Jakten på godstjuvarna

Mobiltelefoner försvann spårlöst. Säkerhetschefen Alexis Larsson och hans team satsade allt på att fånga tjuven. Om det brast skulle han ligga illa till.

SEMESTERN TOG VERKLIGEN slut för AlexisLarsson. Det blev inget snack med kollegorna om den orimligt heta sommaren. Inom kort stod han istället i mötesrum och försökte rädda stulna mobiltelefoner för 600.000 kronor. Det var som att kliva på ett löpband som gick i trettio kilometer i timmen.

Det hade försvunnit gods från en transport mellan Örebro och Stockholm. Vid sex tillfällen. Det var främst mobiltelefoner, men också annan elektronik, som saknades. Den inhyrda föraren var alltid densamma.

Men det gick inte att vara säker på att det rörde sig om stölder. Ibland är förklaringen odramatisk och handlar om att något gått fel i hanteringen. Oavsett vilket så var det här något som Alexis Larsson och hans tretton kollegor på säkerhetsavdelningen i Sverige var tvungna att gå till botten med.

Det försvunna godset var värt hundratusentals kronor. Dessutom var kunden, som anlitat PostNord för leveranserna, en viktig partner som nu började tappa tålamodet.

– Vi satte i gång direkt, säger Alexis. När han och kollegorna granskade körningarna hittade de ett mönster. Lastbilens GPS visade att föraren vid samtliga tillfällen stannat på rastplatsen Haketorp utanför Arboga. Varför ta en bensträckare redan efter en dryg halvtimme i bilen?

TILL SLUT ÅKER DE FAST

DEN TROLIGASTE FÖRKLARINGEN var att godset försvunnit på rastplatsen. Kanske hade föraren plockat ut varorna och sedan sålt telefonerna på egen hand? Eller så var detta ett beställningsjobb där överlämningarna skedde på rastplatsen.

– Nu fanns en misstänkt brottsplats som vi kunde sätta under bevakning. Jag lovade kunden att vi skulle bevaka rastplatsen varje natt tills vi gripit tjuven.

Samtidigt insåg säkerhetschefen att han hade tagit på sig en stor uppgift. Spaningarna skulle kräva stora resurser. De riskerade dessutom att dra ut på tiden.

Alexis Larsson åkte själv till Haketorp för att reka. I närområdet fanns skogspartier, sly och några kullar. Med sin militära bakgrund kunde han identifiera de platser där teamet skulle kunna gömma sig.

Planen var inte att ingripa på rastplatsen. De skulle i stället dokumentera vad som hände där och sedan följa godset.

– Min största oro var att föraren skulle stanna på platsen och möta yrkeskriminella som sedan skulle upptäcka oss. Då hade det kunnat sluta illa eftersom det handlade om så mycket pengar. Folk har blivit mördade för mindre.

Nu gällde det att agera snabbt. De lade upp ett schema för bevakningen. Alexis Larsson såg också till att personalen hade rätt utrustning: komradio, filmkamera och mörkerkikare. De var tjuven på spåren.

MÅLTAVLORNA

På 1990-talet var värdetransportrån ett stort samhällsproblem i Sverige. I takt med att säkerheten ökat och kontanthanteringen minskat har tjuvarna hittat andra måltavlor.

– Dessutom har butikerna ökat sin säkerhet rejält. Redan för fem, sex år sedan gick det att se att brottslingarna valde andra vägar, säger Dick Malmlund, tidigare säkerhetschef på Svensk Handel, i dag konsult i säkerhetsbranschen.

Det innebär att PostNords transporter, som varje år hanterar gods för miljarder, blir alltmer intressanta för kriminella.

Förra året presenterade polisen en rapport som slog fast att de internationella stöldligornas verksamhet i Sverige kommer att öka. Det blev PostNord varse 2017 då en våghalsig liga greps på bar gärning under spektakulära former.

– Det är extremt ovanligt att man lyckas knäcka en liga som sysslar med så avancerad brottslighet. I det här fallet hade vi ett väldigt nära samarbete med polisen och övervakningskameror som dokumenterade allt som hände, säger Alexis Larsson.

Det sensationella med just det här fallet var att godset först tycktes försvinna spårlöst samtidigt som lastbilen var i rullning. Säkerhetsteamet monterade övervakningskameror inuti lastbilen som visade hur tjuvarna, med fara för livet, tog sig in i lastutrymmet under färd i upp till 80 kilometer i timmen.

– Det var som i en actionfilm, säger Alexis.

Med cirka 30 000 anställda är det förstås ofrånkomligt att de kriminella ibland också nästlar sig in bland PostNords egna anställda – eller arbetar för någon av underleverantörerna.

– De försöker, men till slut åker de fast. Eftersom lagda ordrar, körsträckor och annat finns noggrant dokumenterade ser vi alla avvikelser och kan agera på det, berättar Alexis.

– Till exempel kan en ovanligt stor beställning av mobiltelefoner vara ett bedrägeriförsök eller en del av ett upplägg där någon planerar att transporten ska rånas.

Att stjäla från paketterminalerna är också svårt i och med att de filmas dygnet runt av övervakningskameror. Tidigare i år avslöjade de en person, anställd av ett bemanningsföretag, som stal varor. Detta trots att han gick till en annan del av terminalen och försökte gömma undan paketen.

– Genom att zooma in med kameran på mannens rörelser, kunde han avslöjas och gripas.

SPANINGEN

Rån och stölder är förstås inte ett problem för enbart PostNord, utan hela logistikbranschen.

– Leverantörer, kunder och försäkringsbolag måste sätta sig ner tillsammans med transportbranschen och bestämma sig för en väg framåt, säger Dick Malmlund. Han menar att tekniska lösningar kan få stor effekt.

– Jag har jobbat med att motverka stölder i läkemedelsbranschen. Där använde vi spårsändare väldigt framgångsrikt.

Några exempel på säkerhetsåtgärder som PostNord använder i vardagen är lås som låses automatiskt och GPS-utrustning som larmar vid otillåten dörröppning.

– Dessutom jobbar vi i vissa av våra transporter med MärkDNA. En osynlig sprej som i princip är omöjlig att få bort. Den fastnar på huden och tränger in i kläder, berättar Alexis Larsson.

Men på rastplatsen utanför Arboga hade de ingen sprej. I stället låg de natt efter natt och spanade och väntade. Utan framgång.

NÄR ARBETET PÅGÅTT i nära tre veckor började medarbetarna bli slitna. Sömnbristen var konstant eftersom de ordinarie sysslorna också skulle skötas.

– Det hände att jag åkte från rastplatsen direkt till jobbet, sov två timmar på kontoret och sedan började jobba, säger Alexis.

Var de fel ute? Eller hade den misstänkte föraren upptäckt att han var skuggad och gjort ett uppehåll? Teamet bestämde sig för att inte ge upp. Så var det dags för lansering av en ny Iphonemodell.

Alexis Larsson insåg att om föraren fortfarande var ute efter att stjäla skulle han slå till nu. Om inte skulle PostNords säkerhetschef ligga illa till.

– Vi kunde inte spana hur länge som helst. Samtidigt hade jag inte kunnat komma tillbaka till kunden och säga att vi inte avslöjat tjuven. Det hade relationen inte klarat.

Kvällen den 20 september, dagen innan den nya telefonmodellen skulle lanseras, var spaningsteamet på plats och intog sina positioner.

DEN HÄR GÅNGEN var de fyra personer. Två satt i varsin bil en bit bort. Alexis Larsson låg vid en kulle med mörkerkikare i handen. Ansiktet var svartmålat för att minska risken att bli upptäckt. Hans kollega befann sig på andra sidan vägen.

Via lastbilens GPS följde de förarens färd från Örebro. Alexis kände adrenalinpåslaget när han hörde lastbilen närma sig. Han lyssnade på motorljudet. Det lät som om föraren återigen skulle åka förbi. Men så, i sista stund, blinkade föraren höger och svängde in på rastplatsen. Klockan var då 02.15.

– Jag kände att ”nu tar det här äntligen slut på något sätt”.

Föraren parkerade lastbilen. Alexis smög närmare. Han stannade när det var omkring 15 meter kvar, av rädsla för att bli upptäckt.

Kollegan sprang över vägen, vadade genom ett litet träsk, lade sig under en annan lastbil som stod parkerad på rastplatsen och började filma.

De såg förarens ficklampa flimra i mörkret. Sedan hördes en kraftig smäll när lastbilens jalusier öppnades. Föraren hoppade in i trailern och försvann utom synhåll.

SPANARNA KUNDE BARA vänta. Tiden gick långsamt. Ett duggregn började falla.

Efter drygt 20 minuter dök föraren upp igen. Han släppte två tunga sopsäckar i marken och baxade sedan in säckarna i förarhytten.

Sedan åkte han därifrån. Spanarna som väntade i sina bilar följde efter. Samtidigt sprang Alexis och kollegan till sin egen bil en bit bort.

Den misstänkte mannen följdes nu i hemlighet av tre bilar på väg mot Stockholm.

– Vi turades om att ligga bakom lastbilen. Ibland körde vi om eller svängde av vid en avfart. Allt för att inte väcka misstankar.

Resan till Stockholm tog två timmar. Vid tretiden ringde säkerhetschefen och väckte en kollega som lovade att möta dem vid terminalen. Planen var att göra ett så kallat envarsgripande, som svensk lag ger vem som helst rätt att göra i speciella situationer när ett brott begås.

Men när de närmade sig terminalen begick Alexis Larsson ett misstag.

– Jag körde fel eftersom jag faktiskt aldrig varit på terminalen i Årstaberg. Det blev lite stressigt, men vi hann fram precis innan lastbilen.

UPPLÖSNINGEN

Klockan 04.35 svängde föraren in vid terminalen. Kanske förstod han att något inte stod rätt till när en personbil körde fram och blockerade vägen. En ur teamet rusade fram till bilen:

– Öppna, öppna! Ut ur bilen. Så … du är gripen. Utan att protestera hoppade föraren ut ur lastbilen.

Han satte sig på marken.

– Har du något vasst på dig? Chauffören skakade på huvudet. Alexis passade på att fråga hur många gånger han stulit. Chauffören svarade:

– Jag vet inte vad du pratar om. Men i förarhytten fanns inte bara pepparkakor och en sportväska, utan också sopsäckarna med 74 paket elektronik, bland annat mobiltelefoner av den modell som skulle börja säljas senare samma dag. Värde: 613.000 kronor.

En av spanarna ringde 112 och polisen var snabbt på plats.

Nu var frågan vad som skulle hända med stöldgodset. Alexis övertalade poliserna att nöja sig med att fotografera det i stället för att ta allt i beslag.

– Det gjorde att vi med extra budkörningar kunde

leverera paketen till kunderna, så att de som beställt nya telefoner kunde få dem samma dag.

Polisen gjorde senare en husrannsakan hemma hos lastbilsföraren. I en necessär hittades 277.000 kronor och 5. 900 euro i kontanter. Dessutom fanns ytterligare 120.000 kronor i en avfallspåse som låg i innerfickan på en jacka.

FÖRAREN NEKADE TILL brott. Han hävdade att kontanterna var en gåva från brodern.

Men det var en förklaring som Västmanlands tingsrätt inte köpte. I november dömdes mannen till fängelse i ett år och två månader. Polisutredningen lyckades aldrig komma fram till huruvida han stulit på eget bevåg eller gjort det på beställning av någon.

För PostNord var det viktigaste att tjuven åkte fast och att stölderna upphörde. Alexis Larsson minns den sköna känslan när han kunde ringa kunden på morgonen och berätta vad som hänt:

– För mig är det här ett kvitto på att det får kosta vad det kosta vill. Tjuvarna ska känna att det inte lönar sig att stjäla från PostNord.

Fotnot: För att skydda medarbetarna som deltog i jakten har vi valt att inte publicera deras namn.

Gripandet. Här avslöjas 39-åringen.

Bytet. Mobiltelefoner värda över en halv miljon svenska kronor.

TEXT: ANDREAS UTTERSTRÖM ILLUSTRATION: JOHAN HÖRBERG