Gud har också varit skild - titta i boken

Gud har också varit skild Att bli fri från skilsmässans och otrohetens stigma

Wade Long Översättning av Monica Bülow

www.semnos.com 1

Där ej annat anges har Svenska Folkbibelns översättning använts.

GUD HAR OCKSÅ VARIT SKILD Att bli fri från skilsmässans och otrohetens stigma Wade H. Long Svensk copyright © 2019 Semnos Förlag Översättning: Monica Bülow Omslag: Kenth Andersson Författarfoto: Heidi Bowers Tryck: Danmark, 2019 ISBN: 978-91-88771-12-4 2

Innehåll Kapitel 1 Frihetens nyckel.......................................................... 5 Gud har också varit skild Kapitel 2 Fridens nyckel............................................................. 23 Vad Bibeln egentligen säger om skilsmässa Kapitel 3 Ömsesidighetens nyckel.. ............................................ 45 Äktenskapet handlar inte om ovillkorlig kärlek Kapitel 4 Den fallna världens nyckel.. ........................................ 61 Myten om det perfekta livet Kapitel 5 Integritetens nyckel.. ................................................... 71 Skatten i lerkärlet Kapitel 6 Förtröstans och tillitens nyckel.................................. 81 ”Är det bara jag?”

Kapitel 7 Fullkomlighetens nyckel............................................. 109 Äktenskap är inte det som fullkomnar dig på jorden!.

Bilaga: Guds frälsningsplan för mänskligheten......... 133 Om författaren............................................................ 136 3

4

Kapitel 1

Frihetens nyckel Gud har också varit skild Paintballspelet

D

et kan kännas fullkomligt förlamande! Att vara med om en skilsmässa kan få en person med ett känsligt samvete att bli känslomässigt förlamad. Å andra sidan finns det

människor som inte bryr sig särskilt mycket om samvetsfrågor, ibland går dessa glatt vidare efter en skilsmässa utan några större bekymmer. En del känner sig till och med upprymda och fulla av energi inför sin nya framtid.

Men för en samvetsgrann person, är en skilsmässa en tragisk katastrof av kolossala proportioner. Den kan uppta hela deras liv till dess att de tagit sig igenom den. Den kan upplevas som en osynlig fläck på deras självbild. Den kan sända deras kropp in i ett chocktillstånd, deras själ in i den djupaste sorg, deras ande in i en känsla av riktningslöshet, självtvivel och osäkerhet.

För dem som råkar höra till sådana som skulle ha gjort allt och mer därtill för att hålla ihop sitt äktenskap, kan en skilsmässa få 5

dem att ifrågasätta sin rätt till att leva. För den troende, kan den innebära att de totalt ifrågasätter sin relation till Gud. Hade de verkligen haft en relation med honom överhuvudtaget? Någonsin?

När samvetsgranna personer ingår äktenskap är de helt och hållet inställda på att äktenskapet ska vara livet ut. De lovar en trohet som till och med sträcker sig bortom detta liv, med sikte på evigheten. För dem, orsakar skilsmässan en brustenhet som få andra förstår. På grund av det klarar de sällan av att tala med andra om sin ångest. Om de pratar om den, är det ytterst sällan de går på djupet. De liknar medlemmarna i en hemlig klubb för brustna hjärtan, som inte har någon koppling till varandra, och som för det mesta inte vet om att de andra medlemmarna existerar.

Men dessa finns överallt runt omkring dem.

En person i en stödgrupp för nyskilda gav en särskilt livfull beskrivning om sina känslor efter skilsmässan. Han sa följande: Det kändes som om jag omedvetet hade gått igenom en grym paintball-match och blivit nedstänkt med svart färg som trängde djupt in i min själ och ande. Det verkade som om färgen aldrig skulle gå bort. Det var som att gå in i ett rum med människor, vars ögon kunde se den svarta skilsmässofläcken som täckte mitt liv. När jag körde på motorvägen, upplevde jag det som att alla personer i de bilar som jag passerade var normala, men att jag inte var det. Jag kanske aldrig hade varit normal. Denna känsla följde efter min bil som ett mörkt moln, och bara min bil.

Som om det inte räckte med ett brustet hjärta och en känsla av osynlig stigmatisering, har samhället, och olyckligtvis även trosge6

menskapen – ofta kommit med det ogrundade antagandet att det måste vara något ”fel” med den person som har skilt sig. Detta är inte nödvändigtvis ett logiskt eller vetenskapligt antagande, utan något som ibland bara finns inrotat i människans sätt att tänka.

Det är både ironiskt och orättvist att personer som tidigare inte upplevt att det varit något ”fel” på dem innan sin skilsmässa, nu på grund av den, lider av en förlorad identitet och skadad personlighet. Ofta är denna förlust mycket stor.

Utgångspunkten för detta kapitel bör, helt för sig självt, tydligt klargöra det felaktiga i denna fördom. Det är därför vetskapen om att Gud har varit skild är mer än viktig. Den är befriande.

Gud har också varit skild Vilken otroligt utmanande tanke! Visste du om att Gud både har varit gift och sedan skilt sig? Har du någonsin hört talas om detta? Förmodligen inte. Många människor som känner Gud väl, inklusive många som känner Bibeln på djupet, har ändå aldrig ställts inför detta faktum, med allt vad detta innebär.

En dag när jag läste ur profeten Jeremias bok, var det en vers som på ett särskilt sätt fångade min uppmärksamhet. Det var som att jag höll på att läsa den för allra första gången. ”Och jag såg att fastän jag hade skilt mig från det avfälliga Israel och gett henne skilsmässobrev på grund av hennes äktenskapsbrott.” (Jeremia 3:8) Fastän jag kände till denna vers i Bibeln, hade jag aldrig sett på den på det sätt som jag nu gjorde. Jag hade betraktat den som en analogi, alltid förmodat att den helt enkelt varit ett litterärt grepp i det stora utbudet litterära grepp som används i Skriften.

Men i den stunden upplevde jag att Gud bjöd in mig till att ta en 7

närmare titt på vad bibeln faktiskt sa. Är Gud skild? Dessutom, står det om denna skilsmässa i Bibeln?

Jag var inte redo att ta till mig detta. Verkligen inte redo. För att kunna förklara varför jag inte var redo att ta till mig detta, vill jag dela med mig av följande korta stycke.

Under min barndom blev jag uppfostrad till att frukta och ära Gud. Jag hade studerat Bibeln intensivt, och medvetenheten om Guds helighet hade blivit outplånligt inpräglad i min ande. Hans person är helig för mig. Jag tror att allt som har att göra med Guds natur är perfekt, och uppfyllt i vad han har för avsikt att vara. Jag betraktar även hans namn som heligt, och något som aldrig får tas lätt på eller missbrukas. Jag tror att Gud är allsmäktig, allestädes närvarande och allvetande. Och ändå har vår Allsmäktige Gud valt att vara en barmhärtig Gud, som är nådig och tålmodig i det förbund han slutit med sitt folk. Hans vårregn faller över både de orättfärdigas så väl som de rättfärdigas fält. Han har gett oss luften och förmågan att andas. Han har gett var och en av oss en ande, genom vilken vi kan söka honom, eller vända oss bort från honom.

Han lever i himmelsk härlighet och erbjuder hela mänskligheten att återvända till honom och det eviga livet genom Jesus Kristus.

Han kan väl ändå inte vara skild?

Med andra ord, att säga att jag kände en stark ovilja att acceptera tanken på att Gud skulle ha skilt sig vore en avsevärd underdrift. Jag ville inte riskera att ta någonting som Gud skulle kunna ha avsett som endast en bildlig skildring, och försöka tvinga fram en bokstavlig tolkning utav det. Jag skulle inte heller tillåta mig själv att godtyckligt anta en ståndpunkt angående Guds personlighet utan att först försäkra mig om att Gud ledde 8

mig till det, och gav mig sin tillåtelse att göra så, genom att visa mig att det var sant.

Varje gång jag frågade Gud hur han ville att jag skulle tolka det Bibeln säger i Jeremia 3:8, upplevde jag att jag alltid fick samma svar. Det var som att jag kunde höra Gud säga: ”Se på det, vad säger det?” Varje gång kändes svaret som en inbjudan till att begrunda vad versen faktiskt sa. Ändå fortsatte jag att gång på gång komma till Gud med mina frågor och funderingar: ”Kan detta vara sant, att du verkligen vill att jag ser på dig som någon som är skild?”

Det skulle ta mig sju månaders kontemplation innan jag klarade av att se saker på det vis som jag upplevde att Gud inbjöd mig att göra. Varje gång jag gick tillbaka till Gud angående denna bibelvers, fick jag alltid samma svar. ”Läs det, vad säger det?” Svaret gick inte att ta miste på. Vad det säger är, att vår magnifika Gud i all sin glans, beskrivs som frånskild. Jag var minst sagt förvånad.

Medlidande med våra svagheter Det finns ett vackert stycke i Bibeln som visar att Kristus har förmågan att bli berörd av det som förlamar oss, de gropar vi faller i, och de snaror som snärjer oss. ”Vi har inte en överstepräst som inte kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som har varit frestad i allt liksom vi fast utan synd.” (Hebreerbrevet 4:15) Då de tagit sig igenom livets spektrum av prövningar, har människor ofta tänkt på detta bibelord i Hebreerbrevet. Men just de människor som går igenom en skilsmässa kanske tänker på följande sätt: ”Ja, men Gud har aldrig tvingats gå igenom en skilsmässa.” Men detta är faktiskt inte sant, vilket vi precis har läst i profeten Jeremia.

9

När jag leder stödgrupper för nyskilda, har jag alltid delat med mig av detta bibliska faktum att Gud har gått igenom skilsmässa.

Enligt min erfarenhet har detta varit till tröst för många.

En person som är med om en skilsmässa behöver inte längre känna att han eller hon är den enda i världen som går igenom detta. Tvärtom, himmelens och jordens Skapare har upplevt just ett sådant uppslitande av ett förtroligt förbund. Den osynliga mänskliga ångesten av att känna förlust och isolering på ett sätt som ingen möjligen skulle kunna förstå är inte längre giltigt. Gud förstår.

Paintball-fläcken börjar omedelbart blekna när man får veta att Gud, också, har gått igenom detta. Vetskapen om att Gud också har varit skild gör en fri till att känna sig rättfärdigad i att återuppta sin identitet. Det handlar om att återta en förlorad frihet.

Guds äktenskap Var Gud verkligen gift? Eller, är det så att Bibeln kanske använder äktenskapet som en litterär analogi, med utförliga parallella jämförelser? Vad säger Guds ord?

•

Har ett faktiskt äktenskap funnits?

• Har Gud velat bli betraktad som en make?

• Var Guds äktenskap med Israel likställt med att ha en

jordisk hustru?

• Har en faktisk ceremoni ägt rum där båda parter stått

inför varandra på en viss dag?

• Innehöll ceremonin faktiska löften?

• Används andra äktenskapstermer som exempelvis

10

”förlovning, brud, bröllopssmycken”?

• Blev förbundet faktiskt förseglat med en högtidlig ed?

• Har en intim kärleksrelation funnits?

• Var den menad att aldrig ta slut?

Svaret till var och en av dessa frågor är ett entydigt ja.

För det första, fanns det ett faktiskt äktenskap? Att Gud på ett särskilt sätt betraktade sin relation som ett äktenskap ses helt enkelt som ett tydligt uttalande i följande vers: ”... För jag är gift med dig ...” (Jeremia 3:14, direktövers. från eng. NKJV) För det andra, ville Gud bli betraktad som en make? ”... Du ska kalla mig ’Ishi ...”’ (Ishi är det hebreiska ordet för make.) (Hosea 2:16, direktövers. från eng. KJV) För det tredje, var Guds äktenskap med Israel likställt med att ha en jordisk hustru? ”Men som när en hustru är otrogen mot sin man, så har ni, Israels hus, varit otrogna mot mig, säger Herren.”

(Jeremia 3:20) För det fjärde, har en faktisk ceremoni ägt rum där båda parter stått inför varandra på en viss dag? ”Ni står i dag alla inför Herren er Gud ... för att träda in i Herren din Guds förbund, det edsförbund som Herren din Gud i dag sluter med dig.” (Femte Moseboken 29:10-12) För det femte, innehöll ceremonin faktiska löften? Israels del i löftena var följande: ”Du har i dag sagt [med ed lovat, eng övers.] att Herren ska vara din Gud och att du ska vandra på hans vägar, hålla hans stadgar, bud och föreskrifter och lyssna till hans röst.”

(Femte Moseboken 26:17) Guds del i löftena var: ”Och Herren har i dag gett dig sitt ord på att du ska vara hans egendomsfolk, 11

så som han har sagt till dig, och att du ska hålla alla hans bud.

Han ska upphöja dig till lov, berömmelse och ära över alla folk som han har gjort. Du ska vara ett heligt folk åt Herren din Gud, så som han har lovat.” (Femte Moseboken 26:18-19) För det sjätte, finns det andra äktenskapstermer som används för att beskriva denna relation som exempelvis förlovning, brud, och bröllopssmycken? ”Jag ska trolova dig med mig i rätt och rättfärdighet, i kärlek och barmhärtighet. Jag ska trolova dig med mig i trohet.” (Hosea 2:19-20) ”Så säger Herren: Jag minns din ungdoms hängivenhet, hur du älskade mig under din brudtid och följde mig i öknen. (Jeremia 2:2) Inte glömmer en jungfru sina smycken eller en brud sin utstyrsel? Men mitt folk har i alla tider glömt mig. (Jeremia 2:32) För det sjunde, blev förbundet faktiskt förseglat med en högtidlig ed? [Detta är]… det edsförbund som Herren din Gud i dag sluter med dig. (Femte Moseboken 29:12) För det åttonde, har en intim kärleksrelation funnits? Har du någonsin älskat någon så mycket att du sett på din relation med denna person som din utsökta skatt? Du älskar den personen mer än någon annan människa på jorden. Gud kände denna typ av kärlek för Israel. ”Med evig kärlek har jag älskat dig.” (Jeremia 31:3) ”Om ni nu hör min röst och håller mitt förbund, ska ni av alla folk vara min dyrbara egendom, för hela jorden är min.” (Andra Moseboken 19:5) För det nionde, var den menad att aldrig ta slut?

12

”Jag ska trolova dig med mig för evigt.” (Hosea 2:19) ”Med evig kärlek har jag älskat dig.” (Jeremia 31:3) Sammanfattningsvis, Bibeln visar tydligt att Gud befinner sig i ett äktenskapsförbund. Han identifierar sig tydligt som den äkta maken. Vi ser att Guds äktenskap med Israel likställdes med ett med en jordisk hustru. En faktisk ceremoni ägde rum där båda parter stod inför varandra på en viss dag. Under ceremonin avgavs löften. Andra äktenskapliga termer finns inkluderade, så som exempelvis termerna ”förlovning”, ”brud” och ”bröllopssmycken”. Äktenskapet förseglades med en högtidlig ed. Och slutligen, detta var en förtrolig kärleksrelation som var menad att vara för evigt.

Enkelt uttryckt; Gud var gift.

Ovanlig dygd Gud, som känner till framtiden, förutsåg Israels framtida otrohet.

Han förutsåg också den kommande skilsmässan, först med Israels norra rike och sedan med Israels södra rike (Juda). Med detta i åtanke, visar tidsramen i sammanhanget nedan, att Jesaja profetiskt förutsäger den kommande skilsmässan. Profetian förutsäger att Gud ändå kommer att vara nådefull mot sin hustru (Israel/ Juda) även efter det att skilsmässan ägt rum. Dessutom kommer Gud i denna framtid välja att återigen erbjuda sin ursprungliga trohet till de i Israel som tidigare hade vänt sig bort, men som nu skulle vilja återvända till honom. Detta på grund av den ömma kärlek Gud hyser till Israel, men även på grund av hans stora barmhärtighet.

13

För han som skapat dig är din man, Herren Sebaot är hans namn. Israels Helige är din återlösare, han som kallas hela jordens Gud. Som en övergiven kvinna i hjärtesorg kallade Herren dig, och som en förkastad ungdomshustru, säger din Gud. Ett kort ögonblick övergav jag dig, men i stor barmhärtighet vill jag nu samla dig. När min vrede vällde fram dolde jag ett ögonblick mitt ansikte för dig, men nu vill jag med evig nåd förbarma mig över dig, säger Herren din återlösare.

Jesaja 54:5-8

Här bör man notera att Gud nådefullt erbjuder sig att ta tillbaka Israel, trots att Israel faktiskt brutit sin del av förbundet. Att Israel bröt sitt förbund med Gud innebar att Gud inte längre hade några förbundsförpliktelser. Israel bröt sitt förbund genom att vara otrogen på två huvudsakliga sätt. För det första, bröt israeliterna sitt förbund med Gud genom att tillbe (och därmed vara intim med) andra gudar. För det andra, bröt de förbundet genom att vända sig bort ifrån förbundets föreskrifter, och i stället följa andra gudars vägar och ritualer. Ofta hängav sig israeliterna åt en särskild föraktlig form av otrohet: samtidigt som de aktivt tillbad (älskade) grannländernas avgudar, höll de ändå fast vid Herren för att åkalla honom i fall att de behövde hans ingripande och hjälp.

Här vill jag höja ett varningens finger. Det är min personliga övertygelse att på något sätt representerar nationen Israel det bästa hos oss övriga. Och att ingen annan nation på jorden skulle ha klarat sig bättre än de. Kom ihåg, de hade den ursprungliga fördelen att vara Abrahams barn och vara åtskilda av Gud från 14

resten av världen. Likaså hade de Mose och domarna, David och profeterna, tabernaklet, templet och Skriften. De hade dessutom fått bevittna fantastiska mirakler. Jag tror inte att någon utav jordens övriga nationer skulle ha haft en rättvis chans att göra bättre ifrån sig. Istället tänker jag att det Israel gick igenom är ett typexempel på hur den mänskliga naturen fungerar, vilket borde skapa en enorm ödmjukhet inom oss, och gudsfruktan. ”Var och en som frestas dras och lockas av sitt eget begär.”

(Jakobs brev 1:14) Om vi går tillbaka till den ovan nämnda texten i Jesaja 54:5-8 ser vi att något fantastiskt händer: Gud säger att han kommer tillåta sin forna förbundspartner Israel/Juda, att återfå sin ära, genom att tillåta henne att behandlas lika ömt som om hon hade varit en hustru som blivit orättvist behandlad – när det i själva verket var Gud som hade fått en orättvis behandling. Detta är en nåd som saknar motstycke. Förutsättningen för att de skulle få uppleva denna ovanliga nåd är att de skulle visa sig sant ångerfulla. Varför?

Av vilken anledning skulle Gud erbjuda en sådan fantastisk nåd till en otrogen ”äktenskapspartner”? Vi får se.

Tjänarens lidande och härlighet Bibeln beskriver Gud som helig och svartsjuk. ”Och den ene [serafen] ropade till den andre: ”Helig, helig, helig är Herren Sebaot!” (Jesaja 6:3, min kursivering) ”Ja, du skall icke tillbedja någon annan gud, ty HERREN heter Nitälskare; en nitälskande [svartsjuk, eng översättning] Gud är han.” (Andra Moseboken 34:14, 1917 års övers, min kursivering) 15

Men det finns en annan, ganska kontrasterande grupp av egenskaper som beskriver Gud som nådefull och förlåtande, något som vi ser i följande två bibelställen: Och Herren gick förbi honom där han stod och ropade: ”Herren! Herren! – en barmhärtig och nådig Gud, sen till vrede och stor i nåd och sanning. Han bevarar nåd mot tusenden och förlåter brott, synd och skuld, men låter ingen bli ostraffad utan låter straffet för fädernas missgärning drabba barn och barnbarn till tredje och fjärde led.” (Andra Moseboken 34:6, 7, min kursivering) ”Men du är en Gud som förlåter, nådig och barmhärtig, sen till vrede och stor i nåd. Du övergav dem inte (israeliterna)”.

(Nehemja 9:17, min kursivering) Det är den andra gruppen egenskaper som förklarar den oerhörda nåd och förlåtelse som Israel får vara föremål för efter sin skilsmässa från Gud. Och på samma sätt, är det Guds barmhärtiga och förlåtande egenskaper som förklarar varför Gud förtjänar en underbar och ojämförlig lovprisning och tillbedjan i himlen och på jorden – från alla, både de som blivit återlösta på jorden och änglarna i himlen.

Vi ser också en kärlek som sträcker sig till de yttre gränserna.

Detta beror på och har sitt ursprung i en öm önskan hos Gud att erbjuda den yttersta möjligheten för en förändring i hjärtat och en upprättelse för Israel, den tidigare förbundspartnern. Den kontrasterande anspänningen mellan Guds helighet och svartsjuka natur, å ena sidan, och hans barmhärtiga och förlåtande natur, å andra sidan, skulle kunna ses som en motsägelse – av gudomliga proportioner.

Historien om skilsmässan – och verkligen hela historien om 16

Israel som finns återgivet i Bibeln ända sedan urminnestider – har avsiktligen getts till oss så att vi kan skilja rätt från fel, men även för att vi ska kunna sätta vårt hopp till Guds nåd när vi brister. ”Det som hände dem [Israel] är exempel, och det skrevs ner för att varna oss som har världens slut inpå oss.” (Första Korintierbrevet 10:11) ”Allt som har skrivits tidigare är skrivet till vår undervisning, för att vi ska bevara vårt hopp genom den uthållighet och tröst som Skriften ger.” (Romarbrevet 15:4) När vi är inne på ämnen som äktenskap, skilsmässa och Guds nåd, så ser vi i det tidigare bibelavsnittet från Jesaja 54:5-8 (rubricerat som ”enastående nåd”) bevis för Guds trofasta och nådefulla kärlek gentemot Israel. Vi såg hur Gud erbjöd förlåtelse till de som återvände till honom med ett uppriktigt hjärta. I detta sammanhang tillämpades denna text på Israel. Men vi kan också lära oss något utav den angående Guds natur, och hans inställning till oss. Den gäller för skilsmässa och återupprättelse i våra liv i det tjugoförsta århundradet. Vi har särskilt lärt oss, att om någon varit orsaken, eller del utav orsaken, till uppbrottet i sitt äktenskap, men senare uppriktigt ångrar sig och önskar att de kunde ha tagit tillbaka det de gjorde, och sedan undrar följande: ”skulle Gud möjligen ta mig tillbaka efter det jag gjorde”, så vet vi nu utifrån dessa ord i Bibeln hurdan Guds natur är, och därmed vad Guds svar kommer att bli. Gud sätter ett stort värde på den som verkligen ångrar sig, och erbjuder nådefull upprättelse till de som söker honom. Hans nåd saknar motstycke. Han är till sin natur någon som upprättar. Han är genom sitt namn Upprättaren av liv.

Lägg särskilt märke till Guds nåd, som saknar motstycke, vilket 17

beskrivs i Jesaja 54, utan tvekan kommer efter det som beskrivs i Jesaja kapitel 52 och 53. Dessa kapitel innehåller de starkaste förutsägelserna om Kristi lidande på korset. Gud har varit gift.

Sedan skild. Vad kommer han att göra? Hur kommer det att bli?

Följande avsnitt (också en profetia från Jesaja) visar hur Gud kommer att lösa detta dilemma mellan helighet och nåd, mellan nitälskan/svartsjuka och förlåtelse ... mellan ansvar och försoning.

Det talar inte enbart om den slutliga uppgörelsen för återstoden av Israel efter skilsmässan, utan det talar till hela mänskligheten.

Detta är det viktigaste större sammanhanget i kristenhetens historia och i Bibeln. Det har kallats ”Tjänarens lidande och härlighet.”

Det handlar om korsfästelsen.

Se, min tjänare [Messias] ska handla vist. Han ska bli hög och upphöjd, mycket hög.

Liksom många häpnade över dig, så ska hans utseende fördärvas mer än människors och hans gestalt mer än Adams barn. Så ska han bestänka många folk.

Inför honom ska kungar förstummas, för de får se något som aldrig berättats för dem och förstå något de aldrig har hört. Vem trodde vår predikan? För vem blev Herrens arm uppenbarad? Som en späd planta sköt han upp inför honom, som ett rotskott ur torr jord. Han hade varken skönhet eller majestät när vi såg honom, inget utseende som vi drogs till.

Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande. Han var som en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi inte respek-

18

terade honom. Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi såg honom som hemsökt, slagen av Gud och pinad. Han blev genomborrad för våra brott, slagen för våra synder. Straffet blev lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.

Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg.

Men all vår skuld lade Herren på honom. Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig och öppnade inte sin mun. Som ett lamm som förs bort för att slaktas, som ett får som är tyst inför dem som klipper det, så öppnade han inte sin mun. Genom våld och dom blev han borttagen.

Vem i hans släkte betänker att när han rycktes bort från de levandes land, blev han plågad på grund av mitt folks brott? Han fick sin grav bland de ogudaktiga men var hos en rik vid sin död, för han hade inte gjort något orätt, och inget svek fanns i hans mun.

Det var Herrens vilja att slå honom och låta honom lida. När du gör hans liv till ett skuldoffer, får han se avkomlingar och leva länge, och Herrens vilja ska ha framgång genom hans hand. Genom den möda hans själ har utstått får han se och bli tillfreds. Genom sin kunskap förklarar min rättfärdige tjänare de många rättfärdiga, och han bär deras skulder. Därför ska jag ge honom de många som hans del, och de starka ska han få som byte, eftersom han utgav sitt liv i döden och räknades bland förbrytare, han som bar de mångas synd och gick in i överträdarnas ställe.

Jesaja 52:13-53:12

19

Vi ser inte bara att Gud erbjuder återlösning till det frånskilda Israel, utan vi får även en förhandsglimt av att detta erbjudande även gäller alla nationer på jorden som väljer att återvända till honom. Utan Kristus är vi alla förlorade. ”Det är för lite att du bara är min tjänare som upprättar Jakobs stammar och för tillbaka de bevarade av Israel. Jag ska sätta dig till ett ljus för hednafolken, för att du ska bli min frälsning ända till jordens yttersta gräns.” (Jesaja 49:6) ”Så säger Herren Gud, han som samlar Israels fördrivna: Ännu fler ska jag samla till honom, till hans församling.” (Jesaja 56:8) För den historiska noggrannhetens skull bör nämnas något om uppdelningen av Israel i två separata riken. I den senare delen av Kung Salomos liv tillät han att tempel byggdes i Israel – till och med i Jerusalem – som tillägnades falska gudar, på initiativ av hans utländska fruar. På grund av detta dömde Gud Israel till att delas upp i två separata delar. Från den tidpunkten och framåt skulle Israels norra rike, och Judas södra rike, ha två skilda identiteter.

De skulle ha två olika kungar, och två olika äktenskapliga förbund med Gud, som slutade i två olika skilsmässor. Anledningen till bägge skilsmässorna var att både Israel och Juda upprepade gånger bröt sitt förbund med Gud (Andra Kungaboken 17:15, 19). Det finns många människor i denna värld som – i likhet med Gud – aldrig önskat att gå igenom en skilsmässa, men som ändå går och bär på en djup sorg därför att de varit med om fler än ett äktenskap som inte varat. Kanske tänker de: ”Inte kan Gud förstå det jag går igenom.” Men, enligt Skriften, kan Gud det. Efter en mycket lång tid av ångest och sorg hade Gud till sist inget annat val än att skilja sig ifrån Israel, och senare Juda (Andra Kungaboken 17:6-23 visar 20

sammanhanget). Uppriktigt sagt, vad hade han för alternativ? ”Herren sade: ’Också Juda ska jag driva bort från mitt ansikte, liksom jag har drivit bort Israel. Jag ska förkasta Jerusalem, denna stad som jag hade utvalt, och även det hus om vilket jag hade sagt: Mitt namn ska vara där’.” (Andra Kungaboken 23:27) Men å andra sidan (en mycket ljusare sådan), har Gud erbjudit sig att ta tillbaka de kvarlevor av Israel och Juda som önskar återvända till honom. Många har återvänt till honom, och många fler kommer att göra det! Och inte nog med det, Gud är den som leder de som har ett villigt hjärta tillbaka till sig själv. ”Så ska Herrens friköpta vända hem och komma till Sion med jubel. Evig glädje ska kröna deras huvuden, de ska få fröjd och glädje, men sorg och suckan ska fly.” (Jesaja 51:11) Så ja, Gud har gått igenom en skilsmässa. Att veta att den Gud som älskar dig också förstår precis vad du går igenom, av egen erfarenhet, och känner djupt medlidande med dig, kan vara en kraftfull och överraskande uppenbarelse för den som gått igenom en skilsmässa.

Till den som fått sitt hjärta krossat på grund av en makes oförklarliga otrohet: Gud vet hur du känner dig.

Vetskapen om att Gud – som är himmelens och jordens skapare – själv har gått igenom en skilsmässa, tar udden av det stigma som plågat ett oändligt antal människors samvete. Identiteten kan återställas. Fångenskapen kan brytas. Nu finns en frihet att ta tillbaka sitt liv. Det efterlängtande hoppet om ett upprättat och fungerade liv här på jorden – längtan efter att på något sätt åter få leva i samklang med Gud – är nu klart och tydligt inom räckhåll.

Det är frihet ... den första nyckeln.

21