Du kommer ta dig igenom

M A X LUCADO www.semnos.com

1

www.semnos.com 1

KAPITEL 1

du kommer att ta dig igenom det h채r

9

10

D

et fanns en skörhet hos henne, som om man kunde känna hennes inre skälva om man lade handen på hennes axel. Jag träffade henne i mataffären. Hade inte sett henne på några månader. Jag frågade hur det stod till med barnen och maken, och när jag gjorde det började hennes ögon tåras, hakan darrade och hela historien rann ur henne.

Han hade lämnat henne. Efter tjugo års äktenskap, tre barn och ett dussin flyttar var han borta. Hade ersatt henne med en yngre kvinna. Hon gjorde sitt bästa för att behålla fattningen, men klarade det inte. Mitt i affären, mellan tomater och salladshuvuden, grät hon. Vi bad. Sedan sade jag: ”Du kommer att ta dig igenom det här. Det kommer inte att gå smärtfritt.

Det kommer inte att gå fort. Men Gud kommer att ta det här eländet och vända det till något gott. Var inte dumdristig eller naiv medan du väntar. Men förtvivla inte heller. Med Guds hjälp kommer du att ta dig igenom det här.”

Två dagar senare ringde en vän. Han hade precis förlorat jobbet. Han var själv orsak till avskedandet. Han hade fällt dumma och opassande kommentarer på arbetet. Grova, stötande uttalanden. Hans chef sparkade ut honom. Nu är han en arbetslös femtiosjuårig administratör i en krisande ekonomi.

Han mår uruselt och låter ännu värre. Hustrun är arg. Barnen förvirrade. Han behövde uppmuntran så jag gav honom det: ”Du kommer att ta dig igenom det här. Det kommer inte att 11

gå smärtfritt. Det kommer inte att gå fort. Men Gud kommer att ta det här eländet och vända det till något gott. Var inte dumdristig eller naiv medan du väntar. Men förtvivla inte heller.

Med Guds hjälp kommer du att ta dig igenom det här.”

Sedan har vi tonåringen som jag träffade på kaféet där hon arbetar. Hon har precis gått ut high school och hoppas börja vid universitetet nästa månad. Hennes liv, visar det sig, har inte varit enkelt. När hon var sex år skilde sig hennes föräldrar. När hon var femton gifte de om sig men skilde sig på nytt för några månader sedan. Nyligen sade de åt henne att välja: bo hos mamma eller hos pappa. Ögonen blev fuktiga när hon berättade om händelsen. Jag fick inte tillfälle att säga det här, men om jag träffar henne igen kan du hoppa upp och sätta dig på att jag tänker se henne rakt i ögonen och säga: ”Du kommer att ta dig igenom det här. Det kommer inte att gå smärtfritt.

Det kommer inte att gå fort. Men Gud kommer att ta det här eländet och vända det till något gott. Var inte dumdristig eller naiv medan du väntar. Men förtvivla inte heller. Med Guds hjälp kommer du att ta dig igenom det här.”

Djärvt av mig, inte sant? Hur vågar jag säga så? Varifrån fick jag modet att tala ut ett sådant löfte mitt i tragedin? Modet kom faktiskt från ett hål i marken. Ett djupt, mörkt hål. Med så branta väggar att pojken inte kunde klättra upp ur det. Hade han lyckats göra det skulle hans bröder ha kastat ner honom igen. Det var de som hade slängt dit honom.

När Josef kom fram till sina bröder, slet de av honom den hellånga livklädnaden som han hade på sig. Och de tog honom och kastade honom i brunnen. Den var tom, det fanns inget vatten i den.

Sedan satte de sig ner för att äta. (1 Mos 37:23-25)

Det var en brunn som inte användes längre. Vassa stenar och 12

rötter stack ut från väggarna. Den sjuttonårige pojken låg nere på botten. Med skäggfjun och långa, tunna armar och ben. Händerna var fastbundna och anklarna med. Han låg på sidan med knäna uppdragna, det var trångt där nere. Sanden var våt av saliv där han hade dreglat. Hans ögon var uppspärrade av skräck. Rösten hes av ropandet. Problemet var inte att hans bröder inte hörde honom. Tjugotvå år senare, när en hungersnöd hade tämjt deras övermod och skuldbördan hade kväst deras stolthet, erkände de hur det hade gått till: ”Vi såg ångesten i hans själ när han bad om förbarmande, men vi ville inte lyssna på honom” (1 Mos 42:21).

Här har vi alltså Abrahams barnbarnsbarn. Jakobs söner.

De som ska bära budet om Guds förbund till en hel värld.

Stammar kommer att bära deras banér. Namnet Jesus Kristus kommer att ingå i deras släktträd. De är Skriftens motvarighet till kungligheter. Men den här dagen var de bronsålderns motsvarighet till en dysfunktionell familj. De kunde ha haft sin egen dokusåpa på teve. I skuggan av ett mullbärsfikonträd, inom hörhåll för Josefs rop satt de och åt stek och skickade runt vinlägeln. Grymma och enfaldiga. Med hjärtan lika hårda som den kananeiska vildmarken. Lunchen var viktigare än lillebror. De föraktade pojken. ”Hans bröder . . . hatade. . . honom och kunde inte tala vänligt med honom . . . Efter det hatade de honom ännu mer . . . Och de hatade honom ännu mer . . . Bröderna blev avundsjuka på honom” (37:4-5, 8, 11).

Förklaringen? Deras far skämde bort Josef som ett omhuldat utställningsdjur. Jakob hade två hustrur, Lea och Rakel, men en kärlek: Rakel. När Rakel dog höll Jakob hennes minne levande genom att pjåska med den son de hade fått tillsammans.

Bröderna arbetade hela dagarna. Josef lekte hela dagarna.

Deras kläder kom från secondhandbutiken. Jakob gav Josef en handsydd klädnad i många färger med broderade ärmar. De låg i sovsalen. Han hade en stor säng och ett eget rum. Medan de 13

vallade familjens boskap stannade Josef, pappas lilla ögonsten, hemma. Jakob behandlade sin elfte son som om han vore den förstfödde. Bröderna spottade när de såg Josef.

Att säga att det här var en familj i kris är ungefär som att säga att ett grässtrå kanske vajar lite i en storm.

Bröderna tog fast Josef långt hemifrån, nio mil från pappas beskydd, öppnade dammluckorna och lät vreden välla fram. ”[De] slet av honom . . . livklädnaden . . . Och de tog honom och kastade honom i brunnen” (37:23-24).1 Trotsiga verb. De ville inte bara döda Josef utan också gömma hans kropp. Det här var ett mordiskt bedrägeri från första stund. ”Sedan kan vi säga att ett vilddjur har ätit upp honom” (v 20).

Josef förväntade sig inte den här attacken. Han steg inte upp på morgonen och tänkte: Idag är det nog bäst att jag tar vadderade kläder för det är ju idag jag blir kastad ner i en brunn.

Angreppet kom helt utan förvarning.

Det var likadant i ditt liv. För Josef var hålet en gammal brunn. För dig kom hålet kanske i form av en diagnos, ett fosterhem eller en traumatisk skada. Josef blev föraktad och slungades ner i ett hål. Och du? Du slungades in i arbetslöshet och glömdes bort. Du slungades in i en skilsmässa och blev övergiven. Du slungades ner i en säng och någon förgrep sig på dig. Hålet. En sorts död. Utan vatten, karg. Somliga hämtar sig aldrig. Livet kommer i fortsättningen att handla om en enda sak: att ta sig upp ur hålet och aldrig bli sårad igen. Lättare sagt än gjort. Det finns inga enkla utvägar från hål i marken.

Josefs liv blev ännu värre innan det blev bättre. Han övergavs och såldes som slav, han blev oskyldigt anklagad och sattes i fängelse. Ett bakhåll. Ett förräderi. Orättvisa. Människor som lovar saker men sviker, gåvor som ges men tas tillbaka. Om vi liknar oförrätterna vid ett träsk dömdes Josef till en livstid i Everglades.

Men han gav aldrig upp. Bitterheten fick aldrig fäste i ho14

nom. Ilskan förvandlades inte till metastaser av hat. Hans hjärta blev aldrig hårt och hans målmedvetenhet försvann aldrig. Inte nog med att han överlevde; han frodades. Han steg uppåt som en heliumballong. En egyptisk ämbetsman befordrade honom till chef över sitt hushåll. Fängelsechefen gjorde honom till ledare bland fångarna. Och farao, planetens mäktigaste härskare, utnämnde Josef till statsminister. När hans liv gick mot sitt slut var Josef den näst mäktigaste personen i sin generation. Det är ingen överdrift att säga att han räddade världen från svält.

Hur skulle det göra sig i ett CV? Josef Jakobs son Med utmärkt beröm godkänd – Motgångarnas universitet VD för global räddningsinsats för mänskligheten Uppdrag utfört Hur? Hur kunde han blomstra mitt i tragedin? Vi behöver inte spekulera. Ungefär tjugo år senare var rollerna de ombytta; Josef var den starke och bröderna de svaga. De kom bävande till honom. De fasade för att han skulle ge igen och nu kasta ner dem i ett hål som han hade förberett. Men Josef gjorde inte det. Och i hans förklaring hittar vi hans inspiration.

Ni tänkte ont mot mig, men Gud har tänkt det till godo genom det som nu har skett för att bevara många människors liv.

(50:20)

I Guds händer blir det som tänktes ont så småningom något gott.

Josef förankrade sitt liv vid detta löfte och grep tag om det för allt han var värd. Det finns inget i hans historia som försöker förminska ondskans närvaro. Det är snarare tvärtom. Spår 15

av blod och tårar syns överallt. Josefs hjärta skrapades mot illojalitetens och den förvridna rättvisans vassa kanter. Men om och om igen kom Gud och förvandlade hans smärta. Den sönderslitna klädnaden blir en hovklädnad. Hålet i marken blev ett palats. Den trasiga familjen åldrades tillsammans. Just de gärningar som syftade till att krossa Guds tjänare visade sig i stället stärka honom. ”Ni tänkte ont mot mig”, sade Josef till sina bröder och använde ett hebreiskt verb som kommer ur orden ”väva” eller ”fläta.”2 ”Ni vävde ondska”, sade han, ”men Gud vävde om det så att det blev något gott.”

Gud, Mästervävaren. Han sträcker garnet och komponerar färgerna, sätter det grova snöret bredvid sammetsbandet, plågorna tillsammans med glädjeämnena. Inget är utom räckhåll för honom. Varje kung, despot, väderskiftning och molekyl står under hans herravälde. Han låter skytteln gå fram och tillbaka, från en generation till en annan, och när han gör det framträder ett mönster. Satan väver men Gud väver om det.

Och Gud, Mästerbyggaren. Den betydelsen finns med i Josefs ord ”Gud har tänkt det till godo genom det som nu har skett . . . ”3 Det hebreiska ord som översätts med genom det som nu har skett är en byggterm.4 Det beskriver ett bygge i stil med det jag kör igenom varje morgon. Delstaten Texas bygger om en motorvägsöverfart nära mitt hem. Tre filer har slagits ihop till en och morgonpendlingen har blivit en utdragen historia.

Det här projektet har, precis som mänsklighetens historia, planerats före tidens begynnelse. Lyftkranar sveper genom luften.

Arbetare håller i skyltar och skyfflar och vi är miljoner som muttrar. Åtminstone gör jag det. Hur länge ska det här hålla på?

Mina grannar i huset bredvid har en annan inställning till projektet. Mannen och hans hustru är vägingenjörer, konsulter åt transportdepartementet. De sitter i samma trafikstockningar och leds in på samma omvägar som vi andra, men de gör det 16

med en bättre attityd. Varför? De vet hur sådana här projekt växer fram. ”Det kommer att ta tid”, svarar de på mina muttranden, ”men det kommer att bli klart. Det går att genomföra.”

De har sett ritningarna.

Genom att ge oss historier som Josefs låter Gud oss få en titt på hans ritningar. Vilken röra! Bröder som sviker sin bror.

Statliga matutdelningar. Hungersnöd och släktfejder som ligger utspridda som tomma cementpåsar och gammal spik på en ödetomt. Satans plan var enkel och lömsk: krossa Abrahams familj och krossa därmed även hans avkomma, Jesus Kristus. Det är som om hela helvetet går till samlat angrepp mot Jakobs söner.

Men se Mästerbyggaren sätta igång. Han rensade undan bråten, stabiliserade stommen och förstärkte takstolarna och till slut hade kaoset från Första Moseboken 37:24 (”De . . . kastade honom i brunnen”) förvandlats till triumfen i Första Moseboken 50:20 (”för att bevara många människors liv”).

Gud som Mästervävaren, Mästerbyggaren. Han tog det som hände i Josefs liv och vände det till något gott? Kan han göra samma sak i ditt liv?

Du kommer att ta dig igenom det här. Du är rädd att du inte kommer att göra det. Det fasar vi alla för. Vi är rädda för att depressionen aldrig kommer att ge med sig, att skrikandet aldrig kommer att tystna, att smärtan aldrig kommer att ta slut.

Nere i våra hål, där vi sitter omgivna av branta väggar och arga bröder, undrar vi: Kommer den här mörka himlen någonsin att ljusna? Kommer bördan någonsin att lätta? Vi känner oss inspärrade, fångade, låsta. Dömda till att misslyckas. Ska vi någonsin komma ur det här hålet?

Ja! Befrielsen är i Bibeln som jazzmusiken är i New Orleans på Mardi Gras: högljudd, påträngande och överallt.

Befrielse från lejonkulan för Daniel, från fängelset för Petrus, från valfiskens buk för Jona, från Goliats skugga för David, från stormen för lärjungarna, från sjukdomen för de spetälska, 17

från tvivlet för Tomas, från graven för Lasarus, från bojorna för Paulus. Gud tar oss igenom saker. Igenom Röda havet tills vi står på fast mark (2 Mos 14:22), han leder oss i öknen (5 Mos 29:5), i dödsskuggans dal (Ps 23:5) och genom havet (Ps 77:19). I, genom och igenom är några av Guds favoritord.

Om du än måste gå genom vatten, är jag med dig, eller genom strömmar, så skall de inte dränka dig.

Om du än måste gå genom eld, skall du inte bli svedd, lågan skall inte bränna dig. (Jes 43:2)5

Det kommer inte att gå smärtfritt. Har du fällt din sista tår eller avslutat den sista omgången cellgiftsbehandling? Inte nödvändigtvis. Kommer ditt olyckliga äktenskap att bli lyckligt över en natt? Inte särskilt troligt. Är du undantagen från att tvingas besöka kyrkogården? Garanterar Gud att brottningskamperna ska utebli och att styrkan ska överflöda? Inte i det här livet.

Men han lovar att väva om ditt lidande och låta det tjäna ett högre syfte.

Det kommer inte att gå fort. Josef var sjutton år när hans bröder övergav honom. Han var minst trettiosju när han återsåg dem. Det dröjde ytterligare ett par år innan han träffade sin far igen.6 Ibland tar Gud tid på sig: hundratjugo år för att förbereda Noa för floden, åttio år för att förbereda Mose för hans uppgift.

Gud kallade den unge David till kung men skickade sedan hem honom för att fortsätta ta hand om fåren. Han kallade Paulus till apostel och isolerade honom sedan i Arabien i kanske tre år. Jesus levde på jorden i tre decennier innan han byggde något mer än ett köksbord. Hur lång tid kommer Gud att ta på sig i ditt liv? Det kan hända att han tar god tid på sig. Han återlöser hela livstider, inte några minuter här och där.

Men Gud kommer att ta det här eländet och vända det till något gott. Vi ser en otrolig röra; Gud ser ett otroligt tillfälle att 18

träna, testa och undervisa den blivande statsministern. Vi ser ett fängelse; Gud ser en brännugn där lergodset härdas. Vi ser en hungersnöd; Gud ser en flytt av sitt utvalda släkte. Vi kallar det Egypten; Gud kallar det ett skyddat boende där Jakobs söner kan bo i trygghet för de barbariska kananeerna och i lugn och ro växa till i antal. Vi ser Satans planer och påhopp. Gud sätter krokben för Satans och ser hans planer gå om intet.

Låt mig göra en sak klar. Du är en version av Josef i din generation. Du utmanar Satans planer. Du bär på något av Gud i dig, något ädelt och heligt, något som världen behöver – vishet, vänlighet, barmhärtighet, kunnande. Om Satan kan neutralisera dig kan han stoppa ditt inflytande.

Berättelsen om Josef finns med i Bibeln av den här anledningen: att lära dig att lita på att Gud kommer att övervinna det onda som drabbar dig. Det Satan tänkte ont återlöser Gud, Mästervävaren och Mästerbyggaren, så att det blir till något gott.

Josef skulle vara den förste att tala om för dig att livet nere i hålet är botten. Men hur vidrigt hålet än är – visst får det dig att göra en sak? Det tvingar dig att vända blicken uppåt. Någon där uppe måste komma hit ner och ge dig ett handtag. Gud gjorde det för Josef. Och i rätt tid, och på rätt sätt, kommer han att göra det i ditt liv med.

19

För dig kan det vara ekonomiska svårigheter, ett dåligt besked från läkaren, en olycka, eller att du fått skilsmässopappren serverade framför dig av din äkta hälft. Vad det än är, så förstår du att livet kommer att förändras dramatiskt.

Och det ser inte ut att kunna bli till det bättre.

I boken Du kommer ta dig igenom guidar Max Lucado läsaren genom bibelns berättelse om Josef. Berövad sin identitet, kastad i en brunn och såld som slav; Josefs liv bestod av nederlag och utmaningar. Samtidigt som tiden gick verkade Gud genom hans omständigheter för att de så småningom skulle leda till både upprättelse och försoning. Så, även om du har svårt att se det nu, kommer du också att ta dig igenom.

Berättelsen om Josefs liv slutade inte i ett djupt, svart hål – och det kommer inte ditt liv att göra heller.

Mer än 120 miljoner läsare har funnit inspiration och uppmuntran genom Max Lucados böcker. Han bor med sin fru Denalyn och deras busfrö till hund, Andy, i San Antonio, Texas där han arbetar i Oak Hills Church.

www.semnos.com 1