När fasaden rämnar - titta i boken

FÖRORD N

är jag har skrivit den här boken har jag kämpat med

mina egna bekymmer. Ibland har tvivlen jagat mig mitt i natten. Andra gånger har jag frågat mig varför en sådan människa som jag – så svag och rädd – skulle skriva en sådan här bok. Det har funnits tillfällen då jag har tänkt att hela detta skrivprojekt kommer att bli ett misslyckande.

Jag har kämpat med missmod och misströstan och tänkt: Gud, låt mig bara vara i fred. Jag har aldrig bett om något av det här. Låt någon annan skriva.

Nu är jag dock glad att jag har skrivit boken. Och han som vakar över våra liv har varit med mig. När jag har skrivit om missmod, bitterhet eller skuld har jag känt Guds närvaro alldeles särskilt. När jag har återupplevt min egen kamp har jag även blivit påmind om hans trofasthet. När jag har anförtrott honom mina tvivel har jag mött hans kärlek och kraft. När jag har burit fram min smärta inför honom har han lyssnat och påmint mig om sin smärta.

Jag har tänkt på de rämnade liv som har stått mig nära och Gud har försäkrat att han har omsorg om dem och 5

övertygat mig om att han aldrig överger dem. Jag har tänkt på den hopplöshet jag känner när jag får handskas med brustenhet hos andra människor och Gud har hjälpt mig att komma ihåg att han bryr sig om dessa människor mer än jag kan förmå. Dagar och veckor går och den ena boksidan har lagts till den andra. Jag har fått märka Guds närvaro på ett sätt som bara dessa som handskas med rämnade fasader kan ana.

Julen 2016 i mitt barndomshem Tommy Dahlman

6

Dåliga nyheter Varför skulle en man skåda ljuset, vilkens väg är höljd i mörker, en man så kringstängd av Gud? Suckan har ju blivit mitt dagliga bröd, och som vatten strömmar mina klagorop.

Ty det som ingav mig förskräckelse, det drabbar mig nu, och vad jag fruktade för, det kommer över mig.

Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila. Ångest kommer över mig.1

/

Job

J

ag tittade på nyheterna i TV när bilden av en hotellbrand

fladdrade över rutan. Folk skrek, klättrade ut genom fönstren och ner längs klena rep i hopp om att bli räddade. När jag hörde deras skrik och såg flammorna som hotade att sluka dem, tänkte jag mig in i deras situation och upplevde samma panik – och även paniken hos dem som desperat kämpade för att släcka elden. Jag gissar att 7

samma tanke fanns hos varenda en som försökte fly undan: Vad händer om repet brister? De flesta av oss har ju varit med om situationer då vi med vånda undrat: Vad gör jag om repet brister?

Har du någonsin läst en bok om hur man kan få ett mer effektivt böneliv och börjat praktisera råd och principer bara för att finna att Gud tycks ha rest till Bermuda på semester? Eller har du lyssnat till en predikan om hur man skall hantera en frestelse, följt rådet och funnit att frestelsen du mött övergått i vanmakt?

Kanske du gjorde anspråk på Guds löften om helande och fann att du fortfarande var sjuk? Eller du följde lydigt de tio buden om föräldraskap, bara för att upptäcka att din tonåring använder narkotika. Har du lidit och inte lärt dig någonting genom det? Har du stått inför en älskad anhörigs död utan att kunna se någon mening i det som skett? Om du har upplevt någonting av det här, då är den här boken något för dig. Många böcker beskriver vad du skall göra för att saker och ting skall bli bättre. Den här boken vill jag skriva till dem som har försökt allting utan att se någon förbättring. ”Jag följde alla principerna”, sa affärsmannen och skruvade sig oroligt i stolen på andra sidan av skrivbordet. ”Jag anställde bara kristna människor och vi började till och med varje dag med bön på mitt kontor. Jag ville att mitt företag skulle vara ett vittnesbörd om Gud. Nu har allt rasat samman. Jag bryr mig inte om det så mycket för 8

egen del, men jag sörjer över vad jag har vittnat om. Jag sa ju till alla mina vänner att detta var en kristen firma och därför skulle Gud med säkerhet lägga sin välsignelse till den. Vad skall de nu tro om Gud?” Var och varannan dag hör jag talas om någon som gjorde allting rätt men som ändå fick se hur det mesta gick snett. Vi talar kanske inte så mycket om den här saken, men den är definitivt en realitet för de flesta människor. Jag tycker att jag har funnit en del svar – inte enkla och lättvindiga, men svar som räcker tills vi kommer till himlen.

Gud är allsmäktig. Han är god och han vet vad han gör.

Detta är de goda nyheterna. Försök att ha det i minnet ett par kapitel framåt, för vi skall nu vada genom en massa dy och träskmarker innan vi hittar några ädelstenar.

Allt står inte rätt till med världen Långt innan vi föddes hände något ödesdigert – det så kallade fallet – och i dag upplever vi konsekvenserna av detta. Adam och Eva, våra första föräldrar, var olydiga mot de föreskrifter Gud hade gett dem när det gällde Edens lustgård. Jag tycker faktiskt inte att det är rättvist, men det är ju för att de ställde till det på det där sättet som vi måste lida. Fast det var naturligtvis ingen som frågade mig till råds.

Som en följd av fallet ställs vi inför en rad omständigheter som de flesta människor tycker är olustiga och inte 9

vill befatta sig med. När allt går planenligt för dig, och dina böner besvaras, då behöver du inte befatta dig med obehagliga saker. Men när repet brustit kan vi inte blunda och låtsas att allt är bra. Du måste se verkligheten som den är, utan klyschor, tomma fraser eller lustiga färgade glasögon. Om det för något gott med sig att repet brustit så är det att situationen tvingar dig att bli ärlig. De flesta av oss vill inte vara i ”smeten” men när vi väl är där kan vi knappast undgå att märka den.

Oundvikliga stormar i en fallen värld På grund av fallet lever vi i en värld där något har gått fruktansvärt snett. Som en följd av Adams och Evas olydnad lider inte bara människor, utan även jorden i sin helhet.

Efter fallet förklarade Gud för Adam och Eva att de nu var ansvariga människor som måste ta konsekvenserna av sin olydnad. Gud sa till Eva: ”Jag skall låta dig utstå stor vedermöda, när du blir havande. Med smärta skall du föda dina barn.” Och till Adam sa Gud: ….må marken vara förbannad för din skull.

Med vedermöda skall du nära dig av den i alla dina livsdagar.

Törne och tistel skall den bära åt dig, men markens örter skall vara din föda.

I ditt anletes svett skall du äta ditt bröd,

10

tills du vänder åter till jorden; ty av den är du tagen. Ty du är stoft, och till stoft skall du åter bli.2

I Romarbrevet i Nya testamentet skrev Paulus om de följder världen drabbades av på grund av fallet: ”Allt skapat har lagts under tomhetens välde, inte av egen vilja utan på grund av honom som vållade det... Vi vet att hela skapelsen ännu ropar som i födslovåndor.”

Vad är poängen? Jo, den här: Orkaner är oundvikliga i en fallen värld. Saker och ting går snett och Bibeln säger att de skadade omständigheterna på jorden inte kommer att rättas till förrän Jesus kommer tillbaka. Jag är inte så säker på att folk i Småland skulle ha varit särskilt förtjusta i människor som ber stormarna bort från Göteborg och över till Jönköping och Vätterbygden. Kanske – om de hade vetat hur de skulle be – kunde de ha skickat dem till Skåne. Hur som helst, någon skulle ha fått känna av den där orkanen, därför att orkaner ingår i en fallen värld.

Om vi lever i en fallen värld måste vi leva med de villkor som hör till en brusten värld. Det betyder att du kan möta sådana omständigheter som naturkatastrofer.

Jag tycker inte om det mer än du, men det är en verklighet som bara den som är mycket dum, mycket naiv eller mycket trångsynt inte låtsas existerar.

11

Du kan inte vara felfri Han hade kämpat med en frestelse. Människor hade citerat Bibeln och envist hävdat att det inte fanns någon frestelse som inte vem som helst kunde möta och att Gud skulle visa honom en utväg. Han hade själv bett, läst Bibeln och lyssnat på predikningar. När han ringde mig var han förkrossad. Lågmält sa han: ”Jag har misslyckats. Jag tror inte att Gud hör mina böner längre.” Men givetvis lyssnade Gud till hans böner och hans vänner hjälpte honom ur krisen. Han var förlåten och idag förstår han vad Guds nåd är. Men frågan han ställde dyker regelbundet upp: ”Jag tycker att jag gjorde allting rätt. Varför misslyckades jag?”

Misslyckanden är en del av en fallen värld. Någon har sagt att vi misslyckas därför att Adam misslyckades och vi misslyckas på samma sätt som Adam misslyckades.

Paulus beskriver det så här: ”På samma sätt som en enda människas olydnad gjorde alla till syndare…”

Det finns två grundläggande synsätt på människans natur: 1. Människan är i grunden god, men med böjelse för det onda. 2. Människan är i grunden ond, men med böjelse för det goda.

På grund av vår misslyckade natur är vi inte felfria.

Dessa brister på fullkomlighet orsakar oss alla möjliga svårigheter. Det finns de människor som har trott att om de bara försökte riktigt energiskt, om de bara bad tillräckligt

12

länge och fördjupade sig tillräckligt i Guds ord, skulle de nå fram till fullkomlig överlåtelse. Sedan skulle de kunna tjäna som förebilder för människor som var mindre andliga än dem själva. Dessa människor kan gemensamt vittna om att varje gång de försökte göra sig kvitt en synd visade verkligheten dem på två nya. Det var som om någon hade ändrat spelreglerna mitt under spelets gång. Åren går. Jag blir äldre och jag förstår mer nu än tidigare. Gud har lärt mig att han inte kunde avslöja hela djupet av min personlighet på en enda gång, för det hade jag inte kunnat klara av. Det skulle ha varit förödande för oss som nybörjare till det här livet.

Om du inte har upptäckt Thomas à Kempis bok Om Kristi efterföljelse har du gått miste om ett av den kristna trons stora mästerverk. Under sin mer än nittioåriga livstid nådde Thomas à Kempis en andlig insikt så djup att motstycke knappast finns i den kristna världen. När jag är andligt torr slår jag ofta upp hans ”Efterföljelse” och upplever stor glädje av denne vise augustinermunks ord.

Thomas à Kempis skrev om vår oförmåga att förstå våra motiveringar och vår svaghet: Vi kan inte lita mycket på oss själva, ty ofta fattas oss både nåd och eget förstånd. Litet är det ljus vi äger i oss själva och även det förlorar vi snart genom vår vårdslöshet. Ofta märker vi inte ens själva att 13

vi är så andligt blinda. Ofta inte blott handlar vi illa, utan urskuldar oss även, vilket är värre. Ibland påverkas vi av patos och inbillar oss att det är from nitälskan. Småsaker klandrar vi hos andra och för våra egna större blundar vi. Snabbt nog känner vi och lägger vikt vid vad vi får utstå från medmänniskors sida, men hur mycket andra får utstå genom vårt förvållande, det lägger vi inte märke till. Den som samvetsgrant och riktigt bedömde sina egna förhållanden skulle inte finna sig ha orsak att döma hårt över sin nästa. Den människa som är inriktad på sitt inre liv, ställer uppmärksamheten på sig själv före alla andra omsorger och den som noggrant ger akt på sig själv, han tiger gärna om andra.

Thomas à Kempis

Om vi på något sätt kunde leva i fullkomlig lydnad för Gud, misstänker jag att vi skulle kunna leva utan en massa krångel och svårigheter, som vi nu måste kämpa med.

Problemet är att vi inte kan det. Vi kan bli bättre; vi kan utvecklas, vi kan, som John Wesley säger: ”Gå vidare mot fullkomlighet”. Men fullkomlighet är ingenting vi uppnår förrän vi kommer till himlen.

Det har ännu inte blivit uppenbart vad vi kommer att bli. Vi vet dock att när han uppenbarar sig, kommer vi att bli lika honom.3 14

En äldre man, som var en fantastisk kommunikatör, tillika präst i den Lutherska kyrkan i Norge – Karsten Isachsen – brukade svara när någon kom och frågade hur det stod till med honom: ”Bättre än vad jag förtjänar.”

Vi behöver erkänna att saker och ting är dåliga därför att vi är dåliga och om de skulle vara så dåliga som vi förtjänade, skulle de vara bra mycket sämre. Det är inte bara våra egna misslyckanden som skapar problem utan också andras misslyckanden för med sig problem. Ibland kan man se hur husägare sätter upp skyltar framför sina hus: ”Kör försiktigt!” Det är en god tanke men i trafiken hjälper det inte alltid. Det hjälper inte hur mycket man än iakttar de andra bilisterna – man kan inte hålla ögonen på dem alla samtidigt. En dag kan det hända dig någonting på grund av någon annan.

På samma sätt är det med vår mänskliga och fallna natur. Tillvaron är nu sådan att du får lida för andras skull. Jag vet. Jag tycker heller inte om det. Men vi talar om hur det är och inte hur vi önskar att det skulle vara.

Bilisten som kör över en mor, föräldern som misshandlar sina barn, politikers dåliga beslut, krigets fasor – i det oändliga kan vi hålla på och räkna upp andras bristfälliga handlingar som är till skada för våra liv. Även om vi själva skulle kunna vara fullkomliga – vilket vi inte kan – skulle vi ändå ha problem, orsakade av andras ofullkomligheter.

15

Vi skall vara i världen men inte av den. Så länge vi är i världen måste vi erkänna och acceptera sabotage som en del av verkligheten. Det lönar sig inte att bli arg. Synden bara finns. Jag skulle tro att någon inte gillar att jag väljer ordet synd. Men det finns inget bättre ord som beskriver förstörelse av värsta sort.

Ja, det här är de dåliga nyheterna. De verkar inte särskilt tilltalande. Men lidande tillhör den här delen av universum. Lidande och ondska är dock bara en del av verkligheten. Situationen kan bli bättre.

16