Församlingarna satsade inför valet
Möt nya YA-ledaren
Victoria Öhrvall
En tidning med uppbyggelse från Pingst – Fria församlingar i samverkan
Nr 3 • 2022
Kommer de att stanna eller gå?
TEMA Så bevaras de unga vuxnas tro
Inte rädd för svåra frågor
Kärt
Årets sommarkonferenser i bilder.
Fel adress?
Ska din adress ändras, kontakta din loakla församling som är ansvarig för medlemsregistret.
Redan för tvåtusen år sedan insåg Paulus att naturen lider på grund av människans egoism.
Sid 32
Tidningen Pingst ges ut av Pingst – Fria församlingar i samverkan
Adress
Tidningen Pingst
Box 15144
167 15 Bromma
Telefon
08 – 608 96 00
E-post noomi.lind@pingst.se
Annonsförsäljning
Ola Tallbom Display Umeå Ola.tallbom@ display-umea.se 090-711512
V-TAB, Vimmerby
Sid 6-7
Ansvarig utgivare Redaktör Omslagsbild Layout och grafik
Daniel Alm Noomi Lind
Josef Maxson
NYHETER FRÅN PINGST Pingst Ledare i tre städer
NYHETER FRÅN PINGST
Europeiskt pingstmöte i Filadelfia
TRE FRÅGOR till Stefan Claar
KRÖNIKA
Johanna Bode
NYHETER FRÅN PINGST Så minns vi Sten-Gunnar Hedin
NYHETER FRÅN PINGST Mer Jesus till Stockholm
Medverkande i detta nummer
Noomi Lind och Alexandra Jennersjö
Ivar Lundgren Johanna Bode
Martin Thörewik
Josef Maxson
Alexandra Jennersjö
Lars Fridestig
Ulrika Ramstrand
Linus Linbro
Börje Dahlkvist
Esther Collén
Thomas Österberg
Natanael Gindemo
Jane Angom tror på kvinnor i Uganda. PORTRÄTTET 10-13
Foto: Noomi Lind
Oavsett vad som händer de kommande tio åren, så kan du och jag använda vår dag för att fler ska få leva av tro.
Lyft din blick
NÄR POLISBILAR BRINNER i Sverige skapas ett tryck i opinionen att hitta ansvariga. En redan religionskritisk hållning närmast exploderar i takt med att integrationsutmaningarna ökar. Att tänka politiskt korrekt är inte förenligt med att gå till attack mot en utpekad religiös grupp, istället måste själva religionerna problematiseras. Från att det setts som att vi bidrar till lösningar på samhällsproblemen, så förflyttas vi nu direkt till att ses som en del av orsaken till dem.
I skrivande stund är valet i Sverige tio dagar bort. Det är viktigt med val och att värna demokratin, men det är inte det enklaste att veta hur man ska rösta i val och man kan tappa engagemang i sin tro när den grupp man tillhör i samhället inte alltid tycks vara uppskattad. Hur ska vi förhålla oss i valsituationer? Det finns en stor risk för handlingsförlamning inför demokratin men också i vår tro.
MITT FÖRSLAG till dig som person och till oss som rörelse är att i den situation som är, se tio år framåt i tiden för att motivera vårt kristna liv i vardagen. Åren 2023-2033 går den globala pingstväckelsen in i en särskild fas med fokus på expansion fram till dess att det är tvåtusen år sedan pingstdagen, då den kristna missionen startade. Vår globala familj växer som aldrig tidigare och med växt kommer också ansvar. Det är ett ansvar som vi nu vill ta för att ge fler möjlighet att lära känna Jesus.
DANIEL ALM
Föreståndare Pingst FFS
Fastän vi i Sverige är en mindre del, tillhör vi ändå något stort, globalt och växande. Låt oss följa med i satsningen A decade of revival – ett årtionde av väckelse. Detta är inte en detaljerad plan utan mer ett anslag för en strategisk hållning där mycket kan hända. Nu är tid att våga tänka expansion. Du kan dela din tro, din församling kan plantera en ny kyrka, vi kan sända nya missionärer, starta nya projekt och samverka med samhällets olika instanser för att bidra till en bättre framtid för människor.
Vi behöver nya kulturskapare och entreprenörer och vi behöver många diakoner och apostlar i funktion. Det behövs många som orkar lyssna på människors nöd och många öppna hjärtan för de mest utsatta.
VI HAR MÅNGA utmaningar framför oss och allt kommer inte att vara enkelt. Inom oss kan vi ibland känna oss uppgivna. Samtidigt finns det inget i detta som förvånar vår Herre. Gud vet om oss och vår tid. Mitt i allt vill han använda sin församling för sina goda och höga syften med bäring in i evighet. De planer vi gör upp kanske inte kommer att hålla fullt ut, men det gör däremot Guds trofasthet.
Kanske ger Herren oss tio år då vi får se många bli frälsta och andedöpta, eller så sker hans återkomst under denna period. Oavsett vad som händer de kommande tio åren, så kan du och jag använda vår dag för att fler ska få leva av tro.
Lyft din blick, låt den vila vid den vackra horisont där himmel och jord förenas av honom som ger oss en möjlighet att bevara vårt hjärta genom att samla skatter i det bestående.
TACKA GUD!
år fyller Mariannelunds folkhögskola, som är en av pingströrelsens fem folkhögskolor. Där finns såväl allmänna kurser som olika bibelkurser. Bland annat kan man utbilda sig till sågverksoperatör.
100
personer har varit medlemmar i Sveriges äldsta pingstförsamling som den 17/9 fyllde 110 år och bytte namn till Bet:L. Läs mer på sidan 34. år av samarbete med svensk pingstmission har firats i Bukavu, DR Kongo, där tusentals personer var samlade. Bland annat stod tal av nobelpristagare Denis Mukwege och sång av Urban Ringbäck på programmet.
”
Förr kallades vi för läsare.
Är vi fortfarande läsare?
ANDREAS JOHANNESSON
har påbörjat en tjänst som ungdomspastor i Pingstkyrkan i Vrigstad.
GABRIELLA GRÖNBERG
har avslutat sin tjänst som pastor i Pingst Västerås för att flytta till Jönköping.
THERESE LILJEBLAD
börjar som familjepastor i Pingst Jönköping. Hon kommer närmast från en tjänst i Hovslätt.
ADAM DAVEUS är ny ungdomsledare i Västkustkyrkan Strömstad. Han kommer närmast från Göteborg.
LISA OLSSON har gått in i en tjänst som jusrist på Pingst - fria församlingar i samverkan. Hon är medlem i Pingstkyrkan Karlshamn.
MARTIN JOHANSSON är ny pastor i Tidaholm Pingst.
REBECCA ANDER har anställts som verksamhetsansvarig för barn och familj i Pingstkyrkan Karlskrona.
DAVID NELJESJÖ
går den 1 november in i en tjänst som pastor med inriktning på socialt arbete i Pingstkyrkan Helsingborg.
PETTER EDIN har slutat som pastor och föreståndare i Församlingen Klippan i Bredaryd för att gå in i en tjänst i Svenska Alliansmissionen.
MARCUS CEDER har börjat som pastor och föreståndare i Höglidenkyrkan Hudiksvall.
AXEL BÄLTER är ny ungdomsledare i Hamnkyrkan, Hillerstorp.
ERIKA NILSSON är ny barn- och ungdomsledare i Pingst Sala.
HELEN ANTBLAD är sedan i våras ny pastor i Pingstkyrkan, Kungsbacka.
EMMA NANDORF har tillträtt som pastor och administrativ chef i Pingstkyrkan Örnsköldsvik.
WILLIAM KARMITSA är ny ungdomspastor i Sollentuna Pingstkyrka.
P-O FLODSTRÖM har gått in som pionjärpastor i Ådalskyrkan, Gnesta.
JOSEF PANSELL är ny föreståndare i Elimförsamlingen Säter. Han var tidigare föreståndare i Norrköping.
Gustaf Nyström, ledare för Pingst ung, på ett pastorswebinar om vikten av att lära barn läsa Bibeln.
Foto: Namn
Efternamn
Foto: Josef Maxson
Pingst Ledare hölls
2021 både digitalt och lokalt. Bilden
är tagen hos Pingst Västerås.
Pingst Ledare åter på tre platser
Pingst Ledare hålls i höst i Örebro, Jönköping och Umeå.
Nytt för i år är ledarpodden som redan i förväg lyfter goda exempel från församlingar runtom i landet.
ÅRETS PINGST LEDARE startar i Örebro den 22 oktober, följt av Jönköping den 12 november och Umeå den 19 november. Temat är, utifrån 2 Tim 2:2, Vårt första uppdrag är andra.
– Vi ser fram emot tre fullspäckade dagar av undervisning, lovsång, tillbedjan och gemenskap, säger Richard Svensson, verksamhetsledare för Pingst Församling. Huvudtalare blir Daniel Alm, föreståndare för Pingst, Mats Särnholm, pastor och föreståndare i Smyrna Göteborg, Niklas Piensoho, pastor och föreståndare i Filadelfia Stockholm, Andreas Nielsen huvudpastor i Hillsong Sverige, Johanna Bode, pastor och föreståndare i Pingstkyrkan Västra Frölunda samt Josefin de Gregorio, litteraturvetare och författare.
Sju olika seminarier hålls under de tre dagarna. Till rubrikerna hör Församlingen – världens tryggaste plats, Här och där samtidigt – För de mest utsatta och minst nådda, Eldsjälar som brinner – utan att brinna upp och Att leda och leva med nästa generation.
Det blir också ett pass där en panel svarar på frågor kring ledarskap och församling som deltagarna lämnat in.
SEDAN BÖRJAN av hösten kan man ladda upp med Pingst ledarpodden, som ger tips för engagemang och ledarskap. I premiäravsnittet berättade Matilda Sallbring, ungdomspastor i Hässleholm, om satsningen Det finns hopp. Då bjöd de som församling in hela sin stad till sig.
• Pingst Ledare är ett nätverk för anställda ledare, ideella ledare och aktiva volontärer. Läs mer på pingst.se/ledare och anmäl dig senast den 16/10 för Örebro, 6/11 för Jönköping och 13/11 för Umeå.
• Daniel Alm talar i Örebro, Jönköping och Umeå, Mats Särnholm i Örebro, Josefin de Gregorio i Örebro och Jönköping, Niklas Piensoho i Örebro, Johanna Bode i Jönköping och Umeå och Andreas Nielsen i Jönköping.
Sagt om Nyhem
Daniel Alenklint:
– Det känns fantastiskt att komma tillbaka. Att få träffa alla människor och gå på härliga gudstjänster. Barnen har saknat detta!
Frida Delavaux:
– Detta har jag sett fram emot. Jag har saknat gemenskapen. De 30 minuterna på förmiddagsmötet när alla generationer är samlade är fantastiska. Man blir inspirerad att ta nya steg i sin tro.
Roland Löfgren:
– Det känns härligt med denna folkfest. Atmosfären är välkomnande för alla åldrar. Det är fantastiskt att se alla barn som springer här. De är ju framtiden! Vi har särskilt sett fram emot LP-mötet med vittnesbörd om förr och nu.
Efterlängtade möten
I somras fylldes åter Nyhem, Husbondliden, Arjeplog och andra platser runtom i Sverige av människor som längtat efter att möta Gud och varandra.
DOFT AV SOMMAR och nyklippt gräs, glada utrop från vänner som äntligen fick ses igen. Ljudet av lovsång från möteshall och tält.
Gudsmöten, fikastunder och långa, goda samtal om tron och om livet, som trotsade den sena kvällens mygg.
När pingströrelsens konferenser, läger och andra möten efter åren av pandemi
äntligen kunde hållas igen, så var allt på ett sätt som vanligt igen, men ändå inte. Av den respons som tidningen Pingst tog del av från Nyhemsveckans och Lappis besökare, var den tydligaste ord som speglade tacksamhet över en gemenskap som inte längre kan tas för given. Därför värdesattes den extra mycket i år.
Förutom bilder från Nyhem och Lappis syns här t.h. ett dop under ett LP-läger i Arjeplog samt t.h. under det, sångstund på missionsbåten Elida, Almedalen. Foton Josef Maxson, Lindus Linbro, Noomi Lind och Börje Dahlkvist.
möten i sommarsverige
Sagt om Lappis
Anders Bergner:
– Lapplandsveckan har betytt mycket för mig och min familj. Alla samtal och även mötena i år har varit jättefina.
Sandra Nestander:
– Det är första gången jag är här. Jag känner att jag blivit uppmuntrad i att Gud vill ha mitt riktiga jag och inte en polerad version. Att få vila i det, att han är en Gud för det riktiga och äkta och inte det polerade.
Göran Dellenbäck:
– Det är så underbart med mötena, att få möta Gud. Jag längtade hit så enormt mycket.
Pingstledare från Ukraina och Belarus omslöts av förböner i Filadelfiakyrkan Stockholm.
Bön för fred i Ukraina i Filadelfia
När över 200 europeiska pingstledare möttes till konferens i Filadelfiakyrkan Stockholm, stod kriget i Ukraina i fokus.
PASTORER OCH andra ledare inom pingströrelserna i Europa samlades nyligen till konferensen Wake up Europe i Filadelfia, Stockholm.
På agendan stod bland annat samtal om hur de onådda ska nås med evangelium, om den nya generationen och om Jesu snara återkomst, men en viktig punkt var också läget i Ukraina och bön om fred.
Det finns närmare fem miljoner pingstvänner i Europas länder och deras betydelse som enande kraft framhölls.
På plats fanns både Michail Panochko, ledare för pingströrelsen i Ukraina och Leonid Biruk, pingstledare i Belarus.
Biskop Biruk berättade om hur pingstvänner i Belarus ber för sina kristna syskon i grannlandet. Han önskade också hjälp i bön om vishet att leda landets för-
samlingar i en mycket svår situation.
Biskop Panochko tackade för alla förböner och allt humanitärt stöd. Han uppmanade också europeiska pingstledare till frimodighet mitt i krigets fasor.
– Kraften finns i att vi står upp och proklamerar vår tro på Jesus, sa Panochko.
De båda ledarna och deras medarbetare omslöts av förböner från de europeiska pingstpastorerna i Filadelfiakyrkan.
EFTER ÅTTA ÅR som ordförande för Pentecostal European Federation, PEF, lämnade Pelle Hörnmark över uppdraget till den polske pingstledaren Marek Kaminski. Själv fortsätter Hörnmark förutom att vara föreståndare i Ulriksbergskyrkan Växjö, uppdraget som Europamissionär utsänd av Filadelfia Stockholm.
• Konferensen Wake up Europe hölls den 31 augusti till 2 september.
• Den var ett samarbete mellan Pentecostal European Federation (PEF), The Pentecostal European Mission (PEM), the Pentecostal Theological Association (EPTA). the Pentecostal Youth of Europe (PYE) och Pingst i Sverige samt Filadelfiakyrkan Stockholm.
Foto: Thomas Österberg/Dagen
Naturliga material och genuint hantverk…
För att huset ska passa dig och din personlighet kan du vara med och påverka planlösning, material och utrustning.
Då får du ett hem som fungerar för dig, från morgonduschen och frukostkaffet till kvällens grillning på altanen.
Tillsammans bygger vi mer än ett boende – vi skapar ett hus att älska.
Stärker kvinnor i Uganda
Jane Angom var först att som kvinna väljas in i den nationella styrelsen för Ugandas pingströrelse. Hon brinner för att flickor ska få studera och att fler kvinnor ska välkomnas in i ledarroller i kyrkan.
JANE ANGOM OCH jag möts på Pingsts kontor i Alvik, där Jane deltar i ett partnermöte som PMU anordnar. Det är soligt ute och Jane berättar att det är stor skillnad mot när hon förra gången var i Sverige och det var vinter och kallt.
– Då trodde jag att jag skulle frysa näsan av mig, skrattar hon.
Det blir bara det första av flera skratt vi delar under tiden vi samtalar.
Jane utstrålar en naturlig auktoritet och självsäkerhet och är lätt att få kontakt med. Att hon tidigt i livet fick olika ledarroller i skola och församlingssammanhang och numera jobbar med ledarträning och att på olika sätt stärka kvinnor känns självklart.
– När jag utan att ha kandiderat valdes till att på olika sätt representera eleverna i skolan förstod jag att jag hade ledaregenskaper.
Jane har genom åren läst och studerat mycket kring vad en ledarroll innebär och tycker det är viktigt att förkovra sig och utvecklas.
Jag ber henne berätta lite om sin bakgrund i hemlandet Uganda, landet i Afrika som ekvatorn skär rakt igenom.
– Jag växte upp i en familj med mamma, pappa och fem barn och var den enda dot-
tern. Min pappa var mycket noga med att jag skulle gå klart skolan och utbilda mig. Något som inte varit och fortfarande inte är självklart i Uganda. Om familjen av olika skäl behöver prioritera är det pojkarnas skolgång som gäller.
Tyvärr har pandemiåren förstärkt den negativa trenden för flickors skolgång, berättar Jane. En del unga tappade lusten för att plugga efter två år av skolnedstängningar, många flickor har gift sig och väldigt unga flickor har blivit gravida.
VI ÅTERVÄNDER till Janes uppväxt. Hur var det till exempel med kyrksamheten i familjen?
Eftersom Janes mamma var dotter till en anglikansk präst var det naturligt för henne att gå i kyrkan regelbundet, något som dock pappan inte var så intresserad av. Janes mamma tog i alla fall med sina barn dit och därför blev Jane redan som liten bekant med den kristna tron. Åtminstone i teorin.
När Jane var 13 år hade hon stora besvär med magont. I samma veva kom en grupp pingstvänner till hennes skola och av en kompis fick hon rådet att gå till deras samling eftersom pingstvännerna var kända för att be för sjuka.
Text: Ulrika Ramstrand • Foto: Josef Maxson
Jag vill tjäna
Gud och mänskligheten
Det är väldigt roligt när man får veta att en del som deltagit i kurserna blivit så inspirerade att de startat
egna skolor i sina byar.
– Jag gick dit och de bad för mig. Jag blev frisk och samtidigt bestämde jag mig för att ge mitt liv till Jesus.
Från det ögonblicket blev Janes tro personlig och verklig.
Alltsedan dess har hon på olika sätt engagerat sig i pingstverksamhet i Uganda. Hon började direkt att sjunga i en kör i församlingen och fick efter hand flera olika ledaruppgifter där.
NÄR JANE VAR 18 ÅR dog hennes mamma. – Det var mycket tufft för hon var familjens ankare och jag skulle precis börja på universitetet. Då blev en gemenskap med andra troende ungdomar på väg mot universitetsstudier mycket betydelsefull för mig. Vi samlades regelbundet för att be, sjunga och genomföra olika utåtriktade satsningar och allt det där höll mig kvar i tron.
Efter ytterligare ett par år dog även hennes pappa.
– Jag brukade vittna om min tro vid olika evangelisationsarrangemang. Jag talade utifrån egen erfarenhet om Gud som en far för de faderlösa och det Bibeln har att säga om detta blev väldigt levande för mig vid den här tiden.
Jane utbildade sig till högstadielärare på universitetet. Hon fick direkt efter utbildningen jobb på en skola där hennes ledarkapacitet snabbt upptäcktes och hon fick snabbt större ansvar.
Så småningom blev hon rektor på skolan och i den rollen funderade hon på vad hon kunde göra för det hon brann extra för, nämligen att få flickor att fortsätta studera. – Av egen erfarenhet visste jag att föräldrarnas support är mycket viktig. Min far var ju mycket noga med detta.
REKTOR JANE VALDE att arrangera en konferens omkring flickors skolgång och till den kom en pingstledare. Han såg hennes ledarpotential och sa till henne att hon skulle kunna vara till stor nytta i pingströrelsen och bidra på olika sätt. På så vis kom det sig att hon gick in i en nationell ledarroll för den ugandiska pingströrelsen.
När hon började var hon enda kvinnan i den nationella styrelsen. Nu är de fyra
kvinnor i den 19 personer stora styrelsen. Hennes uppdrag i det centrala sammanhanget är att på olika sätt stärka ledare. Vilket bland annat innebär att uppmuntra kvinnor till att våga gå in i ledarroller och även att få männen att förstå och förhålla sig till kvinnor som gjort det.
– Jag vill inte att någon ska hindras från att göra det de vill på grund av kön. Det är viktigt att kvinnors och mäns olika perspektiv finns och kan komplettera varandra.
– Det behövs mycket visdom när man jobbar med de här frågorna, konstaterar Jane. Vissa roller behöver omdefinieras och det är viktigt att läsa Bibeln mycket noga och inte rycka ut enskilda verser eller ord från sina sammanhang.
HON BERÄTTAR ATT i Uganda finns nu inte bara kvinnor i styrelsen och i det centrala arbetet, utan också som pastorer och predikanter runt om i landet.
När Jane Angom deltog i en BKGTkonferens (Building the Kingdom of God Together) i Tanzania kom hon i kontakt med PMU. Och nu är hon projektledare för ett alfabetiseringsprojekt.
– Min drivkraft är att göra vad jag kan för att åstadkomma förändringar till det bättre. Jag vill tjäna Gud och mänskligheten. Jag är optimistisk, passionerad, agerar utifrån behov som jag ser och vågar säga vad jag tycker.
JANE UPPSKATTAR mycket samarbetet med PMU och inte minst att det alltid också är kopplat till en församling i Sverige och ser fram emot att få åka till Pingstkyrkan i Eskilstuna, samarbetspartner för alfabetiseringsprojektet.
– Det är vad jag menar ett sant partnerskap. PMU och församlingen trycker inte på oss sina uppfattningar, de frågar alltid efter vad vi tycker och om vi tror att olika saker kan fungera i våra sammanhang. – Om jag kan vara med och förändra så vill jag. Det är helt baserat på min tro att Gud är kärlek och den kärleken vill jag ska synas i mitt liv.
I delar av Uganda är behovet av alfabetisering mycket stort, trots att skolor finns. – Det finns områden där föräldragenera-
HELAD I EN PINGSTKYRKA. Jane Angoms vänner gav henne rådet att gå till pingstkyrkan när hon som 13-åring hade problem med svåra magsmärtor. Hon blev frisk och gav sitt liv till Jesus.
tionen dog i hiv/aids och barnen fick växa upp utan vuxna och skola och klara sig bäst de kunde.
Förutom att lära sig läsa och skriva får deltagarna kunskaper om näringslära, ledarskap, miljö- och klimatfrågor och om betydelsen av ett fungerande civilsamhälle.
– I våra kurser deltar både män och kvinnor och det finns inget krav på att man ska höra till en kyrka. Vi har många muslimer som deltagit. Det är väldigt roligt när man får veta att en del som deltagit i kurserna blivit så inspirerade att de startat egna skolor i sina byar.
HUR TÄNKER HON då om framtiden? Även om hon har en optimistisk livssyn så oroar hon sig för läget i Uganda. Det råder stort tryck på opposition och
FAKTA
• Ålder: 45 år.
• Familj: Make och tre barn, 19, 15 och 13 år.
• Bor: I Gulu i norra Uganda.
• Favoritbibelord: Allt vad ni gör i ord eller handling, gör det i Herren Jesu namn. Kol 3:17
journalister, ekonomin är dålig, priserna stiger, många saknar bröd för dagen och sjukvård och skolor har stora brister.
– Som kyrka försöker vi svara på de behov som uppstår utifrån det och ser det som ett tillfälle att kunna vara ett svar, exempelvis på behovet av mat.
HUR PANDEMITIDEN påverkat församlingarna i landet är svårt att säga, menar Jane. Två år av stängda skolor, gränser och restriktioner för folksamlingar har fått återverkningar, vars omfattning är svårt att riktigt se ännu.
Hennes hemförsamling hade omkring 2 100 medlemmar innan coronan.
– Pandemin har splittrat flocken och vi vet inte hur många som finns kvar. Men nu försöker vi se vad vi kan lära av pandemin och se framåt.
Pingst och Daniel Alm fanns med i Almedalen. Lilla bilden: Hearing i Härjedalens Pingstförsamling.
Många satsningar inför valet
Med hoppet i fokus hölls bön, hearings med politiker och andra satsningar inför valet runtom i Sverige.
SMÅ OCH STORA pingstförsamlingar runtom i Sverige engagerade sig i valsatsningen Hopp för de som saknar hopp. Via sociala medier spreds goda exempel och uppmaning till bön för politiker, som också själva fick skicka in böneämnen, vilka lyftes upp i församlingarna.
Pingst fanns på plats under Almedalsveckan, bland annat i seminariet G som i Gud.
Två debattartiklar gick ut från Pingst och församlingarna. I den ena fokuseras kyrkornas viktiga sammanhållande kraft i samhället i en tid då religiös tro tvärtom allt mer beskrivs som en grund för konflikter. I den andra artikeln lyfts kyrkans uppdrag att bidra till klimaträttvisa och visa på hopp för skapelsen i en tid då inte minst unga känner klimatångest.
Daniel Alm och andra kyrkoledare i Sveriges Kristna Råd skrev också ett öppet brev inför valet, med en uppmaning till politikerna om att inte begränsa kyrkans livsviktiga handlingsutrymme.
EN AV DE MÅNGA församlingar som tog ett särskilt initiativ är Härjedalens Pingstförsamling. Där bjöds lokalpolitikerna in till tre hearings och en slutdebatt.
- Anledningen till att vi som församling har engagerat oss i valet är att vi vill betona vikten av demokrati i vårt samhälle. En bonuseffekt blev att många som aldrig tidigare har varit i Pingstkyrkan kom hit.
- Under kvällarna serverade vi också kaffe och korv med bröd ute på gården och det blev många samtal, berättar Urban Svensson, vice föreståndare.
• Pingst vill stå på de utsattas sida, vara en röst för de som saknar röst och komma med hopp för de som saknar hopp. Därför gjordes en särskild satsning inför valet.
• Via @pingstsverige publicerades bland annat inlägg på temat Varför bön? Goda exempel spreds genom hashtagen #hoppfördesomsaknarhopp
• Läs debattartiklarna och det öppna brevet från SKR på pingst.se
Foto: Pingst
Nu får jag göra bara det roliga.
STEFAN CLAAR har en resande tjänst för
Pingst i höst.
Vem är du och vad gör du under hösten Stefan?
– Jag kommer från Hälsingland från början och är nybliven ”passionär.” Jag reser runt för Pingst i september och oktober och även under 2023, både för att predika uppmuntrande budskap och för att peka på de enastående möjligheter som finns i att ge sin kyrkoavgift till den egna församlingen och till vårt gemensamma Pingst. – Jag startade i Huskvarna och har gudstjänster på två olika platser varje söndag. När erbjudandet gick ut så blev jag fullbokad på en och en halv vecka. Det small bara till! Men man kan redan nu boka in ett besök av mig nästa år.
Hur känns detta?
– Väldigt roligt! Jag har varit fast församlingspastor i 45 år och att nu få resa så här och möta olika typer av församlingar med dess pastorer och medlemmar känns som en härlig frihet. Jag behöver inte längre göra det vardagliga och ibland slitsamma jobb som
ingår i en lokal pastorsjänst, utan får göra bara det roliga.
Varför ger du själv din kyrkoavgift till Pingst?
– Därför att det är så enkelt samtidigt som det har betydelse. Man märker det knappt i sin egen plånbok men i och med att givandet är kontinuerligt, så tillförs värdefulla medel till den lokala verksamheten. Det är extrapengar till församlingen och om det är flera som ger sin kyrkoavgift så kan man ju göra något extraordinärt – exempelvis ha en evangelisationssatsning eller en speciell insats för familjer och barn. Det är ofta så att man inte tänker på möjligheter som denna utan behöver bli påmind. Jag hoppas att det ska bli många ”ja just ja!”.
Fotnot: Även Frida Nyberg, föreståndare i Pingstkyrkan Boden, predikar och berättar om kyrkoavgiften runtom i landet i höst.
Rymliga och fräscha rum • Allt för konferenser och möten. Gym och bastu • Generös frukost och gästkök • Fritt internet • Djurrum.
Välkommen att trivas hos oss.
Vi är ett familjeägt hotell som ligger centralt i en lugn och naturnära miljö i Vindeln. Vi gör vårt bästa för att du ska få en lyckad vistelse oavsett om du är hos oss för att konferera eller för att koppla av med familj och vänner.
MED HJÄRTAT I HÄNDELSENS CENTRUM www.vindelngallerian.se | Boka på tfn 0933-200 25
Vi hjälper er med allt inom ekonomi
Tillfällig eller permanent hjälp
Vi har även erfarenhet av församlingsekonomi
Välkommen att kontakta oss!
Lars Eriksson
Ann-Sofie Josefsson
Joseph Tornell
Joakim Davidsson
Kontakt: Tel 0392-310 15 lars.eriksson@ekonomikonsultmullsjo.se
Vill hjälpa unga att navigera
A J Swoboda räds inte svåra frågor från unga människor.
Han är övertygad om att det finns ett sätt att bevara sin tro på Gud och på församlingen, bortom besvikelser och tvivel.
HANS SENASTE BOK Bortom tvivlet, utgiven av Libris förlag, har fått stor uppmärksamhet. I somras besökte A J Swoboda Sverige, där han bland annat medverkade under Nyhemsveckan.
Han är assisterande professor vid Bushnell University samt verksam vid Fuller Theological Seminary och bor i Eugen, Oregon, tillsammans med sin fru Quinn och sin son Elliot.
A J visar sig ha glimten i ögat och nära till skratt, men det finns en skärpa i hans budskap, där han vågar säga saker som kan få det att bränna till.
I tio år var han college-pastor på University of Oregon, som han beskriver som ett av USA:s mest sekulära universitet. Därefter startade han en församling i Portland, och han har haft sin professur de senaste fyra åren.
– När jag ser på dessa tre epoker i mitt liv så kan jag konstatera att det är samma grupp av människor som jag mött. Unga personer som växte upp inom kyrkan. Min bok är i sin essens resultatet av 25 års iakttagelser av vad som händer när du går ut i världen. Den handlar om hur denna övergång från hemmet till att leva i högskolemiljö är väldigt svår men också oerhört viktig. Och att Gud finns med under den tiden.
SJÄLV HAR HAN inte denna bakgrund. A J beskriver en barndom i en familj som var trasig, där det inte fanns någon tro på Gud alls och hur han själv som tonåring desperat längtade efter något mer i livet. När han 16 år gammal satt på en mattelektion hörde han hur tjejerna bakom honom argumenterade om Jesus och om när och
hur han skulle komma tillbaka.
– Jag hade aldrig tidigare hört berättelsen om Jesus och jag minns hur jag lyssnade till samtalet och hur mitt hjärta drogs till den här personen.
När han kom hem tog han fram en gammal dammig bibel, satte sig på sin säng och sa till Gud: ”Jag ska öppna Bibeln och du kommer att tala till mig.”
FÖLJANDE TRE TIMMAR läste A J hela Tredje Moseboken och han konstaterar med ett skratt att han blev ganska förskräckt över allt som stod om offer, präster, tabernakel och blod. Han slog ihop Bibeln och sa till Gud: ”Du får en chans till.” Sedan öppnade han den åter och läste berättelsen om en tullindrivare vid namn Matteus, som Jesus kallade: ”Kom och följ mig.”
– Jag upplevde där i sovrummet hur den levande guden kallade även mig att följa honom. Hela mitt liv vändes upp och ner. Min mamma blev väldigt orolig när jag började gå i kyrkan eftersom hon trodde att jag börjat följa en kult eller sekt. Men hon kunde se att mitt liv hade förvandlats.
– När jag var 19 år gammal fick jag döpa min egen mamma. Gud helade min brustna familj, berättar A J och konstaterar att varhelst den helige Ande är, finns det frihet och läkedom.
Idag undervisar A J främst i bibelteologi vid Bushnell, som har cirka 800 elever och hör till de äldre kristna universiteten i landet.
– Att som teolog få betalt för att tala om Gud är rena drömmen ler han.
Text: Noomi Lind, foto: Josef Maxson
Att hans senaste bok har berört så många kan förstås i en tid då många unga lämnar kyrkan.
Han beskriver hur den person som kommer till tro först behöver någon att hålla i handen. Dessa första år av lärande på resan tillsammans med Jesus är en process av konstruktion.
– När jag först mötte Jesus började jag gå i en baptistkyrka där de lärde mig om Bibeln, treenigheten och om synd och det var en otrolig upplevelse. Samtidigt gav de mig vissa bitar som jag tycker stämmer dåligt med vad Bibeln lär, exempelvis att kvinnor inte skulle ha någon viktig plats i församlingen.
Han konstaterar att många människor idag lider av att de blivit skadade av själva kyrkan.
– Just de platser där vi blev helade, där vi mötte Gud, där vi lärde oss om Jesus kan också vara de platser där vi blir mest sårade. Tyvärr har många lämnat sina församlingar på grund av detta. Genom boken vill jag hjälpa människor att navigera i de svåra frågor som de har om sin tro och sina upplevelser.
DEKONSTRUKTION ÄR den process där man går tillbaka, granskar det som man fått lära sig, behåller det goda men också vågar ifrågasätta, ompröva och släppa taget om det som inte är sunt och utifrån det få en djupare och mer äkta tro.
Även om det inte finns några enkla svar, så är det viktigt att möta människors frågor menar A J som tror att lösningen för dem sällan är att lämna den kristna gemenskapen, utan att själva ändra förhållningssätt.
– Mannen som så småningom skulle bli korsfäst av människorna i templet fortsatte att komma dit eftersom han älskade dem säger han och fortsätter:
– För mig, en ung grabb som inte hade mycket till familj, var kyrkan visserligen brusten, men hon var också min mor. Hon tog hand om mig.
Att bli en del av församlingen kan liknas vid förälskelsen mellan man och kvinna, menar A J. I början är det enkelt och du älskar det, men det kommer en tid när du börjar inse att kyrkan inte är perfekt.
– Det är då du beslutar dig för om det är äkta kärlek eller inte, om du anslöt dig för att hon såg bra ut eller för att du älskar henne.
UNDER 20 ÅR SOM pastor har han mött människor som vägt in en mängd olika aspekter i sina val av församling. Gillar jag lovsången? Är predikan bra?
– Jag har fått många frågor, men aldrig har någon kommit fram till mig och sagt: ”Vad tror du om vem Jesus är?” Vid dagens slut är detta det enda som betyder något. Mitt råd är att satsa på de församlingar som håller Jesus och Bibeln högst. Dessa två faktorer gör den verkliga skillnaden.
En god pastor vårdar sina får, lyssnar till dem och vill att de ska må bra. Däremot så behöver de tåla att det ibland svider, menar A J.
– Jesus kom för att rädda oss från synd, inte för att stryka oss medhårs. Jesus säger saker i Bibeln som kan få mig att vilja utbrista: ”Du sårade mina känslor!”. Han skulle då kunna svara; ”Bra, då lyssnar du på mig!” Gud skapade oss till sin avbild och vi får aldrig vända på det och försöka göra honom till vår avbild.
HAN FRAMHÅLLER profeternas viktiga roll.
– Profeten är församlingens immunsystem, den som säger de saker som vi behöver höra, som ställer de svåra frågorna.
Samtidigt är det viktigt att kunna tala sanning på ett ödmjukt och sätt och att själv vara med och bidra till den förändring som man vill se, menar A J.
Det finns omständigheter som aldrig ska accepteras, exempelvis om synd och andliga övergrepp tillåts och mörkläggs, men oftast handlar vår kritik mot församlingar om att den inte gör allt det vi vill, menar Swoboda. – Att vara en del av församlingen innebär ett givande och tagande och detta är ett hårt arbete.
A J avslöjar att ämnet för hans nästa bok är sexualitet. – Jag har bott i Portland i tio år och sett vad som händer i en stad utan sexuella gränser. Jag är väldigt konservativ i denna fråga. Sexualiteten är en så viktig del av att vara människa och jag är övertygad om Gud vet mer om den än vad vi gör. I hans ord talas det om ämnet på ett djupt och vackert sätt. Jag vet så många unga människor som hungrar efter sanningen. Vi måste sluta låtsas att detta inte är ett viktigt samtal.
ATT DET LIGGER särskilt på hans hjärta att möta ungas tankar och funderingar är tydligt under Nyhemsveckans seminarium för unga vuxna. Han ber sina åhörare berätta vilka frågor som får dem att ligga sömnlös under nätterna.
De visar sig handla om allt från kvinnans plats i församlingen och om det är ok att bara lyssna till Bibeln som ljudbok om man har svårt för att läsa, till hur Gud kan ”tillåta att vissa människor hamnar i helvetet.” A J konstaterar att det finns delar i Bibeln som är svårare än andra att förstå, han tänker efter och ger med hjälp av olika bibelord tydliga svar.
Att några av hans bästa vänner kommit fram till andra tolkningar än han själv i vissa bibelfrågor är helt ok menar A J.
– Vi kan leva i oenighet om detta och ändå ha gemenskap, så länge vi är ödmjuka och går till Bibeln för att söka svaren. Men i det ögonblick då vi viker av från ödmjukheten och från Ordet, så har vi också förlorat enheten i anden.
HAR UNGA PÅ SITT HJÄRTA. AJ Swoboda bad unga vuxna berätta vika frågor som gör dem sömnlösa, under ett seminarium på Nyhemsveckan, där han också intervjuades av pastor Johanna Bode. Foto: Noomi Lind
Gud skapade oss till sin avbild och vi får aldrig
vända på det och försöka göra honom till vår avbild.
Fakta A J Swoboda
• Har skrivit flera böcker, varav den senaste, Bortom tvivlet, finns på Libris förlag. Engelska titeln är After dobut.
• Bor i Eugen, Origon, med frun Quinn och sonen Elliot, 10 år. Familjen odlar grönsaker och har höns.
Motivet bakom frågan avgör
VISSTE DU ATT en fluga bara äter flytande föda? Det betyder att om den hittar mat som inte är flytande så spottar den på maten för att den ska bli flytande och kunna intas. Hur vet jag det? Jo, för jag har en fyraåring hemma som frågar om det mesta, och lite till. Han är nyfiken på världen och livet och försöker förstå hur allt fungerar. Som tur är behöver hans mamma inte veta allting, hon har ju Google.
Att ställa frågor är mänskligt. Inte bara så att det är naturligt utan också att det är något som särskiljer människan, hennes förmåga att ställa frågor till sin omgivning. Det är nyfikenheten, förväntan på att det finns mer att upptäcka, som lett mänskligheten till framsteg.
KÄRLEKEN TILL utveckling har lett oss till att ge det kritiska tänkandet en strikt upphöjd position i vår kultur. Allt ska dekonstrueras, ifrågasättas och brytas ner. Men det kritiska tänkandet blandat med vår tids expressiva individualism riskerar att leda till att frågorna ställs för att bevisa min egen, redan förutbestämda, åsikt. En väg som inte är särskilt konstruktiv. Jag kan ibland vara rädd att just detta gör att vi i kyrkan för ofta ser frågor som negativa ifrågasättanden. ”Du får vad du vill ha”, skriver Swoboda i sin bok Bortom tvivlet. Han menar förenklat, att om du har frågor kring din tro och Gud, och målet är att sluta tro eller bryta ner bärande strukturer i tron så kommer du att nå dit. Om du istället vill fortsätta tro men förstå
JOHANNA BODE
är pastor och föreståndare i Pingst Västra Frölunda och tidigare verksamhetsledare för Pingst ung.
Ifrågasättanden uppfattas som försök att bryta sönder när motivet bakom kan vara en längtan att förstå djupare.
djupare och bygga nya sunda strukturer i tron, så kommer du att nå dit.
Det handlar alltså inte om själva ifrågasättandet, utan om motivet bakom. Min erfarenhet är att vi för ofta rör ihop det. Ifrågasättanden uppfattas som försök att bryta sönder när motivet bakom kan vara en längtan att förstå djupare.
TÄNK OM VI i våra kyrkor och kristna sammanhang kunde bygga en kultur av frågor där vi odlar nyfikenhet och kritiskt tänkande med motivet att förstå och lära känna Gud djupare. Där vi ödmjukt inser att vi inte vet allt. Sanningen finns att hitta, men vi behöver helt enkelt söka svaret hos Gud.
Kanske skulle vi i en sådan miljö göra det enklare för äldre ungdomar, unga vuxna och många andra att inte i första hand söka sig till poddar och sociala medier-forum för att ställa eller få svar på sina vassa frågor, utan att det var naturligt att göra det i hem och kyrka.
Kanske skulle en sådan miljö inspirera och motivera oss alla till att ännu mer läsa och studera Guds Ord, ägna tid åt bön, samtala om våra frågor och på så vis lära känna Gud bättre?
Så, vad undrar du eller ifrågasätter idag? Ta vara på de frågorna och låt dem bli en väg för dig att lära känna Gud och upptäcka Hans vilja ännu mer. Låt oss bli lite mer lika de där fyraåringarna och släppa lös vår nyfikenhet och upptäcka Gud ännu mer.
Sten-Gunnar Hedin behöll sitt engagemang för de frågor som han brann för in i det sista.
”Han var pingstvän och ekumen”
Sten-Gunnar Hedin, grundare av Pingst FFS och dess förste föreståndare, fick i juli hembud. Han blev 74 år gammal.
TRON PÅ ATT VI är starka tillsammans var en viktig drivkraft i pastor Sten-Gunnar Hedins liv. Som grundare av riksföreningen Pingst – fria församlingar i samverkan år 2001, banade han väg för ett större samarbete mellan Sveriges pingstförsamlingar. Tre år senare bildades trossamfundet Pingst och han var dess föreståndare fram till 2008
Sten-Gunnar Hedin var även föreståndare i Filadelfiaförsamlingen Stockholm mellan 1997-2006. Dessförinnan tjänstgjorde han i Kristinehamn och Södertälje. Hedin präglades av en helhetssyn på det andliga uppdraget och framhöll vikten av ett starkt samhällsengagemang. Hans vision var en kyrka som inte följer utan leder utvecklingen, som ligger steget före i både debatt och analys.
– Som rörelse sörjer vi pastor StenGunnar Hedin. Han var präglad av väckelserörelsen men också av arbetarrörelsen och förenade i detta solidariteten med gudsfruktan. Han var pingstvän och han var ekumen. En bildad och en inför Herren böjd man med människan i fokus har lämnat oss för att för alltid vara hos Jesus. Tack käre Sten-Gunnar för vad du betytt för pingströrelsen i Sverige men också för hela kristenheten, säger Daniel Alm, nuvarande föreståndare för Pingst.
STEN-GUNNAR Hedins sista bok är Gud är kärlek – Fader Son och Ande, som kom på Libris 2021. Den är den tredje i en serie tillsammans med biskop Anders Arborelius och handlar om deras syn på treenigheten som pingstvän respektive katolik.
• Sten-Gunnar Hedin föddes 1948 och växte upp i byn Lillterrsjö utanför Ramsele i Västernorrland. Han gifte sig med Ellen och paret fick fem barn. De sista åren tillhörde han Södertälje pingstförsamling
• Till Sten-Gunnar Hedins många uppdrag hörde ordförandeskap för nykterhetsrörelsen Vita, för Läkarmissionen samt för RPG. Han var även visitator vid den ekumeniska kommuniteten vid Bjärka Säby.
Att korsa gapet mellan
Gemenskapen i kyrkan är en grundsten i deras tro. Ändå lämnar 60 procent församlingen som unga vuxna.
Bättre stöd för att mogna i tron och insikt om den maktkamp som råder om ungas liv hör till nycklarna i att vända trenden, enligt en ny studie från IPS.
STATISTIKEN VISAR att omkring 60 procent av alla som växer upp inom pingströrelsen lämnar dess församlingar som unga vuxna. Ofta sker det tyst. Vad är det som händer och hur ska trenden vändas?
Svar på detta söks genom studien Kristen tro på glid? Tron hos unga vuxna i svensk frikyrklighet, som ges ut av Institutet för Pentekostala Studier, IPS, i höst. Den bygger på såväl kvantitativa som kvalitativa undersökningar av hur ungas tro formas och varför vissa väljer att stanna kvar medan andra går.
MATTIAS SENNEHED har i 20 år jobbat med ungdomar och unga vuxna, som pastor och som ledare för YA! (Young Adults) inom Pingst. Han konstaterar att såväl insikten om situationen som viljan till förändring finns runtom i församlingarna. – Jag vet ingen som tycker att detta är oviktigt, tvärtom gör man allt man kan. Problemet är att om man inte har tillräcklig kunskap om utmaningen så räcker det
inte att man gör allt man kan, det får för liten påverkan. Att få ett stabilt underlag med stöd i forskning är svaret på en önskan jag haft länge.
I STUDIEN beskriver han åren mellan 18-24 år som en hängbro mellan två kontinenter, avgränsade av en ravin med en flod i botten.
”Men att korsa gapet mellan världarna har för många blivit en utmanande resa. En expedition genom det strömmande vattnet har alltför ofta fört den passerande långt bort innan den kommit över på fast mark igen. Kartorna man fick memorera som barn stämmer då inte längre med platsen man gör sin landgång på och som livsresan sedan utgår ifrån.”
Det är under dessa år som unga människor väljer inriktning för resten av livet, men för lite vikt har lagts vid att ge stöd just då, menar Sennehed.
”Men kan det vara så att vi inte når ända fram för att vi missuppfattat var mållinjen
Text: Noomi Lind • Foto: Lightstock och Unsplash
mellan två världar
”Kartorna man fick memorera som barn stämmer då inte längre med platsen man gör sin landgång på och som livsresan sedan utgår från.”
är? Om målet är att leda den unga till en vuxen tro så är inte målgången vid slutet av gymnasiet. Det är i själva verket då som vi springer in på upploppet. Vi är inte klara, utan står inför den mest avgörande sträckan, tiden som ung vuxen.”
BILDEN FRAMTRÄDER i studien av unga som ofta inte har fattat några tydliga beslut om att lämna. Det har skett långsamt och obemärkt både för dem själva och för andra. Detta stämmer med Mattias Senneheds erfarenheter.
”Inför sommaren och badsäsongen så varnas vi med upplysningen om att barn drunknar tyst. Därför är det viktigt att hela tiden ha dem inom synhåll och inte tro att man hör om det skulle gå illa. Det förhåller sig på samma sätt med unga vuxnas frånfall från tron, det sker tyst,” skriver han.
Unga vuxnas erfarenheter av tonårstiden i frikyrkan – såväl personer som lämnat som unga som är kvar, har analyserats.
Totalt har 11 fokusgruppsintervjuer gjorts i två församlingar inom Pingst, två i Svenska Alliansmissionen och två i Evangeliska frikyrkan, där den ena finns i en större högskoleort och den andra i ett mindre samhälle eller stad.
Metoden som använts är aktionsforskning, vilket här innebär ett aktivt samarbete mellan forskare och församlingsledare.
DET
ÄR
EN I GRUNDEN
ljus bild av församlingen som visar sig. Det framhåller Ulrik Josefsson, prorektor på ALT (Akademin för Teologi och Ledarskap), som sammanställt denna analys tillsammans med Jakob Svensson.
– Jag har förvånats över att skillnaderna mellan de som är kvar och de som lämnat är så pass små och att det är ett så oerhört starkt fokus på de sociala dimensionerna. När de ungas tro idag beskrivs, så betonas inte det idémässiga innehållet av tron utan gemenskapen.
– Det finns saker vi måste bearbeta och utveckla men jag tror också att vi ska bejaka att vi är en rörelse som bygger väldigt mycket på relationer och samvaro, där
tron tar sig uttryck i våra liv tillsammans. Det är en oerhörd styrka i de sociala banden.
Synen på församlingen som en enda stor familj är tydlig, liksom hur de unga värdesatt gemenskapen över generationsgränserna.
VIKTEN AV FÖREBILDER lyfts fram som en nyckel att ta med sig framöver, av en av de församlingsledare som ingått i arbetet med fokusgruppsintervjuer.
– De som är kvar verkar ha lättare att peka ut tydliga förebilder från sin ungdomstid i kyrkan än de som lämnat, säger han. Det är ungdomspastorer och andra ledare som de levt nära och haft en varm
”Inför sommaren och badsäsongen så varnas vi med upplysningen om att barn drunknar tyst. Därför är det viktigt att hela tiden ha dem inom synhåll och inte tro att man hör om det skulle gå illa. Det förhåller sig på samma sätt med unga vuxnas frånfall från tron. Det sker tyst.”
gemenskap med. Ödmjukheten och transparensen hos dessa ledare lyftes fram och även om undervisningen och kompetensen också värderades högt, så kom de relationella värdena först.
– Hemgrupperna nämndes också som viktiga för dem som är kvar. Där kan de bygga relationer, ta tag i frågorna om tro och tvivel och fördjupas i sin tro.
SAMTIDIGT SOM DE sociala banden alltså har så stor betydelse enligt fokusgruppsintervjuerna, så visar sig individuella uttryck ligga i topp när bibelskoleelever svarar på en enkät om vad som är viktigast för deras tro. Den visar också att föräldrarna har mindre betydelse för
dessa ungas tro än för unga i Norge, där liknande undersökningar gjorts.
– En reflektion över detta är att vi i Sverige i mycket högre grad än i Norge har talat om tron som en privatsak. Föräldrarna ersätts inte med pastorer och ungdomsledare. Det är istället lovsång och bibelläsning som hamnar högst, säger Ulrik Josefsson. Detta säger något om vårt samhälle och hur påverkade vi är av det.
I MÖTET MED NYA miljöer, genom studier eller arbete, så utmanas tron och värderingarna i livet, visar intervjuerna i fokusgrupperna.
När de blir äldre känns det för vissa inte heller naturligt att uttrycka tron på samma
”Tron tar sig uttryck i våra liv tillsammans.
Det är en oerhörd styrka i de sociala banden.”
sätt som förr. Känslan av att inte vara tillräckligt andlig har fått en del unga att lämna kyrkan.
– Problemet är att vi ibland verkar ha kvar tonårstidens uttryck för tron som mall för hur en radikal och överlåten tro ska ta sig uttryck också i vuxenlivet. I själva verket förändras våra uttryck i takt med att vi blir äldre och mer erfarna, men det innebär inte att vi slutar att vara passionerade, framhåller Josefsson.
ALLA HAR BROTTATS med att hitta ett moget förhållningssätt till trons innehåll, men allra svårast har det varit för de unga som lämnat kyrkan. De upplever att de har fått för svaga redskap för att utvecklas och mogna i sin tro.
Församlingsledarna i de sex församlingar där man analyserat materialet, ser större möjlighet till reflektion, diskussion och ifrågasättande, ett tydligt mentorssystem för unga vuxna och trygga rum för att dela livet i både med- och motgång, som
viktiga områden att satsa på.
Ulrik Josefsson pekar på tre tydliga lärdomar:
– Jag tror för det första att vi behöver bli bättre på att bejaka olika uttryck för en överlåten tro. Vi har för det andra i för liten grad lyckats forma medvetna och överlåtna lärjungar. Detta kan hänga ihop med att tron har en så stark betoning på de sociala dimensionerna, så att när dessa strukturer förändras så påverkar detta också själva tron. Sedan undrar jag, för det tredje, om vi är så inriktade på att nå nya människor, att vi ibland riskerar att glömma dem vi redan har?
FÖR ATT SKAPA en djupare förståelse för den process där unga lämnar kyrkan, förs ett teologiskt maktperspektiv in av Fredrik Wenell, lärare i Systematisk Teologi vid ALT.
I ett samhälle starkt präglat av individualism ser sig många unga vuxna som fria och självständiga i sina livsval, men i
själva verket styrs de av kulturella krafter och sociala normer som de själva inte råder över, menar de amerikanska sociologerna Christian Smith och Patricia Snell. Själv lägger Wenell till en ytterligare dimension, utifrån aposteln Paulus och hur han använder begreppen makter och herravälden i Kolosserbrevet och Efesierbrevet för att beskriva såväl sociala strukturer i det fysiska, som andliga krafter.
INSIKTEN OM DEN andliga kamp som råder var stark inom vår rörelse längre tillbaka i tiden, påtalar Wenell. En svartvit bild målades upp av kyrkan och världen, där man tog avstånd från bio, rockmusik, dans och idrott för dess ”negativa atmosfär”.
Senare blev exempelvis rockmusiken istället ett medel för att nå unga, men någonstans längs vägen har också själva förståelsen för den andliga kampen försvunnit eller omförhandlats, menar Fredrik Wenell.
– Själv älskar jag hockey, men jag önskar att vi ska inse att de här sociala strukturerna också har en andlig dimension som attraherar människor och kan dra dem bort från tron. Det betyder inte att kyrkan ska säga nej till allt, men däremot vara medveten om och skapa en dialog om det här.
GUD KAN ANVÄNDA olika kulturer och tala genom dem, men de kan också bli destruktiva, menar Wenell. Och detta gäller även församlingen själv.
– Kyrkan kan dra människor till Jesus, men också bort från honom. Jag försöker visa på komplexiteten i detta, hur allt hänger ihop. Vi behöver ha en mer öppen dialog där vi ser hur Gud blir synlig i det givna sammanhanget och var det finns motsatta risker.
Enligt honom är nyckeln till att bevara en sund församling öppenhet. Att lyssna till det omgivande samhället och till varandra som olika kyrkor, utan att förlora den egna identiteten.
– När församlingen tror sig vara sig själv nog och sluter sig, när man inte vågar öppna för samtal av rädsla för att människor ska tappa tron och när man ger alltför förenklade svar på komplicerade
frågor, blir det destruktivt.
Detta är en viktig lärdom från studien, menar Wenell. Att inte förenkla.
– Vi ska alltid ta unga vuxnas frågor på allvar, alltid lyssna. De formas ju av det sammanhang där de befinner sig genom studier och jobb och frågorna kan uppfattas som provokativa i relation till tron och då är det oerhört viktigt att som ledare inte reagera negativt. Att vara förberedd och våga samtala, själv ta lärdom men också ge svar.
Här kan vi även få hjälp av tidigare generationers insikter, framhåller han.
– De flesta frågor har återkommit genom historien så därför behöver vi ofta inte uppfinna hjulet på nytt. Vi kan luta oss mot och lyssna till historien.
RESPONSEN PÅ STUDIEN har varit god under förhandspresentationerna.
– Jag hoppas att den ska tagga ledare i våra rörelser. Det finns ingen quick fix utan krävs ett arbete, men genom det vi lärt oss så är det möjligt, säger Fredrik Wenell.
Framför allt är önskan att detta inte bara ska bli ännu en studie utan att den verkligen ska användas runtom i församlingarna, framhåller Ulrik Josefsson.
– Precis som de sex församlingsledningar som varit involverade, så hoppas jag att andra ska läsa materialet, reflektera över vad det har med just deras församlingar att göra och vad de kan göra utifrån slutsatserna.
– Ytterst sett så hoppas jag att det leder till att vi skapar bättre förutsättningar för kommande generationer att bli kvar i tron och för nya människor att hitta fram till en tro.
Fakta
• Studien Kristen tro på glid? Tron hos unga vuxna i svensk frikyrklighet lanseras med ett seminarium fredag den 21/10 kl 10.00-12.00 vid ALT:s olika studiecentrum och digitalt. Den kan också laddas ner från altutbildning.se
”Vi behöver ha en mer öppen dialog där vi ser hur Gud blir synlig i det givna sammanhanget och var det finns motsatta risker.”
De unga ser om du bryr dig om dem.
VICTORIA
ÖHRVALL är ny ledare för Unga Vuxna (YA!) inom Pingst.
Vem är du Victoria?
– Jag är gift med Johan sedan tio år och uppväxt i Katrineholm. Jag älskar att läsa böcker, fota, gå på bio, vara ute och uppleva saker och att hänga med familjen.
Vad brinner du för?
– Att varje människa ska förstå sin potential. Jag vill förmedla till alla jag möter, oavsett ålder, situation och erfarenheter - Gud ser dig, älskar dig och vill använda dig.
Vad har du för bakgrund?
– Jag är uppväxt i pingströrelsen med föräldrar som drog med oss på allt, men gjorde det hela roligt. När det var städdags i kyrkan så hade vi pizzakväll efteråt. Jag kom med i ungdomsrådet vid 14 och när jag var 17 år och vår ungdomspastor slutade, så klev jag och två äldre kompisar in som ledare ideellt i två år. Sen har jag spenderat tio år som anställd ungdomspastor, fem år hemma i Katrineholm och resten i Sollentuna Pingst.
Hur känns det att ta över YAarbetet efter Mattias Sennehed?
– Det är ju en ära. Som pionjär har
han banat väg på ett fantastiskt sätt, pekat på en målgrupp som vi tidigare inte riktigt sett eller vetat hur vi ska hjälpa. Arbetet är etablerat och det finns ambassadörer på plats och att få springa vidare med detta känns spännande.
vi säger och en varm gemenskap där de har en självklar plats och där deras åsikter räknas. Det gäller att våga ta kontakt med yngre som kommer så att de känner sig välkomna. Det är vi överraskande dåliga på generellt.
Jag tror att vissa äldre tänker: ”De unga vill inte prata med mig, jag är ju gammal och grå.” Men de är så viktiga i att peka på Jesus och vara förebilder. Det spelar ingen roll hur gammal du är. De unga ser om du bryr dig om dem och ni kommer att kunna vara vänner över gränser, över generationer, över erfarenheter.
Har du själv haft någon svacka i din tro?
Hur ska vi vända trenden att många unga lämnar kyrkan efter tonåren?
– Jag tror att vi behöver bygga en bro mellan våra verksamheter och sträcka ut en hand från församlingens håll. De här älskade unga vuxna har ju så mycket driv och passion. De ifrågasätter allt för att hitta sig själva som vuxna och försöker sätta sina värderingar för livet och det behöver vi inte vara rädda för.
Om vi rustar oss för att svara på deras frågor och ger dem utrymme att växa, tror jag att de kommer att känna sig sedda och behövda och att det finns en plats för dem i församlingen. Vi behöver lyssna in dem så att vi är relevanta, ha ett språk som gör att de förstår vad
– Jag hade definitivt en period när jag tappade tron på kyrkan. Vi har ju ett uppdrag att nå nya människor, men jag har tyckt att för mycket energi går åt till dem som redan finns i huset. Som 20-åring brottades jag mycket med hur vi är relevanta och hur vi tränar upp en ny generation. Men till Gud har jag alltid kunnat springa. Att jag haft stabila troende omkring mig i olika åldrar tror jag har varit avgörande. Vi har pratat jättemycket om tron hemma kring matbordet och mina vänner har inspirerat mig. Sen stod det högst på min lista att dela mitt liv med en man som satte Gud först. Det har också hjälpt.
Ni står ju också i en församlingsplantering. Berätta!
– När vi förra året började känna att det var dags att gå vidare till något nytt, så bad jag och min man väldigt mycket och upplevde att Gud ledde oss till Bagarmossen. Så vi har flyttat dit för att plantera. Jag tror att detta och YAjobbet är en perfekt kombo. I samtalen om hur vi når ut till nya människor, så kommer jag exempelvis ha stor nytta av erfarenheterna här hemma.
Lili-Ann Karppinen i samtal utanför Cafébussen.
Jesus till Stockholms förorter
På temat Ditt viktigaste val fick invånare i förorter till Stockholm i augusti höra om Jesus. Bakom stod Solna Pingstförsamling, LP-verksamheten och Bussmissionen.
BUDSKAPET OM HOPPET genom Jesus förmedlades till människor i Solna, Sundbyberg och Rissne centrum under en vecka i augusti då Cafébussen rullat upp till dessa förorter utanför Stockholm och möttes upp av Solna Pingstförsamling och LP-verksamheten.
Förutom att de förbipasserande bjöds på fika så fanns ett bokbord med biblar och böcker på olika språk, som delades ut. Olika aktiviteter för barnen erbjöds också, såsom hoppborg, fiskdamm och spel. Dessutom hölls två filmkvällar i parker.
– Det var ett stort gensvar med goda samtal då vi också fick berätta om vår tro och nya kontakter knöts, berättar Ove Jonsson från Bussmissionen, som finns med under festivaler, marknader och torg.
– Vid några tillfällen var det också djup nöd där vi fick be om Guds välsignelse för personerna, fortsätter han.
Att utsattheten kan vara stor i dagens samhälle visade bland annat mötet med en man som inte ätit på flera dagar men som nu fick en måltid. En ung man som levde i missbruk tog emot Sebastian Staksets biografi om sitt liv och sa ”Den ska jag börja läsa ikväll.”
EN PERSON som fanns på plats för att berätta om förvandlingen i sitt liv, var LiliAnn Karppinen, regionledare i Stockholm och evangelist för LP och detta är bara ett av många exempel på vad som görs för att når ut med hopp i huvudstaden och dess förorter.
• Mer Jesus till Sverige är en tydlig inriktning i Pingsts arbete och innebär många olika initiativ, däribland mediekampanjer och olika utåtriktade satsningar runtom i landet.
• Läs mer om Bussmissionens arbete på bussmissionen.se, LP på lp-verksamheten.se och Solna Pingstförsamling på pingstkyrkansolna.nu
Mexikanska Pingst firade 100 år
Pingströrelsen i Mexiko firade i somras 100 år. Den är frukten av svensk pingstmission och har idag 400 församlingar.
OMKRING 6000 deltagare från hela landet samlades väster om Mexiko City när den mexikanska pingströrelsen firade sitt 100-årsjubileum i somras.
År 1921 kom den unge missionären Axel Andersson från Örebro till landet och hans pionjärarbete lade grunden för att Iglesia Evangélica Independiente (IEI) bildades. Arbetet har växt och numera finns cirka 400 pingstförsamlingar i landet.
Värdförsamling för det flera dagar långa firandet var Templo Gilgal.
På plats från svenska Pingst var föreståndare Daniel Alm som predikade under två gudstjänster och Andreas Svedman, regionsekreterare för Latinamerika. De framförde glädjen över att få fira en systerrörelse som fortsätter att växa starkt.
– Det var berörande att få vara där och mötas av kärleken och tacksamheten över att vi kom dit för hundra år sedan och att människor fick höra talas om Jesus. Det finns inom denna rörelse ett starkt samhällsengagemang och en vi-känsla, säger Daniel Alm.
DEN NÖD SOM finns i dagens Mexiko lyftes fram av Rubén Sanchez, pastor och ledare för IEI, liksom församlingens fortsatt viktiga uppdrag i att förmedla hopp. Temat för jubileet liksom för Daniel Alms predikan var behovet av den helige Ande för att nå de utsatta med kärlek och barmhärtighet. Samma drivkraft präglade Axel Andersson när han för 100 år sedan bland annat predikade i landets fängelser.
• Den förste missionär som kom från svensk pingströrelse till Mexiko var Axel Andersson.
• 100-årsjubileet skulle ha firats 2021, men blev uppskjutet på grund av coronapandemin.
Foto: Jose Antonio
Lopelz Sanchez
Bortom tvivlet
A J Swoboda
Libris förlag
Kyrkans återkomst
Kjell Axel Johansson
Semnos förlag
Andakter vid köksbordet
Emalill Hector,
Jeanette Ingemarson
Sjöbergs förlag
Om att våga tvivla
Underrubriken på den här boken är ”Att våga ifrågasätta sin tro utan att den går förlorad”. Författaren är bland annat verksam som universitetslärare och det märks att han är van vid att möta studenter som vuxit upp i skyddade kristna miljöer och som i mötet med akademin känner att allt gungar. Boken är skriven utifrån en amerikansk verklighet, men det allra mesta han beskriver är på olika sätt också tillämpbart i Sverige. Rekommenderar verkligen denna bok, som inte backar för att tvivel är en del av en andlig vandring.
Kyrkans väg i svår tid
Det här är en bok skriven för kristna som lever i västvärlden, i en sekulariserad tillvaro, där politiska och etiska värderingar snabbt förändras, liksom deras innebörd. Är vägen framåt för kristenheten och kyrkan att omdefiniera sina värderingar och evangeliet för att undvika att bli marginaliserade eller ifrågasatta? Nej, menar författaren och tar med läsarna på en eftertänksam resa, där frågan till slut inte blir om kyrkan kommer att överleva, utan hur. Men, inte utan att det har ett pris.
Kreativa familjeandakter
I en familjevardag är köksbordet centralt. Det har författarna till denna andaktsbok för hela familjen tagit fasta på. Här finns 52 andakter, en för varje vecka. En bibelvers, kort utläggning, frågor, en bön, ett rim och förslag på utmaningar finns med varje vecka. Lättillgänglig layout, tydlighet i upplägget och mycket kreativa förslag på utmaningar bjuds det på. Och en räcka emojis att välja mellan varje vecka. Tänker att det skulle vara kul att framöver få läsa om en familj som samlats kring köksbordsandakter.
Petter och Helena Alin Saliga visshet (Cantio Records)
Välkända alster i ny tolkning
Paret Petter och Helena Alin som är musiker och lovsångsledare i Stockholm ger sina tolkningar av kända psalmer. De välkända alstren har arrangerats om i en modern lovsångspopstil, både tempofyllt och stillsamt på ett smakfullt vis. Helena står för vacker sång och Petter för arrangemang, stränginstrument och kör. Deras härliga version av ”Som en härlig gudomskälla” plus den helt nyskrivna psalmen ”Hem till Dig igen” är mina favoriter på denna platta.
Bred musik om glädje och sorg
TobyMac Life After Death (Capitol CMG)
TobyMac som är en tredjedel av bandet dc Talk, kommer nu med sin nionde soloplatta. Den bjuder på en musikalisk bredd med bland anant modern pop, soul, R&B, gospel och hip/hop. Textmässigt är albumet fyllt av både glädje och sorg, liv och död, mörker och ljus. De två låtar som jag personligen tycker visar de olika sidorna bäst är den svängigt gospelinfluerade ”The Goodness” och den oerhört berörande och känslosamma ”21 Years” som handlar om hans son som tragiskt gick bort 2019.
Innerligt och avskalat
Miracle Music Psalmer (David Media)
Miracle Music som består av Bo Järpehag, Elsa Järpehag och Heléne Kallryd har valt ut psalmer som på ett särskilt sätt berört dem. Med fridfull och innerlig trestämsång i en skön avskalad och akustisk folkcountrydoftande musik, framförs urvalet. Ett antal engelska hymner har nyöversatts av Elsa som till exempel ”Dyraste Jesus” (”Härlig är jorden”). Förutom den nyssnämnda är även den stillsamma och finstämda ”Låt mig få se Dig” en av mina personliga höjdpunkter.
Räddning för hela skapelsen
I SLUTET AV JULI hörde jag FN:s generalsekreterare Antonio Guterres säga i tv: ”Mänskligheten står inför ett vägval: Kollektiv handling, eller kollektivt självmord”. Det påminde lite om domedagspredikanter i min ungdom. Men nu var det alltså en av världens ledande makthavare som använde dessa starka ord. Och han hade FN:s omfattande miljöexpertis bakom sig. Är detta något som angår oss? Angår det mig? Eller kan jag fortsätta att lunka på i min invanda livsstil och tänka att ”det ordnar sig alltid” eller ”det är politikernas och storföretagens ansvar”.
Det är mycket skrämmande hot mot miljön och klimatet, och oss själva, som dagligen rullas upp inför våra ögon. Skogar och städer brinner, odlingsmiljöer slås ut av torka, översvämningar dränker människor och bostäder, mikroplasten simmar i havet på väg in i våra barns celler, miljögifterna smyger in i våra livsmedel och kroppar. Dessa problem är så omfattande att det krävs storskaliga politiska och ekonomiska förändringar för att komma till rätta med dem. Det lilla jag kan göra, har det då någon betydelse?
REDAN FÖR TVÅTUSEN år sedan insåg Paulus att naturen lider på grund av människans egoism. Han skrev i sitt viktiga brev till församlingen i Rom (kap 8) att ”skapelsen ropar som i födslovåndor”. Att den längtar efter befrielse från de övergrepp som människan utsätter den för. Jag tolkar Paulus så att miljö- och klimat-
IVAR LUNDGREN
Har varit journalist på DN och på Dagen, samt direktor för Läkarmissionen. Är även författare De storskaliga
motsvaras av någon form av omvändelse
problemen har en orsak i vår själviskhet. Att vi inte bryr oss om den övriga skapelsens villkor utan utnyttjar naturen utan hänsyn till konsekvenserna.
Jag tycker detta visar att det finns också en personlig dimension i frågan om miljöns räddning. De storskaliga åtgärderna måste motsvaras av någon form av omvändelse också på det personliga planet. För att rädda miljö och klimat behöver vi skapa en ny kultur som fungerar i harmoni med naturens egna villkor.
Ett steg i den riktningen är, som många har påpekat men få tagit till sig, att minska vår konsumtion, i första hand av onyttigheter och onödigheter. Det behöver inte betyda en sämre tillvaro. Den kan istället bli bättre, friare och friskare.
DEN PLÅGADE värld vi ser i dag är inte den enda möjliga. Det går också att föreställa sig en värld utan miljögifter, utan klimathot, utan ständig upprustning. En sådan värld är onekligen värd en viss uppoffring! Den slutliga uppfyllelsen av denna önskedröm ligger kanske inte enbart i våra händer. Den kräver nog en så djupgående omvändelse att vi inte klarar det utan Guds hjälp. Men vi kan inte fly från engagemanget för miljön av sådana skäl. Omsorgen om samhället och miljön, om vår omvärld, är en del av kyrkans kallelse. Den är en frukt av evangeliet om Guds kärlek och frälsning. För frälsningen är inte bara en fråga om personlig lycka. Den är, enligt Paulus, en frälsning, en räddning, för hela skapelsen.
Lösningen på korsordet i nr 2 2022
Lösningen på korsordet i nr X 20XX
Förra numrets vinnare
Monica Gustafsson, Bredaryd
Susanne Salomonsson, Sundsvall
Lisette Härsjö, Torsö
Sune Lindgren, Varberg
Elly Moberg, Stockholm
Jag vill helst ha:
Boken Bortom tvivlet, av A J Swoboda
Skivan Psalmer, av Miracle Music
NAMN:
ADRESS:
ORT:
Skicka rätt svar till:
Tidningen Pingst
Box 15144
167 15 Bromma
Senast den 7 november behöver vi ha rätt korsordslösning. Fem personer vinner varsin bok eller CD.
VIKTIGAST FÖR TRON
När 204 bibelskoleelever svarade på vad som är viktigt för deras tro, kom lovsång på första plats. Därefter kom egen bibelläsning, mamma, ungdomsverksamheten i kyrkan och vänner. Den kvantitativa undersökningen ingår i en studie om unga vuxna och tro som kommer ut från IPS i höst. (Läs mer om studien på sidorna 22-27).
ÄLDSTA KYRKAN
Sverige behöver inte nya regelverk som förhindrar livsviktig verksamhet för människor som befinner sig i kris
FIRAR 110 ÅR
26th
Det skrev Sveriges Kristna Råd i ett öppet brev inför valet som svar på att förslag läggs av partiföreträdare som hotar att inskränka religionsfriheten och handlingsutrymmet för kyrkorna.
”När 6,6 miljoner människor i Sverige är medlemmar i något trossamfund är det missvisande med ateism som samhällsnorm” konstaterar de också i brevet.
Pentecostal World Conference hålls i Sydkorea den 10-15 oktober och då kommer Daniel Alm, föreståndare för Pingst, att vara en av talarna.
År 1912 startades Sveriges första pingstkyrka. Pingstförsamlingen i Skövde har vuxit med 130 medlemmar de senaste tio åren och den största åldersgruppen är 20-29 år. Här döps Aliyah Murekatete av Giorgio Pereira och Ellen Lorentzon. Kyrkan byter nu namn till Bet:L som betyder Guds Hus på hebreiska och det hölls ett stort kalas den 17 september.
Libris nyheter på bokmässan
Ta del av våra generösa mässpriser på www.libris.se
Min tid är nu Rasmus Troedsson
Dig vill jag älska
Ulrika Ernvik
Bortom tvivlet
A J Swoboda
Mod att resa sig
Elise Lindqvist, Ruth Nordström
Bättre än vi trodde
Gita Andersson BOK2022
Kampanjkod:
Giltig till: 2022-10-31
Väntesorg
Anna Pella
Prepperprästens beredskapsbok
Jonas Ahlforn
Besök oss gärna i monter B05:21 22-25/9 på Bokmässan i Göteborg
Varför väljer du att ge din kyrkoavgift till Pingst?
”Därför att det är så enkelt samtidigt som det har betydelse.”
Stefan Claar, resande förkunnare inom Pingströrelsen. Läs hela intervjun med Stefan på s. 15 här i tidningen.
Tack vare att du väljer att ge din kyrkoavgift till Pingst får både din församling och Pingst pengar till att göra mer. Pingst kan plantera fler församlingar, producera mer musik och utbilda fler pastorer.
Vad din församling kan göra för pengarna är helt upp till er. En win win-situation helt enkelt.
Läs mer och anslut dig på pingst.se/kyrkoavgift
