Alva Asp - ett liv på sanatoriet

EXKLUSIVT FÖR HJART-LUNG.SE

TIO SIDOR OM EN TBC-SJUK I SVERIGE PÅ 1930-TALET

EXKLUSIVT FÖR HJART-LUNG.SE

ALVAS LIV OCH ÖDE PÅ SANATORIET Alva Asp drabbades av tuberkulos som ung och tvingades leva sin sista tid i livet på sanatorium.

Upplevelserna av sjukdomen skildrade hon i detaljrika illustrationer och dagboksanteckningar. Riksförbundet HjärtLung har fått ta del av det unika materialet som både berättar om ett mänskligt öde och påminner om en fruktad folksjukdom i 1930-talets Sverige. text

Anna-Karin Andersson

HJART-LUNG.SE

EXKLUSIVT FÖR HJART-LUNG.SE

berättelsen om alva asp och utdrag ur hennes bild- och dagböcker fortsätter på nästkommande sidor.

Alva Asp var en glad och kreativ kvinna. Hon dog redan vid 23 års ålder efter att ha drabbats av tuberkulos. Fotot är taget på Spenshults sanatorium där hon bodde i slutet av sitt unga liv, i hopp om att bli frisk i mitten av 1930-talet.

HJART-LUNG.SE

EXKLUSIVT FÖR HJART-LUNG.SE

”Varför får vi inte leva när vi en gång kommit till jorden?”

”D

Doktorn kommer, viskas det. Vår doktor Nilsson syns komma vandrande längs gången mellan sängarna, ett litet leende syns som vanligt under hans mustasch.

Ibland stannar han framför ett bås och en kort tillrättavisning hörs. Det kan gälla att en patient trots förbudet ligger och läser eller endast sitter upp. Så fortsätter han sin rond och är ej väl utom hallen förrän pratet är i full gång igen.”

Det är ett utdrag ur Alva Asps dagbok, den 21 februari 1935. Hon var då 22 år och bodde på Spenshults sanatorium i Halland i hopp om att bli frisk från tuberkulos. Men hon blev aldrig av med lungsjukdomen, som drabbat henne. År 1936 dog Alva.

Minnet av Alva Asp lever dock vidare tack vare hennes detaljrika dagböcker. I dem varvas korta komihåganteckningar med mer ingående reflektioner och personliga tankar. Hon lyckas ofta fånga både allvaret och humorn kring livet på sanatoriet. Som i det tidigare utdraget, som beskriver den förväntande tystnaden och lugna vilan i ligghallarna, men som avslöjar både ett dolt leen-

det blir alldeles tyst i båsen.

de hos läkaren och att stillheten bryts så snart den medicinska patrulleringen är utom synhåll.

Men det finns också ett djup. I oktober 1932 skrev Alva: ”Varför finns jag? Jag blir ju intet och är intet. (…) Varför får vi inte leva när vi en gång kommit till jorden? Somliga uträtta storverk, och deras namn lever. De har ju haft en mening med sitt liv, men så finns det andra, sådana som jag. Vi äro endast parasiter, vi behöva allt vad andra behöva, men vi kunna inte som de skaffa det själv.” har Alva även illustrerat. Bilderna skildrar glädje och fin vänskap men även hopplöshet, ovisshet och den enorma saknaden efter familjen som hon på grund av sjukdomen tvingades separera ifrån och sällan fick träffa under sin tid på sanatoriet. Vissa teckningar är i färg, andra gjorda i blyerts.

Tack vare Alvas kvarlevande släktingar har dagböckerna bevarats i fint skick och nu ser släkten gärna att fler ska få ta del av berättelsen om Alvas sista tid i livet.

– Det känns roligt att kunna föra det vidare, säger Sven Asp, Alvas brorson.

Sven var bara var sex år när hans faster Alva dog men han minns henne tydligt.

– Hon var väldigt trevlig. Jag fick ett par strumpor av henne när jag fyllde år en gång, berättar han.

många av sina upplevelser

inte visste hur han skulle kunna göra sin fasters fina alster rättvisa.

På sitt tidigare jobb på Nordvästra Skånes Tidningar tog han därför kontakt med sin kollega, journalisten Ove Torgny, och bad honom förvalta materialet. Tack vare Ove Torgny har utdrag ur dagböckerna publicerats i tidningsartiklar och han har även sett till att göra en egenproducerad bok om Alva Asp. Genom Ove Torgny har nu även Riksförbundet HjärtLung fått låna Alvas originalteckningar och dagböcker, vilket bokstavligen är en hel låda med en ung kvinnas personliga livsberättelse.

För Ove Torgny har djupdykningarna i Alvas liv gjort att han kommit henne nära. Det är med sorg

sven asp kände att han själv

Alva Asp fick många goda vänner under sin tid på sanatoriet. Hon var själv en upp­ skattad medpatient som bland annat tecknade gratulationskort när någon fyllde år.

HJART-LUNG.SE

EXKLUSIVT FÖR HJART-LUNG.SE

GAMMELMODIG BEHANDLINGSMETOD n Innan antibiotikan var uppfunnen fanns det inte mycket för läkarna att göra för att behandla tuberkulossjuka. Att spruta in luftgas till ena lungsäcken var en metod som man hoppades kunde hjälpa.

Alva fick gas insprutad vid flera tillfällen.

n Alvas dagboksanteckning: ”Den 5:e maj var jag inne på undersökning och blev då föreslagen gas. Försträckt sade jag nej, jag ville ej ha någon. Jag fick då betänketid och efter några dagar då andra patienter övertalat mig gick jag in på gasningen.”

”

Enligt systers uttalande tog jag gasningen som en man och själv tyckte jag att det inte alls gjorde ont.

n Alvas dagboksanteckning: ”Den 11 maj fick jag alltså min första gas insprutad. För att lugna mina nerver, som jag sant att säga inte hade känning av, fick jag en spruta och så brom.

Enligt systers uttalande tog jag gasningen som en man och själv tyckte jag att det inte alls gjorde ont. Några dagar efter de första gasningarna skrev jag hem och berättade att jag börjat med gas.

Nåja, de sade bara att doktorn visste nog bäst vad som var bra. ”

HJART-LUNG.SE

EXKLUSIVT FÖR HJART-LUNG.SE

”Spottade blod i dag. Ganska mycket, det mesta på flera år.” i rösten han berättar om hur Alva först blir friskförklarad och i juni 1935 får åka hem till familjen och hur hon sedan kort därefter försämras igen.

– Hon var så ung, så talangfull och glad och omtänksam. Det är fruktansvärt att läsa hennes anteckningar när man känner till hur det slutar, säger Ove Torgny. dagboksanteckningarna från hennes sista år i livet, 1936, visar på tvära kast mellan vardagliga och trivsamma händelser och allvarliga sjuktecken. Från en dag till en annan kan förutsättningarna helt ändras.

7/1: ”Var med Elsa och köpte garn till min jumper.

Elsa ska sticka.”

8/1: ”Spottade blod i dag. Ganska mycket, det mesta på flera år.” alva asp är en av de tio tusentals människor i Sverige som drabbades av tuberkulos i Sverige

fram till 1940-talets slut. Det är en grym sjukdom som sprids via luften och som ger diffusa symtom långt efter smittotillfället. I takt med att levnadsstandarden i Sverige förbättrades under 40-talet, med bland annat minskad trångboddhet, dalade antalet insjuknade drastiskt. När man även upptäckte botande läkemedel blev sjukdomen alltmer sällsynt i vårt land. I Sverige är den idag så ovanlig att rädslan för sjukdomen nästintill fallit i glömska. Tuberkulos har gått från att ha varit en fruktad folksjukdom till att bli ett bortglömt hot.

– Många har släktingar eller äldre bekanta som har bott på sanatorier. Det är en del av vår historia. Att ta del av Alva Asps tankar och upplevelser från den tiden är en påminnelse om hur inte bara hon, utan även många andra, hade det då, säger Ove Torgny. tuberkulos var uppfunna var sanatorierna den behandlingsmodell som fanns till hands. De fyllde dels funktionen att minska smittspridningen genom att man helt enkelt förde bort de som insjuknat för att strypa deras kontakt med omgivningen. Och dels att ge vård som byggde på självläkning genom att stärka patienternas hälsa med hjälp av ren luft, vila och näringsrik mat.

innan läkemedlen mot

sanatorievården var motsatsen till dagens riktlinjer om att allt ska utgå från patientens individuella behov och önskemål. På sanatorierna följde alla samma strikta schema. Alva Asp har i sina dagböcker noggrant redogjort för dagordningen för vardagar respektive helgdagar. Trots det inrutade livet fanns det utrymme för egen tid och umgänge. Alva Asp träffade Ingeborg under sitt dryga år på Spenshults sanatorium, en person hon beskriver som sin allra bästa vän i livet. Det fanns även utrymme för personligheter att ta plats och blomma. Det märks att Alva var en uppskattad person som gjorde det där lilla extra, som att teckna gratulationskort till sina medpatienter när de fyllde år.

– Jag har så många gånger funderat på vad det skulle ha blivit av Alva om hon inte gått sitt tragiska öde till mötes, säger Ove Torgny. l

Alva tillsammans med sin kära familj i sitt hem i Helsingborg.

HJART-LUNG.SE

EXKLUSIVT FÖR HJART-LUNG.SE GLÄDJEFYLLT TJEJSNACK n Under sin tid på sanatoriet träffade Alva Ingeborg som hon beskriver som sin bästa vän någonsin.

Alva kallar henne ofta för Pyret eftersom hon var så kort.

n Alvas dagboksanteckning: ”Under den tid Ingeborg hade säng brukade vi avhandla dagens händelser med varandra på kvällen. Vi började 9.30 och kunde hålla på till över 10.

Ibland blevo våra salskamrater irriterade men det inverkade inte på vår talfördhet. Det var de roligaste stunderna på hela dagen tycket jag, att få ligga här vid sida av Pyret och bara prata och prata. ”

n Alvas dagboksanteckning: "Ingeborg och jag höllo samman i vått och torrt hela resten av tiden jag stannade på Spens. Ingen annan flicka har jag sympatiserat så med som henne. Vi voro ständigt i sällskap och fingo slutligen heta Klöverparet."

PÅ MENYN n Förutom vila och frisk luft ansågs det viktigt att de tuberkulossjuka skulle få i sig mycket näring. På sanatorierna serverades stora portioner med mat. Alva tecknade de gigantiska skålarna med gröt som patienterna uppmuntrades att få i sig till frukost och här exempel på vad som kunde erbjudas på matsedeln.

HJART-LUNG.SE

EXKLUSIVT FÖR HJART-LUNG.SE

NÖJESLIV n På sanatorierna fanns även utrymme för nöjen.

Filmvisning, krocket, roddturer på dammen och picknick roade sig Alva och de andra patienterna med då och då.

n Alvas dagboksanteckning: "Under vintermånaderna intill maj månad har vi biograf i dagrummet. Denna är mycket besökt och föreställningar ges varje vecka. Filmen utväljes av sanatoriets överläkare och äro för det mesta bra."

”

Picknick i skogen tidigt på morgonen eller på kvällen var ett härligt nöje.

n Alvas dagboksanteckning: ”Picknick i skogen tidigt på morgonen eller på kvällen var ett härligt nöje. Några pojkar och flickor slogo sig då tillsammans och skaffade en del mat och dryck som avnjöts i sällskap."

HJART-LUNG.SE

EXKLUSIVT FÖR HJART-LUNG.SE

AVSKEDET n Den 22 juni 1935 lämnade Alva Spenhults sanatorium. Hon ansågs frisk och kunde åka hem.

I sin dagbok beskriver Alva glädjen över beskedet men även det vemod hon känner över att lämna den plats hon vistats på i ett drygt år och där hon fått så många vänner. Allra svårast har hon för att lämna sin fina vän Ingeborg.

n Alvas dagboksanteckning: ”Av sju kamrater hade jag fått en förtjusande bukett rosor. En del av mina vänner och väninnor stodo på trappan när jag reste och hurrade av mig. Jag bockade hjärtligt för den tid som varit och steg in i bilen. Avskedet till Ingeborg gick hastigt då hon skulle in på genomlysning 9.30.”

”

Nu hade jag varit här 13 månader och några veckor och under denna tid fått en massa vänner.

n Alvas dagboksanteckning: Den 11 juni var jag på undersökning. Doktorn sade då upp upp mig för hemresa den 22 juni. Glad var jag men en smula vemodig ändå, ty nu hade jag varit här 13 månader och några veckor och under denna tid fått en massa vänner. Allra mest kom jag dock att sakna Ingeborg som jag hela tiden haft samma varma vänskap för.

HJART-LUNG.SE

EXKLUSIVT FÖR HJART-LUNG.SE RUTINER PÅ SANATORIET n Santatorievården var motsatsen till dagens riktlinjer om att allt ska utgå från patientens individuella behov. På sanatorierna följde alla samma strikta schema.

n Alvas dagboksanteckning: ”Var fjortonde dag voro vi inne på vägning i överläkarens mottagning. Syster sade vikten och doktorn skrev upp den i böcker. Hade man gjort sig förtjänt till längre dag eller hall och promenader.”

HJART-LUNG.SE

EXKLUSIVT FÖR HJART-LUNG.SE

Alvas allra sista dagboksanteckningar n Alva reste från sanatoriet den 22 juni 1935 eftersom läkaren ansåg att hon blivit frisk. Hon flyttade då hem till familjen i Skåne. Redan på hösten blir Alva dock återigen sjuk. I sina dagböcker från år 1936 skriver hon mycket om blodhosta, feber och besvärande diarré. Men hon

skriver även om böcker hon ser fram emot att läsa, radioprogram och musik hon gillat att lyssna på och framför allt om umgänget med sina familjemedlemmar som hon älskade och stod nära. Ända fram till sin död hade hon förmågan att uppskatta livets små glädjeämnen.

n 3/12 A mbulansen hämtat mig till Kungshult. Ensamt rum. Reste halv tolv. n 4/12 D e tycks vara rara här. God mat, men orkar ej äta. Magen bråkar ännu. n 5/12 S amma som igår med temp och den är bra men jag slöar hela dan.

Doktorn varit här. Medicin för magen. n 6/12 M or och Ester besökte mig. Fick blommor. n 7/12 S amma med magen. Lika slö. n 8/12 D oktorn undersökt mig. Jag fick hosta. Får opium att sova på. Har ont i halsen. n 9/12 E lsa och Mor här. Gick fort igen.

DOG 15 DECEMBER 1936 n Alva Asp född den 12 april 1913 död på grund av tuberkulos på Kungshults sjukhem klockan 18.45 den 15 december 1936. Begravningen ägde rum den 20 december 1936. n Alva hade gått i folkskolan och haft ett arbete en tid på gummifabriken innan hon insjuknade i tuberkulos. Den 7 april år 1934 blev intagen på Spenshults sanatorium några mil öster om Halmstad.

Ovanstående text är hämtad ut Ova Torgnys bok Alva Asp, ett liv kring Spenshult.

HJART-LUNG.SE