimitetsprincipen, och avsåg med det att de själva hade en laglig rätt att återta sin makt­ position. De betonade också jämviktsprincipen, enligt vilken ingen ledande stat skulle tillåtas bli militärt eller politiskt starkare än någon annan. På det sättet kunde krigets segrarmakter Ryssland, Österrike, Preussen och Storbritannien tillsammans återta sin dominerande roll. Alla dessa makthavare

Europeiska ledare och tjänstemän betraktar med stort intresse olika kartor under fredskonferensen i Wien 1814–1815.

20

K am p e n om vär ld sh e r r avä l d e t

var oroliga för att angripas av frihetsrörelser och nationalister och gick därför in för att tillsammans försvara den traditionella politiska ordningen.

Utanför Europa inträffade dock händelser som tydde på att de gamla kungliga makthavarna inte skulle sitta säkra så länge till. Det första tecknet på en förändring hade kommit redan 1776, när de brittiska kolonierna i Nordamerika utropade republiken Förenta staterna, det vill säga USA. Några år efter Wienkongressen bröt de spanska kolonierna i Sydamerika med moderlandet Spanien, och utropade sig till självständiga stater (bl.a. Chile 1818, Argentina 1819, Peru 1822, Mexico 1822). Även den portugisiska kolonin Brasilien deklarerade sin självständighet år 1822.

Redan år 1823 erkände Storbritannien alla de nya sydamerikanska staterna, vilket markerade en spricka i det europeiska samarbetet mellan de dy­ nastiska stormakterna. Samma år lanserade USA:s president Monroe sin doktrin enligt vilken all europeisk politisk inblandning i Syd- och Nord­ amerika skulle uppfattas som ett direkt angrepp på USA. I samma andetag signalerade USA i gen­ gäld i Monroedoktrinen att man inte hade för avsikt att blanda sig i europeiska angelägenheter.

En ny form av demokratisk republik med en iso­ lationistisk agenda seglade fram i Nordamerika som en ny konkurrent på den internationella scenen.

De dynastiska stormakternas maktbalans rub­ bades i Europa när de liberala nationella enhets­ rörelserna först drev fram den italienska förenade staten år 1861, och därefter det enade Tyskland år 1871.

Alla dessa olika nämnda händelseförlopp under 1800-talet skapade förutsättningar för dra­ matiska vändningar och omvälvande förändringar inom den internationella politiken från och med sekelskiftet 1900.

K amp en o m vä rlds h e rraväl de t

Herre på täppan. USA har spärrat in Europeiska stormakterna och härskar själv över de sydamerikanska staterna (karikatyr i skämttidningen Puck 1901).

Europeiska ledare överlägger kring kartor, medan Napoleon iakttar det som händer från en liten ö utanför fönstret. Napoleon var landsförvisad till ön Elbe från april 1814 till februari 1815, då han lyckades fly och återtog makten i Frankrike under hundra dagar.

21

Tysklands enande – en ny europeisk maktfaktor tar form Det tysk-romerska kejsardömet, som Napoleon hade upplöst år 1806, var på intet sätt enhetligt. Det var inte ens endast tyskt, utan i kejsardömet ingick flera stora icke-tyska grupper.

Efter Wienkongressen uppstod det löst sammanhållna Tyska förbundet som bestod av 39 stater, men tyskar var på många håll besvikna över den förlorade möjligheten till nationell sammanhållning enligt samma mönster som tog fart på andra håll i Europa. I samband med det liberala revolutions­ året 1848 såg det ut som om kampen för ett enat Tyskland skulle förverkligas. Ett första alltyskt parlament samlades i Frankfurt am Main. Parlamentet beslöt att grunda en tysk federation med den preussiske kungen som kejsare. Det hand­ lade om den så kallade lilltyska lösningen, eftersom Österrike inte gick med på det hela. Preussen kunde inte acceptera den lilltyska modellen, även om den var mera genuint tysk-natio­ nell än den stortyska lösningen, som hade inrymt alla olika icke-tyska nationaliteter inom Österrike, det vill säga det habsburgska imperiet.

På grund av det preussiska motståndet kunde den tyska federationen inte uppstå år 1848. Vid den tidpunkten var även det bredare folkliga stödet för en tysk enhet alltför svagt; mer­ parten av tyskarna var nöjda med de rådande politiska om­ ständigheterna. Med en kraftfull maktpolitik fortsatte Preus­ sen ändå strävandena att förstärka de tyska positionerna. I spetsen för Preussens ambitioner stod den konservative re­ geringschefen Otto von Bismarck, som beskrev sina egna drivkrafter på följande sätt: ”Vår tids stora frågor skall inte lösas med tal och majoritetsbeslut utan med blod och järn.”

Utgående från sitt motto genomförde Bismarck en snabb modernisering av armén. Han strävade efter att förstärka tys­ karnas nationella samhörighetskänsla genom att vända den preussiska armén mot traditionella historiska fiender. Det första starka kortet spelades ut när Danmark 1863 försökte knyta hertigdömet Slesvig närmare till sig. Slesvig, som hade en blandad tysk- och danskspråkig befolkning, hade tillsam­ mans med hertigdömet Holstein i flera århundraden varit för­ enat i en tämligen lös personalunion med Danmark, men när de tyskspråkiga i de bägge hertigdömena nu gjorde uppror mot den danska politiken såg Bismarck sin chans. Han utnytt­ jade den tyska upprördheten, men gick in för att år 1864 an­ gripa Danmark tillsammans med Österrike för att inte skylta alltför öppet med Preussens maktambitioner. Danmark tving­ ades avstå hertigdömena till de bägge angriparna.

Bismarck såg till att de bägge hertigdömena skapade kon­ flikter mellan Preussen och Österrike. Efter att ha försäkrat sig om övriga stormakters neutralitet anföll Bismarck Öster­ rike år 1866. Samtidigt passade även Italien på att angripa Österrike i syfte att erövra italienskspråkiga områden. Den 22

österrikiska armén var krossad redan efter tre veckors krig, och Preussen framstod som den starkaste tyska kraften i Europa. Som en följd av de preussiska framgångarna inför­ livades de flesta tyska stater ända ned till floden Main med Preussen. Österrike behövde inte avstå territorier till Preus­ sen, men tvingades däremot acceptera att Tyska förbundet upplöstes. I stället bildades det nya Nordtyska förbundet, som helt dominerades av Preussen.

Den traditionella rivalen Frankrike hade råkat ut för en rad motgångar under de föregående decennierna, och Preussens framskjutna positioner skapade oro i Paris. Bland frans­ männen ansåg många att ett framgångsrikt krig mot Preus­ sen skulle återupprätta Frankrikes internationella anseende.

Bismarck å sin sida insåg att ett krig mellan Frankrike och Tyskland kunde vara ett medel för att skapa den nationella samling som krävdes för att förmå de sydtyska staterna att ansluta sig till den tyska enhetsprocessen. Bismarck lyckades provocera fram en fransk krigsförklaring år 1870, vilket inne­ bar att Frankrike uppfattades som angripare och alla tyska stater slöt upp på Preussens sida. Redan efter några veckor tvingades den franska armén kapitulera, och i fredsuppgörel­ sen tvingades Frankrike överlåta gränsområdet Alsace-Lorraine (Elsass-Lothringen) till Tyskland. Bismarck såg till att föröd­ mjuka Frankrike en gång för alla genom att arrangera så att det enhetliga Tyska riket utropades i en ceremoni i spegel­ salen i Versailles i januari 1871. Preussens kung Wilhelm I blev det nya rikets kejsare, Bismarck kansler, och den starkaste kritikern, Bayerns Ludvig II, mutades med en stor årlig summa pengar.

I och med uppkomsten av den nya tyska staten tillfördes en ny betydande aktör på den europeiska politiska arenan.

Tysklands målmedvetna maktpolitik skapade onekligen nya spänningar i de internationella relationerna under slutet av 1800-talet.

En plansch med alla tyska staters flaggor före föreningen år 1871.

K am p e n om vär ld sh e r r avä l d e t

NATIONALISMEN SOM HOT MOT DEN TRADITIONELLA ORDNINGEN Olika politiska krafter omformade det europeiska statssystemet under hela 1800-talet. Förändring­ arna åstadkoms inte enbart av en politisk elit, utan i stor utsträckning påverkades förändringarna av starka drivkrafter underifrån. De stora dynastiska imperierna som länge dominerat den europeiska kontinenten – Österrike-Ungern (Habsburg), Ryssland (Romanov), Tyskland (Hohenzollern) och Osmanska riket – utmanades och försvagades främst av den framväxande nationalismen.

Idén om att varje folk – varje nation – skulle bilda en egen stat, fick stor genomslagskraft under 1800-talet. Nationen var främst språkligt och etniskt grundad, ofta enligt tesen ”ett språk, en nation”. De dominerande dynastiska imperierna var mångnationella, och den nationalistiska idén blev därför ett politiskt hot mot den rådande ordningen.

Genom nationalismen uppstod den politis­ ka idén om den språkligt och etniskt enhetliga nationalstaten. Nationalismen var en politisk idé som blev möjlig att förverkliga tack vare den ökade jämlikheten, som var ett resultat av att det traditionella ståndssamhället höll på att falla sön­ der. I stället för att identifiera sig med ett enskilt stånd kunde man känna samhörighet med den egna nationen, oberoende av vilken samhällsklass man hörde till. Speciellt i Central- och Östeuropa hade en dylik nationell identitet en stark koppling till språk och etnicitet och brukar beskrivas som kulturnationalism, men parallellt växte det också fram så kallade medborgarnationer där den natio­ nella identiteten i större utsträckning var kopplad till samhälleliga institutioner (inte minst lagar).

K amp en o m vä rlds h e rraväl de t

USA och flera västeuropeiska stater är typexempel på den senare formen av nationell identitet.

Industrialiseringen var en förutsättning för såväl ståndssamhällets sönderfall som nationa­ lismens uppkomst. Industrisamhället krävde en jämnare tillgång till kunnig arbetskraft, vilket ledde till att en allt större del av befolkningen pla­ cerades på skolbänken. Läskunnigheten ökade, vilket innebar att en allt större andel av befolk­ ningen kunde läsa publikationer som var skrivna på det egna språket. Genom den ökade använd­ ningen av det tryckta språket utvecklades också ett standardiserat nationellt skriftspråk, som en allt större del av befolkningen kunde identifiera sig med – en väsentlig del av den nationella iden­ titeten byggdes in i språket. Enskilda nyheter, debattinlägg eller romaner blev en del av en ge­ mensam verklighetsuppfattning. Oberoende av samhällsskikt kunde man genom språket känna en större samhörighet än tidigare, och den här samhörigheten ledde till att man började ställa politiska nationalistiska krav.

Kvinnor som affärsidkare i Oslo (cirka år 1900). Den nationella identiteten skapade en samhörighet över klass- och könsgränser, och i motsats till det gamla stånds­ samhället fick även kvinnan en allt mera jämlik roll inom nations­bygget.

23

Från slutet av 1800talet beskrevs det politiska läget i synnerhet i Balkan som en krutdurk, det vill säga högexplosivt. På bilden står Trippel­ alliansen (Tyskland, Österrike och Italien) runt krutdurken och röker.

24

I och med framväxten av nationella rörelser blev det allt svårare för de mångnationella kejsar­ dynastierna att kontrollera sina stater. Folket, som av furstarna inte betraktades som jämlika med­ borgare utan som undersåtar, gjorde efter de ame­ rikanska och franska revolutionerna allt intensi­ vare anspråk på inflytande, frihet och status som medborgare. En konsekvens blev så småningom den allmänna rösträtten, som i de flesta fall ge­ nomfördes för de manliga invånarna i början av 1900-talet – i Europa var det som känt endast Finlands kvinnor som fick rösträtt samtidigt som männen. Kravet på frihet och politiskt inflytande var den ena utmaningen för furstarna, den andra var nationalismen.

TYSKLAND RUBBAR MAKTBALANSEN De internationella relationerna jäste på ett på­ fallande sätt under hela perioden efter Wien­ kongressen. Jämviktsprincipen kom att spela ut sin roll, inte minst för att det dök upp nya stater med starka maktambitioner.

I synnerhet det förenade Tyskland kom att förändra de internationella maktstrukturerna på ett avgörande sätt. Att Tyska riket kunde utropas efter segern över Frankrike i kriget 1870–1871 och att Wilhelm I till på köpet utropades till tysk kej­ sare i spegelsalen i Versailles, var en hotfull mar­ kering gentemot den traditionella dynastiska makten. Den nya tyska statens verkliga ledarskap sköttes av rikskanslern Otto von Bismarck. Inom utrikespolitiken arbetade Bismarck målmedvetet på att förstärka Tysklands internationella infly­ tande, i synnerhet genom att bygga upp ett allians­ system som skulle minska risken för att utsättas för ett tvåfrontskrig. ”Järnkanslern” var speciellt uppmärksam på hotet om ett franskt revansch­ krig, och vinnlade sig om att i sin allianspolitik i första hand isolera Frankrike.

Sina mål nådde Bismarck genom att ingå det så kallade trekejsarförbundet (1872–1878) med Ryssland och Österrike-Ungern. Trekejsarförbundet markerade på ett symboliskt sätt Tysklands för­ stärkta roll i den internationella politiken, men fick på grund av Rysslands och Österrike-Ungerns inbördes konflikter ingen praktisk betydelse.

Ryssland strävade efter att nå en stödjepunkt vid Medelhavet på Turkiets bekostnad, vilket innebar att Balkan blev en intressesfär för såväl Ryssland som Österrike-Ungern. Under förevänd­ ningen att ge sina kristet-ortodoxa bröder serberna stöd gick Ryssland in för att understödja Serbien i

K am p e n om vär ld sh e r r avä l d e t

kriget mot Turkiet år 1877. Ryssland gav också Österrike klartecken att besätta den i huvudsak muslimska regionen Bosnien och Hercegovina, som i kraft av sin serbiska minoritet riskerade att bli en bro för serbisk expansion norrut. Genom rysk-turkiska kriget 1877–1878 kunde ryssarna bryta loss Bulgarien ur Osmanska riket och eta­ blera en självständig bulgarisk stat som sträckte sig ända ner till hamnstaden Saloniki vid Egeiska havet. Därmed hade en rysk marionettstat fått direkt tillträde till Medelhavet, vilket varken Österrike eller Storbritannien var förtjusta över.

Med baktanken att förstärka Tysklands makt bjöd Bismarck in till en kongress i Berlin under sommaren 1878. Som ett resultat av den tyska medlingen återfördes Makedonien till Turkiet, medan Bulgarien kvarstod som ett självständigt furstendöme. Den österrikiska ockupationen av Bosnien och Hercegovina tilläts fortsätta, och Österrike tilläts även förlägga en garnison i en korridor mellan Montenegro och Serbien (det så kallade Novi Pazar), så att Wien skulle kunna kontrollera järnvägen hela vägen till Saloniki, den viktiga grekiska hamnstaden.

Berlinkongressens resultat blev en dödsstöt för trekejsarförbundet. Tsaren var ursinnig över Bismarcks politik, och den tyska kanslern valde i stället att år 1879 ingå i ett tvåmaktsförbund med Österrike – enligt avtalet skulle den ena parten komma till undsättning om den andra angreps av Ryssland. Bismarcks förhållande till det katolska Österrike var komplicerat, men han insåg farorna med ett potentiellt österrikiskt samarbete med Frankrike, och valde därför att samarbeta med Wien. År 1882 utökades detta samarbete med Italien, och därmed var den så kallade trippel­ alliansen skapad. Italiens relationer till Frankrike hade svalnat på grund av att de italienska intressena

K amp en o m vä rlds h e rraväl de t

i Nordafrika hotades av den franska expansionen.

Ett tecken på Bismarcks diplomatiska skicklighet var att han uttryckligen hade gett den franska po­ litiken i Nordafrika sitt tysta stöd, eftersom han räknade med att det starka franska engagemanget i Afrika skulle försvaga Frankrikes möjligheter i det europeiska maktspelet.

Den tyska rikskanslern Otto von Bismarck (1815–1898) var den drivande kraften bakom den tyska enhetsprocessen, och var under epiteten ”järnkanslern” även hjärnan bakom den tyska allianspolitik som gjorde Tyskland till en europeisk stormakt i början av 1900-talet.

25

Efter den tysk-ryska brytningen uppfattade Bismarck risken för ett franskt-ryskt närmande som uppenbar. År 1887 lyckades han dock åstad­ komma den så kallade återförsäkringstraktaten med Ryssland, vilken innebar att om någon av parterna angreps av en tredje makt skulle den andra parten inta en välvillig neutralitet – det vill säga inte ge sitt stöd till den andra partens fiende.

Ryssland hade under 1880-talet trasslat in sig i motsättningar med Storbritannien i Asien, och hade därför ett intresse av att skapa strategisk vän­ skap med andra betydande europeiska aktörer.

Genom traktaten kunde Tyskland försäkra sig om att Ryssland skulle inta en neutral hållning om det kom ett angrepp från Frankrike. Traktaten gällde dock endast för tre år åt gången, och år 1890 för­ mådde Bismarck inte övertyga den nya tyska kej­ saren Wilhelm II om traktatens betydelse, vilket ledde till att Bismarck avgick i protest.

Genast efter Bismarcks avgång inleddes för­ handlingar om samarbete mellan Frankrike och Ryssland. Resultatet av samarbetet blev år 1894 en rysk-fransk militärkonvention, som riktades di­ rekt mot trippelalliansen: de bägge staterna för­ band sig att bistå varandra om någondera staten angreps av någon av trippelalliansens medlem­ mar. Den tyska utrikespolitiken präglades av en större osäkerhet efter Bismarcks avgång, och i stället för diplomati satsade Berlin allt mera på militär upprustning, vilket inte betraktades med blida ögon av omvärlden.

Slutet av 1800-talet präglades således av ett aktivt strategiskt alliansbygge mellan flera stater med stormaktsambitioner. Den formen av aktivi­ teter brukar leda till ökad misstänksamhet och ökade spänningar, vilket också bekräftades i Europa under första halvan av 1900-talet.

26

IMPERIALISMEN – KAMPEN OM HEGEMONIN I VÄRLDEN När Tyskland inledde sin aktiva allianspolitik strävade Storbritannien efter att hålla sig borta från det europeiska spelet, för att i stället fokusera på sitt världsomspännande imperium. Det blev dock allt tydligare att det europeiska maktspelet även handlade om kampen om världsherraväldet, den ambition som brukar benämnas som impe­ rialism. Hela perioden mellan tysk-franska kriget 1870–1871 och första världskrigets utbrott 1914 bru­ kar kallas ”imperialismens tidevarv”. Den ökade internationella konkurrensen handlade inte en­ bart om politik utan i växande omfattning också om ekonomi, och den växande industrialiseringen krävde en ökad kontroll över transporterna av råvaror. Det var inte längre frågan om att bedriva handel via handelskolonier vid de afrikanska och asiatiska kusterna, utan stormakterna såg sig tvungna att gå in för direkta erövringar av land­ områden. De imperialistiska stormakterna utgick ifrån att ju starkare kontroll över områden i nya världen som de hade, desto större ekonomisk vin­ ning och internationell politisk prestige skulle de få.

Som stark sjöfartsnation hade Storbritannien kunnat hålla ställningarna som den ledande ko­ loniala handelsmakten, och den positionen hade till och med förstärkts efter det spanska impe­ riets kollaps på 1820-talet. Men från och med 1880-talet kunde britterna inte längre husera fritt. Frankrikes imperialistiska ambitioner växte efter det förnedrande nederlaget mot Tyskland år 1871 – en aktivare kolonialpolitik uppfattades av den franska statsledningen som ett sätt att åter­ vinna prestigen både inrikespolitiskt och inter­ nationellt. Bismarck uppfattade förvärvandet av

K am p e n om vär ld sh e r r avä l d e t

utomeuropeiska territorier som en viktig del av stormaktsbygget; inte minst av den orsaken att det i tysk debatt hävdades att den tyska arbetskraften skulle emigrera till den engelskspråkiga världen om inte befolkningsöverskottet kunde placeras i egna kolonier. Det påpekades också att det kräv­ des kolonier för den tyska industrins överproduk­ tion. Den imperialistiska eran, som i mycket hög grad kom att kännetecknas av en kapplöpning om Afrika, hängde således ihop med flera olika aktörers varierande politiska och ekonomiska målsättningar.

På grund av den belgiske kungen Leopolds aktiva jakt på kolonier i Afrika sammankallade Bismarck en internationell konferens i Berlin åren 1884–1885. Denna konferens i Berlin var ytter­ ligare ett sätt för Bismarck att befästa Tysklands roll som europeisk stormakt. Konferensen blev

den verkliga upptakten för kapplöpningen om nya territorier. I Berlin kom man överens om att bilda Kongofristaten, vars styrelse överläts åt kung Leopold – kolonin blev således i praktiken kung­ ens privata egendom! Deltagarna på konferensen kom också överens om att de stater som hade be­ sittningar vid den afrikanska kusten skulle ha för­ handsrätt till landområden i inlandet. Det skulle dock inte räcka med att pricka ut områden på en karta, utan det krävdes att kontrollen över ett spe­ cifikt område skulle märkas ut i terrängen och att äganderätten resulterade i en organiserad adminis­ tration. Resultatet av konferensen blev att största delen av Afrika var koloniserad femton år senare.

Konsekvensen av kapplöpningen om kolonier blev att den europeiska maktpolitiken spred sig utanför Europa. Vid tidpunkten för Berlinkonfe­ rensen 1884–1885 föreställde sig både Bismarck ”Från Kapstaden till Kairo”, en karikatyrteckning av Joseph Keppler i skämttidningen Puck 1898.

Enligt bilden var den europeiska imperialistiska frammarschen på den afrikanska kontinenten en civilisationens kamp mot barbariet, men i verkligheten var det främst mera krassa makt­ politiska och ekonomiska drivkrafter som var i förgrunden.

K amp en o m vä rlds h e rraväl de t

27

I maktkampen om utomeuropeiska besittningar etablerades Tyska Sydvästafrika på 1880-talet. Speciellt hererofolket gjorde aktivt motstånd mot det tyska styret. Tyskarna drev 1904 ut hererofolket i Omaheke­öknen, där de flesta dog av törst.

En stor grupp ur herero­folket blev också internerade i fångläger på ön Sharp Island fram till 1907.

På bilden ses utmärglade herero från 1907.

Den tyska hanteringen av hererofolket brukar betecknas som 1900-talets första folkmord.

och vissa franska kretsar att Frankrike och Tysk­ land kunde försonas genom ett gemensamt sam­ arbete som riktades mot Storbritannien. Ur real­ politisk synvinkel var tanken dock för tidigt väckt.

Framöver kom det oftast att bli Frankrike och Stor­ britannien som stötte ihop i Afrika. Den fransk-­ brittiska konflikten kulminerade i Fashodakrisen 1898, när de bägge staternas koloniala arméer rå­ kade stöta ihop med varandra vid den lilla byn Fashoda vid Nilen. Frankrike vek dock undan, eftersom den allmänna inrikespolitiska uppfatt­ ningen var att Tyskland betraktades som huvud­ fienden. Man ville därför undvika en öppen kon­ flikt med Storbritannien.

I Asien var britternas främsta politiska mot­ ståndare länge Ryssland, även om också övriga europeiska stormakter strävade efter att skaffa ko­ lonier i Asien. När Japan gjorde anspråk på att bli en ny lokal stormakt genom att 1894–1895 i ett kort krig besegra Kina, ställde sig Tyskland och Frank­ rike för en kort tid på samma sida tillsammans

28

med Ryssland. Genom samspelet med Ryssland kunde Tyskland även erhålla ett litet landområde i Kina (vid Kiaochowbukten), och även Frankrike fick in en fot i Indokina. Genom händelseförloppet i Asien efter det japansk-kinesiska kriget hade britterna och japanerna plötsligt gemensamma intressen. Storbritannien var inte intresserat av den allt aktivare europeiska inblandningen i Asien, och Japan räknade med att kunna få brittiskt stöd mot Storbritanniens europeiska konkurrenter. År 1902 slöt Japan och Storbritannien en försvars­ allians, som innebar neutralitet om någondera parten råkade i krig med en tredje part, och mili­ tärt bistånd om kriget utvidgades till flera staters inblandning. I praktiken gav fördraget Japan fria händer i Korea. Det brittisk-japanska samarbetet riktades främst mot Ryssland, som aktivt visade intresse för Manchuriet. Fördraget innebar även att om ett krig mellan Japan och Ryssland skulle utbryta kunde Frankrike inte ställa sig på Rysslands sida utan att riskera krig med Storbritannien –

K am p e n om vär ld sh e r r avä l d e t

därmed var den fransk-ryska alliansen från 1894 till ingen nytta i det sammanhanget. Det var ut­ tryckligen ett sådant läge Japan hade förberett sig för, och i februari 1904 utbröt därför det rysk-­ japanska kriget. Kriget slutade i en överraskande japansk seger; för första gången hade ett icke-­ europeiskt land besegrat en europeisk stormakt.

Enligt fredsfördraget 1905 skulle bägge parter ut­ rymma Manchuriet, men Ryssland erkände Japans intressen i Korea, vilket ledde till att hela Korea förenades med Japan år 1910.

Storbritannien hade länge prioriterat sitt eget imperium framför samarbetet med övriga euro­ peiska stormakter, men i början av 1900-talet slöt britterna avtal med både Frankrike och Ryssland.

I London hade man insett att det inte längre gick att räkna med en ostörd imperialistisk politik, och då var det bättre att genom avtal försöka dämpa konkurrenternas ambitioner. Med Frankrike in­ gick man ett så kallat hjärtligt avtal, ”entente cor­ diale”, för att lösa de gemensamma tvisterna i

Afrika och därmed även dämpa de upptrappade internationella spänningarna. År 1907 slöt brit­ terna ett motsvarande avtal med Ryssland, enligt vilket deras respektive ambitioner i Asien skulle redas ut. Därmed hade alliansen trippelententen bestående av Storbritannien, Ryssland och Frank­ rike bildats.

Hela perioden från Tysklands enande till första världskrigets utbrott brukar kallas ”den väpnade freden”. Konkret krigföring kunde visserligen inte undvikas, men genom det avancerade allians­ system som Bismarck i stor utsträckning skapade och andra utvecklade, kunde en form av terror­ balans ändå förhindra en ödesdiger konflikt. Det anmärkningsvärda var att Tyskland efter Bismarcks avgång hade målat in sig i ett hörn och omgavs av de allierade staterna Ryssland och Frankrike, till vilka även Storbritannien anslöt sig. Tyskland kunde i praktiken endast förlita sig på den gamla alliansen med ett svagt och splittrat ÖsterrikeUngern.

Uppgifter 1. Vad menas med ett kejsardöme? Vilka stater var kejsardömen i Europa vid sekelskiftet 1900?

5. Hurudana relationer hade Storbritannien och Frankrike på 1800-talet?

2. På vilka sätt rubbade Tysklands enande år 1871 maktbalansen i Europa?

6. Varför föredrog britterna att alliera sig med Frankrike och inte med Tyskland i början av 1900-talet?

3. Av vilken anledning oroade sig Tysklands riks­ kansler Otto von Bismarck speciellt för ett sam­ arbete mellan Frankrike och Österrike eller Ryssland?

7. Varför anslöt sig Italien till alliansen mellan Tyskland och Österrike-Ungern?

4. Varför var relationerna mellan Tyskland och Ryssland ansträngda?

K amp en o m vä rlds h e rraväl de t

29

Hi2

I boken behandlas första världskriget och mellankrigstidens nya världsordning, som blev en grogrund för andra världskriget. Folkmorden under 1900-talet tas upp, liksom kalla krigets ideologiska och politiska tudelning av världen, de forna koloniernas frigörelse samt konflikterna i Mellanöstern. I En värld beskrivs också 2000-talets globala verklighet, med framväxten av maktfaktorer som Kina och Ryssland och olika organisationer som strävar efter att upprätthålla fred och möjliggöra internationellt samarbete.

Historiebruk som fenomen är i fokus, och läsaren får råd för hur man besvarar en bilddokumentuppgift i realprovet i historia i studentexamen. Boken innehåller också gott om uppgifter och förklaringar av centrala begrepp.

EN VÄRLD – INTERNATIONELLA RELATIONER

– INTERNATIONELLA RELATIONER

I En värld står konflikter och samarbete mellan olika länder i fokus. Boken tar avstamp i 1800-talet, då ideologier som nationalism, imperialism och socialism växte fram.

Tillsammans med de allianser som uppstod i Europa skapade dessa ismer grunden för de konflikter som präglade en stor del av 1900-talet.

EN VÄRLD

En värld – internationella relationer är läroboken för gymnasiets andra obligatoriska kurs i historia. Boken följer gymnasiets läroplan 2016.

Hi2

Tom Gullberg & Sture Lindholm

ISBN 978-951-52-4225-9

9 789515 242259

Schildts & Söderströms