Class of 2020

Class of 2020

Nr: 119

Redaktionen Malva Burden Layout

Nina Ingvarsson Tipsare & kritiker

Johanna Sirkka Korrektur

Filippa Rosenhรถjd Skribent

Eira Fink Sandvik Illustratรถr

Tindra Madsen och Saoen Ali Abdulla Chefredaktรถrer

Luna Olmรฅs Ekonomiansvarig

Maya Danton Tecknare

Claudia Backebrant Mediaansvarig

Eskil Anani Korrektur

Theo H. Feltzing Hovtecknare

Innehåll: Ledare Fyra år på Schillerska: The End. Theo H. Feltzig.

Slut - Luna Olmås Hejdå, Schillerska - Nina Ingvarsson Hejdå, vi ses, adjö, farväl Saoen Ali Abdulla Rika män jag vill spara när vi äter de rika Wattpad tribute: SISTA KAPITLET En lång lång tid på Schillerska Tindra Madsen

För vi har tagit studenten...

En treas värsta mardröm har blivit sann: det blir ingen vanlig student. Vi kommer inte ägna de sista veckorna i skolan gåendes genom korridorerna med känslan av eufori i luften.

När vi springer ut kommer vi inte bli mötta av en hel publik som hejar på oss, vi kommer inte få stanna kvar och krama nära och kära, utan uppmanas istället att lämna skolgården så fort som möjligt. Det är för allas säkerhet, vi vet, men det känns så dystert ändå. Man har längtat efter detta sedan man som barn såg studenterna sjunga på bussarna för första gången. Vi hoppas över allt annat att det blir bra, trots att upplägget blir som det blir.

Tindra: Studenten skrämmer mig. Funderade faktiskt på att inte delta överhuvudtaget eftersom blotta tanken ger mig mer ångest än lycka. Jag har bara föreställt mig mardrömslika scenarion där det regnar, vi blir tvungna att sitta 2 meter ifrån varandra i salen och alla är helt tysta. Det kommer nog regna (har följt väderprognosen religiöst) och vi kommer bli ombedda att hålla avstånd, men jag tror att det kan bli bra ändå. Jag hoppas att det blir det.

Skulle föredra att gråta tårar av lycka, än av ren besvikelse. Förlåt för att jag är så sorgsen! Det tär på mig.

Vi har längtat i flera år och för många av oss har detta varit en drivkraft. Många kan även känna stress och press, liksom vad ska man göra nu? Är vi plötsligt vuxna? Är det nu man måste flytta ut för att verka självständig? Jag kan inte ens beställa mat framför kassan utan att få panik!

Det är tufft där ute. Men mitt tips från en kontrollfreak som planerar allt är: låt det komma som det kommer och njut av det korta studie fria-livet du har. Gå ut och bada, grilla under solnedgången, testa blompress eller annat du aldrig har gjort förut. Utmana dig själv. Jag ska bara njuta av att jag inte längre behöver tänka på några inlämningar eller tidningsläpp.

Vi vill självklart tacka er, våra underbara läsare.

Vi har alltid känt av er närvaro men det har aldrig varit tydligare än nu när krisen drabbade våra tidningsläpp. Ni har visat ett enormt stöd som har uppmuntrat Schilldringars medlemmar till att fortsätta släppa nummer. Vi hittar lösningar på grund av er, så tack för tre oersättliga år. Vi vill även tacka Schillerskas lärare och personal. Ni har hjälpt oss otroligt mycket och öppnat nya möjligheter varje dag.

Utan er hade detta känts omöjligt.

Saoen: Ja… Nu låter ju detta hur dystert som helst... Jag håller dock med dig Tindrisen. Det är jobbigt som fan. Kan jag snälla bara ta en sekund och säga käften åt alla jobbiga jävla vuxna som säger ‘’skärp er’’. Jag har verkligen börjat tröttna på Maggans attityd om ansvarslösa studenter som ska fira tolv år av lidande under en pandemi som tar hundratals liv, men sen ska Maggan gå och fika med Ann-Marie på en fullpackad uteservering ute på stan. Du skärp dig för i helvetet .Det känns konstigt att ta studenten, speciellt under dessa omständigheter. Men jag är här för att lätta på stämningen lite. Det finns mycket att vara glad över. Till exempel att vi tar STUDENTEN!

Vi kommer att sakna er och vi kommer alltid att vara en del av Schilldringar.

Vi ses i vimlet, Saoen och Tindra

Fyra år på Schillerska: ett fa

rväl,

The End.

av Th eo H . Felt Hovt zing eckn aka ar'n

Hej på er, kära elever! Fan, nu låter jag som en lärare...

Aja. Nu vet jag att det var ett tag sedan jag senast var särskilt aktiv i Schilldringar, mycket har ju hänt, med tanke på pandemin, men också en del personliga grejer.

Jag vill i vilket fall ta den här chansen för att få säga hejdå till er, eleverna, lärarna, personalen och skolan i sig. Det har varit fantastiskt att få vara med här, och det är en upplevelse jag alltid kommer att värdera högt hädanefter.

Jag minns när jag gick med i Schilldringar, mot slutet av tvåan (håller på nu med att avsluta mitt fjärde år här), och det hela började med att jag hade en idé för omslaget för det kommande numret, nämligen att ha någon typ av porträttering/karikatyr av en specifik person i dåvarande bambapersonalen, som många på Schillerska kom att kalla för trollkarlen. Resultatet blev bra i min mening, och trollkarlen i fråga kom att rama in just det här numret, och jag och han blev hyfsat goda vänner då vi nerded out med scifi-snack, och vi såg t.o.m. Life of Brian på bio ihop! Roliga minnen.

I vilket fall så stannade jag kvar på Schilldringar, och fick titeln som hovtecknare av en av de dåvarande chefredaktörerna. Hov-delen av mitt nickname kom nog från min lillgammal-het och min lite mer traditionella klädstil (jag är en av få elever som vanligtvis går runt med slips och kavaj i stort sett varje dag på skolan), så det är en lite kul detalj om hur min titel kom till!

Men på senare tid blev det mindre att jag illustrerade, och mer att jag blev skribent (mest pga att jag tappade bort pennan till min ritplatta heh), men illustrerade fortfarande lite här och vart, så som ettornas nummer från i höstas! Om man går bild-o-form-linjen så får man ju ändå visa det liksom.

Mycket hände under tiden jag har varit med i Schilldringar, men också bara generellt på Schillerska; jag fick chansen att upptäcka och förstå mer om vem jag var, min sexualitet, och min politiska syn på världen. Jag fick chansen att lära känna sådana häpnadsväckande lärare som nästan numera har blivit som fader- och modersgestalter i mina ögon, och träffa fina individer som förhoppningsvis kan förbli vänner för resten av livet. Jag vill bara tacka er alla för detta. Ett stort tack går ut till bl.a Saoen, Eskil, Malva, Tindra, Nina och resten av er fantastiska människor i redaktionen, ni har alla varit såna grymma inspirationer. Och det är också delvis tack vare Schilldringar som jag är tillsammans med min flickvän Eira (illustratör för tidningen), då första gången vi träffades properly var via ett Schilldringar-möte, varav vi efteråt snackade mer och mer och vårt band blev så starkt som det är idag. <3 Egentligen ville jag skriva en text om kläder till förra numret, men jag hade inte motivationen till det. Dock tänkte jag att jag ändå nämner lite grejer som kan vara bra att tänka på nu när sommaren är här. Linnetyg och bomull är bra material att ha på sig, och generellt plagg med mindre struktur i sig andas lättare, och ser mer somrigt ut. Ha på dig ljusa färger, olika variationer på pastell är bra. Kanske inte för många lager heller. There you go. Jag kommer definitivt ha på mig mina nya (nygamla? Vad säger man om second-handkläder haha) sandfärgade linnebyxor och min ljusblåa kavaj gjord på någon bomullsblandning. Vad kommer du att ha på dig? Kan man kalla det en retorisk fråga då du inte riktigt kan svara den? I don’t really know tbh hahah.

Jag vet att jag kommer att ha väldigt svårt för att släppa Schillerska gymnasiet, även om jag har gått ett extra kompletterande år för att fixa mina F:ade kurser. För det har verkligen varit en så himla karaktärsförverkligande upplevelse för mig. Men det är okej, då jag har kvar alla fina minnen, och jag ska försöka att hålla kontakten med de som jag vill hålla kontakten med. Jag vet att jag kan komma på framtida kulturdagar eller liknande och hälsa på (när coronan är över förstås)! Men jag måste också förstå att man bör gå vidare i livet, och det är okej att göra det.

Till alla treor, jag önskar er lycka till med det som kommer framöver!

Det är också viktigt att säga att det är okej om ni inte vet vad ni ska göra härnäst, ta det lugnt, till slut kommer ni nog att lista ut det. Och till resten av alla elever och personal: Ta inte er tid på Schillerska för givet, förhoppningsvis är det något som ni kan se tillbaka på och uppskatta.

Puss och kram //Hovtecknar’n

-slut-

slut allt har sitt slut även om vi inte vill eller om vi vill men ett slut behöver inte vara något dåligt något bra något sorgligt, något lyckligt bara.. ett slut

saker tar slut skolan relationer livet allt tar slut några slut är vi medvetna om andra sker utan att någon märker det kan dröja innan ett slut tas vid men det tar slut hela tiden

är jag rädd för slut? ja jag är rädd ibland helt panikslagen men även rädslan har ett slut men slutet är inte det viktiga tänk inte på det acceptera för även denna dikt är nu slut.

Luna Olmås

Hejdå, Schillerska Mitt sista år på gymnasiet har äntligen kommit. Det känns som evigheter bort när jag alltid gick ut på nattpromenader och drömde mig bort till en värld där jag är ensam på hela jorden och inte behöver oroa mig inför studentdagen. Men nu när jag skriver det här, är den två veckor bort och jag drömmer mig inte bort till en värld där jag är ensam längre. Jag har antingen accepterat mitt öde eller vill bara bli av med skolan; har inte riktigt bestämt mig än.

Det känns svårt att lämna Schillerska. Det har personligen varit tre underliga år där jag har mått på bottnen, simmat lite i det ljumma vattnet och mått sådär och andra stunder har jag mått som jag var och flög i himlen. Jag bytte från en annan skola till Schillerska i ettan och har alltid sagt att det är det bästa beslutet jag tagit, och kommer säga det i framtiden också. På något sätt blev jag inlurad i Schilldringar samma år och det gick flera veckor utan att jag faktiskt visste att jag var med, och när jag visste skämdes jag. (Vilket jag skäms över nu, för den här jävla tidningen har varit så jobbig men jag älskar den med hela mitt hjärta). Men när jag väl kom in på riktigt i tidningen var det så otroligt kul. Jag har kommit personer så nära, och jag har ändå lärt mig väldigt mycket genom den här.

Ta inte Schilldringar för givet, den här jävla tidningen betyder så mycket för oss.

Covid-19 har ju egentligen förstört allt med sista året. Det har varit väldigt tråkigt att inte kunna gå på någon bal, kärleksutspark eller inte ens ha något riktigt utspring. Det har varit konstigt att inte skriva ut massor av tidningar och dela ut dem i entrén. Vad jag tycker mest synd om att missa är känslan av att det är strax över. Ni vet, att se vännerna i skolan och stå på toaletten, blicka ut över skolgården och prata om hur kul det kommer bli att springa ut, förväntningarna om dem olika studentmottagningarna och studentfesten. Scenarion där jag och min vän, som går i samhäll, tar studenten samma dag och står med våra mammor som tog studenten tillsammans på deras gymnasietid kommer aldrig hända. Åh, nu rinner tårarna. Jag och min vän som jag har gått i samma klass med hela mitt liv skulle också egentligen ta studenten tillsammans samma dag, vi skulle gråta en skvätt och sedan ha en gruppkram med resten av vår vängrupp som skulle ta studenten några dagar efter, men det kommer aldrig hända heller.

Men tack iallafall, alla mina lärare jag haft under alla dessa år, ni har varit guldvärda på olika sätt men jag kommer aldrig kunna tacka er nog för det ni gjort. Tack speciellt till min mentor, som har hjälpt mig genom allt, stått ut med fyllepim och diskussioner om livets mening och vilka Markus Krunegårds bästa låtar är. Jag önskar alla kan få en mentor som du, för du har varit genuint bäst. Tack till Schilldringar, för ni har gett mig en plattform där jag kan skriva allt möjligt som jag med största sannolikhet kommer ångra i framtiden. Tack till alla mina vänner som har gjort hela min gymnasietid till en oförglömlig en, jag älskar er.

Med vänliga hälsningar, Nina ES17MBS.

var tvungen att lägga in en bild på mig och jonas. glöm aldrig kampen kamrater

Hejdå, vi ses, adjö, farväl Mitt hjärta sörjer. Jag har ännu inte brast ut i tårar men det kommer…Jag har så mycket att säga men dessa korta sidor är inte nog. Jag har spenderat tre år här. Jag har tillsammans med många andra gråtit hav på skoltoaletterna för ett sänkt betyg och min oduglighet. Jag har lyckats ramla på varje jävla våning. Jag har somnat under Andreas långa lektioner och ångrat det i efterhand, jag har haft djupa konversationer med Måns om min kamp med min tro. Jag har fått omätbar stöd från Sara som har varit efterlängtad i flera år av självhat. #varjeestetare relaterar.

Jag känner en klump i halsen när jag skriver detta. Jag har fruktat denna outhärdliga stund mycket länge, trots att jag ofta konfronterar det som stör mig utan problem.

Till mina lärare Jag vill tacka er från djupet av mitt hjärta. Ni som har stöttat mig och haft det lilla tålamodet ni har med mina sena inlämningar. Ni som vet hur jag älskar att sätta himmel höga krav på mig själv, tack för att ni har dragit ned dem då och då.

Till mina vänner För att vara ärlig så går det inte att skriva detta utan att tacka mina vänner. Ni som har stöttat mig och påmint mig om vem jag är. Ni som har omfamnat mig och tröstat mig i mina värsta dagar och lyft upp mig i mina bästa. Vad skulle jag ha gjort utan våra oändliga skratt under rasterna och tjafs under lektionerna. Ni har ett värde som inte går att jämföra. För oss blir det inget hejdå, detta är tack. Tack för att ni dansar bort molnen och kallar på solen.

Till Schilldringar Det har varit ett kort fantastiskt år jag inte skulle ha bytt ut för något annat i världen.

Skulle jag veta hur stressigt, jobbigt och utmanande det hade varit hade jag fortfarande gjort om det 10 gånger mer på loop. Det har varit en lärorik upplevelse att få ta en ledande roll i en grupp fylld med så många talangfulla och kreativa människor. Kära Schilldringar, jag skulle aldrig ha klarat det utan er. Jag pratar inte heller bara om den möjligheten ni har gett mig i år, jag pratar om den ni gav mig för tre år sedan. När jag för första gången satt nere i källaren med er och vi brainstorma. Tack för att ni tålmodigt lyssna på mina ord, och tack för att fortsatte lyssna på mig idag när jag stod och babbla framför vår brainstorm-tavla i ateljén. Tack för att ni vände er till mig och Tindra när ni kände er tveksamma eller vilsna.

Jag kan inte räkna hur många eldorado kakor jag har ätit eller hur många glas blåbär och lime saft jag har druckit men det är utan tvekan att Schilldringar har varit en höjdpunkt för mig under mina tre år här.

På talan om Tindra, min partner, vilka underbara tre år det har varit med dig. Vilka fantastiska sena samtal vi har haft om gemensamma avsky och förtjusningar. Jag skulle absolut inte ha klarat detta utan dig my love, vad jag önska att vi kunde fortsätta denna underbara resa, men all good things must come to an end.

En mycket betydelsefull människa i mitt liv gav mig smeknamnet, Bambi. Liksom Bambi på is för att jag halkar och ramlar. Här är några hedersomnämnanden: Källare, jag halka ner för trapporna vid toaletterna och framför vaktmästarens kontor under vintern.

Våning ett, nyligen. Tänker inte ens nämna hur för det är bara tragiskt.

Våning två, jag minns knappt hur det hände men jag tror jag sprang?

Våning tre, i ettan sprang jag ner för trappporna (bad idea) med tre fucking liter saliv i munnen pga en mycket stark tuggummi Saga gav mig. Jag var på väg mot toaletten och gissa vem som bara glider ner för trapporna på röven?

Våning 4 var den senaste händelsen. Sara, Isabella och några (antagligen) ekonomare var vittnen. Igen, tragiskt.

Då var detta hejdå från mig, det har varit en oförglömlig äventyr Schillerska, vi ses // Saoen

RIKA MÄN JAG VILL SPARA NÄR VI ÄTER DE RIKA Christoph Waltz och Daniel Craig.

punkt.

det är ingen idé att diskutera för den här kingen kommer vara med i revolutionen.

Per Gessle.

one direction

GENERAL KNAS MIN ANARKIST KUNG JAG ÄLSKAR HONOM asså kingen. vad kan jag säga mer än det och han k o m m e r vara med i revolutionen.

Han får jättegärna åka runt med sina fula bilar för han gjorde världens sexigaste (och sexistisk men aja ingen är perfekt lol skrattemoji) låt: Flickorna På TV2. och han skulle ändå stödja revolutionen då Gå & Fiska kan tolkas som en antikapitalistisk låt

Wattpad tribute : SISTA KAPITLET hej alla!!!! :( ledsna nyheter. jag ska sluta med wattpad. det har blivit för mycket och jag känner att ni inte röstar/kommenterar lika mycket. sen bråkar jag med min vän för hon gillar inte the fooo längre och jag känner bara ugh trodde du var #proudfoooer men tydligen inte. karantän visar verkligen människors riktiga ansikten. men här är sista kapitlet dåeeee!!!! gilla gärna Y/N är tillbaka i Sverige för att ta studenten. Det var lite konstigt det där med att alla i One Direction blev vampyrer i London, men nu när de är i Sverige igen så lever alla som människor. y/n tycker det känns bra nu då Schillerska har bokat hela Gyllene Tider till studentutspringet.

“Oh my god it feels so good to be back in Schillerska”, sade Louis och log stort mot y/n. Louis och Y/N har kommit mycket närmare varandra för de bondade över hur de ogillar Zayn. Louis dömmer y/n att hon dejtade honom men det säger han inte högt. y/n pov Jag kan inte fatta att jag ska få ta studenten med ett av mina favoritband som spelar live. Det är galet, sjukt och ja kanske till och med helt onormalt.

Cannibal Corpse kommer alltid vara mitt favoritband och min bias är sångaren men Gyllene Tider är ett sånt ikoniskt band som är svårt att inte gilla så mycket. Tro mig!! Jag har försökt att inte bli helt galet kär i Per Gessle, men här är jag.

Jag ler mot Louis som står jämte mig. Han har på sig en helvit kostym. Till och med slipsen är vit. Harry som står jämte honom har också på sig en helvit kostym. Zayn och Niall med.

Niall och Zayn är inte riktigt vänner men jag är glad att de iallafall försöker. (a/n: för Zayn dödade ju Niall i förra kapitlet!!!!!!) “Oi mate, this is mental sis”, säger Niall och skrattar högt. Han ler stort när Kristina och Roger kommer ut på scenen i aulan och till och med vrålar.

Niall pov I am so happy right now. I love Roger so much y/n pov Jag skrattar och vrålar med Niall. Kanske inte lika högt som honom då för ingen kan gilla Roger så mycket som Niall gör, och jag är inte liberal så jag kan inte vråla överdrivet högt för Kristina. Sen kan jag inte glömma i ettan när hon gjorde mig till en assassin med knappt några riktlinjer, jag kan förlåta men aldrig, aldrig glömma. (a/n: ugh tänker på min vän när jag skriver det här. kommentera #truefoooer om du verkligen är en sann foooer).

“Hej alla”, börjar Kristina och alla tystnar i aulan. “Nu har det blivit er tur att ta studenten och det är mycket sorgligt att se er lämna men otroligt vackert att ha sett er växa upp på den här skolan”. Jag ser Harry torka bort en tår och fnyser. Vi har knappt gått i skolan här, majoriteten av skolåren har vi varit i London och slåss mot vampyrklaner. Men, men. It iz what it iz, vill Harry gråta får han. Det är ok att gråta. Glöm aldrig det.

“Ja… mycket fina år må jag säga”, säger Roger i sin mikrofon och nickar mot Niall som börjar gråta. “Vi har fått besök av One Direction som även tar studenten med oss idag”, han vinkar mot killarna och jag översätter snabbt vad Roger sade. “Love you gays!!!!”, vrålar han när killarna har förstått. “And now…”, börjar han mystiskt och wiggles his eyebrows. “GYLLENE TIDER!!!!”

Vår klass ska springa ut först så vi kutar ut från aulan, ner för trapporna men blir stoppade av lärare som säger åt oss att vänta en liten stund till.

Utanför hör vi Per Gessle prata i mikrofonen om hur kul det är att vara på en sån dålig skola men håva in med pengar. Jag visste att han är den mest genuina personen i hela Sverige. Jag och Harry kollar på varandra när trummorna i Sommartider börjar. Jag ser tårar i hans ögon.

Harry pov I have missed my ex so much. I can’t believe Per is out there playing our song. Sommartider is the reason we met in Stockholm on a warm afternoon, licking our ice creams. I’m crying because of that man. I miss him but he hurt me.

Niall pov I know he’s thinking of Per, but I can’t help but thinking about him instead.

Harry is the love of my life.

Liam pov I am problematic. y/n pov Nu öppnar dörrarna och vi kan äntligen springa ut!! Det är knappt något att springa ut på men jag uppskattar ändå att vi får springa ut till ett liveband, och det livebandet är fucking Gyllene Tider!!!!!!!! (a/n: jag älskar gyllene tider så mycket, men inte mer än the fooo).

Jag och Louis håller hand när vi springer ut och ser inte när Harry börjar böla rätt ut och springer åt fel håll. Men när vi kollar bak ser vi Harry KRAMAR Per Gessle och gråter!! Men Per är kung och sjunger ändå, så vi dansar fortfarande. Även om jag känner mig lite orolig över Harry och varför han kramar om Per som om han känner honom, så kan jag inte sluta dansa.

Till slut så slutar musiken spela och vi går ner från scenen, men innan jag hinner springa till mamma så stoppar Simon Cowell mig.

“I’ve been looking for you”, säger han och ler sitt fula leende.

“And I’ve been hiding”, säger jag och rycker min arm från hans grepp. “What do you want?”, frågar jag och hoppas att han inte säger det jag inte vill han ska säga.

“You’re my assassin, remember?”

Jag rynkar på ögonbrynen. NEj, det där är inte sant. Jag är Kristinas assassin… inte… “What? No, I’m with Kristina.”

“I’m her father.”

SLUT! förlåt för cliffhanger men nu är den slut. jag älskar er alla tack för att ni läst min wattpad, hejdå

En lång lång tid på Schillerska Jag hade skrivit till en bekant, som också skulle

Resten av ettan består av diffusa minnen: jag

börja humanistiska programmet, och frågat om

och min bästa vän

som är dumma

nog att

hon ville slå följe till skolan.

besöka

Samma

mellanrum, fullt medvetna om

morgon

hade

jag

sminkat mig, tagit på mig min

att

dåvarande

skolkar

favorittröja

-

en

Hemköp

CSN

sviker alltför

med

för

jämna

att

ofta.

vi

Vem

gammelrosa med svarta streck

mäktar egentligen med en tre

på

timmars

och

trekvartsärm

-

och

lång

naturlektion?

druckit två koppar kaffe i ren

Plötsligt blev jag chefredaktör

och

Under

för Schilldringar eftersom jag

Schillerska

inte vågade tacka nej och jag

slog mitt hjärta hårt medan jag

skrev massa texter som jag nu i

diskuterade med min vän om

efterhand skäms en aning över.

vår nya skola. Vi hoppade av

Jag tyckte att det var otroligt

vid

kul

skär

spårvagnsresan

panik. till

Vasaplatsen

och

följde

nervöst efter de andra spända

att

skriva,

trots

att

mina

texter oftast blev lite skeva.

ettorna. När vi kommit in på skolgården höll vi armkrok samtidigt som vi försökte söka oss

Tvåan var mitt bästa skolår. Jag hade alltid

fram bland bilarna till entrédörrarna. Jag såg

blivit varnad för att andra året skulle bli det

mig omkring: skolgården bestod av en stor

värsta, men så var inte fallet för mig. Det var

parkeringsplats

häckar

nu jag började ha kurserna som fått mig välja

längs sidorna, samt några cykelställ. Mellan

Schillerska. Att byta ut matte och natur mot

häckarna fanns det små gräsytor och bänkar.

skrivande och litteratur bådade sig gott för min

Mitt tydligaste minne från denna dagen var att

mentala

det satt fyra gamla män på en av gräsytorna.

familjemedlemmar som slapp höra mig snyfta

De såg ointresserat på eleverna som passerade

på

förbi och förmiddagssolen sken varmt på dem

ekvation). Min närvaro förbättrades markant

medan de hävde i sig sina Pripps Blå. Jag, 16

eftersom jag även insåg att mina lärare inte var

år med min hjärtklappning, tänkte: “Vad är det

så jobbiga som jag, i ettan, lyckats inbilla mig:

med

fult

trimmade

här egentligen för ställe?” Detta var min första dag på Schillerska.

mitt

hälsa

rum

varje

(och

gång

jag

för

skulle

mina

lösa

en

Kerstin verkade vara vettig trots att hon sprang runt barfota i klassrummet och Annika visade sig vara riktigt snäll, trots att hon ideligen påminde oss om att vi var den sämsta klassen på länge att lämna in uppgifter i tid. Förlåt Annika! Enligt gamla dagboksanteckningar läste jag en massa böcker, drack varm choklad, var intresserad av vad vi jobbade med och mådde ganska bra. Skolidealet ändå.

Men vem hade kunnat ana att det skulle sluta såhär? De sista månaderna av trean spenderas hemma, gloendes på mitt tak med sporadiska meet-möten i bakgrunden. Hela vintern hade varit en pina och när solen äntligen skiner, när studenten äntligen närmar sig är vi tvungna att säga tack och adjö i förväg. Ingen bal, inget flak, inget utspring och delad lycka på skolgården

med

resten

av

studenterna

och

släkten.Vilket

nedslag, en rejäl käftsmäll. Det kommer nog bli bra ändå, intalar jag mig själv medan jag läser otydliga meddelanden angående studenten på Hjärntorget, om och om igen.

Jag ska inte avsluta detta med för mycket vemod. Jag är jätteglad över att jag valde humanistiska på Schillerska sista minuten (teater stod på första plats ett bra tag). Det andra gymnasiet på min lista var - olyckligtvis nog - Drottning Blanka, eftersom alla mina högstadievänner sökte dit. Jag bara vet att det inte skulle slutat bra för mig där. Trots att det var ett beslut taget i sista minuten, så kan jag inte se mig själv ha gått på något annat gymnasium, med någon annan inriktning än den jag valde. Schillerska har givit mig mycket de tre senaste åren: alla snälla människor som tagit hand om mig när jag varit sådär ledsen som jag ibland blir, som skrattat och gråtit med mig, som sprungit med mig till Hemköp i all hast mellan lektionerna.

Schillerska

har

givit

mig

resor,

teaterbesök,

möjligheten att blomma ut som kulturtant i min fulla prakt och världens

mest

otroliga

partner.

Tack

Schillerska

för

föregående och mycket mer! Det har varit trevligt att få lära känna dig dessa år, men nu är det dags att ta farväl. Möjligtvis ses vi när jag tar treans spårvagn på väg till Andra Lång.

Hejdå,

Tindra M.

LÄRARCITAT “You seriously deserve a swift kick in the crotch" - engelskalärare

"Kan ni inte gå ut lite snabbare så jag får röka."

- Mattelärare

"Är det någon i klassen som vet vad en incel är?"

- Svenskalärare

"Jag älskar att roasta mina elever, det är en av de största kvalitéerna jag har som lärare "Ett problem med att vara lärare... - historielärare det är att man inte får dricka konjak om dagarna."

"Du är inte lika dum som du ser ut" - Historielärare - naturlärare "Man blir nästan självmordsbenägen när man rättar era prov."

- Lärare i ledarskap och organisation.

"Jag har samma mejl som alla andra idioter på den här skolan" - Estetlärare "Karl Marx - min stilikon" - Historielärare "Jag skulle vilja strypa dig" - Naturlärare

"Släng snoppen i sjön."

- svensklärare

"Jag var på en halloweenfest & då var jag utklädd till en sexig pensionär. Jag hörde på radion att man skulle vara sexig..."

- Mattelärare

"De som suttit i bilarna måste ha bajsat i byxorna!"

- ia-lärare

"Det är viktigt att ha ord och meningar i en bok, det är bra om man ska läsa den."

- Svensklärare

"Jag säger förlåt till mattan när jag snubblar på den ibland."

- Skrivandelärare