Hopp - titta i boken

Översättning Nina Törnros

3

Hopp – Att leva tryggt i en orolig värld Originally published in English in the U.S.A. under the title: Hope, by David Jeremiah Copyright © 2021 by David Jeremiah Adapted from What Are You Afraid Of?, published in 2013 by Tyndale House Publishers. Swedish edition © 2021 by Semnos Förlag with permission of Tyndale House Publishers. All rights reserved.

Svensk copyright © 2021 Semnos förlag, Värnamo Översättare: Nina Törnros Tryck: Scandbook, 2021 ISBN: 978-91-89290-22-8

4

INNEHÅLL Introduktion ��������������������������������������������������������������������������������������������������������������9 kapitel 1

HOPP NÄR STORMEN RASAR ������������������������������������������������������������������������������� 15 kapitel 2

HOPP EFTER ETT MISSLYCKANDE �����������������������������������������������������������������������37 kapitel 3

HOPP UNDER EN EKONOMISK KRIS ��������������������������������������������������������������������67 kapitel 4

HOPP NÄR MAN ÄR ALLVARLIGT SJUK ��������������������������������������������������������������97 kapitel 5

HOPP NÄR MAN DRABBAS AV EN KATASTROF ����������������������������������������������� 127 kapitel 6

HOPP EFTER EN FÖRLUST �����������������������������������������������������������������������������������159 kapitel 7

DITT ULTIMATA HOPP �������������������������������������������������������������������������������������������189 Författarens tack �����������������������������������������������������������������������������������������������201 Fotnoter ���������������������������������������������������������������������������������������������������������������� 203

5

6

Dr Ken Nichols är en kristen själavårdare och kommunikatör vars vänskap och partnerskap inom kristen verksamhet sträcker sig mer än trettiofem år tillbaka i tiden. Man finner alltid någon vars liv har läkts på grund av hans verksamhet var han än har befunnit sig. Under de senaste åren har vi ofta samtalat kring ämnet rädsla, och han var den förste att föreslå att jag skulle skriva en bok i ämnet.

Här är den, Ken. Den tillägnas dig.

Tack för din uppmuntran!

7

8

Introduktion Du ligger och sover i din säng när ditt alarm får dig att ryckas upp ur sömnen. Du tar upp telefonen och ser att rubrikerna är fulla med nyheter om oväder som är på väg, människor som dödats under natten, bränder, börser som störtdykt, regeringsskandaler och bilolyckor. Istället för att hoppa upp ur sängen, drar du täcket över huvudet. Du vet vad det är för en skrämmande värld vi lever i, och du fasar inför att möta dagens utmaningar.

Men din rädsla under morgonen kanske inte handlar om något som det står om i tidningarna; den rör ditt jobb. Du lever i konstant rädsla för att fastna i vågen av uppsägningar.

Eller så är du ängslig inför en affärsöverenskommelse där din karriär står på spel.

Kanske din djupaste rädsla har med ditt hem att göra.

Kommer du kunna betala den här månadens räkningar? Känns det som om ditt äktenskap skakar i fogarna? Oroar du dig för dina barn? Efter en gudstjänst nyligen i den kyrka i södra Kalifornien där jag arbetar som pastor, frågade en gråtande ung man, som nyligen återvänt från militärtjänstgöring i Afghanistan, om jag kunde be för honom. Han var rädd för att kanske förlora sin familj.

9

Kanske. Det var det ordet som jagade honom. Vår största rädsla är det relativa kanske – hotet om vad som kanske händer.

Rädsla bedriver handel på det möjligas marknad. Eller till och med det omöjliga – för rädslan är fantasins tyrann. Den tränger sig på oss från skuggorna; från eventualitetens dunkla spegel.

Det råder inga tvivel om saken: vi lever i en värld som ofta är en skrämmande plats att befinna sig på. Vad ska vi sätta vårt hopp till när vi drabbas av rädslor som får oss att dra täcket över huvudet och dra oss undan världen? Ska vi hämta energi från önsketänkande och hålla tummarna för att våra omständigheter förändras? Ska vi hålla andan i hopp om att vi har turen på vår sida den här gången?

Bibliskt hopp är inte önsketänkande. Det handlar inte om tur. Det är inte någon ogrundad optimism. Nej, det är en bergfast tro på Guds karaktär. Det här betyder inte att vi är garanterade rosenbuskar utan törnen, eller ett liv utan tragedier eller katastrofer. Men eftersom vi vet att Gud är allvetande och allsmäktig och för oss, kan vi slå tillbaka mot våra rädslor och förtrösta på Honom ifråga om hur allt kommer att sluta.

Hebreerbrevet 11:1 säger: ”Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser.” Botemedlet mot rädsla är tro. Och tron ger oss hopp oavsett vad det är för något skrämmande vi står inför. När aposteln Paulus gav råd till sin unga skyddsling Timoteus visste han att Timoteus var rädd för någonting; förmodligen hans uppdrag att leda den stora kyrkan i Efesos. Timoteus hade vuxit upp i en liten stad i Mindre Asien, och Efesos var den stora staden. Paulus hade själv tillbringat tre år i Efesos och byggt upp kyrkan där. Den leddes av en stark grupp av äldste, men falska lärare orsakade

10

problem. Och nu skulle Timoteus gå in och bli ledare för allt­ ihop. Vilken ung pastor skulle inte ha känt sig rädd inför det?

Så vad sa Paulus till Timoteus? ”Din fruktan kommer inte från Gud. Det som kommer från Gud är kraft, kärlek och en stabil mental attityd” (2 Timoteusbrevet 1:7, min parafrasering).

Paulus visste att vi kan åsidosätta det som inte kommer från Gud och omfamna det som gör det, när vi får Hans perspektiv på källan till vår rädsla. Jag har aldrig under alla år som jag har följt Jesus, studerat Bibeln och själavårdat välmenande kristna, stött på någon rädsla som Gud inte har ett svar på.

Och anledningen är enkel: Gud själv är svaret på all rädsla.

Fundera på det – rädslor baseras nästan alltid på framtiden.

Ibland är vi rädda för att vi vet vad som väntar i framtiden.

Men det är vanligare att vi är rädda för det vi inte vet om framtiden. Vi är rädda för vad som kanske kommer att hända. Till exempel gjorde man en gallupundersökning där 13–17-åringar tillfrågades vad de var mest rädda för. I fallande ordning var de tio främsta sakerna som de här tonåringarna var rädda för: terroristattacker, spindlar, döden/att dödas, att inte lyckas i livet/ att vara misslyckad, krig, höjder, kriminalitet/våld, ensamhet, framtiden och kärnvapenkrig.1 Lägg märke till att alla de här rädslorna fokuserar på framtiden, och alla är bara ”kanske”. De här tonåringarna råkar kanhända inte ut för något av det. Oavsett om framtiden bara är en minut från nu (du väntar på en diagnos från läkaren) eller fem år från nu (du oroar dig för om du får tillräckligt med pengar i pension), har rädslan sitt huvudkontor i framtiden.

Men vad är framtiden för Gud? För Honom är framtiden

11

nu! Vi lever inuti tiden medan Gud som skapade den, lever utanför den. Vi känner till relativt lite om framtiden, medan Gud vet allt om den. Alla händelser i våra liv inträffar inuti två tidsramar: det förflutna och framtiden. (Nuet är ett ständigt flyende och försvinnande litet ögonblick som blir det förflutna innan vi ens hinner definiera det.) Gud å andra sidan har bara en referensram: det eviga nuet i vilket Han ser och känner till allting; inklusive framtiden.

Det är därför Gud är svaret på alla våra rädslor. Om Gud är god och kärleksfull (och det är Han), och om Gud är allsmäktig (och det är Han), och om Gud har ett syfte och en plan som inkluderar Hans barn (och det har Han), och om vi är Hans barn (vilket jag hoppas att du är), då finns det ingen anledning till rädsla och oro, och all anledning till hopp, för Gud har allt under kontroll.

Jag vet – det där är bra teologi, och du tror förmodligen på det. Men du känner dig ändå rädd och ängslig och har en klump i magen; antingen ibland eller hela tiden. Den stora författarinnan Edith Wharton sa en gång att hon inte trodde på spöken, men att hon var rädd för dem. Det är en sak att veta något i sinnet, och något annat att tro på det i hjärtat.

Hur hjälper man ett litet barn som är mörkrädd? Först vädjar man till sinnet. Man tänder lampan och visar henne att det inte finns något skrämmande i rummet. Sedan hjälper man hennes hjärta att komma i samklang med det som hennes sinne har accepterat. Det här är trons process för oss alla. Vi accepterar att Gud har allt under kontroll, och på basis av det flyttar vi våra bördor och lägger dem på Hans perfekta axlar.

Men vår ovissa framtid då? Pessimism fungerar inte efter-

12

som det är ett annat slags mentalt slaveri. Optimism kanske inte har någon grund i verkligheten. Det enda sättet att gå in i en oviss framtid med hopp och tillförsikt är att satsa allt på Guds makt, godhet och trofasthet.

För att förstå varför Gud är svaret på alla våra rädslor, måste vi förstå vad Bibeln säger om rädsla. Och den säger en hel del. Den säger mer än tre hundra gånger till oss att inte vara rädda. ”Var inte rädd” är den mest upprepade befallningen.

Ordet rädd förekommer över två hundra gånger, och frukta mer än fyra hundra. Och om du tror att våra bibliska hjältar var orädda, sägs det att över två hundra individer i Bibeln var rädda. Och det var inte bara ”de onda”; många av dem var huvudkaraktärerna – David, Paulus, Timoteus och andra.

Bibliska hjältar var vanliga människor som var tvungna att lära sig samma saker som du och jag måste lära oss – att driva ut rädslan genom att öka kunskapen om Gud, att skifta fokus från rädslan i nuet till det eviga hoppet, att ersätta det de inte visste om framtiden med vad de visste om Honom. De var tvungna att sluta vara barnsliga (att vara rädda för allting), och växa upp i sin tro och förståelse.

Jag skrev den här boken eftersom jag ser rädsla som en verklig och ständig fara i Kristi kropp. Många kristna lever inte sina liv fria från rädsla, och saknar man hopp kan det få allvarliga konsekvenser.

Jesus kom för att ”ropa ut frihet för de fångna” och jag tror att det inkluderar dem som är fångna av rädsla (Lukas­ evangeliet 4:18). Han säger också att sanningen är nyckeln till frihet (Johannesevangeliet 8:32). Och här är sanningen: Gud är god (Psaltaren 119:68), Gud är kärlek (1 Johannesbrevet

13

4:8, 16), och Gud har en framtid som är full av hopp för sina barn (Jeremia 29:11, Romarbrevet 8:28–29). Gud är en tillflykt och en borg, och en sköld och skärm för de som förtröstar på Honom (Psaltaren 91:2–4). På grund av de anledningarna, och fler därtill…

Du skall inte frukta nattens fasor, inte pilen som flyger om dagen, inte pesten som går fram i mörkret eller farsoten som härjar vid middagens ljus. Om än tusen faller vid din sida, ja, tio tusen vid din högra sida, så skall det inte drabba dig.

psaltaren 91:5–7

Min bön är att du, när du läser den här boken, ska växa till i din övertygelse om att Gud är svaret på alla dina rädslor; att du, när du blickar in i framtiden, inte ska se någonting annat än Hans makt och kärlek som beskyddar dig för varje steg du tar, och att du ska finna sanningen som gör dig fri att leva det liv fullt av hopp som Gud har skapat dig till att ha.

14

kapitel 1

HOPP NÄR STORMEN RASAR Du behöver inte frukta för plötslig skräck, eller för ovädret som kommer över de ogudaktiga. ordspråksboken

3:25

När Andrea Gail lämnade Gloucester hamn i Massachusetts den 20 september 1991 på sin väg ut på norra Atlanten, var det ingen som kunde ha vetat att den här fiskebåten aldrig mer skulle synas till. Det enda som någonsin dök upp var en vrakdel, och de sex besättningsmännen försvann för alltid.

I sin bok The Perfect Storm (Den perfekta stormen, sv övers av Jan Järnebrand) förevigade författaren Sebastian Junger Andrea Gails öde. Därefter kom det ut en film med George Clooney och Mark Wahlberg i rollerna. Men de här stjärnorna, hur stora de än är, spelade bara biroller. Den verkliga stjärnan var själva stormen – en skräckinjagande, obeveklig förtryckare sprungen ur hårda vindar och vågor höga som berg.

Det var meteorologer som döpte det här katastrofartade ovädret till ”den perfekta stormen”. Jag brukar kanske inte använda ordet perfekt för att beskriva någonting så fruktans15