Nr 1 år 2023
Meditationsledarbrev
INNEHÅLL
Sidan 1 Inledning f. Peder Bergqvist Sidan 2-3 Reflektion om meditationsledarutbildningen Peter Kempe Låt kroppen tala Marie Erenius Bergqvist Sidan 4 Aktuellt
Skicka din e-postadress (info@berget.se) så får du Meditationsledarbrevet med E-post!
INLEDNING I ”Den trefaldiga vägen eller uppflammad kärlek” visar Bonaventura på hur vi i den intima relationen mellan vår själ och honom alltid ska säga till Herren: Det är Dig jag söker, i Dig jag hoppas, det är Dig jag längtar efter, till Dig lyfter jag mig, det är Dig jag tar emot, det är Dig jag upphöjer och Dig jag ytterst håller mig fast vid. Om vi ska vandra en andlig väg måste vi liksom töja ut vårt hjärta, det måste bli större och större. Vi ska sträcka ut vårt hjärta inåt, utåt, uppåt, åt alla håll, för att ta emot kärleken, så att det till sist inte finns några hinder kvar för Guds kärlek. Bonaventura definierar målet med den kristna mystiken som att omfamnas och liksom absorberas av den frid som bara Gud kan ge, människohjärtats vila i Gud.
När vi söker efter frid i vårt hjärta ska vi inte vända oss till det som vi redan vet, inte till det vi försöker begripa, inte klarheten. Det som är viktigt är istället att vända sig till nåden, till vår längtan, till bönen, till den som älskar oss. Vi ska inte vända oss till ljuset utan till mörkret för att vara helt antända av elden. Vad är det för eld han syftar på? Jo, det är den eld som Jesus längtade efter: ”Jag har kommit för att tända en eld på jorden. Om den ändå redan brann!” (Luk 12:49). Mystikens väg är att dö, att träda in i mörkret, att inte söka ljuset utan elden, alltså den kärlek som Kristus tänt i vår värld genom sitt lidande och sin död. Det är att låta begären, bekymren, våra inre spöken omfamnas av och tystna i Guds kärleks avgrund, så att vårt djup helhjärtat ropar till och kommunicerar med hans djup.