Issuu

DU MÅSTE VETA VAD DET ÄR för att kunna göra något åt det Tommy Lilja

Bibelcitat som används är från Svenska Folkbibeln, om inget annat anges.

DU MÅSTE VETA VAD DET ÄR FÖR ATT KUNNA GÖRA NÅGOT ÅT DET Tommy Lilja Copyright © 2018 Tommy Lilja och Semnos Förlag, Björkgatan 9, 331 51 Värnamo Omslag: Eduardo Souza Tryck: Danmark, 2018 ISBN 978-91-88771-27-8

INNEHÅLL Del I Du måste veta vad det är för att kunna göra något åt det Kapitel 1 Det handlar inte om hur smart du är utan hur bra du mår på insidan

Kapitel 2 Du måste veta vad det är innan du kan göra något åt det

Kapitel 3 Driven av ångest

Del II Du kan aldrig må bättre än sanningen Kapitel 4 En tanke från upprättelse

Kapitel 5 När det onormala blivit ditt normala

Kapitel 6 Du kan aldrig må bättre än sanningen

Del III Du kan göra något åt det Kapitel 7 Att göra något åt det – det terapeutiska samtalets ABC

105

Kapitel 8 Att göra något åt det – bönen och ditt undermedvetna

117

Kapitel 9 Att göra något åt det − du mår aldrig bägttre än du äter

127

Kapitel 10 Att göra något åt det − att befria från osynliga krafter

139

DEL I

Du måste veta vad det är för att kunna göra något åt det

KAPITEL 1

Det handlar inte om hur smart du är utan hur bra du mår på insidan Livet kan ta ifrån dig mycket – men om du har självkänslan kvar – har du vad som krävs för att vinna tillbaka nästan allt. Livet kan rasa ihop och du kan förlora det mesta; äktenskapet, huset, pengarna, jobbet och vännerna, men om självkänslan är intakt så vet du att med tiden hittar du en ny livskamrat, tjänar nya pengar, får nya vänner och köper ett nytt hus. Det är faktiskt så att självkänslan föder en annan känsla, den att ”allt kommer att ordna sig i alla fall”.

bland har du allt; pengar, utbildning, rätt bakgrund, vänner och de resurser du behöver, men ändå fungerar det inte. Du jämför dig med andra och kan inte förstå varför du inte lyckas. Din omgivning påminner dig dagligen om att ”du som har allt så förspänt, kan inte misslyckas”, men ändå är det just det som händer – du misslyckas. Det som borde vara en enkel resa, spårar ut. Tentan som egentligen inte är någon större utmaning blir underkänd. Trots att du är attraktiv fungerade inte relationen, och även om din bakgrund gjort att du alltid haft ett materiellt överflöd, har du ändå aldrig några pengar.

DU MÅSTE VETA VAD DET ÄR

Kan det vara så, att det som sker i ditt liv är en reflektion av att du inte mår bra på insidan? Hur står det egentligen till med din själ?

Vad pågår i ditt inre?

Har du funderat på vad som pågår i ditt inre? Jag har jobbat som pastor i princip hela mitt vuxna liv och i frikyrkans värld har vi inte alltid varit så bra på att hjälpa och förstå när det är måendet på insidan som är problemet. Vi ber för sjuka och om någon bryter benet på en gudstjänst ber vi om ett helande samtidigt som någon ringer efter ambulansen. Men om det är något som gått i sönder i själen, hur gör vi då? Vi erbjuder förbön och sedan hoppas vi att det skall hjälpa, vilket det för all del kan göra. Men under mitt liv som pastor har jag sett så många som vi bett för och som vi gett det ena rådet efter det andra – att de skall ”stå emot” illamåendet på insidan, att de skall i Jesu namn ”binda” depressionen, ångesten eller skulden, att de skall befalla ”sömnlösheten” att lämna dem, att de skall fasta och be bort ”förkastelsen” – förbli illamående i själen. Självklart fortsätter vi att be, därför att Jesus sagt att vi skall bulta tills dörren öppnas. Men om situationen är likadan efter ett halvår, tre år eller ett decennium, kanske vi borde ställa frågan – hur står det till med din själ? För att ta den tanken ett steg längre; tänk om vi skulle behandla benbrottet som skedde när någon snubblade på kyrkgolvet på samma sätt som vi många gånger mött de som inte mår bra i själen. Då hade vi bett för benbrottet och om inte benet helats, hade vi skickat hem vederbörande med uppmaningen att fortsätta ”tro så kryper de brutna benpiporna rätt” eller 8

DET HANDLAR INTE OM HUR SMART DU ÄR

”stå emot smärtan och benbrottet i Jesu namn så blir du helad” eller ”bind benbrottet i Jesu namn så läks det”. Men så kan man ju inte göra, säger någon. Nej, det kan man inte. Ändå gör vi det indirekt med de som inte mår bra i själen. Vi menar gott, vi gör det av kärlek, men fungerar det? Vi skickar hem den sjuke, för att denne skall hjälpa sig själv. Men på samma sätt som benbrottet behöver en läkare, så behöver den som är sårad eller gått sönder på insidan hjälp. Både genom förbön, och i många fall genom någon som likt kirurgen vet hur ett benbrott lagas, också vet hur ett benbrott i själen kan läka.

Det ena utesluter inte det andra

Jag känner att jag kan skriva det här, därför att jag har sett benbrott mirakulöst helas, hur barn från tredje världen kommit på kryckor med underbenet avbrutet och hur det liksom knakat till i kroppen på barnen och att de sprungit hem efter gudstjänsten. Jag har tagit förlamade människor i handen, där deras ben varit som tunna spetor med dött kött på och sett hur de i Jesu namn rests upp helade. Jag har varit med om hur psykiskt sjuka i förbönen blivit omedelbart helade. Mammor och pappor har kommit fram och tackat mig och Jesus för att de fått sina barn tillbaka. Äkta män och fruar för att deras äkta hälft helats från psykisk ohälsa. Ibland har det varit andemakter som varit orsaken, andra gånger en själ som gått sönder och ibland en blandning av både det ena och det andra. Det var till och med så i en gudstjänst att när jag lade händerna på en man som var svårt drogberoende heroinist sedan 10 år tillbaka blev han omedelbart 9

DU MÅSTE VETA VAD DET ÄR

helad och fri från sitt beroende och allt vad det livet inneburit. Det händer mirakel, jag tror på mirakel, jag ser mirakel ske regelbundet, men jag ser också många som inte blir helade genom ett ögonblickligt mirakel utan genom en medicin, operation eller genom själavård eller psykoterapi. Fungerar inte det ena, ja då får vi hjälpa med det andra! Jag har en nära vän som fått hela sin matstrupe bortopererad på grund av cancer. Läkarna använde en del av magsäcken för att ersätta matstrupen. Vi bad och fastade för att han skulle bli helad, därefter bad och fastade vi för läkarlaget som skulle operera honom. Det ena utesluter inte det andra. Vi tror! Att tro är vår metod och att ”tro” innebär också att tro att Jesus skickar dig till rätt terapeut så att din själ kan bli hel, eller till rätt kirurg så att benbrottet kan lagas. Ett av de fel jag gjort under mitt liv är att jag inte alltid sett bönesvaret. Jag har bett om ett mirakel, och Gud sände en människa! Men jag fattade inte att den människan var, eller hade, bönesvaret. De flesta gånger hjälper Gud oss genom andra människor och i det urvalet får du vara beredd på att det inte alltid är den du förväntar dig. Med detta sagt frågar jag dig därför igen: Hur står det till med din själ?

En dålig självkänsla syns inte på hälsokontrollen

Jag säger inte att det är så i alla människors liv, men har du någon gång funderat på vad som pågår i ditt inre? Eller har du lagt locket på? Nu talar jag inte om företagshälsans femtioårs-kontroll eller om PSA-prov 10

DET HANDLAR INTE OM HUR SMART DU ÄR

eller mammografi, som du ju självklart skall göra. Jag talar inte om vikt, midjemått, EKG och kolesterol, utan om hur du mår på insidan. Det där som gnager i våra tankar och som med tiden äter upp vår självkänsla avslöjas inte vid en vanlig hälsokontroll. Självkänslan som är en av de viktigaste sakerna för ett fungerande liv. De gånger jag saknat självkänsla har jag betett jag mig konstigt. Osäkerheten har skapat rädslor och rädslorna felaktiga föreställningar. I min fantasi har jag byggt upp scenarier så orealistiska att när jag väl kommit till sans inte förstått hur jag kunde tänka så.

Känslor kan vara så tunga att det är dem du snubblar på

När du inte mår bra på insidan blir du tung. Skulden, rädslorna eller förkastelsen blir en börda som gör att allt går långsammare. Illamåendet stjäl livslusten och energin och får dig att snava, snubbla och ibland rasa ihop, och det är inte övervikten kring midjan som fäller dig, det är övervikten i din själ. Därför hjälper det kanske inte med en ny yrkesutbildning, du blir ändå omkörd av människor med sämre kvalifikationer. Du äter som en dietist, men väger mest! Grannen lever på halvfabrikat och hamburgare och ändå, när han gått upp ett kilo, har du gått upp tre. Trots alla grönsaker, spenat och vitaminer är det du som blir sjuk, medan din arbetskamrat som aldrig går och lägger sig i tid och tillbringar helgen på krogen aldrig tycks vara sjuk – frågan du och jag ibland därför måste ställa oss är hur väl det står till med vår själ? Kanske är det så att det som gör att du hela tiden 11

DU MÅSTE VETA VAD DET ÄR

snubblar inte har med det som är utanför dig att göra. Kan det vara så att det är bördan, tyngden, traumat, såret i själen som är så tung att dra runt på och som gör att när du borde lyckats, när alla de yttre förutsättningarna var rätt, så snubblade du i alla fall.

Självkänslans betydelse för framgång

Mitt mål är att hjälpa människor och vi kan inte blunda för de här sakerna, och det gjorde inte heller Jesus. Den församling, den grupp människor, det företag, den klass i skolan, det idrottslag eller de ledare som vågar ställa frågan: ”Hur står det till med min själ?”, och utifrån svaren därefter börjar arbetet med att läka, upprätta och få lugn och ro på insidan, blir i tidens längd ett vinnande lag. En av de mest grundläggande faktorerna för fungerande sammanhang med människor är en god självkänsla. Inte nödvändigtvis självförtroende – jag definierar de begreppen olika. Självförtroendet kan vara uppblåst, stöddigt och för stunden. Som hockeylag i motvind, skridskorna känns som sirap och ingen passning går fram, självförtroendet darrar. Men när pucken studsar rätt och de får ett mål, flyger de fram över isen och allt fungerar – de fick självförtroende. Självförtroende kan då också växa till övermod, eller stöddighet, som gör att man i nästa period parkerar skridskorna och slutar kämpa, och till sist förlorar matchen. Självförtroende 12

DET HANDLAR INTE OM HUR SMART DU ÄR

är bra, men det kan också bedra oss. Steget från ett balanserat självförtroende till uppblåst arrogans är kort, det har vi alla upplevt. Självkänslan däremot, enligt min definition, den är inte flyktig, den är mer som Björn Borg när han under flera år vann allt inom tennis. Han kunde vara totalt utspelad, men djupt inom sig visste han att ”när sista bollen spelats står jag som vinnare”. Där och då var han alltid ödmjuk, när han vann var han aldrig stöddig eller uppblåst, därför att under några år hade han en djupt grundad självkänsla om att han var bäst.

Det viktigaste vi kan ge varandra

Det viktigaste du och jag kan ge varandra är därför självkänsla. Men om själen sårats djupt och under lång period tar det tid att läka och få tillbaka en god självkänsla. Men det är värt all möda eftersom en god självkänsla ger trygga människor som inte drivs av rädsla, utan av en sund kärlek. De ger och hjälper utan baktanke, helt enkelt därför att självkänslan inte behöver bevisa något, den behöver inte försvara något, den bara är där i sin trygghet. Även på platser som kyrkan eller kamratföreningen kan människor ibland må dåligt. Å ena sidan mjuka platser att smälta in i, men också ytterligare ett sammanhang för förkastelsen att få dig att må dåligt. Alla andra verkar så glada, tillfreds och framgångsrika, men tro mig, det finns problem överallt. Hos de flesta fall finns det ett trauma, sår eller problem och vi är mästare på att maskera vad som rör sig på insidan. Jag minns min sons första hockeyträning, den då man går från knattehockey till ett serielag och 13

DU MÅSTE VETA VAD DET ÄR

föräldramötet därefter. Pappor som agerade med stort självförtroende, mammor som redan bestämt att deras barn skulle bli stjärnor och de efterföljande åren då rädslorna påverkade mycket av det som sades och hände – tänk om min son inte får spela! Förkastelsen som förstärktes. Min son Daniel bänkades första matchen. Andra matchen följde han inte med. Tredje matchen vann vårt lag med 3-0. Daniel gjorde alla målen och så fortsatte han. Jag såg ibland hur förtvivlan växte fram i de andra föräldrarnas ögon. Daniel spelade dubbla byten, det innebar ju att någon annans barn inte fick spela och jag förstår dem. Än värre var turneringarna. Hela lördagen togs i anspråk. Jag var nöjd, Daniel spelade mest av alla, men de andra barnen då? Föräldrarna till de barn som totalt bara fick några minuters speltid? Daniel fixade så att vi vann turneringarna, men var det verkligen en fest för hela laget? Han var under några år kanske Sveriges bästa center i sin åldersgrupp, men festen var för många av de andra medverkande bara på utsidan, i bilen hem växte förkastelsen hos de som inte fick spela. Föräldrarna bråkade samtidigt som de kräktes på tränaren som inte fattade hur ”bra deras son var” och självkänslan fick sig ännu en törn. Jag och Daniel var mer uppfyllda av självförtroende än självkänsla. Daniel är av naturen lite lågmäld, men jag var stöddig. Jag såg bara en spelare på isen – min son. Alla byten han inte spelade var en väntan på att han skulle komma in igen och jag fick ju aldrig vänta länge. Jag levde mig in i matcherna när Daniel spelade så jag hade träningsvärk dagen efter. Han blev TV-puckstjärna och under årets TV-puck hade hela laget byggts runt honom. I träningsmatcherna 14

DET HANDLAR INTE OM HUR SMART DU ÄR

och turneringarna mötte vi de bästa lagen och Daniel dominerade sina byten, läste sönder motståndaren totalt. Motståndarlagets tränare var ursinnig. Men där och då, i den match när topplagen satt på läktaren och scoutade Daniel för att värva honom, bröt han armen och skadade handleden så svårt att han aldrig kom tillbaka. Jag berättar detta därför att om jag och Daniel hade fått göra om vår resa skulle vi använt den talang och den träning som han och jag själva bedrev på sommaren för att göra honom till en ännu bättre hockeyspelare, för att hjälpa andra att också utvecklas. Att självförtroendet istället kunde fått bottna i självkänsla och med den gett självkänsla till alla de som ville, men inte kunde. Det är viktigt att skilja på självförtroende och självkänsla. Jag har alltid haft ett stort självförtroende, men på några områden en dålig självkänsla. En del av de saker jag gjort med självförtroende har jag gjort för att bevisa för mig själv att jag kan, för att fylla på självkänslan. Jag slutade skolan ett år för tidigt, jag hade inte fyllt femton. Men det gick bra för mig ändå och till sist återvände jag till skolan, 23 år gammal, med ett stort självförtroende, men med dålig självkänsla av skola. Varje prov blev därför en tävling mellan mig och skolan, framförallt den skola jag gått i som barn. Det fanns hela tiden en rädsla att jag inte skulle få gå kvar. Jag var tvungen att vara bäst och när jag började på högskolan kunde jag inte fatta hur de här till ytan ”trygga” studenterna, som hade gått genom hela skolsystemet med en klapp på huvudet, bara kunde strunta i en tenta, eller komma berusade på en lektion därför att de varit på studentfest hela natten. Men de 15

DU MÅSTE VETA VAD DET ÄR

hade något jag inte hade angående skola. De hade självkänsla därför att de hade alltid, mer eller mindre, kammats medhårs. Hur det gick för mig? Jag blev paradoxalt först lärare och sedan rektor innan jag läste teologi och växlade över till frikyrkan. Idag har jag mer självkänsla och när den tar över så balanseras självförtroendet upp. Stöddigheten minskar och du kan istället ge av dina framsteg till andra på ett balanserat sätt, därför att när självkänslan växer så minskar de många gånger så bedrägliga rädslorna. Det jag skriver just nu innehåller en stor insikt och för att självkänslan skall kunna bli trygg måste du ställa dig frågan: Hur mår min själ?

Ingen slipper ifrån livet

Bara för att du är i Kristus och aktiv i en församling innebär inte det att du slipper ifrån livet. Detsamma gäller i idrottsföreningen, under karriären eller för doktoranden. Du kan inte fly från din inre människa. Du kan lägga locket på, du kan dränka den inre rösten, smärtan, ångesten eller den dåliga självkänslan med avhandlingar, promotion, bön, träning och att aldrig vara ensam med dig själv. Men livet kommer alltid ikapp. Mitt liv är framförallt i den kristna rörelsen, men församlingen får inte bli en verklighetsflykt, då skapar vi ett surrogat till verkligheten. Under vår tid i hockeyklubben mötte jag ett par vars son spelat hockey från knatteåldern fram tills han var 20 år gammal. Han spelade i två lag. Mamma och pappa hade varit på alla matcher, hjälpt till i laget och på träningarna. Nu hade deras son mött kärleken och djupt förälskad hade han 16

DET HANDLAR INTE OM HUR SMART DU ÄR

lagt skridskorna på hyllan, hittat ett nytt liv och kvar fanns föräldrarna och tomheten efter hockeyn. Jag såg paniken i deras ögon. Nu väntade en annan verklighet och i soffan på lördagskvällen, när det bara var de två, vad skulle de prata om? Livet drabbade dem, sonen blev vuxen och det fick en konsekvens. Hade de levt sitt liv genom sonen eller hade de ett eget liv också? Jesus kommer inte att hindra att livet drabbar oss, men han kan däremot hjälpa oss genom stormen när den kommer. Men om du inte mår bra på insidan kan du jaga sammanhang för att bli lycklig. Det finns de som för en stund lever upp i kyrkans varma miljö, men efter tag går resan vidare till en annan plats och till ett nytt sammanhang. Förmodligen kommer du inte att hitta hem förrän du vågar och orkar ställa dig själv frågan: Står det väl till med min själ? Om det inte gör det, vad beror det då på? Om förkastelsen kan läka bort, då kommer du att känna dig hemma nästan överallt, även när du kanske till och med inte är önskad. När förkastelsen ebbar ut och självkänslan infinner sig, då ser du på det som händer runtomkring dig med helt nya glasögon.

Framgång på alla områden

”Jag hoppas att det går väl för dig i allt”, i en bibelöversättning står det att du skall ha ”framgång i allt” och att ”din själ skall ha framgång” och att ”du skall vara frisk”. Brevet är skrivet av Johannes, en av de tre i den inre kretsen kring Jesus. Johannes skriver till sin älskade vän Gajus och Johannes är kanske den av alla Bibelns författare som mest genomsyrades av självkänsla. Det berättas att han på ålderdomens dagar, 17

DU MÅSTE VETA VAD DET ÄR

han blev väldigt gammal, var fylld av den självutgivande kärlek som präglar en människa med självkänsla. ”Älskade broder, jag hoppas att det går väl för dig i allt, och att du är frisk liksom det står väl till med din själ”. Tredje Johannesbrevet, v 2. Framgång på alla områden – det är Guds plan för dig och mig! Självklart vill han att du skall vara framgångsrik i allt, att du skall vakna upp på morgonen och kunna tänka att idag kommer allt att gå bra. Det är därför Johannes trycker på själens välmående i sitt brev till Gajus, han visste att det var nyckeln. Om du kan läka på insidan kommer det att med tiden ordna upp sig på utsidan. Jesus vill ju att det skall gå bra för dig i skolan, på jobbet, på fritiden, i familjen, i ekonomin, ja på alla områden av livet. Som jag redan berört, om insidan är läkt, om den sunda självkänslan finns där behöver du inte vara rädd för framgången eftersom självkänslan inte använder framgång till att ”trycka ner” andra. Tvärtom – självkänslan är fylld av empati och ställer frågan hur det du är bra på, kan hjälpa andra. Den framgång som skadar andra bottnar alltid i dålig självkänsla och allt den för med sig av egoism, förkastelse, avundsjuka och stöddighet. Självkänslan däremot ömmar för andra och känner tacksamhet till livet för framgången och inser att framgång är ett samspel med många andra och gynnsamma tillfällen. Det uppblåsta självförtroendet 18

DET HANDLAR INTE OM HUR SMART DU ÄR

ser bara sin egen prestation och blir därför ofta hård och dömande inför andras tillkortakommanden. Tänk så här: Livet kan ta ifrån dig allt, men har du självkänslan i behåll kan du vinna tillbaka nästan allt. Det är faktiskt så att självkänslan föder en annan känsla, känslan av att ”allt kommer att ordna sig i alla fall”. Just nu är allt upp och ner, men om tiden får gå blir allt bra till sist i alla fall. Hela helvetet kan rasa ner över ditt liv och du kan förlora det mesta; äktenskapet, huset, pengarna, jobbet och vännerna, men om självkänslan är intakt så vet du att med tiden hittar du en ny livskamrat, tjänar nya pengar, får nya vänner och köper ett nytt hus. Det handlar inte om hur smart du är utan hur bra du mår på insidan Det handlar inte om hur smart du är, för du kan vara grymt intellektuell och brottas med suicidala tankar. Du kan vara rik och få din vardag förstörd av panikattacker. Du kan vara framgångsrik och vakna på nätterna med anklagande mardrömmar att du är värdelös. Det spelar ingen roll om du är sötast i klassen om det rasar ett krig i ditt huvud. Du lever med din själ. Läppstift eller svällande biceps är kanske snyggt, men hur står det till med din själ? Så frågan blir till sist än en gång: Hur mår du? Därför att om du kan må bra, om den sunda, trygga självkänslan kan få utvecklas och rädslorna, trauman, ångest, skam, skuld, bitterhet, avundsjuka och förkastelse mer eller mindre läka bort, då kommer den du verkligen är, den vackra människan, att blomma fram. Det kommer att 19

DU MÅSTE VETA VAD DET ÄR

reflektera din utsida och den självkänslan kommer inte bara att ge dig hållbar framgång, den kommer också att skapa möjligheter för andra.

KAPITEL 2 Du måste veta vad det är – innan du kan göra något åt det Jesus stod inte emot ångesten, det skall inte du heller göra. Han lät den däremot inte ta över, det skall inte du heller göra. Men för att komma dit måste du göra som Jesus gjorde, släppa ut det inre trycket. Därefter kan självkänslan infinna sig och du kan lugnt och sansat bemöta vad som kommer emot dig.

ag har rest över hela världen i över 20 år. Samtidigt som jag är oerhört tacksam för det liv jag fått leva och de mängder av människor vi fått hjälpa har det funnits, och finns, dagar då flygplan och dåliga hotell stått, och fortfarande står mig, upp i halsen. Jo, jag vet, jag skäms lite, för mitt liv är ändå väsentligt bättre än det som mina föregångare fick leva och hur många av mina kollegor i stängda diktaturer och i tredje världen lever idag. Men det som utmanat mig mest har aldrig varit en publik i tredje världen med tiotusentals besökare, eller rädslan för att det jag gör faktiskt är kriminellt i länder som inte har religionsfrihet. Jag fixar också sängar där det kryper omkring små varelser i på

DU MÅSTE VETA VAD DET ÄR

natten. Under en period då vi besökte plats efter plats på indiska landsbygden kunde jag vakna på natten och slumrandes klämma sönder någon insekt och sedan somna om igen. Skillnaden mellan Indien, Pakistan och Nepal å ena sidan och Afrika å andra, är att i de förstnämnda länderna finns hotell som byggdes av engelsmännen under första halvan av nittonhundratalet, och de har inte renoverats! Heltäckningsmattan är 75 år gammal och så fylld av småkryp att den rör på sig. Jag har alltid morgontofflor med mig i väskan, och på ett sådant hotellrum vidrör jag aldrig golvet. Det var också på ett sådant rum jag en gång hade möss som förde väsen på natten. Jag hade ätit en chokladkaka och mössen gjorde vad de kunde för att äta upp smulorna från chokladomslaget i papperskorgen. Det som däremot fått mig att knäa och verkligen överväga om jag skulle fortsätta med det internationella arbetet har varit den ständigt återkommande separationsångesten. Den har alltid funnits där, även om jag inte vetat vad det var eller varför jag mådde dåligt när jag reste hemifrån. När jag och mina vilda kompisar reste till solkusten i Spanien i sjuttonårsåldern, var jag den ende som ringde hem och jag minns fortfarande den ensliga telefonkiosken på en grusig parkeringsplats bakom hotellet och hur jag grät när jag hörde min fars röst. Och då skall du veta att jag var tuff – vi var mc-knuttar! Även när jag senare åkte på chartersemester med min familj kunde jag ha en gnagande oro av hemlängtan, på insidan. Allt detta blev ju inte bättre när hela världen öppnade sig. I början på 1990-talet byggde vi en kyrka 22

DU MÅSTE VETA VAD DET ÄR

i rumänska alperna och det var där vi startade vår första internationella utbildning. Jag kommer ihåg första resan som om det var igår. Jag kunde inte fatta vad det var för fel på mig. Två veckor innan vi skulle flyga ut blev jag nervöst orolig, fick en vibrerande klump i magen och jag kunde inte koncentrera mig. Kommer du ihåg ljudet från de här dörrklockorna som fanns på hus byggda på 1960-talet? Det var innan de så omåttlig populära ”ding-dong-signalerna” introducerats. Det var ett irriterande ljud, jag vet inte hur man fick fram det, för det lät som en pågående kortslutning i väggen. Så upplevde jag det på insidan varje gång jag skulle resa iväg. Ungefär som ett tandläkarborr, fast nu satt den i maggropen. Inte nog med det, den här oron tog all energi. Jag orkade inte jobba, jag gick ner i vikt och hade svårt att komma ihåg viktiga saker. Jag sov inte nätterna före, jag var som en zombie av trötthet när vi reste iväg och när vi slutligen kom till flygplatsen och ett barn skrek trodde jag att det var mina barn. Det var verkligen tortyr. Vad gjorde jag då? Jag bad och sedan bad jag och sedan bad jag igen. Men det hjälpte inte. Hur jag tänkte? Nja, det måste ju vara andemakter som vill stoppa mig. Så jag band allt jag kunde komma på i Jesu namn, men det hjälpte inte. Jag gjorde som både Petrus och Paulus uppmuntrat oss att göra: Stå emot, så skall det som kommer emot dig fly! Jag stod emot, både i bön, fasta, ord och i handling, men det hjälpte inte. Med åren avklingade det något. I början kunde ångesten dra igång två veckor före avresan, men vanligtvis någon vecka innan, och de sista åren två, tre dagar före utresan. Det har verkligen varit en prövning. 23

DU MÅSTE VETA VAD DET ÄR

Jag har suttit på flyget över Indiska Oceanen och ifrågasatt mig själv: ”Tommy Lilja, hur dum i huvudet kan en människa vara som utsätter sig själv för det du gör när du reser hemifrån?” Som när jag första gången åkte för att predika i USA. Istället för att vara fylld av glädje var jag fylld av ångest över att vara hemifrån och landa någonstans i mellanvästern i USA. Drömmen för de flesta, var en plåga för mig. Tänk själv, här hade Gud öppnat en dörr, en amerikansk förkunnare körde omkring mig i en svart Cadillac för att jag skulle få predika i en rad kyrkor, och allt jag gjorde var att längta hem. Eftersom tortyren inte avtog föddes nya tankar hur jag skulle kunna omstrukturera verksamheten, det hjälpte att tänka så, att se ett slut på resandet. År 2012 skulle vara sista året, tänkte jag. Jag skulle gå från utförare till mentor. Jag skulle starta upp ett center varifrån jag skulle kunna träna och skicka ut andra att göra det jag gjorde – allt för att slippa resa hemifrån.

Om du orkar, låt inte ångesten styra dig

Varför fortsatte du? Nja, jag har faktiskt aldrig vågat göra något annat därför att jag verkligen har upplevt kallelsen. Du förstår, jag kan inte berömma mig alls, därför att ”Tommy” hade vikit ner sig och stannat hemma, det är sanningen. Det är Gudsfruktan. Sedan har det med åren lugnat ned sig något när jag väl varit på plats och där och då har visionerna blivit levande igen och framförallt har jag gripits av behoven i den tredje världen. Dessutom är den här ångesten som att föda barn, när väl barnet är fött, glömmer många 24

DU MÅSTE VETA VAD DET ÄR

mammor smärtan, det är ju därför de efter en tid börja längta efter ett barn till. Så har det varit med mig också, väl hemma igen har jag glömt smärtan och då har ju visionerna, målsättningarna och kallelsen återigen väckts till liv fram tills veckan före nästa resa. Om ångesten är min baksida, så är just disciplinen att genomföra det jag lovat min framsida. Disciplin är nästan alltid bra. Nästan, därför att ibland blir jag så fyrkantig av disciplin att jag bara blir jobbig för mig själv och alla andra runtomkring mig, men det är ett helt annat kapitel. Varför berättar jag då det här? Därför att efter drygt 20 års tortyr där det känts som om jag periodvis haft en kortsluten 1960-tals ringklocka på insidan, är jag idag i princip symptomfri. Kan du förstå känslan när jag för första gången satte mig i bilen på väg till flygplatsen utan oro, ångest och samvetskval. Det var nästan som om jag tittade mig omkring i bilen, kände på passagerarsätet och undrade vart tandläkarborret i mitt inre tagit vägen. Jag var så van vid kampen, att må dåligt och den inre oron att det nu kändes som ett tomrum, att något saknades. Dessutom upptäckte jag att det faktiskt inte bara var vid resorna som de företeelserna började spöka på insidan av mig, det var varje gång jag tvingades ta avsked av människor jag hade en nära relation till. Kan du tänka dig att när jag gick på lärarhögskolan och sista lektionen för terminen var över och alla var glada, så kände jag oro. Problemet i mitt liv, roten till 1960-tals-ringklockan på insidan var nämligen inte ett andligt problem, det var inte heller något du kunde ta bort genom att göra ”sinnets förnyelse”, det vill säga att försöka byta ut tankarna, det var inte heller något du kunde binda bort 25

DU MÅSTE VETA VAD DET ÄR

eller stå emot så skulle det försvinna. Nej, jag hatade separationer och det leder mig till kapitlets rubrik: Du måste veta vad det är – innan du kan göra något åt det! Dessutom, och det är minst lika viktigt att tänka på: Det som inte läktes då, kan läkas nu!

Fel diagnos leder till fel behandling

Du måste veta vad det är, innan du kan göra något åt det! Under alla år av resor visste jag inte vad det var för fel på mig. Jag frågade vänner och kollegor och de svarade ungefär likadant allihop. De flesta sa att det går över med tiden, det är en vanesak. Det gick inte över med tiden – inte ens efter 20 år! Några andra menade att om jag bad, stod emot och kämpade skulle det försvinna, det gjorde det inte. Alla ville väl, men problemet var att då de alla ställde fel diagnos så gav de mig också fel behandling och dessutom kan jag ibland vara mig själv nog, på gott och ont, vilket innebar att jag själv visste bäst, vilket jag idag vet var fel. Vad var det som hände? Jag träffade en kristen psykoanalytiker som hade skrivit ett bokmanus som jag sedan blev redaktör för: ”När själen inte mår bra”. Det var hon som först, självsäkert, konstaterade att hon både visste vad problemet med mig var och hur jag kunde bli av med det. Det var ju ett ganska provocerande påstående. Visste hon ”vem hon talade med”? Menade hon verkligen att den tandläkarborr som plågat mig i 20 år var något som hon visste hur 26

DU MÅSTE VETA VAD DET ÄR

man blev av med och det utan mediciner, bön eller andlig krigföring? ”Du har separationsångest”, sa hon kort med ett leende. ”Hur vet du det?”, frågade jag. ”Det beror förmodligen på en separation i din barndom”, fortsatte hon ”och det går att behandla, jag vet hur man gör.” ”Hur gör man då?” ”Du måste sitta i känslan.” ”Känslan?” ”Nästa gång det händer, fly inte, bara sitt i smärtan, känslan och fråga vad den vill berätta?” Känna bort tandläkarborren och ringklockan från 1960-talet? Jag har alltid varit intresserad av psykologi och jag hade stor behållning av att redigera hennes manus till en bok. När jag jobbade med boken tänkte jag att den här skulle ingå i alla ledarskapsutbildningar, kanske inte som fördjupning, men som en kunskap om livet som vi behöver och som många av oss inte har. Därför att det som jag kom till insikt om var att vi ibland ställt fel diagnos och därmed hjälpt människor på fel sätt. Du måste veta vad det är, för att kunna göra något åt det. Hur gjorde jag nu då? undrar du säkert. Jag gjorde som terapeuten sa och nu är ju inte detta en bok om psykodynamisk djupterapi, men idag har den separationsångest som plågat mig i drygt 20 år avklingat och i princip försvunnit. Men jag skall 27

DU MÅSTE VETA VAD DET ÄR

berätta hur jag gjorde och dessutom knyta ihop allt med Jesus och hans ångest i Getsemane. Därför att det du bygger in, trycker ner och håller tillbaka kommer förr eller senare att behöva komma ut, på det ena eller andra sättet. Det trauma jag var med om som barn fanns där i mitt minne. När det som skedde då i min barndom väl fick säga vad det velat säga i 50 år, så dog tandläkarborren, ringklockan med kortslutning klipptes av och den frid som övergår allt förstånd infann sig när jag skulle resa iväg. Jag tror på Gud, jag tror att Gud hjälper, ibland genom ett mirakel, men allt som oftast genom människor han sänder i vår väg. Det finns änglar av andlig natur och sedan människor som likt en ängel sänds i vår väg för att hjälpa oss. Det ger mig anledning att fråga dig: Hur bemöter du människor och deras råd? Därför att flera av de problem jag haft i mitt liv, och som Gud hjälpt mig med, har han gjort genom att det där och då dök upp en människa som hade lösningen. Var därför lyhörd för alla, därför att du aldrig vet vem Herren skickar med lösningen. Jag väntade på en profet, en helandeevangelist eller att jag själv skulle bryta ångestens kraft genom bön och fasta. Herren sände en samtalsterapeut, en riktig ängel – dessutom, vem hade kunnat förutse den lösningen i mina sammanhang?

Följ Jesus – även i den här delen av livet

Det var sista veckan, vandringen upp till Jerusalem var annorlunda. Jesus var inte på väg ut, han var på väg till 28

DU MÅSTE VETA VAD DET ÄR

sin rättegång, det var en dödsmarsch. Han hade en tid att passa, en resa att göra och han visste att framför sig väntade den svåraste prövningen. Jesus var Gud och människa, men sista uppdraget i Jerusalem var det bara Jesu människa som kunde genomföra. Det var Guds Son kommen i köttet som skulle betala priset för att återköpa människan. Jesus var upprörd och har du funderat över fikonträdet som Jesus förbannade sista veckan? ”Det bar inga fikon för det var inte fikonens tid”. Ett äppelträd bär inga äpplen mitt i smällkalla vintern. Ingen skulle komma på idén att förbanna ett äppelträd som inte har äpplen när det är vinter. Ändå förbannade Jesus fikonträdet. Självklart var han upprörd. Det finns bara ett sätt att komma in i vår värld och det är att genom att födas in i världen i en kropp. Bara genom en fysisk kropp kan du kommunicera i vår värld. Så har Gud skapat tillvaron. Jag tror att det finns andliga varelser som vi inte kan se, men för att de skall kunna påverka vår värld måste de göra det genom en fysisk kropp. (Jag förklarar detta närmare i min bok ”Den osynliga dimensionen”, framförallt i den engelska utgåvan.) På samma sätt finns det bara ett sätt att lämna vår värld, du måste ut ur kroppen och det enda sättet att göra det för alltid är genom att dö. Det var detta Jesus var på väg att göra när vi kommer in i handlingen. Men varför förbannade han fikonträdet? Han om någon vet ju hur naturen fungerar. Dels var han orolig, det är helt klart, han reagerade kraftigt på lärjungarnas interna bråk om platserna närmast honom och tillrättavisade Petrus kraftigt, nästan tryckte till honom, när Petrus påstod att han aldrig skulle förneka Jesus. 29

DU MÅSTE VETA VAD DET ÄR

Men det finns en förklaring till. Kanske var det så att fikonträdet påminde Jesus om Adam och Eva, själva orsaken till att han nu befann sig i Jerusalem. Han var ju själv där, någon gång i urtiden, när Adam och Evas ögon öppnats, när synden fått en dörr in i skapelsen och fikonträdets löv brutits av det grönskande trädet för att träs ihop till en dräkt som skulle dölja nakenheten. Kanske var det så att Jesus där och då, i Jerusalem, fick en ”flashback”, en minnesbild av hur Adam och Eva taffligt snubblat fram ifrån sitt gömställe iklädda de stora fikonlöven och nu skulle Jesus utlämnas och dömas för den händelse som försökte döljas med fikonlöv. Det fanns ett vemod i rösten när Jesus på Oljebergets sluttningar, med Jerusalems murar framför sig och det storslagna templet, med beklagande röst konstaterade att ”Jerusalem, Jerusalem, du som stenar profeterna, hur har jag inte velat samla och rädda dig, som kycklingen räddar sina kycklingar under sina vingar”. Sannerligen, den här veckan var inte som andra veckor. Men Jesus var inte tyst, han höll inte tillbaka. Besvikelsen gick ut över fikonträdet, han grät av medkänsla för den framtid Jerusalem och det judiska folket gick till mötes. Några månader tidigare hade han varit djupt upprörd över anklagelserna när hans vän Lasarus dött. Jesus, Guds Son, hade en ventil, han hade tillfällen då känslorna på insidan fick utlopp och kanske är detta tydligast i Getsemane. ”Medan han levde här i köttet, ropade han högt under tårar när han bad och åkallade den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd och tagen ur sin ångest”. Heb. 5:7 30

DU MÅSTE VETA VAD DET ÄR

”Medan han levde här, i sin kropp”, pågick en kamp i hans inre. Jesus hade ångest! ”Han kom till de sina”, han kom till de han älskade, och nu var han tvungen att återigen lämna dem. Han hade genom Adam och Evas förräderi skilts från sina älskade en gång, nu var det dags igen. Var det separationsångest? Kanske kan vi slå fast att det var dödsångest. Även om Jesus är Gud, så var han också människa och människan är inte skapad för att dö, utan för att leva. Dessutom så skulle Jesus få smaka, bli en del av något han aldrig tidigare varit en del av, människans ondska, synden. Han skulle gå in i vårt ställe, identifiera sig med våra synder, ta straffet för Adams förräderi och betala överträdelsernas pris. Han som inte visste om någon synd, skulle nu bli motsatsen. Som ormen hängdes upp i öknen. Det som bitit Israels folk, giftormarna, spikades upp på en träpåle och när folket såg på ormen blev den ett motgift. Jesus blev ett gift, för att kunna bli ditt och mitt motgift. Han blev vad som bitit dig och mig för att kunna hela oss från allt – ja, inte är det konstigt att det fyllde honom med ångest. ”Fader, om du vill, så tag denna kalk ifrån mig! Men ske inte min vilja utan din.” Då visade sig en ängel från himlen och gav honom kraft. Han kom i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev som blodsdroppar, som föll ner på jorden. Luk. 22:42-44 ”Han kom i svår ångest”, den ångest som han känt av från och till nådde nu sin kulmen. Sanningens timme var slagen, kriget rasade på insidan. ”Tag denna kalk ifrån mig”, med andra ord, finns det inget annat sätt? 31

DU MÅSTE VETA VAD DET ÄR

Dessutom, när Jesus bejakande säger att ”ske inte min vilja utan din”, så medger han att han hade ett val, att det fanns något i hans vilja som inte ville dö, ångesten på insidan skrek i hans öra. Men där och då, när han kom i ”svår ångest” händer något. Han blir ”tagen ut ur sin ångest”. Händelseförloppet, uppdraget förändrades inte, vägen ut ur vår naturliga värld var fortfarande avrättning, men ångesten hade släppt. Nu kan man inte på något sätt jämföra min separationsångest med vad Jesus gjorde, men både jag och Jesus blev tagna ut ur vår ångest.

Hur gjorde Jesus?

Hur gjorde då Jesus? Han böjde sig inte för ångesten. ”Medan han levde här i köttet, ropade han högt under tårar när han bad och åkallade den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd och tagen ur sin ångest”. Han levde vidare och gjorde vad som förväntades av honom. Han försvann på kvällarna, kanske var det så att han grät och bad sig igenom nätterna, i ensamhet, ropade högt till honom som kunde rädda honom från döden, för att på dagarna fortsätta i kallelsen. Det jag vill att du skall se är att Jesus stod emot Djävulen när han frestades, men ångesten stod han inte emot. Han band inte känslorna och drev ut dem. Han stängde dem inte heller inne, han lade inte locket på. Jesus släppte ut sina känslor, han lät sitt inre, själens oro, frågorna, traumat komma ut i samtalet, i bönen med Gud. Sista kvällen i Getsemane så bryter Jesus först ihop, han skäms inte för frågorna på insidan, utan han gråter, ropar och släpper ut allt! När själen, det undermedvetna, känslorna till sist fått svar, 32

DU MÅSTE VETA VAD DET ÄR

när traumat på insidan lösts upp, blir han tagen ur sin ångest. Förstår du? På nätterna när han och lärjungarna reste från stad till stad och nu den sista kvällen, lät han känslorna och känslornas alla frågor komma ut och när de fått sitt svar, reste han sig upp – lugn och beslutsam. Ångesten var borta. Kan du se skillnaden? När ångesten var som kraftigast försökte den ta över Jesus för att styra honom, kontrollera honom och påverka hans syfte och öde. När Jesus hade blivit tagen ut ur sin ångest, reste sig en lugn, beslutsam man som utan att tveka utlämnade sig till vaktstyrkan. Han var fortfarande människa och lugnet höll i sig, ångesten var som bortblåst, ända tills en liten stund innan han ger upp andan. Men den ångest som då bryter fram när Jesus ropar: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” är av ett annat slag. Den smärtan av ensamhet ingick i försoningsverket, han dog ensam, övergiven och förkastad för att alla de som av olika orsaker blivit förkastade, barn som lämnats av sina föräldrar, de som bedragits i äktenskapet, som blivit svikna, det var de såren han bar, det var den ångesten han gav uttryck för. För att du som blivit sviken skulle kunna se upp på Honom och bli helad från förkastelsens djupa sår i själen. Om Jesus inte stod emot ångesten, skall inte du heller göra det och framförallt lät han den inte ta över, det skall inte du heller göra. Men för att komma dit måste du göra som Jesus gjorde – släppa ut trycket. Därefter kan självkänslan infinna sig och du kan lugnt och sansat bemöta vad som kommer emot dig. Mår du inte bra? Då får vi först ta reda på vad det är, innan vi kan göra något åt det. 33