Posithiva Nyheter nr 1 2021

Nummer 1 2021

POSITHIVT PORTRÄTT:

Alexandra UNDERSÖKNING: Ojämlik hälsa bland män som har sex med män

WORLD AIDS DAY 2020 Hiv och covid-19 i fokus på seminarium med Tegnell

Rapport från höstens stora konferens om kvinnor och hiv

POSITHIVA NYHETER GES UT AV POSITHIVA GRUPPEN

Ansvarig utgivare: Thomas Winberg Redaktör: Ronja Sannasdotter @posithivagruppen Posithiva Gruppen www.posithivagruppen.se Posithiva Gruppen Östermalmsgatan 5, 114 24 Stockholm info@posithivagruppen.se 08-720 19 60 Tryck: Norrköpings tryckeri

NR 1/2021

INTRO

Bilden av vem som lever med hiv

2021

har just inletts. Vi kan se tillbaka på ett 2020 och konstatera att det blev ett år som inget annat. Ännu är coronapandemin det som dominerar nyhetsflödet. Vikten av att fortsätta hålla distans och undvika att träffa mycket människor gör att vi troligtvis kommer få hålla oss till digitala mötesplatser ännu en tid.

2020 bjöd trots pandemin på givande event. Bland annat den digitala konferensen Kvinnor och hiv 2020 som PGs Kunskapsnätverk för kvinnor arrangerade tillsammans med KvinnoCirkeln Sverige. Läs mer om den på sidan 28.

För första gången i Sverige har en större enkätstudie genomförts bland unga som lever med hiv och Folkhälsomyndigheten släppte i december en rapport om psykisk, fysisk och sexuell hälsa liksom kunskap och behov hos gruppen. Rapporten visar att den generella hälsan är god men att många unga hivpositiva ändå möter utmaningar kring bland annat öppenhet.

Läs mer på sidan 14.

Bilden av vem som lever med hiv är många gånger förlegad och vi vet att det även inom vården finns fördomar. Det gör att en ung kvinna kan nekas hivtest med motiveringen att risken för att just hon skulle ha hiv är så liten. Ett exempel på det är 25-åriga Alexandra.

Ta del av hennes berättelse på sidan 22.

Även om de digitala mötena inte kan ersätta känslan av att sitta i samma rum, att kunna lägga handen på den man pratar med eller ge en kram till den som behöver så erbjuder tekniken oss möjligheter att ändå mötas. När covid-19 tvingade oss att ställa om stora delar av verksamheten till att vara online lyckades Posithiva Gruppen nå ut till nya målgrupper, och då människor som på grund av till exempel geografiska avstånd tidigare inte har kunnat delta i aktiviteter. Föreläsningar, seminarier och konferenser kan livesändas och spelas in för att ses i efterhand och på så sätt får fler möjlighet att ta del av kunskap. Så när den dag kommer när vi inte längre behöver hålla avstånd, när vi åter kan ses på fysiska mötesplatser, så planerar Posithiva Gruppen för att den som vill, fortsatt ska kunna delta digitalt. ■

3

4

POSITHIVA NYHETER

Sida 14 Ny rapport från Folkhälsomyndighetens visar att unga som lever med hiv generellt mår bra, men inte är så öppna som de själva önskar.

Foto: Jake Ingle, Unsplash

Foto: PG

Sida 22 Posithivt Porträtt: Alexandra "Det gör mig ledsen att så många inte berättat för någon."

Foto: Elbartoo, Pixabay

Sida 27 Diskriminering att apotekskedja nekar personer som lever med hiv antikroppstest för covid-19.

5

INNEHÅLL Nummer 1 2021 Ojämlik hälsa bland män som har sex med män sida 6 Transpersoners tillgång till hivprevention och -vård sida 7 Hiv och tandhälsa – Att hitta rätt i ”tandvårdsdjungeln” sida 8 Unga med hiv inte så öppna som de önskar sida 14 PG gav remissvar på migrationsutredning sida 15 Ett steg närmare långtidsverkande hivläkemedel sida 15 Sverige, hiv och covid-19 – Samtalskväll med bland andra Anders Tegnell sida 16 World AIDS Day 2020 – Inslag i Nyhetsmorgon och digital kampanj med tio berättelser sida 21 Posithivt Porträtt: Alexandra sida 22 Diskriminering att neka hivpositiva covidtest sida 27 Kvinnor och hiv i fokus på heldagskonferens sida 28 Hivstigma och transfobi – en livsfarlig allians sida 31 Information och kommande aktiviteter hos PG och andra hivorganisationer sida 36

6

POSITHIVA NYHETER

OJÄMLIK HÄLSA BLAND MÄN SOM HAR SEX MED MÄN

P

å uppdrag av ECDC, European Centre for Disease Prevention and Control genomförde Sigma Research vid London School of Hygiene and Tropical Medicine 2017 en undersökning för att kartlägga den sexuella hälsan bland män som har sex med män i Europa. Undersökningen går under namnet EMIS (European MSM Internet Survey) och genomfördes första gången 2010. 2017 deltog nära 128 000 män i 48 länder i undersökningen som fokuserar på kunskap om hiv och andra sexuellt överförbara infektioner, sexuellt beteende, tillgång till vård och testning samt hivrelaterad stigma.

Nu har Folkhälsomyndigheten sammanställt resultaten från de cirka 4000 män som svarade i Sverige. Medelåldern var 45,5 år, 97 % av respondenterna identifierade sig som cismän och 3 % som transmän. 7 % av de svarande uppgav att de var hivpositiva.

Kunskapen om hiv varierar hos respondenterna. 81 % visste att hiv inte kan överföras via kyssar men 36 % saknade kunskap om att välbehandlad hiv inte överförs vid sex.

Folkhälsomyndigheten skriver i sin rapport att stigmat kring hiv kvarstår och att ”kunskapsluckor bland allmänheten behöver fyllas för att personer som lever med hiv inte ska behandlas på ett annorlunda sätt. MSM som lever med hiv kan också uppleva flera typer av stigma och fördomar om man samtidigt tillhör en annan minoritetsgrupp, t.ex. migranter.”

Folkhälsomyndigheten konstaterar dessutom att EMIS-2017 visar på att insatser behövs för en mer jämlik hälsa bland män som har sex med män. Det finns stora skillnader i tillgång till testning och rådgivning beroende på till exempel var man bor, socioekonomi och bakgrund.

Vidare behövs mer kunskap om transmän som har sex med män.

Myndigheten skriver att man behöver fördjupa sig i ”hur kunskap kring välbehandlad hivinfektion och att hiv inte kan överföras sexuellt vid en välinställd behandling ser ut idag och hur det påverkar olika upplevelser av stig-

ma och sexuell hälsa.”

Det är något som rimmar väl med den studie som Posithiva Gruppen genomför tillsammans med Karolinska Institutet och Noaks Ark Stockholm och som syftar till att utforska attityder till hiv bland män som har sex med män i Sverige. Över 3000 personer svarade under våren och sommaren 2020 på enkäten och resultaten från studien kommer att publiceras som en eller flera vetenskapliga artiklar. Arbetet med att sammanställa resultaten pågår och man har hittills bland annat kunnat se att gamla föreställningar lever kvar, att kunskapsnivån skiljer sig åt mellan olika grupper av msm, samt hur kunskap om smittfri hiv eller Undetectable=Untransmittable (U=U) samverkar med attityder.

På ett seminarium den 27 november 2020 presenterades analyserad data från region Stockholm. Det var 960 personer från Stockholmsområdet som svarade på enkäten, varav 852 uppgav att de var hivnegativa. Nära 40 % av de svarande är tveksamma till att inleda en relation med en person som lever med hiv och bara 28 % känner till att plikten att använda kondom kan hävas för den som lever med smittfri hiv. Studien visar även att det finns att starkt samband mellan kunskap och attityder – de med mer kunskap kunde i större utsträckning tänka sig att ha en relation med någon som lever med hiv.

Studien är en del av projektet Undetectable is the new negative: Hivstigma i gayrörelsen som även inkluderar en kampanj för att förändra attityder och bryta fördomar. ■ Text: Ronja Sannasdotter

Folkhälsomyndighetens rapport finns att läsa i sin helhet på www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/ publikationsarkiv/e/emis-2017/ Hela EMIS-2017 finns på www.ecdc.europa.eu/en/ publications-data/emis-2017-european-men-who-havesex-men-internet-survey

NR 1/2021

TRANSPERSONERS TILLGÅNG TILL HIVPREVENTION OCH -VÅRD

O

nsdagen den 11 november 2020 anordnade Posithiva Gruppen ett lunchseminarium online med den Berlin-baserade aktivisten och folkhälsovetaren Max Appenroth.

Appenroth forskar på transpersoners tillgång till vård, med fokus på vård kring sexuell hälsa. Hen medverkade bland annat på världsaidskonferensen AIDS2020, och är koordinator för arbetsgruppen Trans Men & HIV hos organisationen GATE (Global Action for Trans Equality). Du kan läsa mer om Max Appenroth på www. max-appenroth.com.

Under Posithiva Gruppens lunchseminarium pratade Appenroth om sambandet mellan transfobi, diskriminering, transpersoners låga socioekonomiska status och utsatthet för hiv. Appenroth lyfte även frågor kring datainsamling om transpersoner och hiv, samt problematiserade det faktum att transpersoner – speciellt transmän och icke-binära transpersoner – systematiskt exkluderas från hivforskning.

Gällande transpersoner utsatthet för hiv på grund av sociala faktorer pratade Appenroth bland annat om förhandlingsutrymme och maktrelationer mellan cisoch transpersoner i sexuella möten, exkludering från hivpreventiva kampanjer, låg testningsbenägenhet och ojämn tillgång till hivmediciner. Appenroth pratade också om sexuellt våld och pekade på siffror från USA som visar att hälften av alla transpersoner blivit utsatta för sexuellt våld.

Gällande utsatthet för hiv på grund av fysiska faktorer lyfte Appenroth bland annat behovet av mer forskning på genitala ändringar orsakade av hormonbehandling, och även kring PrEPs uppbyggnad i vaginalvävnad hos personer som tar testosteron (exempelvis transmän och andra personer som tillskrivits kvinnligt kön vid födseln). Också kring PrEP lyfte Appenroth att transmän som har sex med män inte använder PrEP i samma utsträckning som cismän som har sex med män trots att många uppfyller CDCs kriterier för utskrivning av PrEP. Hen lyfte även att ”on-demand” PrEP inte bör ges till transpersoner som står på hormonbehandling då forskningen är oklar kring dess effektivitet jämfört med daglig PrEP.

Max Appenroth Foto: Mad Fox Productions

Appenroth avslutade sin föreläsning med att ge ett antal tips och råd till vårdgivare, forskare, civilsamhällsaktörer och beslutfattare. Hen tipsade även om en hemsida med bra information för så kallade ”trans allies” eller allierade till transpersoner: www.transhub. org.au/allies. Appenroths föreläsning efterföljdes av en frågestund där det bland annat lyftes frågor kring datainsamling, och hur konkreta aktörer på olika nivåer kan agera för att förbättra tillgången till prevention och vård för transpersoner.

Du kan titta på en videoinspelning av hela lunchseminariet på Posithiva Gruppens Youtubekanal https://youtu.be/04UnsraqoQc. ■ Text: Ane Johanne Martínez Hoffart

7

HIV OCH TANDHÄLSA Att hitta rätt i ”tandvårdsdjungeln”

Foto: The Humble Co., Unsplash

NR 1/2021

9

Tisdagen den 10 november 2020 bjöd Posithiva Gruppen och Kunskapsnätverk för kvinnor som lever med hiv in till en digital temakväll om hiv och tandvård. Föreläsare var Marcia Lindberg, tandläkare och klinikchef på en av tandvårdskedjan Aqua Dentals största kliniker i Stockholm. Bland de frågor som lyftes fanns hiv och hivmedicinernas påverkan på tandhälsan, tandvård och tandhygien i allmänhet, behandlingar, kostnader, ersättning och ekonomiskt stöd. Hela temakvällen finns inspelad att se på Posithiva Gruppens Youtubekanal.

M

arcia har arbetat som allmäntandläkare i över 25 år, och sade att hon ”sett det mesta”. Inför temakvällen hade hon kontaktat några specialister för att ta reda på hur just hiv kan påverka munnen och tandhälsan. Hon började med att prata om vikten av de vita blodkropparna, och berättade att opportunistiska infektioner kan blossa upp om man saknar dessa. Tex. kan svamp i munnen/halsen (candida albicans esofagit) uppstå hos personer med svagt immunförsvar. Personer med välbehandlad hiv kan behandlas på nästan exakt samma sätt som hivnegativa tandvårdspatienter, men det finns saker man bör tänka lite extra på.

Allmänna råd om hygien och vård Marcia berättade att alla, men speciellt de som har få vita blodkroppar eller försvagat immunförsvar, måste sköta sin munhygien. Om man inte gör det uppstår tandköttsinflammation, som så småningom kan leda till tandlossning (parodontit). Marcia omtalade tandlossning som en folksjukdom, eftersom så många drabbas i dag. Det är en långsam sjukdom som orsakas av bakterier och plack i munnen. Sjukdomen i sig går inte att bota, men tandlossningen går att stoppa genom att hålla munnen ren. Hur gör

man det på bästa sätt?

Marcia berättade att det kan vara värt att först göra en ”sanering” av hela munnen hos en tandhygienist, så att man har goda förutsättningar för att själv kunna hålla rent. Om man har kraftiga inflammationer behöver man tex. få hjälp med att ta bort tandsten samt rengöra tandfickorna. Marcia rekommenderar personer som lever med hiv att gå till tandläkare och/eller tandhygienist två gånger om året. För personer som lever med hiv som upplever muntorrhet finns det möjlighet att få särskilt tandvårdsbidrag – ”STB” – som kan användas till just tandläkarundersökning och hygienistbehandling (läs mer om STB under avsnittet ”Salivprov och särskilt tandvårdsbidrag”).

Gällande egenvård av tänderna pratade Marcia om tumregeln ”2x2x2”: man ska borsta tänderna två gånger om dagen, två minuter varje gång, och använda två centimeter tandkräm. Hon påminde också om att man inte ska skölja med eller dricka vatten efter att man borstat, samt att man inte bör borsta tänderna direkt efter kräkningar eller andra ”syraangrep”, eftersom emaljen då är mjuk och man kan riskera att skada den när man borstar. En eltandborste är bättre än vanlig tandborste eftersom det blir renare, men även för att den skadar tandkö-

10

POSITHIVA NYHETER

ttet mindre. Skadat tandkött kan vara en bidragande faktor till tandlossning eftersom tandköttet är det som skyddar benet och tandhalsarna. Marcia betonade dessutom att det inte räcker att borsta tänderna med tandborste – man måste också göra rent mellan tänderna.

Kring det tipsade hon om ”plackers”, en kombinerad tandtråd och tandsticka (i plast, tandstickor av trä rekommenderas ej), ev. så kallade mellanrumsborstar.

Många upplever ilningar i tänderna, vilket kan bero på gnisslingar, blottade tandhalsar eller att man börjar få hål. Marcia uppmanade åhörarna att kolla upp ilningar hos tandläkaren, och tipsade om at det finns tandkrämer som kan hjälpa mot ilningar om det inte identifieras någon konkret underliggande orsak. Om man upplever blödningar är det tecken på att man har inflammation. För att åtgärda det måste man ta bort tandsten, plack och bakterier, sade Marcia, som dessutom uppmanade till att äta regelbundet, dricka vatten samt att sluta med eller dra ner på tobak. Om man röker färre än tio cigaretter om dagen gör det skillnad jämfört med om man röker fler, informerade hon.

Hivbehandlingens påverkan Marcia berättade att det är stor skillnad på tandhälsan hos personer som stått på effektiv behandling sedan de fick hiv, jämfört med hos dem som gått länge utan hivbehandling (tex. långtidsöverlevare eller sena testare). Det handlar om att det kraftiga försvagandet av immunförsvaret har påverkat tänderna. Eftersom det är bakterier som orsakar skada spelar det också roll hur man tog hand om sina tänder under tiden man hade försvagat immunförsvar, berättade Marcia, och hänvisade till en artikel om antiretrovala läkemedel och tandhälsa som nyligen publicerats i tidningen Periodontology 2000. Där lyfts bland annat att personer som fötts med hiv och som haft tillgång till hivmediciner sedan födseln inte har sämre tandhälsa än hivnegativa.

Oavsett hur tandhälsan sett ut tidigare i livet lyfte Marcia vikten av att följa sin hivbehandling och sköta sin munhygien i dag. ”Det finns inga genvägar. Det viktiga är att hålla en bra munhygien hela tiden”, sade hon.

Innan temakvällen hade Marcia tittat på de vanligaste hivmedicinerna och även vanliga biverkningar av dessa. Av biverkningar som ev. kan påverka tänderna pekade hon ut muntorrhet och illamående (om det leder till kräkningar). Ibland kan man ha muntorrhet utan att veta om det, men man kan ta reda på om man har det genom att ta ett salivprov. Kräkningar kan skada emaljen, och som Marcia tidigare var inne på rekommenderas det inte att borsta tänderna direkt efter en kräkning trots att det är det många intuitivt vill göra.

Salivprov och särskilt tandvårdsbidrag De allra flesta som bor eller arbetar i Sverige är försäkrade genom Försäkringskassan, vilket bland annat innebär att man har rätt till ”allmänt tandvårdsbidrag”. Bidraget är på 600 eller 300 kronor per år beroende på ålder, och bidraget aktiveras den 1 juli varje år. Man kan inte ha mer än två bidrag sparade samtidigt, och om man har det (den 1 juli) försvinner ett av de och ersätts med ett nytt. Ett ytterligare bidrag som inte alla känner till är det ”särskilda tandvårdsbidraget” eller ”STB”. Det kan personer med hiv ha rätt till eftersom bidraget kan beviljas personer som upplever ”muntorrhet på grund av långvarig läkemedelsbehandling”. Marcia betonade att det absolut är värt att ansöka om det, och att det är ganska enkelt.

För att ansöka om/aktivera bidraget behöver man först få ett läkarintyg för särskilt tandvårdsbidrag till förebyggande tandvårdsåtgärder. Det är en

NR 1/2021

11

”

färdig blankett (se sid. 13) ens läkare fyller i och som man sedan tar med till en tandläkare, som utför ett salivprov. Salivprovet kostar 625 kronor och man måste bekosta det själv, men om man får STB ”tjänar man in det” snabbt eftersom STB är 600 kronor per halvår (1200 kronor per år), som aktiveras löpande varje halvår, år efter år. Speciellt med STB (i motsättning till ATB) är att det endast kan användas till ”profylax”, alltså förebyggande behandling, som tex. undersökning, hygienistbehandling, fluorbehandling eller andra kontroller. Bidraget kan alltså inte användas till operationer, till att sätta in en krona, tandutdragning eller liknande. Marcia förklarade att bidraget är ett incitament för att gå till tandläkaren eller tandhygienisten två gånger per år, vilket Marcia rekommenderar alla som lever med hiv att göra.

Också värt att komma ihåg är att det särskilda tandvårdsbidraget inte kan sparas – det brinner inne om man inte använder det i tid.

Det finns inga genvägar.

Det viktiga är att hålla en bra munhygien hela tiden.

Kostnader, ersättning och karensperiod Många som medverkade på temakvällen hade frågor om ersättningar och högkostnadsskydd vid tandbehandling. Marcia berättade att det är många som har svårt att förstå vad som gäller, oberoende av om man lever med hiv eller inte. Innan hon gick in på detaljer kring detta område sade hon att det är viktigt att kolla upp huruvida ens tandläkare är ansluten till Försäkringskassan. De allra flesta kliniker är det, men det finns små och mellanstora kliniker som inte är det. Om kliniken inte är ansluten till Försäkringskassan har man som patient ingen rätt till högkostnadsskydd.

Marcia berättade om ”karensperioden”, som är det år som högkostnadsskyddet räknas inom. Året, eller karensperioden, har inte en fast början eller slut, utan den börjar gälla när du går till en tandläkare eller tandhygienist (som är ansluten till Försäkringskassan) första gången. Under det påföljande

12

POSITHIVA NYHETER

året från besöket bekostar du själv tandvård upp till 3000 kronor.

Viktigt att tänka på här är att det är 3000 kronor baserat på Tandvårds- och läkemedelsförmånsverkets referensprislista. Ibland tar klinikerna ut högre priser än referenspriserna vilket gör att man kan behöva betala mer än 3000 kronor i praktiken innan högkostnadsskyddet aktiveras.

Efter att man själv bekostat tandvård som (enligt referensprislistan) uppgår till 3000 kronor, dras det av 50% på kostnaderna för vidare behandling inom karensperioden (även dessa kostnader baserade på referenspriserna). Efter att du betalat 15 000 kronor (enligt referenspriser) ersätts 85% av (referenspris)kostnaderna för vidare behandling inom karensperioden. Systemet är tänkt att gynna patienter som gör större behandlingar, informerade Marcia. Det kan därför vara värt att fundera på hur man vill göra med sin karensperiod innan man ska påbörja en större, och kanske långdragen behandling. Man kan inte pausa en karensperiod, men man kan avsluta den och starta om ”på noll” så att man hinner med alla behandlingar och läkningstid som ett större ingrepp medför, på ett och samma år/ inom samma karensperiod.

Man kan inte ändra startdatumet på karensperioden retroaktivt så man måste planera i förväg, sade Marcia.

Trots högkostnadsskyddsystemet kan den relativt höga anFoto: Tho-Ge / 474 images, Pixabay del man måste betala själv för tandvård göra att personer undviker att gå till tandläkaren. För några kan det underlätta att få möjlighet att dela upp betalningen. Det finns bankar som erbjuder delbetalningslösningar, och Marcia berättade att Aqua Dental till exempel samarbetar med både Klarna och Resursbanken och att många väljer att dela upp sin betalning med Klarna.

Tandvårdsförsäkring och sjukvårdsföreningar Kring frågor om ekonomiskt stöd till personer som inte har råd med tandvårdsbehandling tipsade Marcia om lokala, privata ”sjukvårdsföreningar”. I Stockholm finns tex. ​Kungsholmens sjukvårdsförening​ , Östermalms sjukvårdsförening​samt Maria och Högalids sjukvårdsförening. Man kan söka upp vilka sjukvårdsföreningar som finns i ens stad eller närområde för att läsa

mer kring medlemskap och ev. förmåner och stödordningar som medlemmar kan utnyttja. Marcia berättade om en patient som fått 30 000 kronor för tandvård från sin sjukvårdsförening.

En åhörare på temakvällen ställde en fråga kring privat tandvårdsförsäkring – kan man ha det om man har hiv? Marcia berättade att det finns många aktörer som erbjuder privata tandvårdsförsäkringar i dag – och att vissa får tillgång till det genom jobbet, facket eller annat.

Hon kunde inte komma ihåg att hon sett någon specifik begränsning kring hiv, men sade att det mycket väl kan vara så att försäkringen kostar mer för personer som har en hivdiagnos, vilket tex. är fallet för personer med diabetes. Hon uppmanade åhörarna att kolla upp vad som gäller med det aktuella försäkringsbolaget.

Bemötande En viktig fråga för många som lever med hiv är bemötande inom vården, inklusive inom tandvården. Idag har många som lever med välbehandlad eller smittfri hiv fått sin informationsplikt borttagen. Hur ska man då resonera kring hälsodeklarationer där man tex. bes uppge om man har någon ”blodsmitta”?

Marcia sade att det inte är en plikt att uppge att man har hiv och att hygienrutiner och bemötande oavsett ska vara detsamma för alla. Dock lyfte hon att en nackdel med att inte berätta kan vara att åtgärder, tex. kring tandlossning, möjligtvis sätts in senare. Om tandläkaren vet att patienten har hiv kan det vara så att man snabbare remitteras till specialist.

En uppföljningsfråga handlade om syftet med formuleringar såsom ”blodsmitta”: med tanke på att personer som har överförbar/detekterbar hiv ju oftast är de som inte vet om att de har hiv kan formuläret oavsett inte fånga upp dessa personer?

Marcia upprepade att hygienrutinerna ska vara desamma för alla, och att det ska

NR 1/2021

vara lika rent för nästa patient oavsett vem som varit i rummet innan.

En annan fråga handlade om bemötande av personer med ”tandläkarskräck” eller som är mycket tandvårdsrädda. Marcia berättade att de jobbar mycket med tandvårdsrädda patienter på Aqua Dental och att det gäller att hitta en tandläkare som man ”klickar” med – några vill ha en som pratar mycket, andra någon som har det helt tyst – det är så olika. Hon uppmanade åhörarna att kommunicera till kliniken hur man vill ha det: ofta kan receptionisten koppla ihop en med en tandläkare som passar ens behov. Andra tips som Marcia nämnde var att man kan ta med sig en vän eller anhörig, ev. kan man be tandläkaren om att få en muskelavslappnande ”sedering”, ett bedövningsmedel som man dricker.

Estetiska behandlingar och implantat Under temakvällen fanns det också ett antal frågor kring estetiska behandlingar. En fråga handlade om kostnader för porslinfasader, även kallat skalfasader eller ”veneers”.

Marcia informerade om att detta kostar mellan 10 och 12 000 kronor och att det görs genom att lägga ett tunt lager av porslin utanpå tänder man inte är nöjd med utseendemässigt. Marcia sade att det oftast blir väldigt fint, men att man måste ta hand om fasaderna – till exempel är det ofta ett måste att ha bettskena om man gnisslar tänderna. En annan fråga handlade om tandblekning och huruvida det finns risker med det. Marcia sade att det kan finnas risker med allt, men att dagens behandling görs på ett säkert sätt. En förutsättning för att få göra en tandblekning, i alla fall på Aqua Dental, är att tänder-

13

na och tandköttet ska må bra innan man påbörjar behandlingen. Den biverkning som kan uppkomma av tandblekning är ilningar, informerade Marica.

Hon sade också att man kan välja mellan att göra tandblekning på kliniken eller som hemmabehandling, och att resultatet kan variera beroende på tändernas ursprungliga färg och emalj.

Det fanns även frågor kring implantat. Marcia sade att om man måste ta bort en tand så är det såklart viktigt att sätta dit ett implantat istället för tanden, men hon betonade att om man kan behålla sin egen tand är det alltid bättre. Många vill ha en ”quick fix” och väljer att ta bort en tand istället för att tex. rotfylla den, men Marcia sade att det är ett dåligt, och ofta mer kostsamt, alternativ. En egen tand kan aldrig ersättas av ett implantat, och man måste också komma ihåg att det inte finns några levande celler i implantaten så om man tex. biter i något hårt såsom ett sandkorn, kommer man inte känna av det, sade Marcia. ■ Text: Ane Johanne Martínez Hoffart

Läs mer om STB: https://www.1177.se/Stockholm/sa-fungerar-varden/kostnaderoch-ersattningar/kostnader-och-ersattningar-inom-tandvard/ sarskilt-tandvardsbidrag/ Blankett för läkarintyg särskilt tandvårdsbidrag: www.socialstyrelsen.se/stod-i-arbetet/tandvard Kontakta gärna info@posithivagruppen.se eller 08-720 19 60 för hjälp med blanketten.

Tandvårds- och läkemedelsförmånsverkets referensprislista: www.tlv.se/tandvard/referensprislista.html

14

POSITHIVA NYHETER

UNGA MED HIV INTE SÅ ÖPPNA SOM DE ÖNSKAR En ny rapport visar att de flesta unga som lever med hiv i Sverige verkar må bra. Samtidigt har fler utsatts för kränkningar, jämfört med andra unga, och många har haft självmordstankar.

I

samband med World AIDS Day 2020 släppte Folkhälsomyndigheten rapporten Sexualitet och hälsa bland unga som lever med hiv i Sverige. Rapporten baseras på resultaten från en studie med 173 deltagare genomförd 2018. När studien genomfördes fanns 475 hivpositiva personer mellan 18 och 29 år i Sverige.

39 % av deltagarna uppgav att de levt med hiv hela livet, 40 % identifierade sig som tjej, 58 % som kille och 2 % som annat. Studien visar att unga som lever med hiv i Sverige till stor del mår bra – 87 % upplevde sin hälsa som god – men det finns några områden där resultaten är nedslående. 38 % hade någon gång tänkt ta sitt liv att jämföra med 10 % bland unga i övriga befolkningen. 30 % hade blivit utsatta för kränkning eller diskriminering det senaste året och där uppgav 11 % att det hade haft med deras hivstatus att göra. Andra vanliga orsaker var etnisk tillhörighet och bland killarna sexuell läggning (14%). Endast 3 % av tjejerna hade upplevt sig kränkta eller diskriminerade på grund av sin sexualitet. Av deltagarna i studien identifierade sig hälften som heterosexuella, 25 % som homosexuella och 9 % som bisexuella. 11 % uppgav att de inte brukar kategorisera sin sexualitet.

33 % av tjejerna och 44 % av killarna i studien var så öppna med sin hivstatus som de vill vara. Majoriteten är alltså inte öppna med att de lever med hiv på ett sätt som de själva vill vara. Över två tredjedelar uppgav att de vill ha mer information om sina rättigheter som hivpositiv och 55 % har behov av att träffa andra unga som lever med hiv.

Folkhälsomyndigheten skriver i rapporten att gruppen unga som lever med hiv i Sverige är heterogen. Till exempel definierar sig över hälften som ”bortom heteronorma-

tiva antaganden vad gäller sexuell identitet” att jämföra med 14 % bland unga i övriga befolkningen. En majoritet har dessutom familj från, eller är födda i andra länder än Sverige, där länder på den afrikanska kontinenten är vanligast. Folkhälsomyndigheten skriver att ”sannolikt upplever många minoritetsstress i relation till både sin position som hbtq-person och sin position som afrosvensk.”. Myndigheten konstaterar även att ytterligare analyser behövs kring hur olika faktorer påverkar sårbarheten hos unga som lever med hiv och hur dessa faktorer samverkar. Resultaten från studien visar att psykisk hälsa bland unga som lever med hiv är ett område som behöver uppmärksammas och Folkhälsomyndigheten uttrycker bland annat att ökad kunskap om hiv, och dagens effektiva hivbehandling, hos allmänheten är viktig. Man skriver att

Rapporten finns att läsa på www. folkhalsomyndigheten. se/publicerat-material/ publikationsarkiv/s/ sexualitet-och-halsa-blandunga-som-lever-medhiv-i-sverige-/

”bättre kunskap skulle sannolikt ge bättre förutsättningar för unga som lever med hiv och som har välinställd behandling, att inte ensamma bära ansvaret för säkrare sex eller oroa sig för eventuella konsekvenser av kondomlöst sex. Det skulle också möjliggöra att diskrimineringen minskar och att fler kan leva så öppet med hiv som de själva önskar.”

Posithiva Gruppen för en dialog med Folkhälsomyndigheten om hur man kan lyfta frågor som rör unga och hiv och planerar insatser under våren 2021. ■ Text: Ronja Sannasdotter

NR 1/2021

PG gav remissvar på migrationsutredning

15

Ett steg närmare långtidsverkande hivläkemedel

Foto: Krzysztof Hepner, Unsplash

M

igrationslagstiftning påverkar många vid olika tillfällen i livet. Det kan handla om under vilka förutsättningar en partner kan flytta ihop med en i Sverige, vad som krävs för att man ska få arbeta i landet eller om man blir förföljd i hemlandet, till exempel på grund av sin sexuella läggning och därför måste söka skydd i Sverige. Den så kallade Migrationskommittén har presenterat en utredning som gått på remiss under hösten och Posithiva Gruppen har valt att kommentera delar av utredningen.

I remissvarets sammanfattning står: Posithiva Gruppen välkomnar att åter införa synnerligen ömmande omständigheter som grund för uppehållstillstånd. I lagstiftning gällande detta bör det klart framgå att även om regeln för synnerligen ömmande omständigheter är av undantagskaraktär så är bevisnivån icke desto mindre bestämd till grundad anledning att anta, i vart fall gällande hälsotillstånd.

Det bör också framgå att när en sökande som lider av sjukdom uppfyller av Europadomstolen fastställda rekvisit skiftar bevisbördan till staten som har att visa att utvisning ändå kan ske.

Om du vill ta del av hela remissvaret eller har frågor, kontakta karin.laine@posithivagruppen.se

Foto: Carl Campbell / Unsplash

E

uropean Medicines Agency, EMA kom den 16 oktober 2020 med ett yttrande där man rekommenderar godkännande för försäljning av två nya antiretrovirala (ARV) läkemedel: Rekambys (rilpivirin) och Vocabria-injektion (cabotegravir), som ska användas tillsammans och som ges som injektioner en gång i månaden, eller varannan månad.

Yttrandet skickas till EU-kommissionen som den 17 december 2020 fattade beslut om ett försäljningstillstånd inom EU. Nu är det upp till varje medlemsstat att avgöra implementering och hur läkemedlen förskrivs inom ramen för respektive lands nationella vårdsystem.

EMA baserar sin rekommendation på resultat från tre randomiserade studier med både män och kvinnor som lever med hiv över 18 år. Studierna visar att injektioner med Rekambys och Vocabria var fjärde eller åttonde vecka fungerar mycket effektivt.

Eftersom nivåerna av de aktiva substanserna sjunker långsamt är det dock ännu viktigare att noga följa doseringsschemat för att undvika resistens, än vad det är med hivmediciner som tas i tablettform varje dag.

Injektionerna är avsedda för underhållsbehandling av vuxna som redan har omätbara virusnivåer (mindre än 50 kopior / ml blod) med sin nuvarande ARV-behandling.

Text: Ronja Sannasdotter

Hela EMAs pressmeddelande finns att läsa på www.ema.europa.eu/ en/news/first-long-actinginjectable-antiretroviraltherapy-hiv-recommendedapproval

SVERIGE, HIV OCH COVID-19 Med anledning av World AIDS Day 2020 anordnade WAD-nätverket i Västra Götaland den 30 november en samtalskväll om hiv och covid-19. Medverkade gjorde statsepidemiolog Anders Tegnell, och representanter från PG Väst, Kulturtolkarna Angered och Folkhälsoenheten på Sjukhusen i väster. Kvällen modererades av Joakim Berlin, rådgivare och hivpolitisk sakkunnig på Positiva Gruppen Väst.

K

vällen inleddes med att Anders Tegnell pratade om Folkhälsomyndighetens arbete – bland annat om vad man lärt sig av hivepidemin och kunnat ta med sig in i hanteringen av covid-19. Han konstaterade att det finns stora skillnader mellan när hivepidemin bröt ut och situationen idag, med coronaviruset.

Det handlar inte minst om hur viruset överförs och hur snabbt coronaviruset spridits. På bara några veckor hade Sverige flera tusen fall medan hivepidemin som Tegnell sa ”sakta rullade över oss”.

– Vi fick en ganska våldsam början på den här pandemin i Sverige, jämfört med många andra länder.

Att vi fick så många fall snabbt handlade mycket om att människor var ute och reste i samband med sportlovet. Andra länder som hade en liknande utveckling som Sverige är Belgien och Nederländerna. Tegnell sa också att man lärt sig av tidigare epidemier och inte minst av hanteringen av hiv, men var tydlig med att det finns ytterligare förbättringspotential.

Covid-19 synliggör brister i systemet Tegnell konstaterade att man ser en ökande ojämlikhet i hälsa hos befolkningen generellt, och att myndigheten har i uppdrag att motverka denna ojämlikhet. Coronapandemin har illustrerat denna underliggande ojämlikhet och Anders Tegnell sa att det finns tydliga socioekonomiska aspekter i vem som drabbas. Under våren 2020 såg man till exempel hur viruset spreds snabbt i utsatta områden där en hög andel av befolkningen har ursprung i andra länder än Sverige. Tegnell menar att det finns strukturella orsaker till den ojämlika spridningen som till exempel handlar om vem som kan arbeta hemifrån och vem som har råd att stanna hemma när man är sjuk, liksom trångboddhet. Budskapet från Folkhälsomyndigheten till regeringen har därför varit att genomföra insatser som gör det lättare för utsatta grupper. Det handlar till exempel om att se till att människor kan stanna hemma när de är sjuka utan att behöva fundera på om ekonomin tillåter det – som genom den slopade karensdagen.

Tegnell var självkritisk i att man borde ha agerat

NR 1/2021

snabbare när det gäller att få ut information till olika grupper.

– Nu visar sig svagheter i samhället, som dålig integration och att vi inte lyckas ge samma socioekonomiska möjligheter.

Tegnell sa att covid-19 är en ovanlig pandemi på så sätt att rika länder till viss del drabbats hårdare än fattiga, och att en förklaring till det är en högre andel äldre i befolkningen.

Länder som till exempel drabbas hårt av hiv har i många fall en yngre befolkning, och de som blir sjukast i covid-19 är de årsrika.

– Framförallt om man tänker på den afrikanska kontinenten som åtminstone verkar ha klarat sig betydligt bättre än västvärlden, sa Tegnell om att covid-19 inte verkar ha slagit lika hårt överallt. .

Personer som lever med hiv ingen riskgrupp Under samtalet fanns möjlighet att ställa frågor till Anders Tegnell. Många som lever med hiv i Sverige är över 50 år och har andra sjukdomar som gör dem till riskgrupp för coronaviruset. På frågan om man kan man träffa sina äldre släktingar om man haft covid-19 svarade Tegnell att man ändå måste vara väldigt försiktig och att det fortfarande är viktigt att tänka på att hålla avstånd. Det verkar dock vara ovanligt att man får viruset en andra gång.

– Det är väldigt få personer i världen som har insjuknad i covid-19 två gånger. Har man väl tillfrisknat ordentligt så är riskerna betydligt mindre än annars.

En fråga handlade om ifall personer som lever med hiv och har behandling på något sätt är mer skyddade mot covid-19 än andra. Tegnell sa att han inte har sett något om det.

– Att hivmedicinerna skulle ha någon effekt har jag väldigt svårt att tro, sa han.

Det handlar om att det är helt andra mekanismer som hivmedicinerna slår mot och att de två virusen skiljer sig väldigt mycket åt. Personer som lever med välbehandlad hiv anses dock inte heller vara en riskgrupp, eller löpa högre risk att bli svårt sjuka i covid-19 än övriga befolkningen. Även om personer med välbehandlad hiv inte har en ökad risk på grund av hiv, lever många med andra faktorer som ökar deras risk. European AIDS Clinical Society, EACS skrev i augusti 2020 att nästan hälften av alla som lever med hiv i Europa är äldre än 50 år och kroniska medicinska problem, såsom hjärt- och lungsjukdom, är vanligare än hos övriga befolkningen. Enligt EACS kan man utgå ifrån att om man har ett svagt immunförsvar med låga CD4-tal eller inte får antiretroviral behandling, så finns en ökad risk att bli allvarligt sjuk i covid-19.

På frågan om det finns något som tyder på att vaccinet mot covid-19 skulle kunna påverka hivläkemedlen svarade Tegnell bestämt att nej, han har väldigt svårt att tro att det skulle kunna påverka på något sätt.

17

”

Nu visar sig svagheter i samhället, som dålig integration.

Anders Tegnell

Hivvaccin långt mer komplext Anders Tegnell fick även frågor om medel som satsats globalt på att ta fram ett vaccin mot covid-19 och om det är skillnad mot hur man satsat på vaccin mot hiv. Enligt honom så är det långt mer komplext att ta fram ett hivvaccin och hans gissning är att det genom åren lagts minst lika mycket pengar på att utveckla det. Varför det är lättare med coronaviruset är för att man utvecklar en viss immunitet när man haft covid-19. För sjukdomar där människor blir immuna när de haft sjukdomen, som till exempel mässling, så är det relativt lätt att ta fram ett vaccin som gör samma sak. Mot till exempel malaria är det svårt att ta fram vaccin då man aldrig blir totalimmun, och mot hiv blir man ju inte alls immun.

Anders Tegnell, statsepidemiolog Folkhälsomyndigheten Foto: Lena Katarina Johansson

18

POSITHIVA NYHETER

Tegnell menar dock att man säkert kommer ha nytta av produktionstekniker som utvecklats i framtagandet av covidvaccin i framtiden.

– Får vi någon gång fram ett hivvaccin så kommer metoderna för tillverkning att vara väldigt bra.

Vaccinforskningen, vaccinutvecklingen och vaccinproduktionen har tagit stora kliv framåt.

Stigma – likheter och skillnader Även om begrepp som ”coronaskam” dykt upp i vokabulären så är det tydliga skillnader i stigmat kring hiv och covid-19. Tegnell sa dock att man kan se att det är samma mekanismer som sätts igång och att dessa handlar om okunskap och oro.

– Vården har kanske inte alltid tagit hand om de covidsjuka på ett optimalt sätt eftersom det har funnits en viss rädsla där också.

Han menar att rädslan åtminstone i början av coronapandemin gick ut över patienter men att det blivit mycket bättre.

Tegnell konstaterade att stigma runt infektionssjukdomar går långt tillbaka och verkar finnas i de flesta kulturer. Redan i bibeln beskrivs stigma kring spetälska och runt tuberkulos finns ett starkt stigma i många länder. Han tror att det har att göra

Foto: Rawpixel.com

med att virus är något som är svårt att kontrollera och att det är något man inte kan se.

Tegnell pratade om att stigman ofta riktas mot vissa grupper i samhället, som man kopplar ihop med sjukdomen. Han nämnde hiv och hur stigmat riktats mot exempelvis män som har sex med män och att det i början av coronapandemin fanns en stigmatisering av asiater på vissa platser, eftersom spridningen skedde från Kina.

– Man var kanske rädd för att de skulle komma hit med den nya sjukdomen.

På frågan om hur Folkhälsomyndigheten arbetar med stigma kring dessa sjukdomar svarade Tegnell att det är ett svårt område och konstaterade att kunskap bara räcker en bit – där är hiv ett exempel.

Man vet väldigt mycket om hiv men har ändå inte lyckats få bort stigmatiseringen.

Han sa att det går att kontra stigma med kunskap till en viss grad men hur man kommer den här sista biten är en jättestor utmaning.

– Jag har inget riktigt bra svar på det. Ni är ju många som har kämpat med den här frågan i många år och det är svårt att veta hur man ska komma den där sista biten för att få något helt normaliserat, avslutade Anders Tegnell.

NR 1/2021

Att möta människor där de är

”

Man kan inte bara komma med rekommendationer.

Man måste se till att det blir möjligt att följa dem!

Ubah, kulturtolk

Efter Anders Tegnells presentation förde Joakim Berlin ett samtal med Amber, aktivist PG Väst, Ubah, kulturtolk, Kulturtolkarna Angered och Maria Magnusson, verksamhetsansvarig för Folkhälsoenheten på Sjukhusen i väster. I samtalet diskuterades några av de ämnen som Tegnell lyft i sin presentation – bland annat ojämlikheter i hälsa och vård, rädsla kring hiv och covid-19, hur coronapandemin slagit olika mot olika grupper i samhället samt vägar för att nå ut med information och stöd.

Amber, hiv- och hbtq-aktivist, berättade om hur hon i början på coronapandemin var väldigt rädd och inte visste om hon som person som lever med hiv räknades som riskgrupp.

– Jag tänkte att jag har redan ett virus. Hur ska jag hantera ett till?

Hon hade mycket tankar kring om hon skulle kunna gå ut, utföra sitt arbete och träffa folk. Men efter en tid och efter att ha ringt sin infektionsklinik kände hon sig trygg i att hon som har välbehandlad hiv inte löper högre risk att bli svårt sjuk i covid-19. Hon berättade att hon självklart vidtar de åtgärder som alla bör göra, som att hålla avstånd.

Hon kan se vissa likheter kring hiv och covid-19 men sa samtidigt att stigmat inte alls är detsamma.

Amber menar att det delvis beror på att covid-19 inte är en kronisk sjukdom.

– När det gäller hiv vet människor att det inte finns någon bot.

Hon sa också att hiv alltid har varit stigmatiserat eftersom folk tror att det drabbar personer som levt på ett visst sätt och gjort saker som inte är kulturellt eller socialt accepterat. Hon ser på coronaviruset som hon ser på hiv, det är inte viruset som diskriminerar, det är människor.

Insatser för att motverka ojämlik hälsa

Foto: Jonathan Noack, Unsplash

Maria Magnusson, verksamhetsansvarig för Folkhälsoenheten på Sjukhusen i väster, berättade att de har i uppdrag att motverka ojämlik hälsa och att de sedan tidigare har ett samarbete med Tidigt föräldrastöd och kulturtolkarna. När pandemin började i mars så såg de, tillsammans med stadsdelen Angered, att de behövde utveckla kommunikationen med befolkningen och man tog hjälp av kulturtolkarna.

– När vi samarbetar med kulturtolkarna så handlar det lika mycket om att fånga upp befolkningens upplevelser som att få ut information, sa Maria Magnusson.

Ubah arbetar för föreningen Tidigt föräldras-

19

20

POSITHIVA NYHETER

töd och är doula1 samt kulturtolk. Hon beskrev att man i arbetet med att kommunicera kring såväl covid-19 som andra hälsofrågor måste ta i beaktande att människor från olika delar av världen bär på olika erfarenheter av och kunskap om sjukdom.

– Jag som kommit hit som vuxen tänkte när pandemin började att jag har ju egna erfarenheter av andra sjukdomar som malaria, som hiv. I Kenya såg vi folk dö av malaria så när jag hörde talas om covid så tänkte jag att det är ingenting jämfört med vad jag varit med om.

Hon berättade att sådant var en bidragande orsak till att det tog tid innan människor tog till sig av information och förstod allvaret i situationen med covid-19. Här har kukturtolkarna kunnat bidra och vara en länk för att bättre nå ut med kunskap om vikten av att till exempel hålla avstånd och använda handsprit i Angered.

Inte bara envägskommunikation Maria Magnusson och Ubah menar att samhället hade kunnat göra så mycket mer om man i större utsträckning hade kontaktat dem som har ”örat mot marken” och möter olika grupper. Kulturtolkarna försöker finnas där människor är. Ubah beskrev hur de står på gator och torg men också hur de kommunicerar genom sociala medier och WhatsApp-grupper med fler hundra personer. Hon har själv en egen YouTube-kanal, och kulturtolkarna har gjort klipp på olika språk om coronaviruset.

– Jag och kollegor arbetar hela tiden med hur vi kan gå ut och träffa folk och informera, fysiskt och digitalt.

När det gäller hur coronapandemin slagit hårt mot socioekonomiskt utsatta, och inte minst utrikes födda, bekräftade Ubah och Maria Magnusson det som Anders Tegnell sagt tidigare under kvällen. Enligt Maria Magnusson finns en tydlig orsak – ojämlikhet och brist på delaktighet. För att förstå vad som behövs behöver man få återkoppling från människorna som berörs.

– Problemet är kommunikation mellan det svenska majoritetssamhället och personer i de här stadsdelarna, sa hon och syftade på utsatta områden som till exempel Angered.

Maria Magnusson nämnde ett exempel på lyckad kommunikation: Under våren, när många mammor med ursprung i Somalia i Angered kände oro 1 En doula är en icke-medicinsk person som ger stöd och information åt blivande föräldrar, och framförallt åt den som är gravid och föder. Doulan kan finnas med under graviditeten, förlossningen och den första tiden efter att barnet/en fötts.

kring spridningen av coronaviruset och att skolorna inte stängde för att minska detta, bjöd kulturtolkarna in till en träff där representanter från kommunen fanns med för att svara på frågor men också för att diskutera och föra samtal.

Det behövs perspektiv Joakim Berlin drog paralleller till hur man inte involverat personer som lever med hiv i det breda hivarbetet och att vikten av att göra det på senare år lyfts allt mer i internationella sammanhang. Det var efter att aktivister länge påpekat att man inte tog till vara på kunskapen hos personer som själva lever med hiv som aktörer som UNAIDS började prata om det. Maria Magnusson höll med om att erfarenheter och kunskap hos olika grupper ofta missas, och sa att även om hon inte är insatt i just hivfrågan så kan hon tänka sig att det handlar om ett allmänt förhållningssätt.

– Jag har stor respekt för Anders Tegnell och Folkhälsomyndighetens strategier men det är som att man hela tiden tittar från ett urbant medelklassperspektiv, sa Maria Magnusson.

När det gäller covid-19 är Maria Magnusson kritisk till hur man hamrat in budskap som att jobba hemifrån, undvika kollektivtrafik och inte träffa sina äldre släktingar på ett sätt som verkar sakna insikt om hur olika förutsättningar olika grupper har att följa dessa rekommendationer. För den som arbetar som lokalvårdare i Angered med sina föräldrar boende hos sig är det en omöjlighet.

– De blir som att de grupperna inte finns, sa Maria Magnusson som också konstaterade att man hade kunnat göra mycket mer – till exempel för att minska trängseln i kollektivtrafiken.

Ubah bekräftade detta och hennes budskap till staten var tydligt: – Man kan inte bara komma med rekommendationer. Man måste se till att det blir möjligt att följa dem! ■ Text: Ronja Sannasdotter

Läs mer om WAD-nätverket på www.hivplus.nu

NR 1/2021

21

WORLD AIDS DAY 2020 Inslag på Nyhetsmorgon och digital kampanj med tio berättelser om att leva med hiv idag.

Tio personer som delat sin berättelse om att leva med hiv idag.

Intervjuerna finns att läsa på www.posithivagruppen.se.

Foto: PG

W

orld AIDS Day eller Världsaidsdagen infaller den 1 december varje år och är en dag för att minnas de 30 miljoner människor som dött i aids men också uppmärksamma de 38 miljoner som lever med hiv idag.

Liksom så mycket annat 2020 kunde dagen inte uppmärksammas genom fysiska event men från Posithiva Gruppens sida uppmärksammades dagen online. Tio personporträtt, som tidigare publicerats i Posithiva Nyheter, postades och spreds i sociala medier.

PGs verksamhetschef Daniel Suarez medverkade i TV4 Nyhetsmorgon där han slog hål på myter om hiv och om att leva med hiv idag. I Noaks Ark-podden samtalade Daniel Suarez med Eliot Wieslander, generalsekreterare för Läkare i världen (Médecins du Monde Sweden) och Riksförbundet Noaks Arks Jukka Aminoff om hur personer som lever med hiv och hivarbetet påverkats av coronapandemin.

Dessutom publicerades en debattartikel tillsammans med Riksförbundet Noaks Ark, RFSL, Hiv-Sverige och Kvinnocirkeln Sverige i Dagens Medicin, om hur covid-19 riskerar att gå ut över hivarbetet i stort liksom över stödet till personer som lever med hiv.

Debattartikeln finns att läsa på www.dagensmedicin. se/opinion/debatt/covid-19-hotar-hivarbetet/ och personporträtten finns på www.posithivagruppen.se/ posithivt-portratt/.

Tidigare år har det på Världsaidsdagen bland annat arrangerats konstutställningar, ljusmanifestationer, informationsinsatser på Sergels torg i Stockholm och gudstjänster i samarbete med Svenska kyrkan. ■ Text: Ronja Sannasdotter

Posithiva Gruppens Daniel Suarez pratade om hiv och slog hål på myter på World AIDS Day den 1 december i TV4 Nyhetsmorgon.

Foto: PG

POSITHIVA NYHETER

Foto: PG

Posithivt Porträtt

ALEXANDRA

”

Det gör mig ledsen att så många inte berättat för någon.

Å

ret med corona har som för många varit utmanande för 25-åriga Alexandra. Inte minst tycker hon att det varit tufft att inte få resa. Visserligen är hon för tillfället fokuserad på studierna till sjuksköterska men känslan av instängdhet har fått humöret att dippa. Med sin livslust och glada humör är det dock uppenbart att Alexandra är ett energiknippe som inte så lätt låter sig nedslås. Det och en stöttande familj har hjälpt henne att hantera hivdiagnosen – trots att hon fick beskedet på ett allt annat än professionellt sätt.

Alexandra hade först tänkt bli journalist och läste medie- och kommunikationsvetenskap hösten 2018, då när hon fick sin hivdiagnos.

Det blev på flera sätt en omtumlande höst och hon trivdes inte med studierna. Hon har alltid gillat att jobba med människor och tyckte att sjuksköterskeyrket verkade roligt, och som hon säger ”hands on”. Möjligheter som att få arbeta utomlands och hennes egen hivdiagnos bidrog

”

till att hon slutligen valde att sadla om och börja plugga till sjuksköterska. Våren 2021 läser hon näst sista terminen och är just inne i en intensiv praktikperiod.

– Jag har faktiskt mer och mer under utbildningen förstått bredden, och alla möjligheter med att bli sjuksköterska.

Alexandras upptäckarlust och möten med människor verkar vara drivkraften i mycket – som valet av studier och att hon listar resandet som ett av sina stora intressen. Hon har backpackat i Karibien och Puerto Rico, och tillsammans med några vänner genomförde hon för några år sedan Mongol Rally – ett bilrace där de körde från England och genom Ryssland med målgång i Mongoliet. Hösten 2018 hade hon efter att ha rest i Asien under våren bestämt sig för att börja plugga och bli inneboende i Uppsala. Hon hade fått utslag på öronen, halsen, bröstkorgen och i nacken och tänkte att det kanske var skabb. Hon berättar

24

POSITHIVA NYHETER

att hon tänkte att det var pinsamt att komma dragandes med skabb till sitt nya boende. Efter några sökningar på nätet hade hon konstaterat att det var osannolikt att det var skabb men tänkte att det ändå var en förklaring som låg närmre till hands än hiv. Hon bokade en tid på ungdomsmottagningen.

– Det första jag sa till personen som skulle testa mig var att jag tror att jag antingen har skabb eller hiv, berättar Alexandra.

Sjuksköterskan på mottagningen nekade henne först ett hivtest med motiveringen att risken var så liten att det behövde hon inte göra. Han tittade på utslagen och sa att jo, nog skulle det kunna vara skabb men när Alexandra visade en bildgoogling på just skabb och att hennes utslag inte såg ut så gav han med sig. Hon fick tillslut ta ett hivtest. Samtidigt var sjuksköterskan noga med att påpeka att hon kunde räkna med att de inte skulle höra av sig eftersom sannolikheten att hon fått hiv var så låg.

Att bryta med tystnadskulturen Tre veckor efter beskedet åkte hon på en konferens för unga vuxna som lever med hiv och där träffade hon flera som hon fortsatt umgås med. De har blivit nära vänner och viktiga i det att kunna utbyta tankar och dela upplevelser. Hon beskriver hur hon snabbt insåg hur bra hon har det med föräldrar och kompisar som hon är trygg med, och som hon utan oro kunde berätta för om sin hivstatus. Hon säger att hon träffat flera som efter lång tid fortfarande inte berättat om sin hiv för någon. Hon vet personer vars föräldrar till och med sagt att de inte får berätta för sina syskon, och hon kan förstå att tidigare erfarenheter bidrar till en tystnadskultur.

– Det gör mig ledsen att så många inte berättat för någon. 2020 var jag i Etiopien, på ett barnhem för hivpositiva, och förstod då att många blivit lämnade eller utstötta ur samhället på grund av sin diagnos.

Beskedet och bemötandet Några dagar senare ringde telefonen. Det var en person från ungdomsmottagningen som inte berättade vad det handlade om men sa att Alexandra måste komma in till ungdomsmottagningen dagen efter. Alexandra svarade att utslagen var borta och att hon inte kunde komma på grund av att hon hade föreläsning.

Personen sa då att hon var tvungen att prioritera besöket hos dem. Då förstod Alexandra.

– Jag är inte säker på vad jag hade för kunskap om hiv innan, eller om jag var irrationell, men jag vet att jag blev jätterädd och ledsen.

Alexandra ringde sin mamma, grät och berättade att hon fått hiv. Dagen efter åkte de tillsammans till ungdomsmottagningen och där fick hon också hivbeskedet. Även denna gång var bemötandet och informationen dålig. Hon säger att hon är tacksam över att hon har vänner och familj som direkt fanns där som stöd.

Hon förstår inte hur ungdomsmottagningen kunde agera så oprofessionellt: från att de nekade henne ett test, till hur de levererade beskedet. Det var först när hon kom till infektionsmottagningen i Huddinge som hon kände sig väl omhändertagen. Där fick både hon och hennes föräldrar svar på alla sina frågor.

”

Min informationsplikt är borttagen.

Varför ska jag berätta?

NR 1/2021

Alexandra pratar gärna om öppenhet och om att våga dejta. Men hon är noga med att hon ju faktiskt bara är ett exempel, att hon inte är någon expert och att hon dessutom levt relativt kort tid med hiv.

25

I möten med nya personer är Alexandra öppen med sin hiv om det kommer på tal.

Hon vill också gärna vara en ambassadör för kunskap och för att fler unga ska bli medvetna om hiv. Hon berättar att flera av hennes vänner som tidigare aldrig haft en tanke på att de skulle kunna få hiv nu är väldigt medvetna, har gått och testat sig och samtidigt vill bidra till att öka kunskapen hos andra. Att bli medveten och att vilja ta till sig av information tror Alexandra hänger ihop med att ha någon i sin närhet som lever med hiv, eller att möta och lyssna på riktiga människor. Då kommer frågan närmare och man förstår också att vem som helst kan få hiv.

– En av mina kompisar sa nyligen att hon haft ett samtal med någon om hiv och hade då berättat att hon har en hivpositiv vän. Hon hade inte sagt mitt namn men det kändes bra att hon kunde använda mig som exempel i en fråga som är viktig att prata om.

Att berätta eller inte berätta I samband med att hon fick sin diagnos hörde Alexandra av sig till en person hon dejtat, och visserligen haft skyddat sex med, men som hon ändå som hon beskriver det ”ville vara schysst emot” och berätta för.

Han fick panik, började skälla och anklaga Alexandra för en massa saker. Han ringde och sms:ade under flera dagars tid och hon fick blockera hans nummer. Han bad tillslut om ursäkt för sin reaktion men det var en tuff upplevelse. Utöver den personen tycker hon att det har fungerat bra när det gäller dejting och sex.

Första gången hon berättade för någon hon skulle ha sex med var hon dock nervös.

Det var en kille hon hörts mycket med under sommaren och de sågs någon månad efter att hon fått hivdiagnosen.

– Det ledde mot att vi skulle ligga och jag blev stel och tänkte att ”nu, nu måste jag säga det.”.

Han märkte att Alexandra förändrades och började fråga om något var fel. Han var väldigt omtänksam, frågade om det var något hon ville berätta men sa samtidigt att hon absolut inte behövde om hon inte ville.

Foto: PG

26

POSITHIVA NYHETER

Hon valde att berätta.

– Han tog det jättebra och frågade hur jag mådde och hur det kändes, säger Alexandra och ler.

Efter det har hon valt att både berätta och inte berätta. Först tänkte hon att hon alltid ville tala om det för en person hon ska ha sex med. Men sedan ställde hon sig själv frågan varför hon ska göra det när hon inte behöver, speciellt för någon som hon kanske bara träffar en gång.

– Min informationsplikt är borttagen. Varför ska jag berätta?

Nu har hon pojkvän och att berätta för honom var inga konstigheter men däremot tog det ett tag för henne själv att ta in att hon faktiskt lever med smittfri hiv, och kan ha oskyddat sex. Hon bar på tankar som att ”tänk om medicinerna faktiskt inte funkar”.

En sak som hjälpte var att pojkvännen följde med och testade sig. Även om det finns studier och massor av information om att behandlad hiv inte överförs så hjälpte det Alexandra att på papper se att det faktiskt gällde henne själv.

Vikten av att både få och ge stöd Alexandra vill vara ett stöd för andra som lever med hiv och är bland annat aktiv i ett forum på nätet för hivpositiva. Hon pratar gärna om öppenhet och om att våga dejta men är noga med att hon ju faktiskt bara är ett exempel, att hon inte är någon expert och att hon dessutom levt relativt kort tid med hiv.

Behovet av att prata om sin hiv för att få stöd, för att lufta oro har minskat i takt med att hon känt sig mer och mer landad i diagnosen. Idag är det inget hon tänker på till vardags, om det inte handlar om att stötta eller informera andra, eller som i detta fall att intervjuas.

– Min kille säger ibland att han känner sig dum för att han inte frågar oftare hur jag mår, och undrar om vi borde prata om min hiv mer. Men det behövs ju inte, avslutar Alexandra. ■ Text: Ronja Sannasdotter

Foto: PG

NR 1/2021

DISKRIMINERING ATT NEKA HIVPOSITIVA COVIDTEST

Foto: Vesna Harni, Pixabay

U

nder hösten visade det sig att en av de större apotekskedjorna nekade personer som lever med hiv antikroppstest för covid-19. I deras information om testning på hemsida och i butiker fanns utskrivet att man inte testar personer som har hiv, hepatit b eller hepatit c. Posithiva Gruppen kontaktade i november apotekskedjans ledning och påpekade att ”både det att på er hemsida neka personer som lever med hiv att göra ett antikroppstest och att på plats neka någon som lever med hiv att testa sig är diskriminering.” Posithiva Gruppen överlämnade även ett brev undertecknat av 16 läkare och forskare, bland andra överläkare Catharina Missailidis, Anders Thalme och Veronica Svedhem samt professor och överläkare Anna-Mia Ekström och Magnus Gisslén. I brevet stod till exempel att det att man inte testar personer som lever med hiv ”är anmärkningsvärt på flera punkter och tyder på en okunskap avseende provtagningshantering både från ett vårdhygieniskt och smittskyddsperspektiv. Detta innebär en stigmatisering och diskriminering av individer. Vi vill med detta brev adressera

dessa punkter med hopp om att ni snarast korrigerar er information till personal och till allmänheten.”

I breven erbjöds apotekskedjan även att kontakta biträdande smittskyddsläkare på Smittskydd Stockholm, Jenny Stenkvist, för att få fördjupad information och utbildning. Apotekskedjan ändrade efter breven sina regler och information till ”Vi utför inte tester om du har en obehandlad blodsmitta.”. Posithiva Gruppen har i ytterligare ett brev påpekat att även denna formulering och det förhållningssättet är problematiskt då allt blod ska behandlas lika och enligt gällande hygienrutiner. Att göra skillnad på blod riskerar inte enbart att resultera i diskriminering på grund av blodstatus och kronisk sjukdom, utan en sådan hantering är också en risk för personal som tar tester.

Apotekskedjan har svarat att man ännu en gång ser över frågan och återkommer. ■ Text: Ronja Sannasdotter

27

28

POSITHIVA NYHETER

HELDAGSKONFERENS OM KVINNOR OCH HIV Den 16 oktober 2020 anordnades onlinekonferensen Kvinnor och hiv 2020. Det var Posithiva Gruppens Kunskapsnätverk för kvinnor som lever med hiv och KvinnoCirkeln Sverige som, fem år efter den senaste svenska kvinnokonferensen 2015, bjöd in till en dag med fokus på forskning och kvinnors erfarenheter.

S

amtliga inbjudna föreläsare, forskare och paneldeltagare på konferensen var kvinnor. Över 100 personer var anmälda och bland dem fanns kvinnor och andra personer som lever med hiv, tjänstepersoner inom myndighet, region, civilsamhälle och privat sektor samt forskare och vårdpersonal.

Antalet kvinnor som lever med hiv i Sverige ökar och är år 2020 cirka 3200, vilket utgör 39,5 % av det totala antalet hivpositiva personer i landet.

Av dessa är en klar majoritet inte födda i Sverige.

Ett begrepp som återkom under konferensen var intersektionalitet och att ha ett intersektionellt perspektiv i hivarbetet, liksom att det är något som åligger alla aktörer – från vården till hivorganisa-

tioner till forskare. Kvinnor som lever med hiv är ingen homogen grupp och förutsättningar, behov samt erfarenheter ser mycket olika ut.

Det finns fortfarande begränsat med forskning kring kvinnor och hiv, till exempel på hur kvinnor eventuellt påverkas annorlunda av hivläkemedel och själva hivinfektionen i sig i jämförelse med män. Flera aspekter av att leva med hiv är gemensamma, oavsett kön, men vissa frågor är specifika för kvinnor. Avsaknad av kvinnospecifik forskning riskerar leda till sämre vård och lägre livskvalitet för kvinnor som lever med hiv. Ett exempel på kunskap som kan leda till att man istället kan ge bättre vård presenterades på konferensen av Shema Tariq, hivläkare och klinisk forskare vid University

Fr vänster: Ivonne Camaroni, infektionsläkare som varit en drivande kraft i frågor som rör kvinnor och hiv, Paula B, initiativtagare till Kunskapsnätverk för kvinnor som lever med hiv och Agneta E, ordförande KCS.

29

Foto: PG

College London. I sin studie har hon kunnat se att hivpositiva kvinnor verkar ha starkare klimakteriebesvär än hivnegativa. Ytterligare forskning på medicinska aspekter som påverkar hälsan hos kvinnor som lever med hiv och då kring biverkningar och läkemedelskoncentrationer presenterades av överläkare Åsa Mellgren. Hon konstaterade att man vet att det finns medicinska skillnader mellan [cis]kvinno- och [cis] manskroppen men trots det är riktlinjer för behandling utformade utifrån att dessa kroppar skulle fungera likadant.

Bland andra forskare som presenterade på konferensen fanns Ewa Carlsson-Lalloo, sjuksköterska och PhD och Faustine Kyungu Nkulu Kalengayi, läkare och PhD vilkas forskning kretsar kring hiv, sexualitet och reproduktion. Av de studier kring kvinnor och hiv som redogjordes för på konferensen, och av de erfarenheter som delades av kvinnor som själva lever med hiv kan bland annat konstateras att den psykiska liksom den sexuella och reproduktiva hälsan riskerar att påverkas negativt av hiv. Hur mycket hiv inverkar på ens liv skiljer sig åt och för många är det i möten med, och i relationer till andra människor som de negativa upplevelserna uppkommer. Några – kanske speciellt långtidsöverlevare - upplever också att själva systemen eller strukturerna motarbetar en, exempelvis i frågan kring ekonomi och att återgå till arbetslivet efter att ha stått utanför det under lång

Bild ovan, fr vänster: Karina Pettersson, Alexandra Arrhen och Frida som alla lever med hiv och Ane Johanne Martínez Hoffart, projektledare Kunskapsnätverk för kvinnor som lever med hiv.

Foto: PG

Bild från Tariqs presentation som visar en jämförelse av sexuell funktion hos hivpositiva respektive hivnegativa kvinnor. Till exempel upplever en högre andel kvinnor som lever med hiv vaginal torrhet och nedsatt sexlust.

30

POSITHIVA NYHETER

tid. Det framkom även att det är viktigt med trygga forum för hivpositiva kvinnor för att minska känslan av utsatthet, för att hantera stigmat och för att få möjlighet till kunskaps- och upplevelsesutbyte.

Kvinnors erfarenheter Forskning var utgångspunkten för konferensen men mycket av den data som presenterades exemplifierades och bekräftades av kvinnors egna erfarenheter av att leva med hiv. Bland de som deltog fanns Paula B, en av initiativtagarna till Kunskapsnätverk för kvinnor som lever med hiv. Hon berättade hur Kunskapsnätverk för kvinnor som lever med hiv sprang ur år av samtal kring alla de utmaningar och frågor som hon och en kvinna till, Inger hade. Liksom många andra kvinnor som lever med hiv brottades de med en frustration över att saker inte förändrades. De såg ett uppdämt behov hos kvinnor som lever med hiv att få kunskap om olika frågor: från reproduktion, sexualitet och biverkningar till ekonomi och bemötande inom vården. De såg också ett behov av att sprida kunskap till övriga samhället om kvinnor och hiv.

– Vi tyckte att det pratades alldeles för lite om kvinnor och det var så många frågor som vi ville ha svar på.

Agneta Edlund, ordförande för KvinnoCirkeln Sverige (KCS), en stödförening för hivpositiva kvinnor som funnits sedan 1995, konstaterade att mycket förändrats under dessa 25 år. KCS startade för att kvinnor som lever med hiv skulle kunna söka stöd hos varandra.

– Det var viktigt att få samlas och dela tankar, känslor och känna att ”det är inte bara jag”.

Hon beskrev hur många levt ensamma och utsatta och hur hårt samhället har varit gentemot kvinnor som lever med hiv. Agneta Edlund menar att visst har tiderna förändrats men samtidigt kvarstår svårigheter. Hon säger att man idag betraktas som ”frisk” och förväntas kunna fungera och leva som vem som helst men att både samhällets förlegade bild av hiv, och ibland även den egna, innebär utmaningar i det. Därför behövs fortsatt stöd och kunskapshöjande insatser. Även om mycket hänt sedan tiden då KCS bildades bekräftar kvinnors upplevelser av att få en hivdiagnos idag det som Agneta Edlund säger. Frida fick sin hivdiagnos 2018, kort tid efter att hon hade fyllt 30 år. Efter otaliga utredningar och efter att ha varit sjukskriven på grund av olika besvär i ungefär sex månader, gick läkaren igenom hennes journal för att försöka hitta test som man missat

att ta. Ett av testen som hade missats var hivtest, vilket gav positivt utslag. Frida hade då varit inlagt i ungefär tre veckor, och mådde dåligt både fysiskt och psykiskt.

I samtalen under konferensen lyftes att den nischade vården, tex. kvinnosjukvård, måste vara tillgänglig för kvinnor med hiv över hela landet, och inte bara i Stockholm. Det måste bli lättare att få information, men det måste också finnas stöd som gör att kvinnor kan ta sig till Stockholm eller andra delar av landet om kompetens inte finns där man bor, sade hon.

För att förbättra hivpositiva kvinnors förutsättningar krävs samverkan mellan civilsamhälle, akademi och det offentliga, och vikten av att det är kvinnor som själva lever med hiv som styr riktningen på insatser var ett nyckelbudskap från såväl föreläsare som paneldeltagare på konferensen. ■ Text: Ronja Sannasdotter & Ane Johanne Martínez Hoffart

Konferensens hela innehåll har sammanfattats i en rapport som finns på www.posithivagruppen.se.

Den går även att beställa kostnadsfritt i tryckt format genom att maila info@kunskapsnatverk.se.

Konferensen spelades också in och finns att se i sin helhet på Posithiva Gruppens Youtubekanal.

NR 1/2021

31

HIVSTIGMA OCH TRANSFOBI – EN LIVSFARLIG ALLIANS

Foto: RCT

Transgender Day of Remembrance (TDoR) är en årlig minnesdag som hedrar transpersoner vars liv har förlorats som följd av transfobiskt våld. Transpersoner är överrepresenterade i hivstatistik världen över, och hiv är en faktor som kan öka transpersoners redan förhöjda utsatthet för diskriminering och våld. I Colombia kämpar aktivister för rättvisa för Alejandra Monocuco – en transkvinna med hiv som förlorade livet som direkt konsekvens av fördomar, försummelse och strukturellt våld.

I samband med TDoR den 20 november 2020 intervjuade Posithiva Gruppen aktivisterna för att ta reda på mer om Alejandras liv, öde och viktiga arv.

A

lejandra Monocuco bodde i området Santa Fé i Bogotá, även känt som Bogotás ”Red Light District”. Vid midnatt den 29 maj vaknade Alejandras lägenhetskompis av konstiga ljud.

Det visade sig att Alejandra hade svårt att andas. Eftersom Colombia sedan mitten på mars befunnit sig i hård ”lock-down” på grund av coronapandemin gick tankarna direkt till covid-19, och lägenhetskompisen ringde efter ambulans.

Ambulansen kom, och ambulanspersonalen tog på sig skyddsut-

rustning enligt coronaprotokoll. De mätte temperaturen och observerade att Alejandra hade kraftiga andningsbesvär. Vid denna tidpunkt informerade lägenhetskompisen om att Alejandra hade hiv. Ambulanspersonalens attityd ändrades direkt. De backade undan från henne, och började gå därifrån. De sade att hon troligen tagit en överdos, och att de andra lägenhetskompisarna skulle lämna henne i fred. Sedan gick de ut på gatan och rökte. 40 minuter senare var Alejandra död.

Det kallades på ambulans igen.

Ambulanspersonal kom till lägen-

heten, bekräftade att Alejandra var död, och lindade in hennes kropp.

Sedan fick Alejandras kompisar vänta i lägenheten i femton timmar innan någon tillslut hämtade upp kroppen.

Den som berättar historien för Posithiva Gruppen är Juli Salamanca, kommunikatör hos organisationen Red Comunitaria Trans (RCT) – ett nätverk grundat av transkvinnor som ägnar sig åt sexarbete i Bogotá. Juli har arbetat i organisationen i fyra år, och har bevittnat mycket orättvisa mot transkvinnor som lever med hiv.

32

POSITHIVA NYHETER

Alejandras sak är en av få som fått nationell och internationell uppmärksamhet1.

– Alejandras historia har gått världen runt eftersom den är ett perfekt exempel på den diskriminering och det våld som transkvinnor med hiv utsätts för. Alejandra var dessutom afrocolombian, sexarbetare och internflykting på grund av den väpnade konflikten i Colombia. Hon är sinnebilden av en kvinna konstant utsatt för lidande, en kvinna som ”dödades av fördomar”, säger Juli.

– Alejandras mamma blev chockad när hon fick veta att Alejandras kropp hade kremerats, och frågade sig vem som hade skrivit under på det. Mamman är en fattig kvinna som bor på landsbygden. Hon har inte råd att åka till Bogotá för att hämta sin dotters aska. Trots att systemet dödade Alejandra och trots att borgmästaren själv erkänner att det har begåtts allvarliga fel, finns ingen sympati eller stöd till de efterlevande. Det är som att de återtraumatiserar familjen och Alejandras community gång på gång, säger Juli.

Juli Salamanca, kommunikatör hos Red Comunitaria Trans (RCT).

Foto: RCT

Oklarheter, utredning och stämning Juli och de andra i Red Comunitaria Trans (RCT) har arbetat intensivt med Alejandras fall sedan den där ödesdigra majnatten. Det fanns många obesvarade frågor, och i efterdyningarna av det inträffade förekom ett antal avvikelser och tjänstefel hos myndigheterna. Till exempel hävdade myndigheterna att Alejandras lägenhetskompis hade skrivit under på ett papper som nekade vårdpersonalen att ta Alejandra till sjukhus. När aktivisterna i RCT krävde att få se papperet fick myndigheterna gå ut och erkänna att det hela var lögn, och att papperet aldrig funnits.

Myndigheterna hävdade också att Alejandra inte hade någon familj som kunde ta beslut kring huruvida kroppen skulle kremeras eller inte, och kroppen kremerades innan någon obduktion hann göras. Aktivisterna pekar på att Alejandra visst har familj, och att detta bland annat framgår i statliga register över internflyktingar i Colombia.

Borgmästaren som Juli refererar till är Claudia López, Bogotás första kvinnliga och dessutom första öppet homosexuella borgmästare. Juli och RCT förväntade sig mer av López, och hade förhoppningar om att hon skulle utvisa mer solidaritet med hbtq-communityt i stort med tanke på sin egen bakgrund. Istället har hon stått bakom kontroversiella insatser såsom ”pico y género” – en coronarestriktion som tillät kvinnor att lämna sina hem på jämna dagar/datum, och män motsvarande på ojämna. I juni beordrade borgmästaren att hälsoministeriet skulle utreda Alejandras fall. Tre områden ska utredas: om brott har begåtts; giltigheten i avtalen; samt myndigheternas handläggning. Svar på den interna utredningen förväntas komma under november månad.

Juli har dock inga förhoppningar om att utredningen kommer resultera i något konkret.

– Sedan första början har hälsomyndigheterna gjort allt de kan för att skydda sig själva. De har lju-

33

git och lagt skulden på andra.

Troligen kommer de ansvariga för Alejandras död gå ostraffade. Vi ser det gång på gång, att transkvinnors liv är ”vidas matables” – ”dödbara liv”. Ändå har RCT börjat förbereda sig på att dra myndigheterna inför domstol. De vill stämma dem för mord, diskriminering, förfalskning och underlåtenhetsbrott. Med sig har de fått den namnkunnige advokaten En väggmålning i Bogotá med texten ”rättvisa för Alejandra”.

Jorge Perdomo, tidigare ”atFoto: RCT torney general” (motsvarande riksåklagare) i Colombia.

Hivvård och olika nivåer av våld Han ser den interna utredningen som ett första steg, Juli träffar många kvinnor med hiv genom sitt 2 och uttalar i en intervju med Noticias Caracol att arbete med RCT, och berättar att många sak”vi kommer sammanställa informationen och lägga nar tillgång till hivmediciner. Speciellt gäller det fram ärendet för domstolen, med syfte att låta behökvinnor från grannlandet Venezuela, som unriga myndigheter utreda fallet i sak, så att vi ska få der de senaste tio åren drabbats av en eskaleranreda på sanningen”. de politisk och socioekonomisk kris. Över 1,8 miljoner venezolaner har flytt till Colombia på Attityder kring hiv upp till ytan grund av krisen3, och för många venezolaner som Juli berättar att synliggörandet av Alejandras fall lever med hiv är ideella organisationer i Colomvarit bra, men också att det avslöjat oroväckande bia den enda tillgängliga källan till hivmediciner4. attityder kring hiv i det colombianska samhället.

Juli berättar att många (kring 80%) av tjejerna i SanKommentarsfält och andra forum svämmar över av ta Fé saknar tillgång till vård, och att de venezolanhatfulla yttranden: det var lika bra att hon dog; hon ska tjejerna ofta kommer till RCT i hopp om att få borde ha straffats för att sälja sex när hon hade ”aids”; tillgång till hivmediciner. Många av dem levde med hon borde ha fängslats; samt ett otal kommentarer välbehandlad hiv i Venezuela innan krisen tvingade om att hiv och aids är äckligt. dem fly, och nu står de helt utan behandling på obe– Hivstigmat i Colombia är stort. Många saknar stämd tid. kunskap om hur hiv överförs, tror att hivpositiva är – Här i Santa Fé är det många tjejer med hiv som skyldiga att berätta för andra om sin hiv, eller att alla dött, och myndigheterna bryr sig inte om det. Det som har hiv kommer dö. Även inom vården finns det har blivit en del av vardagen här, säger Juli. mycket okunskap, och det är som att det finns en idé Försummandet av hivpositiva transkvinnors om att alla transkvinnor har hiv: transkvinnor som mänskliga rättigheter representerar en form av söker sig till vården för enkla besvär såsom huvudstrukturellt våld, men RCT arbetar också med att värk tvingas istället testa sig för hiv. Å andra sidan är kartlägga transfobiskt våld på individnivå. Hittills i det många som tänker att ciskvinnor inte kan få hiv, år har 30 transpersoner, varav 29 transkvinnor och en berättar Juli. transman, mördats i Colombia. Juli säger att 30 visst Enligt Juli finns det även hivstigma inom transär en alarmerande siffra, men att det i verkligheten är communityt, och hösten 2019 gjorde RCT en många fler: många av morden på transpersoner synkampanj om just det tillsammans med andra organiliggörs aldrig som hatbrott, och många transkvinnor sationer under hashtaggen #AmigaDateCuenta – på registreras som män i brottsstatistiken. Majoriteten svenska ungefär ”inse det, [tjej]kompis”. Kampanjens av morden är hatbrott där personernas könsidentitet syfte var att normalisera hiv, minska stigma, bli av bespottats genom olika former av tortyr. Många av med interna skämt om hiv samt att motverka uppde som mördats var ledande aktivister, och enligt Juli delning mellan hivpositiva och hivnegativa transtjehar inte den colombianska staten gjort något för att jer. skydda dem trots att många levt under dödshot.

34

POSITHIVA NYHETER

– Myndigheterna har lovat att öka rättsskyddet för hbtq-personer i Colombia i många år, men kommer inte till skott. På papperet ser det ut som att hbtq-personer i Colombia har rättigheter, men det finns inga mekanismer som skyddar transpersoner mot våld och diskriminering i praktiken, säger Juli.

Hon avslutar med några ord om den fortsatta kampen, kring hopp i hopplösheten: – De senaste åren har enstaka transpersoner kämpat sig till en röst inom den etablerade politiken. Dock ser vi att de som vågar prata högt också måste stå ut med hot och våld, och i värsta fall att de mördas. Vi måste fortsätta arbeta med att ändra de rådande narrativen kring transpersoner.

Folk måste förstå att vår kamp och konstruktion inte är estetisk. Det handlar om en kamp för mänskligt värde. ■

Bild från kampanjen kring hivstigma i transcommunityt.

Bild: LigaSida/RCT

Text: Ane Johanne Martínez Hoffart

Se t.ex. www.hivplusmag.com/news/2020/6/03/transwoman-living-hiv-dies-after-medics-refuse-treatment 1

www.noticias.caracoltv.com/bogota/abren-tres-procesos-de-investigacion-para-esclarecer-muerte-de-alejandra-monocuco 3 www.iom.int/venezuela-refugee-and-migrant-crisis 2

www.foreignpolicy.com/2019/08/28/venezuela-hiv-crisis-crosses-the-border-colombia-migrants-health-care/ 4

NR 1/2021

35

Fördomar sårar och kan göra att du blir bortvald.

Låt inte fördomar om hiv få dig att välja bort någon.

Behandlad hiv är smittfri hiv.

36

INFO OCH AKTUELLT POSITHIVA GRUPPENS FÖRENINGSLOKAL TILLSVIDARE STÄNGD På grund av coronapandemin är föreningslokalen tillsvidare stängd vilket innebär att onsdags- och fredagsverksamheten ställs in.

Vårt mål är att istället arrangera så mycket som möjligt online. Information om aktiviteter och hur dessa arrangeras uppdateras löpande på www.posithivagruppen.se Vår förhoppning är givetvis att kunna öppna snart igen, och beslutet omprövas vartefter Folkhälsomyndigheten uppdaterar sina råd och riktlinjer.

Kansliet arbetar hemifrån och är tillgängliga på telefon 08-720 19 60 och info@posithivagruppen.se Du hittar kontaktuppgifter direkt till respektive medarbetare på www.posithivagruppen.se

JURIDISK RÅDGIVNING Posithiva Gruppen erbjuder juridisk rådgivning för alla som lever med hiv. Det kan till exempel gälla frågor kring migration och uppehållsrätt, diskriminering, patienträttigheter, familjerätt och sjukförsäkring.

Posithiva Gruppens jurist, Karin Laine är specialiserad på juridik relaterad till hiv.

Karin nås på 073-987 09 97 och karin.laine@posithivagruppen.se Du kan ringa, maila eller boka tid.

HAR DU BLIVIT DÅLIGT BEMÖTT ELLER RÅKAT UT FÖR NÅGOT ANNAT? Posithiva Gruppen bedriver påverkansarbete i olika hivpolitiska frågor och sammanhang, uppvaktar ansvariga beslutsfattare, myndigheter och andra aktörer. Genom konkreta exempel och fall kan vi förändra och påverka situationen för personer som lever med hiv. Det kan handla om alltifrån äldreomsorgsfrågor, hälsa och bemötande inom vården till rättigheter och lagar som rör personer som lever med hiv, tex smittskyddslagen och informationsplikten.

PGs synlighets- och påverkansarbete ska alltid vara direktförankrat hos personer som lever med hiv. Har du tankar och frågor som du tycker behöver lyftas till högre nivå?

Kontakta Peter Månehall, senior sakkunnig hivpolitik på peter.manehall@posithivagruppen.se

NR 1/2021

37

POSITHIVA GRUPPENS STÖDFOND Stödfondens verksamhet är för tillfället satt på paus och inga ansökningar behandlas.

Ett extra årsmöte kommer att utlysas så snart som möjligt. Styrelsen har gjort bedömningen att ett årsmöte inte bör genomföras digitalt ur demokratisk synvinkel. Därför inväntar man möjlighet att kalla till ett fysiskt möte.

Vill du ge stöd till andra som lever med hiv?

Vi söker dig som levt med hiv ett tag och som vill ge så kallad peer support.

Posithiva Gruppen erbjuder utbildning i Motiverande Samtal.

Det ger dig verktyg för att engagera dig i vår individuella stödverksamhet för personer som lever med hiv, Heart-2-Heart. Är du intresserad eller vill du veta mer om Heart-2-Heart kontakta Daniel Serguey Suarez på suarez@posithivagruppen.se eller 072-011 08 08

Foto: Priscilla du Preez, Unsplash

38

POSITHIVA NYHETER

NÅGRA KOMMANDE AKTIVITETER HOS POSITHIVA GRUPPEN OCH ANDRA HIVORGANISATIONER TORSDAGAR

23

9

16

DIGITALA SAMTALSTRÄFFAR

FEBRUARI

MARS

MARS

INSPIRATIONSFÖRELÄSNING FRÅN NEPAL

TEMAKVÄLL: VÅLD I NÄRA RELATIONER

SAMTALSTRÄFF HÄLSA & HIV 50+

Online Kl 18.00-19.30 Digital samtalsträff via Zoom för och av oss som lever med hiv. En trygg plats där vi kan lyssna, prata och diskutera livet med hiv, relationer och andra ämnen som är viktiga för oss.

Vi pratar svenska och engelska. Maila receptionen. stockholm@noaksark.org eller ring 08-700 46 00 för mer information.

Citat från deltagare i samtalsträffarna: "Genom att ge hiv plats i trygga sammanhang, så får det mindre plats i vardagen." ”Att ha varit öppen med andra i grupp har lett till mer öppenhet mellan oss i relationen.”

Online

Online

Online

Kl 18.00

17.00-19.00

Välkommen till en inspirationsföreläsning online med Pooja Kunwar Chhetri styrelseledamot i YouthLEAD, ett nätverk som bland annat arbetar med målgruppen unga med hiv och främjar "youth empowerment" och ledarskap i Asien och Stilla havsområdet. Pooja, som kommer från Nepal berättar om sig själv, sitt arbete med hiv, behoven unga med hiv har i Nepal samt andra delar av Asien och Stilla havsområdet och om olika sätt att hantera sin diagnos.

Hur kan våldet ta sig uttryck, och vad innebär särskild sårbarhet för våld i relation till hiv?

Väkommen att fika och samtala över Zoom. Mer information om tid och innehåll publiceras närmare aktiviteten på www. posithivagruppen.se

Öppet för alla som lever med hiv mellan 18 och 30 år.

Föreläsningen ges på Zoom och länk fås vid anmälan.

Anmäl dig senast den 22 februari till info@unghiv.se eller 073-5156853.

Inbjuden föreläsare: Linn Moser Hällen, socionom, föreläsare, författare och handledare i psykosocialt arbete med mångårig erfarenhet av arbete med våld i nära relationer. Medverkar gör även Erica Kanon och Åsa Cronberg från Noaks Ark Stockholm som kan svara på praktiska och juridiska frågor.

Öppet för alla som lever med hiv över 50 år Instruktion och länk fås i samband med anmälan.

Anmäl dig till receptionen. stockholm@noaksark.org eller via telefon till 0701619002 För att delta behöver du en dator, mobil eller surfplatta med internetuppkoppling.

Öppet för kvinnor som lever med hiv. Du är välkommen att delta i temakvällen oberoende av om du har personlig erfarenhet av våld i nära relationer eller om du bara vill veta mer om ämnet. Alla anmälda får info om uppkoppling, en fikakupong samt länk till liveföreläsningen via mail. Anmäl dig till info@kunskapsnatverk.se eller 070 040 77 81 senast den 5 mars.

MISSA INGA NYHETER OCH AKTIVITETER! ANMÄL DIG TILL MAILUTSKICK OCH SE ALLA KOMMANDE AKTIVITETER HOS POSITHIVA GRUPPEN PÅ WWW.POSITHIVAGRUPPEN.SE DÄR HITTAR DU ÄVEN DE SENASTE UPPDATERINGARNA KRING HUR AKTIVITETER EVENTUELLT PÅVERKAS AV COVID-19.

VÄLKOMMEN MED TIPS! MAILA INFO@POSITHIVAGRUPPEN.SE ELLER RING 08-720 19 60 OM AKTIVITETER SOM ARRANGERAS HOS OLIKA HIVORGANISATIONER, OCH SOM DU TYCKER BORDE FINNAS MED HÄR.

OM POSITHIVA GRUPPEN Posithiva Gruppen (PG) bildades 1985 och är Sveriges största patientorganisation för personer som lever med hiv. Vi är en rikstäckande ideell, partipolitiskt och religiöst obunden medlemsförening.

Vårt syfte är att samla personer som lever med hiv till utbildning, kontakt, ge stöd samt erbjuda psykosocial verksamhet och skapa forum för utbyte av erfarenhet.

Vi bevakar även rättigheter för personer som lever med hiv och arbetar för att öka kunskapen om hiv i samhället med målet att motverka stigmatisering och fördomar.

Posithiva Gruppens arbete styrs och formas av personer som själva lever med hiv.

Läs mer på www.posithivagruppen.se

Framtagen med ekonomiskt stöd från statsanslaget Insatser mot hiv/aids och andra smittsamma sjukdomar som syftar till att nå målen i den nationella strategin mot hiv/aids och vissa andra smittsamma sjukdomar.

Foto porträtt: Malcolm Hanes

PROVSVAREN GER INTE ALLA SVAREN Att ställa frågor och våga ifrågasätta har förändrat livet för människor i alla tider.

Tänk om forskarna inte hade fortsatt att fråga sig om det går att få fram bättre mediciner mot hiv. Hade vi då haft mediciner som gör att virusnivåerna i blodet blir omätbara, så att viruset inte kan överföras?

I dag vet vi att välbehandlad hiv är smittfri.

Det behöver ingen längre ifrågasätta.

Det enda sättet att få svaren på hur hiv ska påverka ditt liv så lite som möjligt är att fortsätta ställa frågor. För provsvaren ger inte alla svaren. Du kanske har andra frågor?

Kan jag ha sex?

Hur ska jag hålla mig frisk?

Måste jag berätta?

Kommer jag att kunna bli gammal?

Beror min ryggvärk på hiv?

Kan jag resa utomlands?

Varför är jag så trött?

Kan jag skaffa barn?

Fortsätt att fråga.

Det kan förändra ditt liv.

i samarbete med

Erbjuder stöd, utbildning och mötesplatser för dig som lever med hiv.