25/26
DU GAMLA, DU FRIA
REDAKTIONEN
Tidningens talare
På de kommande sidorna väntar inga patriotiska deklarationer eller manifest, även om tidningstiteln kan tyckas antyda det. Snarare är rubriken vårt försök till att leka med ett ord som många känner till och som återfinns som fjärde ord i vår nationalsång. Det berör oss ofta, oavsett om vi sjunger med eller inte.
Jag talar här om frihet. Det kanske är världens mest självklara ord, men också ett av de mer svårdefinierade. För vad innebär det att vara fri i den värld vi lever i idag? Hur kan man vara fri när man växer upp i en värld som skiftar och byter skepnad snabbare än man hinner vända blad i en skoltidning? Somliga ser nämligen på friheten som en truism, andra som något som behöver försvaras varje dag.
Som studenter befinner vi oss i en unik position. För oss kanske frihet är något vi förstår värdet av först när den saknas? Trots allt har vi ändå haft friheten att både välja utbildning och friheten att välja Uppsala. Vi har haft friheten att tänka kritiskt, att forma våra egna åsikter och dessutom kunnat välja vilken nation vi vill tillhöra. Oavsett hur du väljer att definiera frihet hoppas vi att du här kommer att finna nya perspektiv på detta familjära begrepp, samtidigt som vi hoppas bringa dig ett skratt eller två.
Med det sagt önskar vi dig en trevlig läsupplevelse!
Siri Strannegård
FORMGIVNING:
OMSLAGSBILD:
ANSVARIG UTGIVARE
Bodil Söderholm
CHEFREDAKTÖR
Amanda Orre
Suraya Berhe, Louise Merup Gävner, Amanda Orre |
ILLUSTRATIONER: Svea Lindblad, Amanda Orre, Bodil Söderholm |
FOTON: Olivia Broddner Klingspor, Eva Gyldén, Eira Wolgast|
Clara Lindborg |
Suraya Berhe
Ester Mathiasson
Louise Merup Gävner
Siri Strannegård
INNEHÅLL
Tidningens talare
Vill du bidra till nästa nummer?
Skicka in ditt bidrag till polmagasinet@uppsalapolitices.se
Vi ser fram emot din text, illustration eller idé!
Staden där friheten skymmer
HEDDA ROSENDAHL
Seasonal depression survival guide
SELMA LIND
Du unga och ofria ELSA KARLSSON
Rätten att vara dum i huvudet
AMANDA ORRE
Så mycket svensk en inofficiell nationalsång kan bli?
Språk som identitet
SURAYA BERHE
Du gamla, du fria, du nya? LOUISE MERUP
Det stora halloumitestet
Du fria tanke – ett reportage från Kina
OLIVIA BRODDNER KLINGSPOR
Det lilla röda huset
TUVA HOLMGREN
Förlårad nostalgi, eller?
RUFUS HOLSTENSSON IZAN
Polmagasinet är en politiskt obunden tidning som publiceras av Uppsala Politicesstuderande. Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera insänt material och har inget ansvar för ej beställt material. Uttryckta åsikter är skribentens egna och representerar inte nödvändigtvis tidningens ståndpunkt.
Har du frågor eller idéer? Mejla polmagasinet@uppsalapolitices.se
Tryck:
Staden där friheten skymmer
Istanbul, Europas största stad, definieras av sina fartfyllda bazaarer, vackra moskéer och kuperade vägar fyllda med väldoftande gatukök. Den förorenade luften, en konsekvens av trafiken man kan förvänta sig i en stad med 15 miljoner invånare, ger upphov till ett drömskt ljus som lägger sig över gatorna. På de många caféerna frossas baklava och en söt doft sprider sig från vattenpiporna. Då och då ekar böneutropen ut över staden som aldrig tycks sova. De väl omhändertagna katterna strosar obrytt runt i gränderna. Att promenera runt i staden och ta del av alla Istanbuls särdrag var minst sagt fascinerande.
Men bakom den livliga vardagen döljer sig något mörkare - en avsaknad av frihet.
”Turkiet är enligt reportrar utan gränser en av de farligaste länderna att vara journalist i just nu. ”
Fängelsen är mer överfyllda än någonsin. Där befinner sig nästan en halv miljon människor och många av dem saknar till-
gång till vård, utsätts för tortyr och får inte tillräckligt med mat och vatten.
CISST, organisationen som sedan dess grundandet 2006 fått stöd av Sida, arbetar för att förbättra fångars villkor. Under vårt besök hos dem var stämningen lättsam, men med en mörk underton. Vid frågan om de var optimistiska eller pessimistiska för Turkiets utveckling kom svaret utan någon som helst eftertanke: pessimistiska. De senaste tio åren har straffet för att kritisera presidenten förstärkts och det demokratiska utrymmet minskar successivt. Som aktiv i en NGO är risken stor att utan förvarning gripas och fängslas i dagens Turkiet.
Friheten att tycka och säga vad man vill är därmed inte ett faktum. Inte heller existerar friheten att vara den man är;
HEDDA ROSENDAHL
”. . . den kurdis -
ka befolkningen, icke-muslimer och
LBTQI-personer förtrycks och fängslas ständigt utan rättslig grund.”
Detta diskuterades även flitigt med organisationen Bianet, IPS, som sedan 90-talet har arbetat för pressfrihet och transparens i media. De försöker att ge invånarna möjligheten att ta del av objektiv och ocensurerad journalistik. Men gång på gång bevittnar de hur kollegor och andra journalister som blir av med sina rättigheter, får kraftiga sanktioner, eller till och med blir frihetsberövade.
En stad så gammal, grundad 600 f.Kr, fylld med värdefull historia, saknar alltså något så otroligt viktigt - det fria.
Bilder: Eva Gyldén & Eira Wolgast
Resa
Bild: Eva Gyldén
Om nationalismen
Den sanna nationalisten är även internationalist. Så, ungefär, brukade min farfar säga. Inga citattecken för jag kommer inte ihåg exakt. Men kärnan är densamma oavsett exakt ordval. För honom var kärleken till det egna landet just det som gjorde respekten för andra självklar. Jag tycker det är fint –att det ligger mycket i det.
”Det höjs på ögonbrynen när man uttrycker stolthet över att vara svensk”
Jag finner att Sverige är ett intressant land när det gäller nationalism. Jag upplever att svenskar förhåller sig till begreppet med stor försiktighet. Det höjs på ögonbryn om man uttrycker stor stolthet över att vara svensk. Associationer väcks genast till en önskan om ett mindre mångkulturellt samhälle, minskad invandring och burkaförbud. Samtidigt kan inget annat påstås än att vi är ett förhållandevis nationalistiskt folk. Vi tycker om att informera omvärlden om våra teknologiska framsteg, vi tyck-
Illustration: Amanda Orre
er att vi är lite skojiga när vi berättar om alla våra kalenderdagar tillägnade diverse svenska bakverk och stoltheten är stor när vårt lilla land omnämns i internationell media.
Trots detta är det min bild att få svenskar skulle benämna sig själva som nationalist. Samma försiktighet tycker jag mig se i den politiska debatten. Man dansar runt ordet, kallar det patriotism eller något annat som i allt väsentligt är synonymt. Man säger att vi måste värna de svenska värderingarna, men vill inte tillstå att detta skulle ha något med nationalism att göra.
Ur ett historiskt perspektiv ter det sig inte så konstigt att nationalismen kommit att ta en annan form i Sverige än annanstans i världen. Sveriges neutralitetspolitik och långvariga självständighet har under lång tid befriat oss från behovet att kämpa för vårt lands överlevnad. Det är inte svårt att se varför nationalismen blivit mer självklar och uttalad i länder som i modern historia brutit sig fria från ockuperande mak-
ter eller gått i krig för sina värderingar.
”En del av mig tycker det är dags för svenskarna att börja bekänna sin nationalism.”
Idag upplever jag att ordet, i flertalet grupper, är fulare än någonsin förut. I en mer nutida kontext handlar nationalismens tysta karaktär om att kontroversiella grupper tagit ordet i anspråk. Politiker såväl som vanliga människor har tillåtit dessa grupper att besudla ordet med icke-acceptans för andra kulturer. Att älska Sverige blir i denna definition synonymt med att vilja skydda det från utländska influenser och mångkulturalitet. En definition som går rakt emot min farfars.
En del av mig tycker det är dags för svenskarna att börja bekänna sin nationalism. En annan del tycker att det är bland det mest nationalistiska en svensk kan göra: att vägra göra just detta. Det är kanske ändå lite charmigt.
Krönika
Selmas seasonal depression survival guide
GUIDE
SELMA LIND
Du gamla, du fria, du gråa, du mörka. Du kalla och blöta, du noll soltimmar på en hel vecka. Du slaskiga terräng som förstör kanterna på mina jeans och gör att jag ser ut som roadkill inför ekonomisnyggingarna på Eko. Blev lite väl personligt där mot slutet men jag hade nog de allra flestas medhåll fram till dess. Vårt kära Sverige kan erbjuda många saker, men ett särskilt trivsamt vinterhalvår ain’t one of them. Mitt i mörkret finner ni dock en lösnagelbeklädd hand utsträckt, här för att hjälpa! Utan att babbla mer (trots att jag ju gör det så väl) vill jag presentera Selmas seasonal depression- survivalguide!
1.
Kom upp och kom UT Man är inte bättre än en krukväxt ty och ljus är ett framgångsrecept. Även tar emot, starta dagen på morgonen och ta dig ut så du hinner fånga det lilla dagsljus som erbjuds. Mitt oslagbara tips för att komma upp ur sängen är att ha en fru kostrutin som är så pass trevlig att du nästan sörjer när den är över. För mer om detta lämnar jag mitt grötrecept samt länk till min lattevisp upon request in the DM’s.
3.
Lite kultur också
när vi ändå är igång?
Vår kära stad har en kompetent kulturscen att er bjuda såväl den intresserade som den säsongsdeprimerade.
När D-vitaminnivåerna sviker gör lite kultivering underverk! För dig som uppskattar livemusik är Katalin ett hett tips, de erbjuder till exempel gratis livejazz varje lördagseftermiddag. Fyrisbiografen är en annan liten pärla väl värd ett besök, dra hit kompisgänget eller dejten en ruskig kväll och tacka mig senare. Dra till sist nytta av det faktum att det under december månad råder totalinflation sett till antalet konserter och luciatåg! Smäll till med en fet julfika på Güntherska efteråt så är du i mål.
Distrahera dig med mitt okonventionella makeoverprogram. Fram med pennan eller anteckningsappen. Uppskatta hur mycket tid i veckan du hade kunnat offra i självförbättringens namn. Skriv sedan ned tre hobbys/ färdigheter du har noll koll på, tre genrer av film/musik du inte är särskilt förtjust i, och tre maträtter/livsmedel du gärna undviker. Gratulerar, du har nu ett recept för EXPONERINGSTERAPI vintern ut! Tänk om vi alla ses på vårbalen och jag typ har blivit en reptilskötande, countrymusikspelande, och rödbetsslukande baddie? Eller nåt sånt freaky! Det blir KUL!
4.
Festa när tillfälle ges! Skräll att höra detta tips från just denna skribent, men hear me out. Fest behöver verkligen inte betyda att stänga Värmlands nation efter fem vodka redbull (nu blev det personligt igen). Gå ut och dansa av er lite bara, gärna efter ett trevligt för i gott sällskap, alternativt hitta nån kul sittning/gasque att gå på. Det sista som behövs under seasonal depression är FOMO, så gör dig själv en tjänst och unna dig lite KUL!
Illustration: Amanda Orre
Från studier till arbetsliv
Vi finns här för dig!
Akademikerförbundet SSR är fackförbundet för dig
som politicesstudent. På vägen mot en akademisk examen förtjänar du någon som verkligen förstår din utbildningsbakgrund. Vi är det ledande samhällsvetarförbundet och arbetar för att din utbildning ska löna sig, både i form av högre lön och bättre villkor. Säkra din framtid genom att välja ett fackförbund som kan din bransch!
cv
CV- och LinkedIn-granskning
Löne- och karriärrådgivning
Samtalsstöd vid psykisk ohälsa Olycksfallsförsäkring
Kontakt med arbetslivet
Experthjälp om du får problem på jobbet
BLI STUDENTMEDLEM
HELT KOSTNADSFRITT
Debatt
Du unga och ofria
I Sverige är myndighetsåldern 18 år. Först vid 18 års ålder slutar vi alltså i lagens mening betraktas som barn och den i svensk lag fastställda barnkonventionen gäller inte längre oss. Vi blir då fullvärdiga medborgare i den demokratiska staten Sverige och får genom rösträtten möjlighet att påverka det samhälle vi lever i. Från och med artonårsdagen är vi inte längre en av de personer som samhället är skyldigt att beskydda, utan blir istället en del av det samhälle som ska ta ansvar för alla de som inte är mogna nog att ta hand om sig själva. Vi blir vuxna och hindras inte längre genom olika förbud och regler från att göra mer eller mindre dumma saker, utan vi får själva ta konsekvenserna för våra handlingar. Detsamma gäller inte för barn.
”I Sverige är myndighetsåldern 18 år”
Trettonåringar, till exempel, är långt ifrån fria att göra vad de vill i vårt samhälle just eftersom vi inte anser att de är mogna nog att behöva stå för sina felaktiga beslut.
Trettonåringar får inte skolka. Barn är genom skolplikten bundna att ta del av en viss utbildning upp till 16 års ålder,
vilket inte bara innebär att alla behöver lära sig samma saker, utan också att staten bestämmer vad vi som barn gör med de 6 980 timmar vi är garanterade i grundskolan. Skolplikten är en inskränkning i ett barns absoluta frihet, men en begränsning av friheten som sker i både barnets och samhällets bästa.
Trettonåringar får inte köra bil eller moppe, oavsett hur lång-
ELSA KARLSSON
”Gemensamt är att när vuxensamhället inte litar på att barn i en viss ålder har förmåga att fatta ett sunt beslut, kommer istället samhället förbjuda barnet från att göra fel. ”
samt den går, och alternativet är svårt att föreställa sig. Trettonåringar får inte köra elsparkcykel eller ens cykla utan hjälm. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att betydelsen av reglerna är att vi som samhälle inte litar på att en trettonåring klarar av att styra både hastigheten, riktningen på fordonet och samtidigt veta hur man agerar vid ett trafikljus, trots att det för en vuxen person är ganska självförklarande.
Trettonåringar får inte dricka al-
kohol eller snusa och i de flesta matbutiker kan de inte köpa energidryck. Det är produkter som innehåller ämnen som kan vara särskilt skadliga för personer som fortfarande växer, men som kan locka på många andra sätt. Trettonåringar får inte heller spela våldsamma spel eller ha vuxenversionen av Instagram eftersom också det betraktas som skadligt.
Trettonåringar får inte ha sex eftersom de inte anses vara mogna nog att ge sitt samtycke.
Gemensamt är att när vuxensamhället inte litar på att barn i en viss ålder har förmåga att fatta ett sunt beslut, kommer istället samhället förbjuda barnet från att göra fel.
”Om regeringen får som de vill får trettonåringar snart låsas in i fängelse”
Om regeringen får som de vill får trettonåringar snart låsas in i fängelse, eftersom svenska politiker inte är mogna nog att ta ansvar för varken barnen eller för det brottsförebyggande arbetet. Våra folkvalda politiker verkar inte mogna nog att inse orimligheten i att låsa in ett barn som inte får cykla utan hjälm, eller att ge fängelse som straff för att samhället inte lyckats hindra honom eller henne från att göra fel. Men de är mogna nog att hållas ansvariga för sina felaktiga beslut.
”Våra folkvalda politiker verkar inte mogna nog att inse orimligheten i att låsa in ett barn som inte får cykla utan hjälm, eller att ge fängelse som straff för att samhället inte lyckats hindra honom eller henne från att göra fel”
Illustration: Amanda Orre
Rätten att vara dum i huvudet
Jag sitter på Katedralcaféet med en urdrucken tekopp och ett dokument med instuderingsfrågor på datorskärmen framför mig. Jag försöker koncentrera mig; ögonlocken är tunga. Bakom mig sitter fyra teologistudenter, listar jag ut, efter att bitar av deras samtal trängt igenom cafébruset. Jag hör någon av dem säga: ”Kristendomen har historiskt varit den enda religionen där religionsfrihet råder…” Funderar på om det verkligen är sant. Minns något om blodiga korståg och obligatoriskt medlemskap i kyrkan.
”Minns något om blodiga korståg och obligatoriskt medlemskap i kyrkan”
Jag googlar inkvisitionen: ett system av kristna domstolar som uppsökte icke-troende, torterade dem och i vissa fall avrättade dem.
Sedan fortsätter jag smyglyssna till studenternas samtal, nu har en av killarna nämligen sagt något som skulle fått de flesta att haja till: ”Jag är inte förintelseförnekare direkt, men jag har
väldigt svårt att tro på allt som judarna och västvärlden påstår hände.” Killens kompis instämmer, ”Det är ju judarna som inte vill att vi ska ställa kritiska frågor om förintelsen, varför hade det varit så viktigt om det inte fanns något att dölja?” De andra nickar gillande.
”Jag tänkte kanske att de skulle se lite mer nynazistiska ut”
Jag vänder mig om lite försiktigt, är nyfiken på hur killarna ser ut. De är i min ålder, någon har en stickad tröja och någon en ljusblå flanellskjorta, tre av fyra har pagefrisyrer. De delar på bakelser. Jag tänkte kanske att de skulle se lite mer nynazistiska ut — åtminstone en till två rakade skallar? Killarna som tidigare stoltserat med kristendomens religionsfrihet tar nu upp ett nytt samtalsämne — islam! En av dem har nämligen pratat om Gud med en muslim: ”Grejen med muslimer är att de håller liksom med om många saker, men man ser att de är döda bakom ögonen. De tänker inte själva.” Deras röster är lugna, tonen rationell.
AMANDA ORRE
”Både judar och muslimer tycker ju att de är bättre än alla andra. Vi kristna måste bara inse att världen hatar oss.” Flanellskjortan svarar: ”Det är ju helt sjukt egentligen, hur accepterad islam är av woke-kulturen.” Senare snappar jag upp ”De som är judar idag är typ med i en sekt.” Jag undrar om killarna förstår att de själva hade kunnat posera på omslaget för Sektmagasinet (om det hade funnits något). Den mest pratglada berättar för de andra att judiska församlingar i hemlighet läser texter om hur Maria ska brännas på bål och Jesus duschas med bajs. ”Det är rent satanistiskt!” Jag tittar mig omkring i lokalen; ska ingen ingripa?
Det är ganska tomt nu. Jag får ögonkontakt med en liten tant som doppar en tepåse i sin kopp, om och om igen. Hon ler artigt. Jag orkar inte sitta kvar och lyssna längre, orkar inte heller lägga mig i. Istället packar jag ned dator och böcker och går därifrån. Medan jag handlar grönsaker till middagen tänker jag på hur irriterande det är att man, genom att stötta religionsfrihet för alla, även tvingas stötta idioters rätt till religion. När jag kommer hem börjar jag skriva på en krönika om killarna. Och killarna ses förmodligen igen några dagar senare, vid samma bord, med samma funderingar om varför alla i världen tycks hata dem.
Illustration: Bodil Söderholm
POL - KULTUR
Så mycket svensk en inofficiell nationalsång kan bli?
Året är 1844. En novemberkväll befinner sig Richard Dybeck på det Kirsteinska huset i huvudstaden. På temat står den svenska folkmusiken. Dybeck själv står för arrangemanget, och kommer här uruppföra sången Du gamla, du friska, som han skrivit till en melodi med omtvistat ursprung. Den gör succé. Sverige var under denna period utan en tydlig nationalsång, och sången tar snabbt plats bland floran av patriotiska sånger. Under 1900-talets första hälft kommer dock Dybecks sång, nu med de fria i första raden, närmast av slumpen, att utvecklas till ohotad nationalsång.
Men en rättelse är här på sin plats. Du gamla, du fria är inte Konungariket Sveriges nationalsång. Det finns ingen lag eller förordning där det står att vi ens har en nationalsång. Faktum är att Kungssången, vår officiella kungliga hymn, egentligen har en mer formell status än nationalsången. Vi har helt enkelt kommit överens om att Du gamla, du fria ska vara vår nationalsång. Vid riksdagens årliga motionstid läggs det ofta fram förslag om att stadfästa den som vår nationalsång de jure, men de
har alltid avslagits; utredningar har ansett ett officiellt erkännande onödigt.
Men för att ha blivit vår nationalsång rör den sig väldigt lite med Sverige. Vid mitten av 1800-talet var nämligen skandinavismen på sin zenit. Ur litterära och liberala kretsar växte tanken fram om ett skandinaviskt brödrafolk med gemensam historia och kultur. I samma era grundades också det romantiska sällskapet Götiska förbundet. Dybeck var där aldrig medlem, men tydligt inspirerad. Han var etnolog och reste land och rike runt för att dokumentera vår kultur och historia. En man av sin tid, och den sång han skrev, med sitt folkliga, nordiska och romantiska anspråk, likaså. Dybeck gav faktiskt sin skapelse ett tag namnet Sång till Norden.
Trots sin position har dock Du gamla, du fria fått utstå kritik: Heidenstam ansåg den “tråkig och släpig”, Alfvén kallade den “slapp, blekfet och innehållslös”. Flertalet sånger - Öppna Landskap, Vintersaga, Visa vid vindens ängar, med flera - har också under modernare tid föreslagits som ersättare. Men så har ej blivit fallet. Som en
naturligt framvuxen nationalsång har Du gamla, du fria stått pall, och får endast se sig övervunnen om en annan gör detsamma. Den har också en stor fördel: dess allmängiltighet. “Fornstora dagar” kan vara allt från vikingar, stormaktstid eller folkhem; “du glädjerika sköna” kan symbolisera Brösarps backar, Schlätta eller Lapporten. Texten rör sig inte heller med folkslag eller grupper, den är inbjudande.
Dröm er nu slutligen tillbaka till grundskoletidens sommaravslutningar. Tänk er att man där skulle sjunga om att våra fienders blod ska vattna våra fält? Marseljäsen må vara vacker, men den hade inte passat som svensk nationalsång. Dessutom, är inte nationalsången också pompös i sin skönhet? Och att vara tråkiga, det är ju vi svenskar experter på! När man sedan kommer ossnärmare, då visar sig värmen bakom den hårda fasaden. Kanske Du gamla, du fria ändå är så mycket svensk en nationalsång kan bli? Det ligger något vackert i det.
HARRY GRAUERS
Illustrationer: Amanda Orre
KULTUR
Språk som identitet - Jonas Hassen Khemiris Ett öga rött
I romanen Ett öga rött (2003)
skildrar Jonas Hassen Khemiris hur 15-årige Halims liv förändras av flytten från Skärholmen till Söder och förlusten av hans mamma. Halim håller starkt fast vid sin marockanska identitet, trots att han aldrig har varit i Nordafrika. I sin röda dagbok dokumenterar han sin kamp mot ”svennefieringen” och sina drömmar om att bli en “tankesultan”. Han är övertygad om att samhället driver en ”integrationsplan” där invandrare ska formas till “riktiga svenskar”.
Romanens särdrag är språket. Khemiri låter hela berättelsen föras i Halims förortssvenska och
använder en dagboksform. Pappans krav på “ren” svenska gör förortssvenskan till ett uttryck för Halims identitet och motstånd. För honom är svenskhet varken given eller självklar, och därmed något man kan välja bort.
Berättelsen är provokativ, med stereotypa gestaltningar och ett medvetet brutet språk. Ett öga rött var nyskapande när den publicerades, men kan idag uppfattas som daterad i ett 2020-tal där diskursen om integration och svenskhet har blivit mer nyanserad. Samtidigt förblir romanen relevant som en samtidsmarkör och ett tidsdokument över
hur det var att växa upp i Sverige mellan flera kulturer. Ett öga rött lever vidare just för att den skildrar hur språket fortfarande är en konfliktzon i samtalet om vem som anses vara svensk.
Du gamla, du fria, du nya?
Även om Du gamla, du fria må vara Sveriges nationalsång, är det “ut med det gamla, in med det nya” som ekar i mitt huvud när årstiden skiftar. Vad är det som ska ut? Vad bör tas in? För att gå till botten med detta sammankallade jag ett möte och inledde en akademisk och vetenskapligt baserad diskussion om det alltid så aktuella ämnet; vad är inne och vad är ute? Listan blev hundra punkter lång, och efter några dagars återhämtning öppnade vi upp den igen och censurerade majoriteten. För att ni ska slippa genomgå samma omsorgsfulla och tidskrävande process delar vi generöst med oss:
INNE: Papperskalender
Sitta ner i båten (metaforiskt och fysiskt)
Vara klädd efter väder
Pickla grönsaker
Folkdräkt
Ha en kortlek i väskan (och kunna korttrick)
Efterfester
UTE: Köpa kurslitteratur
Blekta ögonbryn
Hata barn
Kräsenhet med mat
Powerbank
Proteinpulver
Att vara nonchalant
SURAYA BERHE
LOUISE MERUP GÄVNER
Det stora halloumitestet –
1.
– det säkra kortet
Burgaren är superbra! Det är gott bröd, tjock fräsch hallou mi, färska pommes och en helt okej dressing! I burgaren hittar vi saltgurka, rödlök, isbergssallad, halloumi och en vit dressing. Saltgurkan och rödlöken gör verkligen sin grej! Tyvärr ingen dipp till pommesen.
2. Göteborgs nation
– för den som vill bli underhållen
När man kliver in på Göteborgs kan man tro att man åter hamnat i sin skolmatsal. Detta kan dock förlåtas på grund av deras supergoa burgare, roliga musikquiz och härliga karaokekvällar!
Burgaren är jättegod! Den har fräscht bröd, smarrig FRITERAD halloumi, tomat, sallad och en mumsig dressing! Burgaren var fortfarande varm från fritösen när jag konsumerade den. Goda, krispiga pommes med tillhörande dippsås.
Betyg: 4.5/5
Betyg: 5/5
4. V-dala nation
– för den som känner sig lite quirky
Denna burgare är: Quirky! Brödet var stekt och frasigt, mums. Halloumin var allt man kan önska sig, tjock och fet! Till burgaren fick man klyftpotatis, vilket var gott och innebar att dippsås inte behövdes. Vid sidan om kom saltgurka, jättekul ju! I burgaren, som var stor i jämförelse med andra nationer, hittar vi utöver halloumi: isbergssallad, tomat och tryffelmajo.
Betyg: 3.9/5
5. Gotlands nation
- för alla polkands medieval jesters
3. Stockholms nation
– för den som inte är så hungrig
Stockens burgare är intressant, different, maybe even healthy? På Stocken fick jag en (liten) bägare galet goda krispiga pommes och dippsås till! Burgaren själv var supersåsig och smakrik. Så kul med rödkålsröran i! I burgaren fanns jalapeno, röd dressing, rödlöksröra, gurka och halloumi. Tyvärr en tunn halloumi och en ganska liten burgare.
Betyg: 4/5
6. Östgöta nation
– för den som inte kan sitta still!
Gotlands nation har en rustik, medeltida vibe och är en hotspot för historievetare. Burgaren är mumsig med otroligt mycket sås, bra bröd, okej pommes och väldigt god dressing. Halloumin är dock tunn och det kändes som att det behövdes med tjocklek till hela burgaren. Man fick tyvärr ingen dipp till pommesen. Innehåll: tomat, hackad sallad, picklad rödlök och srirachamayo.
Betyg: 3.5/5
ÖG har gjort ett stort lyft från sin förra “Tages-burgare”. Dessutom är burgaren billigare för medlemmar. Burgaren är god med varmt bröd och rikligt med dressing, precis som det ska vara! Man får själv ta hur mycket majonnäs och ketchup man vill. Mellan bröden hittas isbergssallad, silverlök, tomat, saltgurka, halloumi och god dressing. Tyvärr är halloumin tunn. Nationens crispy no chicken-burger är godare.
Betyg: 3.2/5
Uppsalas bästa nationsburgare
HIDAJET TURSUNALIJEVA
7. GH:s nation
- där du vill befinna dig en torsdagskväll
GH hade flera roliga burgare: mango chutney, gävle ghoat, truffle melt och sriracha smash. Jag testade “gävle ghoat” med halloumi, vilket kan ha varit fel val, även om burgaren var helt okej. Det var bra bröd och goda pommes. Halloumin fick jag i smala små bitar i burgaren, det var inte så kul. Dessutom var det bara dressing på ett av bröden. Halloumi med getost blev liiite för mycket ost, inte min bästa ostkombo! Utöver ostarna fanns också tomat, rostad lök och dressing. Trots det kände jag mig understimulerad.
Betyg: 3/5
10. Smålands
– för den som vill vänta lite för länge
Burgaren är helt okej. Jag fick torrt bröd och ingen dipp. Pommesen var inte heller goda. Helt ärligt ser deras cheesy fries godare ut, hade kört på det istället!
Betyg: 1.5/5
8. Värmlands nation
– för den som vill äta något ens brorsa hade kunnat laga
Precis som när ens bror lagar mat har man tur om man ens får något och blir insläppt i värmen. Burgaren kändes kall, ihopslängd och lite sunkig, som att den stått framme länge. Det var kallt, torrt bröd och ingen dipp till. Pommesen var dock goda och halloumin tjock och mumsig!. Jag provade både Hagfors och Årjäng-burgarna. Hagfors innehöll sesammajo, karamelliserad lök, sallad, tomat och cheddar. Kul med den karamelliserade löken! Årjäng hade jalapeno, chipotle mayo, sallad, tomat och cheddar. Denna smakade mycket mer än Hagfors! Såsen var väldigt god och jalapeno var mums.
Betyg: 2.8/5
11. Upplands
- en knaper burgare
9. Kalmars – för den coole
Kalmar är indie, alternative, international osv. Kom hit om människorna i omgivningen spelar större roll för dig än maten! Burgaren är ganska god, men inget som sticker ut. Jag fick potatisklyftor, men inte lika goda som V-dalas… Däremot får man dipp, vilket är ett stort plus. Burgaren innehöll tomat, sallad, saltgurka, rödlök, halloumi och en mumsig kalmarsås med saltgurka i!
Betyg: 2/5
Jag har provat Uplands burgare två gånger och blivit lika besviken varje gång. Jag åt den klassiska halloumiburgaren de serverade, men har hört att Upplands burgare med ägg på ska vara god. Burgaren är väldigt platt helt enkelt! Den hade inte jättemycket grejer på och det kostade 10 kr extra för att få med pommes. Den bestod av tunn halloumi, tomat, en vit dressing och isbergssallad.
Betyg: 1/5
Illustrationer: Bodil Söderholm
Repotage
Det stigande antalet kameror och det övervakningssamhälle som håller på att växa fram i Kina har nog inte gått någon förbi de senaste åren. Trots att detta länge rapporterats i medier tror jag ändå att det är svårt för oss hemma att förstå hur omfattande och hur självklar kontrollen och övervakningen faktist är i människors vardag. Att slänga fram passet varje gång du ska ner i tunnelbanan, att veta att ditt ansikte ständigt registreras i en databas och att vart du än vänder blicken garanterat kommer att mötas av en kamera är kanske inte konstigt att det känns ovant för oss. Bara det faktum att jag nu, sittandes på tåget, tänker över mina ord ytterligare en gång innan jag skriver dem ifall min dator på något sätt skulle vara övervakad; att jag väger orden en extra gång när jag befinner mig ute på gatan känns både främmande och obehagligt. Det är också skrämmande hur snabbt det påverkar ens sätt att tänka, utan att man ens märker att det händer.
Flashbacks och den dystopiska känslan som satte sig i oss alla efter att ha läst böcker som Kallocain och 1984 har de senaste dagarna gjort sig ständigt påminda. Häromdagen när vi befann oss i centrala Peking och skulle vandra runt innan vi svängde förbi Himmelska fridens torg, blev vi alla chockade över de minutiösa säker-
Du fria tanke –
hetskontrollerna och de ständiga passkontrollerna runt om i Beijing. Jag och mina danska medresenärer stirrade lika förbluffat när en kille som köpt en bukett blommor nekades att ta med dem förbi kontrollen vid Tiananmen Square. Min vän blev av med en kortlek. Dessa är bara några exempel på helt symboliska föremål som inte tilläts. Att inte ens få ta med en enkel bukett blommor in på Himmelska fridens torg visar hur strikt den offentliga kontrollen är och hur noggrant symboliska handlingar bevakas.
Vi är en brokig skara från världens alla hörn som ska igenom säkerhetskontrollen på flygplatsen i Xian. Trots att vi kommer från helt olika delar av väst märks det att känslan av att vara övervakad väcker liknande frustration hos oss alla. När det för tionde gången samma dag är dags att visa passet suckar min danske vän ”For i helvete” och min israeliska vän fyller i ”By now they have at least a thousand copies of our passports”. Kamerorna, säkerhetskontrollerna och de otaliga gånger vi blivit ombedda att plocka fram våra pass har redan börjat kännas som vardag, trots att vi bara befunnit oss i Kina en kort tid.
Jag, mina danska, israeliska, australienska och polska medresenärer blir lika snopna när vi tvingas lämna ifrån oss våra powerbanks i säkerhets-
Bilder: Olivia Broddner Klingspor
reportage från Kina
Ministeriet för offentlig säkerhet
OLIVIA BRODDNER KLINGSPOR
kontrollen eftersom de saknar en så kallad “3C-märkning”. Vi lämnar kontrollen med uppmaningen att skaffa batterier som godkänts av kinesiska staten. Kravet säkerställer att batteriprodukter följer nationella standarder. . .
”. .
. men det ger också den kinesiska staten kontroll över vilka produkter som får spridas både inom landet och internationellt.”
Detta begränsar i sin tur spridningen av teknik som anses känslig eller strategiskt viktig.
Och det är kanske just det som är mest tänkvärt av allt. Inte bara att övervakningen är närvarande överallt i varje rörelse och i varje vardaglig situation, utan hur snabbt den blir normal. Hur snabbt man märker att man börjar anpassa sig utan att man ens reflekterar över att det sker. I slutändan är det nog självcensuren som är den största faran. För det är när vi börjar censurera våra egna tankar innan de ens formats, när orden stryps redan innan de ens når våra läppar, som något djupare går förlorat.
Krönika
Det lilla röda huset
Det står ett hus på Pepparängsvägen en bit utanför Västervik nära Östersjön. Huset är rött med vita knutar och inuti bär den på tusentals minnen. Det lilla röda huset är min familjs stuga. Där har vi spenderat oändligt många högtider. Vi har letat påskägg i trädgården, bundit midsommarkransar
på altanen, ätit kräftor, snapsat med goda vänner och för första gången förra året firade hela familjen jul framför den öppna brasan.
Stugan har gått i flera generationer. Mina föräldrar fick huset av min mormor och morfar. Morfar fick det av hans morbror och moster, Sture och Brita, eftersom de inte hade
egna barn. I framtiden så kommer förhoppningsvis jag och min syster att få ta över stugan, och sedan våra barn och därefter deras barn, så länge det bara går. Det får mig att tänka på alla traditioner som skapas. På hur många som varit där tidigare och på hur många som kommer efter. Jag ser det i varenda repa och fläck. I varje foto som pryderväggarna. I utemöblerna som knakar varje gång man sätter sig ner. Alla traditioner som funnits och de nya som skapas varje år.
”Tiden pausas, verkligheten står still, men bara för en stund”
TUVA HOLMGREN
Det är inte bara släkt och familj jag har delat denna plats med, utan även vänner. Vänner som får dela lugnet och stillheten som bara finns där. Att vakna upp av fåglarnas melodi och doften av skog. Att sitta på altanen och spela spel med ett glas vin i handen. Att bli uppäten av myggor och sedan svalka sig sent in på kvällskvisten vid bryggan.
Tiden pausas, verkligheten står still, men bara för en kort stund. Men den stunden av totalt lugn är ovärderlig. Jag längtar till jul när min familj och jag återigen fyller bilen till bristningsgränsen med julklappar och kör ner mot något som är mer än bara en stuga.
Illustration: Svea Lindblad
Stjärnor gnistrar en eldfängd vals i tjära fastspikade ikoner snurrar sakta runt min resa tyds i marmor slutpunkten i harts var natt uppstår en ljuspunkt som vandrar kvart för kvart nytt ljus ur gamla rör strömmar hett och faller på en väl bevandrad väg klädd i illröd glödgad aska och tobaksfimp till doften så bekant Självantänd eller bjud mig på dans
Text: Olle Edman
Illustration: Amanda Orre
Förlorad nostalgi, eller?
är jag skriver detta är jag fylld av förhoppningar över att snart få resa till Turkiet och träffa min familj. De flesta svenskar ser kanske Turkiet som ett charterresmål, lett av en kontroversiell regering, men för mig är det en resa i min mors fotspår. Min kommande resa till Turkiet är inte bara en weekend för att glömma förvaltningsrätten, men också en resa för att avsluta en tre generationer lång avsaknad av tillhörighet till en svunnen
”Kvar
blev en flicka med en mamma som ville börja om på nytt, men
men också av gamla traditioner. Han lyckades inte integreras i samhället, trots att han var uttalad ateist – och varken gift eller förlovad med min mormor Els-Marie. Eftersom han inte
kände sig hemma i Sverige återvände Haki hastigt till den Anatoliska halvön och bytte tillbaka Mälaren mot Seyhan floden.
Kvar blev en flicka med en mamma som ville börja om på nytt, men inte kunde. Flickans svarta hår och bruna ögon skil de sig tydligt från mammans blonda hår och blå ögon. Kon trasten mellan min mamma och den familj hon växte upp med var uppenbar.
Denna avsaknad sträcker sig hela vägen tillbaka till 60-talets Huddinge. Där föddes min mamma som dotter till en ditrest turkisk man vid namn Haki. Haki hade likt många andra invandrare på den tiden svårt förhålla sig till den svenska kulturen, som förvisso på 60-talet präglades av nya idéer,
Min morfar Haki fortsatte sitt liv i Turkiet med släktträffar och traditioner och hade det nog i all ärlighet behagligare i sitt hemland. Men, problemet kvarstod, flickan som sedermera blev kvinna och sedan min mamma exponerades aldrig för sitt turkiska arv. Så små ningom blev det uppenbart att skadan var oreparerbar. Min mammas minne av sin pappa är diffust och i vuxen ålder är den turkiska identiteten ett blott barndomstrauma. Men
”Min mammas minne av sin pappa är diffust och i vuxen ålder är den turkiska identiteten blott ett barndomstrauma.”
”Döden närmade sig och möjligheten att reparera en far- och dotterrelation var obefintlig”
”När jag nu, efter resan, avslutar denna text och kan skriva att jag för första gången mött min mammas släkt blir saknaden på något konstigt sätt mindre och tomheten får äntligen fyllas med något nytt.”
KORSORD
ÅT HÖGER
MALTE KLARSTRÖM
1: Kan vara kall eller alkoholisk 4: Singulärt träd 5: Förvirras ofta med dansgolv på fester 7: Stadsdel som syns på keramik, porslin och glas, 9: Qatar och Kuwaits monarker 14: Alternativ till piska 15: En stat, som Svea 16: Militanta irländska republikaner 17: Går att hitta framför fartygsnamn 18: Triljondelar 20: Riktning och mejeriprodukt 22: Individ som ej får julklappar av tomten 24: Mytomspunnen substans från tomtens verkstad 27: Går bra ihop med skicklighet 29: Stad från antiken, dagens Sayda, Libanon 31: Ljusfenomen med runt namn 33: Teknologisk mardröm för lärare 34: Ett inte egentligen rosa djur 36: Labyrintkung 39: Kung över vrålets land 41: Och så 42: Kronärts.. 44: Halsduk utan värmen 45: Färdades med häst 46: Numera känt som barnmisshandel 47: Hölje 48: Vi har Vita, Röda, Svarta, Gula... 50: Vad man har CSN till 51: A priori 52: Inte riktigt en region 53: Norska stålar 54: Helst inte 56: Akademisk bonde 58: Början på en lång kväll 59: Gammalmodigt sätt att kommunicera 61: Lågt liggande gräsbevuxen mark vid vattendrag. Eller galen. 62: Näst lägsta skiktet luft 64: Pluralitet 66: Vad man vill svara på tentan 69: Aggression, av en person eller flera tusentals 71: Värmande träbit 72: Homo sapiens 73: Julens efterfest 74: Brukar vara minus omkring jul 76: Vanliga 79: Som en irriterande insekt 82: Som ett vinnande lag 85: Entusiastisk statsvetare 87: Fakta 88: Tyckte om dialoger 89: Irländsk dynasti 91: Svär på det 92: Filosof och ogynnsam position vid bordet 93: Regioner i Tjeckien och Slovakien 94: Dekoreras 95: Vad formen på korsordet brukar göra 96: Sägs färdas över isen omkring den här tiden på året 98: Kommer före en stig, om man är ilsken 99: Hotellfrukost, förhoppningsvis. 101: Nordväst om staden alla verkar komma ifrån 103: Ring, kol, björk och till och med dubbelt upp.
NEDÅT
1: Material för improviserade projektiler 2: Att skicka iväg en student och få en annan 3: Siciliens huvudstad, och ett käk. 4: Hederstitel för pensionerade professorer 6: Man kan skicka lagar på det 8: Benägen att rösta på Moderaterna 9: Kontinentalt mästerskap 10: Boskap 11: Stick 13: Ämnet för ett svar via mejl 18: -47 19: Acceptabelt 21: Trippel 22: Likt vissa reccar 23: Sed 24: Som Fyrisån 25: Tills nu 26: Morrande 27: Hålla mun 28: Krimskrams, riff.. 30: Vad en avliden engelsman är 32: Gävlebo som varit offer för ett fyrtiotal lyckade attentat 33: Nelson Mandelas parti 35: En tidsfråga 36: Symptom relaterad till plugg 37: Ansvarar för ett sinne 38: Föregångaren till reggae 39: Stelt vatten 40: Bak i USA 43: Följer et 48: Föda och sovplats 49: Vice.. 50: Artistisk vandalism 51: Nytt 53: Norska stålar 54: Svår sits 55: Firad istället för dagen 56: Udda salamander i valdistrikten 57: Ramverk som vann Nobelpriset i kemi 2025 58: Stor hönsfågel 59: Ansvariga för våra olympier 60: Mycket 61: Mitt i talföljden 63: Solgud 64: Hjälpa en förhandling 65: Våtmark 67: Ej tillagad 68: Redskap som liknar en kon ihopsatt med en cylinder 69: Önation med huvudstaden Apia 70: Låta tårarna falla 71: Vasa och Titanic 74: Norge, Finland och Danmark 75: Till exempel 76: -> Det här <- 77: Snäll 78: Någon som nog skulle föredra mindre statsvetenskap 79: Pol eller pistol 80: Orsaka ”mass-based regime change” 81: Internetslang för riktigt 83: Bevittnar 84: Populär dryck 85: Kaffes rival 86: Man vill ej bli kastad dit 89: Latinsk negation 90: USA:s näst största 97: Einsteinium 100: Tillhör Fyris 102: @
Fatta ett smart beslut
Bli medlem i Fackförbundet ST. Vi är det största fackförbundet för de som jobbar på statligt uppdrag och med ansvar för samhällsbärande infrastruktur. Vi är experter på staten och kan hjälpa dig att landa rätt i arbetslivet, när det väl är dags för det.
Som studentmedlem i Fackförbundet ST får du tillgång till gratis karriärtjänster, fackligt stöd, insikt i hur det är att jobba på statligt uppdrag och förmånliga rabatter på till exempel försäkringar.
st.org/student
MEDLEMSKAPET ÄR GRATIS!
Polmagasinets önskelista:
-att ni skickar in texter
-att ni skickar in illustrationer
-att ni har en god jul!
Maila dina bidrag till oss på: polmagasinet@uppsalapolitices.se eller skriv till oss på instagram @polmagasinet!