D
Inledning F
et var både den ljuvaste och svåraste stunden någonsin. Agnes ville inte låtsas om den svidande smärtan som stack till så fort hon tänkte på att de måste skiljas åt. Den ljumma vinden slog emot ansiktet uppe på ångbåtens däck. Hon sträckte ut armen och tog Nathanaels hand i sin. Flätade in fingrarna mellan hans medan värmen spred sig genom kroppen. Lycklig såg hon in i hans ögon som lyste mot henne. Det var en blick att vila i och hon ville aldrig behöva slita sig vare från den eller hans trygga hand. En hårlock hade lossnat från håruppsättningen under stråhatten och han strök bort den från hennes kind innan han kysste henne. Agnes log och vände sig mot Elise som stod bredvid dem. Hon verkade inte ha märkt något utan stod med båda händerna på ångbåtens reling och blickade ut över Kalmar sund med hunden Minou vid sin sida. Nathanael tog tag om Agnes midja. ”Jag tror inte jag kommer kunna släppa dig. Vem vet, jag kanske kidnappar dig och tar dig med över Atlanten?” De såg roat på varandra några sekunder, men hans ord om avskedet gjorde att hon snart var tvungen att titta bort. För en kort stund var de långt borta från vardagen, som om de levde i 7