Issuu

POL

REDAKTIONEN

Träden rodnar när jag cyklar hem längs ån. Regnet har precis slutat slå mot tak och mark, och hus speglar sig i vattnet som rör sig in mot stan; jag motstridig dess riktning, en fisk som simmar mot strömmen. I stuprännorna rinner vatten långsamt längs husknutar, tilltäppta av löven. Hösten är här! Med hösten följer inte enbart fallande löv, utan även nya studenter som strömmar till vår stad. Uppsala är hem till närmare 50 000 studenter och i den statistiken befinner sig nu även ni! Välkomna hit - välkomna hem.

Uppsala är en stad full av möjligheter. Inga höstlöv kan hämma strömmen av aktiviteter och sprudlande liv här. Speciellt inte när ni har tagit er till händelsernas epicentrum - UPS - där det grönskas året om. Vi har precis haft vår första gasque tillsammans, och det var en kväll av glädje, inte minst på grund av det otroliga tillskott vi fått i vår förening. I början av kvällen tog vi varandra följe upp för trapporna på stocken, som hade kantats omsorgsfullt av brinnande ljus. Väl uppe möttes vi av vackert dukade bord, med enstaka kandelabrar som kämpade hårt för att lysa upp sällskapet à 250 personer. Tillsammans sjöng, skålade, och skrattade vi oss igenom natten. Bandet krävde skobyte för de som vågat sig på klackar, och vi skrek återigen det gamla namnet på en sång som hemsöker alla studentband. Det kändes som hemma - den här föreningen är hemma.

När vi går in i den här hösten tillsammans så är det som att gå in i en dimma - man vet inte riktigt vad man ska vänta sig. Det är ovisst och stundvis läskigt, och vi kan inte vara helt säkra på vad som befinner sig i töcknet, men lita på mig när jag säger att det kommer bli fantastiskt. Jag längtar efter att få uppleva Uppsala med er, skapa pinsamma historier vi kan skratta åt om något år, och göra det mesta av livet här! Är det något jag förespråkar så är det att leva ut studentlivet maximalt: engagera er i föreningar, gå på loppis, antikmässor i sunkiga gympasalar, ät frukost och lunch och middag på nation, dansa hårt, lev stort och skäms inte. Nu ser vi till att få en oförglömlig tid tillsammans! Välkomna in i gemenskapen!

Er ordförande, Amanda Forséll

FORMGIVNING:

ILLUSTRATIONER:

FOTON:

OMSLAGSBILD: Bodil Söderholm |

ANSVARIG UTGIVARE

Bodil Söderholm

CHEFREDAKTÖR

Amanda Orre

Suraya Berhe, Louise Merup Gävner, Amanda Orre |

Svea Lindblad, Louise Merup Gävner, Amanda Orre, Bodil Söderholm

Melker Dahlstrand, Olle Edman, Adrian Fernandes, Emelie Hanning, Kristian Pohl

Suraya Berhe

Ester Mathiasson

Louise Merup Gävner

Siri Strannegård

in ditt bidrag till polmagasinet@uppsalapolitices.se

Vi ser fram emot din text, illustration eller idé!

Glöm inte bort att ladda din plus(pol)!

SIRI STRANNEGÅRD

Valår

LJUNG

Om livskrisen eller kriget kommer

MATILDA HEJDENBERG

Glöm inte bort att ladda din plus(pol)!

Inte skall det förnekas att dagens nyhetsrapportering som ideligen vittnar om krig, svält och autokratiseringsprocesser gör oss allt mer benägna att fastna i en dimma av pessimism. Världen så som den ser ut idag är på många sätt både blåmärkt och trasig, och det påverkar vår uppfattning om den. Stundvis försöker vi därmed att blunda för världssituationen, men trots dessa försök finns det de som ändå fastnar i dimman. Varför väljer då Polmagasinet att skriva om ljusglimtar och glädje i dystra tider som dessa? Varför ens belysa kultur och gemenskap, eller ge ut skoltidningar från första början?

I Blir världen bättre? av FN:s utvecklingsprogram beskrivs att på samma sätt som vi kan lära av våra misstag kan vi också lära oss av våra framsteg. Således måste vi vara medvetna om vilka våra framsteg är, vilket omöjliggörs om vi blundar för allt som har med världens riktning att göra. All innovation och framdrift behöver nämligen strålkastarljus för att nå sin fulla potential och för att andra ska kunna lära av dem. Negativiteten gällande världen genererar även ett exceptionellt klimat för hat och rädsla att frodas i. När fruktan får överhand betraktar vi våra medmänniskor som mer hotfulla, vilket i sin tur sopar ba-

nan för fördomar. Vi blir mer desperata och söker snabbare lösningar som riskerar att slå fel, samtidigt som uppgivenheten gör att vi letar efter syndabockar. Vidare medför känslan av hopplöshet svårigheter att vara pragmatisk och innovativ om det existerar en tro om att framtidsinriktade förändringar och verkställandet av dem ändå kommer att vara lönlösa.

Om vi istället har en mer optimistisk och korrekt uppfattning om världen, kommer det att erbjuda oss nya perspektiv på de samhällsproblem vi idag står inför. Den kommer att göra oss mer motiverade att driva fram ny kunskap och innovation, och den kan även bidra till kulturell utveckling som i sin tur kan tjäna som ett kraftfullt instrument för att motverka negativiteten. Det behövs alltså mer positiv media för att balansera ut den pessimistiska synen, och ett praktexempel på detta är Polkands alldeles egna kulturkanon. Den lyfter inte bara upp situationer från nationer som kräver skämskudde eller glada minnen som utgör hjärtat av UPS. Den påminner oss också om varför dessa stunder är värdefulla, och på så sätt kompletterar de varandra. Den hoppfulla världsbilden genererar alltså visionära tankar som får oss att vilja skapa fler minnen, som i sin tur bidrar till en positiv samhällsutveckling.

SIRI STRANNEGÅRD

Med det sagt gömmer det sig så mycket mer än bara en till synes defekt värld bakom dimman. Där finns glädje och där finns kärlek. Där finns konst, kreativitet, musik (förslagsvis Shoreline) och inte minst kultur. Där finns Uppsala som inte bara erbjuder utbildningsmöjligheter och stimulerande kunskapsutbyten, utan även ett nationsliv och vänner för livet. Dimman kan alltså skymma sikten och försvåra vår navigation, men så länge vi är medvetna om riskerna med att gå vilse i den kan vi fortfarande hitta vägen framåt. Därför får vi inte sluta att ta vara på ljusglimtarna i vår vardag, och därför får Polmagasinet inte sluta att skriva om dem - för att de bringar oss glädje och för att de i slutändan gör världen till en bättre plats.

Krönika

Illustration: Svea Lindblad

Illustrationer: Svea Lindblad, Louise Merup Gävner

Mikaela Brodén

Dimman börjar återigen tätna över svensk politik. Partierna försöker positionera sig på den politiska spelplanen, men det är lättare sagt än gjort.

”Kommer liberalerna

ens få sitta kvar vid förhandlingsbordet...?”

Välfärd eller välställd. Invandring och integration. Kärnkraft, kriminalitet och klimat. Det är omöjligt att förutspå vilka sakpolitiska frågor som kommer att dominera det kommande valåret. En sak är dock säker: åsikterna är lika många som det finns människor i Sverige.

Liberalerna tillkännagav nyligen att de inte kommer att stödja en regering där Sverigedemokraterna ingår. Tidöpartierna signalerade illa kvickt att allt är frid och fröjd beskedet till trots.

Elefanten i rummet kvarstår: kommer liberalerna ens få sitta kring förhandlingsbordet när talmannen inleder regeringsbildningen? Spärren är alltjämt på fyra procent. Simona

Valår

Mohamsson behöver därmed locka till sig minst 300 000 röstberättigade svenskar det kommande året, vilket i praktiken innebär att hon måste övertyga omkring tusen personer om dagen. Man får hoppas, för hennes egen skull, att hon inte är introvert.

På andra sidan Atlanten sitter en man som garanterat är extrovert och förkroppsligar uttrycket goddag yxskaft. Inför det amerikanska presidentvalet 2024 visade samtliga opinionsundersökningar att det i vågmästarstaterna var jämnt mellan de två presidentkandidaterna. Verkligheten visade sig se helt annorlunda ut och Trump vann i samtliga vågmästarstater med råge.

”Sverigedemokraternas politik är inte längre kontroversiell”

Kanske borde Ulf Kristersson dra lärdom av detta. Opinionsundersökningarna här på hemmaplan pekar på att Moderaterna återigen blir näst störst på högersidan. Kristersson får hålla tummarna för att de svenska valundersökning-

arna är lika opålitliga som de amerikanska.

Sverigedemokraternas politik är inte längre kontroversiell. Tvärtom har en majoritet av riksdagspartierna infört politiska reformer som SD har skrikit om i ett decennium. Det innebär ny terräng för Jimmie Åkesson – det är första valkampanjen som hans parti inte trovärdigt kan opponera sig mot regeringens politik.

Drömmen om SD-ledamöter på ministerposter lär leva in i det sista. Sverigedemokraterna får fler röster än Moderaterna men Kristersson & CO kommer inte att låta Åkesson bli statsminister. Matematiken bakom är enkel: ettan förlorade, tvåan vann. Socialdemokraterna blir troligen största parti, och SD blir därmed offer för ytterligare ett klyschigt citat: second is the first to lose.

Magdalena Andersson nämner ofta att Kristerssons Tidö-lag har dåligt samarbete. Den nuvarande statsministern kontrar att Socialdemokraterna knappast kan samla ett lag som vinner. Skrattar bäst som skrattar sist. Vem av dem det blir får den som lever se – när dimman skingras.

HEDVIG LJUNG

Krönika

Om livskrisen eller kriget kommer

De allra flesta går någon gång igenom en livskris. Med livskris menar jag detta: du står handfallen och börjar ifrågasätta samtliga beslut du någonsin tagit. Du känner dig lika pressad som USA under Kubakrisen. Har du fattat rätt beslut? Eller fel? Är du ens vid dina sinnens fulla bruk, kapabel att ta ett beslut?! Den självklara väg du har framför dig blir plötsligt suddig. Du tappar kontrollen. Du ser inget. Vet inget. Kan inget.

Jag är en självutnämnd mästare i att vara sämst på att hantera livskriser. Det är ungefär som att jag har utvecklat ett recept på hur kriser ska hanteras och skrivit ner det på en lapp: 4 liter maniska episoder och tre teskedar insikt, lagt lappen i min jeansficka och sedan tvättat jeansen.

Dessa kriser följer samma dramaturgiska kurva. En svag känsla av tvivel skapar irländsk julafton i min hjärna och när jag försöker ta mig rakt fram med all min styrka så hamnar jag istället vinglandes snett åt höger, alternativt stupad i backen. Under dagarna som följer lyssnar jag på Håkan Hellströms 55 låtar om att ta sig igenom fighter, men när kvällarna kommer hamnar jag på mattan i mitt rum, med någon av hans 87 låtar om brustna hjärtan på högsta volym. Sedan måste en drastisk livsändring genomföras. Frisörtider bokas, korrerum sägs upp, planer görs: ”Kanske ska jag engagera mig på nation?”, ”Nu

MATILDA HEJDENBERG

ska jag beställa all feministisk litteratur jag kan komma över!”. Livsomvälvande förändringar sker, vissa mer gynnsamma i efterhand än andra – jag klagar inte på samlingen filosofiböcker jag införskaffade under höstkrisen 2024. Sedan inser jag att varken Sylvia Plaths dagböcker, en ny lägenhet eller platinablont hår var lösningen och plötsligt är jag tillbaka på ruta ett, lite snett åt höger, mycket dimmigt, högst krisande.

Men frukta ej, för någonstans bland allt silverschampoo jag köpt och all öl jag hällt upp på nation kickar tre matskedar insikt in. Jag förstår att den suddiga vägen egentligen inte bör jämföras med Kubakrisen utan snarare Tobleroneaffären. Förvirringen var inte ett tecken på att jag fattat dåliga livsbeslut, det kanske aldrig betydde något alls. Under dagarna på eko och kvällarna ute med vänner finns det inte mycket att se, veta eller kunna. Det finns ingen anledning att ta sig rakt fram med maximal styrka, för då hamnar man bara pladask i backen. Kanske en dag kommer jag ihåg att tömma jeansfickorna innan jag tvättar och kan komma ihåg detta när känslan av mörk dimma och mani kryper sig på. Möjligtvis lyssnar jag på Håkan Hellström men kanske är inte kärlek ett brev skickat tusen gånger utan istället tänker jag på de dimmiga dagarna, det var bra dar, det var fina dar, vad fanns det att se klart?

Krönika

Illustration: Amanda Orre

Unga vänder blicken inåt

–ny rapport visar att ungas engagemang för klimat och jämnställdhet minskar

AMANDA ORRE

Det har länge varit så att unga går i frontlinjen för klimatfrågor, global rättvisa och jämställdhet. Nu är det på väg att förändras. Jag har pratat med Ida Hennerdal som har arbetat med rapporten Ungdomsfokus 2025 och ställt frågor om ungas skifte från idealism till pragmatism.

Stora framtidsfrågor som klimat och jämställdhet har tidigare toppat listorna över vad unga tycker är viktigast när de röstar. Nu blir trygghetsfrågor som brottsbekämpning och ekonomi allt viktigare för unga samtidigt som engagemanget för global rättvisa minskar. Kungliga Stiftelsen Ungt Ledarskap och Rasmussen Analys kartlägger tillsammans årligen 1529 åringars liv, framtidsdrömmar, drivkrafter och värderingar i rapporten Ungdomsfokus.

Vilka trender har ni identifierat i ungas politiska beteende?

-Man kan se ett skifte i vilka frågor som engagerar unga mest. 2017 var jämställdhet den viktigaste frågan för unga. 2019 var det klimatfrågor som låg i topp och 2023 tog sjukvård förstaplatsen, vilket kvarstår även i år. Studiedeltagarna har under sin ungdom varit med om en pandemi, en ekonomisk kris och bevittnat krigen i Gaza och Ukraina. Forskare har gjort analysen att i situationer där omvärlden upplevs som orolig går människor från att fokusera på framtidsideal till det som känns mer vardagsnära. Det betyder inte att unga tycker att klimatet är oviktigt, men andra frågor

står högre på deras agenda nu när världen känns osäker. Detta gäller även andra åldersgrupper, vilket syns i annan forskning.

”Skiftet från idealism till pragmatism gäller inte bara unga utan samhället i stort”

ingar och har mer kunskap om samhällsutvecklingen mår generellt sett bättre, men känner också större oro inför framtiden, hur hänger det ihop?

-Det är väldigt spännande att oro och framtidstro inte står i motsats till varandra. Många känner att om de är informerade och engagerade är det också lättare att se ljust på framtiden. Jag tror att det handlar om att man känner att man är mer än bara en passiv åskådare till händelseutvecklingen, man känner att man kan vara med och bidra. Dessutom kan oro fungera som bränsle och motivera unga till att vilja agera. Den som känner sig mer passiv och inte engagerar sig kan fastna i det och uppleva situationen som mer hopplös.

Har unga blivit mer individualistiska?

Många av mina kursare säger att de bryr sig mer om sakfrågor än ideologi, är det en trend?

-Jag tror att många tycker att sakpolitik känns mer konkret och berör en själv, ens vardag och de människor man bryr sig om. Vi har kommit fram till att unga just nu tenderar att fokusera på närliggande problem. Detta skifte kan speglas i vilken typ av politik som unga anser är viktig.

Unga som engagerar sig i fören-

-Det finns en generell trend att samhället har gått från att ha mer kollektivistiska värderingar till mer individualistiska, men det är en stor trend som inte bara berör unga och inte heller är isolerad till Sverige. Sedan kan man tolka resultaten från undersökningen på olika sätt. Ett exempel är att unga är väldigt måna om balans mellan jobb och fritid, vilket kan tolkas som individualistiskt på så sätt att de inte vill att jobbet ska gå ut över annat. Man kan också tolka det som att de är medvetna om att man behöver ha en hälsosam balans för att hålla hela yrkeslivet.

Hur skiljer sig ungas stressfaktorer från äldres i yrkeslivet?

-För unga är de största orosmolnen osäkerhet inför framtiden, inför ekonomin och jobbtryggheten. Lön har klättrat upp till en förstaplats på topplistan över vad unga prioriterar i arbetslivet. Jag tror inte det beror på att man vill ha status utan att även det är en spegling av att omvärlden och framförallt samhällsekonomin känns osäker, man vill trygga sin egen inkomst och sedan kan man fokusera på an dra mjukare värden. Unga har levt genom många kriser som har följt tätt på varandra och i vissa sam manhang löpt parallellt. Det är inte så konstigt att det slår igenom på hur man prioriterar. Till exempel är arbetslösheten väldigt hög bland unga idag och det tror jag skapar mycket oro.

Unga har blivit mindre idea listiska och mer pragmatiska, varför?

-Skiftet från idealism till pragma tism gäller inte bara unga utan samhället i stort. Man har disku terat anledningar till att engage manget för ideologiska frågor som

feminism har sjunkit, en orsak hade kunnat vara att unga matas med information om att “jämställdheten är löst” och “allt är klart, man behöver inte engagera sig mer i väst”. I realiteten stämmer inte detta, men om man matas med det sjunker ju engagemanget.

Hur kommer det sig att ungas fokus flyttas från globala ideal till vardagens fundament när det är de globala problemen som orsa-

Fakta från studien

2019 tyckte 51% av tjejerna och 34% av killarna att klimatet var den viktigaste frågan.

2025 tycker 15% av tjejerna och 13% av killarna att klimatet är den viktigaste frågan.

2019 tyckte 54% av tjejerna och 21% av killarna att jämställdhet var den viktigaste

2025 tycker 24% av tjejerna och 7% av killarna att jämställdhet är den viktigaste

69% av de unga som är engagerade i en förening med samhällsfokus ser ljust på

36% av de unga som inte är engagerade i en förening med samhällsfokus ser ljust

Illustration: Amanda Orre

Polvogue

eccegask. Efter en knapp månads lång introduktion har vi äntligen nått det som bäst kan beskrivas som första skoldagen För visst är det ingenting nytt med att polkandare fyller Stocken och dansar in i småtimmarna Och ingen blir väl förvånad när dessa välkända ansikten dessutom är bäst klädda Men denna kväll särskiljs med syfte. Att imponera. För vår käraste Eken la inte ner otaliga timmar på planering och bordsplacering bara för att vi skulle få ytterligare en utekväll Det var ett tillfälle att glittra och glimma lite mer än alla andra

Med vågade val som går hem eller stilren elegans. För alla reccar en chans att lyfta sig själva ur dimman och stå ut För oss andra möjligheten att a att vi minsann kan visa var skåpet ka stå. Och vilken målmedvetenhe som uppvisades! Jag må inte faktiskt tro på stjärntecken (eller ha någon koll på dem för den delen) men jag skulle ljuga om jag sa att

Second time’s the charm

Småskalig journalistik har sina fördelar D senaste insats var att bevisa att ryktena stämmer: UPS <3 återbruk Och i alla dess former, från fynd gjorda under lyckoruset av en avklarad tenta till (uti en bred definition) ärvda looks, plagg o accessoarer Ibland är det verkligen tröttsamt att undvika stereotyperna Att polkandare i storartad utsträckning valt second hand är lika väntat som att jus Stocken förbjöd mellansupen So what? finns bara en sak som är bättre än att vara riktigt ordentligt snyggt klädd: att se till att Pol kand förtjänst fortsätter vara å objektivt korrekt.

tankarna inte drogs till stjärnhimlen

g från m

GUSTAF, ELISE & OLLE

NOAH SIXTEN HÅKAN

O: Morfars slips

HIDAJET, EVA & SELMA

DANIEL

JELENA

Av Olle Edman

FOTO: Olle Edman, Adrian Fernandes, Emelie Hanning

p o l - K U

Recension av panelsamtalet

“Återuppstånden Kulturman?”

Den 12:e september sitter jag på pendeln påväg till Dramatenbaren för att lyssna på Panelsamtalet “Återuppstånden

Kulturman ?”. Titeln bör, som paneldeltagaren Lykke Eder Ekman poängterar, läsas med stark betoning på frågetecknet.

Skribenterna Eder Ekman och Åsa Beckman ska tillsammans med regissören Farnaz Arbabi prata om den manliga it-rollens återkomst i kulturen. Detta efter deras krönika tjafs om hur spännande denna it-man egentligen kan/får vara Det är bara att googla Eder Ekman och Kulturmannen för att läsa sig ifatt. Mina förväntningar efter att ha läst krönikorna var inför kvällen höga

Illustration: Amanda Orre

Men debatten var tyvärr inget nytt då panelen var överens; historiskt har kvinnan inte själv kunnat stå i kulturens rampljus och då valt det näst bästa, män med status i kulturen. Denna it-man, dog med 90 talet och begravdes med #Metoo. Instagram feminismen gick för långt och är nu passé. Slutligen, att växa upp i efterklangen av #Metoo har stämplat fast “dumpa din kille” i alla våra feminisminstagram huvuden.

Frågan som avslutar samtalet är inte heller ny men absolut mer intressant. Nämligen; Vart ska den svenska feminismen ta vägen nu, som inte endast klingar liberalt?Funderandes på liberalfeminismen men inte så mycket på kulturmannen, tar jag pendeln tillbaka hem till Uppsala samma kväll.

Svea Lindblad

U LT U R

NAMN

En litterär guide till höstmörkret

Äntligen har det börjat bli lite kallare ute! Kanske är det någon mer än jag som kan glädjas en del åt att kunna ha jacka på sig och varje morgon verkligen känna att man lever. Men – som alla vet, kan det kännas för mycket ibland, och då behöver man ta en paus från pluggandet och socialiserandet. För min egen del tycker jag om att landa och stillsamt ta in allt som sker runtomkring genom att grotta ner mig i en av bokhyllans många kandidater Även om jag inte har något emot att läsa mina favoriter med isärfallande bokryggar behöver även andra böcker få ta plats och pröva sina vingar då och då. Därför vill jag, nu när vi går in i mörkare tider (i dubbel bemärkelse), ge några tips på böcker som kan kännas som att gå rakt in i höstdimman.

DEN HEMLIGA HISTORIEN av Donna Tartt

Vi börjar med en klassiker – höstmys och dark academia i sin renaste form Det är ändå en lista med hösttips, jag kunde inte inte ta med “Den hemliga historien”. Låt dig inte skrämmas av dess längd – om det är någon tegelsten som förtjänar att bli läst så är det denna Läs den, bli besatt, och inse att du aldrig riktigt lämnar Camden College eller de sex vänner du plockar med dig på vägen Låt dig själv romantisera studierna lite extra i höst. Men kanske inte på samma sätt som studenterna i berättelsen. I hörlurarna: “Heaven Knows I’m

Miserable Now” – The Smiths

VINTERNOVELLER av Ingrid H. Rishøi

Några berättelser till sällskap när allt känns tungt Vinternoveller är en samling berättelser om att hålla ihop sin familj när den håller på att vittra isär. Hur långt är man beredd att gå för att skydda sin dotter, samtidigt som man försöker behålla sin stolthet? Hur undviker man att bli dömd när man flyr med sina två småsyskon ut i snöovädret? Rishøi skriver med en fantastisk medvetenhet om klasskillnader och bjuder in till sagoliknande berättelser med en stor dos hjärtskärande realism. Sagoberättare möter realist. I hörlurarna: “Everywhere, Everything” – Noah Kahan

FACTFULNESS av Hans Rosling

En bok för att lätta på dimridån för framtiden En bok med några år på nacken, men den har många gånger hjälpt mig upp ur den bottenlösa panik som ibland kommer krypande när jag tänker på framtiden och omvärlden Rosling skriver, tillsammans med son och svärdotter, om hur världen faktiskt ser ut, och hur saker och ting kanske inte är så illa som vi tror Med sina verktyg förmedlar de en syn på världen som tar bort allt brus och fokuserar på det viktiga – fakta. Hur kan vi se på världen för att känna hopp? Är allt så illa, egentligen? Jämfört med världshistorien går det, mot förmodan, faktiskt ganska bra Ge den ett försök och testa att se på världen i ett nytt ljus, den har i alla fall hjälpt mig från att tappa framtidstron! I hörlurarna: “Both sides now ” – Joni Mitchell

Vera Sonesson

Kultur

DHistoriens återkomst -

eller

bara en evig dimma? eller bara en evig

et brukar sägas att vi lever i en brytningstid.

Att vi på senare år fått uppleva historiska händelser och omvandlingar som inte skådats på generationer; att den stabila och fredliga tid vi levt i håller på att försvinna; att vi rör oss in i en dimma.

"Lamporna slocknar över hela Europa”, konstaterade den brittiske utrikesministern Sir Edward Grey vid

Storbritanniens inträde i första världskriget, “vi kommer inte att se dem tända igen under vår livstid”. Så beskrivs ofta verkligheten idag Men stämmer det verkligen? Lever vi i en period av förändring, eller går historien bara igen?

I Historiens återkomst: Europa och världsordningens sammanbrott

tecknar Martin Kragh ett porträtt över den europeiska säkerhetsordningens historia. Wienkongressen, Afrika, Sarajevo och Hitler, samt ett kallt krig Och så Fukuyama

Idén om ett historiens slut och den liberala demokratins slutgiltiga överlägsenhet hänger som ett ok över boken. Även om Fukuyama idag är starkt motbevisad, medger Kragh att goda tider existerat Eller åtminstone att det upplevts så Den realistiska världsbilden - tanken att den egna statens välstånd går före andra staters, och att internationella spelregler är negativa - kan dock av boken tydligt läsas som historiens vinnare Alla försök till internationellt samarbete har i varierande mån misslyckats.

Kraghs tidsspann tjänar både till bokens fördel och nackdel. Den är tydligt riktad till en bred massa, och tjänar gott som en introduktion till världspolitikens historia Dock saknar den djup På bara strax över tvåhundra sidor av faktiskt stoff rör sig boken snabbt genom historien Epokgörande skeenden som Helsingforsavtalet och Parisstadgan nämns knappt, för att inte tala om EUs grundande. Avgränsningen vid

Wienkongressen kan förvisso te sig rimlig, man kan inte inkludera allt Men historien börjar inte där En överblick över europeiska säkerhetsordningar kan likväl ta sin början vid 1648 års Westfaliska fred. Emellertid framgår det att det inte är bokens syfte

Det är inte en expose Boken är en runa

Den goda tid vi trott vi levt i - post-wall - står skrivet i preteritum Den tiden är tydligt över Men det Kragh belägger är att den egentligen aldrig existerat När vi här i Europa har levt i tron på en predestinerad ekonomisk och demokratisk utveckling, har vi, likt Polybios cykel av glömska regimer, förträngt krafterna bakom de fasor som låg till grund för världssamfundets skapande. Historiens återkomst är alltså en uppmaning.

“De demoner som så fatalt har plågat europeisk historia”, som Tjeckiens tidigare president Václav Havel formulerar det, och som Kragh citerar, “bider enbart sin tid. Det vore ett tragiskt misstag att ignorera dem på grund av tekniska spörsmål kring fonder, kvoter eller tariffer ”

HARRY GRAUERS

AV MALTE KLARSTRÖM

DET SOM GÖMS I DIMMAN

Oktober är här och hösten är i full gång Det är en tid på året som gjord för att unna sig en mysig kväll inomhus med en skål popcorn framför en skräckis, och för den som är intresserad har jag grävt upp och recenserat tre filmer fyllda med fasor och

dimma från skräckfilmernas kyrkogård Så ta en liten paus från plugget, och låt dimman omfamna er

THE LIGHTHOUSE (2019)

REGI OCH MANUS FRANK

DARABONT

ORIGINALBERÄTTELSE

STEPHEN KING

THE MIST (2007)

REGI JOHN CARPENTER

MANUS JOHN CARPENTER

OCH DEBRA HILL

THE FOG (1980)

REGI JOHN CARPENTER

MANUS JOHN CARPENTER

OCH DEBRA HILL

The Lighthouse är en svårkategoriserad film som jag tänker kalla en psykologisk skräckfilm Filmen, som är inspelad i svartvitt och ett nästan fyrkantigt bildformat, är ett skumt mästerverk och en av mina favoritfilmer Filmen följer två fyrvakter (Willem Dafoe och Robert Pattinson) som blir strandsatta på den lilla ön de skickats till för att vakta en fyr efter att en kraftig storm dragit in. Dagarna går men stormen vägrar klarna upp tillräckligt för att tillåta ett fartyg att plocka upp männen. Mistlurens läte skär gång på gång igenom dimman som omfamnar ön, och fyrvakternas psyken börjar falla isär under fyrens mystiska ljus Dafoe och Pattinson ger prisvärda insatser och har ett utmärkt samspel samtidigt som Mark Korvens filmmusik över Jarin Blaschkes kinematografi skapar en otrolig atmosfär The Lighthouse är skum, kuslig, ibland rolig och fullständigt skruvad Om det är jumpscares man är ute efter får man leta någon annanstans - det enda monstret som går att urskilja under fyrens ljus är det mänskliga psykets bristfälligheter

The Mist är baserad på Stephen Kings roman med samma namn Filmen följer en grupp invånare i staden Bridgton, Maine, som tar skydd i en stormarknad efter att en mystisk dimma dragit in över staden Filmen blandar kosmisk skräck med teman om paranoia och spänningar mellan människor som försatts i en enormt stressfylld situation utan några som helst svar om vad som ligger bakom det hela Den konstanta närvaron av dimman och allt det okända inuti den skapar en spännande och kuslig stämning. Berättelsen lämnar en del att önska sig, och jag förvarnar för slutet av filmen som är både brutalt och inte särskilt logiskt när man tänker efter, men filmens teman och stämning är så pass starka att filmen lyckas gripa tag om en ändå. Paranoia, ogenomtänkta beslut och en mystisk dimma som döljer oföreställbara monstrositeter - vad mer kan man önska sig?

The Fog är en klassisk skräckis En liten stad firar hundraårsjubileum, men stadens grundande har en mörk sida. I samband med grundandet slog ett skepp i klipporna utanför hamnen efter att besättningen försökt följa ett ljus för att hitta tillbaka till land i en dimma som hade lagt sig över havsytan. Enligt legenden kommer både dimman och sjömännen återvända en dag. Filmen är långt ifrån perfekt, men har ändå en charm och har blivit något av en kultis med åren Så om man tycker om sådana gamla godingar är det värt att kolla in den här, och jag skulle då dessutom vilja rekommendera en annan av Carpenters filmer, The Thing (1982), som är både intressant och skräckinjagande, men tyvärr utan dimma

Do’s and dont’s of studentlife

Kära Pol-kandare, bästa reccar! Hösten är här och med den, en stämningsfull höstdimma! Det är inte bara Domkyrkans höga spiror som döljs i dunkel, utan framtiden själv. Nu kanske jag låter lite väl pompös, men det är faktiskt sant, ni befinner er i ett helt nytt sammanhang. Uppsalas studentliv är vida renommerat och ni har alla säkert hunnit bekanta er med såväl nationerna som Johan Tralaus ökända föreläsningsslides. Som metafadder (certifierad pensionär) har jag hunnit lära mig ett och annat om livet i den eviga ungdomens stad. För att bespara er onödigt tråk, tvång och allmänt lidande har jag nedan sammanställt några do’s and don’ts i Uppsalas studentliv!

DO’S: 1 2 3 4 5 6

Engagera er i UPS, nationer, sektioner eller kår – vad som helst (för mig blev det SamSek). Det är ett fantastiskt sätt att snabbt lära känna nya människor och lära sig life-skills!

Köp kurslitteraturen innan kursen börjar, så slipper ni stå utan bok 5 dagar innan tentan (detta hände en polare - han kuggade…). Och börja läsa i tid!

Lev i nuet. Stressa inte över betyg, inriktningsval eller masterplugg - det kommer att lösa sig.

Lär dig laga häftiga pastarätter.

Om du är på väg att dra hem från en utekväll, stanna 15 minuter till. Energin kanske återvänder och det bästa sker ofta sist!

Drick kaffe på kårhuset, jag har hört att det är gratis…

Snacka ihop er i tid om valborgsplaner!

Det viktiga är inte var man går, utan vilka man går med!

Lär dig melodin till O Gamle Klang!

Snälla

Dyk inte upp på en morgonföreläsning i samma kläder ni hade på er på gårdagens gasque för att ni sov borta.

Bli inte så bakis att ni inte tar er ur sängen samma morgon som ett seminarium (men tacka gudarna om läraren blir sjuk så det bokas om!).

Bränn inte ut er, ni ska orka programmet ut - det här har tyvärr hänt flera av mina närmaste. Att ta hand om sig från början tar en bråkdel så mycket tid och energi som att återhämta sig från en burnout.

Byt inte till jurist- eller ekonomprogrammet. Gräset är inte alltid grönare på andra sidan.

Lev inte på pasta pesto eller bönor och ris utan sås - unna er istället protein, grönsaker och en trevlig efterrätt.

De här åren kommer att flyga förbi i raketfart: Utgångar, mysmiddagar, tentaångest, filmkvällar, långpromenader och djupa samtal; allt kommer ni att hinna uppleva. Sen vips så är man meta, det är dags att skriva kandidatuppsats, man minns Edsbro1 som om det var igår och man frågar sig själv – Vart fan tog tiden vägen? Ni har nu tagit era första kliv in i dimman, kom nu ihåg att njut av varje liten studentikos stund, bade de stora och de små.

JOSEPH EJNELIND

Krönika

Många droppar små

Som ett barn av min tid dansar jag runt på internet så fort stimulansen sviktar. In i dimman kan jag gå och hitta mina vänner, min familj, min musik och därmed är det för mig en otrolig plats. Samtidigt har jag länge tyckt synd om vår samtid för att vi är tvungna att existera i en värld med internet, och alla de hemskheter som det verkar komma med: psykisk ohälsa, polarisering och desinformation. Dessa är endast exempel på vad som ses som konsekvenser av detta parallella universum som vi numera inte verkar kunna leva utan.

Men jag har ändrat mig. Jag ska sluta tycka synd om oss, för vi har ju alla valt att säga ja till internet. I nöd och lust håller den vår hand i våra självtvivel och vår rastlöshet. Trots det är det alltjämt internet som blir det svarta fåret när vi ska hitta orsaken till alla dessa problem. Men är inte det att välja den enkla vägen att gå? Internet är ju ingen person - det är inte en organisation,

ANDREA ENGSTRÖM

en stat eller ett företag - det är mer som något abstrakt och utomstående, likt en dimma som ligger över oss, ogripbar men verklig. Då är det så lätt att enbart konstatera att orsaken ligger i internet, men samtidigt glömma bort att det som skapar en dimma är alla dess små vattendroppar.

Jag skriver inte detta i internets försvar, utan jag skriver det för att jag är less på den uppfattning som råder om att internet påverkar oss negativt. Konstant kopplas alla möjliga problem till skärmtid eller algoritmer och det enda jag kan känna då är ja, och? Likgiltigheten blir så drabbande eftersom det är vi som är internet, du och jag, varsin droppe. Problemet är inte internet, problemet är oss.

Kanske, om vi tar ett kliv ut ur dimman, försöker se verkligheten som den är och vår roll i den, kan vi försöka göra det bättre. För vi alla kan ju uttrycket; många droppar små.

Illustration: Bodil Söderholm

Från studier till arbetsliv

Vi finns här för dig!

Akademikerförbundet SSR är fackförbundet för dig

som politicesstudent. På vägen mot en akademisk examen förtjänar du någon som verkligen förstår din utbildningsbakgrund. Vi är det ledande samhällsvetarförbundet och arbetar för att din utbildning ska löna sig, både i form av högre lön och bättre villkor. Säkra din framtid genom att välja ett fackförbund som kan din bransch!

CV- och LinkedIn-granskning

Löne- och karriärrådgivning

Samtalsstöd vid psykisk ohälsa Olycksfallsförsäkring

Kontakt med arbetslivet

Experthjälp om du får problem på jobbet

BLI STUDENTMEDLEM

HELT KOSTNADSFRITT

KORSORD

PTEN

GASQUE KLÄNNIN G-AR MÅSTE ARA…

FÖRSTA SEXAN AR I…

SVERIGES KULTURMINISTER

KRÄVS FÖR PLATON

VÄRMEN EFTER VINTERN

SURAYA BERHE

HEM TILL RAVECAVE BYGGDE ARKEN

SFOR INSTAGRAM

VÅRFEST DOMEDAG REGERINGENS MINSTA PARTI PÅVERKAD KOMMER TA ÖVER VÄRLDEN

TIDIGARE V-LEDARE INTE OFFENTLI G

ENGLANDS HÖGSTA FOTBOLLS -DIVISION

SÄKRA DÖRREN

GIFTIG ORM KEEP IT OUT FOR SELENER SUPER BASS MUSKEL KUNSKAP

MUSIK TVKANAL

SEKT BY EGYPTISK GUD DE LEVER ENKELT VUXEN

BIO LITE

MAKROMADRÖM INTE NEDRE

LITEN BOSKAP HARAM VÅR STATSMINISTER

SPELA IN INTERNET SKÄMT

ENTRÉKRAV FÖR NATION

STREAMING TJÄNST

GE EN HINT

KORREK T SPRÅK LANDET AV FRIHET SPELAR I KYRKAN

F D STATSMI NISTER

MODETIDNING “ELLER” PÅ ENG SILVERS KEMISKA TECKEN

ETT MÅTT PÅ ETT LANDS EKONOMI

DIGITAL PLUGGKOMPIS

Foto: Kristian Pohl AB/Regeringskansliet

Fatta ett smart beslut

Bli medlem i Fackförbundet ST. Vi är det största fackförbundet för de som jobbar på statligt uppdrag och med ansvar för samhällsbärande infrastruktur. Vi är experter på staten och kan hjälpa dig att landa rätt i arbetslivet, när det väl är dags för det.

Som studentmedlem i Fackförbundet ST får du tillgång till gratis karriärtjänster, fackligt stöd, insikt i hur det är att jobba på statligt uppdrag och förmånliga rabatter på till exempel försäkringar.

st.org/student

MEDLEMSKAPET ÄR GRATIS!