Nr 78 - Tema KULTUR

2013-12-12

♥ Redaktion ♥

Ansvarig utgivare: Emelie Engström

Fotograf: Lisa Norgren, HU2KU

Chefredaktörer: Tringa Gashi & Simone Norberg, HU2KU

Korrekturläsare: Sally Carlund, HU1A

Illustratör: Emma Gustafsson, ES2BD

Illustratör & serietecknare: Kulturskribenter: Acke Holmberg, HU2KU & Einar Algotsson Huss, SA3C Bianca Casco, ES2BF

Framsida: Lisa Norgren & Tringa Gashi

Ledare: Den här dagen är viktigare än vad ni tror Vi pratar om kultur varje dag. Ämnena flyter gång på gång ihop i varandra och nu, långt in på andra året av den humanistiska inriktningen, börjar jag äntligen se ett sammanhang, en röd tråd, inom humanioran. Även om den allra största delen av min forna skolglöd för länge sedan har försvunnit iväg någonstans, händer det att glimtar av aha-upplevelser säger hej igen (för att sedan, lika snabbt som de kom, stänga dörren och springa därifrån och gömma sig). För det är verkligen så det känns, och jag kan tänka mig att tusen andra känner likadant; en minut varannan dag kan jag fortfarande få för mig att jag vill lära mig något.

Jag minns mina tre oerhört motiverade högstadieår och hur jag hur lätt som helst förträngde det hopplösa system jag egentligen satt fast i. Betygen var ett sätt att mäta min egen potential på, och trots att jag redan hela åttan och nian visste att det inte krävdes speciellt höga poäng för de gymnasium jag ville in på, kunde jag inte förmå mig att tillåta mig själv att vara sämre än vad jag visste att jag kunde vara. Jag tänkte på saker som behörighet, snittpoäng och framtida möjligheter. Vuxna sa att det var viktigt, och likt en sjuåring som tror på allt sina föräldrar säger (”Min mamma har faktiskt sagt att...”) var jag även helt säker på att skolan var den enda vägen.

Halva gymnasiet har gått, och franskan har jag oansvarigt skjutit upp till trean och jag lade inte till någon mer matte än den som ger allmän behörighet. I stället har jag två och en halv timmes bild i veckan. Och vad är förresten allmän behörighet? Enligt Skolverket kan jag med allmän behörighet bli följande fyra yrken direkt efter gymnasiet: ämneslärare i årskurs 7-9, förskolelärare, jurist och studie- och yrkesvägledare. Lägg till matte 2b i kursplanen och hundra fler dörrar öppnar sig (samtidigt som hela jag stänger sig; stänger av mig. Matte 2b skulle innebära miljoner F-varningar och känslan av att vara sämst i världen under ett års tid. Ändå måste jag gång på gång övertala mig själv om att det är värt det).

Jag utvecklade aldrig någon mattehjärna och efter tre högstadieår av åtminstone en inre övertalan och motivation om att ”naturkunskap och sånt är ju ändå viktigt att kunna” så slutade jag anstränga mig. På den tiden var mitt intresse för allmänbildning fortfarande levande, det kändes fortfarande roligt att kunna saker för att själv utvecklas utan att betyget på pappret betydde allt. Men vad gör allmänbildning när jag enligt behörighetsprincipen och arbetsmarknaden aldrig kan bli något ändå? Vad spelar mitt intresse för litteratur och samhällsfrågor för roll när naturkunskap 2 saknas i min kursplan?

Skvallret säger att om rektorerna får bestämma så är det Schillerskas sista kulturdag idag. Det gör mig så himla ledsen. För bevarandet av den här dagen handlar inte bara om en lång tradition som inte borde brytas, om en skola full av kreativt uttrycksfulla elever eller om en efterfrågan av kulturella aktiviteter under skoltid.

Kulturdagarna handlar om en inställning och ett hopp; ett av de få bevis vi desperat försöker få fram över att vi valde rätt väg. Att det är okej att få aha-upplevelser under en kultur- och idéhistorialektion istället för den extremt högt värdesatta känslan när man lyckas med en ekvation. Vi är över åtta hundra elever som av en eller annan anledning valde att inte ta den hundraprocentliga vägen, att varken gå en naturvetenskaplig linje eller få framtida ingenjörsmöjligheter. Låt oss inte tappa hoppet.

Till alla rektorer, elever och alla andra inblandade: snälla, ta inte den här dagen ifrån oss och få oss inte att lyckas bekräfta fördomen om att en lyckad framtid i grunden ligger i vilket mattebetyg vi har. Sluta pränta in i oss att intelligens aldrig kan mätas i handen som håller pennan. Få oss inte att vilja slå sönder våra femtonåriga jag, våra inre nior som hade tusen vägar att välja, för att ha valt just den här.

Simone Norberg, HUKU

Två före detta elevers tankar kring kulturdagarna: Om jag minns rätt var det tre kulturdagar när jag gick i ettan. Det var väldigt mysigt och avspänt. Jag gick runt med mina vänner och provade på de olika aktiviteterna. I tvåan och trean hade kulturdagarna kortats ned till ”kulturdagen”. Det var fortfarande mysigt men det var ledsamt att veta att ledningen tvivlade på den.

Ett minne jag har från kulturdagen är att jag satt med mina vänner och gjorde pins. Jag minns också att öppningseventet första året var jättehäftigt!

Jag stod tyvärr inte själv för någon aktivitet när jag gick här men jag tog med kläder till klädbytarevent. Det var roligt att bara vara där och prata med personer jag inte kände sen tidigare.

Jag går visserligen inte på Schillerska längre så jag har ingen stark åsikt om saken, men jag hoppas att denna tradition kommer att fortsätta!

-Amanda Jacobsson, samhäll-estet 2010-2013 Kulturdagarna var det bästa på våren! Det skapade en så himla fin stämning elever emellan och man fick utlopp för både sin kreativitet och sitt sociala engagemang. Det bästa med kulturdagarna var att man fick tillfälle att släppa plugget och fokusera på allt det fina vi tack vare vår utbildning kunde producera. Man fick ett tillfälle att tänka till, att ”Wow! Vi lär oss faktiskt något”, vilket jag tycker var riktigt nyttigt! Annars sitter man ju bara och maler igenom bok efter bok utan att känna att särskilt mycket fastnar.

En favoritaktivitet var bio i aulan. Supermysigt och utmärkt tillfälle att använda den fina aulan som vi faktiskt har turen att ha!

Kulturdagarna är en typisk sak som utmärker Schillerska och de var fantastiska förr. För mig är det här en kulturskola där mångfald hyllas och kreativitet uppskattas. En skola som ingen annan! Och det är BRA! Varför ta bort allt det unika och bara bli ytterligare en gymnasieskola i förfall i Gbg:s kommun? Utnyttja det som är unikt och speciellt istället!

-Amanda Bergh, samhäll-kultur 2009-2012 Sammanställt av Erica Äng, SA2A

Science fiction = Samhällskritisk kultur Science fiction, både i böcker och film, har en lång tradition av budskapsdrivna historier och av att kritisera och kommentera samhället och politiken. Denna tradition kan utan tvekan spåras tillbaka till genrens födelse. Sedan slutet av 1800-talet har mängder av författare och filmskapare kommenterat och spekulerat kring samhällsstrukturer, ideologier och mänskligt beteende. Genom att berätta sina historier i en påhittad framtidsvärld kan science fictionskaparna komma undan med att tydliggöra stora problem och brister i vår verkligehet utan att verka som att de försöker predika. Böckerna och filmerna är ofta allegoriska och brukar försöka skapa möjliga framtida samhällen, politiska institutioner och system. Många av dessa verk har gått till historien som klassiska mästerverk, och jag ska ta upp ett urval av dessa nu.

Fritz Langs Metropolis från 1927 är visserligen inte den äldsta av alla science fiction-filmer, men definitivt en av de viktigaste. Filmen som idag är utnämnd till världsminne av UNESCO, har kastat en lång skugga över genren. Dess politiska budskap är också lika klart som dess influens på moderna filmskapare. Budskapet om klassamhället och filmens unika stil förmedlade dess politiska perspektiv på ett tydligt sätt. Tower of Babel står som maktens symbol i megastaden, på ytan där överklassen lever, medan arbetarna slavar under markytan för att hålla de rikas stad igång, ett tidigt 99%-tänk.

Sjukt bra animationer i Metropolis

Peter Sellers som Dr. Strangelove

Under 30- och 40-talet får fascismen och nazismen fotfäste Europa, samtidigt som världen har fått se kapitalismens förödande kraft i den stora depressionen. I Aldous Huxleys satir Du Sköna Nya Värld från 1932, utspelar i sig i en avlägsen framtid, där en världsomspännande världsstat styr sina medborgare genom genmodifiering, psykologisk betingning och droger. Människor föds fram industriellt vid behov och har redan innan födseln förutbestämda roller i samhället och positioner i det femsgradiga klassystemet. Huxley spekulerar i boken kring många fenomen, bland annat överkonsumtion och utanförskap. År 1949 publicerades 1984 av George Orwell (vars riktiga namn var Eric Blair). Orwell var socialist men blev besviken på hur den kommunistiska revolutionen i Ryssland övergått i stalinism. 1984 handlar om en totalitär stat som kontrollerar sina undersåtar genom skräck, övervakning, tortyr, propaganda och historierevision. 1984 räknas som en av de största brittiska klassikerna under 1900-talet, och många av dess termer har idag blivit en del av vardagsspråket, som tex storebrorssamhälle, nyspråk, kallt krig och minneslucka.

Under det kalla kriget rådde en allmän rädsla för atomkriget och världens undergång. Science fiction-skaparna var givetvis inte sena med att följa med trenden, och 1964 kom den ganska konstiga filmen Dr. Strangelove eller: Hur jag slutde ängslas och lärde mig älska bomben. Filmen som har en ganska lång titel skapades av Stanley Kubrick, som är känd för att göra ganska konstiga men bra filmer. I filmen driver Kubrick lite med kärnvapenkrig och fenomenet Mutual Assured Destruction, och ett av budskapen är att det är ganska dumt att världens två mäktigaste och mest krigsgalna stater har så mycket kärnvapen på lager att de kan utplåna mänskligheten flera gånger om, och att en enda person kan avgöra detta öde med en knapptryckning.

Neill Blomkamp från Sydafrika är ett ganska nytt namn inom science fiction-genren. Han är regissören bakom District 9, som släpptes 2009, och Elysium som kom ut i somras. Blomkamp trycker in mängder av budskap i sina filmer, budskap som oftast blir väldigt uppenbara. Både District 9 och Elysium är gjorda i samma moderna och nyskapande stil, med realistisk scenografi, snygga specialeffekter och en otroligt detaljerad värld, där allt ifrån rymdskepp och vapen till grafitti och gängtatueringar har designats från grunden och som alla har en bakgrund och funktion.

De båda filmerna delar också Blomkamps budskap, som görs ännu tydligare i Elysium. Rasism, segregation, flyktingar som bemöts med isolering och våld, sjukvård som borde vara tillgänlig för alla men som endast finns för de rika, den rika världen som med våld stänger ute den fattiga världen för att uppehålla sin levnadsstandard istället för att dela med sig, de fattigaste 99 % mot den rikaste 1 %, etc. Budskapen kan ses överallt.

Hur kommer det se ut nu? Vilka budskap kommer adopteras av science fiction-berättare och göras till film under de kommande åren? Kommer fler, som Neill Blomkamp, visa på de ökande klyftorna i samhället, på det här som allt mer börjar likna ett övervakande storebrorssamhälle likt det i 1984. Kanske kommer nya samhällsproblem lyftas fram istället. Kanske kommer nya feministiska budskap att skildras, en historia som handlar om kampen mot en patriarkal dystopi för att skapa en jämnställd utopi, science fiction-filmer där kvinnorna är protagonister. Det händer visserligen ibland, som med tjejerna i Engelsforstrilogin, men jag menar i stor skala. Hela maktstrukturen inom genren kanske kan ändras, både i Hollywood och landet lagom.

Einar Algotsson, SA3C

Hur skulle din kvinnliga science fiction-protagonist se ut? Rita i rutan!

Skulle jag sakna mig själv vid timmars lek och drömmars torpeder Jag drömde om en orsak till vattnets gråskala Fick önskan att hugga i bröstet Tiden fortsatte aldrig flyta till sist Ta likt handens smekning & håll kvar i gnistan av vårt liv en känsla som förändrades vid tystnaden av våra ord Drog ett strå för kort i jämförelse med de andra Livets slag mot tinningen Alaska

Kulturminut?

Almanackan visar torsdag den tolvte December 2013. JAAA! ÄNTLIGEN KULTURDAG! Bästa dagen på hela terminen!

Så kommer du plötsligt på något: ”Visst fan, det var prov idag, och den där uppsatsen ska in…” För nej, det är inte alls någon kulturdag, utan snarare en kultureftermiddag eller en kulturhalvdag. Någon HEL dag med kultur blir det inte. Detta blir min tredje kultur”dag”, och jag ser alltid fram emot dem. Jag tycker de är jätteroliga.

Det blir lite som när man är på festival och vill hinna se så många band som möjligt. Här är det dock andra aktiviteter (inte bara musik) som står på schemat. Du vill hinna testa på pinverkstaden, loppisen, actionpaintingen, filmvisningen, quizen och spårkcaféerna. D.v.s. allt! Fast det är svårt att hinna med allt. Du vill ju göra det helhjärtat, göra en pin som du kommer vara stolt över att ha på din väska, inte bara krafsa ihop något. Det är lite ”Vad ska jag välja att göra? Vad ska jag prioritera?”, under kulturdagen. De tidigare gångerna har det funnits språkcafé, vilket jag har tyckt verkat väldigt bra.”Perfekt! Då kan jag öva min usla spanska”, tänker man, men för min del har det aldrig blivit av att jag har gått dit – Och hur kommer det sig? Jo, för det finns så mycket att göra, men FÖR LITE TID! Det tyckte jag under kulturHELDAGEN! Förr i tiden var det en hel kulturvecka, sedan blev det kulturdagar, sedan blev det kulturdag och nu är vi nere på kulurhalvdag. Ska vi förvänta oss en kulturminut 2015?

Moa Ryman, ES2BFA

Emelie Skรถld & Ivan Johansson, ES1BM

Hej. Tittar du på någon TV-serie i vinter?

Josefin Ahlenius, HU2KU Hej Josefin!! Ser du någon serie i vinter och i så fall vilken?

- Hej! Jaa, just nu ser jag om hela The OC. Så mycket nostalgi.

Danial Moeeni Taghavi, SA2C - Desperate Housewives.

Askalas. Varför då?

- Där finns allt jag saknar i mitt eget liv. Till exempel Marcia Cross.

Anna Bengtsson och Johan Åslund, SA2C Anna: Bron! JAG ÄLSKAR BRON. Johan: Game of Thrones.

Wilma Söderström, ES1BF (och mitt i en macka) -Game of Thrones!! Världens minst PK serie, jag vet. Dessutom innehåller den sjukt mycket sex, våld och snygga kostymer. Det är typ därför (men det får du inte säga till mina instagramföljare!)

Walter Frantzén, SA2C. -House, obehaglig serie med mycket sarkasm. Och bra skådespelare.

Erica (Äng) flikar in och säger att hon ägnat början av december åt en brittisk serie vid namn Black Books, som tydligen ska vara fenomenal när klockan passerat tre på natten. Well.

Världen behöver mer sådant. Tror jag.

E.R

Sea Of Monsters Ibland känner hon sig ganska vilsen.

Tänk om hon identifierade sig själv med att vara annorlunda. Med att vara den tjejen ingen riktigt förstod eller kunde relatera till.

Vad händer nu?

Nu har hon hittat underbara själar.

Nu tappar hon bort en bit av sig själv. Som att den barriären hon drog upp, som bildade hennes självsyn nu upplöses. Nu borde hon visa vad hon egentligen går för.

Vad händer nu?

Nu visar det sig att hon inte var så himla annorlunda, after all.

Nu visar det sig att det inte fanns något värdefullt och speciellt innanför de där murarna.

Bara tomhet.

Hon är en ”cameleon-soul”. Hon påverkas av andra och omedvetet börjar forma sig lite grann efter dem. Jag kan nästan se hur hennes hjärna sitter och diskuterar med hennes hjärta om vilka stilar eller egenskaper de tyckte om hos någon annan och om de skulle vara kompatibla med henne.

Vad händer nu?

Någonstans mitt i den röran finns hennes äkta drag. De drunknar långsamt. Hon kastar sig efter dem. Det enda hon rör är döda kroppar. Långt borta vid horisonten syns armar och händer hjälplöst vinka-plaska.

För är det inte så att den som härmar andra långsamt tappar bort sig själv?

Zapastrophe

Prov utan aula Vid det här laget tror jag

inte att någon har missat att aulan är avstängd. I alla fall inte om du någon gång haft oturen att ha ett prov i en sal som 216. Jag tror att just den är en sal som lärare drömmer mardrömmar om att tvingas ha ett prov i, och ska jag vara ärlig så förstår jag dem verkligen. Därför kommer här ett antal tips på andra ställen där man kan skriva prov.

I ett större klassrum

Den absolut enklaste lösningen på problemet är att hitta ett tomt klassrum som är något större än det där man inte får plats.

I korridoren

Jag menar, så jobbigt är det faktiskt inte att bära ut bänkarna i korridoren. Då kan man sitta på en lång rad längs vilken läraren kan spankulera fram och tillbaka för att minimera fusket. Tycker man att det är på tok för jobbigt att bära ut bänkarna i korridoren så går det faktiskt alldeles utmärkt att skriva provet på golvet. Detta kan visserligen medföra smuts på kläderna och fotavtryck från eventuella förbipasserande elever på provpapperna.

För att förhindra detta skulle man behöva anställa väktare för att upprätthålla ordning och spärra av korridoren i fråga. Eleverna i klassrummet intill får helt enkelt vänta med att gå in eller ut till dess att alla har skrivit färdigt. Men ärligt talat, det kanske det är värt?

Man slipper ju ta sig fram genom labyrinten av isärdragna bänkar när man ska lämna in provet.

I den tysta avdelningen på biblioteket

Ett rum som går att stänga av från allmänheten och som redan har ett par bänkar. Det kan dessutom tänkas att bokhyllorna fungerar som isolering.

Där finns visserligen också stora delar av bibliotekets skönlitterära böcker. Dessa skulle ju vara otillgängliga under tiden som pågick.

Förutsatt att man inte låter andra elever gå in och ut ur rummet under provtiden.

Utomhus

Lite som i korridoren, men fungerar endast om det inte regnar eller snöar. Annars skulle en förutom att anställa någon som kan spärra in ett lagom stort område behöva lägga till kostnader för partytält. Bäst lämpat för sommaren alltså.

I personalrummet

Det är långt ifrån alla som har varit där. Alla vet inte var det ligger, men det är förvånansvärt trevligt där. Där finns bord och bekväma stolar. Vi kan ju hoppas att lärare som för tillfället inte har lektion inte störs av att en klass plötsligt skriver prov där de vill sitta och fika. En klar ekonomisk fördel är dock att man kan skriva in i samtliga lärares kontrakt att de skall vara jourhavande provvakter under den tid då de inte undervisar. Funkar skitbra tills facket blir inblandat.

De rättsliga påföljderna för skolan kan vara väldigt kostsamma.

På en spårvagn

Nu när det är vinter kommer Västtrafik med all säkerhet ha ett antal

italienska spårvagnar som de inte kan köra på ett tag. Dessa kan tänkas vara billigare att hyra än en för tillfället fungerande spårvagn. Vilken typ av underlag man skall ha när man skriver förtäljer inte historien. Men man kommer garanterat att få plats med en hel klass, också om varje person har två säten för sig själv. Fördelen med de italienska, stillastående, spårvagnarna är att man inte kommer att må illa av vagnens krängningar. Mindre att städa alltså.

I rektorernas arbetsrum

De är visserligen inte speciellt stora så de lämpar sig kanske inte för prov i helklass. Men de fungerar utmärkt för mindre, muntliga prov.

Försök tänka er ett bättre ställe att diskutera häxbränning eller Umbridges inverkan på utvecklingen i Harry Potter och fenixorden. Rektorerna kan under tiden ta tillfället i akt att gå ut och prata med andra elever, eller så stannar de kvar och betraktar de som råkar befinna sig i deras arbetsrum.

Till dess att aulan öppnas igen får vi alla hjälpas åt att hitta andra, minst lika bra, ställen att skriva prov på. Lycka till!

Jenny Holmquist, SA3A

Obs. snus dödar och jag uppmuntrar inte till snusning och bla bla bla (ni är gamla nog att ha hört det där ca 110 grr på tobaksinfon, ni vet konsekvenserna. ha så kul!)

Rapé: För den stolte göteborgaren. Bra nybörjars-

nus. Blommig smak med lite enbär inslängda. Snygg dosa kostar lite extra, och jag räknar den som vardaglyx. Är du rödvinssosse kommer du älska den här.

Pris: ca 45 kr

General: Borgarsnus. vardagslyx ut i den silvriga

dosan. Smakrik, inte bitter men ganska salt. En snus för fina stunder framför din favorit tv-serie eller med vänner. Snusade medvetet den här under sommarens festivaler. Smaken tar mig tillbaka till Beach House på way out west.

Gudomligt pris: ca 45 kr

Catch: Kallas även för brudsnus, det tycker jag vi

kan slå hål på direkt. Av alla snussorter jag bjussat mina manliga vänner på så har catch alltid varit populärast. Lakrits eller mintsmak, en riktig Hen-snus.

Pris: ca 35 kr

Wilma Söderström, ES1BF

Knekt: Min gamle vän när ekonomin knakar

(= lägger de 600 jag hade kvar att leva på den månaden på en ny tröja från weekday). Godare än knox, ganska salt och smakrik, dosan är rundad och inge vidare snygg. Men en måste väl prioritera.

Pris: ca 25 kr

Knox: Inte så smakrikt budgetsnus, ett litet släng av

citrus och dosan är helt ok snygg; svart med nån Times New Roman text. Den är dock prisvärd så testa den vettja!

Kaliber: Nej, bara nej.

Pris: ca 20 kr

Smålands: Inget knössel, bara go tobak som får dig att känna dig som den starke drängen Alfred i Emil i Lönneberga. Snus i käften, handen på arbetarhjärtat.

Pris: ca 25 kr

Skruf: Här är snusen för dig som dricker fyra kop-

par kaffe på raken, tar socker intravenöst och anser att sömn är slöseri med tid. Skuf x-tras nikotininnehåll ska vi inte prata om. Gulligt namn!

Pris: Ca 35 kr

Schillerska har som ni alla vet varit med ett tag. Det är en gammal skola med vänstervindar i korridorerna, dammiga gubb-byst i den utrotningshotade aulan, keramikälg i bibblan och ett, minst sagt, intressant vitrinskåp med före detta elever i. Hela byggnaden vittnar om kultur och traditioner. Men vart fan har det tagit vägen?

Förr fanns ju kulturveckan, till skillnad från denna kultureftermiddag. Det fanns föreningar som verkligen fick ta plats på skolan, inte undanfösta och intryckta i små tidsmarginaler som nu. Klotter på toa fanns det så det täckte väggarna men sådana fornlämningar har också försvunnit.

Från skolans högre makter fick jag höra att engagemanget inte är det samma längre, vilket skulle vara anledningen till den här totala nedskärningen och påföljande bristen på kultur. Jag är varken naiv eller dum nog att kritisera ledningen för detta, för det är i princip omöjligt att vända om i rätt riktning när hela svenska skolsystemet är en enda stor nedskärning. Men kan det möjligen vara så att rektorerna inte anar skolans potential? Har någon av dem någonsin besökt skolan när det där mytomspunna engagemanget fanns här? HMMMM? Förmodligen inte. Trots att det bara för några år sedan fortfarande fanns blomstrande föreningsliv och multikultur i dess breda bemärkelse. Rektorerna kanske inte ens har den blekaste aning. Det är i alla fall vad de brukar låtsas om.

Så jag drar parallellen till världshistorien. Den tid som nu ligger bakom oss kan liknas vid den storslagna antiken och det här, mina vänner, blir därför medeltiden. Nu slipper vi visserligen blodbad, böldpest och häxjakter men förhoppningsvis hittar vi – precis som medeltidsmänniskorna tillslut gjorde – tillbaka till den kunskap och kultur som hämmats och fruktats.

Förr eller senare vet jag att det kommer hända. Det är nämligen det fina med historia; att den tenderar att upprepa sig. Och jag förutspår en renässans i Schillerskas framtid. Fast om jag själv får bestämma kan vi gott hålla kvar i våra traditioner. För tänk hur kostsamt det skulle vara att sopa dem under mattan och bli helt historielös och anonym. Tänk på det rektorerna, och ta gärna historieböckerna (eller historielärarna) till hjälp!

Erica Äng, SA2A

SCHILLERSKAS KULTURDAG 12 OKTOBER 2013 Vi håller till i Schilldringarradion på våning 2!

SCHEMA 13.00 Introduktion med Tringa, Lisa, Simone & Emmakarin 14.00 Invigningstal av rektorn 14.15 Ensemble 2 14.25 Ericas och Josefins julstund 14.45 Erik Hultin 15.00 Nadias djurstund 15.15 Dancecrew uppträder 15.20 Mäster Estragon snackar skit 15.30 Viktor Johansson 16.00 Baltazar 16.15 Rawas 16.30 The Tape 17.00 Avslutning