Nr 80 - Lycka

♥ Redaktion ♥ Ansvarig utgivare: Emelie Engström

Chefredaktörer: Tringa Gashi & Simone Norberg, HU2KU

Illustratör: Emma Gustafsson, ES2BD

Kulturskribenter: Acke Holmberg, HU2KU & Einar Algotsson Huss, SA3C

Fotograf: Lisa Norgren, HU2KU

Illustratör & serietecknare: Bianca Casco, ES2BF

INNEHÅLLSFÖRTECKNING NR 80

Framsideillustration: Lisa Norgren & Simone Norberg 1. Redaktionssida 2. Innehållsförteckning 3. Ledare Simone Norberg 4. Inför mars månad Elsa Rohlén 5. Konsten att vara lycklig fastän allt annat i ens liv inte nödvändigtvis är bra Josephine Bihl 6. Vad är temat?

7. Simhallar och gluggar Tringa 8. Illustration Bianca Casco 9. Vad är lycka? Moa Ryman 10. Iris Apfel 11. Serie om lycka Moa Ryman 12. Vadå varför har män inte en internationell mansdag? Bianca Casco 13. Diktsida Emmakarin Hallheden 15. Lycka har många betydelser Alaska 16. Lärarcitat + information 17. Baksideillustration Emma Gustafsson

Ledare Om jag skulle skriva en lista över de tio saker som skrämmer mig mest i hela världen så skulle pengar ligga någonstans vid toppen. För några år sen var det något av det bästa jag visste.

Jag tyckte att det var en helt fantastisk känsla att gå i affärer och drömma sig bort till någon slags eftervärld av konsumtion. Komma hem från de ovanliga gå-på-stan-dagarna med någon kasse som jag sedan omsorgsfullt packade upp; radade upp mina nyinköpta prylar på sängen; snyggt och prydligt. Jag minns att jag kunde titta på dem i evigheter och känna mig så otroligt nöjd. Samtidigt kom rädslan om att tröttna på sakerna; känslan som verkade smyga sig på snabbare och snabbare för var år som gick. Ett tag spelade det knappt någon roll vad det var jag köpte eller ifall det ens hade ett syfte, jag bara helt enkelt gillade känslan av utbytet mellan kontanter och något materiellt. Som att känna sig euforisk över ett mjölkpaket.

Pengar var fortfarande något nytt för mig som jag nog inte riktigt förstod mig på; jag bara visste att det var något spännande och statusfrämjande. För samtidigt som min konsumtionshets ägde rum satt jag ständigt och oroade mig över att aldrig någonsin få en bra framtid ifall jag inte lyckades tjäna pengar. Detta var under samma period som jag för första gången i mitt liv började träffa jämnåriga kompisar med rika föräldrar. Sådana föräldrar som ägde hus, häst och hade kaklade badrum utan att ens verka reflektera över det. De kunde alltid bjuda på mat och jag såg hur de gav sina ungar enorma summor fickpengar som jag sen chockerat berättade om för andra. Familjerna verkade så glada och deras barn var alltid så vackra. Innerst inne var jag övertygad om att det krävdes cash för att må så bra som dem.

Jag ville ha allt det där; var som besatt. Ville riva bort alla fula linoliummattor i min lägenhet och fylla skafferiet av matvaror som inte bara var goda utan även fina. Jag ville ha lyx och fina kläder, ekologiska blommiga kartongförpackningar med linser och kikärtor; syltburkar som inte skrek Eldorado. Det värsta med pengar var att jag var så ledsen och orolig över det. Jag som tolvåring hade redan hört talas om bostadsbristen och allt det där, och allt jag kunde säga var: Menar ni att jag aldrig någonsin kommer kunna flytta hemifrån utan att köpa en lägenhet? Vuxna svarade: jo, såklart du kommer. Jag minns att min mormor berättade om sin första majornalägenhet, enkel att få, billigt och bra. Och jag sa: Hur vet ni det? Det är inte 1971 längre; allt är ju dyrt nu.

Jag trodde att jag skulle bli lycklig av att verka lyckad. Hundralappar och långa ögonfransar, pojkvänner och platt mage; allt kommer lösa sig då. Ingen kommer någonsin att gilla mig om jag inte har allt på samma gång, och jag kommer aldrig gilla mig själv om ingen annan gillar mig.

Det har förändrats nu. Den svindlande tanken på att hela vår värld styrs av en ekonomisk drivkraft gör mig så jävla rädd. Tanken på att någonsin arbeta med någonting som ska vara vinstdrivande ger mig rysningar, att ens ha ett eget företag där man ständigt behöver tänka strategiskt för att det ska gynna en själv känns helt sjukt. Vi kan ju även diskutera det där med att någon någonstans äger mer pengar i fickan just nu än vad 100 andra personer knappt kommer tjäna ihop totalt under sin livstid. Över halva sveriges befolkning röstar blått; över halva sveriges befolkning tänker mer på pengar än på andras välmående. Det är obehagligt att världen är så äckligt kapitalistisk och att så många människor dagligen tjänar pengar på andras bekostad. För vadå? För att bli lyckliga?

Jag blir så jävla rädd när jag tänker på allt det här men som mest ledsen blir jag när jag tänker på mig själv som tolvåring. Hur jag var övertygad om hur pengar ledde till status som i sin tur ledde till lycka. Hur jag radade upp kläderna på sängen och kände mig nöjd med mig själv. Jag blir så jävla rädd när jag tänker på hur jag tänkte då: Snart har du pengar, snart kommer du må bra.

Simone Norberg, HU2KU

inför mars månad Mjuka kattassar Vi är i alla fall inte på planeten Mars Det är ljust till klockan sex, nästan i alla fall Semlor Drömmar om Berlin Fruktdrinken Dylan på Bar Foxx Popcorn på en onsdagskväll En smula vårsol Bokrean Schlagerfinal (oavsett vad man tycker är det en anledning att ha fest, right?)

Bandsläpp inför sommarens festivaler Man kan springa utan att det blir alldeles för svettigt Våren kommer väl, den också Kyssar Pannkaksfrukostar Åka nattbuss och hålla handen Studenten närmar sig (för oss alla) Nytvättade lakan Euforin över två timmars sol leder till att alla uteserveringar åker ut igen Jeansjackor Stjärnstoft, galaxer och vintergatan Det är en otrolig värld vi har Vi, små astronauter i solsystemet får göra så gott vi kan Och oavsett om vi verkligen har betydelse Eller bara är en axelryckning i universum Så löser det sig rätt bra Vi är här NU Så för oss spelar vi roll Men att samtidigt bara vara en pust i vinden Är en himla befriande tanke En har ju tillräckligt med ansvar som det är Oavsett vad, så äsch Vem du än är, försök bara göra ditt bästa Med vad du har och vad det gäller Och inte trampa på andra hela tiden Så tror jag att tillvaron och mars och världen Till sist ordnar sig Ganska så bra.

Elsa Rohlén, SA2C

Konsten att vara lycklig fastän allt annat i ens liv inte nödvändigtvis är bra Häromdagen kunde jag genuint säga att jag var lycklig. Jag hade lagt ner otroligt mycket arbete på att plugga till ett prov jag hade i matte och lyckligtvis blev jag godkänd, ja, till och med mer än godkänt, jag fick ett D. Lyckorus strömmade genom kroppen och jag tänkte om och om igen hur glad jag var, som inte skippade hela provet på grund av osäkerhet huruvida jag verkligen kunde klara det. Denna lycka höll sig dock inte så länge.

Redan nästa lektion skulle man förbereda ett projektarbete som skulle redovisas bara någon vecka senare. Och SÅ fort var jag på ruta ett igen. Är det såhär det är att gå i skolan? Man pluggar och pluggar inför prov för att för en stund känna lite inre frid och lycka, för att sedan börja hetsa upp sig kring alla andra saker man inte har gjort än. Jag förstår att ett prov betyder mer än att bara vara glad när det gått bra (eller möjligtvis glad över att det bara är över). Att prestera bra på ett prov leder till ett bra betyg vilket leder till en bra utbildning, pengar och familj, eller hur? Men hur roligt är det egentligen att få bra betyg när man inte kan glädjas över det?

Det finns ju så mycket skit i världen. Hur kan jag vara glad över att vi ska äta oxfilé hemma, när människor med andra levnadsvillkor svälter? Hur kan jag vara glad över att skolan är slut för dagen när jag vet att jag ändå börjar klockan åtta dagen därpå?

För mig gick det till och med så långt att jag fick ångest fredag kväll för att jag visste att det snart skulle bli måndag igen. Ni hör ju, detta är alltså jag för två år sedan?! Det tog ett tag för mig att inse vart jag hamnat, det tog tid för mig att inse att det nog inte är meningen att det ska vara såhär. Så vad gjorde jag? Jag blev medveten om hur jag tänkte. Numera fokuserar jag på en sak i skolan! Tidigare såg jag istället alla läxor som en hög med “att göra saker”. Idag uppskattar jag varenda litet prov som går bra och varje inlämning jag skickar in. Jag ger rum åt lyckan och begränsar den olycka jag tidigare låtit regera min hjärna.

Sen hände allt så fort, inom loppet av några veckor var jag gladare, mer framåt inför att göra arbeten och njöt av att äta god mat utan att få dåligt samvete. Jag kan nu i efterhand säga att tack vare mitt nya sätt att tänka, känner jag mig som en lyckligare och nöjdare människa än jag var innan!

Konsten att vara lycklig fastän allt annat i ens liv inte nödvändigtvis är bra, såg jag innan som något omöjligt och nu är det min verklighet. Åh vad jag är glad över det.

Josephine Bihl, ES2T

Hela jag skakar precis nu och all tid för det enda jag tänker på är simhallar gluggar tjejer rödvinsläppar rymma och femhundra andra klyschor som inte går att bli av med.

Minns du i somras, när jag skrev till dig om att aldrig aldrig aldrig falla för ett fb-hjärta? För vadå, sådana betyder ju ingenting. Men nu faller jag så himla hårt. Och i magen flaxar en miljonmiljaders pastafjärilar.

Någon dag senare ligger jag platt mot golvet och känner ingenting. Fan jag vet så lite och det enda som är säkert är att jag vill för mycket.

För mycket klättra i berg och simma. För mycket sitta i ditt fönster, helst naken och med en katt i famnen. För mycket öar och havsvyer. Men tankarna gör mig så lätt, lycklig. Äsch.

Text: Tringa Illustration: Simone Norberg, HU2KU

Vad är lycka? Att vara lycklig? Är det att lyckas i

livet? Eller att hela tiden må bra? Eller att ofta må bra men kanske inte precis hela tiden?

Jag har funderat på vad lycka är för något. Den är svår att identifiera. Alla känner ju lycka vid olika tillfällen och det finns olika sorters lycka. Vardagslyckan med alla de där småsakerna. För mig är det en avokadomacka och en kopp te på kvällen framför något bra TV-program.

Så finns det den där andra lyckan, den som är lite ovanligare, som dyker upp när jag t.ex. går på en konsert med min favoritartist. Eller lyckan som sprider sig när veckan äntligen är slut och det är helg! Är det förresten lycka? Eller bara glädje? Fast om en känner glädje under en viss tidsperiod i livet, övergår det till lycka då? Jag har nog svårt att skilja på lycka och glädje. ”Åh, den där dagen var den lyckligaste i mitt liv!” När jag tänker på den meningen så tycker jag att det är ganska svårt att komma på när en var som lyckligast. Eller inte. Ett tillfälle som jag aldrig kommer glömma var när jag såg mitt favoritband i Stockholm som 15-åring. 18 mars 2011, det är snart tre år sedan. Och ja, det var ett av de tillfällen då jag har varit som lyckligast. Det vet jag. Men hur vet jag det? Äsch det har jag egentligen ingen aning om, eller jo, kanske för att jag i flera års tid har haft nästan alla mina väggar tapetserade med bandaffischer. Eller för att jag har skrivit om det där tillfället på typ alla nationella prov, både på svenska och engelska, under flera års tid. Tur att en inte ska skriva så mycket eget påhittat i matte för då hade jag nog återigen berättat om min konsertupplevelse, fast på mattespråk. Jo jag mådde oerhört bra den kvällen men också fruktansvärt dåligt, jag hade ju så stora förväntningar på det hela. Hur som helst, det gick bra, det var oslagbart.

Men den där konserten var ju bara ett tillfälle då var allt toppen, hur vet en att en är lycklig då? Och måste en vara lycklig? Enligt media är det viktigt, som Annika Norlin sjunger i Säkert!-låten Ditt Kvarter: ”Elle, när ska det bli inne att vara som jag? Blek och feg och sävlig och lat. Jag har köpt varje nummer sen -96 men det som fortfarande gäller är vacker och lycklig och just nu, kjol med särskilda veck.” Skönhet och lycka, de hör alltså ihop.

Betyder det att vi som inte har den där skönheten, aldrig kommer att bli lyckliga?

Haha nej, så kan det omöjligt vara. Fast om det är så, då har jag fått min förklaring.

Moa Ryman, ES2BFA

Iris Apfel Iris Apfel Iris Apfel Iris Apfel Iris Ap

sirI lefpA sirI lefpA sirI lefpA sirI lefpA sirI lef

Lycka har många betydelser, i både stora och små mått:

Hångel i regnet, att se sitt syskon öppna ögonen för första gången, sluta upp med det man håller på med för att hitta punkten där solskenet äntligen når en, hitta tillbaka till den man aldrig slutade älska, vakna upp av sina vänners skratt, måla naglarna röda till en nyfunnen artist, tänka ut alla de främmande resor man ska göra i framtiden, hångla på dansgolvet till Avicii, se sig själv bli starkare och självsäkrare, ta tag i de bekymmer som hållit en nere för en längre tid, släppa bekymren och gå vidare, få en större tårtbit än sin storasyster, nyfunna vänner, delade skratt.

Lycka har många betydelser, i stora och små mått.

Jag vill tro att min största lycka är att jag fortfarande letar efter den och alltid finner den när jag tänker tillbaka eller framåt. Jag vill tro att lyckan aldrig kommer att lämna mig, om jag inte själv väljer att sluta se den. Lycka är vad du själv väljer att den ska vara. Lyckan är din.

Text: Alaska Illustration: Emma Gustafsson, ES2BF

lärarcitat

INFORMATION

“Surrar det i era bikupor?”

-Psykologilärare

west pride

West Pride är Göteborgs årliga kulturfestival som anordnas den 28e maj för att uppmärksamma HBTQ“Han led som den romantiker han var. Och så var han ful och frågor. Ett förslag från några elever är att som enad skola gå Regnbågluktade illa” sparaden för att tillsammans ta ställn- Svensklärare ing! Isåfall behövs visat intresse från fler elever. Intresserad? Hör av dig till “Du är inte Stefan Löfven” kontaktperson Jasmine -Psykologilärare Norrman på jasmine.norrman@gmail.

“Den här lilla snoppen, är det Italien?”

- Lärare i kultur- och idéhistoria månadens genusfail “Att läsa henne... Kafka framstår som Kalle Anka” - Svensklärare om Elfriede Jelinek

“Slåss med handväskan, ja absolut! En sådan tant tänker jag Har din lärare eller kollega sagt något bli” klantigt igen? Något som fått ditt - Lärare i kommunikation PK-hjärta att gå i bitar? Några stereoptypiska, ont-i-bröstet-och-slå-sig“Den här skolan är ett levande Pirate Bay” för-pannan-aktiga yttranden som rör -Historielärare kön och normer? Ord som får dig att längta tills våra femtiotalistlärarares “Du är inte unik på något sätt, tänk på det” pension?

-Lärare i Psykologi Skicka det då till oss! Samma gäller “Det är en film med den där Jenny Depp” här, antingen en lapp i brevlådan eller -Svenskalärare angående Sleepy Hollow till ovanstående mejladress! Märk mejlet med “Genusfail”.

diktsidorna Ifall någon vill bidra med dikter till Schilldringars diktsidor är det bara att mejla dem till lillhallheden@hotmail.com!

Facebook Erbjudanden och dyligt finnes ej, men ifall du enkelt vill ha koll på när nästa tidning släpps så kan man alltid gilla Schilldringar på facebook.

Baksidans illustration: Emma Gustafsson, ES2BF