Unum 2019 -2/3

U

NR 2-3 ÅR 2019 ÅRGÅNG 36

UU U U

tidskrift för kristen enhet, retreat och meditation

Tema: “LOVAD VARE DU FÖR VÅR SYSTER MODER JORD”

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Tema:

”LOVAD VARE DU FÖR VÅR SYSTER MODER JORD”

Ledare 3 f. Peder Bergqvist ”Ge dem något att äta” Maja Ekström

4-7

Att komma närmare både skapelsen och Skaparen Andreas Carlgren

8-12

Franciskanskt miljöbidrag 14-18 f. Peder Bergqvist Boktips 20 Vänbrev 21 Du är skapad och frälst Sr Veronica OP

22-25

S:t Antonius av Padua predikar för fiskarna f. Peder Bergqvist

26-30

KONTAKTUPPGIFTER & ANNONSPRISER ANSVARIG UTGIVARE: Peder Bergqvist.

ADRESS: Stiftelsen Berget, Tempelvägen 10, 795 91 R ÄT T VIK. TELEFON: 0248 -79 71 70.

BANKGIRO: 574 -3323. IBAN: SE92 6000 0000 0007 9712 8298 BIC/SWIFT: HANDSESS E- POST: info@berget.se. WEBSIDA: w w w.berget.se.

PRENUMER ATION OCH ANNONSBOKNING: 0248 -797170, info@berget.se TRYCKERI: Henningssons Tr yckeri AB i Borlänge. UTGIVNINGSPL AN: Fyra gånger per år.

ANNONSPRISER Storlek Pris enstaka annons Pris för fyra annonser 1/1 2 000:- (180x120 mm) 6 000:1/2 1 500:- (90x120 mm) 4 500:1/4 1 000:- (90x60) / 60x30 mm 500:-. 3 000:- / 1500:Baksida 5 000:- 15 000:-

PRENUMERATION Enstaka nummer 40:Årsprenumeration 150:Medlemsavgift i Bergets vänförening 300:-

Stiftelsen Berget har utgivningsbevis för Unum som periodisk skrift och förbehåller sig rätten rätten att göra justeringar i de bidrag som lämnas in till tidningen. Unum betyder “ett ” (Joh 17:21) och syftar på Bergets kallelse att verka för Kyrkans synliga Enhet.

Unum 2

ATT VARA EN HELANDE MILJÖ

N

är Per Mases skrev Bergets Vision år 2009 så använde han ordet ”miljö” många gånger. Berget är inte en institution utan en miljö! ”Vår miljö skall förmedla helhet och läkning.” Många av våra gäster vittnar om att Berget också är en sådan miljö: ”När jag kom hit var jag som en urvriden disktrasa men jag reser här ifrån med ny kraft och glädje.”

Utgångspunkten för Bergets vision är en miljö som pekar mot det som överskrider alla begrepp. Det som kan säga något meningsfullt om tillvaron i sin helhet, som kan inge hopp och tillförsikt inför framtiden. Det som är ett, sant, gott och vackert. Det som är präglat av enhet, sanning, godhet och det sköna. Det går inte att separera dessa fyra grundstenar utan de hör samman som ett samstämt ackord, en kosmisk harmoni.

Hans Urs von Balthasar menar att det är av avgörande betydelse att vi börjar med det sköna. Innan vi uppfattar något som ett, gott eller sant varseblir vi att det är skönt.

Skönheten är djupast sett det som attraherar i det som är ett, gott och sant. Om vi lever i harmoni med det sköna, så kommer det goda och det sanna och enheten att komma av sig självt.

I Bergets miljö är skönheten närvarande i den ständiga lovsång som pågår i naturen, i liturgin och i vänskapen. I vår tid är den viktigare än någonsin. Nu när naturen exploateras intill gränsen för katastrof behövs en förnyad respekt och samhörighet med skapelsen och en fascination och tillbedjan inför Skaparens avsikt av vishet och skönhet.

Skogen runt Berget är skönhet som ger skydd, möjlighet att kunna vandra utan att bli iakttagen.

Skogen skall vara tillgänglig men inte alltför vårdad. Någonting av vildmark måste få f innas kvar.

Vandra avstressat. Stanna, låta naturen inverka på dig, bara ta emot. Kanske slå dig ner, luta ryggen mot en mäktig fura eller en mossbelupen klippa.

Men vi är framför allt kallade ”att leva Kyrkan”. Att vara en del av Kyrkan, att tillsammans med hela den världsvida Kyrkan, samla in människor i den livgivande och helande miljön som f inns när vänskapen i Kristus och troheten mot honom lever. Vänskapen och kärleken till Kristus och hans Kyrka är gåvor som måste vårdas.

Unum 3

Maja startar upp odlingssäsongen på Marie bebådelse.

“GE DEM NÅGOT ATT ÄTA” Maja Ekström, teolog bosatt i Ljungby.

Ä

ven inom teologin som ett akademiskt fält har klimathot och miljöengagemang blivit allt mer brännande. Finns det något annat vi hellre bör ägna oss åt i dessa tider, frågar sig en del forskare. Agrarteologi är ett särskilt

ämnesområde som kommit att utvecklas inom ekoteologin och behandlar odling som en kristen och teologisk praktik. I USA är det etablerat sedan ett par decennier medan det i Sverige är ett nytt forskningsområde och därför presenteras här för Unums läsare.

Unum 4

Att mat och ätande är en lins att tolka och läsa det kristna livet genom har teologer som Norman Wirzba och William T. Cavanaugh konstaterat, och pekat inte minst på delandet av måltid i form av nattvarden. På liknande sätt är den organiska matproduktionen – odlingen – ett fönster mot en djupare kristen, teologisk förståelse av världen. Vi kan ta Jesus undervisning som exempel, som både involverar matproduktion och matdistribution och vars innehåll rymmer bilder som inte sällan vänder sig direkt till de arbetstyngda bönderna på Galiléens steniga jordar: ”Med Guds rike är det som när en man har fått utsädet i jorden. Han sover och stiger upp, dagar och nätter går, och säden gror och växer, han vet inte hur. Av sig själv bär jorden gröda, först strå, så ax, så moget vete i axet. Men när grödan är mogen låter han skäran gå, för skördetiden är inne”(Mark 4:26-28). Vi kan tänka oss att när bönderna hörde dessa ord tolkade de innebörden i dem utifrån sin erfarenhet av att odla spannmål.

Odling som ett teologiskt perspektiv utforskar även teologen Ellen F. Davis i boken Scripture, Culture and Agriculture: An Agrarian Reading of the Bible, här med fokus på att tolka huvudsakligen texter-

na i Gamla testamentet. Odling är ett perspektiv som kan öppna upp bibelberättelserna för dagens läsare som ofta är präglade av en urban, modern miljö – vad är det vetekornet vet om att dö för att ge nytt liv? Detta är ett dubbelgående perspektiv: bibelordet leder oss mot att läsa våra liv utifrån naturens cykler och att använda metaforer om exempelvis fröets tillväxt eller trädets ansning, och samtidigt i motsatt riktning – när vi studerar skapelsen är det en pedagogisk och inte sällan kroppslig övning i att lära känna Guds närvaro och vilja.

Agrarteologin kan förstås som ett teologiskt perspektiv baserat på relationer, praktiker och platser utifrån värden som förvaltarskap, hållbarhet, ömsesidighet och samberoende. ”Odling” rymmer mer än bara uppgiften att producera mat ur jorden: att nära ett hem – en gemenskap och en plats, att föra vidare traditioner och kunskaper gällande exempelvis hantverk och att bygga upp en rättvis och hållbar ekonomi. Teologen Norman Wirzba menar att ämnet bidrar med unika synsätt – genom att vi deltar i Guds ”gardening och farming ways with the world” hjälper agrarteologin oss på vägen mot en större förståelse av vem Gud är och vilka vi själva är; en

Unum 5

insikt som i grunden förmedlas genom Guds gåvor i form av mat och näring. Gud är ju den ursprunglige trädgårdsmästaren i Eden och en jordbrukare, eftersom människan formas av jorden.

Ur den svenska ekoteologiska myllan har det framväxt flera författare och grupper, såsom stiftsgrupper med ekologi som särskilt fokus, och allt fler nya initiativ tas. Under senare år har även kyrkliga dokument utkommit som behandlar värden som hållbarhet, ansvar och skapelsens enhet. Detta är något som engagerar kyrkligheten i sin bredd, vilket tyder på att ekoteologin är av ekumenisk karaktär. I Sverige har detta exemplifierats i det gemensamma dokument Sveriges kristna råd utkom med år 2013, Värna den jord Gud älskar: Kyrkorna i Sverige om klimat och hållbar utveckling.

2015 kom Påve Franciskus encyklika Laudato si´: angående omsorgen om vårt gemensamma hem. Det är ett teologiskt dokument, riktat till alla jordens mänskliga invånare, som lovprisar skapelsens Gud genom en beskrivning av olika aspekter i den pågående miljökrisen och inspirerar till nya infallsvinklar och handlingssätt genom att påminna om skapelsens evangelium. Påve Franciskus uppmuntrar genomgående läsaren att vara varse Guds

närvaro i allt skapat: ”Universum uppenbarar sig i Gud, som uppfyller det helt. Därför finner man en inre mening i ett löv, på en bergsväg, i en daggdroppe, i en fattig människas ansikte.” Året innan gav Svenska kyrkans biskopar ut sitt teologiska bidrag till klimatdiskussionen genom en gemensam skrivelse Ett biskopsbrev om klimatet: biskopsmötet 2014. Denna mynnar ut i uppmaningar till både kyrkans församlingar, dess medmänniskor och samhällets beslutsfattare. Också från östkyrkligt håll – där det ofta finns en förankrad praktik och teologisk etik kring ätande – bearbetas kyrkans handlingsansvar för klimatet i denna tid. Patriarken Bartholomeus, ekumenisk patriark av Konstantinopel och känd som ”den gröne patriarken”, har i flera decennier konsekvent drivit en ekologisk agenda djupt förankrad i sin teologiska tradition och på så sätt belyst de andliga perspektiven bakom miljöengagemanget. Trots dessa rika bidrag efterfrågas i högre grad praktiska dimensioner av de kyrkliga dokumenten.

Det är alltså högst relevant att lyfta fram odling som praktisk, ja aktivistisk, teologisk praktik. Kanske kan den förstås som en förlängning av Eukaristin? Bibeln vittnar om hur Gud använder mat som

Unum 6

ett bevis på sin närvaro och sin trogna försörjning av människan. Detta finns uttalat redan i Bibelns första kapitel där beskrivningen av skapelsens kosthållning och Guds utgivande av liv formulerats som poesi, med ”fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frö i sin frukt” som ges att äta ”åt markens djur, åt himlens fåglar och åt dem som krälar på jorden, allt som har liv i sig” (1 Mos 1:29-31). Ellen F. Davis skriver: By following this poem’s carefully ordered representation of God’s intention for the world, we may discern that the most essential activity befitting humans created in the image of God is to secure the food system that God gives to sustain all creatures.

Att vara någon som försörjer med mat är för människan, menar alltså Davis, att vara en Guds avbild.

Det blir i förlängningen även en kallelse till kyrkan: ”Ge dem något att äta ni själva” (Matt 14:16).

Odling är gemenskapsfrämjande och förenar människor. Att använda sig av trädgårdsarbete och odling har blivit allt vanligare i den kristna själavården, exempelvis i form av det som ibland kallas trädgårdsdiakoni. Det är också ett sätt att ge människor en naturligt meningsfull

sysselsättning och att verka för integration. I USA har flera teologiska seminarier utvecklat utbildningar för kristna ledare där teologi och pastoral träning kombineras med odling, så kallade ”farminaries”. En företrädare för Wake Forest University School of Divinty’s program Food, Health, and Ecological Well-Being säger följande: “As Christians, we are called to care for bodies - those we serve and the body of the earth. […]

All of that is bound up together in Genesis and in the Eucharist. As God feeds us, it is our concern to feed others.” Genom att odla och äta får teologistudenter bättre förutsättningar att ta emot den bibliska berättelsen utifrån det sammanhanget den tillkommit i, menar man. Detta visar även hur den praktiska dimensionen av teologins väsen kan göras tydlig. Agrarteologin blir en lins att förstå närrelationen med ”det levande” och ger nya perspektiv.

Vad säger vår upplevelse av odling om Gud och det kristna livet? Vad säger den om frälsning, om helgelse, om eskatologi? Om livet och döden?

Vad lär den oss om materia och om människan som kropp, själ och ande?

Den kan mätta oss när skördetiden är inne, genom teologisk uppenbarelse, och förhoppningsvis även genom en och annan grönsak.

Unum 7

ATT KOMMA ALLT NÄRMARE BÅDE SKAPELSEN OCH SKAPAREN

Andreas Carlgren, tidigare miljöminister, numera lärare, skribent och föreläsare.

Unum 8

H

ur ska vi som kristna förstå vår relation till den övriga skapelsen?

I bibeln berättas om skapelsen: ”Gud sade: ’Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska (hebreiska: râdâh) över alla … på jorden” (1 Mos 1:26). ”Gud sade till dem: ’Uppfyll jorden och lägg den under (hebreiska: kabash) er’” (1 Mos 1:28).

I århundraden har man ansett att detta betyder att Gud skapade kosmos för människans skull, och att hon ska råda över jorden genom att härska. En del menar att denna tanke växte fram redan under den tidiga kristendomen. Andra menar att tanken växte sig stark först för några århundraden sedan med naturvetenskapens landvinningar och en allt mer mekanistisk världsbild.

I vår tid, med dramatiskt växande insikt om globala miljöhot, har detta tänkande setts som roten till det hot som människan utsätter skapelsen för. Det oftast citerade angreppet kom från Lynn White (i tidskriften Science 1967). Genom att ge människan en exklusiv ställning i förhållande till den övriga skapelsen är kristendomen och kyrkan orsak till de globala

miljöproblem som vår biosfär lever med, menade han.

I sin encyklika Laudato Si’ från 2015 bemöter påven Franciskus: ”Detta är inte en korrekt tolkning av Bibeln så som kyrkan förstår den. Även om det stämmer att vi kristna ibland har uttolkat Skriften felaktigt, måste vi idag kraftfullt tillbakavisa föreställningen att det förhållandet att vi skapats till Guds avbild … skulle rättfärdiga absolut herravälde över andra varelser” (LS 67).

För att hitta mer rimliga förhållningssätt har kristen teologi, filosofi och andlighet sökt sig fram längs olika traditioner. Det finns flera sätt att beskriva dessa. Här är några: Människan betydelse för skapelsens gudomliggörelse En väg är traditionen inom östkyrkan. Kyrkofäderna ansåg att orden ”Vi skall göra människor” (1 Mos 1:26) beskriver Treenighetens gudomliga rådslag. Längre fram i skapelseberättelsen förverkligas sedan detta beslut: ”Då formade Herren Gud människan av jord från marken och blåste in liv genom hennes näsborrar, så att hon blev en levande varelse” (1 Mos 2:7). Människans kropp är alltså

Unum 9

byggd av samma byggstenar som det stora makrokosmos. Samtidigt andas Gud in livet i henne och genomtränger henne med ande.

På så sätt har hon del både i den skapade världen och i Skaparen själv. Hon är ett mikrokosmos, och den enda i skapelsen som kan reflektera över sitt ursprung och tillbedja sin skapare. I människan blir hela skapelsens potential fullt uppenbar.

”Herren Gud Herren Gud tog människan och satte henne i Edens trädgård att bruka och vårda den” (1 Mos 2:15). Kosmos skapades inte bara för människan, men anförtroddes hennes vård och odling. Skapelsen är Guds hushåll (oikos), och vi lever här med gudomligt uppdrag att vårda detta.

Förvaltarskapet innebär att människan inte har någon härskarroll i skapelsen, men visar ändå hennes Skapelsen är i balans bara när den storhet i det att hon tjänar skapelexisterar i harmonisk och oskadad sen. Människan har fått denna relation till Skaparen – en relation förmåga eftersom hon är Guds där Gud och skapelsen ömsesidigt avbild (Imago Dei) med fri vilja och älskar och genomtränger varandra. förnuft.

För att åstadkomma denna relation är människan nödvändig, med del Samtidigt som förvaltarskapsi både skapelsen och Skaparen. tanken avvisar synen på människan Denna delaktighet är nödvändig för som härskare avvisar den också hennes liv, men också för skapelsen föreställningen att människan och dess framtid. Som brännpunkt bara är natur: För det första är mellan skapat och gudomligt människan unik i skapelsen, ingen är människan själv ämnad att annan art behöver uppmanas till gudomliggöras, att bli helt delaktig återhållsamhet för att inta sin plats i Guds liv, och att samtidigt dra i den ekologiska väven. För det med sig hela skapelsen i denna andra medför människans unika gudomliggörelse. förmågor också ett stort ansvar.

Att avstå från förvaltandet ger inte Människans ansvar är att människan rätt plats i skapelsen. förvalta skapelsen Skapelsen behöver människan Ett annat tankespår gäller med hennes fulla potential att visa människan som förvaltare av omsorg om alla i den. skapelsen. Tanken betonar en annan aspekt i skapelseberättelsen: Unum 10

Människan är broder och syster i skapelsen Genom kristenhetens historia har också alltid funnits tanken att människan har en syskon-relation till hela skapelsen. Detta synsätt präglade Franciskus av Assisi, och många legender berättar om hur olika djur – kaniner, fiskar, maskar, bin, syrsor och lamm – tydde sig till honom. Franciskus tidigaste levnadstecknare Thomas av Celano beskrev bara ett par år efter hans död hur han ”brukade kalla alla skapade varelser för ’broder’ och ’syster’.”

Den kanske mest populära legenden ur Franciskus liv är när han utanför Spoleto predikade för fåglar. Han såg deras inneboende värde som skapade av Gud, grundat på deras återspegling av Guds kärlek, inte på deras användbarhet.

I slutet av berättelsen om predikan för fåglarna gör Thomas av Celano en reflektion: ”Efter att fåglarna hade lyssnat så vördnadsfullt på Guds ord började han anklaga sig själv för underlåtelser, eftersom han inte predikat för dem tidigare. Från den dagen uppmanade han noga alla fåglar, djur, reptiler och även omedvetna varelser, att prisa och älska Skaparen, och han strävade efter att visa samma lydnad mot Gud som de när han dagligen åkallade Frälsarens namn.”

Det viktigaste i berättelsen är alltså inte att Francis predikade för fåglar, utan den inverkan som fåglarna hade på honom. Han hade börjat predika genom att kalla dem ”mina bröder fåglar”, men försummat att följa innebörden av brödraskapet till sin logiska slutsats. Genom en djup insikt om den livsgemenskap han delade med dem, vaknade han upp till en ny syn på skapelsen och ett större medvetande om syskonskapet med hela skapelsen.

Han såg inte växterna, djuren och vinden som några han var ansvarig för, utan snarare som bröder och systrar som han älskade. Det var en horisontell relation, inte en vertikal, både till människor och andra skapelser.

Att leva Laudato Si’ Teologer och kristna har av och till hävdat att kyrkan eller den kristne själv, måste välja det ena eller andra synsättet. Men i sin Laudato Si’ uttalar sig påven Franciskus på sätt som ansluter till olika tanketraditioner.

Människan som ska leda skapelsen till Skaparen: ”Den yttersta meningen med andra skapade varelser står inte att finna hos oss.

Snarare är det så att alla varelser, tillsammans och genom oss, är på väg mot ett gemensamt mål, Gud,

Unum 11

i den transcendenta fullhet där den uppståndne Kristus omfattar och upplyser allt. Mänskliga varelser, utrustade med intelligens och kärlek och indragna i Kristi fullhet, är kallade att leda allt skapat tillbaka till Skaparen” (LS 83).

Förvaltarskap: Påven ansluter sig på flera ställen till tanken på människans roll som förvaltare av Guds hus (oikos). Det framgår redan av titelns ord ”vårt gemensamma hem”. Han säger vidare att de bibliska berättelserna ”manar oss att ’bruka och vårda’ världens trädgård (jfr 1 Mos 2:15). ’Bruka’ åsyftar odling, plogning eller bearbetning, med ’vårda’ menas förvalta, skydda, övervaka och freda. Underförstått beskriver detta en relation av inbördes förpliktelser mellan mänskliga varelser och naturen. Varje gemenskap får av jordens gåvor nyttja det den behöver för sitt uppehälle, men den har också plikten att skydda jorden för att säkra dess fruktbarhet inför kommande generationer” (LS 67).

oss med en helig, kärleksfull och ödmjuk respekt” (LS 89). Gång på gång betonar påven att ”allt är sammanlänkat” (LS 70), ”allt hör samman” (LS 91, 117), ”allt hänger samman” (LS 120). Och han uppmanar till ”en kärleksfull medvetenhet om att vi inte är avskilda från övriga skapade varelser utan förenade i en storartad universell gemenskap. Som troende ser vi inte på världen utifrån utan inifrån, medvetna om de band med vilka Fadern har förenat oss med alla varelser” (LS 220).

Så vad betyder det här för vår relation egen till skapelsen? En möjlighet är att vartefter utforska olika förhållningssätt till skapelsen genom att leva enligt dessa i våra egna liv. Så kommer vi allt närmare både skapelsen och Skaparen, och vi fylls av allt större hopp.

Allomfattande familj: Han beskriver ”vår övertygelse, att vi som en del av universum, skapade av en Fader, alla är sammanlänkade genom osynliga band och att vi tillsammans utgör en sorts allomfattande familj, en sublim gemenskap som fyller Unum 12

Bed and Breakfast 750:- per natt

JULFIRANDE PÅ HELA BERGET 23-27/12 Julfirandet börjar den 23/12 med ankomst kl. 18 och avslutas med frukost den 27/12 kl. 10.

Juldagar i vila, enkelhet och glädje inför Kärlekens under, som är mänsklighetens och världens räddning: att Gud blev människa.

Dagarna ger möjlighet att samla sig, läsa, delta i bibelmeditationerna, öva djupmeditation, delta i julens gudstjänster. Tystnad en del av dagen.

Helpension 3 640:-

Unum 13

FRANCISKANSKT MILJÖBIDRAG UTIFRÅN PÅVEN FRANCISKUS ENCYKLIKA LAUDATO SI F. Peder Bergqvist, Bergets föreståndare

D

et gemensamma goda är ett v iktig t temata i den katolska soc ia l lä ra n. I ” Pacem in Terris” uppmärksammar Johannes X XIII det ökade ömsesidiga beroendet mellan alla folk på jorden, och f örk la ra r

hur det universella gemensamma goda ”omfattar summan av de v i l l kor f ör socia lt l iv dä r människor kan uppnå sin egen integrerade utveckling mer fullständigt och lättare”(58). Sådana grundläggande nödvändigheter som mat, k läder och tak över Unum 14

huv udet ingår självk lart, men oc k så rät ten t i l l utbi ld n ing, rätten att aktivt delta i offentliga angelägenheter, rätten att tillbe Gud fritt. Påven Johannes hävdar att i dagens värld kan en nations gemensamma goda inte skilja sig från det gemensamma goda för den mänskliga familjen. Nationerna måste söka det goda för alla och inte bara deras eget intresse. Senare påvar fortsätter att utveckla detta tema med internationell ut veck ling och befrielse. Även om tidigare påvar har tagit upp miljöfrågorna så är Påven Franciskus den förste att ägna en hel encyklika åt ämnet: Laudato Si. Frågorna rör föroreningar, vatten, klimatförändringar och globala orättvisor. Ett perfekt exempel på vad det gemensamma goda är: själva existensen av ”vårt gemensamma hem.” I denna artikel utgår jag från den undervisning påven ger i Laudato Si. MILJÖENGAGEMANGET i vår tid präglas mycket av rädsla, panik, skam och moralism men det k ristna bidraget är något helt annat. S:t Franciskus av Assisi visar att skapelsen först och främst är ett jublande mysterium som skall kontempleras med glädje och lovprisning, med förundran och kärlek.

Jesus pekar på skapelsen och säger ”Se på himlens fåglar och lär av dem…” Se på ängens liljor och lär av dem…” Den helige Franciskus av Assisi påminner oss om denna Jesu under v isning att vårt gemensamma hem är som en syster med vilken vi delar vårt liv och som en vacker moder som öppnar sina armar f ör att omfamna oss. “Lovad v a re du , m i n Her re , f ör v å r syster, moder Jord, som när oss och vakar över oss och låter alla arter av frukter och prunkande blommor och gräs växa fram”.

Den helige Franciskus hjälper oss att se det som går utöver matematikens och biologins språk och som leder oss till hjärtat av vad det är att vara mänsk lig.

Närhelst han betraktade solen, må nen el ler det m insta dju r brast han ut i sång och drog alla andra varelser med sig in i sin lovprisning. Han umgicks med hela skapelsen, han till och med predikade för blommorna.

Hans gensvar på världen omkring honom var så mycket mer än intel lekt uel l uppskattning eller ekonomisk beräkning; för honom var varje skapelse en syster som förenades med honom genom ömhetens band. Det var därför han kände sig kallad att ge omsorg om allt som existerar.

Unum 15

Genom att ref lektera över den ursprungliga källan till allt, och fylld av överf lödande fromhet, kallade han allt skapat, oavsett hur oansenligt, för broder eller syster. Om vi närmar oss naturen och miljön med denna öppenhet av vördnad och förundran, om vi talar broderskapets och skönhetens språk i vår relation till världen, om vi känner oss intimt förenade med allt som existerar kommer besinning och omsorg att strömma fram spontant. För den helige Franciskus var detta en vägran att förvandla verkligheten till ett objekt att använda och kontrollera.

Detta har i sin tur förvrängt vårt mandat att “ha herravälde” över jorden (1 Mos 1:28), “att bruka och vårda den” (1 Mos 2:1 5).

Det ursprungligen harmoniska förhållandet mellan mänskliga varelser och naturen blev, som resultat, konf liktfyllt (1 Mos 3: 17-19). Det är talande att den harmoni med allt skapat som den helige Franciskus av Assisi erfor, sågs som ett helande av det brottet. Den helige Bonaventura menade att den helige Fra nc isk us genom u n iversel l försoning med alla varelser på ett visst sätt återvände till den ursprungliga oskuldsfullheten.

SK A PELSETE X TER NA i Första Moseboken ger, med symboliskt och berättande språk, g r u nd läg g a nde u nder v isn ing om mänsklig existens och dess historiska rea litet. De menar att mänskligt liv har sitt fäste i tre fundamentala och sammanf lätade relationer: med Gud, med vår nästa och med jorden själv. Enligt Bibeln har dessa tre vitala relationer brutits, både utåt och inom oss. Denna brytning är synd. Harmonin mellan Skaparen, mänsk ligheten och skapelsen som sådan har brustit genom vår förmätenhet att ta Guds plats och vägra erkänna våra mänskliga begränsningar.

Ansvarstagandet för Guds jord betyder att mänskliga varelser, utrustade med intelligens, måste respektera naturens lagar och den ömtåliga likvärdighet som råder mel la n denna vä rldens skapade, för “han befallde och de skapades. Han gav dem deras plats för evig tid, bestämde en ordning som aldrig förgår” ( Ps 14 8: 5 b-6). De laga r som återf inns i Bibeln handlar om relationer, inte bara mellan individer utan också med andra levande varelser. “Om du ser att din broders åsna eller oxe har fallit omkull på vägen, skall du inte vända r yggen till ... Om du får syn på ett fågelbo där du

Unum 16

går, i ett träd eller på marken, med ungar eller ägg som modern ligger på, får du inte ta både modern och ungarna’’ (5 Mos 22:4, 6). I enlighet med detta är vilan på den sjunde dagen inte avsedd endast f ör människan utan också för “att din oxe och åsna får vila’’ (2 Mos 23:12). Det är uppenbart att Bibeln inte ger utrymme för människocentrerat t y ranni obek y mrat om andra varelser.

MEN EN DJ U P K Ä NSL A av samhörighet med den övriga naturen kommer inte till stånd om v å ra hjä r ta n sa k na r ömsinthet, medkänsla och ansvar f ör vå ra med mä nn iskor. Det är uppenbart inkonsekvent att bek ämpa olagl ig handel med utrotningshotade djur och samtidigt förbli komplett likgiltig inför olaglig människohandel, oberörd av de fattiga eller att företa sig att förinta en annan mänsk lig varelse bedömd som oönskad. Sådant äventyrar själva meningen i våra ansträngningar för miljön. Det är inte en tillfällighet att Franciskus, när han prisat Gud för hans skapelse, fortsätter sin hymn: “Lovad vare du, min Herre, f ör dem som förlåter av kärlek till dig”. Allt hör samman. Omsorg om miljön måste förenas med en innerlig

kärlek till våra medmänniskor och en orubblig plikt att lösa våra samhällsproblem.

En förnyelse av vårt förhållande till naturen blir omöjlig utan en förnyelse av människan själv. Vi kan inte reparera vårt förhållande till naturen och miljön utan att reparera alla grundläggande mänskliga relationer. Den kristna tanken menar att människan har en särskild värdighet som står över andra varelsers; det inskärper aktning för varje enskild individ och respekt för andra.

Vår öppenhet för andra, vart och ett “du” med förmåga till vetande, att älska och att gå i dialog, förblir källan till vår mänskliga upphöjdhet. Ett riktigt förhållande till den skapade världen bygger på att vi inte försvagar denna dimension av öppenhet f ör a nd ra , ä n nu m i nd re den transcendenta Du-dimensionen av öppenhet för Gud. Vårt förhållande till miljön kan aldrig isoleras från vårt förhå llande till andra och till Gud. I så fall skulle det inte bli något annat ä n ”roma nt isk ind iv idua l ism uppk lädd i ekologisk kost y m som skulle låsa oss i kvävande existens”.

Unum 17

S:T JOH A N N E S av Kor set lärde at t a l l den godhet som f inns i denna världens realiteter och erfarenheter “är ytterst och oändligt närvarande i Gud, eller riktigare, i var och en av dessa sublima verkligheter f inns Gud” (Andlig sång XIV; 5). Detta beror inte på att denna världens ändliga ting är gudomliga utan på mystikerns erfarenheter av den förtroliga föreningen mellan Gud och alla varelser och att han därför förnimmer att “i allt f inns Gud”. Den som full av vördnad står inför ett berg kan inte sk ilja ut denna erfarenhet från Gud; han eller hon varseblir att den inre vördnad som kommer till uttryck måste anförtros åt Gud: Bergen har höjder och de är talrika, väldiga, vackra, eleganta, lysande och ljuvliga. Dessa berg är vad min Älskade är för mig. De ensamma dalgångarna: är tysta, behagliga, svala, skuggrika och porlande av friskt vatten; genom v ä x tligh ete n s v a r i a t io n s r i k e dom och den ljuvliga fågelsången skänker de sinnena överf lödande återhämtning och glädje, och deras avskildhet och tystnad ger oss styrka och skänker vila . Dessa dalgångar är vad min Älskade är för mig (Ibid., XIV; 6-7).

TILL SLU T kommer vi att stå ansikte mot ansikte med Guds g rä nslösa skön het ( jf r 1 Kor 13:12) och med beundran och glädje kunna utläsa universums my ster ium som, t i l lsa mmans med os s , kom mer at t i ng å i fullkomligheten. Också nu är vi på resa mot evighetens sabbat, det nya Jerusalem, till vårt gemensamma hem i himlen. Jesus säger: “Se, jag gör allting nytt” (Upp 21:5).

Til ls v idare måste v i komma samman för att ta hand om det hem som anförtrotts oss, i vetskap om att allt det goda som f inns här kommer att lyftas upp till den himmelska festen. Ingenting får ta ifrån oss hoppets glädje. Gud, som kallar oss till kärleksfull hängivenhet och till att ge honom vårt allt, ger oss det ljus och den kraft vi behöver för att fortsätta på vår väg.

Livets Herre, som ä lsk ar oss så mycket, är alltid närvarande i hjärtat av denna värld. Han överger oss inte, han lämna r oss inte ensamma, för han har på ett avgörande sätt förenat sig själv med vår jord och hans kärlek driver oss att oavlåtligen f inna nya vägar framåt. Lovad vare han!

Unum 18

INGRID ERIKSSON 75 ÅR SÖNDAG DEN 27 OKTOBER • 17.15 Vespermässa • 18.30 Födelsedagsfest och samvaro Möjlighet för Bergets vänner att uppvakta Ingrid; välkomna!

Gåvor med anledning av firandet tas tacksamt emot till Bankgiro 574-3323, Swish 123 337 20 75 Anmäl ditt deltagande till: info@berget.se, 0248-797170 Sista anmälningsdag: 21 oktober

VOLONTÄR PÅ BERGET! Vi är i ständigt behov av volontärer, som kommer till Berget för kortare eller längre perioder. Som volontär delar man livet på Berget med gemenskap, bön och arbete.

Ring eller skriv till Ingrid Eriksson för mer information; 0248-79 71 70 ingrid@berget.se Unum 19

S:T SIGFRIDS BOKLÅDETIPS Tankar om Guds närvaro - och vår Agnete Kinman Artos 2019

Ledstjärnor Förebilder i kristen tro Syster Siluana Tengberg

Denna bok belyser åtskilliga och varierade aspekter på människans ständiga längtan; att förnimma Guds närvaro. Läsaren ges en bred översikt där det vanliga mänskliga livet är utgångspunkten för hur Guds närvaro är förnimbar. Ingen situation är omöjlig, inte ens lidandet.

Numera skrivs få renodlade själavårdsböcker, men denna skrift förenar, som många andra, själavård och kristen tro och mystik. En god förening.

Artos 2019 Författaren, syster Siluana är benediktinsyster och lever i Heliga Moder Marias kloster i Mariavall.

I denna skrift har hon samlat ett antal trosförebilder av ytligt sett skilda slag. Allt från en svensk drottning till rwandiska visionärer. Ändå har de mycket gemensamt, nämligen sin kristna tro, som inte bara finns som en tanke, utan blir till handling, liv. Dessa ledstjärnor har alla låtit tron leda dem i sina handlingar, i sina vardagsliv och på det viset gjort dem till just; ledstjärnor.

S:T SIGFRIDS BOKLÅDA Vi har böcker, skivor och ikoner som speglar vår ekumeniska inriktning.

Öppettider: tisdag till söndag kl. 14.00-16.00 (onsdag till 15.00) Kontakt: bokladan@berget.se Unum 20

P

å årsmötet fick vi besök av Västerås stift. Det var Peter Åström (stiftsprost), Pontus Gunnarsson (ny föreståndare på Stiftsgården i Rätt vik) och Cathrine Tegerstrand (stiftsadjunkt för själavård/ samhällsfrågor, församlingsavdelningen). Det kändes verkligen att något nytt och spännande är på gång i relationen mellan Berget och Västerås stift. Vi är mycket glada över detta besök och förväntansfulla inför hur relationerna kommer att utvecklas.

Det handlar om ekonomi, fastigheter, utrustning, investeringar, arbetsmiljö, dygnsrytm, vänskap och andra saker som skall harmoniera med Bergets kallelse och böneliv.

Under sommaren hade vi öppet under Classic Car Week för Bed & Brea k fa st. Det f u ngerade verk l igen bra tac k va re vå ra fa ntast isk a meda rbeta re som gjorde en underbar insats.

En avsevä rd uppdatering ha r också sket t vad beträffar vår sopsortering på Berget. Detta har Ett nytt initiativ är att Bergets också varit möjligt tack vare våra huvudmän, styrelse och kommu- kreativa medarbetare. niteten samlas till en gemensam inspirationsdag under hösten. Vi 18-23 maj är det arbetsdagar och behöver se över hur vi prioriterar årsmöten och då är det också tid våra resurser på ett effektivare och för dem som vill leva närmare bättre sätt. Det är mycket resur- kommuniteten på Berget att uppskrävande att ha två gårdar med tas som associerade. Tveka inte att två kök och två verksamheter som kontakta mig om ni känner denna kallelse: peder@berget.se. pågår året runt. f. Peder Bergqvist, föreståndare

www.berget.se Unum 21

Du är skapad och du är frälst

Sr Veronica OP, medarbetare på Berget Från Sr Veronicas 80-årsfest.

I

begynnelsen skapade Gud himmel och jord…

når henne in i hjärtat. I den Helige Andes ljus uppenbaras för henne, och även för oss andra som lyssnar, Vi lyssnar på Bibelns första skapelsens stora mysterium. Vi är sida, skapelseberättelsen, vi blir skapade, detta är ett glatt budskap, tysta. Efter en stund säger Laura: ett kärleksmysterium. Vi har inte - Jag är så glad att höra det!” livet i oss - i ett privat förråd - utan - Vad är det som gör dig så glad? vi tar emot det. Livet har en början - I begynnelsen. Om det finns en och ett slut, en inriktning, ett mål. början, så finns det ett slut! Livet har ett mål, en mening. Allting Som kristna vet vi att vi är frälsta. blev inte till av en slump.

Många kan berätta om sin frälsning: ”Det kändes så underbart Laura är katekumen. Hon hör den dagen jag tog emot Jesus som Guds Ord för första gången och det min frälsare. Jag blev frälst, sedd, Unum 22

älskad, uppfylld med en underbar känsla av frid, kärlek, mening…

Den dagen gav jag mitt liv till Jesus…” Jag har hört många sådana underbara berättelser, men som jag minns har ingen sagt till mig: ”Så underbart att jag blev skapad!”

mysterium. Någon ger oss livet, någon vill att just du och just jag ska finnas till.

Vi andas hela tiden, vi äter flera gånger om dagen, det är så naturligt att vi inte tänker på det.

När vi slutar andas tar livet slut för oss. Detta enkla konstaterande innehåller ett stort mysterium.

Livet kommer utifrån och in, det är en gåva. Vi andas och med varje andetag tar vi emot livet och med varje utandning ger vi det tillbaka.

Livet ges oss, vi producerar det inte själva, vi tar emot det, vi kan inte ens hamstra det. Vi ger det tillbaka med varje utandning för att på nytt och på nytt ta emot det.

Och hos profeten Jeremia: Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig (Jer. 1:5).

Gud skapar var och en av oss och kallar oss till att leva, skapelsen är en kallelse: Profeten Jesaja skriver: Kanske behöver många höra Lau- Herren kallade mig ras utrop av glädje för att upptäcka redan i moderlivet, detta stora mysterium: vi är skapa- han nämnde mig vid namn de! redan i min mors sköte (Jes 49:1).

Livet kommer till oss utifrån, vi är inte vår egen skapare, inte heller vår egen skapelse! Någon skapar oss och detta sker nu, i varje ögonblick.

Märkligt att vi inte uppmärksammar detta, att vi ofta lever som om livet helt och hållet berodde på oss.

Vi är skapade och detta är ett stort

Vi är kallade till att bli oss själva, att förverkliga i oss Guds avbild och bli lika Gud. Gud skapar oss inte färdiga, utan kallar oss till att bli medskapare av världen och av oss själva. Gud ger oss livets gåva, och anförtror oss den som till goda förvaltare, med ansvar att förvalta den rikedom vi fått.

Skapelsen och frälsningen hör ihop.

Gud skapar oss i Sonen – Ordet och kallar oss till att bli heliga och fläckfria inför sig i kärlek. Guds plan är en, den är evig. Gud skapar av kärlek och därför tar han från början risken att skapa människan fri. Kärleken är fri, den kan inte påtvingas eller framkallas, men den längtar efter att bli besvarad.

Unum 23

Bibeln första sida berättar för oss om projekt och frälsa människan. Som om skapelsen och frälsningen var denna riskfyllda frihet. två olika projekt; frälsningen som Från början låter sig människan luras en andra hands plan! Om allt hade av ormens röst: du blir som Gud, utan gått väl från början hade människan Gud, genom att äta allt, förneka alla själv kunnat nå sitt mål och bli sig gränser. Denna väg, bort från Gud, själv, utan Guds ingripande och Jesu leder till döden. Men Gud förblir intåg i den mänskliga historien. Men trofast sin kärleksplan. Han har vi tänker mänskliga tankar, endast skapat oss i Ordet och frälser oss i Guds Helige Ande kan få oss att Ordet. Detta sker på ett dramatiskt tänka ”Kristi tankar” (1 Kor 2:16). sätt i den kosmiska och mänskliga Skapandet i sig självt innefattar historien, genom Sonens inkarnation, frälsningens historia. hans människoblivande, i tiden; Jesu liv på jorden, hans död på korset - I sitt brev till Efesierna betraktar Paulus detta stora mysterium. Han hans blod - och hans uppståndelse. öppnar det för oss och leder in oss Detta är kärlekens mysterium. i en jublande kontemplation över Vi är skapade i Sonen och frälsta Guds eviga kärleksplan: genom Sonen. Korset är rest från Välsignad är vår herre Jesu Kristi Gud begynnelsen mellan himmel och och fader. Han har välsignat oss med jord som kyrkofadern Irenaeus av all den andliga välsignelse som genom Lyon skriver. Korset är skapelsens Kristus finns i himlen, liksom han före mittpunkt, Jesu korsfästelse och världens skapelse har utvalt oss i honom död hände på en viss tidpunkt i den till att stå heliga och fläckfria inför sig mänskliga historien men dess ljus i kärlek. och dess kraft sträcker sig över alla Han har förutbestämt oss till att få tiderna och hela skapelsen. söners rätt genom Jesus Kristus och Spontant föreställer vi oss kanske att Gud först skapade människan och sen, när han insåg att det inte blev som han tänkt och att människan lyssnade på en annan röst, och tog en väg bort från honom, bort från likheten, en väg till döden, sände Gud sin Son för att rädda sitt

förenas med honom – det var hans viljas beslut – till pris och ära för den nåd som han har skänkt oss med sin älskade son.

I honom och genom hans blod har vi friköpts och fått förlåtelse för våra överträdelser – så rik är den nåd med vilken Gud har låtit all vishet och klokhet flöda över oss.

Och han har yppat sin viljas hemlighet

Unum 24

för oss, det beslut om Kristus som han hade fattat från början och som skulle genomföras när tiden var inne: att sammanfatta allting i Kristus, allt i himlen och på jorden (Ef 1:3-10).

inte ägde, livets gåva och Du fanns i Guds hjärta innan världen skapades.

Han såg dig, han kallade dig:

Nu säger Herren, han som har skapat dig, Jakob, han som har format dig, Israel: Vi är alltså välsignade, skapade och Var inte rädd, jag har friköpt dig, frälsta. Gud har utvalt oss i Kristus jag har gett dig ditt namn, du är min. före världens skapelse, våra namn är Du är dyrbar för mig, skrivna från all evighet i livets bok, jag ärar och älskar dig (Jes 43:1, 4). hos Lammet som blev slaktat (Upp 13:8). Skapelsen och frälsningen sker Det här kan vara svårt att höra i och genom Sonen, Kristus. När den och att ta till sig. Det tar tid att förvillade människan tog vägen bort ta emot trösten från den Helige från Gud, livets källa, blev sonen Ande! Men Anden, som tröstar den gode herden och gav sig iväg oss i alla våra svårigheter (2 Kor för att leta efter det förlorade fåret. 1:4), kan öppna våra hjärtans öron Han blev människa, han gick in i och läka våra sår så att vi kan höra döden där människan var instängd det glada budskapet om att vi är och besegrade den genom att dö på skapade. Anden uppenbara för oss korset. I honom och genom hans blod så småningom Guds mysterium, har vi friköpts. vårt eget mysterium. Du är större än Hur kan allt detta vara ett glatt budskap för oss? Du är skapad, det betyder att du inte har blivit till av en slump, även om du kan tro det! ”Jag blev till för att två människor råkade mötas på en strand just den dagen…” hörde jag för länge sen.

Ja, så gick det till och det kan vara tungt att bära, en stor sorg, ett sår som präglar hela livet och som inte läks. Du kom kanske till genom människor som inte visste vad de gjorde, som inte hade för avsikt att ge liv. De förmedlade det de själva

du tror. Du blev till för att Gud ville det. Han kallade dig till livet och dina biologiska föräldrar blev hans redskap.

Du är skapad, du är frälst. Du blev till för att Gud ville det och Gud ger dig liv nu, du tar emot ditt liv ur Guds hand, här och nu. Ditt liv har en mening även om du inte inser det just nu. Du är kallad till att bli den Du är, Guds avbild och Gud är med dig från början till slut och han är trofast, han som kallat dig.

Unum 25

S:t Antonius av Padua predikar för fiskarna f. Peder Bergqvist, föreståndare på Berget.

S:t Antonius av Padua (1195-1231) avbildas oftast med Jesusbarnet och liljor i famnen. Hans helgondag är den 13 juni.

D

en helige Antonius av Pa du a f ö dde s i Lissabon år 1195. Vid 25 års ålder lämnade han Augustinorden, som han då tillhörde och blev franciskan år 1221. Bytet av orden skedde efter att han hade sett kropparna efter de franciskanska protomartyrer-

na som hade dödats i Marocko.

I samband med detta bytte han sit t dopnamn Ferdinand mot Antonius, efter den helige Antonius, egyptiern. Antonius blev franciskan i hopp om att också han skulle få utgjuta sitt blod och bli martyr. Han var endast 36 år gammal när han dog, dock

Unum 26

inte som martyr som han hade önskat. Han avled i invid Padua 13 juni år 1231, helgonförklarades år 1232 och upphöjdes till kyrkolärare av Påven Pius XII år 1946. Den Helige Antonius kal�las ”heretikernas hammare”. Helgonet ville bekänna den kristna tron med sinne och hjärta, varje ögonblick av sitt liv. I Padua kal�las han av folket helt enkelt för ”Il Santo”, helgonet med stort H.

Den Helige Antonius är k änd som ” den som f inner bor t tappade sa ker”. För utom föremål är det framför allt den förlorade nåden (att inte ha levt i enlighet med Guds vilja) och allt ” förlorat” hopp och mod, som S:tAntonius är ivrig att ge tillbaka till oss. Den som ber den helige Antonius om hjälp att hitta något eller någon ska alltid ge ”hittelön”! Man brukar ge en penningsumma till kyrkan, de Ha ns pred ik n inga r f örsonade fattiga eller annat behjärtansvärt många människor: fångar skall ha ändamål som tack för helgonets släppts, skuldsatta ha fått fribrev, o m t ä n k s a m h e t o c h h j ä l p . och ovänskap ha bilagts. En lag, författad den 15 mars 1231, antogs Vid öppna ndet av hel gonet s till följd av Antonius predikan, g rav dr yg t 300 å r ef ter hans v i l ken reglera r sit uat ionen död, befanns k roppen vara f ö r s k u l d s a t t a s o m i nt e k a n förmultnad utom tungan som var beta la sina skulder; origina let helt intakt. Så perfekt hade hans f ö r v a r a s i P a d u a s m u s e u m . under v isning och lov prisning varit, att tungan hade bevarats När den Helige Franciskus av från förgängelsen. Många av hans Assisi hade lyssnat till Antonius predik ningar f inns bevarade. predikan gav han honom uppdraget att undervisa bröderna i teologi, t rot s at t Fr a nc i sk u s t id i g a r e befarat att st udier skul le leda FIOR ET TI bort bröderna från ödmjukhetens H ä r f ö l j e r t v å k a p i t e l u r väg. Ett absolut villkor var att ” F i o r e t t i ”, e n s a m l i n g s b o k st ud ierna inte sk u l le utsläck a med korta berättelser om den ” bönens och hängivelsens ande.” helige Franciskus av Assisi och I Antonius såg Franciskus ett hans första bröder. ”Fioretti ” levande bev is på hur kunsk ap ä r i t a l i e n s k a o c h b e t y d e r och helighet går hand i hand. små blommor el ler blomster.

Unum 27

TRET TIONIONDE K APITLET Om den underbara predikan, som broder S:t Antonius från Padua höll i konsistoriet.

Den hel ige A ndes underba ra kärl, S:t Antonius från Padua var en av S:t Franciskus utvalda lärjungar och följeslagare, som denne kallade sin biskop. Han predikade en gång i konsistoriet inför påven och kardinalerna.

Vid tillfället fanns där folk av olika nationer, greker, fransmän, engelsmän, tyskar, slaver och många som ta lade andra språk. Upptänd av den Helige Ande utlade han Guds ord så kraftigt, så fromt och vist, så innerligt och klart, att alla som voro i konsistoriet, fastän av andra tungomål, så tydligt förstod honom, som om han talat på vars och ens språk. Allesammans satt häpna, ty det föreföll dem som om det gamla pingstundret från apostlarnas tid hade förnyats, då dessa fromma män i kraft av den Helige ande hade talat på a l la upptänk liga språk. Ful la av undran sade de till varandra: ”Är han icke från Spanien, den mannen som predikar? Och hur kommer det sig då, att vi alla hör honom tala vårt eget språk?”

Sammalunda sade också påven,

gripen av stor hänförelse inför hans djupsinniga ord: ”Sannerligen, denne man är förbundets ark och de gudomliga skrifternas skattkammare.”

F Y RTIONDE K APITLET O m d e t u n d e r v e rk , s o m G u d g jorde, då S:t Antonius i Rimini predikade för f iskarna i havet.

Vår välsignade Frälsare ville en gång visa hur stor helighet hans trogne tjänare S:t Antonius ägde och med vilken andakt man borde lyssna till hans predikan och fromma lärdomar. Med hjälp av de oskäliga djuren, i synnerhet havets f iskar, kom han de otrogna kättarna att blygas över sin dårskap, alldeles som Gud i det gamla testamentet genom åsnans mun hade tillrättavisat Bileam.

Då S:t Antonius en gång var i Rimini, där det fanns ett stort antal kättare, som han ville föra tillbaka till det sanna ljuset och till dygdens väg, predikade han för dem i många dagar och talade om Kristi tro och om den heliga skrift. Men då dessa kättare icke ville låta sig övertygas av hans heliga tal utan förstockade och envisa vägrade att lyssna därtill, gick en dag S:t Anto-

Unum 28

S:t Antonius av Padua predikar för fiskarna. nius av gudomlig ingivelse ner till den plats, där f loden rinner ut i havet. Stående på stranden mellan havet och f loden började han att å Guds vägnar tala till f iskarna, som om han predikade för dem: ”Hör Guds ord, ni havets och f lodens fiskar, eftersom de otrogna kättarna vägrar att lyssna därtill.”

Så snart han uttalat dessa ord, dök ur vattnet upp f iskar, stora, små och mellanstora, i så ofantlig mängd, att ingen någonsin förr sett så många i den f loden eller i det havet. Alla betraktade uppmärksamt S:t Antonius ansikte och var fullkomligt lugna

och tama. Närmast stranden var de minsta små f iskarna, därefter de mellanstora, och längst bort, där vattnet var djupast, höll sig de största. Sedan nu f iskarna ordnat sig på detta sätt, började S:t Antonius med stor högtidlighet sin predikan. Han sade: ”Kära f iskar, mina små bröder, ni bör var och en efter förmåga tacka Skaparen, som skänkt er ett så ädelt element att leva i.

Efter behag har ni sött eller salt vatten och många lugna ställen, dit ni kan ta er tillf lykt undan stormarna. Utom det klara och genomskinliga vattnet har han också givit er föda, som ni kan livnära er av. Gud, er gode och

Unum 29

välvillige Skapare, befallde er att tillvä xa och föröka er och skänkte er sin välsignelse. Då den stora syndaf loden kom och alla de andra djuren förgicks, sk ydd ade Gud end a st er f ör allt ont. Därtill har han givit er fenor, så att ni kan ila vart det behagar er. På Guds befallning blev det er förunnat att ta i förvar profeten Jona och efter t r e dje d a g en åte r k a s t a upp honom frisk och sund på fasta marken. Ni erbjöd åt vår Herre Jesus Kristus den skattepenning, v i l ken ha n va r f ör fat t ig at t kunna betala. Ni har mättat den evige konungen Jesus K ristus både före och genom ett särskilt under även efter hans uppståndelse. För allt detta passar det er att prisa och välsigna Gud, som bevisat er så många välgärningar framför andra skapade varelser.”

de oskäliga djuren lyssnar bättre till hans ord, än de otrogna gör.” Och ju mer S:t Antonius pred ik ade, desto mer ök ades fiskarnas antal och ingen av dem lämnade sin plats. Men stadens invånare som hörde ta las om allt detta skyndade alla ned till stranden. Då kättarna såg ett så uppenbart under, kastade de sig med ångerfulla hjärtan för S:t Antonius fötter för att höra hans ord. S:t Antonius började då att utlägga den katolska tron och predikade så underbart härligt, att han omvände alla de otrogna till den sanna tron på Kristus, och de trogna blevo i stor glädje tröstade och stärkta i sin tro.

Därefter välsignade S:t Antonius de församlade f iskarna, som a l la begav sig därifrån under synbara tecken på den livligaste glädje. Li k a ledes g jorde a l lt Vid dessa och liknande ord och folket. Sedan stannade S:t Antoförmaningar, som S:t Antoni- nius många dagar i Rimini, där us uttalade, öppnade f iskarna han predikade och inhöstade en munnen och böjde på huvudet, stor skörd för Guds rike. och med dessa och andra tecken på vördnad lovade de Gud, var och en efter sin art. Då nu S:t Antonius såg vilken vördnad fiskarna visade Gud, sin Skapare, fröjdades han och sade: ”Välsignad vare den evige Guden, ty havets f iskar ärar honom mer än de kätterska människorna, och Unum 30

”Bygg upp min kyrka” - hur ungdomar kan upprätthålla och förnya kyrkan 18-26 november 2019 och 19-27 februari 2020 Plats: St. George’s Church, Mymensingh, Bangladesh Reträttledare: taizebrodern Johannes Sandgren Kursen utgörs av besök och samtal och reflektion i grupp eller enskilt och riktar sig främst till personer i Sverige som arbetar med ungdomar i kyrkan – fast andra är naturligtvis också välkomna.

Kursen arrangeras i samarbete med Stiftelsen Berget i Rättvik.

Kostnad: 3 500 kronor + flygbiljett (cirka 6 000 kronor) Anmälan görs till Stiftelsen Berget: Telefon: 0248-797170 E-post: info@berget.se Unum 31

En bild från firandet av Sr Veronicas 80-årsdag då hennes bror Bernard Tournier också deltog. Firandet präglades av en mångfald av gäster från de fyra kyrkofamiljerna i olika åldrar och från skilda kulturer.

Tempelvägen 10, 795 91 RÄTTVIK 0248-79 71 70 E-POST: info@berget.se WEBBSIDA: www.berget.se Nästa nummer är temat: SOCIALLÄRAN - KYRKAN OCH VÄRLDEN!

U

UU U

STIFTELSEN BERGET

U

är en tidskrift som utges fyra gånger per år Prenumerationsavgift 150 kr.

Medlemmar i Bergets vänförening får Unum utan kostnad.

Medlemsavgift 300 kr.

Studerande under 25 år 150 kr.

Betalas via Bankgiro: 574-3323