Bibelcitaten är hämtade ur Svenska Folkbibeln 2015 där ej annat anges.
Copyright © 2026 Åsa Kristensson
Utgiven av Semnos Förlag, Värnamo www.semnos.com
Omslag: Daniel Jernberg Tryck: Polen, 2026
ISBN: 978-91-90092-13-2
Innehåll
Inledning 7
Rekommendationer 11
FÖRSAMLING
1 Församlingens grund och identitet – Jesus Kristus 17
2 Församlingens kallelse 27 3 Församlingens självbild
4 Att bygga församling på Guds sätt
5 Gud utrustar sin församling
7 Viktiga områden för att församlingar ska växa
8 Församlingen – en attraktiv gemenskap
LEDARSKAP
9 Ledarskap och makt 103 10 Vad gör makten med ledare? 115 11 Ledarskap och identitet
12 Självinsikt nödvändigt i ledarskap
13 Ledarskap och härskartekniker
FÖRSAMLINGSKULTUR
15 Vad är församlingskultur?
16 Hur studerar man församlingskultur?
17 Församlingskultur formad av Kristusidentiteten 193
18 Hur kan man påverka och förändra en församlingskultur? 199
19 Varför blir en församlingskultur ohälsosam?
20 Några exempel på hur man kan påverka och förändra...
21 Kännetecken på en sund församlingskultur
Noter
Inledning
Vi lever i en tid där det mesta omförhandlas och påverkas av tidens strömningar. De flesta människor och gemenskaper vill passa in och leva med sin tid. Det smyger sig även in bland dem som menar sig tillhöra Guds rike, fast man är kallad att vara en profetisk röst in i den omgivande samhällskulturen. Eftersom vi hela tiden influeras av vår omgivning behöver vi ständigt återvända till Skriften för att upptäcka vår identitet och kallelse som Jesu efterföljare. Det är lätt hänt att församlingen och kristna i vår tid blir mer upptagna av att bli omtyckta av människor och bli bekräftade av samhället, i stället för att söka Guds vilja. Den här boken kan därför ses som en påminnelse om Guds kallelse att leva som församling och utöva kristet ledarskap.
Under de senaste åren har det lyfts fram berättelser om hur människor blivit besvikna i kristna sammanhang. Ibland har den besvikelsen berott på att kristna ledare missbrukat sitt inflytande, sin makt och sitt förtroende. Ibland har den besvikelsen berott på att församlingen blivit något annat än vad den är kallad att vara. Ibland har det uppdagats en väldigt osund kultur i församlingssammanhang som sårat människor. Varje gång det skett, har förtroendet för den kristna församlingen skadats. Det har påverkat mig att skriva det jag skrivit ner i den här boken.
När jag läser i Bibeln om Guds församling, om kristet ledarskap och om församlingskultur så är det tydligt att det finns en klar skillnad mellan det som tillhör Guds rike och det som tillhör den här världen, som Bibeln beskriver som mörkrets välde. Det är två olika riken med olika drivkrafter som inte har något gemensamt. Den som menar sig tillhöra Jesus har blivit förd från mörkrets välde in i Guds rike, till det rike där Jesus är Herre och centrum. I Guds församling ska Jesus vara centrum, inte människors önskningar. I ett kristet ledarskap är Jesus i centrum, inte människors egna drivkrafter. I en församlingskultur präglad av evangeliet blir Andens frukter synliga, inte ledarnas egna ambitioner. Varje människa som menar sig tro på Jesus Kristus är kallad att bära hans namn och leva ut hans liv i den här världen. Det är en stor utmaning som bör göra oss mer beroende av Guds Ande och Guds ord. I den här boken har jag skrivit ner delar av det som jag ser framträda i Skriften för hur församlingen är tänkt att fungera. När jag har skrivit om församlingen har jag valt att hålla mig till bibelordet i första hand, för att det är där jag uppfattar att vi behöver hämta vår främsta inspiration och vägledning när det gäller att forma och leda församlingen, eftersom församlingen inte har någon motsvarighet i den här världens organisationer och företag. När bibelcitat återges i texten så är de hämtade från Svenska Folkbibeln 2015 om inget annat anges.
I boken har jag också skrivit om det ledarskap en kristen ledare är kallad att utöva med Jesus som förebild. För att synliggöra vad som kännetecknar ett kristet ledarskap har jag skrivit en del om vad som kännetecknar ett ledarskap där egna maktambitioner och drivkrafter tar över som i längden brukar leda till maktmissbruk. En del exempel på det har hämtats från annan litteratur än Bibeln.
I bokens tredje del har jag skrivit om församlingskultur
och hur man kan studera och förändra den. Församlingskultur tillhör det ämnesområde som benämns sociologi och för att förstå och tydliggöra hur kulturen präglas av olika beståndsdelar i en gemenskap så hämtar jag perspektiv från andra källor. Församlingskulturen präglas i hög grad av ledarna i en gemenskap, därför kan man egentligen inte frikoppla ledarskap från kultur, även om jag har valt att göra uppdelningar i den här boken.
Den församling som vill vara trofast mot sin Mästare och Herre bör jobba för att församlingskulturen ska präglas mer av evangeliet än våra egna vanor och former. För att växa och utvecklas som Jesu efterföljare behöver man utmanas och reflektera över varför man gör det man gör. Och fundera ett varv till om det man gör är det mest kristuslika sättet att göra saker på. Boken innehåller reflektioner och frågor som kan upplevas utmanande om man inte är van att reflektera över sitt och andras agerande.
En del som läser boken kanske tycker att vissa perspektiv som lyfts fram borde ha fördjupats mer akademiskt, det är dock inte den här bokens ärende.
Min önskan är att bokens innehåll ska fungera som ett redskap både för församlingsmedlemmar och församlingsledare för att medvetandegöra, studera och reflektera kring dessa ämnen för att bli bättre rustad och förberedd i kallelsen att tjäna Kristus i en gudsfrånvänd kultur. Förhoppningsvis kan bokens innehåll ge inspiration i bygget av Guds församling, i utövandet av kristet ledarskap och i den tjänst som Herren har kallat dig till.
Guds välsignelse in i den funktion som Herren kallat dig till!
Åsa Kristensson
Rekommendationer
Vi lever i en tid då sekularisering, progressiva bibeltolkningar och mänskliga tänkesätt har påverkat både enskilda troende och församlingar. Samtidigt är det en tid då Guds Ande håller på att göra något nytt – även i Sverige. Vi anar början på en ny väckelsestid som spirar.
I denna tid och situation finns ett stort behov av en bibelförankrad undervisning om Guds plan för våra församlingar och dess ledarskap. Åsa Kristensson har skrivit en bok som handlar om just detta. Boken har tre avdelningar: Församling, Ledarskap och Kultur.
Med andlig klarsyn, profetisk skärpa och god bibelkännedom beskriver hon många områden, där våra församlingar behöver förändras och bli fria ifrån attityder och beteenden, som hindrar en sund andlig utveckling. Åsa är inte rädd för att konfrontera och utmana ledarskapet i våra församlingar inom dessa områden.
I avdelningen Ledarskap fokuserar hon speciellt på problemet med maktmissbruk, narcissistiska maktmänniskor och härskartekniker. Ett ämnesområde som tidigare varit närmast tabubelagt inom kristenheten. I motsats till allt detta beskriver Åsa vad som bör känneteckna ett sunt och bibliskt ledarskap.
Avdelningarna Församling och Kultur är mycket intressanta och förmedlar både god församlingsteologi och många
praktiska råd. Boken innehåller många reflektions- och samtalsfrågor, som gör den lämplig som studiebok. Det märks att Åsa har mångåriga erfarenheter av församlingsarbete och coachning av församlingsledningar. Hennes tro på, och kärlek till, den lokala församlingen går inte att ta miste på.
Jag vill varmt rekommendera den här boken, både till pastorer och församlingsledare, men också medlemmar, som vill se sin församling utvecklas och växa på ett sunt och bibliskt sätt. Bokens innehåll är mycket aktuellt och relevant för våra församlingar och dess ledare.
Roine Swensson, resande förkunnare, bibellärare, församlingscoach och författare
Med profetisk skärpa visar Åsa på behov hos dagens församlingar och dess ledare i Sverige. Inte minst på konsekvenserna när man inte håller sig till Herrens vägar. Dessutom att man tar hänsyn till människor när man undervisar. (Mal 2:9) Hon skriver ärligt och uppfordrande om möjligheterna till frihet, läkedom och kraft i församlingarnas liv och uppgift.
Jag rekommenderar boken varmt!
Lena Fagerfjäll, pastor och själavårdare
Detta är en nyttig och utmanande bok som på ett tydligt och frimodigt sätt tar sig an många av de frågor som församlingar står inför i vår tid. Åsa skriver med klarhet och mod, där hon vågar sätta fingret på svåra och ibland känsliga områden utan att förlora en varm och pedagogisk ton. Hennes tydliga bibliska förankring och praktiska erfarenhet gör att boken både utmanar och ger redskap till utveckling.
Som läsare får du hjälp att reflektera över ditt eget ledar-
skap, över församlingens kallelse och kultur, och över hur ni tillsammans kan forma en gemenskap där Jesus är centrum och där evangeliet får prägla alla delar av församlingens liv. Genom klarspråk och praktiska insikter blir boken ett verktyg för verklig förnyelse, inte bara av strukturer och arbetssätt, utan av hjärtan och attityder.
När jag läste denna bok blev jag många gånger både utmanad och uppmuntrad i mitt personliga ledarskap. Flera gånger väcktes jag till fördjupad reflektion och hjälp att analysera mina egna erfarenheter från olika typer av ledarskap bakåt i tiden.
För dig som vill växa i ditt ledarskap, fördjupa din förståelse för Guds församling och låta evangeliet forma kulturen i din gemenskap, är detta en bok att läsa långsamt, samtala om och återvända till antingen i grupp eller enskilt. Den ger både utmaning och vägledning för alla som längtar efter att se församlingen bli ännu mer av det Gud har tänkt.
Elia Källner, pastor i församlingen Whole Heart ordförande i Trosrörelsen
Åsa har med tydliga bibliska referenspunkter gjort ett gediget arbete kring detta med vad församling är. Hon har också berört glädjen, utmaningen och frestelserna i ledarskap och vad både ett sunt och osunt sådant kan innebära. Tillsammans med delen om hur vi alla är med och formar församlingskultur ger det en god grund för förståelse kring vad som kan påverka en församlings inre liv. Men också möjligheterna att undvika fallgropar som kan komma.
Om du önskar att se en sund församlingsgemenskap så behöver du kunskap. Här är en god röst in i det arbetet.
Ola Olofsson, pastor i Pingströrelsen
FÖRSAMLING
1
Församlingens grund och identitet
– Jesus Kristus
För att bygga något stabilt behövs en bra grund som är byggt på det som inte vacklar och rasar när det stormar. Vi lever i en tid när många fundament och värderingar rivs upp, det gör att det är viktigt att påminna sig om vilken grund man bygger sitt liv, sin tro och gemenskap på. Församlingen är en gemenskap som skiljer sig från andra för att den är instiftad av Jesus själv och behöver ha sin grund i Guds ord och sitt centrum i Jesus Kristus för att den ska fungera. Det innebär att den fungerar på ett annat sätt än andra typer av gemenskaper både i grund och riktning.
När Jesus vandrade i Israel gick det rykten och spekulationer om vem han var. Ingen hade tidigare hört om en sådan person som verkade och talade på det sätt som han gjorde. Under ett samtal med lärjungarna frågade Jesus vad människorna sa om honom.
”Han sade till dem: ”Och ni? Vem säger ni att jag är?” Simon Petrus svarade: ”Du är Messias, den levande Gudens Son. ”Jesus sade till honom: ”Salig är du, Simon, Jonas son, för det är inte kött och
blod som har uppenbarat det för dig, utan min Far i himlen. Och jag säger dig: Du är Petrus, och på denna klippa ska jag bygga min församling, och helvetets portar ska inte få makt över den. Jag ska ge dig himmelrikets nycklar. Allt som du binder på jorden ska vara bundet i himlen, och allt som du löser på jorden ska vara löst i himlen.”(Matt 16:15-19)
Petrus svarade: Du är Messias, den levande Gudens son! Jesus sa till honom att det har inte du kommit på, det har min Fader i himlen uppenbarat för dig. Efter det sa Jesus; ”på denna klippa skall jag bygga min församling.” En del tolkar det uttalandet som att Petrus är klippan, men i noten till Folkbibeln 2015 står det att det är den tro och bekännelse som Petrus uttalade som är klippan för församlingen, alltså att Jesus är Messias, den levande Gudens son.
Det innebär att grunden för församlingen är Jesus Kristus, Guds son. Hans liv, hans kärlek, hans sanning, hans gärning och lära är grunden för församlingen och ska vara centrum i allt församlingen är och gör. Varje församling ska bygga sin gemenskap och det den är och gör på vem Jesus Kristus är. Jesus är den levande Gudens son och hans ord är Guds kärleksfulla sanning till mänskligheten. Att Jesus är enda vägen till ett liv i gemenskap med Gud behöver vara grunden i varje församling. Jesus var kärleksfull mot människor vilket innebär att han talade sanning och berättade att de behövde omvända sig från sin synd för att bli fria. Om man tror att Jesus är grunden för församlingen och den sanning människor behöver, behöver man pröva allt man gör och lyssnar till, och tar intryck av, utifrån Jesu anspråk. Tror man att Jesus är vägen till livet? Då bör hans ord påverka och leda i liv och gemenskap i varje församling.
Bibelns vägledning
Är Bibeln vägledande för församlingen, eller blandar man upp den med andra saker? Det finns de som vill ha både Jesus och andra typer av andlighet. En del tror inte lika mycket på allt Guds ord talar om, utan tänker att man själv utifrån sina upplevelser och känslor kan avgöra vad i Bibeln man vill hålla fast vid och inte.
Idag ser vi ett intressant fenomen dyka upp, nämligen att man förändrar obekväma sanningar i Guds ord för att bättre passa in i samhället så man inte upplevs udda. Några frågor som är under omförhandling i det västerländska samhället är; synen på äktenskap, synen på familjen, synen på människan, synen på det ofödda barnet, Jesu gudomlighet, jungfrufödelsen, Jesus som enda vägen till Gud, Israels roll i Guds plan och synen på Jesu återkomst och om det finns risk att gå förlorad om man inte tagit emot Jesus som sin frälsare.
En anledning till att teologiska sanningar som kristna trott på genom historien ifrågasätts tror jag är för att man, precis som andra människor, gärna vill bli accepterade av det omgivande samhället. En sådan drivkraft behöver man dock se upp med för den kan leda vilse. Gud har gett sitt ord till mänskligheten för att han älskar varje människa och för att det finns en väg som leder till det liv människan är skapad för att leva, vilket Bibeln berättar om. För att människan ska kunna leva det liv hon är skapad för behöver hon förstå vad som kan leda henne bort från Guds väg. Det kan man komma till insikt om när man läser Bibeln och tar till sig dess undervisning. Om man förklarar bort, eller tolkar om Guds ord finns det risk att man tappar urskiljningen och kraften i evangeliet som församlingen har fått genom Jesus Kristus.
Ibland blir man så angelägen att inte stöta sig med människor att man lindar in Jesu anspråk och sanning. Om försam-
lingen inte har ett tydligt centrum i Jesus Kristus kommer man inte att kunna hjälpa människor att möta Gud, man kan i de fallen inte heller hjälpa människor att uppleva befrielse och upprättelse och blomma ut till de människor Gud har skapat dem att vara.
Efter att Petrus uttalat bekännelsen om vem Jesus var så började Jesus tala om sitt lidande.
Från den tiden började Jesus förklara för sina lärjungar att han måste gå till Jerusalem och lida mycket genom de äldste, översteprästerna och de skriftlärda och att han måste dödas och på tredje dagen uppväckas. Då tog Petrus honom åt sidan och började motsäga honom: Gud är nådig mot dig, Herre. Detta skall aldrig hända dig. Men Jesus vände sig om och sa till Petrus: Gå bort ifrån mig, Satan! Du vill få mig på fall. Vad du tänker är inte Guds tankar utan människotankar.” (Matt 16:21–23)
Jesus berättade för sina lärjungar om sin förestående död, det var dock inte vad lärjungarna ville höra, eller vad de kunde tänka sig. Det var långt ifrån den föreställning lärjungarna hade om vad Jesus uppdrag och ärende var, så de kunde inte förstå det. Petrus gensvarade på ett mänskligt sätt. Petrus lyssnade inte in Gud vid detta tillfälle utan lyssnade till sina mänskliga tankar, vilket ledde till att han tillrättavisade Jesus. Han kunde inte tro på att det Jesus sa skulle kunna vara Guds vilja för Jesus. Precis innan denna händelse hade Petrus fått en bekräftelse av Jesus på att han hade fått ett ord från Gud, en uppenbarelse om vem Jesus var. Petrus trodde fortfarande att han var ledd av Gud i sina tankar och uttalande. Kanske hade han blivit övermodig över den tidigare bekräftelsen från Jesus och tog sig därför friheten att tillrättavisa Jesus. Med sitt andra uttalande klev Petrus över en gräns, vilket Jesus
markerade. Petrus andra uttalande påminner om ormens ord i Edens lustgård. Skulle då Gud ha sagt… Av det kan vi förstå att man kan bli frestad att ifrågasätta det Gud sagt när det inte stämmer med ens egna uppfattningar.
Jesus sa vid detta tillfälle åt Petrus att hålla tyst, för hans tankar och ord kom från satan. Petrus tänkte mänskligt och kunde inte förstå att Jesus skulle behöva dö. Mänskligt sett tänker vi ofta att det som har betydelse och är från Gud också ska gå bra utifrån ett världsligt perspektiv. Det som är obetydligt minskar och dör och det som ska få betydelse för människor ska vara stort och synligt. Guds rike är dock det omvända riket, det börjar i det lilla, är osynligt och verkar inte kunna byggas som det är tänkt i det stora.
Genom Petrus och Jesus konversation ser vi hur lätt människors tankar kan krocka med Guds. Ena stunden kan man tala ord från Gud, nästa stund ifrågasätter man det som Gud har sagt och vill göra. Det kan gälla både tilltal från Herren och det Gud säger oss genom sitt ord. Man litar mer på sitt eget förstånd än på vad Guds ord säger och har svårt att förstå Guds ord när det inte säger det man själv tycker vore det bästa och smidigaste. Det är lätt att tänka mänskligt och frestas att förvränga och avfärda det som Herren säger för att det upplevs obekvämt.
Kan det vara så att det är svårt att uppfatta hur Gud kan leda och vad som är hans sanning när det inte ser ut att gå till på det sätt man föreställt sig. Vi lever i en tid då tron och överlåtelsen prövas och man kommer möta saker man inte kunnat föreställa sig. Det betyder inte att Gud inte talar, utan att vi lever i en tid av sållning då det kommer visa sig vem man satt sitt hopp till. Därför är det så viktigt att inte bedöma det som sker och det Guds ord säger utifrån ett mänskligt perspektiv, utan stanna upp och lyssna in Herren genom hans ord. Vad är det han talar om? Vart leder han oss? Var finns hans frid?
Risken att tappa fokus
När det gäller församlingen, finns det en risk att man fokuserar på, och håller fast vid fel saker. Församling handlar om relationer och inte om verksamhet. Verksamhetens mål måste alltid vara att bygga relationer med Gud och människor. Ibland fastnar man i att det är verksamheten i sig som är det viktiga. I en viss tid kan en verksamhet vara till oerhört stor välsignelse men om man håller fast vid det bara för att det en gång varit till välsignelse kan det i längden bli ett ok eller en börda för människor, som hindrar relationen till Gud och det Gud vill göra. Ibland behöver saker dö för att det som Gud har i beredskap skall kunna ske.
Petrus hade precis varit ledd av Herren när han talade ut bekännelsen om vem Jesus var, men när han försökte stoppa in Jesus i sina begränsade tankar, blev det helt fel. Skulle Petrus ha fått bestämma där och då, skulle Jesus inte ha fått lida och dö, vilket hade lett till att både du och jag, och varenda människa i den här världen inte hade kunnat få uppleva vad det innebär att bli frälst och upprättad till den person vi är skapad att vara.
Petrus insåg inte att hans tankar var fel. Han tog inte till sig Jesu tillrättavisning, utan fortsatte att tänka och handla fel i hela händelseförloppet fram till Golgata. Han litade till sin egen förmåga i stället för att lyssna till, och tro på Jesu ord. Han lovade Jesus att aldrig svika honom. Han somnade när Jesus bad honom att vaka med honom i bön. Han högg av örat på en av soldaterna. Han förnekade Jesus tre gånger, vilket slutade med att han till slut insåg sitt misstag och gick ut och grät bittert. Behövde det gå så långt? Det kan tyckas onödigt, men ibland behöver det gå fel för att man ska komma dit där Herren kan möta.
I vår tid är det lätt att köra på utifrån sina egna uppfattningar i stället för att lyssna in Herren. Ibland ifrågasätter man de människor som lyssnat till Herren och som kommer med en
hälsning från Gud för att man tycker det låter otroligt, eller för att man inte håller med. Det kan leda till att det man säger till andra, eller inte vill lyssna till, i stället hindrar det som Herren vill göra och ibland dröjer det länge innan man inser att det gått fel. Kanske har du erfarenhet av att någon ifrågasatt det Herren talat till dig om, eller lagt ner i ditt liv. Kanske är det så att du har blivit intvingad i något som du inte själv kände frihet och ledning i och på grund av det har du blivit bränd. Jesus behövde dö för att hans liv skulle bli till räddning för människor. Jesus visste det, men ingen annan fattade det. Det är inte lätt att stå ensam i en situation där Herrens ord och väg är det rakt motsatta mot vad alla runt omkring tror. Hade du och jag varit med i lärjungaskaran tror jag att vi hade känt precis som lärjungarna. Vi hade tvivlat och haft svårt för talet om hans död. När han dog hade vi känt oss övergivna och grundlurade. Vi hade trott på hans rike, på hans kraft och när det väl gällde, när han verkligen behövde kraften så funkade det inte. Han gjorde inte ens motstånd. Vi som sitter med facit i hand vet att det var det bästa som kunde ske. Jesus död och uppståndelse betyder att det finns räddning och ett evigt liv för varje människa som vill ta emot honom.
Lärjungarna var tvungna att släppa Jesus och låta honom dö, även om de inte kunde se någon mening med det just då. Vi som idag utgör den församling som Jesus talade om måste vara beredda att släppa våra egna prestationer och uppfattningar och låta dem dö för att Jesus ska kunna bli tydligare och verka som han vill i den här tiden. Det är viktigt att be om urskiljning och lära sig att skilja mellan själen, de egna önskningarna och vad Anden säger så att man inte missar det Gud vill göra eller tonar ner Guds ord och tilltal och hans vägar bara för att man möter större motstånd om man står upp för dem. Petrus hade inte urskiljning mellan sina båda uttalanden, utan trodde att
allt han gjorde och sa var från Gud. För att urskiljningen ska växa behöver man leva i gemenskap med Herren och läsa Guds ord och samtala med andra troende som tar tid för att lyssna till Gud och hans ord.
Församlingen – en maktfaktor på grund av Jesus Kristus Jesus sa till Petrus efter att han hade uttalat bekännelsen om vem Jesus var att:
Jag ska ge dig himmelrikets nycklar. Allt som du binder på jorden ska vara bundet i himlen, och allt som du löser på jorden ska vara löst i himlen.
(Matt 16:19)
Enligt Jesus Kristus är församlingen en maktfaktor i andevärlden. I Jesus bor gudomens hela fullhet och kraft och Jesus har gett församlingen auktoritet i hans namn och tillgång till himmelrikets nycklar, alltså till hela Guds kraft i Jesu namn. Det har vi fått tillgång till för att Jesus genom sin död och uppståndelse har avväpnat den onda andevärlden och brutit makten av dem. Om församlingen ska kunna fungera i Guds kraft och triumfera i den andliga världen kan man inte kompromissa med Guds ords sanningar och blanda in andra saker. Man kan inte leva i synd eller uppror mot Guds ord om man vill uppleva Guds frihet och kraft fullt ut. En enad församling som lever i Guds rättfärdighet och sanning och tillsammans ber att Guds vilja ska ske i Jesus namn, kan vara med och förändra situationer och förhållanden.
I Johannesevangeliet står det att:
Den som tror på mig ska göra de gärningar som jag gör. Och större än så ska han göra, för jag går till Fadern. (Joh 14:12)
Jesus har kallat sin församling att göra samma gärningar som honom och ännu större. Det är inte bara vissa personer som kan få vara med och uppleva det. Bibelordet gäller varje kristen människa som har valt att följa Jesus och vill se hans vilja ske. Hur är det möjligt? På grund av Jesus Kristus och hans seger på Golgata kors! Det finns inget motstånd som inte Jesus har övervunnit genom sin död och uppståndelse, när han besegrade döden. Det finns en oerhörd kraft i en enad och överlåten församling som drivs av samma centrum att Jesus ska bli upphöjd och ärad och ber att Guds vilja ska ske. Det är därför den gemensamma bönen är viktig. Tyvärr är bönen en av de saker som ibland prioriteras ner i församlingens verksamhet. Jag tror att Gud kallar sin församling att resa sig upp och återta det man har tappat på grund av anpassning och människofruktan. Jesus har kallat församlingen att mitt i den här tiden vara den gemenskap av människor och den maktfaktor i Guds rike som församlingen är kallad att vara. En varm gemenskap där varje person har ett bidrag och är en viktig del och har en kallelse att vara Jesu efterföljare och låta hans liv få synas genom det man är, gör och står upp för. Det kan dock finnas saker i de troendes liv eller i gemenskapen som hindrar det Herren vill göra och som gör att man inte alltid ser Guds gärningar och under ske. Några saker som kan hindra Guds församling att leva i Guds kraft är bekvämlighet, materialism, oförlåtelse och bitterhet. När egot är i centrum i våra liv är det lätt att dessa saker kommer i vägen för Guds liv genom oss. Han har förlåtit oss för att vi ska kunna leva i försoning fria från bitterhet. Han har kallat oss att överlåta oss själva till honom och leva i efterföljelse till Jesus för att inte materialismen och bekvämligheten ska kunna hindra det som Gud vill göra genom oss.
För att vara en maktfaktor
Den församling som önskar att fungera som maktfaktor i den här världen gör rätt i att prioritera att:
• Leva i förlåtelse och försoning
• Hålla fast vid och leva i enlighet med Guds ord
• Leva i gemenskap med Herren
• Ta tid för att läsa Guds ord – Bibeln
• Samtala med andra troende som avsätter tid för Herren och hans ord
• Leva sitt liv med Jesus som förebild
• Lyssna till vad Anden säger till församlingen