6. Modeller för byggrätt

En abstrakt modell som BZO ger möjligheter till ekonomisk styrning, samtidigt som den givna byggrätten gör det enklare för mindre aktörer att etablera sig då man inte behöver driva en planprocess från start till mål. Vilket kraftigt reducerar tröskeleffekter i form av ackumulerade risker genom kapitalbindning.

5. Modeller för byggrätt

I detta avsnitt analyserar och diskuterar vi mer teoretiskt de processer och mekanismer som vi menar den schweiziska och svenska konstruktionen av byggrätt ger upphov till. Utifrån dessa resonemang utvecklar vi sedan steg för steg en skiss för hur en möjlig byggrätt i Sverige skulle kunna utvecklas.

Principer och utgångspunkter för en ny byggrätt:

Abstraktion och mätbarhet

Som vi tagit upp tidigare har praxis i den svenska byggrätten utvecklat sig i riktning mot det alltmer specifika – delvis också emot lagstiftarens intentioner. Vi ser några fundamentala problem i detta – i synnerhet i ljuset av den bostadskris vi nu står inför. Det ena problemet är de risker en alltför specifik byggrätt för med sig. Med högre risker minskar investeringsviljan och färre bostäder börjar byggas. Det andra är effektivitetsfrågan. Ska vi producera fler bostäder måste vi också producera fler byggrätter. Det tar tid och resurser för våra stadsbyggnadskontor att hålla en så hög detaljering i planprocessen och personresurser är en bristvara redan idag.

Genom högre abstraktionsgrad i byggrätterna kan dessa effekter mildras. Har vi tydliga kriterier som är mätbara kan vi också räkna med att mycket arbete kan underlättas med allt kraftfullare datorverktyg och algoritmer. Utmaningen är att samtidigt finna verktyg som värnar de viktiga gestaltningsfrågorna.

Öppen vs sluten process

Processer kan vara öppna och de kan vara slutna och allting däremellan. En sluten process är en process där vi i någon mån vet slutresultatet. En sluten process är kontrollerad, en öppen dynamisk. Risken med slutna processer är att även om allt det processen syftade till blir genomfört enligt de i starten givna önskemålen så är resultatet inte längre det vi önskar. Öppna processer är svåra att helt förutsäga – men enklare att påverka.

Givet att planprocessen också har en rad formella procedurer som skall uppfyllas enligt lag är planprocessen av tradition mer av en sluten process. I en föränderlig omvärld finns det dock stora vinster i att försöka öppna upp processen. Och med styrmedel som är tillräckligt kraftfulla bör det också vara möjligt att gå steg i denna riktning och ändå ha en tillfredställande kontroll.

Processer som löper under lång tid med hög grad av slutenhet, bygger upp stora risker om omvärlden förändras. Att bygga stad som en helt sluten process är alltså en ganska dålig idé. Samtidigt vill vi inte ha en kravlös process – tvärtom. Hur ställa krav i en öppen process?

Viktade respektive generella krav

I Sverige finns en stark tradition av generella lösningar. Vi kan gå så långt som att säga att hela det svenska välfärdsstaten bygger på just generella konstruktioner – allt från barnbidrag till älderomsorg – det ska vara lika – lika för alla. Storskaliga (industriella) reformer har rullats ut över landet och bäddat in oss i en av världens tryggaste och samtidigt mest konkurrenskraftiga samhällen. Detta har på många plan tjänat oss väl.

På motsvarande sätt ser det ut i plan – och byggregleringen. Den är i hög grad anpassad villkoren för det storskaliga industriella. Genom att centralt ange en “standard” har vi steg för steg kunnat höja den generella nivån i landet, här är miljonprogrammet ett tydligt exempel. Dock är standard och kvalité olika storheter samtidigt som arkitektur och stadsbyggnad är högst konstextuella föréetelser.

Också idag, trettio år efter den statliga bostadspolitikens avveckling, är lagstiftningen starkt präglad av det industriella centralistiska perspektivet. BBRställer exempelvis samma krav för nybyggnad i norrlands inland som i Stockholms innerstad (om vi bortser från dimensionering för snölaster). Ändå är de marknadsekonomiska förutsättningarna mycket olika.

Att ställa krav på byggherren är därför en central uppgift för staden. Kraven måste i ett marknadsekonomiskt system vara viktade mot vad marknaden är beredd att betala för slutprodukten. På en marknad med sådana extrema asymmetrier som bostadsmarknaden i exempelvis Stockholm är detta extra viktigt. Ställs för låga krav är risken att byggherren gör stora övervinster samtidigt som det byggda resultatet inte når den kvalité det annars skulle kunna – vilket kan leda till senare kostnader.

Att ställa alltför höga krav kan omvänt göra det så dyrt att en byggherre helt enkelt avstår från att bygga då denne bedömer att vinsten blir för liten. Ekonomisk styrning i en marknadsekonomisk planprocess är allstå fundamental. Vill vi, som vi föreslår – utveckla möjligheten till öppnare processer blir principen om viktade krav än mer central.

Jämförbarhet

Som en följd av övriga principer kommer en princip om jämförbarhet. Med ökad abstraktion och mätbarhet blir byggrätterna också lättare jämförbara. Vi kan därmed utveckla mer exakt viktning vad gäller krav. Alla andra byggrätter ger oss kunskap om hur väl kraven är viktade. För byggherren blir det också tydligare vad som är ett rimligt pris för en enkel byggrätt – en förutsättning för en välfungerande marknad.

Kriterier – tillämpbara och mätbara – för en god hållbar arkitektur och stadsbyggnad

Nu har vi diskuterat några centrala utgångspunkter för byggrätten och de processer den genererar. Vad vi också behöver är centrala begrepp för hur vi kan bedömma resultatet som processerna syftar till.

Att finna abstrakta mätbara kriterier för god arkitektur är sannolikt en omöjlighet. Vad som precist ger arkitektur kvalité är en minst sagt omdiskuterad fråga och att dessutom hoppas att de ska kunna mätas (så att de kan appliceras

i en formalistisk detaljplaneprocess) är en smula förmätet. Vi menar däremot att vi kan hitta viktiga förutsättningar för att kvalité ska kunna skapas. Här är de kriterier vi kommit fram till.

Rumslig variation och tydligt definierade rum.

Bilden nedan, Nolli kartan som avbildar staden Rom, där gator och offentliga rum är återgivna i vitt medan byggnadsstrukturer, och privata rum återges i svart. Det kartan kommunicerar så tydligt och vad den blivit så känd för är just den rikedom av rumslig variation som vi kan se i det antika och medeltida lagren av Roms stadsstruktur.

Nolli kartan – utsnitt av antika Rom.

Här ser vi hur små smala gränder plötsligt mynnar ut i ett större torg och platser. I anslutning hittar vi ett antikt tempel eller en renässanskyrka. Att vandra runt i en stad som Rom är en i sanning en rumslig upplevelse. Rummen har tydliga gränser men är sammankopplade i en kontinuerlig struktur, och genom dess tydliga gränser får vi hela tiden en återkoppling till den mänskliga skalan. Vi menar att samma synsätt kan appliceras på en individuell fastighet och byggnad. Och det är i högsta grad mätbart.

Socialt imperativ

En rumslig variation på byggnadsnivå kan också innebära ett socialt imperativ. Genom att ge incentive till olika lägenhetestyper inom samma byggnad finns förutsättningar för en bredare social spridning bland de boende. När vi bygger i befintliga områden kan detta också fungera som en Pull-faktor. Genom att mindre attraktiva områden kompletteras med något som har tillräcklig attraktionsfaktor för att locka andra socialgrupper till området kan arkitekturen fungera som ett medel för att bryta ett områdes stigma.

Exempel på rumslig strukturell variation tillämpat på individuell byggnad. Här Le Corbusier – Shodan House.

Ljus och rymd

En central kvalité i boendet är goda dagsljusförhållanden. Att överföra detta till en abstrakt mätbar storhet kan man tänka sig flera vägar till. Men en bra tumregel är att storleken på en byggnads fönster står i direkt proportion till storleken på dess volym. Exakt hur mycket ljus som kommer in beror naturligtvis på väderstreck och placering. En meningsfull parameter skulle vara storleken av ett våningsplans fönsterarea i relation till våningsplanets yta.

Storleken på en byggnads fönster har också andra värden. En byggnad med upplysta fönster skapar en större känsla av trygghet än en sluten fasad. Att stora fönster också kan vara attraktiva ur en estetisk och arkitektonisk synvinkel är heller inte något nytt. Fönsterstorlekar har också stor betydelse för energibalansen i en byggnad. Stora fönster i relation till byggnadens area innebär ofta extra kostnader i form av kraftigare ventilationssystem och olika former av solskydd. Att tidigt få grepp om fönsterstorlekar är viktigt både för att beräkna en byggnads energiprestanda samt den totala produktionskostnaden. Genom krav på fönsterstorlekar i relation till byggnadens areor kan många motstridiga parametrar balanseras. Därför ser vi ofta denna relation som kriterie i miljöklassning av byggnader – vi menar att detta skulle kunna lyftas upp som ett kriterium också i en framtida modell för en ny byggrätt.

Energi

Om kravet att arkitekturen inte bara skall vara god utan också hållbar är en koppling mot energiförbrukning intressant. I synnerhet hur man kan balansera det mot den föregående punkten. BBR har enligt svensk tradition en tröskelnivå för energianvändning, botten höjs, men med de klyftor som finns idag vad gäller bostadsmarknaden menar vi att det kan vara angeläget att också diskutera differentierade krav, där marknaden kan betala för dem. På så sätt