Issuu

Nummer 2 2019

Sven Grützmeier utnämnd till hedersmedlem Posithivt Porträtt:

David

Betydelsen av kunskap om smittfri hiv för kvinnor

Efter Bo Fanny förlorade en pappa och Ulrika en partner när Bo dog 1987

Posithiva Nyheter ges ut av Posithiva Gruppen

Ansvarig utgivare: Thomas Winberg RedaktĂśr: Ronja Sannasdotter @posithivagruppen Posithiva Gruppen www.posithivagruppen.se Posithiva Gruppen Ă–stermalmsgatan 5, 114 24 Stockholm info@posithivagruppen.se 08-720 19 60 Omslagsfoto: PG

3 Fanny och Ulrika om att vara efterlevande till Bo som dog 1987 sida 4 Posithiv Plattform - Mötesplats, utbildning och andrum i ett

Foto: PG

sida 14

Rapport från Posithiva Gruppens årsmöte 2019 sida 18

Lär känna PGs styrelse 2019 sida 20

Posithivt Porträtt: David sida 23

Kunskap om smittfri hiv - vilken betydelse har det för kvinnor som lever med hiv? sida 28

Sidan 18 Sven Grützmeier, överläkare, hedersmedlem i Posithiva Gruppen mottog diplom vid årsmötet.

Att prata om dåtid och nutid

osithiva Gruppens fokus är i mycket på hiv idag, att minska stigmat och fördomarna som fortfarande finns i samhället, och underlätta tillvaron för alla som lever med hiv. Vi ser dock att det även finns ett behov av att lyfta historien samt vad stigma kan göra med den som är efterlevande till någon som dött i aids. I det här numret av Posithiva Nyheter intervjuas Fanny och Ulrika Frankmar som nu i juni lanserar Boken om Bo. Ulrika levde ihop med Bo och Fanny är deras dotter som bara var tre år när Bo dog i aids 1987. Läs intervjun på sidan 4.

Fanny och Ulrika kommer även dela med sig av sin berättelse i ett panelsamtal anordnat av PG under Stockholm Pride. Håll utkik i programmet för Pride House och i PGs kanaler för mer information. Många som lever med hiv uttrycker att det är viktigt med samtalsforum och så kallade trygga rum, oavsett hur öppen man är med sin hiv. En av PGs mest uppskattade verksamheter är Posithiv Plattform, en helg för dig som lever med hiv som ger möjlighet att träffa andra, dela erfarenheter och få ny kunskap. Posithiv Plattform har funnits sedan 2011 och på sidan 14 kan du läsa mer om konceptet.

POSITHIVA NYHETER

Efter Bo 1987 dog Bo i aids. Fanny förlorade en pappa och Ulrika en partner.

er än 30 år har gått och nu vill de tala om vad som hände då och vad som hänt sen dess. Tillsammans har de skrivit Boken om Bo som kommer ut i juni. Lika mycket som det är en bok om personen Bo så är det en bok om att vara efterlevande till någon som gått bort i aids. Samtidigt som Ulrika och Fanny delar berättelse skiljer sig deras upplevelser mycket åt: Ulrika stod mitt i allt kring Bos sjukdom och bortgång medan Fanny, som bara var några år gammal, inte minns något av den tiden. Här finns tystnaden kring Bos bisexualitet och oviljan att tala om vad som faktiskt hände, här finns sorgen och här finns det fina och svåra med att forma bilden av en pappa utifrån andras minnen.

Ulrika beskriver sig själv som i första hand mamma, mormor, stockholmare och österlenare men konstaterar att hon genom sitt liv definierat sig själv genom sin yrkesroll. Hon har vågat bryta upp, och hon har vågat byta bana. Idag arbetar hon främst med ledarskap och är utbildad gestaltterapeut men innan dess hade hon en lång och framgångsrik karriär som violinist. - Mitt längsta yrkesliv är med min fiol. Uppvuxen i en musikerfamilj i Malmö, med en pappa som var kyrkomusiker och en mamma som var cellopedagog, var att bli musiker en naturlig väg att gå och hon började spela fiol redan som fyraåring. Det var genom musiken som hon träffade Bo. 1982, 25 år gammal flyttade hon till Stockholm för att börja som violinist i Kungliga hovkapellet och där arbetade även han.

POSITHIVA NYHETER

Foto: PG

- Jag blev djupt förälskad på en gång. Han bjöd ut mig på middag, så där klassiskt. Bo var 10 år äldre och en riktig gentleman. Vi verkligen dejtade och det hade jag aldrig varit med om förut. Det var självklart från början att det skulle bli dem. Han sa det inte själv men så började folk runt omkring prata, vänner till Bo som sa till Ulrika att Bo var bisexuell. - Alltså de sa ”du vet väl att han gillar killar också”. Jag kunde inte hantera det. Jag visste inte om han träffade andra samtidigt men jag blev hypernervös och fixade inte tanken på att vara med en kille som var med andra killar. Ulrika konstaterar att hon var ganska okunnig. Hon hade träffat få icke heterosexuella i sitt liv.

”

Jag hade väl kanske sett någon notis i tidningen innan, visste inte mycket alls.

Foto: PG

POSITHIVA NYHETER

En stökig tid följde där Ulrika ignorerade Bo, och började ta fiollektioner för en stenhård rysk fiolpedagog i Uppsala för att mentalt försöka komma bort från allt. Men förälskelsen gick inte över och hon drömde mardrömmar om att han var med andra, och att det var med andra män. - Jag insåg ju i efterhand att det var en bearbetning för mig, de där drömmarna. Förälskelse och familj Så på försommaren 1983 tog Bosse initiativ till att prata eftersom de båda fått jobb i Vadstena över sommaren och det skulle bli ohållbart att ignorera varandra på en sådan liten plats och när de dessutom skulle arbeta så nära varandra. - Det var uppenbart att jag fortfarande var djupt förälskad. Från midsommaraftonen där i Vadstena var vi ihop igen. Det var en natt när jag fick ställa alla frågor jag hade och han svarade på allt. Bo var väldigt tydlig med att han var just bisexuell. - Han sa att det är jag och det kommer jag alltid vara, det är min läggning. Han var också väldigt noga med att det inte påverkade vår relation utan att det hade varit samma sak om vi var två heterosexuella.

De där veckorna som följde i Vadstena beskriver Ulrika som otroligt lyckliga och idylliska. De pratade om drömmen om att skaffa barn, som var väldigt stark hos dem båda och det blev tydligt att de önskade bilda familj tillsammans. På hösten 1983 blev så Ulrika gravid och Bo var överlycklig. I juli 1984 föddes Fanny och Bo som alltid varit väldigt barnkär tog med stor lust sig an allt som hade med föräldraskapet att göra. Han kom till skillnad från Ulrika ur en uppväxt långt ifrån finkultur, en inrutad tillvaro i småstad och med stor familj. - Barnen hade alltid fått ta mycket plats i hans familj, till skillnad från i min och jag såg ju hur god han var med sina syskonbarn. Jag däremot, en kompis till mig sa att ”du visste ju inte vad

”

7 som var upp och ner på Fanny när hon föddes”, berättar Ulrika leende. Hon berättar att hon i mycket blev ”förälder nummer 2” eftersom Bo hade så mycket större vana vid barn och hade han fått fortsätta leva så hade han definitivt velat ha det klassiska Svenssonlivet med villa och fler barn. Med ena foten i småstan Fanny är uppvuxen i Stockholm, i Ulrikas umgänge av kulturarbetare där samtalen kretsade kring konst och musik. Hon driver egen cateringfirma och älskar sitt liv på Söder med veganmat och yoga. Men när hon kommer hem till pappa Bos familj i Blekinge så faller hon naturligt in i småstadslivet och identifierar sig starkt med det. Det där som är folkligt och tryggt, som är att stor-

Trots att han varit frånvarande under nästan hela mitt liv så har jag haft en närvarande pappa.

POSITHIVA NYHETER

handla på ICA Maxi, kolla på Bingolotto och käka husmanskost. - Jag är ingen hipster. Jag är en småstadstjej på Söder, skrattar hon. Men jag ställer om mellan världarna och älskar att få ha både och. Ulrika fyller i: - Jag växte upp med att man tog avstånd från det där ”svenniga” så när Fanny var 8 år och ringde hem från sina kusiner i Blekinge och sa att ”det finns en camping här. Man kan bo här och vi kan hyra en husvagn” så fick jag ju lite panik. Men vi hade en underbar riktig Svensson-sommar där tillsammans med Bosses syster Maggan, berättar Ulrika. Svägerskan Maggan, som bor kvar i Blekinge och som Ulrika hörs med var och varannan dag, bara för att kolla läget, prata om dagen, om stort och smått. Hon har funnits med under alla år och är en viktig och nära person för både Fanny och Ulrika. Men relationen till Maggan och resten av Bos familj har inte varit enkel, det har varit konflikter och visst finns det en oro, främst hos Ulrika för hur de kommer ta emot boken. - Vi skönmålar ju inte och bitvis är den ganska hård mot Bos familj. Fanny berättar att hon under sin uppväxt inte pratade speciellt mycket med sin faster och farbröder om vad som hände Bo och att hennes farmor och farfar, som gick bort 2009 respektive 2015 hade väldigt att svårt att tala om det överhuvudtaget. - De kunde prata lite om hur han var, och pratade då väldigt fint om honom. Men det gjorde ju att jag fick en ganska ensidig bild. De visste inte heller så mycket. Pappa berättade inte för dem. Det är inte förrän nu, i samband med

Foto: PG

”

Jag idealiserade nog Bosse under många år.

POSITHIVA NYHETER

att boken ska ges ut, som Fanny verkligen satt sig ner med sin pappas syskon och bett dem att berätta mer om sina minnen av hennes pappa, om hans olika sidor. - Jag idealiserade nog Bosse under många år. Vi trodde att vi hjälpte Fanny genom att bara ge henne bilden av en fantastisk människa, säger Ulrika. - Jag upplever ju att jag fått en mycket helare relation till pappa, fast han inte lever, nu när jag får höra om hans olika sidor. Också om hans mörker och ångest, säger Fanny. Ulrika berättar att även om Bo aldrig var elak mot någon så hade han verkligen sina demoner. Han självmedicinerade med alkohol och Sobril. Trots sin alkoholism var han en otroligt närvarande och ansvarsfull pappa och partner. Fanny berättar att de i arbetet med research för boken hittat ett gammalt brev som Bo skrev till Ulrika. - Jag var typ 1 år och mamma var på turné i Italien och pappa var själv hemma med mig. Han skrev i detalj vad jag hade ätit, var vi hade promenerat… - Och till och med hur dina bajskorvar såg ut, fyller Ulrika skrattande i. Fanny säger att hon tror att det har spelat stor roll för

henne att veta att Bo var en så engagerad pappa medan han levde, även om hon inte minns honom. - Ja, så även om min pappa varit frånvarande under nästan hela mitt liv så har jag haft en närvarande pappa och jag tror att det har gjort mig tryggare, säger Fanny. Sjukdomen De första månaderna efter Fannys födelse lever de i bebisbubblan men så i mars 1985 blev Bo plötsligt sjuk. Han hade åkt ner till Blekinge för att fira sin systers födelsedag och tagit Fanny med sig. Ulrika skulle för första gången sedan Fanny föddes vara själv ett par dagar. - Bosse ringde mig och ville att jag skulle komma ner direkt. Jag vet ju fortfarande inte om det var så att han redan visste, om han förstått att något var riktigt fel men jag tyckte det var konstigt att han ville att jag skulle åka dit på studs bara för att han fått influensa. Han hade ju hela sin familj där som kunde hjälpa honom med Fanny, säger Ulrika. Men när hon kommit ner blev Bo snabbt sämre. Han fick lunginflammation och las in på sjukhus. Efter en tid flyttades han till Stockholm och Roslagstulls sjukhus. Först efter några månader,

9 hemma igen och frisk från lunginflammationen, berättade han för Ulrika att han hade hiv, eller HTLV3 som det kallades då. - Jag hade väl kanske sett någon notis i tidningen innan, visste inte mycket alls men tänker direkt att han kommer dö i aids. I övrigt fattade jag ingenting, jag fattade inte att det vore bra för mig att testa mig. Jag var jättechockad och tänker till och med så irrationellt att jag tyckte att det vore bättre om jag också har hiv så att vi kan gå igenom det här tillsammans. Ulrika testade sig. Ett brunt kuvert landade på hallmattan och i kuvertet låg ett papper med texten ”Inga antikroppar mot HTLV3, bra. Därmed ingen som helst risk för barnet, utmärkt!” undertecknat Linda Morfeldt-Månsson. Ovissheten Åren som följde var tuffa. Bosse blev sämre, i perioder var han riktigt sjuk. Ulrikas känslor för honom förändrades. Från att ha varit djupt förälskad och tänkt att det vore bättre att de dör tillsammans så äter nu vetskapen om hans sjukdom på deras relation. Faktumet att man fortfarande visste så lite om hiv och aids, och om hur det överförs bidrog till att skapa

10 distans mellan dem. - Jag funderade på om jag var ansvarslös som lät honom vara nära och pussa på Fanny men jag bestämde tidigt att jag inte ville att han skulle låta bli, berättar Ulrika. Vi hade ju så många frågor och det fanns liksom ingen som kunde svara, inte hans läkare, ingen, konstaterar Ulrika. Läkarna sa att de inte trodde att det var farligt att han pussade på henne eller att de badade tillsammans. Förbereda sig för döden Bo ville inte berätta för någon att han levde med hiv, mycket av rädsla för att det skulle drabba Fanny och Ulrika konstaterar att hon tänkte likadant, att folk inte skulle kunna hantera det. Det dröjde mer än ett år innan han berättade för någon annan än Ulrika och Bos föräldrar fick veta först en vecka innan han dog. - Egentligen hade jag verkligen behövt prata med någon om vad som hände men jag var tyst. Och i tysthet började de tillsammans planera för att Ulrika skulle komma att bli ensamstående förälder. När Fanny skulle fylla två separerade hon och Bo. Ulrika berättar att det här är något hon tycker är så tungt att prata om, för så skulle inte

POSITHIVA NYHETER

”

Jag var inte rädd för att prata om det, och jag minns inte heller hur det var på 80-talet.

historien vara. - Det gick inte längre. Jag önskar verkligen att det hade varit på ett annat sätt men jag var tvungen. Förlorade minnen Bo dog den 14 juni 1987 och hela hans sjukdomstid, hans bortgång och åren efter har självklart lämnat spår. Ulrika berättar att det bland annat hänt något med hennes minnen från den tiden. Det är som att all hjärnkapacitet togs upp av det som hände kring Bo och hans sjukdom. - Jag minns allt runt Bosse, sjukdomen och hur vi försökte få ihop vardagen med Fanny men inget mer. Jag har glömt människor jag träffat, resor jag gjort, middagar jag varit på. Jag träffade en gammal vän häromdagen som refererade till att hon ju var hemma hos oss på flera middagar med andra kom-

pisar och jag bara kände mig som ett frågetecken när hon sa det. Allt är raderat vilket känns läskigt. Hon beskriver sig själv som traumatiserad och tror att det är därför det tagit 30 år innan hon nu kan prata om det. Tystnaden Fanny växte upp med berättelsen att hennes pappa dött i hjärnhinneinflammation och det var först när hon var 11 som hon fick veta vad som faktiskt hänt. - Jag fick reda på det av ett misstag kan man säga. Jag var på läger med mina kusiner och en kompis som är några år äldre än mig och som kom ihåg lite mer från den här tiden hörde att jag sa att pappa dött i hjärnhinneinflammation. Han sa ”Men vadå, han dog väl i aids?!”. Jag hade knappt hört

POSITHIVA NYHETER

Foto: PG

talas om hiv och aids men fattade att någonting var märkligt och att jag inte hade tillgång till hela historien kring pappa. Ulrika och Fannys minnen av tiden som följde på att Fanny fick veta går isär något men båda minns att Fanny var arg på Ulrika till och från i månader, konfronterade henne och ställde frågor. Sakta men säkert började hon få fler och fler pusselbitar på plats i berättelsen om sin pappa. Att han faktiskt hade dött i hjärnhinneinflammation men att det var för att hans immunförsvar varit så svagt och att han hade aids. - Det har också varit svårt i min och mammas relation, säger Fanny och vänder sig direkt till Ulrika. Det är inte att du inte velat berätta, det är att du inte orkat. - Och jag hade kanske en idé om att ef-

ter att du väl fått veta var det liksom klart men så var det ju inte. Då hade du såklart tusen miljoner frågor och ett behov av att prata mer om vad som hänt. Jag minns att jag blev så himla trött varje gång och att jag samtidigt kände mig så taskig för jag ville bemöta dig i alla dina frågor, berättar Ulrika. Fanny beskriver det som att det fanns en sådan tystnadskultur, både från hennes mammas sida och från pappa Bos familj. Hon accepterade och anammade den först men säger att det gick emot hela hennes person. Fanny vill prata om allt och säga vad hon känner. Hon säger att skammen och rädslan för att prata om pappas sjukdom ju inte var hennes. - Jag var inte rädd för att prata om det

POSITHIVA NYHETER

och jag minns inte heller hur det var på 80-talet, konstaterar hon. Idén till boken föddes i att Ulrika bestämde sig för att försöka skriva till Fanny hur hon mindes allt och det är först nu, i samband med att de skrivit boken som de återigen tagit upp samtalet om Bo och orkat gå in på djupet i alla frågor. Både Fanny och Ulrika säger att allt de gått igenom har fört dem väldigt nära varandra. De lyfter återkommande varandras styrkor och positiva sidor. Det är tydligt att de trots att de haft många konflikter, och behövt bearbeta mycket i sin relation är oerhört stolta över varandra. Efter alla år av tystnad har de nu bestämt sig för att det är just tystnadskultur de vill arbeta mot. Familjehemligheter och den obekväma tystnad som uppstår när människor inte vågar prata om saker som helt uppenbart tar plats i ett rum. Det kan vara olika saker, som till exempel psykisk ohälsa, pengar eller att bryta mot heteronormen. - Det är självklart att man ska få välja själv hur mycket man delar med sig av och hur öppen man vill vara men det är viktigt att göra skillnad på det och på vad man låter bli att prata om för att det finns skam och ett stigma runt det, avslutar Ulrika. Text: Ronja Sannasdotter

Boken finns att beställa från bland andra Bokus eller direkt från Sivart Förlag på info@sivart.se Under Stockholm Pride arrangerar PG ett samtal i Pride House med Fanny och Ulrika om deras erfarenheter. Håll utkik i Stockholm Prides program och på PGs hemsida för mer information om tid och plats. Fanny och Ulrika föreläser på temat ”Hemligheter och tystnadskultur”. Det går att boka dem via bokenombo@gmail.com.

Nu gratis prenumeration på både kondom och femidom!

Via Posithiva Gruppen kan du få utskick av kondomer och/eller femidomer samt vattenbaserat glidmedel. Det är gratis och du får utskick cirka fyra gånger per år. Maila info@posithivagruppen.se eller ring 08-720 19 60 och ange namn, adress samt om du vill ha både kondomer och femidomer, bara kondomer eller bara femidomer. Självklart skickas allt i ett diskret kuvert. Femidom förs in i slidan eller analen före samlag. Om du lever med smittfri hiv (har omätbara virusnivåer) finns ingen risk för att hiv överförs vid sex, men femidom är ett alternativ till kondom om du vill skydda dig mot STIer eller graviditet.

”

Att få möta andra som också lever med hiv lyfter många som det bästa med helgen.

Foto: Jonas Norén

- Mötesplats, utbildning och andrum i ett.

På en plattform deltar cirka 15 personer och här blandas människor med olika bakgrund och erfarenheter. I mitten syns Daniel Serguey Suarez, projektledare för Posithiv Plattform.

n Posithiv Plattform är en helg för personer som lever med hiv. Helgen innehåller föreläsningar och workshops men framförallt ges mycket tid att umgås med andra deltagare för att kunna dela erfarenheter och tankar. Konceptet Posithiv Plattform är framtaget av Posithiva Gruppen och arrangerades första gången 2011 och sedan dess har 50 plattformar anordnats.

15 Per år arrangeras mellan tre och åtta plattformar och det sker på ett antal orter i landet, bland annat Umeå, Sundsvall och Stockholm. Ett par av plattformarna hålls tillsammans med PG Väst (en regional organisation för personer berörda av hiv i västra delen av Sverige) och dessa plattformar brukar förläggas till Kungälv respektive Karlstad. Sedan 2014 är Daniel Serguey Suarez projektledare för Posithiv Plattform och finns med både som samordnare och föreläsare. Daniel Serguey lever själv med hiv och är utbildad i socialt arbete. - Det är otroligt givande att få arbeta med plattformarna och jag ser verkligen hur de gör skillnad för människor, berättar Daniel Serguey. Dessutom ger de uppslag till nya projekt och input kring vilka frågor vi på Posithiva Gruppen behöver arbeta med. Ämnen och föreläsare på plattformarna varierar något men återkommande teman är medicinering, kost, relationer, psykisk och sexuell hälsa. Man får möjlighet att prata och ställa frågor till experter om alltifrån biverkningar till relationer och ”när-var-hur” kan jag berätta om min hivstatus. Återkommande föreläsare är läkare, psykologer och sexologer som alla har mångårig erfarenhet inom hivfrågor. På en plattform deltar cirka 15 personer och eftersom det är öppet för alla, oavsett till exempel könsidentitet och sexualitet blandas människor med vitt skilda bakgrund och erfarenheter, något som

POSITHIVA NYHETER

Foto: Jonas Norén

Daniel Serguey tycker är en styrka och ger bra dynamik till samtalen. Han berättar att här kan en 30-årig kille uppvuxen i Luleå upptäcka att han har mer gemensamt med en 65-årig kvinna född i Eritrea än vad han kanske tror. Men också se vilka olika utmaningar vi ställs inför beroende på vilka vi är och dra lärdomar av andras berättelser. - Vi ser i utvärderingar att föreläsningarna är mycket uppskattade men framförallt är det att få möta andra som också lever med hiv som många deltagare lyfter som det bästa med helgen. En hel del har fortfarande inte berättat för någon, och även om man är öppen med sin omgivning så kan det vara en helt annan sak att få prata med andra som själva lever med hiv, avslutar Daniel Serguey. Text: Ronja Sannasdotter

Plattformarna hålls på hotell på de olika orterna och inleds alltid med middag på fredag kväll och avslutas söndag eftermiddag. Helgen är kostnadsfri och alla måltider samt resa till och från orten ingår.

Är du nyfiken på att delta eller vill veta mer om Posithiv Plattform? Besök www.posithivplattform.se eller hör av dig till info@posithivagruppen.se eller 08-720 19 60.

POSITHIVA NYHETER

Exempel på program

Fredag 19.00

Middag på hotellet

Lördag 07.30-

Frukost

9.00-10.00

Presentation - Varför Posithiv Platt form? Daniel Suarez, verksamhetschef, Posi thiva

10.00-10.30 Bensträckare/K

Gruppen

affe

10.30-12.30 Hur lever man ett långt liv med hiv? Provtagningar, kontroller, familjeliv , smittskyddslagen m.m. Sven Grützme ier, överläkare, Venhälsan, Södersjuk huset Ronnie Ask, sjuksköterska, Venhälsan , Södersjukhuset 12.30-13.30 Lunch 13.00-14.00 Workshop 14.00-14.30

Bensträckare / Kaffe

14.30-16.00 Medveten närvaro i vila och vard ag Peter Roth, mind fulnessinstruktör 19.00- Middag

Söndag 07.30-

Frukost

09.30-10.00 Reflektion Tankar kring

gårdagen samt förväntningar på dage

10.00-10.15 Bensträckare 10.15-12.00

Sex, lust och relationer Suzann Larsdotter, sexolog

12.00-13.00 Lunch 13.00-14.30

Att leva med hiv, hur påverkar det mitt liv? En dialog med leg. psykolog Lena Nilsson Schönnesson

14.30

Utvärdering / Kaffe

POSITHIVA NYHETER

Rapport från

Posithiva Gruppens årsmöte 2019

en 23 mars hölls Posithiva Gruppens årsmöte 2019. Nytt för i år var att årsmötet hölls på en lördag och arrangerades som en halvdag med lunch, mingel och föreläsning. Vid årsmötet omvaldes Thomas Winberg till ordförande och gör nu sitt femte år på posten. Även Sakarias Johansson fick förnyat förtroende som vice ordförande liksom Rolf Nissen, kassör och ledamöterna Angel Sahuquillo och Ola Ståhle. Ersättarplatserna i styrelsen lämnades vakanta och till valberedning omvaldes Jörgen Bengtsson. Också i valberedningen lämnades övriga poster vakanta. På nästa uppslag hittar du en presentation av Posithiva Gruppens styrelse 2019.

Stadgeändring Vid årsmötet 2018 lades en motion om stadgeändring fram och årsmötet valde då att bifalla motionen. För att en ändring av stadgarna ska gå igenom krävs bifall av två på varandra följande årsmöten, varav minst ett ordinarie. Även årsmötet 2019 valde att bifalla motionen och därmed gick stadgeändringen igenom. Ändringar och tillägg under paragrafen Verksamhet och syfte enligt följande lydelse: § 1.5 Föreningen ska sträva efter att erbjuda verksamhet för alla som lever med hiv. § 1.6 Föreningen ska i sin verksamhet arbeta med hivprevention. § 1.7 Alla som kommer i kontakt med föreningens verksamhet skall behandlas lika och bemötas med respekt oavsett ålder, kön, etnisk tillhörighet, trosuppfattning, könsöverskridande identitet eller uttryck, sexuell läggning eller funktionsnedsättning.

POSITHIVA NYHETER

Hedersmedlem Sven Grützmeier (till vänster) mottog diplom och ett konstverk av Rune Vallström Karlsson. Här syns Sven Grützmeier tillsammans med PGs ordförande Thomas Winberg vid utnämningsceremonin. Foto: PG

Ceremoni för Sven Grützmeier I samband med årsmötesdagen hölls en utnämningsceremoni för överläkare Sven Grützmeier, som 2018 utsågs till hedersmedlem i Posithiva Gruppen med motiveringen: Såväl som behandlande läkare som genom föreläsningar, artiklar och i debatter har Sven Grützmeier i över tre decennier gjort en betydande insats för personer som lever med hiv och i synnerhet för män som har sex med män. Han har ägnat sig åt både kliniskt arbete och forskning samt bidragit med sin kompetens i kunskapshöjande insatser. På sitt alltid lika varma sätt svarar han på frågor om alltifrån mediciner och biverkningar till livsstil. Sven Grützmeier är överläkare vid Ven-

hälsan på Södersjukhuset, där han har varit verksam sedan 1980-talet. 2017 doktorerade han med avhandlingen ”CMV-infection in gay men with AIDS - implications for diagnosis and treatment in all co-infected patiens.” Sven är även ordförande i Föreningen Homosexuella Läkare. Många av PGs medlemmar känner Sven, har träffat honom antingen som patient eller vid något av de otaliga arrangemang som han medverkat i. Sven höll vid ceremonin även en mycket uppskattad föreläsning om sitt liv som läkare, om hbtq-aktivism och arbetet med hiv. Utöver diplom mottog Sven ett konstverk av konstnären Rune Vallström Karlsson som också är medlem i Posithiva Gruppen.

POSITHIVA NYHETER

Lär känna

PGs styrelse 2019

Från vänster: Ola Ståhle, Rolf Nissen, Angel Sahuquillo och Thomas Winberg. Infälld: Sakarias Johansson. Foto: PG

Thomas Winberg är ordförande och gör sitt

Sakarias Johansson är vice ordförande och

sjunde år i styrelsen.

gör sitt fjärde år i styrelsen.

Posithiva Gruppen har varit en stor och viktig del av mitt liv ända sedan jag fick mitt hivbesked 1990 och jag har mött så många fantastiska människor på PG under de här tre decennierna. Det är viktigt att PG driver frågor kring att leva med hiv idag i vårt samhälle, som att få bort informationsplikten och informera om smittfri hiv. Lika viktigt är att vi fortsätter vara en medlemsförening som erbjuder stöd och aktiviteter. Jag är intresserad av bla opera och arkitektur och har skrivit/medverkat i böcker om så skilda artister som Monica Zetterlund, Hasse och Tage, Woody Allen och Stevie Wonder. Jag är också flygplansnörd som stått och hängt på flygplatser världen över för att få syn på ovanliga modeller.

Jag är specialistsjuksköterska i cancervård med en master i medicinsk vetenskap från KI efter studie om hur cancerpatienter upplever vården. Sedan jag fick min diagnos för tre år sedan, har jag nu bearbetat en hel del av de negativa effekter som diagnosbeskedet innebar för mig. Det var viktigt att få träffa andra hivpositiva så PG blev ett naturligt val att söka sig till. Med intresse för hivpolitiska frågor hoppas jag kunna bidra med mitt intresse för hivpositivas hälsa och möjligheter till en bra sjukvård och förbättrad livskvalitet. Jag har en nördhobby i form av modelljärnväg och bygger nu en hyllbana som skildrar en mindre ort i Norra Polen i skala N, halva storleken av Märklinskalan.

POSITHIVA NYHETER

Rolf Nissen är kassör och gör sitt 13:e år i styrelsen.

Angel Sahuquillo är ledamot och gör sitt tredje år i styrelsen.

2004 fick jag min hivdiagnos och engagerade mig från början i PG för att få veta mer om hiv, träffa andra hivpositiva och få nya vänner. I PGs styrelse har jag innehaft alla poster. Jag har stor erfarenhet av styrelsearbete då jag suttit i minst nio olika styrelser genom åren. Till vardags jobbar jag som undersköterska på kirurgoperation på SÖS och har gjort så sedan 2013. På fritiden, och för motionens skull, gillar jag att simma och har simmat för Mälarhöjdens Simsällskap i min ungdom. Att resa är ytterligare ett intresse och jag har bland annat rest runt i Söderhavet och besökt Bora Bora i Tahiti samt gjort en gruppresa i Australien och Nya Zeeland. På min sk ”bucketlist” finns att besöka Hongkong och Macau samt Japan. Även New York är väl ett ”måste”?

Jag är pensionerad docent och har spansk bakgrund, både när det gäller ursprung och vad jag har arbetat med på universitetet. Jag problematiserar mycket av det som andra betraktar som självklart och brukar vända upp och ner på kända begrepp som kultur, identitet, prostitution, kärlek och sex m.m. Ett exempel på det är min doktorsavhandling om Garcia Lorca och den homosexuella kulturen. Jag engagerar mig gärna i svåra eller ”jobbiga” frågor typ: var gränsen går mellan självmord och socialt mord (se t.ex. mitt arbete för Nordiska institutet för samhällsplanering ”Aids och själv-?-mord” från 1987). Jag tycker att Stockholms Fria sammanfattade det mesta som har att göra med mig, med PG och med samhället i en rubrik från 18-24 augusti 2001: We are all HIV positive (Guido Zeccola).

Ola Ståhle är ledamot och gör sitt fjärde år i styrelsen. Han arbetar även som bland annat föreläsare på PG.

Jag fick diagnosen aids 2002 men med mycket tur och mediciner gick allt bra. Jag gillar film och tv-serier och på somrarna ser man mig oftast på någon strand, med en tjock bok i skuggan. Det känns kul för mig att få fortsätta i styrelsen, jag brinner fortfarande för frågan och jag känner mig även lite som länken till forntiden, att ha kvar och inte glömma vår historia tror jag är viktigt. När jag började arbeta på PG 2006 hade vi en vision om vad en patientorganisation kan/ska vara. Lite i taget, i dialog med både medlemmar och samarbetspartners, har PG vuxit till vad det är idag, vilket gör mig väldigt stolt!

Foto: PG

Posithivt Porträtt

DAVID vägrar lägga energi ”Jag på vad andra tycker och tänker. ”

yligen hemkommen från en lång backpacking och snart iväg på nya äventyr är David en person man får fånga i farten. Hans nyfikenhet och reslust, i kombination med ett IT-jobb som ger möjlighet till uppdrag lite varstans, har tagit honom ut i världen. - Det finns så mycket att upptäcka och det är bara jag som sätter gränserna.

David är uppvuxen i Karlstad men studierna tog honom till Stockholm och livet i en större stad lockade på flera sätt med mer att göra och som hbtq-person tänkte han att det skulle vara lättare att träffa nya människor. Han berättar skrattande att hans första tid i Stockholm dock blev tuff. - Jag tyckte folk var så himla raka och det var inte så lätt att hitta nya vänner. Jag var nära att flytta tillbaka. Han sökte till och med jobb i Karlstad efter studierna men företaget erbjöd ho-

nom istället en tjänst i Stockholm så han blev kvar. 12 år har gått sen dess och när han för en tid sen hälsade på sin mamma, som bor kvar, insåg David att han nu slutat betrakta att åka till Karlstad som att åka hem. Han skulle inte säga att han blivit stockholmare, men Stockholm har blivit hemma. Visste nästan inget om hiv David har levt med hiv i fyra år. Han hade varit sjuk i över två veckor, i något som han först trodde var en vanlig, men rejäl influensa. Det som började med att han tog ett par Alvedon om dagen för att få ner febern eskalerade och tillslut var det så illa att så fort han såg dagsljus blixtrade huvudvärken. - Minsta ljud lät som att någon skruvat upp stereovolymen på max, berättar David. Han ringde vårdcentralen och fick en tid först två veckor längre fram men var

POSITHIVA NYHETER

”

Jag kör på 100 procent med jobb, träning, självstudier och resande.

Foto: PG

för dålig för att vänta så via företagshälsovården fick han komma till en läkare som direkt konstaterade att David hade hjärnhinneinflammation. Han las in och det togs ett antal tester men efter en natt på sjukhus skickades han hem. Ytterligare en dag senare ringde en sjuksköterska. - Hon sa att hon egentligen ju inte får säga det över telefonen men ändå gav hon mig beskedet att jag testat positivt för hiv. Hans initiala reaktion var att direkt ta tag i det praktiska som att ringa jobbet och avboka möten, ställa frågor till sjuksköterskan om vem han behövde kontakta i nästa steg och hur rutinerna såg ut. - Väl i väntrummet, två timmar efter att de ringt mig med beskedet kom den första

känslan och då var det chocken, och insikten om att jag visste väldigt lite om hiv. Det small till. David berättar att han visste att man överlever men inte mycket mer än så. Bearbetning Läkarna konstaterade att David fått en ovanligt kraftig primärinfektion men att det inte var någon fara och att han inom ett par veckor skulle vara återställd. Även om David snabbt blev frisk så följde en känslomässig process och han tror att en bidragande orsak var att han visste så lite, både om viruset i sig och om hur det kan vara att leva med. - Bara tanken på sex fick mig att känna…inte avsky… men att jag inte ville ha med det att göra.

En av de första personerna han berättade för var sin bästa vän som han vuxit upp med och som bor kvar i Karlstad. Det var ganska tätt inpå att han fått beskedet. - Jag ringde honom och han sa ”det ordnar sig, kom hit bara” säger David och blir uppenbart rörd när han berättar om vännens reaktion. På stationen i Karlstad stod vännen och väntade. - Han gav mig en lång kram och det första han sa var ”jag har läst på lite om det här nu och vet hur det funkar.” Det var så himla skönt att det första han tänkte var att se till att jag var ok och sen se till att

POSITHIVA NYHETER

lära sig mer och förstå situationen. Han berättar att han och vännen är väldigt lika på så sätt att de båda är logiska och rationella, söker fakta och utifrån det skapar en bild. - De här minnena väcker fortfarande känslor. Hur trygg jag än må vara i mig själv så var det så skönt att han var logisk när jag inte orkade vara det. Att gå före David började landa i diagnosen, han fick mer och mer kunskap och i stort gick li-

”

Jag såg att många inte visade ansiktet, och många öppna var betydligt äldre än mig.

vet tillbaka till det normala. När han loggade in på Grindr för första gången efter beskedet och filtrerade sökningen på personer som var öppna med sin hivstatus så bidrog det till att han fattade ett beslut. - Jag såg att många inte visade ansiktet och jag såg också att många som var öppna var betydligt äldre än mig. Jag förstod vilket stigma som finns runt hiv men samtidigt bestämde jag mig för att jag är färdig med att lägga energi på vad andra tycker om mig, säger David med eftertryck.

POSITHIVA NYHETER

Det beslutet har han fattat inte bara när det gäller sin hivstatus. Han konstaterar att världen ser ut som den gör men att han inte tänker låta andra diktera villkoren för honom och att det är deras problem om de är rädda eller väljer bort honom på grund av hans hiv. När han varit på sin första kontroll och fått veta att han hade omätbara virusnivåer så bestämde han sig för att vara helt öppen. - Jag har aldrig haft några problem med det och jag ångrar det inte alls. Visst har jag fått någon kommentar någon gång från någon men det är ingenting som jag låtit gå in i mig. David är noga med att poängtera att han förstår att det absolut inte är så enkelt för alla. Han har pratat med andra som brottas med vad vänner och familj ska tycka och tänka, en rädsla för att människor i ens närhet ska vända en ryggen. - En hel del ute i samhället lever kvar i det förflutna, och det är kanske inte så konstigt, men samtidigt måste man ju se att saker har förändrats. Jag minns första gången jag såg en annons på tunnelbanan om smittfri hiv och jag tänkte: äntligen!, säger David och ler stort. Han tänkte att äntligen kommer information som visar hur det faktiskt ser ut idag. Han slår fast att det fortfarande finns mycket att göra när det gäller omgivningens attityder. Just därför ser han det som att han genom att gå före kan bidra till att göra det lättare för andra som lever med hiv och förhoppningsvis minska stigmat och fördomarna så att fler kan vara öppna utan oro. 90 tabletter i bagaget En fråga han har ställts inför är den kring att leva med hiv och att besöka andra länder. Det finns ett flertal länder som inte tillåter

personer med hiv att resa in, eller stanna längre, och i den bransch han befinner sig finns mycket av jobben just på sådana platser som har restriktioner, som exempelvis Singapore. David arbetar som IT-konsult med fokus på infrastruktur, säkerhet och information och nyligen ville hans arbetsgivare skicka honom till ett land där man inte tillåts stanna mer än tre månader på turistvisum om man lever med hiv. - Jag berättade hur det ligger till och de sa bara ”inga problem, det löser vi”. Det är skönt att känna att åtminstone vissa företag kommit så långt. David minns första gången han skulle resa och vara borta lite längre efter att han fått hivdiagnosen. - Jag hade ju tabletter med mig för 90 dagar och jag måste säga att jag var lite nojig när jag skulle genom säkerhetskontrollen, säger han skrattande. Tänk om de inte vet vad det här är? Tänk om de tror att det är något helt annat än mina mediciner som jag försöker smuggla med mig? Men nu har han vant sig och han vet att han har alla papper i ordning och vet vad han ska svara om han får frågor, även om det aldrig har hänt att han blivit stoppad. David tycker också att det är viktigt att visa att hiv inte behöver påverka ens liv. Bortsett från en tablett om dagen är det inget han tänker på. - Det kan ju skilja sig mycket åt för olika människor men jag har inga komplikationer. Jag kör på 100 procent med jobb, träning, självstudier och resande. Jag tycker det är dags att vi går vidare. Text: Ronja Sannasdotter

STOCKHOLM PRIDE PARADE 3 AUGUSTI GÅ, STÅ OCH DANSA MED OSS!

Vi lovar bra musik, dans och glädje på vår lastbil i Skandinaviens största prideparad. Anmäl dig redan nu till anmalan@posithivagruppen.se eller 08-720 19 60 om du vill åka med på flaket. Du är självklart även välkommen att gå och dansa bakom lastbilen, hela eller delar av paradvägen.

POSITHIVA NYHETER

Kunskap om smittfri hiv - vilken betydelse har det för kvinnor som lever med hiv?

å en temakväll den 6 maj besökte Ewa Carlsson-Lalloo Kunskapsnätverk för kvinnor som lever med hiv för att berätta om sin avhandling ”Sexuality in women living with HIV”. Huvudfrågan för temakvällen var huruvida kunskap om smittfri hiv påverkar kvinnors sexualitet och självkänsla. Ewa Carlsson-Lalloo är från början sjuksköterska, men har sedan några år tillbaka även forskat på kvinnor och hiv. Just nu är hon anställd på KCSH (Kunskapscentrum för sexualitet och hälsa) i Göteborg, där hon arbetar med hiv och SRHR (Sexuell och Reproduktiv Hälsa och Rättigheter). Hon började föreläsningen med att berätta att det är speciellt att få prata med målgruppen kvinnor som lever med hiv om sin forskning, som handlar om just kvinnor som lever med hiv. I vanliga fall föreläser hon oftast för personer inom vården. Hennes generella intryck är att grundkunskapen om hiv är låg i det svenska samhället.

Hiv i dag Ewa pratade kort om hiv ur ett globalt perspektiv, och påpekade att många av de 37 millioner människor som lever med hiv i dag är kvinnor och barn. Detta tror hon handlar mycket om kvinnor och barns begränsade rättigheter till sin egen kropp och sexualitet. Av personer som lever med hiv i Sverige är 61% män och 39% kvinnor. Det finns dock inte utrymme att registrera andra kön i hivstatistiken, vilket Ewa anser vara en brist. Enligt forskning är det troligen så att ungefär 2% av personer som lever med hiv i Sverige inte definierar sig som varken man eller kvinna. Att förhålla sig till smittskyddslagen Ewa pratade även om smittskyddslagen och det faktum att alla personer som lever med hiv i Sverige måste förhålla sig till denna. Hon skiljer tydligt på det att ”följa” och det att ”förhålla sig till” smittskyddslagen. Till exempel är det så att läkare kan rekommendera kvinnor som önskar bli

POSITHIVA NYHETER

gravida att ha sex utan kondom även fast smittskyddslagen ålägger personer som lever med hiv att använda kondom. Ewa tycker, i likhet med Posithiva Gruppen och kunskapsnätverket, att lagens skrivning om kondomanvändning är problematisk och kontraproduktiv. Hon berättade därför med glädje att det inom kort kommer två nya smittskyddsblad (informationsblad om hiv utgivna av smittskyddsläkarföreningen, som även talar om vilka förhållningsregler som gäller). Ett av de nya smittskyddsbladen kommer riktas till personer som har en välinställd behandling (personer som lever med smittfri hiv) och i detta blad har formuleringen om kondomanvändning tagits bort. - Nästa steg är att bli av med informationsplikten, sade Ewa. Ändringarna i smittskyddsbladen hänger delvis ihop med att del två av ”PARTNER”studien nyligen publicerats. Studien slår återigen fast att välbehandlad hiv inte kan överföras vid sex. Amning – varför inte tillåtet? På tal om förhållningsregler för personer som lever med smittfri hiv är det även relevant att lyfta frågan kring amning. I dag får inte kvinnor som lever med hiv i Sverige amma sina barn oavsett om de har omätbara virusnivåer eller inte. Varför är det så? Ewa förklarade att det har gjorts relativt lite forskning på amning bland kvinnor som lever med hiv i västvärlden. Dock har man sett att T-cellerna i bröstmjölk ser annorlunda ut, och att hivviruset replikeras lättare i bröstmjölk. (Det finns dessutom forskning som visar att barn som ammats när mamman ätit hivmediciner själva kan utveckla resistens mot hivmediciner.)

Ewa Carlsson-Lalloo har disputerat med avhandlingen ”Sexuality in women living with HIV”. Foto: PG

Ewa tycker dock det är problematiskt att man inte förklarar för kvinnor som lever med hiv varför man inte bör amma. Att amning blir en ickefråga kan dessutom göra att kvinnor som väljer att amma trots rekommendationerna inte vågar vara öppna med det och i slutändan inte får rätt vård och stöd. Ewa berättade att man i Storbritannien valt en annan strategi: även fast rekommendationen också där är att avstå från amning, finns fortfarande information och riktlinjer kring hiv och amning tillgänglig för den som ändå väljer att amma.

POSITHIVA NYHETER

Dubbla känslor i samtal med patienter När Ewa började berätta mer konkret om sin forskning kring kvinnor och hiv, inledde hon med att berätta om sin personliga erfarenhet som sjuksköterska. Å ena sidan finns smittskyddslagen som inskränker kvinnors sexualitet genom t.ex. kondomanvändning. Ewa lägger till att den svenska lagen i internationell kontext är hård. Å andra sidan finns en uppmaning från kollegor inom hivvården att ”fokusera på det positiva” som t.ex. att kvinnor numera kan skaffa barn och leva som alla andra. Ewa tyckte att hon som vårdpersonal gav dubbla besked till sina kvinnliga patienter, och det kändes inte alls bra. Det var så hon började intressera sig för de frågor hon forskat på. Forskningen kring hiv, sexualitet och graviditet När Ewa letade efter forskning kring kvinnor som lever med hiv och hur hiv påverkar sexualitet och graviditet, hittade hon internationell forskning som slår fast att hiv påverkar graviditet och kvinnors sexualitet negativt. Hon hittade dock inga svenska studier, förutom en liten kvalitativ studie genomfört av sexolog Kalle Norwald. Först gjorde Ewa en litteraturstudie som omfattade relevant forskning från västvärlden. Resultatet av litteraturstudien var att kvinnor

som lever med hiv upplever hiv som en börda, men att bördan inte är konstant. Några kvinnor beskrev en känsla av förlust av sexualitet och valmöjligheter, t.ex. möjligheten att ha en ”normal” graviditet. Å andra sidan var en faktor som gjorde det lättare att leva med hiv just att få barn. Efter att ha gjort litteraturstudien valde Ewa att göra en egen kvalitativ studie, som hon i avhandlingen omtalar som ”Study 2”. I sin studie intervjuade hon 18 hivpositiva kvinnor, varav 14 hade varit gravida. Kvinnorna hade totalt 29 barn varav 15 var födda med hiv. Föreställningar om smittsamhet Ett av resultaten från Ewas kvalitativa studie var att föreställningen om smittsamhet påverkade kvinnorna på olika sätt. Alltså är det inte virusnivåer i sig som påverkar kvinnors självkänsla utan föreställningen om att man

POSITHIVA NYHETER

är smittsam. Ett liknande resonemang finns i partnerstudien, där man frågat patienter hur man skattar sina egna virusnivåer. Personer som lever med hiv skattar sig generellt som ”mer smittsamma” än de faktisk är, berättade Ewa. Ewa tillade dessutom att när hon är ute och föreläser så pratar hon – i likhet med kunskapsnätverket och Posithiva Gruppen om överföring (av hiv) hellre än smittsamhet. Eftersom kvinnorna i undersökningen använde ordet smittsamhet när de pratade om sig själva valde Ewa dock att använda ordet även i studien. För att bryta med denna – oftast falska – föreställning om smittsamhet, behöver man arbeta på två områden: med sig själv och med samhället i övrigt. Enligt Ewa är kunskap om smittsamhet och smittfri hiv det som behövs för att bryta föreställningen. Tyvärr räcker det inte att kvinnor själva har kunskap om smittsamhet och smittfri hiv, fast detta enligt forskningen får kvinnor att göra mer medvetna val och beslut. Kvinnorna är även beroende av att omgivningen också har kunskap - Jag kan veta allt om hiv, men om den man samtalar med inte har kunskap blir det som att prata med en vägg. Man är helt beroende av att andra har kunskap, säger Ewa. Kunskap ger makt(positioner) Kanske viktigast är att hivvården har kunskap, men Ewa varnade för att det även kan bli så att hivvården får en maktposition gentemot personer som lever med hiv, då dessa blir beroende av att hivvården har uppdaterad kunskap om smittsamhet och smittfri hiv. Den informationen man får från vården tar man till sig, kanske speciellt när man precis fått sin diagnos. Många kvinnor har till exempel fått beskedet att ”du är i en kris, berätta inte för så många nu”, varpå några tolkat detta som att de inte borde berätta för någon

alls. Ett antal kvinnor som deltog på temakvällen intygade att hivläkares gamla rekommendationer och uppmaningar nästan ”etsat sig fast” trots att uppdaterad kunskap tillkommit senare. Detsamma gäller oupplysta kommentarer från kollegor och andra. Gruppen konstaterade att ord är makt och att kunskapslösa kommentarer kan vara förödande för personer som lever med hiv. Men hur gör man då, för att öka sin egen och andras kunskap? Ewa påpekade att det inte borde vara personer som lever med hiv som själva måste upplysa vårdpersonal och andra om vad det innebär att leva med smittfri hiv. Bland deltagarna yttrades en rädsla för att tvingas till ”barrikaderna” om man väljer att vara öppen med sin hiv. Ett alternativ till att ta alla strider själv är att engagera sig i en hivorganisation, och på det sättet även träffa andra kvinnor som lever med hiv. Forskningen visar att män får information och kunskap snabbare än kvinnor, berättade Ewa, vilket i sig kan hänga ihop med att fler män engagerar sig i organisationerna jämfört med kvinnor. Rätten till information Sammanfattningsvis sa Ewa att den negativa påverkan av hiv kan balanseras av resurser. Ett exempel på en resurs är att få kunskap om smittsamhet. Kvinnor som lever med hiv är beroende av kunskap, inte bara sin egen, utan i samspel med andra människor. Ewa tycker dessutom att de som arbetar kliniskt måste arbeta utifrån ett rättighetsperspektiv, också när det gäller rätten till information. Bland annat arbetar hon och andra nu med att ta fram information om amning. Text: Johanne Hoffart

POSITHIVA NYHETER

POSITHIVA GRUPPENS STÖDFOND

Pia-Kristina Garde har samlat berättelser sedan 80-talet Den 12 april anordnades ett boksamtal på PG med författaren och skådespelaren Pia-Kristina Garde om hennes bok Det är få som talar om dem som kom ut i höstas. Genom dagboksanteckningar, texter och vittnesmål skildrar hon tiden innan de effektiva medicinerna. Pia-Kristina var själv volontär under den tiden och vän till många av dem som dog. Hon skriver om sina vänner, om deras anhöriga om vårdpersonal och aktivister. Boken finns att köpa hos bland andra Adlibris och Bokus.

Genom bidrag ur stödfonden kan hivpositiva män som har sex med män få en möjlighet att underlätta sin vardag. Stödfonden behandlar ansökningar fyra gånger per år: 10 mars 10 juni 10 september 10 december Ansökan ska ha inkommit före kl 17.00 respektive ansökningsdag för att behandlas. Ansökningar inkomna senare behandlas nästa ansökningsperiod. Mer information finns på www.posithivagruppen.se/stodfonden Stödfonden tar tacksamt emot bidrag till bankgiro 5678-0596 eller swish 123 074 63 47

Kommande aktiviteter 13

29 juli - 3 augusti

juni

Stockholm Pride

Ung & Hiv: Tennis

Posithiva Gruppen finns representerade i Pride Park, arrangerar seminarier i Pride House och har ekipage i paraden. Håll utkik på posithivagruppen.se för mer detaljerad information.

Panelsamtal: Skaffa barn – vilka möjligheter har kvinnor som lever med hiv i dag? Kunskapsnätverk för kvinnor som lever med hiv bjuder in till ett öppet panelsamtal om vilka alternativ och eventuella begränsningar som finns för kvinnor som lever med hiv och som vill ha barn. Vi kommer prata om att skaffa barn genom sex, IVF/ insemination, internationell adoption och närståendeadoption. Vi kommer även prata om att bli familjehem som ett alternativ till att skaffa egna barn. Medverkande: kvinnor med personlig erfarenhet, Stockholms Stad m. fl. Plats: Östermalmsgatan 5, Stockholm Tid: Kl 15.00-17.00 Öppet för kvinnor som lever med hiv och alla andra intresserade. Det kostar inget att delta, och vi bjuder på fika. Anmäl dig till info@kunskapsnatverk.se eller 070-040 77 81 senast 10 juni.

Följ med och spela tennis med Ung & Hiv. Vi träffas kl. 16.30 för en timmes spel. Efter tennisen äter vi middag i närheten av anläggningen. Plats: Haga Tennis, Solna Tid: Kl 16.30-19.00 Öppet för personer mellan 18 och 30 år som lever med hiv. Det kostar inget att delta, racket att låna ingår och vi bjuder på middag. Tänk på att ha skor och kläder som du lätt kan spela i. Anmäl dig till info@unghiv.se

21 juni Midsommarafton Välkommen att fira midsommar på PG! Mellan kl 18.00 och 20.00 serveras en midsommarbuffé. Plats: Östermalmsgatan 5, Stockholm Tid: Kl 18.00-22.00 Öppet för alla som lever med hiv och närstående.

13 - 15 september Posithiv Plattform Umeå Har du nyligen fått din hivdiagnos eller har du levt med den länge? Vill du träffa andra i samma situation? På Posithiv Plattform varvas föreläsningar och workshops med mycket tid att umgås med andra deltagare för att kunna dela erfarenheter och tankar. Plattformen är kostnadsfri, du bor i enkelrum och resa till och från orten ingår. Öppet för alla som lever med hiv, oavsett könsidentitet och sexuell läggning. Obs! Begränsat antal platser, personer som ej deltagit i en plattform tdigare prioriteras. Läs mer och anmäl dig på www.posithivplattform.se eller ring 08-720 19 60.

För en fullständig förteckning över kommande aktiviteter se posithivagruppen.se

POSITHIVA NYHETER

POSITHIVA GRUPPENS ÖPPETTIDER Mån, tis, tors kl 13.00-17.00 Öppet för alla som lever med hiv Ons kl 14.00-22.00 Öppet för hivpositiva män som har sex med män Fre kl 14.00-22.00 Öppet för alla som lever med hiv och närstående Onsdagar serveras middag kl 18.00-20.00 Pris: 20 kr Fredagar bjuder vi på soppa kl 18.00-20.00 För meny, se www.posithivagruppen.se Från den 24 juni t.o.m. den 26 juli är kansliet stängt. Den 29 juli tom 2 augusti är det delvis obemannat i och med Stockholm Pride. Onsdagar och fredagar håller lokalen öppet som vanligt hela sommaren. Trevlig sommar!

Framtagen med ekonomiskt stöd från statsanslaget Insatser mot hiv/aids och andra smittsamma sjukdomar som syftar till att nå målen i den nationella strategin mot hiv/aids och vissa andra smittsamma sjukdomar.

FULLSPÄCKAD

STOCKHOLM PRIDE 29 JULI - 3 AUGUSTI 2019

Posithiva Gruppen bjuder på spännande överraskningar och event i Pride Park, seminarier i Pride House och stort ekipage i Pride Parade. Håll utkik på www.posithivagruppen.se för mer information närmare festivalen.

2018 presenterades resultaten från den så kallade PARTNERII-studien som en gång för alla slår fast att behandlad hiv är smittfri. I studien, som genomförts vid 75 europeiska kliniker, deltog 783 samkönade manliga par där den ena lever med behandlad hiv och den andra utan hiv. Paren rapporterade drygt 77 000 kondomlösa anala samlag, utan ett enda fall av hivöverföring.

Läs mer på www.smittfri.se

Har du fattat grejen? 77 000 samlag utan kondom 0 hivöverföringar

Foto: Jonas Norén