Välsignelser i mitt liv - titta i boken

VÄLSIGNELSE 3

6

En god Gud

21

22

Min glada, positiva, flitiga, gästfria mamma hade som livsdröm att bli lärarinna, som det fanns en del av i släkten, men som ett barn född utom äktenskapet fanns det inte ekonomiska möjligheter till det för henne. Så hennes liv blev fyllt av hårda grovjobb med små ekonomiska resurser. Mitt i detta strävsamma liv så fanns dock hos henne en naturlig tro på en Gud som hennes tröst och kraft. Tron på denne gode Gud planterade hon tidigt ner i mitt hjärta.

Jag tror alltså på en god Gud – inte en skrämmande, lynnig eller allmänt mysteriös Gud. Jag tror att denne far vill mig väl och vill att det ska gå mig väl (3 Joh. vers 2). När därför tvårummaren bland kossorna i Svenstavik senare i livet blev fina prästgårdar och villor och idag ett vackert hus vid Kilimanjaros fot, så ser jag det som gåvor från en god och kärleksfull far. När den fattige tonårspojken idag har ekonomi att dagligen kunna hjälpa hundratals föräldralösa, utsatta och fattiga i Tanzania, så ser jag det som välsignelser från hans hand. Han som blev retad för att äta grismat hemma satt senare i livet på kungamiddag på Stockholms slott.

Allt detta goda har jag inte sett som något mina egna hjärnceller eller muskler skapat, inte ”turen” eller ”ödet” – utan allt det där har jag fått till skänks av en god Gud som velat öppna sin slösande hand och ge mig – och oss alla – så många goda saker.

23

När jag sen blev en kristen och läste Bibeln, så visade ju Jesus som Guds son hur god denne Gud var. Jesus gick inte omkring och slog ut ögonen på folk – han gav dem nya ögon.

Han gick inte omkring och satte krokben på folk, han reste upp folk ur vägdammet. Han gick inte omkring och gjorde folk ledsna, han gjorde dem glada. Han gick inte omkring och hade sitt största nöje i att kröka ryggar, han hade sin glädje i att räta upp ryggar (Luk. 13:11).

I Bibeln, den goda boken, läste jag hur denne gode Gud välsignade Adam (1 Mos. 12:2) – och att han ville välsigna oss alla. ”Godhet och nåd ska följa mig i alla mina livsdagar” (Ps. 23:6) sjöng David. Det hebreiska ordet ”följa” kan översättas ”förfölja” så jag läser: ”Godhet och nåd ska förfölja mig alla mina livsdagar”. Jesus frågade retoriskt: ”Om nu ni som är onda förstår att ge goda gåvor till era barn, hur mycket mer ska då inte er Far i himlen ge det som är gott till dem som ber honom?” (Matt. 7:11, min kursivering).

Ordet för ”gott” på hebreiska – ”tov” – uttrycker det optimalt goda. Paulus proklamerade att Gud kan göra: ”Långt mycket mer än allt vi ber om eller tänker oss” (Ef. 3:20, min kursivering). Jakob sa, att ur faderns hand kommer: ”Allt det goda vi får och varje fullkomlig gåva” (Jak. 1:17).

Ja, Gud är godare än vi kan ana, vill oss mer gott än vi kan tänka. Sen finns det en Guds fiende, som ockuperat denna jord, och ställer till så mycket elände. Hur jag ser på det kommer lite senare i denna bok, men här slår jag fast och här sjunger jag mitt livs lovsång: Bibelns Gud är god – och 24

han är min Gud och jag är så tacksam att jag fått se ”Herrens godhet i de levandes land” (Ps. 27:13).

25

26

VÄLSIGNELSE 4

6 Bibeln

27

28

Jag började alltså läsa Bibeln där i den jämtländska fäboden den varma konfirmationssommaren 1959 och sen har jag läst och läst och läst och läst. När jag varit på resor så har Bibeln alltid funnits nerpackad i resväskan. När jag arbetade i S:ta Clara så läste jag Bibeln på morgonen på pendeltåget mellan Södertälje och Stockholms Central. Här i Tanzania ringer väckarklockan halv sex, jag duschar, sätter på kaffet och sen blir det min Bibel- och bönestund.

För att förhoppningsvis ge modell och inspiration för andra, vill jag berätta hur min bibelmorgon ser ut. Jag börjar med att läsa ett kapitel ur de historiska böckerna i Gamla Testamentet (i skrivande stund Andra Moseboken), sen ett kapitel ur de profetiska böckerna i Gamla Testamentet (just nu Jesaja), sen ett kapitel ur evangelierna (just nu Johannes), sen ett kapitel ur breven (just nu Efesierbrevet) och sist en psaltarpsalm (denna skrivande dag Psaltaren 84). Jag använder penna och stryker under det som jag tycker vara särskilt viktigt eller det som känns nytt och nyupptäckt för mig.

Om det är något ställe som jag vill veta lite mera om, så går jag till den grekiska grundtexten. Grekiskan har nyanser som inte alltid kommer fram i svenska översättningar. När det t.ex. står att ”Jesus förbarmade sig” över människor (t.ex.

Matt. 9:36) så är det grekiska grundordet ”splangnizomai” så mycket starkare och har med lever och inälvor att göra. Om 29

jag satt jag i en bibelkommission skulle jag föreslå översättningen ”det gjorde ont i magen på Jesus” när han såg lidande människor. Det finns t.ex. också tre ord för ”folk” på grekiska. ”Laos” används om judafolket, ”Ethnos” om nationella folkgrupper (svenskar, italienare, kineser) medan ”Oxlos” står för det enkla folket, de marginaliserade, de ”tilltufsade”. När Jesus talar om att han förbarmade sig över folket, så är det alltid, alltid, alltid ordet ”Oxlos” som används. Jesus lever nära och bryr sig om ”Oxlos”.

För den som inte kan grekiska så finns ju en uppsjö av goda bibelkommentarer att rådfråga. Kanske kunde jag också frimodigt få hänvisa till min egen bok ”Kyrkans första tid” (Semnos Förlag) som är en bibelförklaring till Matteusevangeliet, Apostlagärningarna och Johanneslitteraturen och där jag bl.a. kommenterar en del grekiska uttryck. I Folkbibeln finns också goda förklarande noter längst ner på varje sida.

En guldgruva är också ”Illustrerat Bibellexikon”, när man vill veta var ett visst ord står någonstans i Bibeln.

Sen brukar jag gärna jämföra bibelöversättningar. En lättillgänglig kunskapskälla är härvidlag ”Nya Testamentet i sex versioner” (InterBible, Örebro). Sen kan man gå till översättningar på andra språk. Här använder jag gärna Gideoniternas översättning av Nya Testamentet till tyska, franska och engelska, eftersom de översättningarna är samlade i en bok.

För att få lite omväxling i sitt privata bibelstudium kan man ta startpunkt i en enda bibelvers och sedan följa den genom de hänvisningar, som finns längst ner på varje sida, tills man 30

når en slutpunkt, en återvändsgränd. T.ex. Joh. 1:12: ”Men åt alla som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn” – leder till Rom. 8:15, som leder till Mark. 14:36, som leder till Joh. 6:38, som leder till Matt. 26:39, som leder till Hebr. 5:7, som leder till Ps. 31:23, som leder till Jes. 38:11, som leder till Ps. 27:13, som leder till Ps. 116:9 – och där tar det stopp.

Låt mig också här få tillägga, att de Israelresor jag fått förmånen att leda nästan varje år i femton års tid befruktat mitt bibelstudium och är det något jag sett som frukt av dessa resor hos gruppdeltagarna är just det, att de efter hemkomsten läst Bibeln på ett annat sätt. Nu har de ju varit på de platser där Jesus gick och verkade.

Vad ger mig detta dagliga bibelläsande? För det första ger det mig mat, andlig mat. Jag känner mig helt enkelt mätt.

Inte känner jag så om jag läser Expressen, Hamlet eller kommunistiska manifestet. Det finns kraft i ordet. Ordet är ”gudsinspirerat” (2 Tim. 3:16), d.v.s. skrivet av vanliga människor som naturligtvis kunde skriva något kommatecken fel eller som översättningar har misstolkat, men det tar inte ifrån att Bibeln är en hälsning från himlen, förmedlad av människor som med gåspennan i handen och med örat mot himlen velat förmedla något sanningsfullt.

För det andra ger Bibeln vägledning och kunskap. När man läst Bibeln så länge och i ett sammanhang – inte bara rycka ut en vers här och där – så vet man vad Bibeln tycker om och vad den inte tycker om, vad den välsignar och vad den inte 31

välsignar. Bibeln visar mig hur jag kan leva gott och vad slutmålet för min livsresa är, himlen. Bibeln är min andliga GPS. Jag var en gång kallad att tala i Skara. Jag var ledig dagen innan så jag började min resa från Stockholm då. Det var dock väldiga köer den här lördagen och det var troligen anledningen till att jag utan att märka det kom ut på E4:an norrut. Jag upptäckte att jag kört fel när jag kom till Gävle. Väl där frågade jag en man på en bänk om det var möjligt att ta en genväg genom Västmanland och Närke för att komma ner till Västergötland och Skara. Jodå, men mannen på bänken var nog inte riktigt nykter för han visade mig mot Sundsvall.

Där fick jag dock ett bättre råd av en trevlig dam att ta E14 västerut en bit och sen svänga neråt. Jag vet inte vad som gick fel, men jag hamnade i alla fall i Östersund.

Jag gick in på en McDonald-restaurang (jag hade nu börjat bli hungrig) men flickan i kassan var extremt stressad och gav mig ett okoncentrerat svar om bästa vägen till Skara. Så plötsligt var jag i Trondheim. Där frågade jag en trevlig norrman i lusekofte hur jag skulle ta mig till Göteborg och sen till Skara men jag förstod nog inte så bra hans norska dialekt, så plötsligt skyltades det om Bodö och Narvik.

Där i nordnorge träffade jag dock – tack och lov – en svensk, som klart och tydligt beskrev hur jag bara skulle ta E6:an söderut ner genom hela Norge, in i Sverige vid Svinesund och sen ner mot Göteborg och där finna vägen in i Västergötland.

Nu började jag dock bli sen så jag drog i den ljusa som32

marnatten i närmare 200 kilometers fart ner genom Norge och in i Sverige och märkte då inte i den farten att jag blåste förbi Göteborg och blev stoppad av några poliser vid infarten till Falkenberg. De var inte direkt vänliga och jag fick betala dryga böter för min fortkörning och när jag var på väg därifrån till Ullared körde jag i irritationen åter fel och kom till Jönköping.

Då tänkte jag ta det säkra före det osäkra och ta E4:an uppåt till Stockholm och sen E20 till Herrljunga. Där fick jag hjälp av en snäll, modern präst med hästsvans och ring i näsan och äntligen kom jag fram till Skara, om än tre dagar för sent.

Nej, så där gick det förstås inte till men så där kör faktiskt många kristna – utan GPS, Bibeln – och de tappar vägen och färdriktningen, vet inte var de befinner sig, vet inte vart de ska. Så vi behöver Bibeln, vår andliga GPS! Vi behöver en bibelväckelse i landet. Vi behöver kristna som läser Bibeln – inte bara böcker om Bibeln. Jag har frågat svenska kristna ungdomar hur många av dem som läser Bibeln – två av tio har blivit svaret. Det är åtta för litet. Inte undra på att den teologiska förvirringen blir total och kristna blir förledda och förförda till höger och vänster och kommer till Narvik i stället för till Skara. Ta fram Bibeln, blås av dammet, laga din GPS och börja läs!

Sen har bibelläsning med Jesuskärlek att göra. Jesus sa: ”Den som hör dessa mina ord och handlar efter dem” (Matt.

7:24) och ”om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord” (Joh. 14:23) Var finner vi hans ord? Svar: i Bibeln. Man kan inte säga: ”Jag älskar Jesus men inte det han säger”. Nej, vi ska 33

älska Jesus – och vi ska älska Bibeln. Jag är kanske lite extrem, men jag lägger aldrig någon bok ovanpå Bibeln. Bibeln ska alltid ligga högst. En söndag kysste jag Bibeln i en predikan – församlingen brast ut i en ljungande applåd.

34