Ekonomin ny blädderex

(SL 2) i gymnasiet. Kursboken tar upp samhällsekonomiska frågor ur konsumenternas, företagens och statens synvinkel. Avsikten är att ge läsaren insikter i det ekonomiska beslutfattandet på olika nivåer, både privatekonomiska beslut men också beslut som berör den globala ekonomin. Boken ger en kort historisk översikt över hur den finländska och den globala ekonomin utvecklats.

Samhällslära kurs 2

Kursboken tar upp de viktigaste samhällsekonomiska begreppen och teorierna och de konkretiseras för läsaren med verklighetstrogna exempel. Varje kapitel har försetts med arbetsuppgifter som omsätter de teoretiska resonemangen i praktiken. I slutet av boken finns en ordlista med korta förklaringar till de centrala begrepp som tagits upp.

Ekonomin.

Ekonomin är en kursbok för kursen Ekonomisk kunskap

SL2

Christer Lindholm – Markus Ahlfors

Ekonomin ISBN 978-951-52-3945-7

9 789515 239457

Samhällslära kurs 2 Schildts & Söderströms

SL2

Ekonomin

Samhällslära kurs 2

Christer Lindholm Markus Ahlfors

Schildts & Söderströms

Schildts & Söderströms www.sets.fi

Redaktör: Lari Assmuth Omslag: Jukka Iivarinen / Vitale Inlagans grafiska formgivning och ombrytning: Jukka Iivarinen / Vitale Grafik: Måns Eklund © Christer Lindholm, Markus Ahlfors och Schildts & Söderströms Kopieringsförbud Det här verket är en lärobok.

Verket är skyddat av upphovsrättslagen (404/61).

Det är förbjudet att fotokopiera, skanna eller på annat sätt digitalt kopiera verket eller delar av det utan tillstånd. Kontrollera om läroanstalten har gällande licenser för fotokopiering och digitala licenser. Mer information lämnas av Kopiosto rf, www.kopiosto.fi.

Det är förbjudet att ändra verket eller delar av det.

ISBN 978-951-52-3945-7 2 upplagan, 1 tryckningen 2016

Till läraren Syftet med kursboken Ekonomin är för det första att ge läsaren insikter i ekonomiskt beslutsfattande på olika nivåer, från de privatekonomiska beslut vi fattar som individer till beslut som berör världsekonomin som helhet. De ekonomiska besluten på olika nivåer illustreras med hjälp av enkla men verklighetstrogna exempel.

För det andra ger boken, i syfte att hjälpa läsaren att förstå varför ekonomin av i dag ser ut som den gör, en historisk översikt av viktiga skeden i såväl den finländska ekonomins som världsekonomins utveckling. Den historiska översikten kompletteras med några kortfattade personporträtt av särskilt inflytelserika ekonomiska tänkare.

Bokens upplägg följer i huvuddrag gymnasiets nya läroplan 2016 för undervisningen i ekonomikunskap. Överkursmaterialet är i första hand avsett för de elever som är inriktade på att studera ekonomi efter avlagd studentexamen. Därför ligger överkursmaterialets tyngdpunkt på frågor som regelbundet brukar förekomma i ekonomutbildningens urvalsprov.

Boken omfattar sex avsnitt samt en ordlista där de viktigaste ekonomiska begreppen förklaras kortfattat. Till varje avsnitt hör ett antal övningsuppgifter som utarbetats av Markus Ahlfors. Övningarnas svårighetsgrad ökar progressivt från förhållandevis enkla och mekaniska uppgifter till diskussionsövningar, som kräver såväl kritiskt tänkande som självständigt arbete med att söka relevant material.

Ett ledmotiv såväl i själva texten som i övningarna är behovet av kritiskt tänkande i samband med ekonomiskt beslutsfattande. Den ekonomiska verkligheten är sällan entydig, vilket innebär att ekonomiska experter ofta är oense om ekonomins nuläge och – i ännu högre grad – om ekonomins framtidsutsikter. Där det finns utrymme för olika tolkningar finns det alltid också utrymme för subjektivitet, och det är därför viktigt att komma ihåg att även de mest framstående ekonomiska experterna ibland tolkar ekonomiska data utgående från sin egen, högst personliga uppfattning om hur den ekonomiska verkligheten borde se ut. Åbo, juni 2016 Christer K. Lindholm

Innehåll

I Ekonomikunskap – en översikt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7 1. Vad är ekonomi? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8 2. Privatekonomi. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10 3. Näringsgrenarna och ekonomins struktur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13 4. Olika ekonomiska system. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17 5. Det ekonomiska kretsloppet. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22

II Företagen och marknaden. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27 6. Olika typer av företag. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28 7. Företagets intäkter och kostnader. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30 8. Entreprenörskap och innovationer. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 35 9. Individens konsumtionsbeslut. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 38 10. Marknaden och dess jämvikt. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 42 11. Olika konkurrensformer. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 46

III Ekonomisk tillväxt och konjunkturer. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 56 12. Ekonomisk tillväxt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 57 13. Konjunkturcykeln. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 64 14. Keynesianismen och monetarismen – två alternativa synsätt. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 72

IV Finansmarknad och penningpolitik. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 82 15. Finansmarknaden. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 83 16. Avregleringen av den finländska finansmarknaden. . . . . . . . . . . 92 17. Pengar och penningpolitik. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 96

V Finanspolitik och beskattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 106 18. Finanspolitik. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 107 19. Finanspolitikens begränsningar. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 110 20. Skatter och inkomstfördelning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 112 21. Direkta och indirekta skatter. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 115

VI Globaliseringen och Finlands ekonomi. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 121 22. Globaliseringen av världsekonomin. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 122 23. Merkantilisterna och handelsbalansen. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 127 24. Konsumenten i fokus – den verkliga nyttan av internationell handel. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 131 25. Liberaliseringen av den internationella handeln och kapitalrörelserna. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 135 26. Finland i den internationella handeln. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 138 27. Finland och det internationella ekonomiska samarbetet. . . . . 144 28. Finlands ekonomiska framtidsutsikter. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 147

Ordförklaringar. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 154 Bildförteckning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 162 Internetkällor. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 163

IEkonomikunskap – en Üversikt

1. Vad är ekonomi?

Skall vi ta en pizza eller gå på bio? Skall hisstillverkaren Kone bygga sin nästa fabrik i Finland eller Kina? Skall regeringen sänka skatterna eller i stället höja studiestödet och barnbidragen?

De tre frågorna ovan handlar om så olika saker att de vid en första anblick inte verkar ha någonting gemensamt överhuvudtaget. Men i alla tre fallen handlar det faktiskt om ekonomiska beslut, närmare bestämt om att välja hur man skall använda begränsade resurser.

Omvänt kunde man säga att om det fanns obegränsade resurser – pengar, råvaror, energi, arbetskraft och så vidare – skulle det inte heller behövas några ekonomiska beslut. Eftersom det vore möjligt att både producera och konsumera obegränsade mängder av alla varor och tjänster

De ekonomiska besluten, de som berör privatlivet likaväl som företagen och samhället i stort, går ut på att man väljer hur de begränsade resurserna ska användas. Vad kunde en oansvarig användning av de begränsade resurserna leda till för samhällsekonomin, ett företag eller en privatperson?

8

Ekonomin.

skulle vi aldrig behöva välja bort någonting för att kunna få mer av någonting annat; vi kunde, för att använda ett av exemplen ovan, både gå på bio så ofta vi vill och äta precis så mycket pizza vi vill.

Så här fungerar det naturligtvis inte i verkligheten. Alla resurser är i praktiken begränsade, och därför blir vi också tvungna att välja hur vi skall använda dem för att ha så stor nytta av dem som möjligt. Beroende på vilken nivå de ekonomiska besluten fattas på kan vi skilja mellan privat­ ekonomi, företagsekonomi och samhällsekonomi.

Privatekonomi handlar, som namnet antyder, om de ekonomiska beslut vi gör som privatpersoner. Hur mycket av våra inkomster skall vi använda för konsumtion – för att köpa olika varor och tjänster – och hur mycket skall vi spara för kommande behov? Och skall vi ha alla de pengar vi väljer att spara på ett vanligt bankkonto, eller skall vi till exempel köpa aktier i något företag för en del av dem?

Inom företagsekonomin behandlas de ekonomiska beslut som fattas inom företagen, till exempel vad och hur mycket ett företag skall producera, och var det är lönsammast för företaget att producera. Det som varje företag eftersträvar är att göra en så stor vinst som möjligt, vilket aningen förenklat innebär att företagen försöker sälja så dyrt som möjligt och producera så billigt som möjligt. Det viktigaste i praktiskt taget alla företagsekonomiska beslut är därför hur de påverkar företagets vinst.

De beslut som fattas inom privat- och företagsekonomin dyker upp igen i samhällsekonomin. Skillnaden är att man inom samhällsekonomin koncentrerar sig på summan av alla de beslut som fattas av enskilda individer och företag, och på hur dessa beslut påverkar samhället som helhet.

Vad har det till exempel för konsekvenser för samhället som helhet om alla individer börjar spara en större del av sina inkomster och konsumera mindre? Vad innebär det för Finlands ekonomi att allt fler finländska industriföretag flyttar ut hela sin produktion eller delar av den till länder med lägre lönekostnader? Också de beslut som fattas inom den ekonomiska politiken, till exempel valet mellan lägre skatter och högre studiestöd, utgör en viktig del av samhällsekonomin. Det samma gäller utrikeshandeln och andra frågor med anknytning till internationell ekonomi.

I Ekonomikunskap – en översikt

9

2. Privatekonomi Som enskilda individer fattar vi så gott som varje dag ekonomiska beslut då vi köper olika varor och tjänster. Men till vår privatekonomi hör också en mängd andra beslut förutom de som gäller vår dagliga konsumtion, till exempel om det lönar sig att ta ett bostadslån och köpa en egen lägenhet i stället för att bo på hyra. Individens konsumtionsbeslut är temat för kapitel 9, och därför kommer det här kapitlet att fokusera på andra frågor som har med privatekonomi att göra.

Den kanske viktigaste privatekonomiska frågan är hur mycket pengar vi har att röra oss med varje månad. Det enklaste sättet att hålla koll på den saken är att göra upp en budget över våra inkomster och våra regelbundna utgifter, som boendekostnader, räkningar och utgifter för mat och andra nödvändigheter. Av de pengar som blir över efter de regelbundna utgifterna kan det löna sig att hålla en del i reserv på vårt bankkonto för oförutsedda utgifter, till exempel en söndrig tvättmaskin som måste bytas ut mot en ny eller ett besök på bilverkstaden.

En vanlig bruksräkning – den typ av bankkonto vi använder för våra dagliga transaktioner – ger ändå en mycket låg ränta eller ingen ränta alls.

Om vi har en större summa pengar som vi vill spara för framtiden kan det alltså vara skäl att se sig om efter andra alternativ. En tidsbunden deposi­ tion är ett bankkonto på vilket vi förbinder oss att hålla kvar våra pengar en viss, på förhand bestämd tid, till exempel två år. Räntan är något högre än på en bruksräkning, men nackdelen är att vi inte utan vidare kan komma åt pengarna om vi plötsligt skulle behöva dem. I de flesta fall är det visserligen möjligt att lyfta en tidsbunden deposition innan den överenskomna depositionstidens utgång, men banken uppbär i så fall en avgift som lätt kan bli högre än den ränta vi hunnit förtjäna.

Såväl i Finland som i resten av Europa har räntenivån redan en längre tid varit mycket låg, vilket betyder att också räntan på tidsbundna depositioner är mycket låg. Ett lönsammare alternativ kan därför vara att placera sina besparingar – eller åtminstone en del av dem – i aktier, antingen direkt eller via någon av de placeringsfonder bankerna bjuder ut till sina kunder. Men även om aktieplaceringar kan vara mycket lönsamma kan de också vara mycket riskabla, och därför är det en bra tumregel att aldrig placera mer pengar i aktier än man har råd att förlora. Aktier och andra placeringsalternativ behandlas närmare i Del IV. Det överlägset största placeringsbeslutet för de flesta människor är ändå beslutet att köpa en egen bostad. Även bostäder kan nämligen

10

Ekonomin.

Då man planerar ett bostadsköp finns det många viktiga frågor att ta ställning till. En av de största är hurdant lån man ska ta för att finansiera bostaden. Hur stort lån lönar det sig att ta? Hur stora kan räntorna förväntas bli? Ska man binda sig till fast eller rörlig ränta? Olika banker kan också erbjuda olika villkor för lånet.

betraktas som en placering eftersom de förväntas öka i värde med tiden, och här i Finland – där andelen ägarbostäder är hög jämfört med många andra länder – utgör den egna bostaden en betydande del av genomsnittsfamiljens förmögenhet. Att den egna bostaden betraktas som en placering är också förklaringen till att det här i Finland anses ekonomiskt vettigare att äga sin bostad än att bo på hyra; det finns till och med människor som anser det vara bortkastade pengar att betala hyra.

Riktigt så här enkel och entydig är situationen ändå inte i verkligheten.

Den som köper en bostad i huvudstadsregionen eller i någon annan av våra större städer kan visserligen räkna med att dess värde kommer att öka i framtiden, men på andra ställen i vårt land kan det här inte tas för givet. På senare tid har i synnerhet större egnahemshus på landsbygden

I Ekonomikunskap – en översikt

11

blivit allt mer svårsålda, till och med på vissa ställen i södra Finland. I värsta fall kan ägarna till och med bli tvungna att sälja med förlust, vilket med tanke på att de flesta finländare har en så stor del av sin förmögenhet bunden i den egna bostaden kan betyda en privatekonomisk katastrof.

Också i samband med ekonomiska kriser – som här i Finland i början av 1990-talet och i USA år 2008–2009 – kan bostadspriserna ibland krascha, och då kan en del bostadsägare råka i den mycket obehagliga situationen att det pris de får för sin bostad inte ens räcker till för att betala bort det som ännu återstår av bostadslånet.

Ett bostadslån är nämligen något de flesta människor (utom de som har väldigt gott om pengar) behöver då de köper en bostad. Här i Finland har det faktiskt varit rätt vanligt att ta ett bostadslån också om man inte nödvändigtvis skulle behöva det på grund av möjligheten att dra av räntorna i inkomstbeskattningen. Ända fram till år 2011 kunde räntorna på bostadslån dras av i beskattningen till fullt belopp, vilket alltså betydde att den beskattningsbara inkomsten minskade med samma summa som den årliga räntebetalningen på bostadslånet. Från och med år 2012 har ändå avdragsrätten minskat för varje år, och den kommer fortsättningsvis att skäras ner till och med år 2018.

Förutom räntan består kostnaderna för bostadslånet av amorteringar, det vill säga återbetalningen av själva lånesumman (i Sverige har det hittills varit vanligt med amorteringsfria bostadslån, där låntagaren endast betalar räntan, men här i Finland finns inte den möjligheten). Om en bostadsköpare inte klarar av att betala räntorna och amorteringarna på bostadslånet har banken rätt att ta över bostaden och sälja den för att få tillbaka sina pengar. Därför gör den som funderar på att köpa en bostad klokt i att räkna efter om det är möjligt att klara av kostnaderna för bostadslånet också i fall av arbetslöshet.

Förutom räntorna och amorteringarna finns det även andra kostnader för att bo i egen bostad. Den som bor i en höghuslägenhet måste dessutom betala ett månatligt bolagsvederlag, som omfattar kostnaderna för värme, underhåll av bostadsfastigheten och, om bostadsbolaget inte har individuella vattenmätare för varje lägenhet, en fast månadsavgift för vattenförbrukningen. Dessutom faktureras elektriciteten skilt för sig enligt förbrukning. Alla de här kostnaderna måste naturligtvis beaktas då vi jämför kostnaderna för att bo i egen bostad med kostnaderna för att bo på hyra.

Den som bor på hyra betalar nämligen inget bolagsvederlag, men däremot nog för el och vatten (förutsatt att lägenheten har egen vattenmätare). Till skillnad från den som äger sin bostad har den som bor på hyra inte heller

12

Ekonomin.

någon skyldighet att delta i kostnaderna för rörrenoveringar och andra större reparationer. Däremot kan den som bor på hyra råka ut för oförutsedda utgifter i form av hyreshöjningar, som i vissa fall kan vara mycket stora.

Det finns ännu ett beslut den som lånar pengar för att köpa en bostad måste fatta: huruvida lånet skall ha fast eller rörlig ränta. En fast ränta betyder att räntan (i procent) är exakt den samma från år till år under hela lånetiden, medan en rörlig ränta varierar med räntenivån på penning­ marknaden (som behandlas närmare i Del IV). Vilketdera alternativet som är lönsammare för låntagaren beror helt och hållet på i vilken riktning räntorna på penningmarknaden förväntas röra sig. Om det finns anledning att vänta sig lägre räntor i framtiden är en rörlig ränta att föredra, men om räntorna redan från tidigare är mycket låga – som för närvarande är fallet i Finland och det övriga Europa – lönar det sig att välja en fast ränta. Vissa banker erbjuder också kombinationer av de båda alternativen, det vill säga möjligheten att under lånetidens gång byta från rörlig till fast ränta eller vice versa.

3. Näringsgrenarna och ekonomins struktur Då man talar om samhällsekonomins struktur avser man vanligen de olika näringsgrenarnas andel av den totala produktionen (den så kallade bruttonationalprodukten som brukar förkortas bnp) och sysselsättningen det vill säga hur stor andel av den totala arbetskraften som jobbar inom varje näringsgren. Den äldsta av näringsgrenarna är primärproduktionen, som omfattar jord- och skogsbruk samt gruvdrift. Sekundärproduktionen utgörs av tillverkningsindustrin – det vill säga produktionen av varor och halvfabrikat (halvfabrikat är delvis förädlade produkter, till exempel stål och aluminium, som används vid tillverkningen av andra produkter) – samt av byggnadsindustrin. Tertiärproduktionen består av produktionen av tjänster.

Med strukturomvandling avses stora och bestående förändringar i ekonomins struktur. Här i Finland har strukturomvandlingen varit rätt snabb jämfört med många andra länder. Ännu vid slutet av andra världskriget var primärproduktionen den största och viktigaste näringsgrenen, mätt med såväl andelen av bruttonationalprodukten (bnp) som andelen av sysselsättningen. Återuppbyggnaden efter kriget och krigsskadeståndet till Sovjetunionen – vilket till största delen bestod av olika industri-

I Ekonomikunskap – en översikt

13

De tre näringsgrenarna: primärproduktion, sekundärproduktion och tertiärproduktion. Den finländska ekonomin bygger i hög grad på en stark storindustri och det gäller framförallt skogsindustrin och nu på senare år den högteknologiska industrin. I Finland har till exempel servicesektorns tillväxt varit betydligt långsammare än i övriga Europa.

produkter – ledde emellertid till en mycket snabb tillväxt inom industriproduktionen, och på bara några år hade sekundärproduktionen övertagit positionen som Finlands viktigaste näringsgren.

Industrin fick emellertid inte behålla sin ledande ställning särskilt länge. Även tjänstesektorn växte mycket snabbt efter kriget, och redan vid slutet av 1950-talet var dess andel av bruttonationalprodukten större än sekundärproduktionens. Det här berodde dels på att efterfrågan på olika privata tjänster, från hotell och restauranger till frisörer, ökade i och med urbaniseringen, dels på en ökad offentlig produktion av olika välfärdstjänster som hälsovård och utbildning. Industrins andel av bruttonationalprodukten förblev i alla fall rätt stabil ända fram till början av 1980-talet, då den sakta men säkert började avta. För primärproduktionens del har nedgången däremot varit mycket kraftig.

14

Ekonomin.

Strukturomvandlingen från agrarsamhälle till industrisamhälle medförde en mycket snabb förbättring av den materiella levnadsstandarden; medan konsumtionen i agrarsamhället för en stor del av Finlands befolkning begränsade sig till det alla nödvändigaste fick allt fler nu råd med ”lyxkonsumtion” som bilar, hushållsmaskiner och utlandsresor. Det här beror för det första på att det så kallade förädlingsvärdet i allmänhet är högre inom industrin än inom lantbruket. Förädlingsvärdet är skillnaden mellan det pris man får för den färdiga produkten och kostnaderna för råvaror, halvfabrikat och energi, och det är ur förädlingsvärdet arbetstagarnas löner och aktieägarnas (= de som äger företagen) vinster betalas.

Då förädlingsvärdet ökar kommer således också de totala inkomsterna i samhälls­ekonomin att öka, vilket i sin tur ger möjlighet till ökad konsumtion. För det andra innebär den omfattande användningen av maskiner och den långt drivna arbetsfördelningen inom industrin en mycket hög effektivitet, som i sin tur gör det möjligt att producera varor till ett billigare pris än tidigare. Många varor som tidigare producerats för hand, och som därför varit förhållandevis dyra – till exempel kläder och skor – blev i och

Figur 3.1 De olika näringsgrenarnas andel av Finlands nationalprodukt (%) 1945–2012

* Fellman & Lindholm (1996): ”Tillväxt, omvandling och kris – Finlands ekonomi efter 1945, Figur 3:1, s. 64 (procenttalen avrundade till närmaste tiotal). ** Statistikcentralen (www.stat.fi): estimat för år 2011, procenttalen avrundade till närmaste heltal. *** Statistikcentralen (www.stat.fi): estimat för år 2012, procenttalen avrundade till närmaste heltal.

I Ekonomikunskap – en översikt

15

med övergången från agrar- till industrisamhälle massproducerade och förmånliga industrivaror.

Kombinationen av högt förädlingsvärde och hög effektivitet innebär att värdet av det som en industriarbetare kan producera per timme – det som brukar kallas arbetskraftens produktivitet – är högre än för en arbetare inom lantbruket. En högre produktivitet innebär för sin del att företagen har råd att betala sina anställda högre löner. Den förhållandevis höga lönenivån inom pappersindustrin, för att ta ett exempel, beror på att det krävs så få arbetare – kanske ett tiotal per skift – för att driva en modern pappersfabrik. Då pappersfabriken sedan spottar ut papper till ett värde av hundratals miljoner euro per år blir också produktiviteten per arbetare, eller per arbetad timme, mycket hög.

Om industrialiseringen har haft en så stor betydelse för inkomst­ utvecklingen och den materiella levnadsstandarden, hur kan man då förklara att levnadsstandarden här i Finland har fortsatt att stiga trots att industrins andel av bruttonational har minskat ända sedan början av 1980-talet? Till en del kan det här förklaras med att de industrier som har minskat allra kraftigast – eller i vissa fall försvunnit från Finland helt och

Produktiviteten har sin förklaring i förhållandet mellan förädlingsvärdet och effektiviteten. Att mäta produktiviteten inom den traditionella tillverkningsindustrin är rätt enkelt. Vilka är utmaningarna när man vill mäta produktiviteten inom tjänstesektorn?

16

Ekonomin.

hållet – ända till rätt nyligen har varit industrier med relativt lågt förädlingsvärde, som textil- och beklädnadsindustrin. En annan del av förklaringen är att även om vissa industrier – framför allt elektronikindustrin – har flyttat ut en stor del av själva tillverkningen till andra länder har många högproduktiva – och därmed välbetalda – verksamheter som forskning och utveckling av nya produkter stannat kvar här i Finland.

Under de senaste åren har också högproduktiva industrier som pappersindustrin börjat flytta ut allt större delar av sin produktion till utlandet.

Därmed har frågan om hur den finländska ekonomin skall klara av att skapa nya arbetsplatser i tillräckligt snabb takt i stället för dem som försvinner inom industrin blivit aktuell. En annan fråga är hur pass välavlönade de nya arbetsplatserna kommer att vara jämfört med dem som gått förlorade inom industrin; inom många serviceyrken är produktiviteten nämligen alltför låg för att arbetsgivarna skall kunna erbjuda en lönenivå som ligger ens i närheten av till exempel den finländska pappersindustrins. Vi skall återkomma till de här frågorna i avsnitt VI. Vid sidan av indelningen i agrarsamhällen, industrisamhällen och servicesamhällen kan man också skilja mellan olika typer av ekonomiska system utgående från arbetsfördelningen mellan den privata och den offentliga sektorn och graden av statlig inblandning i ekonomin. Den här indelningen är temat för nästa kapitel.

4. Olika ekonomiska system Utgående från arbetsfördelningen mellan den privata och den offentliga sektorn och från hur mycket (eller litet) staten försöker styra den ekonomiska aktiviteten kan man skilja mellan tre olika ekonomiska system: ren marknadsekonomi, ren planekonomi och blandekonomi.

I dag är praktiskt taget alla länder blandekonomier, vilket innebär att vissa nyttigheter produceras av privata företag medan andra nyttigheter produceras av den offentliga sektorn. Det finns också nyttigheter – till exempel hälsovårdstjänster här i Finland – som produceras såväl av den privata som av den offentliga sektorn. Här kan det vara på sin plats att notera att begreppet blandekonomi numera används rätt sällan; det är vanligt att man talar om ”marknadsekonomi” fast man avser något som egentligen är en blandekonomi.

Orsakerna till att man i alla länder har överlåtit åtminstone vissa funktioner åt den offentliga sektorn är i vissa fall rent ekonomiska: det finns

I Ekonomikunskap – en översikt

17

nyttigheter som det helt enkelt inte är lönsamt – eller alltid ens möjligt – att producera privat trots att deras betydelse för samhället är mycket stor.

Det är, för att ta några exempel, mycket svårt att föreställa sig att försvarsmaktens, polisens och rättsväsendets uppgifter helt och hållet skulle kunna skötas av privata företag, även om det i dag finns en omfattande privat företagsverksamhet inom säkerhetssektorn. Det här är också förklaringen till att rena marknadsekonomier – där det således inte finns någon offentlig sektor överhuvudtaget – inte förekommer, aldrig har förekommit och sannolikt aldrig heller kommer att förekomma i verkligheten.

Den rena marknadsekonomin måste därför betraktas som en teoretisk modell som inte som sådan kan tillämpas i verkligheten.

I vissa fall handlar valet mellan offentlig och privat produktion inte om ekonomi utan om ideologi: i Finland och de övriga nordiska länderna har det t.ex. ansetts viktigt att alla medborgare, oberoende av social eller ekonomisk ställning, skall ha tillgång till de hälsovårdstjänster de behöver, vilket är förklaringen till att en stor del av hälsovårdstjänsterna produceras av den offentliga sektorn. De olika orsakerna – såväl ekonomiska som ideologiska – till att vissa nyttigheter produceras av den offentliga sektorn och vissa av den privata kommer att behandlas närmare i kapitel 21.

Finland och de övriga nordiska länderna har ett relativt täckande socialskydd. Det omfattar naturligtvis sjuk- och hälsovård, men också offentliga satsningar på utbildnings- och arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Vilka konsekvenser har de offentliga satsningarna på social­ politiken? Är konsekvenserna enbart positiva?

18

Ekonomin.

Den offentliga sektorn har också ansvaret för brand- och räddningsverksamheten liksom för akutsjukvården.

Om den rena marknadsekonomin är en teoretisk modell utan verklighetsförankring förhåller det sig annorlunda med den motsatta ytterligheten, den rena planekonomin. Såväl Sovjetunionen som de flesta andra socialistiska länder var rena planekonomier, även om Sovjetunionen visserligen experimenterade med marknadsekonomi i begränsad skala under en kort tid på 1920-talet. I dag är det dock endast Nordkorea som – möjligen – kan betraktas som en ren planekonomi.

I en ren planekonomi finns inga fria marknader, utan alla frågor om vad och hur mycket som skall produceras avgörs genom politiska beslut.

Det finns inte heller några privatägda företag, utan alla produktionsfaktorer ägs kollektivt, antingen genom så kallad statskapitalism där det är staten som är ägare, eller genom kooperativ där arbetarna har kontrollen över produktionsfaktorerna. De här två formerna av kollektivt ägande utesluter inte varandra, utan har i verkligheten förekommit sida vid sida.

För att de myndigheter som fattar beslut om produktionen skall ha en uppfattning om hur mycket som behövs av olika nyttigheter krävs en omfattande och långsiktig planering – därav namnet planekonomi. I Sovjetunionen, till exempel, brukade den statliga planeringsmyndigheten Gosplan göra upp produktionsplaner för perioder på fem år i taget, så kallade ”femårsplaner”.

Som vi kunde se i kapitel 1 ökar antalet valsituationer – och därmed antalet beslut som måste fattas – kraftigt då vi rör oss från det privat-

I Ekonomikunskap – en översikt

19

Karl Marx (1818–1883) betraktade sig själv huvudsakligen som filosof, men var samtidigt också ekonom, historiker och politisk teoretiker.

Hans viktigaste ekonomiska verk, som också inspirerat till de praktiska tillämpningarna av socialistisk planekonomi, var Kapitalet (1867).

ekonomiska beslutsfattandet på individnivå till företagsnivå och vidare till samhällsekonomin som helhet. Hur kan då någon statlig myndighet ha all den information som behövs för att fatta rätt beslut i alla de otaliga valsituationer som uppstår varje dag?

I verkligheten fungerade de rena planekonomierna utan undantag mycket illa. De industrier som prioriterades av de statliga planeringsmyndigheterna – till exempel krigsindustrin i Sovjetunionen – fick i allmänhet alla de råvaror och andra resurser som de behövde, medan andra industrier tvingades kämpa med en ständig resursbrist. I vissa fall fick planekonomins ineffektivitet direkt ödesdigra följder: tvångskollektiviseringen av jordbruket i Sovjetunionen under slutet av 1920-talet och början av 1930-talet ledde till att livsmedelsproduktionen praktiskt taget kollapsade, vilket resulterade i en hungersnöd som kostade åtminstone sex miljoner människor livet! Att planekonomin genomgående fungerade så illa var också en viktig bidragande orsak till Sovjetunionens sammanbrott i början av 1990-talet.

Den rena planekonomin har i praktiken varit nära förknippad med de radikalare formerna av socialismen, som den marxistisk-leninistiska kommunismen i Sovjetunionen och maoismen i Kina, även om en stark centralstyrning av ekonomin har förekommit också i icke-socialistiska länder i samband med krig och andra extrema krissituationer. Den teoretiska grunden för den rena planekonomin utvecklades av filosofen Karl Marx på 1800-talet: enligt Marx innebar det privata ägandet av produktionsfaktorer oundvikligen en utsugning av arbetarna, vilket med tiden skulle leda till dramatiskt växande inkomstklyftor mellan en allt mindre och allt rikare elit å ena sidan, och den allt fattigare majoriteten av befolkningen å

20

Ekonomin.

Den kinesiska ekonomin har växt kraftigt ända sedan 1990-talet och ekonomisterna räknar med att Kinas bnp per capita kommer att vara större än USA:s om några år. Tillväxten har varit speciellt stor i centra som Beijing, Shanghai och Hongkong. Vad kan orsaken vara till att prognosen inte förverkligas?

den andra. De växande inkomstklyftorna och arbetarklassens allt eländigare levnadsvillkor skulle slutligen leda till en revolution där arbetarklassen skulle ta såväl makten i samhället som kontrollen över alla produktionsfaktorer. Det var således kapitalismens ”naturliga” utveckling som så småningom skulle leda fram till revolutionen; som Marx uttryckte saken ”bar kapitalismen på fröet till sin egen undergång”. Däremot var Marx fullt beredd att erkänna marknadsekonomins överlägsna effektivitet då det gällde att producera varor och tjänster.

I motsats till vad Marx förutspådde blev det slutligen marknadsekonomin som triumferade över socialismen och planekonomin. Kina inledde en försiktig övergång till marknadsekonomi redan i början av 1980-talet, och i dag är det marknadsekonomiska inslaget i den kinesiska ekonomin synnerligen starkt trots att kommunistpartiet fortfarande håller fast vid sin enväldiga maktställning. I Sovjetunionen och Östeuropa inleddes övergången från planekonomi till marknadsekonomi i och med Sovjetunionens

I Ekonomikunskap – en översikt

21

sönderfall i början av 1990-talet. I vissa tidigare planekonomier har den här övergången gått mycket fort och mycket långt; den tidigare sovjet­ republiken Estland nämndes redan som ett exempel på en blandekonomi där den privata sektorns och de fria marknadernas roll är klart dominerande.

Trots sin triumf över den socialistiska planekonomin är den kapitalistiska marknadsekonomin (som alltså i praktiken alltid är någon form av blandekonomi) långt ifrån problemfri. Under de senaste 20–30 åren har så gott som alla kapitalistiska marknadsekonomier – även Finland – upplevt snabbt växande inkomstskillnader och ökande fattigdom. I vissa länder, framför allt i USA, har utvecklingen faktiskt gått så långt att inkomsternas köpkraft (som anger hur mycket varor och tjänster en individ kan köpa för sin inkomst) har stampat på stället eller till och med minskat för alla utom för de allra rikaste. Ett annat problem med den kapitalistiska marknadsekonomin är att den präglas av mer eller mindre regelbundet återkommande ekonomiska kriser, som förutom att de gör stor skada i samhälls­ ekonomin nästan utan undantag drabbar också dem som inte på något sätt är medskyldiga till krisens uppkomst. Ett exempel på en sådan kris, den så kallade Eurokrisen, behandlas i kapitel 15. Ett tredje problem har att göra med den ständiga strävan efter ökad effektivitet som hör ihop med en marknadsekonomi; ur konsumentens synvinkel är det förstås bra att företagen försöker göra sin produktion effektivare för att på så sätt kunna producera billigare varor, men för företagens anställda innebär kraven på ökad effektivitet allt oftare att samma mängd arbete måste utföras med en mindre arbetsstyrka. Det här resulterar i sin tur i ökad stress, som i värsta fall kan leda till utbrändhet eller till andra stressrelaterade sjukdomar.

5. Det ekonomiska kretsloppet Vi har redan stiftat bekantskap med tre av samhällsekonomins aktörer, nämligen hushållen (som naturligtvis också kan bestå av en enda person), företagen och den offentliga sektorn. För att beskriva samverkan mellan dem brukar samhällsekonomin ofta framställas som ett kretslopp.

Den del av hushållens inkomster som inte används för konsumtion kallas för hushållens sparande. Ett sätt att spara är att placera pengarna på ett bankkonto mot en viss årlig ränta. Banken kan i sin tur låna ut spararnas pengar till företag som behöver pengar för en investering i nya maskiner.

Ett alternativt sätt att spara är att köpa aktier i ett företag, vilket ger en

22

Ekonomin.

Figur 5.1 Det ekonomiska kretsloppet

Varu- och tjänstemarknaden

Hushåll

Offentliga sektorn

Utrikeshandeln

Företag

Faktormarknaden I figur 5.1 betecknar de heldragna linjerna flöden av pengar och de streckade linjerna flöden av varor och tjänster. På faktormarknaden säljer hushållen produktionsfaktorer – arbetskraft och kapital – och får på så sätt faktorinkomster som de kan använda för att köpa varor och tjänster på varu- och tjänstemarknaden.

andel i företagets framtida vinster. I båda fallen ställer hushållen således sina besparingar till företagens förfogande mot en viss ersättning, antingen indirekt via en bank eller direkt genom att köpa aktier. Det är det här det handlar om då hushållen ”säljer” kapital till företagen.

Utrikeshandeln kommer med i bilden på två sätt. Dels exporterar företagen en del av sin produktion till utlandet, dels importeras en del av de varor och tjänster vi konsumerar från utlandet. I figuren kommer de utländska varorna och tjänsterna så att säga direkt in på varu- och tjänstemarknaden, men i praktiken är det nästan alltid något inhemskt företag som fungerar som mellanhand.

Den offentliga sektorn, verkar såväl på varu- och tjänstemarknaden som på faktormarknaden och utför dessutom direkta ekonomiska transaktioner med såväl hushåll som företag. För det första uppbär den offentliga sektorn skatter på hushållens faktorinkomster och företagens vinster.

Förutom de här direkta skatterna får den offentliga sektorn skatteintäkter från så kallade indirekta skatterna, som utgör en viss procent av priset på varor och tjänster. Även om de indirekta skatterna kommer från varu- och tjänstemarknaden är det i sista hand hushållen och företagen som betalar dem, och därför har de inte märkts ut separat i figuren.

För det andra betalar den offentliga sektorn ut inkomstöverföringar till både hushåll och företag. Typiska exempel på inkomstöverföringar till

I Ekonomikunskap – en översikt

23

hushållen är barnbidrag, studiestöd och arbetslöshetsunderstöd. Inkomst­ överföringarna till företag är vanligen stöd för någon speciell typ av verksamhet – till exempel forskning och utveckling av nya produkter – eller stöd för en viss typ av företag, som småföretag eller nystartade företag.

För det tredje köper den offentliga sektorn de varor och tjänster den behöver för sin verksamhet. Det kan handla om allt från böcker och datorer för skolorna till nya jaktplan för försvarsmakten. Det har också blivit allt vanligare att den offentliga sektorn köper vissa tjänster inom till exempel hälso- och åldringsvården för hushållens räkning i stället för att själv ta hand om produktionen av tjänsterna.

För det fjärde producerar den offentliga sektorn också vissa nyttigheter, från välfärdstjänster inom hälsovård och utbildning till infrastruktur som vägar, broar och järnvägslinjer. Att den offentliga sektorns produktion av nyttigheter inte syns i figuren beror på att de nyttigheter som den offentliga sektorn producerar i regel inte säljs på marknaden. Produktionen finansieras i stället med skattemedel och är därför ”gratis” för användarna. Även i de fall då användarna är tvungna att betala något för de nyttigheter den offentliga sektorn producerar (till exempel hälsocentralsavgifter) är priset betydligt lägre än vad det skulle vara om samma nyttigheter producerades av den privata sektorn.

Den offentliga sektorn producerar och upphandlar tjänster inom hälso- och äldrevården. Skulle vården kunna skötas av enbart den privata sektorn?

24

Ekonomin.

Då vi nu har fått en översikt av samhällsekonomin som helhet kan vi börja studera de enskilda beståndsdelarna litet närmare. I nästa avsnitt behandlas företagens och marknadernas funktion, liksom de olika faktorer som påverkar konsumtionsefterfrågan.

Uppgifter Näringsgrenarna och ekonomins struktur

1. Förklara följande begrepp med egna ord: a) strukturomvandling b) halvfabrikat c) bruttonationalprodukt d) förädlingsvärde e) produktivitet.

2. På vilket sätt hänger ett större förädlingsvärde och en högre produktivitet ihop med strukturomvandlingen?

3. Hurdana positiva och negativa konsekvenser kan en industriarbetare uppleva om arbetsplatsen ökar sin produktivitet?

4. Jämför förädlingsvärdet på ett datorprogram på en dvd-skiva och en industriprodukt, till exempel en kontorsstol.

5. Varför har finländsk industriproduktion börjat flytta ut delar av produktionen till utlandet och vad kan det ha för konsekvenser för den finländska samhällsekonomin?

Privatekonomi

1. Hurudana alternativ att placera sitt överskottskapital kan en privat­ person välja mellan? Jämför investeringarnas för- och nackdelar.

2. Vad bör du beakta då du väljer att investera dina pengar på ett tids­ bundet depositionskonto?

3. Hur inverkar räntans storlek på viljan att investera i aktier eller tids­ bundna depositioner?

4. Jämför fördelarna och nackdelarna med att köpa ett egnahemshus och att hyra en lägenhet.

5. Vad skall du ta i beaktande då du bestämt dig för att ta ett bostadslån?

I Ekonomikunskap – en översikt

25

6. Ungdomar blir allt mera skuldsatta i Finland. I slutet av 2013 hade närmare 13 procent av 25–29-åringar och dryga 10 procent av 20–24-åringar betalningsanmärkningar. När får man en betalnings­ anmärkning och hurudana problem kan det medföra?

Olika ekonomiska system

1. Förklara följande begrepp med egna ord: a) offentliga sektorn b) produktionsfaktorer c) köpkraft d) marknadsekonomi e) kooperativ.

2. Vilka typer av företagsverksamhet ska hellre handhas av den offentliga än av den privata sektorn, och varför?

3. Jämför de (rena) marknadsekonomiska och (rena) planekonomiska systemen. Gör en bred jämförelse där du ser på flera olika samhälls­ fenomen.

4. I texten berättas att kapitalistiska marknadsekonomier präglas av återkommande ekonomiska kriser. Redogör för orsakerna till detta.

Det ekonomiska kretsloppet

1. Den offentliga sektorn berör hushållen och företagen via såväl varu- och tjänstemarknaden som på faktormarknaden. Sammanställ en tankekarta där du åskådliggör på vilka olika sätt den offentliga sektorn gör detta.

2. Det ekonomiska kretsloppet innebär att flera aktörer i samhället är tätt knutna till varandra. Vad händer om det uppstår en störning i någon sektor?

3. Finland är ett exportberoende land. Hurdan kedjereaktion följer om den internationella efterfrågan på finländska exportprodukter minskar?

4. Studentexamensuppgift, hösten 2013: Beskriv effekterna av de inkomstöverföringar som betalas till privathushållen ur samhällsekonomins, företagens och familjernas synvinkel.

5. Diskutera och ta ställning: a) inkomstöverföringarnas betydelse för nationalekonomin b) hushållen får inte överskuldsätta sig c) Finland borde minimera utrikeshandelns betydelse inom det ekonomiska kretsloppet.

26

Ekonomin.

(SL 2) i gymnasiet. Kursboken tar upp samhällsekonomiska frågor ur konsumenternas, företagens och statens synvinkel. Avsikten är att ge läsaren insikter i det ekonomiska beslutfattandet på olika nivåer, både privatekonomiska beslut men också beslut som berör den globala ekonomin. Boken ger en kort historisk översikt över hur den finländska och den globala ekonomin utvecklats.

Samhällslära kurs 2

Kursboken tar upp de viktigaste samhällsekonomiska begreppen och teorierna och de konkretiseras för läsaren med verklighetstrogna exempel. Varje kapitel har försetts med arbetsuppgifter som omsätter de teoretiska resonemangen i praktiken. I slutet av boken finns en ordlista med korta förklaringar till de centrala begrepp som tagits upp.

Ekonomin.

Ekonomin är en kursbok för kursen Ekonomisk kunskap

SL2

Christer Lindholm – Markus Ahlfors

Ekonomin ISBN 978-951-52-3945-7

9 789515 239457

Samhällslära kurs 2 Schildts & Söderströms