Kulturnummer

INNEHÅLL Ledare Alternativa klasskamrater för att hålla igång plugget under slutspurten (När man inte får se sina vanliga klasskamrater) Fota som ett proffs med mobilen - Kulturkommittén 10 boktips under Corona - litteraturföreningen Lägg striden åt sidan och samtala - Kulturkommittén Paradise Hotel, mina tankar CosCos Nerd Recs Brought to you by experts Luna och Noah - CosCos Dikt och illustration sida Prolog till bok ''Deadmen'' - Wörds Kulturtips baserat på vem du är under pandemin - Kulturkommittén Dikt - Wörds Slöjd sida - Kulturkommittén Schillerska bibliotekets kulturtips - Rocio Schillerska bibliotekets kulturtips - Pontus 18 tips från Miljökompaniet Slottstrollet - novell av Leo Rönnberg Horoskop Lärarcitat

Hej där!

Detta nummer har gjorts i samarbete med Kulturkommittén och andra föreningar på skolan.

Som ni redan vet så har kulturdagen ställts in på grund av Covid-19. Men frukta inte.

Schilldringar och Kulturkommittén har samarbetat för att skapa ett nummer bara för kulturdagen. Här kan ni hitta olika föreningar och bidrag från Schillerska elever. Vi vill tacka alla föreningar som har medverkat och hjälpt till, och vi vill även tacka Kulturkommittén för 6 underbara kulturdagar.

Glöm inte!

När du bryter mot folkhälsomyndighetens regler och instruktioner utsätter du inte bara dig själv för fara, men även människorna runtom dig.

Stanna hemma om du är sjuk eller visar symtom.

Undvik folkmassor, ta hand om .

Här kan du hitta föreningarna på instagram Kulturkommittén

Litteratur på Schillerska

@schillerskakultur @litteratur_pa_schillerska

Schillerskas miljökompani @schillerskasmiljokompani

CosCos @coscoschillerska

Wörds @schillwords

Schilldringar Kulturdagen är nog en av, om inte DEN bästa dagen på varje termin. Det är en dag då man får se vad de olika föreningarna sysslar med på skolan, man får ta del av olika aktiviteter och bonda med både elever och lärare, någon unge på tredje våningen frågar om man vill köpa gräs och på våren står det alltid någon okänd man och grillar korv på skolgården. Det är rena rama lyxen!

Och dessutom dagen då Schillerska står i sin fulla prakt. Denna terminen går vi dessvärre miste om en av Schillerskas glansdagar, men frukta icke! Vi i Schilldringar har självklart fixat så att du kan uppleva kulturdagen hemifrån. Varför inte börja med att skriva om vad kulturdagen betyder för oss?

S: Jag har älskat Schillerska för tre anledningar. Ett mina lärare, två ateljén och tre kulturdagen. Jag tror att ett sätt för oss att fånga Schillerskas äkta essens är genom kulturdagen. Det är där elever verkligen får uttrycka sig fritt med deras intressen. Det är där vi alla på ett eller annat sätt hittar en gemensam punkt. Lärare och elever. Vår skola har gett oss en chans att att få lära känna varandra på en aning djupare nivå än att pinsamt råka krocka med varandra vid ingången.

Många av oss går miste om vår sista kulturdag så mitt tips för er ettor och tvåor, speciellt ni som väljer att skippa, är att inte skippa kulturdagen. Simpelt och rakt på sak.

Helt ärligt så kan man inte kalla sig själv en Schillerska-elev om man inte har varit på kulturdagen och gjort MINST en trollstav och spelat Mario-kart. För er som inte har någon att gå med, gå till ett rum och prata med någon!

Det blir inte svårare än så. På min första kulturdag gick jag in i ett rum och gjorde ett armband och någon tjej sade att hon tyckte om min jacka. Spoiler alert vi är fortfarande vänner idag. Utmana dig själv!

T: Ja! Jag håller fullständigt med Saoen.

Kulturdagen fångar verkligen Schillerskas innersta natur. Min första kulturdag med Schilldringar var väl någorlunda lam: vi ställde fram våra gamla tidningar, lyssnade på Broder Daniel, lade oss ned på borden och tryckte i oss Garants Chili Sour Chips.

Det var inte så många som kom den gången, men det gjorde inte så mycket. Kulturdagen är verkligen en av Schillerskas bästa dagar.

Kulturdagen är att spatsera upp och ner för trapporna utan prestationsångest över skolarbete, se vad de olika föreningarna egentligen sysslar med och gratis fika från 10 till 15. Jag tycker att alla borde ta del av åtminstone EN kulturdag under sin tid på Schillerska. Jag vet att det är lätt att dra därifrån efter uppropet kl. 10 för att sedan komma tillbaka kl.15 och ljuga för sin lärare om att man varit där hela dagen, men (!!!) stå emot frestelsen en gång och se dig omkring.

Saoen och Tindra

Alternativa klasskamrater i karantän 1. Husdjuret

Den här klasskamraten är till alla er som har ett husdjur. Jag skulle säga att husdjuret är den ideala klasskamraten, och i mitt fall är det mina katter. Det finns inget bättre än en katt som du kan gosa med medans du gör dina skoluppgifter. Inget motiverar en så mycket som en katt som lägger sig i konstiga positioner bredvid dig, rullar runt på golvet eller springer efter en leksak. Det enda som kan vara lite jobbigt är om katten/husdjuret lägger sig på datorn när du ska jobba. Men se det positivt! Man ser väl hellre ett gulligt djur än det tråkiga meet-mötet i bakgrunden?

2. Familjemedlemmen

Är det inte fantastiskt att familjen är hemma samtidigt som du är det? Nu kanske det inte är så för alla men för väldigt många är kanske en förälder eller ett syskon hemma på grund av karantän.

Detta leder till att man ses oftare jämfört med innan vilket bidrar till att man faktiskt har människor man kan se och prata med. Och visst är det inte härligt när både du och din familjemedlem sitter bredvid varann, framför varsin dator, i varsitt möte. Det enda negativa är väl att man faktiskt inte pratar så mycket med varandra utan är fast i arbetet.

3. Växten

Här har du en riktigt trevlig klasskamrat. Växten är perfekt skulle jag säga. Den är tyst och springer inte runt och stör. Den är vacker att titta på och dömer dig inte över det du berättar för den.

Dessutom mår både du och växten bra av att du pratar med den.

Du har någon att samtala med och växten får din koldioxid som den använder till sin fotosyntes. Det som kan vara tråkigt är att växten inte svarar när du pratar med den, men var lugn. Genom att sätta en lapp med en smiley på krukan blir växten genast lite mer levande och verkar vara glad för allt du säger!

4. Frukten

Ännu en perfekt och lugn samtalspartner. Mitt förslag är att du lägger upp en hel skål med frukter där du sedan målar olika enkla ansiktsuttryck på varje frukt. Detta gör det enklare att föreställa frukterna som personer vilket gör dem mer intressanta som klasskamrater. Det är även bra om du vill skrika på någon på grund av dålig anslutning eller dålig mic vid ett meet-möte. Då kan du bara vända dig mot vald frukt och skrika på den. Eller skära den i bitar om det skulle kännas bättre. Då har du dessutom ett mål mat som hjälper hålla energin uppe.

5. Gosedjuret

Är du sentimental som jag har du säkert kvar ett gosedjur eller två hemma som kan vara den perfekta klasskamraten. Precis som växten och frukten är detta djuret, till skillnad från husdjuret, lugnt och tyst. Det är även gulligt (om man inte hade väldigt obehagliga gosedjur som liten) och ett bra stöd om du skulle känna dig stressad över skolarbetet. Då är det bara att vända sig till gosedjuret och krama det tills allt känns bättre.

Luna Olmås

Litteraturföreningens 10 boktips under Corona

För dig som vill läsa om andra pandemier och människor i karantän

Station Eleven

En dystopisk bok med Shakespeare teman där en Hollywood stjärna plötsligt dör på scen och hela samhället förändras. Femton år senare reser en grupp genom staden där det hände i resterna av det som finns kvar.

The Dreamers

Utspelar sig i en stad där folk helt plötsligt somnar in i en sömn som de inte kan väckas från. Sjukdomen sprids snabbt och snart sitter alla i karantän medan de försöker lista ut vad det är som händer.

För dig som gillar facklitteratur och vill lära sig mer om pandemier och vad det innebär

The Pandemic Century

En bok som tar upp alla pandemier och epidemier som har utspelat sig det senaste århundradet och diskuterar om man någonsin är förberedd på en pandemi och hur lite vi faktiskt vet om vissa sjukdomar.

The Hot Zone

En bok om pandemier och hur hemska de kan vara. Hur de sprider sig som en löpeld och hur många som kan falla offer i slutändan.

För dig som vill ha lite humor i den gråa vardagen

The Hitchhikers Guide to the Galaxy

En klassisk sci-fi bok som har fått folk att skratta i decennier. En njutbar men löjlig bok som garanterat kommer att få dig att släppa tankarna från allt annat.

Good Omens

Vad skulle hända om domedagen faktiskt skulle komma på söndag? En humoristisk bok om två änglar som har bott med människor under en lång tid och vill nu stoppa den förutsagda domedagen. Och varför inte kolla på serien baserad på boken när du är klar så blir du sysselsatt ett tag.

För dig som vill ha lite kärlek när du sitter ensam hemma

The Kiss Quotient

En het romans mellan en thailändsk kvinna och en man med autism. En oväntad kärlek uppstår trots ett arrangerat förhållande.

Red White and Total Blue

Trött på all heterosexuell romans och vill ha något nytt? En bok om kärleken mellan prinsen av England och sonen till USAs president som garanterat kommer att ta fram alla dina känslor.

För dig som äntligen har tiden att läsa den där klassikern.

Pride and Prejudice

En älskad klassiker som utspelar sig på Englands landsbygd under 1800-talet. En bok om kärlek, äktenskap och systerskap.

Kallocain

En bok som speglar en framtid där regeringen har koll på allt och alla och försöker framställa ett sanningsserum så att ingen längre kan hålla något hemligt.

Lägg striden åt sidan och samtala Första veckan i ettan uttryckte en lärare lojt att Schillerska är en filterbubbla, ett uttalande som jag inte kan säga är annat än sant. Det är en miljö som är bekväm om man tänker på rätt vis.

Tyvärr är inte omvärlden nödvändigtvis av samma slag och vi alla kommer möta situationer av åsiktsskiljaktigheter. I dessa fall vill jag slå ett slag för samtalet.

Jag har nyss börjat läsa Sverker Sörlins bok "Till bildningens försvar" där han dedikerar det första kapitlet till att fokusera på det faktum att den som besitter kunskap och bildning har ett samhälleligt ansvar att jobba för ett godtagbart etiskt samtalsklimat oss alla sinsemellan. Det handlar inte om ett missionsarbete där man ska lära de mindre kunniga sann kunskap. Där vi bor idag behövs inte det längre; aldrig har vi som grupp varit så kunniga som vi är nu. Vi alla har så mycket kunskap till hands att vi kan välja vad vi tror på. Detta resulterar i att vi i allt större utsträckning börjar sakna konsensus på olika punkter. Även de mest självklara som människovärde och rättvisa. Den genomgående allmänbildningen saknas och det gör det i sin tur svårare att förstå och att ha förståelse för varandra. Den enorma strömmen av media ställer oss numera inför ställningstaganden var dag och tillåter oss att tycka väldigt mycket om det mesta utan någon förankring. Alla gör vi oss skyldiga till det. Var och en på sin kammare utan att bolla tankarna eller möta ett motstånd. Att skriva om bildning och kunskap är svårt, det är en balansgång på ett tunt snöre. Inte formulera sig med ett manande, översittande tonfall men jag vill inte heller lipa och oja mig i en bitter sörja. Bildning är ett laddat ord på många sätt.

Ordet är färgat av bud om en sekulariserad sanning och är upphöjt.

Skriven av Hedda Älveby

Även om ämnet är trassligt skulle jag vilja piska igång ett samtal om kunskap och ansvar. Jag är orolig för oss som grupp, unga människor som ger oss ut och möter en värld med information utan klart vetande men med ändlöst tyckande. Jag vill uppmuntra er att föra samtal och inte enkom debatt. En debatt bygger på att kasta åsikter som skiljer sig från mottagarens, var och en för sin monolog i hopp om att krossa den andre. Ett samtal bygger på att de två parterna istället lyssnar och tar in. I en dialog utan vinnare och förlorare bor viktiga, magiska saker som insikter, tankeställare och kanske även någon förståelse. Det innebär inte att man släpper sin egen ståndpunkt, bara att man lägger undan striden för stunden. Någonstans är mötet och utbytet de enda vapnen som vi framgångsrikt kan använda.

Vill man förändra ett samtalsklimat måste man börja med ett samtal.

Paradise Hotel Säsong 12, Mina tankar Ja hörrni, detta kommer att vara min sista Paradise Hotel rant här på schilldringar. Sen vet man ju aldrig detta kan vara en framtid proffesion. Men man blir ju lite emotional! Det finns så mycket att säga om säsong 12. We have had our up’s and down’s kan man ju säga. Men jag skaffade Viaplay och jag kom igång igen.

Det var inte så länge sedan jag prata om bristen på mångfald i serien och det verkar ju ha ändrats nu med, and I quote, ‘’Andy Fresh’’. Gud hjälp oss alla från denna styggelse gud har förbannat TV och media med. Andy fresh, ursprungligen kallad Andreas Haddad, har oavsett vad vi tycker eller känner lagt sin fot på det mexikanska paradishotellet och inget kommer att vara detsamma igen. Hallarna kommer att eka ‘’jag har cash’’ för alltid. Jag och antagligen många andra är dock tacksam för hans vistelse.

I gotta go my own way.

what about trust?

Jag tror även om han inte hade lämnat på grund av ‘’familjeproblem’’ så hade han kunnat ta sig till final för enligt Marcus skulle ingen vilja ta ut honom. Men det fick ju också Mattias höra stunder innan han skulle få ta och lämna. Men vi kommer att få se honom igen, UTAN TVEKAN! Det är svårt att avgöra om jag tyckte om säsongen eller inte för att det var mycket smakfull drama men människor man tidigare hejade på har gjort en besviken på oräknebara sätt. Var jag den enda som ville slå ned Adam? Ska inte han vara den vettiga?

What about us? What about everything we've been through?

You know I never wanted to hurt you

Nästa sida spoilar finalen

Jag litar inte på dig!

Marcus kasta kulan på 100 tusen kronor. Jag blev chockad. Liksom genuint chockad. Jag tänkte inte att han skulle kasta överhuvudtaget för att han är så weak men han har verkligen lyckats förvåna mig gång på gång igen.

Kan vi också snälla bara kort nämna hur jobbig Lisa Ackerman är? Varför ställer hon sig upp och försöker stoppa Marcus och Adams bråk? Om hon får stanna kvar efter detta kommer jag bli jävligt förbannat för det där var inte okej.

Jag har irriterat mig jättemycket på Adam denna säsongen men jag är så tacksam att han konfronterade Marcus påriktigt angående hans falska jävla ‘’jag gjorde det för alla’’ fasad, vi alla vet att du var för pussy för att gå längre än 100 tusen kronor. Nicky har ju också sagt åt honom att skärpa sig och att ta av sig offerkoftan men då får vi höra den gamla men goda frasen ''Nämen sluta nu mår jag dåligt, nu får jag skuldkänslor.'' Alla som läser detta hör Mcuze.

Men något annat som borde tas upp är min besvikelse i Jennifer. I cannot. Låt mig bara förklara att jag har väntat så jävla länge på en kvinna i det jävla hotellet som ska stå upp för andra kvinnor. Att bara shutdown dessa äckliga manliga deltagare som kallar en kvinnlig deltagare ‘’en riktigt bra produkt’’ och frågar en annan kvinnlig deltagare hur mycket han ska ‘’swisha för ett ligg’’. Så när produktionen äntligen hörde mina böner och gav oss Jennifer så kan alla förstå lyckan.

Men så får man se en grupp tjejer vända sig mot en tjej som om det vore en amerikansk teen-film. Jennifer ska sitta och preacha om att man inte säger hora eller fitta, inte ens om du råkar slå dig i foten. Men så har vi henne sittandes med andra tjejer framför en kvinnliga deltagare och skämtar om att ‘’musen ska ut’’. Detta är det perfekta exemplet av ‘’means-girls behaviour’’ som borde lämnas i grundskolan.

Sammanfattningsvis kan man säga att säsongen var ändå hyfsad bra. Var det upp till mig så skulle jag vilja se Sara och Adam i kulkastningen för att se om kärleken verkligen vinner. Tycker jag att Marcus och Nicky är värdiga vinnare? Jag håller med det andra deltagare har sagt tidigare, har man lyckats ta sig till finalen så har man ju ändå gjort någonting rätt. Sen kan jag ju inte heller ljuga och säga att jag inte hade velat se Marcus i final för hur mycket jag än stör mig på den jävlen så lyckas han ändå underhålla. It's been a ride ya'll! <3

Saoen

COSCOS NERD RECS BROUGHT TO YOU BY EXPERTS LUNA OCH NOAH

MOB PSYCHO 100: Livets komfortserie, åtminstone för mig.

Jag är väl lite av en mangaelitist så skulle definitivt rekommendera att först och främst läsa den (also för att ONE’s konst är typ det mest hysteriska jag sett. I love that man), men detta är också en av få serier där jag känner att animen verkligen håller samma kvalitét som sitt original. Animationen är helt fenomenal och dess soundtrack likaså.

I Mob Psycho 100 följer vi den socialt obekväma mellanstadieeleven Shigeo Kageyama, även kallad Mob, som tvingas ta steget in i puberteten och allt vad det innebär samtidigt som han kämpar med att hantera sina känslor - och i tur med det även sina övernaturliga krafter. Med hjälp (or lack thereof) av sin mentor - the one and only Internet Sex Symbol Reigen Arataka - driver han ut onda andar, störtar övernaturliga terroristorganisationer och blir för detta betald hela 1 krona i timmen.

Vi får även möta Mobs kompanjon/gisslanhållare, the green snot we all know and love as Ekubo. <3 Animen har totalt två säsonger och två OVAs medan mangan är cirka 100 kapitel lång, så du har alltså gott om underhållning i åtminstone en vecka om du är lika mycket av en bingewatcher/reader som jag är.

All in all, gillar du övernaturliga grejer, skitstarka 14-åringar och found family-tropen så är det här definitivt serien för dig!

(Animal Crossing: New Horizons, Dungeon & Daddies, MBMBaM)

HOSHIAI NO SORA (STARS ALIGN): Gud, vart ska man börja?

Det här är verkligen inte your average, run-of-the-mill sports anime. Satan vad jag har bölat till denna.

Den här serien handlar om så mycket mer än bara mjuka tennisbollar, och tar upp tunga och viktiga ämnen såsom misshandel, könsidentitet och psykisk ohälsa.

I Hoshiai no Sora möter vi Maki Katsuragi, en utbytesstudent som trots sin nybörjarstatus blåser nytt liv i skolans soft tennis-klubb för pojkar efter att hans nya klasskamrat Touma får upp ögonen för honom.

Låt mig bara säga att you’re in for a ride redan från första avsnittet - så fram med näsdukarna och eventuellt en anmälningsblankett till Socialstyrelsen because holy shit that is some of the worst parenting I have ever seen.

Tillsammans med de andra medlemmarna försöker de rädda klubben från hotet av upplösning, samtidigt som de går tvingas möta personliga bekymmer och de mörkare sidorna av att växa upp under mellanstadiet.

Hoshiai no Sora är 12 traumatiserande avsnitt lång, och du kommer garanterat ha lipat åtminstone en gång under ditt tittande.

PODCASTS DUNGEONS & DADDIES (NOT A BDSM PODCAST):

MY BROTHER, MY BROTHER AND ME:

En fotbollstränare, en vegan, en gitarrist i ett jullåts-coverband och en affärsman har tappat bort deras söner i en magisk värld fylld med drakar och magi, oops!

De kallar sig “An advice podcast for the modern era” och det är den för fan.

Med deras Honda Odyssey, dåliga parenting skills och en ficka full med knivskarpa visitkort tvingas de rädda tillbaka sina söner, men allt går inte som förväntat.

Oavsett vad du tycker om Dungeons & Dragons, så är detta en fantastisk podcast, fylld med allt du kan önska dig, från dad jokes och fantastiska karaktärer, till brutala scener som får en att vilja skrika, gråta, eller ha en arg twitter konversation med skaparna.

Och om du är besviken av att det står “Not a BDSM Podcast”, oroa dig inte, det kommer……. Än så länge är den endast runt 30 avsnitt lång, så om du är som jag så är allt som krävs en knapp månad av karantän för att komma ikapp.

Så njut! And remember, measure once, cut twice!

I denna podcast svarar bröderna McElroy på alla livets viktigaste frågor, såsom "What are 50 words to describe birds?"

“I know cows have udders, but do they also have breasts?” och “Is every greg blood related?”, med mera.

Om du vill lyssna på tre 30-något gamla män go buckwild snackandes om Garfield eller skrikandes om vad som hänt med snabbmatsindustrin, så är detta något som kan intressera dig.

Och om du vill ha ett bra avsnitt att börja med, skulle jag rekommendera avsnitt 265: The Ballad of Tit Liquid. Eller vilken annan som helst, och känn dig själv försvinna in i ett hav av ifrågasättbara råd .

Det finns över 500 avsnitt och nya kommer ut varje vecka, så du lär aldrig få slut på underhållning.

SPEL WHEN THE NIGHT COMES: Exposear mig själv för min kärlek till otome games nu men så får det bli!

When the night comes beskrivs som en hbtq-vänlig, berättandedriven övernaturlig visual novel och innehåller 10 vackert illustrerade kapitel med över 80 timmars gameplay.

Du spelar som en så kallad Hunter och är på uppdrag i den lilla staden Lunaris för att hjälpa till i lösandet av en rad märkliga, övernaturliga mord.

Du bjuds in i en värld full av häxor, varulvar, vampyrer och demoner och tvingas ställa dig själv frågan om det verkligen är dessa varelser du ska vara rädd för, eller är det dina medmänniskor?

Spelet går att köras som antingen en dating sim eller som ett vanligt murder mystery game, jag körde detta kanske tre veckor in i karantän och boy let me tell you att Omen är mitt livs nya kärlek. Vem vill inte ha en demonpojkvän?

(Liten heads up om att spelet klassas som R18 och innehåller roliga saker såsom grovt språk, suggestiva scener och våld - de två senare kan dock skippas helt och hållet eller åtminstone undvikas så gott som det går.)

ANIMAL CROSSING: NEW HORIZONS: Oh boy, välkommen till spelet jag har spenderat hela min karantän på. Worth it. Här får man flytta in på en öde ö, bli granne med en massa djur och betala en främling online en stor summa för en twink-katt med kontorsjobb. Om du gillar att betala av lån och trädgårdsarbete är detta verkligen spelet för dig.

All jokes aside, detta är verkligen ett grymt spel i dessa not so chill times. Det är ett spel som är gjort för att spelas lugnt och länge, och det finns alltid något att se fram emot imorgon, vilket många av oss behöver just nu. Truly escapism at its finest. Så jag rekommenderar verkligen detta spel, värt varenda öre och desto mer!

Bidrag från schillerska elever dikter och illustrationer We were young and thought we knew the world.

Sketched flowers in our notebooks and wrote poems in the note app on our phones.

We thought we knew it all.

Our friends and family, our future and dreams.

We believed that nothing would ever change, that we had it all planned.

We listened to music and watched tv shows ,told each other secrets and felt important.

Studied for all those tests we thought meant so much.

Tried to play our part, thought we knew what role we had.

Then summer came and something changed.

Suddenly we were someone else.

Saw the opportunity to start anew, to play a different part, have a different role.

The world was so much bigger and we realized we knew nothing at all.

We had to learn who we were once more.

Lost some friends on the way, gained new ones.

We learned of other perspectives and started takingother roads to get home.

The world never felt this strange and unknown.

- M.D

Inuyasha ska få en sequel <3, S.A

Goddesses, maids, and lost lovers from parades, remember when our worlds crossed but now it all fades... fuck with me in highschool, said that I'll suffice, now but you feel like ice now, I know she love me cuz she fuck me in her room, now Even if the dress, is a hit, I'll be bleedin' for an aid, kit I'm the party, in the mass, still can feel the time, pass Don wanna stay sober, but I wanna come, over Tryna stay, sober, so that I can come, over even if you say I don't try, I try, think I'll fucking cry,please just say goodbye.

- Vincent Johansson

Even though you're not here, I can still see your face right in front of me, because I know you're somewhere, somewhere..

DEADMEN Prolog Bok av Hrafn Karlsson @hrafnasbjorg på Instagram

Alexander Raptise was not a good man.

Arguments in support of this could be found in plenty, though he was not in the business of letting words speak before actions. Afterall, the purpose of this suit, tailored to perfection, was to instil the idea that here was a powerful man. Even when wounded, he was powerful. Having been both the beater and the beaten, he knew there was no thing scarier than a bloody smile.

Though today, Alexander had no intentions of bleeding.

Stavros arrived at the agreed upon time in a cloud of dust, reeking of sweat and cigarettes. Climbing the stairs of temple hill was considered a pay of respect toward the saints, a show of perseverance in their holy eyes. Being a public official he was keen on leading by example - at least when it came to this. Alexander, however, had neither morals nor faith, and as a rule he avoided physical labour. His horse was stood out back.

“Morning, captain,” Alexander stepped into view to lean against the pillar he’d been hiding behind, startling Stavros so bad he momentarily forgot to appear his usual bitter self. Soon as realization settled his expression turned sour at the sight of his least favorite delinquent. Not that Alexander was young enough to be a delinquent, but he liked to twist most anything said to him to a compliment.

“Raptise,” Stavros said with all the excitement of a single rock, then promptly spat in the sand by the stairs.

“Blasphemy.” Alexander clucked. Behind him stood a row of six saints depicted as marble giants, all forever holding some poetic posture and wondrous expressions. He only ever knew one saint before her inevitable martyrdom, and she’d been the most pious, proper lady he’d ever had the pleasure of meeting. Neither Stavros’s spitting nor Alexander’s general existence would’ve been agreeable to her.

“What do you want, Raptise?”

“Money, power.” Alexander replied by reflex. “Though right now I’ll settle for less. We need the docks cleared of your men tomorrow night. Throwing a party.”

Stavros eyed him carefully, his perfectly molded mustache quivering.

“What for?”

“Party,” Alexander repeated. “We go hard, best remove all city officials from the scene. Last time someone got scalped, and Araya mounted a couch to the wall.”

“Raptise.”

“I’ll get you some collars to turn in to your superiors. Fabricate some heroic story of how you hunted them down and cuffed them. We can both pretend it makes a difference.”

“She tried to sit on it, it immediately fell. Said wall has a hole now, we’re working on having it fixed.” Being well-versed in the art of manipulation and bribery, Alexander knew some would always twist under the heel of his boot. Stavros was greedy - as is everyone, but he was also proud - as is every Charan. Pride, unfortunately, had a tendency of linking itself to morals, and morals asked of you to be a good man, a true man - a saint, if you may. One couldn’t walk a block through Chara without seeing depictions of these saints, which suggested that there must also be sinners.

Stavros wanted desperately to be a saint, but he wasn’t. They stood here in a temple dedicated to these perfect, flawless beings, because Alexander needed the captain of Chrysantha’s police force to be perfectly aware of the fact that neither of them were welcome among the gods and goddesses of their world.

“What are you planning?”

Alexander glanced down at him.

“Whatever point is there in telling you? You’ll only get ideas, heroic and naive as you tend to be.”

“I’m not authorizing anything without full knowledge of the situation.”

Amusing.

“You have never, not once, had full knowledge of the situation when it comes to me and my dealings. Why start now?”

“I’m serious.”

“Trust me, so am I.” Alexander sighed. “Your stubbornness is exhausting.”

“At some point questions will be asked. Your sister’s activities are already attracting the attention of my superiors. They want to know why I do so little to limit you, and within long, they will surely suspect me and my officers of being on your payroll. I can’t say yes to everything. It won’t look good.”

“You are on our payroll.” Alexander clarified. He turned, faced Stavros, and leaned forebodingly over him with all of his considerable grace. “I recommend you look over your bank records at the end of the month.

You’ll notice we’re not bribing you to worry about our business.”

Stavros shrunk back ever so slightly, a reflex he quickly regretted - but it was too late. He’d already taken a step back, and Alexander was winning as usual.

“Must you speak so publicly?! There could be people listening.”

“If there are,” Alexander said, perfectly calm. “Trust that none would be surprised to find out Eleni has Costas Stavros in their pocket. The people adore us, we pay their bills when your lot do nothing to feed their children. It’s easy to turn a blind eye on bad men doing bad things when they’re the ones keeping your family alive.”

Alexander smiled, broad and friendly. “Keep the docks clear tomorrow night. That is all we need from you.”

He turned, pleasantly aware of the dramatic flow of his coattails, and strode down the line of marble saints, stopping briefly by the last one. Athina, the wise saint. He chuckled.

Dimman Mitt liv blir tomt och meningslöst Jag önskar att det kunde brännas Den tidiga marsmorgonen väntar inte Jag vet inte hur det ska kännas När solen går upp ligger jag kvar i natten Jag är bortglömd av er När ljus tänds och klockor börjar ringa blir mina andetag tyngre och jag orkar inte mer Jag går aldrig upp ur sängen längre Jag har slutat äta mat I dimman finns ingen kärlek Bara sorg och hat Ångern kryper sig på när stjärnorna försvinner Lögnerna kväver mig Jag vaknar kallsvettig från en feberdröm Jag blir aldrig av med dig

Elin Hägerland @elinsartwork på Instagram

Illustrationer - Hrafn Karlsson

Schillerskas bibliotek Kultur tips!

Rocio Ana-Maria Margareta Fernandez Intag en avslappnad och bekväm position, putsa glasögonen / krafsa bort skrufset ur ögonen /se till att du har något gott att äta och dricka och bege dig sen ut på en upptäcktsfärd runt via dessa tre länkar:

http://www.openculture.com/ - 1,500 onlinekurser från universitet, 1.150 filmer, 1.000 ljudböcker, 800 e-böcker och möjlighet att lära sig språk. Allt är gratis!

https://www.riksteatern.se/play/edda n - streama en spännande, poetisk och sällsam version av ”Den poetiska Eddan”.

Det är den prisbelönade dramatikern Jon Fosse som har gjort sin egen version av de nordiska och mytologiska texterna.

https://artsandculture.google.com/ allehanda kultur – muséer (du kan gå runt i dem och samla din egen konst), mat, mode, konst, roadtrips m.m. allt du vill se, uppleva och lite till.

Boktips: Skivvärlden (Discworld) är en fantasy/komedi-bokserie av den brittiske författaren Terry Pratchett.

Skivvärlden är en platt värld som balanserar på fyra elefanters ryggar, som i sin tur står på den enorma sköldpaddan Store A'Tuins rygg. Terry Pratchett blandar inspiration från bl.a.

Tolkien, Shakespeare och H.P. Lovecraft med sarkastiska paralleller med kulturella, politiska och vetenskapliga ämnen i vår nutid.

Serien består av 41 böcker, varav 25 blivit översatta till svenska. De kan läsas i ordning… eller inte .

Ett citat från ”A hat full of sky” Why do you go away? So that you can come back. So that you can see the place you came from with new eyes and extra colors. And the people there see you differently, too.

Coming back to where you started is not the same as never leaving.”

Pontus

BOKTIPS

Uppfriskande läsning!

Annika Norlin – mer känd under artistnamnen Säkert! och Hallo Saferide – har skrivt en läsvärd och underhållande bok med noveller av skilda slag.

Första novellen, Bekräftaren, handlar om en psykolog vars affärsmodell går ut på att cyniskt bara ge patienterna vad de vill ha istället för att försöka hjälpa dem. Sista novellen, Gå, är en lågmäld berättelse om en kvinna som förlorar sitt barn och bestämmer sig för att planslöst bara börja gå. Mellan dessa två texter bjuder Norlin på ganska ovanliga berättelser ur människors vardagslivs med sitt charmerande naivistiska språk och något svarta humor. Samlingens kanske roligaste novell, Kul för dig trist för mig, om en turné med ett punkband, tror jag inte lämnar någon med smilbanden riktade nedåt. ”En bra sak med Daya var att hon var ofattbart seg. Det skar sig så ljuvligt med resten av hennes person som verkade så perfekt lämpad för det moderna samhället.”

En ovanlig debut av en berättarglad och redan träffsäker författare.

Karriärister - se hit!

Vi vet att ni funderat mycket över vad som krävdes för en ämbetsmannakarriär i den persiska kultursfären på 1100-talet och därför vill vi tipsa om boken”Fyra skrifter” av Nizami Aruzi;). Boken är en slags instruktionsbok för en framgångsrik härskare och ger en unik inblick i tidens kulturella liv. Om du levt där på 1100-talet och planerade för din framtid hade du gjort klokt i satsa på något av dessa yrken: 1) SKRIVARE. Att behärska grammatik och retorik och förena ”språkets klarhet med argumentationens tyngd” var något som eftersöktes bland monarkerna.

2) DIKTARE. För att inspirera och förgöra politiska motståndare, men framför allt för att föreviga den egna ledarens bragder krävdes poetisk förmåga. Detta lärde du dig genom flitig övning samt utantillinlärning av många klassiska verk.

I det poetiska handlaget ingick också att visa prov på ”kultiverad värlsdvana vid sociala sammankomster och elegant esprit under högtidliga dryckeslag”.

3) ASTROLOG. Låter kanske lite ”utflippat”, men förutom att göra tvivelaktiga förutsägelser om allt från äktenskap till reslycka, så var deras arbete mer att likna vid vår tids astronomer och deras kunskaper om himlakroppar och stjärnors utseende och rörelser.

4) LÄKARE. Det låg naturligvis - då som nu - i allas intresse att förebygga och bota sjukdomar.

Läkekonstens uppgift ansågs dessutom vara den vetenskap som förskönar kroppen med en ”kraftig hårväxt, en ren hy, en god ande och ett friskt utseende”.

Nizami Aruzi föddes i det mytomspunna staden Samarkand och var hovförfattare under den ghuridiska dynastin i mer än fyrtiofem år.

18

Schillerskas Miljökompani presenterar

miljövänliga saker att göra och tänka på under coronatider Gör ditt egna plastfria glitter!

Använd salt eller socker + flytande karamellfärg, blanda och låt torkaBAM -färdigt! Ditt alldeles egna miljövänliga glitter.

Testa laga veganskt eller vegetariskt

Cy

kla

!

Läs en bok

Men låna den eller köp den på second hand!

Sänk inomhustemperaturen ...

Visste du att ungefär 40% av all energi som produceras i Sverige går till uppvärmning av byggnader?

visste du att det ... och släck Rensa din bästa du som individ lamporna garderob kan göra för och ge det du inte längre vill klimatet är att bli ha till second hand, eller sy vegan? Det minskar något nytt av det! utsläppen från livsmedel med över Plantera bi-vänliga 70%

blommor!

Ha picknick i ditt område och ta med dig skräpet och plasten därifrån.

Bi-vänliga blommor är fyllda av pollen och nektar! De går både att plantera i rabatt och kruka.

Kärleksört, röd solhatt, timjan, kungsmynta, gräslök och mejram är bara några exempel!

Häng ut kläderna i solen istället för att torktumla dem!

Utmana dig själv! hur lite plast kan du använda under en dag/en vecka/ en månad?

Bygg ett bihotell

Ett bihotell är enkelt att göra och bra för bina. Du behöver en träbit (minst 10 cm tjock) och en borrmaskin (3-10 mm borr). Borra 6- 10 cm djupa hål i träbiten, men borra inte igenom den. Sätt gärna ett finmaskigt hönsnät ca 5 cm framför hotellet så fåglar inte kommer åt bina.

Placera i söderläge.

Klart!

(Läs mer på raddabina.nu)

Gå ut och plocka skräp eller återv inn

Skippa produkter med minipärlor!

Behöver du duscha lika ofta?

du har ändå ing et bättre för dig

Häng upp skrynkliga kläder i badrummet medan du duschar

Mikropärlor är små "pärlor" av plast som finns i bland annat smink, tandkräm, kroppsskrubbar och schampon.

De sköljs ut i avloppsvattnet och hamnar i havet.

då ångas kläderna och du behöver inte stryka dem!

Planera din schyssta resa du ska göra när skippadetta flyg ochär all-inclusive. över Res, men gör det på ett klimatsmart sätt- det finns alternativ! (läs mer på schystresande.se)

Fixa en bivattnare!

Vi vet att det låter lite konstigt, men en bivattnare är superenkel att fixa och till stor hjälp för bina!

Fyll en pajform eller ett fat med vatten och lägg i puttekulor eller småsten. Ställ utomhusfärdigt! Nu kan bina dricka, utan risk för att drunkna.

Slottstrollet av Leo Rönnberg

I

Jag var slottstroll hos kung Karl XIV Johan. Min roll bestod uti att, bortsett från det stora ansvaret att göra Hans Majestät nöjd, verka som en slags riddare, bepansrad från topp till tå, som bevarar det förflutna. Många har av misstag, vid åsynen av mig, tagit mig för en hovnarr. Hovnarrens uppdrag är likaväl ädelt, men jag är en seriös individ, sanna mina ord, och min position i hovet är en som, enligt mina egna forskningar och enligt vad andra berättat för mig, inte förekommer i något annat rike.

En vacker förmiddag strövade jag runt i slottets korridorer. På grund av min anspråkslösa längd och därav låga vikt, som gör mina steg tysta, har man bett mig gå i klackar, för jag har förstått att det uppskattas när man hör var jag befinner mig. Klackarna är snidade i persisk kork, och trots att de stundom orsakar värk i lilltån så är jag stolt över att ha äran att bära dessa ståtliga klackar som höjer mig till en reslig och respektabel man. Jag var på väg till slottets kära bibliotek, där jag under min fritid eller under min avsaknad av uppgifter gärna befann mig. För att nå biblioteket var jag dock oundvikligen tvungen att passera den vackra prinsessans rum, sagornas prinsessa, vars närvaro fick mina tankar att fara i en oönskad flykt till oansvariga ämnen. Vissa dagar, när jag satt i biblioteket, tänkte jag – jag erkänner det med skam – ibland mer på prinsessan än på boken framför mig. Denna dag såg jag till att snabbt passera hennes dörr, trots att jag såg solskenet lockande glittra bakom de tunga gardinerna, solskenet som symboliserade denna fullständigt rena och oskuldsfulla prinsessa.

Efter att ha öppnat bibliotekets entré möttes jag av dess kontrast från prinsessans kammare: det lilla solsken som lyckades stråla förbi de purpurfärgade och meterlånga gardinerna belyste det stilla, svävande damm som fanns i salen. Jag lät min blick följa bibliotekets alla väggar och vrår, och fann i det vänstra hörnet, vid historieavdelningen, herr Jarl ståendes på stegen. Han hade på grund av sitt avlägsna men allt så kära släktband med Birger Jarl antagit detta efternamn. Vid universitet hade han för länge sedan, i sin ungdom, disputerat med sin avhandling om Birger Jarls inflytande på Gustaf III. Herr Jarl beskrev, enligt ett i mitt perspektiv sett något långdraget sätt, hur Gustaf III:s motstånd till högadeln och hans maktövertagande var i Birger Jarls sanna anda.

Herr Jarl var min främsta studiekamrat. Många gånger har vi kombinerat vår nyfikenhet då vi under långa nätter, i skenet av endast ett fåtal stearinljus, studerat Herodotos, Ceasars och Tacitus verk. Vad dagens studier skulle åstadkomma var mig obekant, då vi oftast i hast greps av

spontanitet, inte sällan orsakat av en av herr Jarls nya upptäckter. Han var, icke förvånansvärt, klädd i sin gråa med gyllene blommor dekorerade rock. Byxorna, som i knäet möttes av vita och vältvättade damasker, var i matchande färg med rocken. Helhetsimpressionen var den av djup vördnad och elegans, men, som så uppenbart, stöpt enligt modet från förra seklet. Jarl, som var äldre än kungen själv, hade en stark misstänksamhet, som vid vissa tillfällen angränsade till rent förakt, gentemot vår moderna tid och alla dess ideal. Till en början möttes hans konservativa inställning till vårt borgerliga mode med ett visst motstånd, men numera möts herrn av den största respekt. Det sägs att man i vissa kretsar rentav härmar Jarls mode, och i denna fråga har det diskuterats om det är med syfte att håna eller upphöja. Jarl har, med min förståelse, tagit fullt avstånd från frågan och dess medkommande diskussion.

Han steg ner från sin position framför bokhyllan och var försatt i en icke-kommunikativ dimma, fram till dess att han försiktigt placerade sina glasögon på ett avlastningsbord. När denna ritual var slutförd, för herr Jarl var en man som i högsta grad karaktäriserades av ritualer och traditioner, fann sig ett begynnande och slutligen fullkomligt leende i hans ansikte. Rynkorna förstärktes, näsan verkade tryckas ner en aning och hans buskiga polisonger trycktes ut som om de likt armar omfamnade min betraktande blick. Den värme som hans föråldrade ansikte utstrålade vittnade om en god kommande dag. Vi vandrade långsamt mot den gustavianska delen av biblioteket, där Jarl ämnade hämta några för dagens ändamål viktiga dokument. När mina persiska korkklackar trampade på den del av golvet som, istället för matta, täckets av en mörk fiskbensparkett, hördes ett gällt smällande, som till Jarls glädje snabbt övergick till tystnad. Vi tog höger och beträdde den gustavianska avdelningen. Den skiljde sig stort från resten av biblioteket i den mån att avdelningen var ljust inredd, och man lät solljuset infinna sig. Hos Jarl märkte jag en lättnades suck – han hade intagit sitt tempel. Att låta bevara avdelningen gustaviansk var självklart Jarls initiativ, och saknade preliminärt stöd, även från mitt parti. Även i detta fall var Jarls till synes övernaturliga tur och medgång – tala inte med honom om detta, för han kommer då hålla ett föredrag om människans predestinerade rationalitet och förnuft – segrat.

Efter att han funnit de önskade dokumenten ledde han mig återigen ut till bibliotekets huvudavdelning. Han tog åter sina glasögon, med ytterligare än lättnades suck, och berättade för mig att han i sina händer hade ett brev avsänt från Storbritannien. Innehållet förtrollade honom.

Jag såg hur han med iver läste, hur ögonbrynen höjdes för att sedan dras ihop, och hur tungan rymde ur munnen på honom för att fukta läpparna. Han öppnade munnen för att tala med mig, lät den hänga, och stängde den sedan samtidigt som han smekte sina polisonger. Tålamodigt väntade jag för att med stort intresse höra om brevets innehåll. Slutligen tycktes herr Jarl ha skapat en sammanfattning, och talade till mig. Han sade att enligt pålitliga källor från utlandet har en viss författare skrivit en bok vars prosa bryter mot litteraturens regler, och, enligt den spekulativa inspektionen och forskningen om författarens verk, kan påbörja en ny era. Jarls min utstrålade glädje, medan jag själv antog en viss passivitet eftersom dagens normer passar mig som slottstroll och ger mig särskilda privilegier som somliga mänskliga varelser ej kan njuta av. I slutet av brevet nämndes författarens namn – förnamnet var normandiskt, medan efternamnet var i en mer anglosaxisk stil – Charles Dickens.

II

Ryktena om dagens från utlandet sända upptäckt spred sig under eftermiddagen på slottet, och jag mottog nyheten att Hans Majestät lät kalla inte bara mig och herr Jarl till middag, utan även en erkänd medlem av Akademien, vars litterära kunskapar utövade auktoritet inom ämnet. Innan middagen lät jag mig infinna mig i min kammare, för att där bli påklädd av slottets tjänarinnor.

Man klädde mig i en marinblå frack som pryddes med olika ordensmärken, varav ett representerade Svea Rikes Slottstrollssamfund vari jag för närvarande var den enda medlemmen.

En näsduk togs fram, och man lät putsa ordensmärkena. Mitt hår, som hade en tendens att växa fritt och vilt lik en klätterranka, smörjdes in med parfymerat valfett. Med smidiga fingrar skapade man luftiga lockar i min inoljade frisyr. Avslutningen bestod av att man sprutade eau de cologne under min haka. Efter att med en blick i spegeln bekräftat min stolthet var jag redo för middagen.

Förrätten var just förtärd, och herr Carlström, akademimedlemmen, betraktade med nöje hur tjänarinnorna böjde sig in framför honom för att plocka upp de på förrätten serverade tallrikarna.

Denna entusiastiska och vigorösa man utnyttjade till fullo sin unika möjlighet att befinna sig i hovet. Hans rosiga kinder fylldes med färg likt ett mognande äpple; med stor upprymdhet deltog han i vårt sällskaps diskussion. Under vissa stunder verkade Carlström, utan vetskap därom, tala med sig själv, i tro i att sällskapet kvickt skulle besvara honom. Jarl var överlag tyst, men bidrog med ett fåtal alltjämt vältaliga och precisa infall. Hans Majestät var inte närvarande i diskussionen – han hade trots allt inkallat vårt sällskap för att med våra exceptionella kunskaper belysa honom, och med fokuserade ögon lät han sin blick vandra mellan de tre av oss, men av förståeliga skäl hade blicken en tendens att stanna på vår från Akademien inbjudna gäst.

Carlström, som sedan en kortare tid försjunkit i tystnad med huvudet vilande på knogarna, skred plötsligt framåt med underarmarna på bordet. Med inlevelse berättade han att han mot bakgrund av middagens diskussionsämne att han gärna läste Scott i sin ungdom, medan hans fru hade en böjenhet mot Wollstonecraft och övriga kvinnliga författare. Samtidigt gjorde han en spontan och vågad anmärkning, då han påpekade min och Jarls avsaknad av fruar. Jarl, som efter påhoppet svarade med enbart ett leende, fortsatte med att berätta att han under sin ungdom reste till Frankrike för att läsa Voltaire och Rousseau. Med mindre framgång hade han, i sin redan uppmärksammande avsaknad av fru och därmed barn, försökt tillämpa Émile på sin hundvalp. En dag då Jarl befann sig i sitt sommarresidens hade han med hunden på en promenad. Hunden, som han ingjutit med det skarpaste förnuft och väluppfostran, slet sig ur Jarls koppel, och den disträa herrn kunde inte annat göra än att se på hur hunden sprang till skogs. Detta ledde till att Jarl under en längre period besökte Europas främsta universitet, för att med professorer, teologer, kabbalister och ockultister försöka klargöra hundars inlärningsförmåga, disciplin och intellekt. Trots att denna forskning inte ledde till några konkreta förslag är Jarl än idag en stadig och evig försvarare av vetenskapen och empirismen.

Carlström, imponerad men ej därhän fullkomligt belåten med Jarls berättelse, förklarade att det protestantiska och goda borgarlivet var den bästa förutsättningen för en lyckad fostran, och att hängivelsen åt intellektets nöjen vilseleder från viktigheten i att med god mat, tobak, kvinnor och nöjen ägna sig åt kroppens välmående. Den asketiska medeltiden var sedan länge förbi, förklarade Carlström, och genom att in i minsta detalj lyssna på kroppens begär nås den sanna lyckan, som i sin tur leder till hurtig viljestyrka och sund balans. Hans aforismer följdes av ett högljutt skrattande varpå han i våra blickar sökte bekräftelse för sin levnadsglädje. Till Platons försvar svarade Jarl att själen föregår kroppen, och att vi endast i djup introspektion och inblick når sanningar. Carlström uttryckte sitt förakt mot filosofin med sin kärlek till den moderna romankonsten, vari livets verklighet i sanning skildrades, där livsöden resulterade i antingen tragedi eller komedi. Att betrakta livets mening, fortsatte Carlström, leder inte till något annat än att man missar den.

Skeptiskt men alltjämt lyssnande smekte Jarl sina polisonger, samtidigt som Carlström genom att föra huvudet bakåt och korslägga sina armar framhävde sin nyrakade, av fett omgivna, haka.

Sällskapet föll i tystnad, och den så heta diskussionen tog sin efterlängtade vila.

I sinom tid serverades middagen från silverfat, varefter vin hälldes upp i respektive personers kristallglas, bortsett från mig själv som på grund av min biologiska och fysiologiska avvikelse inte tål rusdryck. När tjänarinnorna avvek följde Carlström dem med sin blick, för att sedan snabbt ägna sig åt sin med rödvinssås serverade fasan. Han skar den möra fågeln i små munsbitar som han snabbt förtärde. Jarl, som efter kungens passiva tystnad förstod att han borde presentera ämnet som vi var kallade för, harklade sig och tog upp en välvikt lapp ur sin rock. Han sträckte på ryggen, höjde ena ögonbrynet och läste med stark röst upp det åstadkomna forskningsresultatet. Han inledde med bakgrunden bestående av hur man i Storbritannien, efter för allmänheten hemliga forskningar, diskuterat Charles Dickens nyaste roman. Man jämförde med allt från aktuella till ett halvt sekel gamla alster, studerade meningsuppbyggnad, dramaturgi och berättarkonst för att kunna fastställa sina upptäckter. Slutsatsen var den att den nämnda författaren, enligt Jarls professionella bedömning och Carlströms allmänbildade och beresta uppskattning, inledde en ny epok.

Jarl vek vaksamt ihop sin anteckning, och avslutade middagen med att berätta att vår tid var över, och att vi från och med nu inledde en ny epok.

III

Jag var på väg till biblioteket för att framför dess brasa läsa Gautier och Chateaubriand. Jag lämnade min kammare, följde korridoren, och nådde biblioteket, vars entré till min förundran var låst. Trots att ha tillkallat tjänare gick dörrarna inte upp, och när tjänarna hjälplöst lämnat mig stod jag i begrepp att återvända till min kammare. Då jag begav mig tillbaks såg jag att prinsessans dörr stod öppen, och jag kunde inte annat göra en att långsamt inträda hennes rum. I rummet kände jag

en svag bris, och märkte att fönstret var öppet; gardinerna svepte i vinden. Framför fönstret stod prinsessan själv, hennes långa blonda hår hängde ner från hennes rygg. I överensstämmelse med resten av rummet var hon klädd i vitt, och tycktes nästintill vara en integrerad del av de ljusa gardinerna. Jag betraktade resten av hennes rum, och fann att hennes säng var obäddad. I hast verkade hon att lämnat sin säng, för att vid fönstret söka efter något, möjligen åkallat enbart av hennes eget sinne. Prinsessan vände sig mot mig och såg på mig med ett oföränderligt ansiktsuttryck. Hennes framåtböjda huvud framhävde hennes stora, djuriska ögon och hennes tunna läppar.

Jag vaknade med andfåddhet och såg mig om i mitt rum i ett försök att orientera mig och fly mitt förvirrade tillstånd. I mörkret uttydde jag endast mitt skrivbord som framför det höga fönstret var belyst av månljus. Fullständig tystnad rådde, och det vore som om drömmen höll sig kvar i mitt nyvakna tillstånd, så som starka drömmar ibland gör. Den sista blicken prinsessan gav mig i min dröm skapade mig en uppmaning att kvickt lämna slottet. Hennes ögon ingöt en order likt en förbannelse över mig, vars verkan bestod i att fördriva mig från slottet för att då få svaret på min dröm. Jag följde denna intuitiva uppmaning, steg i mina tofflor och lämnade genast, efter att medfört ett tänt ljus, min kammare. Korriden var mörk och porträtten på de båda väggarna följde mig med dess blickar. De verkade bländade av skenet från ljuset, jag störde dem i deras eviga vila. Som besatt gick jag med snabba steg ut ur slottet.

Utomhus var det kallt, kylan tvang mig att dra upp min överrock över nacken. Med snabba steg vandrade jag i mörkret, allt längre från slottets trygga väggar. Jag gick längs med kajen, det stilla vattnet speglade sig i månljuset, och på vattnet seglade en ensam eka, troligtvis under kontroll av en själens sökare. Som besatt fortsatte jag framåt, utan vetskap om mitt mål därav. Jag huttrade och såg hur jag i min omgivning omringades av ljuset från barer, utanför vilka fyllebultarna i sina instabila kroppshållningar lutade bakåt, och snabbt därefter framåt. Med förakt passerade jag dem och vek in i en smal, illaluktande passage. En råtta, som med tanke på min egen storlek förekommer som extraordinärt skrämmande, skred framför mig. Jag kastade mig bakåt och började ifrågasätta min nattliga utfärd och dess natur. Passagen, som inte täcktes av månens sken, öppnades snart upp, och framför mig såg jag ett litet torg. Enligt min försiktiga vana att noggrant observera mina omgivningar lät jag blicken vandra från vänster till höger: torget angränsades av höga byggnader, vars fasader var målade i pastellfärger i gult, grått och rött. Två friska träd växte upp ur torgets mitt, och torgets marknad, som tagit sin sömn under natten, stod och väntade på att tidigt under morgonen vakna igen. Det var en ovan syn att skåda en annars så livligt plats helt utan människor, för tillfället infunnit endast av ett litet troll. Miljöerna var mig främmande då jag ytterst sällan lämnat slottet. Ett högburet kyrktorn, troligtvis det högsta i staden, tornade upp bakom byggnaderna, och den röst som kallat mig ut i natten befallde mig att gå till kyrkan.

Kyrkans port var till min förvåning inte låst, och tveksamt, efter att försäkrat mig om att jag inte var iakttagen, sträckte jag mig upp för att öppna porten. Långhuset och bänkarna var tomma, koret likaså. Endast jag och månljuset, som på grund av kyrkans fönster delades i vackra färger, befann oss här. Det slog mig hur kyrkans interiör liknade slottets bibliotek, och hur samma typ av damm svävade in och ut i skenet från dess höga, blyinfattade fönster. Samma känsla av vördnad infann sig, och jag föreställde mig hur jag var på väg in i biblioteket. Prinsessans kammare

skulle ligga till vänster; där fann jag en smal och liten dörr, passande för min storlek, som jag begav mig mot. Inte heller den var låst, och när jag öppnade den fann jag att den ledde upp till en slingrande trappa. Jag följde trappan, men begränsades av mörkret. Slutligen, efter att med alla mina lemmar säkrat mina steg, nådde jag trappans slut. Jag möttes av ännu en liten dörr, som ledde mig till en plattform framför en öppning. Jag såg staden, hur vattnet omfamnade den, och hur ett fåtal brinnande ljus belyste ytorna nedanför mig. Slottet, som på grund av dess storlek var utmärkande, hade ett belyst rum. Jag ansträngde mig för att se det i detalj, och upptäckte att ett fönster var öppet. I fönstret stod prinsessan och såg rakt på mig med sina djuriska ögon.

IV

James Nestor Bloomfields dagbok från sitt rum i Trinity College, Dublin, den 20 oktober 1932.

Hela året har jag ägnat mig åt studerandet av detta nordiska fenomen. Under mitt arbete har en märklig företeelse intagit mitt medvetande. Det vore som om jag, i klar koppling till mina studier, särskiljer mig och inte låter mig beblandas med mina medmänniskor, som om slottstrollets själ tagit över mig och berusat mig. Jag sitter framför alla dokument jag insamlat, utdrag ur dagböcker, vetenskapliga undersökningar av fenomenet, samt en kopia av ett kopparstick av självaste slottstrollet, den enda existerande avbildningen av varelsen. Liten och rund står han i kungliga miljöer, klädd i dåtidens kläder. Kopparsticket, vars teknik medför begränsningar, visar med nöd och näppe slottstrollets verkliga utseende. Hans yviga hår är klart framträdande, men hans ansiktsdrag förblir ett mysterium, delvis på grund av kopparstickets ålder och dåliga skick.

Ur hans dagböcker har jag fått reda på att han lät sig mätas av sin excentriska kamrat, en geriatrisk forskare. Mätresultaten, skrivna i kol, är utsuddade och jag kan endast tyda ”… fot.”

Det är svårt att uppskatta hans längd - panelerna är i slott i regel höga, vilket inte underlättar mitt försök att uppskatta hans längd. I kopparsticket syns en byrå, vars höjd är ungefär detsamma som slottstrollet. Kungliga byråer är likaväl dem oftast större och mäktigare än vanliga husmansbyråer.

Vidare bör nämnas slottstrollet omänskliga förmågor. Enligt hans dagbok får vi veta att hans kära bibliotek angränsade till ett rum bebott av en prinsessa. Det verkar som att en prinsessa faktiskt har bott i rummet en gång i tiden, men jag har svårt att få det att stämma överens kronologiskt med slottstrollets livstid: kung Karl XIV Johan hade inga döttrar. Den enda förklaringen jag kan finna är att slottstrollet såg en av de otaliga prinsessor som innan den nuvarande franska dynastin levt i slottet – inga andra samtida källor nämner denna blonda prinsessa, den verkar bara ha existerat i slottstrollets sinne.

Slottstrollet frånfälle är likaväl det höljt i mystik och undran. Man fann honom högst upp i det främsta av stadens kyrktorn, försatt i en djup sömn. Trots flera försök kunde man inte väcka honom, och han fördes kvickt tillbaka till slottet, efterföljd av en stor skara nyfikna beskådare.

Vakter avskilde honom från pöbeln, och när han väl nått slottet visade sig till synes en förbättring.

Han andades stadigt och rörde stundom på sina fingrar, men var alltjämt fortfarande satt i ett tillstånd av sömn. De kommande dagarna lät man honom vila i den mjukaste av slottets sängar, omgiven av uppfriskande örter och under ständig bevakning. Man droppade orientaliska oljor i hans ansikte, smorde in hans händer och bytte varje dag lakan. Varje eftermiddag öppnade man hans mun för att låta honom svälja ett skedmått vanilj med honung. Slutligen lät man inkalla en präst, trots att slottstrollet enligt min egen mening aldrig befattade sig med någon religion.

Slottstrollet vaknade aldrig ur sin vila, men trots detta lät man honom ligga kvar i sängen, till dess att han förbereddes för sin begravning. Hans hår, som under dvalans intensitet rufsats till av svett, borstades och tvättades.

Redan följande dag var han begraven, sörjd av hovet. Allmänheten fick aldrig reda på hans frånfälle; under hela hans livstid hade de avskärmats från hans existens, och man hade varit noggrann med att låta honom stanna i slottet. Det sistnämnda tycks vara försvarbart, då hans mystiska utflykt utanför slottet i slutändan orsakade hans död. Hans officiella dödsorsak fastställdes inte - det är viktigt att poängtera avsaknaden av kunskap om trolls kroppsliga hälsa och uppbyggnad. Jag vet inte om jag själv har blivit något klokare av denna vansinniga sysselsättning. Trots de långa nätter jag spenderat vid mitt skrivbord går det inte att komma fram varken till slottstrollet födelse eller död. Inga källor anger var han föddes, vilket år han föddes och hur han hamnade i slottet. Hans död är, som redan nämnt, även den oförklarlig. Jag är rädd att berättelsen om slottstrollet aldrig kommer få sin förklaring.

Vem är du på kulturdagen Baserat på ditt stjärntecken

Väduren Springer från rum till rum för att se vem som har bäst fika.

21/3 - 19/4

Tvillingar Ensam varg, du går lite hit och dit för att se vart vinden tar dig.

21/5 21/6

Lejonet Vinnarskallen, du deltar i 23/7 - 22/8 rummens tävlingar och ser till att du vinner den lilla chipspåsen.

Vågen Går till filmrummet för att se Grease för 100:de gången.

23/9 - 22/10

Skytten Du är är på konstvandring med Bengt.

22/11 - 21/12

Vattumannen Du spenderar dagen sittandes på fjärde våningen och stickar eller virkar med Rebecka.

20/1 - 18/2

Z O D I A K

Oxen 20/4 - 20/5

Du är medlem i någon förening och springer fram och tillbaka för att lösa problem

Kräftan 22/6 - 22/7

Du går till aulan med några kompisar för att leka med pianot eller mikrofonen

Jungfru 23/8 - 22/9

Håller i vernissage, i ditt egna rum ställer du upp dina bästa verk för eleverna att skåda.

Skorpionen 23/10 - 21/11

Lyckas smyga in i personalrummet och ta en bulle.

Stenbocken 22/12 - 19/1

Sitter i ett hörn i korridorren med kompisar och spelar Minecraft.

Fiskarna 19/2 - 20/3

Du skolkar, du spelar rollen bäst som 2 cool 4 school.

LÄRARCITAT “You seriously deserve a swift kick in the crotch" - engelskalärare

"Kan ni inte gå ut lite snabbare så jag får röka."

- Mattelärare

"Är det någon i klassen som vet vad en incel är?"

- Svenskalärare

"Jag älskar att roasta mina elever, det är en av de största kvalitéerna jag har som lärare "Ett problem med att vara lärare... - historielärare det är att man inte får dricka konjak om dagarna."

"Du är inte lika dum som du ser ut" - Historielärare - naturlärare "Man blir nästan självmordsbenägen när man rättar era prov."

- Lärare i ledarskap och organisation.

"Jag har samma mejl som alla andra idioter på den här skolan" - Estetlärare "Karl Marx - min stilikon" - Historielärare "Jag skulle vilja strypa dig" - Naturlärare

"Släng snoppen i sjön."

- svensklärare

"Jag var på en halloweenfest & då var jag utklädd till en sexig pensionär. Jag hörde på radion att man skulle vara sexig..."

- Mattelärare

"De som suttit i bilarna måste ha bajsat i byxorna!"

- ia-lärare

"Det är viktigt att ha ord och meningar i en bok, det är bra om man ska läsa den."

- Svensklärare

"Jag säger förlåt till mattan när jag snubblar på den ibland."

- Skrivandelärare