Bönebrev Berget
Fasta och Påsk 2023 nr 83
”Prisa alltid Gud, be honom att han leder dig rätt och gör ditt liv lyckligt och alla dina tankar kloka” (Tob 4:19). Det finns olika former av bön. Vi kan meditera, exempelvis genom att vara med Jesus i en båt på en stormig sjö, uppe berget eller i mötet med de sjuka. Vi kan be, lovsjunga och tacka honom och utgjuta vårt hjärta inför honom. Vi kan kontemplera, bara vara i Guds närvaro, inför hans ansikte, i hans kärlek, i tystnad, stillhet, inre samling. Genom bön erhåller vi andlig visdom och så får vi smaka frukterna: den stilla friden, den praktfulla sanningen och sötman av kärleken. Steg för steg förändras våra mänskliga perspektiv när vårt hjärta utvidgas mot kärleken. Om vi ska vandra en andlig väg måste vi liksom töja ut vårt hjärta, det måste bli större och större. Vi ska sträcka ut vårt hjärta inåt, utåt, uppåt, framåt, bakåt, åt höger och vänster och så vidare. Det finns en inre riktning mot samvetet, då vi väcker vårt samvete, anklaga oss själva för att vi exempelvis underlåtit att ge Gud all vår tid, elaka tankar, ord, handlingar och visar ånger över vår synd, för att därigenom ta emot den inre glädjen. Det finns en riktning uppåt mot Gud, med tacksamhet över att han verkligen har beskyddat oss från att begå många svåra synder, att han har efterskänkt vår skuld, och så ger vi honom vår tacksamhet. Vi liksom breddar hjärtat för att ta emot alla de gåvor Gud vill ge oss, och låter dessa gåvor få utrymme, få räckvidd inom oss. Den fullkomliga kärleken vill dö för nästans frälsning. Vi kan inte älska vår nästa fullkomligt innan vi når en fullkomlig kärlek till Gud. Det är på grund av Gud vi älskar vår nästa: endast på grund av honom som vi finner nästan älskvärd. Så kan vi vända vårt hjärta bort från kärleken till allt skapat, till att älska Gud med hela vårt hjärta, prioritera relationen med den älskade som är Gud själv, själens älskade, Brudgummen. Genom kärleken får vi allt det vi saknar, allt gott vi behöver i överflöd. Framför allt är det endast genom kärleken som Brudgummens åtråvärda närvaro uppnås. Så upplyfter vi våra hjärtan till Gud, till det ofattbara, mot den som vi längtar efter och vill älska helt och fullt. Han som inte kan fattas med tanken men vidröras med kärleken och så kan våra hjärtan utvidgas så att de brinner med en aldrig slocknande låga av Guds kärleks eld. Så har vårt hjärta utvidgats, tänjts ut, i kärleken, genom kärleken, till kärleken. I den intima relationen mellan vår själ och honom låt oss alltid säga till Herren: "Det är Dig jag söker, i Dig jag hoppas, det är Dig jag längtar efter, till Dig lyfter jag mig, det är Dig jag tar emot, det är Dig jag upphöjer och Dig jag ytterst håller mig fast vid”. Guds frid och allt gott, Pax et Bonum, fader Peder Bergqvist

Bönebrevet från Berget nr 83, fasta och påsk 2023, sidan 1