Beredskapsrapporten

BEREDSKAPS RAPPORTEN 6 PERSPEKTIV PÅ PANDEMIBEREDSKAP

PANDEMIFONDEN.SE

DATUM: 2025-1O-31 Metod och avsändare Denna rapport bygger på kvalitativa intervjuer med representanter för olika branscher och sektorer samt faktainhämtning och analys (se källförteckning). Virus-och pandemifonden står bakom innehållet som presenteras i rapporten. Mål och syfte Beredskapsrapporten syftar till att ge en samlad och tydlig bild av vad som krävs för att Sverige ska stå bättre rustat inför framtida pandemier och andra samhällskriser. Genom kvalitativa intervjuer med experter inom olika områden belyser rapporten både styrkor och brister i dagens beredskapssystem. Målet är att bidra med konkret kunskap, identifiera prioriterade utvecklingsområden och samla insikter som kan ligga till grund för strategiska beslut på alla nivåer – från regering och myndigheter till regioner, kommuner och civilsamhället. Vår förhoppning är att Beredskapsrapporten ska fungera som ett användbart och tillförlitligt kunskapsunderlag för beslutsfattare och experter, och som en resurs i det långsiktiga förebyggande arbetet med att skydda samhället mot framtida hot. Genomförande Arbetet bakom denna rapport har genomförts av Virus- och pandemifonden. Rapporten har producerats med hjälp av ekonomiskt stöd från Astra Zeneca sam Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse. Urval och begränsningar Rapporten bygger på ett urval av kvalitativa intervjuer med experter inom olika områden. Vi har intervjuat ett fåtal personer per område, och det finns fler perspektiv och frågor att utforska för en mer heltäckande bild. Rapporten bör därför ses som ett underlag och ett bidrag till den fortsatta diskussionen om svensk kris- och pandemiberedskap – snarare än en fullständig vägledning.

OM VIRUS- OCH PANDEMIFONDEN Virus- och pandemifonden startades under 2021 som ett svar på coronapandemin. Föreningens syfte är att stärka svensk virusforskning, motverka virusorsakade sjukdomar och pandemier samt dela kunskap om virusorsakade sjukdomars påverkan på folkhälsa, sjukvård, samhälle och ekonomi. Bakom initiativet står Svenska Sällskapet för Virologi, en oberoende ideell förening som startades redan 2009 och idag samlar fler än 250 svenska virusforskare. Forskarna bedömer att vi har otillräckligt med kunskap om och verktyg mot virusorsakade sjukdomar och pandemier. Vi vet också att vi kommer att drabbas av virusorsakade pandemier i framtiden. Hjälp oss i kampen mot virus! Läs mer om fonden och vårt arbete på pandemifonden.se

INNEHÅLL: 4

Förord Vad menar vi med beredskap, egentligen?

5-11

Kommunikation: När allt måste ut snabbt Helena Westin: Kampanjen som fick Sverige att kavla upp ärmarna Amina Manzoor: När kunskapen förändras varje dag – journalistikens roll i krisen Bengt Johansson: Från akut kriskommunikation till beteendeförändring

12-16

Sjukvården: Frontlinjen i krisen Richard Bergström: Bakom kulisserna på vaccinjakten – och vägen framåt Johan Styrud: När varje vårdplats räknas – och hur vi skapar fler

17-18

Virus i siffror

19-20

Lilla virusskolan

21-27

Ledarskap: Vem styr i stormen? Anders Tegnell: Att leda genom en kris och fatta beslut med begränsad information Lena Hallengren: När besluten inte kan vänta – ledarskap i krisens ögonblick Emma Lennartsson: Att agera snabbt, samarbeta brett och våga ompröva

28-34

Samverkan: Ingen klarar krisen själv Mikaela Valtersson: Dialog och gemensamma mål för bättre beredskap Ulrika Dahlin: Handeln som behövs för att hålla Sverige rullande Lina Nordquist: När ansvaret blev otydligt – behovet av tydligare samordning i kris

35-40

Kunskap och forskning: Vetenskap i realtid Kristina Broliden: Virusforskning – vårt starkaste vapen mot nästa pandemi Magnus Evander: Från förberedelser och forskning till beredskap mot nästa pandemi

41-45

Framtid: Från reaktivt till proaktivt Ali Mirazimi: Disease X – nästa pandemi kan redan vara på väg Magnus Gisslén: Från kris till kapacitet – framtidens pandemiberedskap

46-48

Slutord Beredskapen för det oväntade börjar nu

SWISHA EN GÅVA OCH HJÄLP OSS BEKÄMPA VIRUSSJUKDOMAR

VAD MENAR VI MED BEREDSKAP, EGENTLIGEN? Beredskap, enligt MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap), innebär att vi förbereder oss sig för hantering av samhällskriser och krig så långt det är möjligt. Det kan handla om att säkra tillgången till mat, vatten, värme och information – men också om att förstå och få insikt att kriser kan påverka oss alla och att vi behöver hjälpas åt. Under covid-19-pandemin blev det smärtsamt tydligt att vår pandemiberedskap inte var tillräcklig. Företag, skolor, politiker, idrottsvärlden, sjukvården och många fler överrumplades. De som förmodligen var bäst förberedda var forskare, som hade varnat för att en pandemi kunde inträffa när som helst. Tack vare det Nobelprisade mRNAvaccinet kunde vi skydda befolkningen på rekordtid – en insats som räddade miljontals liv. Så vad innebär det att ha en robust pandemiberedskap för framtiden och varför behövs det? Det handlar om att hela samhället ska stå bättre rustade nästa gång ett virus slår till. Det betyder till exempel att: Planer och strukturer finns på plats för att verksamheter och skolor ska kunna fortsätta fungera utan nedstängningar och helst utan några restriktioner alls. Sjukvården har tillräckligt med kunskap och resurser i form av bland annat personal, och sängplatser som används på ett effektivt sätt – för att hantera en kris. Ekonomin är stabil, så att samhällsfunktioner inte äventyras. Befolkningen, och särskilt vårdpersonal, är grundvaccinerade mot andra, vanliga infektionssjukdomar. Sjukvården har tillgång till antivirala läkemedel mot betydligt fler virusorsakade infektioner än vad man har idag. Det finns förutsättningar och infrastruktur för att snabbt skala upp vid kris. Beredskap för oss i Virus- och pandemifonden innebär att vara redo för det oväntade – och att säkerställa att vi både kan motverka och möta framtidens virus och pandemihot. Tack, Niklas Arnberg Generalsekreterare för Virus- och pandemifonden och virusforskare vid Umeå universitet

FÖRORD

SID. 4

KOMMUNIKATION: NÄR ALLT MÅSTE UT SNABBT När krisen slår till är tydlig, snabb och trovärdig kommunikation avgörande. Informationen ska nå rätt människor i rätt tid – trots osäkerhet, rykten och ett snabbt skiftande läge.

Kampanjen som fick Sverige att kavla upp ärmarna Helena Westin, ordförande för bland annat Reklamombudsmannen, styrelseledamot för SVT samt fd. ordförande för Komm (branschorganisationen Sveriges Kommunikationsbyråer), var en av initiativtagarna bakom #kavlaupp - kändiskampanjen som togs fram under coronapandemin för att uppmana människor att vaccinera sig och som fick stor nationell spridning. I denna intervju delar hon sina erfarenheter och insikter om kampanjen, hur kampanjen tog form mitt under pandemin och hur kommunikation kan spela en avgörande roll i kristider. Hur startade kampanjen #kavlaupp och vad var syftet? Det hela började julen 2021 när min gamla kollega och vän Björn Rietz ringde upp mig och Linda Nilsson, vd på Komm. Han var bekymrad över den växande motståndsrörelsen mot coronavaccinet och hade fått en idé – en kampanj som skulle uppmuntra människor att vaccinera sig. Syftet var enkelt: att inspirera människor att kavla upp ärmarna, för varandras skull. Det hela skulle illustreras med hjälp av svartvita stillbilder på kändisar som kavlade upp sina armar för att ta vaccin, fotograferade av Mattias Edwall. Vi insåg snabbt att vi hade en möjlighet att göra något viktigt, och vi visste att om vi kunde nå ut med detta budskap, kunde vi göra en verklig skillnad. Hur såg arbetet ut bakom kulisserna och vilka utmaningar stötte ni på? Kampanjen var en spontan idé så vi hade inga pengar för att genomföra den, men eftersom vi var mitt i pandemin så hade vi massor av tid. Vi samlade ihop en arbetsgrupp på över 70 personer från olika kommunikationsbyråer i Sverige, där alla fick komma in som experter på sina olika områden. Redan tidigt hade vi fått med oss ett antal kända personer som delade vår oro om vaccinfrågan och ville ställa upp på kampanjen. Men så började det spridas ett rykte om att kändisar som deltog i kampanjen skulle få gå före i vaccinationskön. Ryktet stämde såklart inte, men det skapade rubriker och gjorde det svårt att få med profiler i kampanjen. Ingen ville riskera sitt rykte. Det var februari, vi hade inga profiler med oss och inga pengar - det var nära att kampanjen skrotades eller bara blev till en enskild tidningsannons. Men så fick vi kontakt med Mikael Bindefeldt, som via sitt nätverk hjälpte till att samla in såväl kapital för att finansiera kampanjen som kändisar som ville ställa upp. I slutändan fick vi med oss hela 45-50 kändisar som ställde upp, och alla gratis. Från prinsessan Christina till artisten 1.Cuz, klimataktivisten Greta Thunberg och stavhopparen Mondo.

KOMMUNIKATION

SID. 6

Vilken respons mötte ni från motståndare av vaccinet? Vi mötte mycket negativ respons, och till och med hot från antivaccinationsgrupper. Det var skrämmande, men vi försökte hantera det genom att hålla en öppen dialog och fokusera på det positiva. Vi visste att vårt budskap var viktigt, och vi stod fast vid vår tro på vaccinet. Det var en utmaning, men vi fortsatte att kommunicera sakligt och engagerande för att övertyga människor om vaccinets betydelse. Vi sa hela tiden att om vi bara kan få några personer att vaccinera sig så är det värt det. Vad var nyckeln till kampanjens framgång, tror du? Det var verkligen kombinationen av en stark men samtidigt enkel idé. Kändisar som ställde upp och vågade ta ställning samt ett otroligt samarbete av alla som arbetade med kampanjen. Vi hade ett fantastiskt team på över 70 personer från olika byråer och organisationer som alla bidrog med sin expertis. Det var verkligen ett teamwork utan dess like. Vilka lärdomar tar du med dig när det gäller kriskommunikation? En viktig del är att göra kommunikationen inkluderande och relevant så att den faktiskt får möjlighet att nå ut brett. Till exempel översatte vi #kavlaupp till åtta olika språk och inkluderade flera kulturella perspektiv för att göra kampanjen så tillgänglig som möjlig. Jag tror att man måste kommunicera på ett sätt som möter människor där de är – vara saklig men samtidigt mänskliga och relevanta. Det är viktigt att våga ta ställning och göra insatser som verkligen kan göra skillnad. Jag tror också att man kan bli bättre på att samarbeta mer mellan olika branscher, företag och myndigheter. Men viktigaste av alla mina lärdomar är att om man bara kavlar upp ärmarna och jobbar hårt, så går nästan vad som helst. Men det krävs hårt arbete och samarbete.

Om #KavlaUpp #KavlaUpp är en svensk kampanj som lanserades under pandemin 2021 för att öka vaccinationsgraden och minska smittspridningen av covid-19. Med stöd från Folkhälsomyndigheten och flera kända profiler spreds budskapet via sociala medier och traditionell annonsering för att inspirera människor att kavla upp ärmen och vaccinera sig. Kampanjen riktade sig till hela befolkningen och blev en symbol för gemensamt ansvar och solidaritet.

KOMMUNIKATION

SID. 7

När kunskapen förändras varje dag – journalistikens roll i krisen I början av pandemin följde Amina Manzoor utvecklingen som journalist hos Dagens Nyheter. Sedan 2021 är hon vetenskapskommentator hos Expressen där hon fortsatt att skriva om virus och forskning. Hon har även släppt en bok som skildrar pandemins första år och har fått flera priser för sin vetenskaplighet under pandemin. Vi passade på att fråga Amina om hennes lärdomar och om det går att förbereda journalistiken inför nästa viruspandemi. Hur var det att som journalist bevaka pandemin, när det fanns så många frågetecken? Det var jättesvårt och utmanande. Därför har jag varit extra noga med att alltid utgå från verifierade källor och fakta. Vad säger WHO faktiskt i sina rapporter och vilken information är bekräftad? I en sådan här situation blir det extra viktigt att inte spekulera, utan vara transparent och tydlig med fakta och även med vilka kunskapsluckor som finns. En sak som vi gjorde på DN, där jag jobbade i början av pandemin, var att hela tiden ha en artikel tillgänglig som uppdaterades löpande, där man kunde läsa om läget. Där beskrev jag vad vi vet om viruset - men också vad vi inte vet. Det har också varit intressant att kunna följa vetenskapen under denna tid och kraften i forskningen - det har varit fint att få förmedla det till människor. Hur såg ditt arbete som journalist ut under pandemin med det enorma informationsflödet och forskning i rekordfart? Det var intensivt och pågick i extremt högt tempo under en väldigt lång tid. Ofta vid den här typen av extrema nyhetshändelser så är intresset stort i början men efter några veckor eller maximalt månader avtar det, men allmänheten tappade aldrig intresset. Och det var svårt och utmanande att sortera i den enorma mängden, samt veta vilka delar som behövde förklaras ytterligare och djupare, trots att det samtidigt var enormt ont om tid. Särskilt utmanande var det med alla preprints som dök upp och i stort sett omgående rapporterades om i medier utan de nödvändiga brasklapparna om att resultaten var preliminära. Jag hade fördelen av att ha varit intresserad av ämnet tidigare och hade upparbetade kontakter och erfarenheter, som jag kunde förlita mig på till viss del. Men samtidigt lärde jag mig massor också. Vad vill du att vi ska minnas om tio år? Att vi har gemensamma problem som vi kan lösa tillsammans, det har pandemin bevisat och det gör mig hoppfull. Tänk till exempel vad vi skulle kunna åstadkomma mot klimatproblemen eller antibiotikaresistens om världen arbetade gemensamt på samma sätt som i början av pandemin?

KOMMUNIKATION

SID. 8

Jag tror vi kan komma långt mot andra gemensamma samhällsutmaningar om vi jobbar tillsammans. Virusforskningen fick en skjuts, men det är också viktigt att vi inte tar denna skjuts för givet. Det gäller att vi håller i detta nu och fortsätter arbetet även mellan pandemier. Vi vet att detta kommer hända igen och virus har ju en tendens att inte bry sig om landsgränser eller timing. I en globaliserad värld där vi lever tätt ihop måste vi vara medvetna om detta. Under coronapandemin talades det mycket om en annan pandemi, infodemin. Vad är den bästa vägen framåt för att minimera desinformation och fake news, tror du? Jag tror att ökad kunskap i hur forskning går till, vad god vetenskap är och styrkan i olika studier skulle vara till hjälp för att få människor att förstå hur rekommendationer, råd och vetenskapligt underlag tas fram. Alltså öka grundkunskaperna. Sedan tror jag också på ett samhälle där medborgarna har tilltro till beslutsfattare, myndigheter och medier, om det finns ett förtroende redan innan en kris tror jag att det är lättare att bemöta och motverka desinformation och fake news. Tror du vi kommer ha ett bättre skydd mot desinformation i framtiden, när nästa pandemi kommer? På vilket sätt? Nej, tyvärr inte. Vi har dels utmaningen med AI-genererat material, som bara kommer att bli än mer övertygande och svårare att genomskåda. Dessutom har vi starka strömningar av polarisering i samhället, som också underblåses av desinformationskampanjer. Jag tror också att covidpandemin med den enorma informationsmängd som spreds, och fortsätter att spridas, också bidragit till ökad misstro mot forskning/myndigheter inom vissa grupper. Vilket ansvar har journalistiken under stora samhällskriser att säkra att livsviktig kunskap når ut? Journalisten har två viktiga principer, den ena är att informera. Det är otroligt viktigt att medier tar den rollen på allvar under stora samhällskriser. Allmänheten vänder sig till medier för att få reda på de senaste uppdateringarna och vad som är bekräftad information. Sedan ska medier inte heller okritiskt upprepa allt, utan där kommer den andra journalistiska principen in – att granska. Men dessa två saker kan göras samtidigt. Under pandemin var den viktigaste informationen oftast öppen och tillgänglig för alla under väldigt lång tid, det är en viktig princip som man bör ha fortsättningsvis. Vid stora kriser och nyhetshändelser söker sig människor till medier för information, då ska alla kunna ta del av den oavsett om de prenumererar eller inte. Vad är bra vetenskapsjournalistik enligt dig, och vad tror du behövs för att säkra en gedigen vetenskapsjournalistik i tider av pandemi? God vetenskapsjournalistik sätter nyheten i sitt sammanhang, utgår från fakta och är tydlig med vad som är baserat på data/fakta och vad som är spekulationer. Den överdriver inte betydelsen av fynd utan att försöka skrämma eller tona ned för effekt, utan låter läsaren/lyssnaren/tittaren göra sin egen bedömning. En duktig vetenskapsjournalist vågar vara självständig och ifrågasätta forskaren, om det forskaren hävdar inte stöds av studierna.

KOMMUNIKATION

SID. 9

Från akut kriskommunikation till beteendeförändring Medier, makt och demokrati har alltid varit i fokus för kommunikationsforskaren Bengt Johansson. Under sin karriär har han studerat allt från kriskommunikation till politisk kommunikation, och sedan 2010 är han professor i journalistik och masskommunikation vid Göteborgs universitet. På senare år har han framför allt fördjupat sig i pandemin och hur den blev en kommunikativ kris. I rapporten “En kommunikativ kris” har du och ditt team undersökt pandemin ur ett kommunikativt perspektiv. På vilket sätt var det en kommunikativ kris? Kommunikationen blev en nyckelaspekt under pandemin, det blev väldigt tydligt. I vårt projekt intervjuade vi ledande personer i kommuner och regioner, och de vittnade om att de blev tvungna att uppgradera sin kommunikation för att nå ut. Pandemin ändrade också vilka kanaler som blev viktiga. Hade någon sagt till mig innan pandemin att alla skulle samlas framför samma presskonferens klockan 14 varje dag, hade jag nog inte trott dem. Traditionella medier fick plötsligt ett uppsving, där människor samlades kring en gemensam informationskälla. Hur gick ni tillväga för att undersöka kommunikationen under pandemin? Vi studerade hur experter, talespersoner och beslutsfattare kommunicerade. Vi analyserade även nyhetsrapporteringen, diskussionerna i sociala medier och hur medborgarna reagerade. Det är ett omfattande projekt som vi fortfarande arbetar med. Eftersom pandemin berörde hela samhället och pågick under lång tid, blev också mängden kommunikation enorm. Vad har förvånat dig mest i projektet? Att pandemin var en så lång kris. Det var inte samma sak att kommunicera under de första månaderna som det var ett år senare. Man kan säga att kommunikationen gick från kriskommunikation till riskkommunikation. I början handlade det om att snabbt nå ut med information – stanna hemma, tvätta händerna. Senare blev det viktigare att få människor att fortsätta med beteendet och inte tappa tålamodet. Att upprätthålla ett säkerhetsbeteende över tid är en mycket svårare uppgift. Är det så att vi glömmer livsviktig information efter ett tag? Ja, det beror på hur lång tid det går mellan olika kriser. När Ukraina-kriget kom direkt efter pandemin såg vi att många kommuner och regioner redan var i ”krisläge” och kunde växla om snabbt. Men ju längre det går till nästa pandemi eller kris, desto svårare blir det att minnas vad som fungerade senast.

KOMMUNIKATION

SID. 10

Alla sitter med viktiga lärdomar från pandemin. Hur ska man hålla dem vid liv? Genom att öva och upprepa. Det handlar om att göra beteenden så självklara att man inte ens reflekterar över dem – som att ta på sig bilbältet. Det är den mest lyckade kriskommunikationen, när vissa beteenden blir sociala normer. Vilken roll spelar tillit i kriskommunikation? Tillit är ett kit som håller ihop samhället i kriser, men det är också en superkraft som man måste vara varsam med. I Sverige litar vi generellt på myndigheterna, vilket gjorde att rekommendationer följdes i hög utsträckning. Men här finns också en risk: en ”rekommendation” betyder på myndighetsspråk att du ska göra det, men många uppfattade det mer som ett råd. Det visar hur viktigt språket är i en kris. Slutligen, vad tar du själv med dig från att ha studerat pandemin ur ett kommunikativt perspektiv? Att kommunikation är helt avgörande i en kris. Jag tycker det är fascinerande att vi alla plötsligt samlades runt lägerelden för att ta del av samma information. Samtidigt påminner pandemin oss om att vi kan förändra beteenden snabbt – om vi förstår varför det behövs och känner tillit till dem som kommunicerar.

Sex nyckelinsikter från rapporten Bland de lärdomar Bengt Johansson särskilt lyfter fram finns följande sex nyckelinsikter: 1.Kommunikatörernas revansch – kommunikatörernas roll erkänns nu som central i krishantering, snarare än marginaliserad. 2.Living in a digital world – den digitala infrastrukturen och tekniska lösningar utgör nya möjligheter, men ställer också krav. 3.Rädslan för medieskugga – balansen mellan att använda egna kanaler och traditionella medier är svår, särskilt när man vill vara säker på genomslag. 4.Samtidighetens dilemma – behovet att nå olika grupper samtidig gör kriskommunikation mer komplex. 5.De osynliga kanalerna – internkommunikation, nätverk och informella kommunikationsvägar i organisationer är ofta underskattade. 6.Döda vinklar och vita fläckar – brister i kunskap om hur olika grupper använder kommunikationskanaler gör att vissa målgrupper “släcks ut” i kommunikationen. (Göteborgs universitet, 2024):

KOMMUNIKATION

SID. 11

SJUKVÅRD: FRONTLINJEN I KRISEN När samhället ställs på sin spets är det sjukvården som står längst fram. Pandemin blottlade både styrkor och sårbarheter. Vad krävs för att vården ska klara av att stå emot nästa kris?

Bakom kulisserna på vaccinjakten – och vägen framåt Apotekaren Richard Bergström från Uppsala, spelade en central roll i Sveriges och Europas kamp mot covid-19. Med omfattande erfarenhet inom läkemedelsindustrin och en karriär som spänner över flera länder och kontinenter, blev han 2020 utsedd av regeringen till Sveriges vaccinsamordnare. Mitt under en av de mest kritiska perioderna i modern tid, tog han sig an utmaningen att säkra vaccin till Sverige. Hösten 2022 lämnade han sitt uppdrag som Nationell Vaccinsamordnare och under våren 2023 släppte han boken “Vaccinjägaren” där han delar med sig om hur arbetet såg ut bakom kulisserna i Sveriges och Europas jakt på vaccin mot covid-19. Idag arbetar han som chef för European Affairs på analysföretaget Iqvia. Redan tidigt i pandemin sa du i media att det skulle gå snabbt att få fram ett vaccin, hur kommer det sig att du vågade vara så optimistisk? Det grundade sig på flera faktorer. Bland annat att vi hade redan en solid forskningsgrund och teknologier som mRNA-vacciner som kunde anpassas snabbt. Den globala samverkan och delningen av data mellan forskare, myndigheter och företag var dessutom unik och hjälpte till att undanröja många hinder. Därtill hjälpte stora ekonomiska investeringar från regeringar och privat sektor till att möjliggöra parallella tester och produktionsskalningar. Slutligen var den starka viljan och drivkraften från alla inblandade att bekämpa pandemin en stor motivationsfaktor. Vad har vi lärt oss om pandemiberedskap från covid-19? En av de viktigaste lärdomarna är vikten av att helgardera och diversifiera satsningarna på olika vaccinteknologier. Istället för att förlita oss på ett enda vaccin säkrade vi under pandemin avtal med flera olika tillverkare såsom Pfizer, Moderna och AstraZeneca. Genom att samarbeta inom EU kunde vi säkerställa en effektiv och rättvis hantering av vaccin. Hur bör vi hantera inköp av vaccin vid framtida pandemier? Jag anser att vi bör fortsätta satsa på en portföljstrategi, där vi investerar och garderar med flera lovande vaccinkandidater tidigt istället för att lägga alla ägg i en korg och enbart satsa på ett. Detta innebär att man måste ta finansiella risker för att säkerställa att vi har tillräckliga mängder av effektiva vacciner, men i kristider är det bättre att ha för mycket vaccin än för lite. Dessutom bör vi prioritera lokal produktion inom Europa för att undvika exportstopp och leveransproblem.

SJUKVÅRD

SID. 13

Utifrån dina lärdomar från pandemin, hur tror du att man bäst hanterar desinformation samt ökar vaccinationsviljan? Jag tror att man måste satsa på riktad kommunikation, särskilt genom de kanaler där desinformation sprids mest, såsom sociala medier. Till exempel genom att samarbeta med lokala influencers och experter för att nå specifika grupper. För att nå ut med information under pandemin deltog jag i flera livesändningar och frågestunder på plattformar som Aftonbladet och Expressen där allmänheten kunde ställa frågor direkt. Att vara transparent och konsekvent i kommunikationen samt att involvera pålitliga röster tror avgörande för att nå ut. Att samarbeta med experter och satsa på kommunikationen är oerhört viktigt och spelar en stor roll för att motverka desinformation och öka vaccinviljan. Hur säkerställer vi en fortsatt snabb utveckling och distribution av nya vacciner? Vi måste bygga vidare på lärdomarna från covid-19-pandemin och ha starka underliggande teknologier och plattformar som är redo att skala upp snabbt vid behov. Detta innebär till exempel att fortsätta att investera i grundforskning. Global samverkan mellan forskare, myndigheter och företag är avgörande för att snabbt dela data och resurser. Dessutom krävs effektiv infrastruktur för distribution och logistik av vaccin, så att dessa snabbt kan nå de länder där de behövs mest. Vilka strukturella förändringar behövs på europeisk nivå för att förbättra sjukvården och pandemiberedskapen? En viktig förändring är att etablera och stärka europeiska myndigheter som kan hantera pandemiberedskap, som den nybildade HERA (Health Emergency Preparedness and Response Authority). Dessutom behöver vi förbättra samarbetet mellan medlemsländerna och säkerställa att det finns klara och effektiva mekanismer för resursdelning och samordning av vaccin vid kriser, vilket vi till exempel gjorde under pandemin då vi skickade doser från Rumänien och Bulgarien där vaccineringsantalet var lägre, till Portugal och Spanien där vaccinviljan var större än väntat. För sjukvården innebär det också att vi behöver mer robusta system för att snabbt kunna öka kapaciteten vid behov och säkerställa att kritiska resurser finns tillgängliga.

Vad gör en vaccinsamordnare? Under coronapandemin tillsatte Folkhälsomyndigheten en nationell vaccinsamordnare, en tillfällig roll för att hantera den exceptionella situationen. Rollen innebar att samordna vaccininköp och distribution, ge strategisk rådgivning och representera Sverige i EU:s gemensamma förhandlingar. Vaccinsamordnaren fungerade som en brygga mellan nationella och internationella nivåer och spelade en avgörande roll i att hantera krisen.

SJUKVÅRD

SID. 14

När varje vårdplats räknas – och hur vi skapar fler I över 30 år har överläkaren Johan Styrud arbetat som kirurg på Danderyds sjukhus. Sedan 2020 är han även ordförande för Stockholms läkarförening, med över 10 300 medlemmar. Känd för sin praktiska skicklighet och sitt engagemang för att förbättra vården, blev Styrud en central person i pandemihanteringen när covid-19 pandemin slog till mot Sverige och sjukvården överväldigades. Hur väl förberedd var vården på covid-19? Efter spanska sjukan sa man att en liknande situation aldrig skulle inträffa igen, men där hade man fel. Fram till 1998 hade sjukhusen stora förråd med läkemedel och skyddsutrustning, men efter det minskade man förråden för att spara pengar. Inför pandemin hade vi förråd som räcker 2–3 dagar framåt, vilket skapade problem, inte minst då mycket tillverkas i Kina som ju inte hade möjlighet att leverera. Vad har vi lärt oss om pandemiberedskap från covid-19? Vi har lärt oss att sjukvården måste vara mer robust och flexibel. Under pandemins tidiga skede sprang alla åt olika håll, och det saknades en samordnad strategi. Vi insåg snabbt att vi hade för få vårdplatser och otillräckliga förråd av skyddsutrustning. Tre av mina kollegor som hade arbetat i främsta linjen dog under 2020, vilket kan ha varit kopplat till brist på skyddsutrustning. Dessutom var det svårt att snabbt få tillräckligt med personal, då många blev sjuka eller lämnade yrket. Region Stockholm hade en mycket försiktigare inställning jämfört med Folkhälsomyndigheten och regeringen, vilket ledde till förvirring om vem som skulle tas in på sjukhus och vilka skydd som behövdes. Det hade behövts en central styrning och krismedvetenhet. Hur kan vi förbättra sjukvårdens beredskap inför framtida pandemier? För att förbättra sjukvårdens beredskap måste vi ha större förråd av nödvändig utrustning och fler vårdplatser. Innan pandemin var förråden dimensionerade för att räcka i 2–3 dygn, vilket under pandemin visade sig vara otillräckligt. Dessutom bör vi ha en bättre organisation på plats som kan reagera snabbt, utan att många icke-medicinska personer ska behöva ge sina åsikter. Till exempel, under pandemin såg vi hur olika sjukhus hade sina egna tillvägagångssätt och hur bristen på central samordning ledde till ineffektivitet.

SJUKVÅRD

SID. 15

Vad kan vi göra för att förbättra vårdpersonalens arbetsmiljö och rusta denna för framtida pandemier? Framförallt så måste vi ha bättre stödstrukturer på plats. Under pandemins första månader var det knappt att vi lyckades hålla näsan över vattenytan. Senare byggde vi upp strukturer för att stödja personalens välmående. Vi måste också lära oss snabbt av hur andra gör saker och vara beredda att prova nya metoder, men såklart alltid hålla oss till vetenskapliga principer. Är vi bättre rustade idag mot framtida pandemier? Vi är bättre rustade mentalt och när det kommer till förråden, men inte i övrigt. Det är tydligt att vi behöver en mer robust vård, större förråd och fler vårdplatser. Ett annat sätt att rusta är att verka för en bättre folkhälsa. Med en bra och stabil grundhälsa kommer vi kunna hantera framtida virushot bättre.

Om sjukvårdens lagerhållning Förr i tiden hade svenska sjukhus större lager av läkemedel och utrustning, men i en omläggning till just-in-time-modellen år 1998 minskade man ned lagervolymerna. Istället började sjukhusen förlita sig på snabba och regelbundna leveranser för att öka effektivitet och minska kostnader. Covid-19-pandemin visade dock att den minskade lagerhållningen skapade brister i beredskapen, då globala leveranskedjor påverkade tillgången till utrustning och läkemedel. Som svar på detta har många regioner börjat bygga upp beredskapslager igen för att stärka krishanteringen och säkerställa att sjukvården har de resurser som krävs vid framtida kriser.

SJUKVÅRD

SID. 16

Vad kostar virus? Virus påverkar samhället på många fler sätt än vi kanske tror. Utöver akuta sjukdomsutbrott kan virus orsaka en rad bestående hälsoproblem – från cancer till astma – och sätter press på vården både ekonomiskt och organisatoriskt. När smittspridningen ökar belastas sjukvården. Sjukhus behöver gå upp i stabslägen på grund av otillräckligt med vårdplatser och sjuk personal, operationer skjuts upp och vårdpersonal belastas hårt. Samtidigt är det svårt att sätta en exakt prislapp på konsekvenserna. Förutom akut ohälsa och följdsjukdomar som drabbar människor så kostar virusinfektioner stora summor dels i form av direkta kostnader som sjukvård och mediciner, dels i form av stora indirekta kostnader i form av vård av barn, sjukskrivningar och produktionsbortfall. Effekten av ett virusutbrott hos människa och djur kan därmed sträcka sig långt bortom det synliga sjukdomsförloppet.

MELLAN ÅR 2000 OCH 2019 BERÄKNAS ÖVER 25,5 MILJONER DÖDSFALL I MÄSSLING HA FÖRHINDRATS GLOBALT TACK VARE VACCINERING.²

26 miljarder Så mycket beräknas förkylningar ha kostat Sverige i direkta och indirekta kostnader år 2011.⁴

KOSTNADER & KONSEKVENSER

Visste du att... Jordbruksverkets totala kostnad för att hantera afrikansk svinpest under 2024 beräknas uppgå till 111 miljoner kronor.³

Kostnader relaterade till virussjukdomar Det saknas idag beräkningar över vad virusorsakade sjukdomar kostar det svenska samhället. För att bilda oss en uppfattning om detta har vi utgått från uppskattningar av den totala samhällskostnaden för vanliga sjukdomar från 2017 – det senaste tillgängliga året med samlad data.

SID. 17

Visste du att... Flera sjukhus årligen måste gå in i stabsläge samt tvingas införa besöksrestriktioner på grund av virus? ¹⁷

42,9 miljarder betalades ut i sjukpenning under 2023 ¹⁹

~389 MILJARDER KRONOR,

KOSTADE ETT ÅR AV PANDEMIN. Enligt regeringens bedömning från februari 2021 beräknades de budgetpåverkande åtgärderna till följd av coronapandemin ha kosta cirka 389 miljarder kronor mellan år 2020-2021. Stöden riktades till företag, hushåll och offentlig sektor. Störst andel är korttidspermitteringarna, vilket bedöms ha belastat budgeten med 52 miljarder kronor. ²⁰

8,6 miljarder var kostnaden för tillfällig föräldrapenning (VAB) under 2023 ¹⁸

BARN BLIR OFTARE FÖRKYLDA ÄN VUXNA. UNDER DE FÖRSTA ÅREN I BARNS LIV ÄR DET VANLIGT ATT DE FÅR TIO TILL FEMTON FÖRKYLNINGAR OM ÅRET. FRÅN TIO ÅRS ÅLDER BRUKAR BARN HA FEM TILL TIO FÖRKYLNINGAR OM ÅRET, LIKSOM VUXNA.²¹

VAD KOSTAR EN PANDEMI? MERS-coronavirus 2015: 100 miljarder Ebola 2013: 520 miljarder Svininfluensan 2009: 450 miljarder Influensavirus H5N1 2006: 400 miljarder SARS-coronavirus 2003: 400 miljarder

KOSTNADER & KONSEKVENSER

UPPSKATTADE ÅRSKOSTNADER FÖR VIRUSORSAKADE UTBROTT OCH PANDEMIER GLOBALT (SEK).²² FOTNOT: UTRÄKNING GJORD ENLIGT 10 SEK = 1 USD

SID. 18

LILLA VIRUSSKOLAN Visste du att det finns fler än 250 kända virusfamiljer? Minst 30 familjer innehåller en eller flera arter och varianter som kan infektera människan. Nya virus upptäckts ständigt och vi känner bara till en mycket liten minoritet av alla de virus som finns i naturen. Dessutom muterar många virus snabbt vilket ytterligare bidrar till en närmast ofattbar artrikedom.

Virusfamiljer som kan orsaka sjukdom hos människor:

VIRUSSKOLA

Ortomyxo

Phenui, Nairo, Hanta och Peribunya

Pneumo & Paramyxo

Parvo

Reo

Adeno

Papilloma

Anello

Astro

Polyoma

Herpes

Borna

Toga

Flavi

Picorna

Arena

Calici

Retro

Rhabdo

Corona

Hepadna

Filo

Hepe

Pox

SID. 19

Snälla och farliga virus, vad är skillnaden? Allt liv på jorden: djur, växter, svampar och till och med bakterier, blir infekterade av virus. Vi människor utsätts för en stor mängd virus under vår livstid. Men faktum är att de flesta av dessa virus inte gör oss sjuka. En del är harmlösa fripassagerare och forskning tyder på att vissa är direkt bra för vår hälsa. Nästan en tiondel av vår arvsmassa kommer från virus, vilket bland annat gav oss en gen som behövs för bildande av moderkakan som bara finns hos däggdjur. Utan dessa virusgener i vår arvsmassa, skulle däggdjur - inklusive människor - inte finnas till. Virus spelar också en viktig roll i ekosystem, bland annat för näringscykler i världshaven. Vi använder dessutom virus i forskning och till att bota olika sjukdomar, där virus används som verktyg för vaccinering eller för att angripa olika sorters cancer eller antibiotikaresistenta bakterier.

Varför har vi så stora problem med virusorsakade sjukdomar? Virus upptäcktes förhållandevis sent, jämfört med andra smittämnen. Virus är också mycket mindre än andra smittämnen vilket innebär att det finns mindre att ”sikta på”, med antivirala läkemedel. Alla virus förökar sig inuti våra celler, vilket gör det utmanande att utveckla läkemedel som är effektiva men samtidigt säkra. Vi är förhållandevis få forskare som forskar om just virus. Sammantaget förklarar detta varför vi saknar antivirala läkemedel och vaccin mot de flesta virus som orsakar sjukdomar hos oss människor.

VIRUSSKOLA

Varför sker pandemier? Människan har drabbats av epidemier och pandemier i tusentals år. De flesta känner till pesten som drabbade Europa under medeltiden. Även spanska sjukan som drabbade hela världen för cirka hundra år sedan, och som var en allvarlig influensa som spreds i efterdyningarna av första världskriget. Det finns dock många flera exempel och faktum är att redan under det peloponnesiska kriget, mellan Aten och Sparta 430–426 före vår tideräkning, skedde den första dokumenterade pandemin. Idag finns det många fler faktorer som ökar riskerna för nya pandemier. Befolkningsutveckling, skövling av regnskog, klimatförändringar och en ofta ohållbar livsmedelsindustri gör oss människor mer utsatta för virus som överförs från djur till människor (s.k. zoonoser). Detta i kombination med vår ökade urbanisering och globaliserade levnadsätt gör att virus kan spridas väldigt fort till hela världen, speciellt om viruset sprids via luft. Vi vet inte när eller vilka zoonotiska virus som kommer att utvecklas till pandemier i framtiden men det är inte frågan om det sker, utan när.

SID. 20

LEDARSKAP: VEM STYR I STORMEN? I ett skarpt läge testas ledarskapet på alla nivåer. Vem tar kommandot när det inte finns tid att tveka – och hur ser ett effektivt krisledarskap egentligen ut?

Att leda genom en kris och fatta beslut med begränsad information Första gången Anders Tegnell hörde talas om covid-19-viruset reagerade han inte starkare än normalt. Larm och rapporter om nyupptäckta virus hör nämligen till vardagsmat om man arbetar vid Folkhälsomyndigheten (FHM), och ofta så försvinner virusen lika snabbt som de dyker upp. Men den här gången blev det annorlunda. Våren 2020 blev Anders Tegnell, dåvarande statsepidemiolog, ett välkänt ansikte för det svenska folket, då han syntes frekvent i TV-rutan och de dagliga presskonferenserna klockan två. Våren 2022 avgick Tegnell från sin post som statsepidemiolog, men stannade kvar vid Folkhälsomyndigheten, där han idag arbetar med fokus på internationella projekt. Berätta om den första tiden då pandemin slog till? Pandemin var på många sätt en speciell och omtumlande tid. Som myndighet (FHM) är vi vana vid att hantera olika utbrott som blir små eller stora mediahändelser, och det hör även till normaliteten att vi inte har all kunskap från början. Istället får vi agera utifrån bästa tillgängliga kunskap. Men vi var inte vana vid så stora volymer som covid-19 innebar, vilket gjorde att vi fick avsätta många personer som kontinuerligt kunde följa forskningen och hitta fram fakta. Fokus låg på att samla in data och kunskapsunderlag, men också på att samverka med andra länder. Något som överraskade mig var villigheten att testa och vidta åtgärder snabbt, även om de var kostsamma, inte bara i Sverige utan i hela världen. Under pandemin syntes du frekvent i tv-rutan varje dag kl.14 för att informera om läget. Vad är viktigt för dig i ditt ledarskap? Jag försöker att vara en ledare som lyssnar och som är öppen inför att förändra beslut, då det ingår när vi arbetar under snabbföränderliga förhållanden. Under åren har jag haft många bra chefer, och jag har försökt plocka upp sådant som jag tycker har fungerat bra för att applicera till mitt eget ledarskap. Vi är alla olika och vi behöver anpassa oss efter de vi jobbar med, därför tror jag att det är viktigt att vara lyhörd för sina medarbetare. Hur arbetar ni för att nå ut med er information i tider av desinformation och fake news? En lärdom är att det måste finnas förtroende för myndigheter och ledare för att invånarna ska vara mottagliga för information. För att etablera sig som en trovärdig kunskapskälla måste man visa på en tillgänglighet, till exempel genom att ställa upp i media, delta i presskonferenser och svara på frågor. Men också genom att anpassa budskap till olika målgrupper, så att man säkrar att de nås fram. Det är ett kontinuerligt arbete att hela tiden utveckla detta och reflektera över vad vi når fram med och vad vi inte når fram med.

LEDARSKAP

SID. 22

Tyvärr kommer det alltid att finnas desinformation och fake news, vilket gör det extra viktigt för oss att kommunicera så att folk vänder sig till oss för trovärdig information. Det finns ingen enkel lösning på problemet, utan det krävs hårt arbete för att etablera sig som en tung och trovärdig kunskapskälla. Vill man komma ut med sitt budskap måste man helt enkelt underbygga sin egen kommunikation med fakta. I många andra länder tog politikerna större plats, men i den svenska strategin hade Folkhälsomyndigheten en mer central roll. Med facit i hand, var det rätt? I Sverige har vi ett system där man delegerat en hel del ansvar till myndighetsnivå, vilket kräver att myndigheter och politiker kan samarbeta och jobba tillsammans. Det är viktigt att förstå att allt är en helhet. I vissa situationer under pandemin kunde olika myndigheter komma med olika besked, och om det är någon gång regeringen ska komma in och tala om vad som gäller så är det då. Men i det stora hela tycker jag att denna ansvarsfördelning fungerar bra. I kristider är det viktigt att hålla sig till det system och de förutsättningar vi har, att göra förändringar under pågående kris kan leda till stora problem. Vad tror du är viktigast för att bygga en bättre beredskap mot framtida viruspandemier? Man måste komma ihåg att nästa pandemi inte kommer att se likadan ut och att vi därför kanske inte kommer kunna ta samma åtgärder som sist. Det vi däremot kan göra är att förbereda ett flexibelt system där vi har planerat för det vi tror oss veta kommer vara detsamma. Till exempel, folk kommer förmodligen att vara sjuka, så hur säkrar vi då att vi kan fortsätta lösa våra viktigaste arbetsuppgifter? Hur vi säkrar en bra lagerhållning och tillgänglighet av läkemedel och utrustning på sjukhusen och hur planerar vi för en god äldrevård? Man måste helt enkelt sätta sig ned och på gräsrotsnivå gå igenom lärdomar från pandemin och planera för hur man bygger upp en bra beredskap inför nästa. Hur gör man det då, planerar en bra beredskap? Vi kommer alltid ha pandemier och tyvärr kan vi inte hitta system för att de inte ska dyka upp. Men vi kan planera för när det händer. Till exempel genom att stärka det internationella arbetet, för när en pandemi inträffar räcker det inte bara med att skydda vår egen ankdamm, utan då måste vi samarbeta över landsgränserna. Det krävs även samverkan. Idag saknar vi forskning som omfattar flera discipliner, men utan det kommer vi aldrig lösa problemen. Systemen är uppbyggda så att det är svårt att få finansiering till forskning över flera discipliner, utan tenderar istället för att gå till forskning som bara omfattar en disciplin eller ett område. Men för att bygga upp en motståndskraft behöver vi satsa på tvärvetenskaplig forskning som kan bli relevant i olika typer av kriser!

Vad gör en stadsepidemiolog? En statsepidemiolog leder arbetet med att övervaka och hantera smittsamma sjukdomar, ger råd till myndigheter och informerar allmänheten. Rollen är central vid pandemier och samordnar smittskydd nationellt och internationellt.

LEDARSKAP

SID. 23

När besluten inte kan vänta – ledarskap i krisens ögonblick Lena Hallengren var Sveriges socialminister mellan 2019 och 2022, med ansvar för sjukvård, äldreomsorg och folkhälsa. Hon blev ett av de mest centrala ansiktena i regeringens hantering av covid-19-pandemin och ledde arbetet i en av de mest prövande perioderna i modern tid. I dag är hon riksdagsledamot och ordförande i socialutskottet. Här delar hon sina erfarenheter av ledarskap i kris, modet att fatta beslut utan full kunskap och lärdomar inför framtiden. Hur var det att vara socialminister mitt under den pågående pandemin? Det var en oerhört intensiv period som påverkade hela mitt liv under flera år. Som socialminister har man en bred portfölj, men under pandemin blev allt fokus riktat mot krisen. Arbetet handlade om att hantera akuta problem, som skyddsutrustning och vaccin, och samtidigt försöka blicka framåt. Det var en tid av stark sammanhållning i början, där hela samhället delade samma oro och frågor. Hur var det att fatta beslut när fakta och kunskap hela tiden förändrades? Man var tvungen att acceptera att vi inte visste allt – och inte heller kunde vänta tills vi gjorde det. Beslut måste fattas på den kunskap som fanns där och då. Det krävdes mod, både av regeringen, myndigheter och professionen. En viktig lärdom är att man i kriser inte kan vänta på perfekta beslutsunderlag. Vilka lärdomar tar du med dig kring lagstiftning och beredskap? Vi införde en särskild pandemilag först efter ett år, men redan innan dess hade regeringen möjlighet att agera genom riksdagen. Sverige valde en annan väg än många andra länder, med fokus på rekommendationer och förståelse snarare än hårda nedstängningar. I efterhand önskar jag att vi hade haft mer skyddsutrustning och testkapacitet på plats, men behoven var enorma och svåra att förutse. Hur kan samarbetet mellan myndigheter förbättras inför framtida kriser? Det är en relevant fråga. Olika myndigheter har olika uppdrag och regelverk, vilket ibland kan skapa förvirring. Samtidigt är det viktigt att beslut blir begripliga och anpassade till olika verksamheter. Framåt behöver vi hitta sätt att stärka samordningen och bygga förtroende mellan myndigheter, men också mellan myndigheter och medborgare.

LEDARSKAP

SID. 24

Vilken roll spelar kommunikation i en kris? Kommunikation är helt avgörande. Synlighet och öppenhet skapar trygghet. Jag tror starkt på vikten av public service och att politiker och myndigheter är fysiskt närvarande och svarar på frågor. Tillit byggs inte i krisen, utan mellan kriser – därför måste förtroendet för myndigheter och politiken vårdas kontinuerligt. Vilka personliga lärdomar tar du med dig? Att våga fatta beslut även när man inte har alla svar. Man kan inte vänta tills man är helt säker, då är det för sent. Mod, samordning och förmågan att förklara varför man gör något är centralt. Det är lärdomar jag bär med mig även framåt. Tror du att Sverige står bättre rustat för nästa pandemi? På vissa sätt, ja. Vården har gjort förändringar och man är snabbare i stabsläge idag. Samtidigt finns en risk att vi glömmer bort de viktigaste insikterna – som att sjukvården och äldreomsorgen behöver mer resurser och långsiktig beredskap. Om vi inte stärker välfärden mellan kriser blir vi sårbara igen.

Vad gör en socialminister? Socialministern leder arbetet med frågor som rör sjukvård, folkhälsa, äldreomsorg och socialtjänst. Det innebär att ansvara för lagstiftning, reformer och samordning inom några av samhällets mest grundläggande välfärdsområden, samt att vara regeringens främsta politiska röst i frågor som rör människors hälsa och trygghet. I kristider, som under pandemin, blir rollen särskilt central – beslut måste fattas snabbt, ofta med begränsad information och i nära samarbete med myndigheter som Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen.

LEDARSKAP

SID. 25

Att agera snabbt, samarbeta brett och våga ompröva Emma Lennartsson är idag regiondirektör i Region Stockholm och leder en organisation med över 47 000 medarbetare. Under pandemin var hon statssekreterare i Finansdepartementet med ansvar för statens budget – en tid då hon fick hantera omfattande krisåtgärder och skapa lösningar i rekordfart. Med erfarenhet av flera stora samhällskriser, från flyktingkrisen till pandemin, har hon också skrivit boken Mitt i krisen tillsammans med Maja Fjaestad. Här delar hon sina reflektioner om ledarskap, lärdomar och vikten av samarbete i kris. Varför ville du skriva en bok om pandemin? Jag har hanterat många kriser i Regeringskansliet – flyktingkrisen, terrordåd, ebola och pandemin. Mycket skrivs om krishantering ur ett akademiskt perspektiv, men få berättar om erfarenheterna från insidan. Jag ville dela mina, både för att bidra till lärande och för att fler ska kunna förbereda sig inför kommande kriser. Vilken beredskap fanns på plats när pandemin bröt ut? På vissa områden var vi väl förberedda, till exempel på det ekonomiska området. Där kunde vi snabbt fatta beslut om extra budgetar och få ut stöd till företag och hushåll. Men på smittskyddssidan saknades lagstiftning och beredskap för en pandemi av den här omfattningen. Vad ser du som de viktigaste ledarskapsprinciperna i en kris? Att våga sätta en tydlig riktning och tidigt definiera prioriteringar. Under pandemin var det exempelvis att rädda liv, stötta livskraftiga företag och stärka tryggheten för människor som blev arbetslösa. Lika viktigt är att agera snabbt hellre än perfekt och att hela tiden vara beredd att ompröva beslut när ny kunskap kommer. Hur viktigt är samarbete i kriser? Avgörande. Ingen kris följer organisationsgränser. Myndigheter, regioner, kommuner och näringsliv måste arbeta framåtlutat tillsammans. Jag brukar tänka på formuleringen i 1809 års regeringsform om att myndigheter ska ”räcka varandra handen” – det fångar kärnan i vad samarbete i kris verkligen betyder.

LEDARSKAP

SID. 26

Du nämner lärande under resans gång – hur kan organisationer förbereda sig för det? Det gäller att bygga strukturer för snabb informationsdelning och omvärldsbevakning. Under pandemin såg vi hur forskare delade preliminära rapporter innan de ens var publicerade. Det var ett föredöme i att våga testa, dela och lära. Den inställningen kan fler sektorer ta efter. Hur tar du med dig dina erfarenheter in i rollen som regiondirektör? Region Stockholm har gjort en grundlig utvärdering av pandemihanteringen och beslutat om en ny pandemiplan. Vi har bland annat säkrat testkapacitet och tillgång till kritiska resurser. För mig handlar det nu om att bygga en robust och jämlik sjukvård – och att skapa strukturer för samarbete med både kommuner, näringsliv och akademi.

Om boken “Mitt i Krisen” När pandemin bröt ut hade både Emma Lennartsson och Maja Fjaestad centrala roller som statssekreterare i Social- och Finansdepartementet. I boken Mitt i krisen delar de med sig av sina erfarenheter från den svenska pandemihanteringen, i allt från att fatta beslut under osäkerhet, leda i pressade lägen och vikten av att samarbeta mellan myndigheter och departement. Genom personliga reflektioner belyser de hur krisarbete på högsta politiska nivå gick till i praktiken, och vilka lärdomar som kan stärka framtidens beredskap.

LEDARSKAP

SID. 27

SAMVERKAN: INGEN KLARAR KRISEN SJÄLV Myndigheter, regioner, kommuner, näringsliv och civilsamhälle – alla behövs. Men i en kris är samverkan svårare än det låter. Hur bygger vi robusta strukturer innan det smäller?

Dialog och gemensamma mål för bättre beredskap Mikaela Valtersson är ordförande i Virus-och pandemifondens Society Advisory Board (Society Advisory Board). Som chef för externa relationer på Kunskapsskolan och en bakgrund som riksdagspolitiker, delar hon med sig av sina insikter om pandemihantering, samverkan mellan olika samhällsaktörer och lärdomar från pandemin. Vad är Pandemifondens Society Advisory Board och vad innebär din roll som ordförande? Society Advisory Board är en grupp med representanter från olika sektorer och företag i samhället. Syftet är att föra en bred dialog om lärdomar från pandemin och förbättra beredskapen inför framtida pandemier. Som ordförande ansvarar jag för att förbereda möten, sätta agendan och se till att mötena hålls effektivt, men det viktigaste är att hålla fokus på vårt syfte att samla och sprida kunskap. Det är givande att få vara med och leda ett sammanhang med så olika perspektiv, men där alla har samma mål om att vi ska ha en bättre beredskap mot pandemier framåt. Hur kan politik, forskning och samhälle samarbeta bättre kring beredskap mot pandemier och andra kriser? Det är viktigt att skapa forum för dialog mellan politik, forskning och samhälle. Att ha regelbundna möten där man kan utbyta tankar och idéer gör att man är bättre förberedd när en kris inträffar. Vad är ert fokus framåt inom Society Advisory Board? Nu när pandemin inte längre är akut ligger vårt främsta fokus på beredskap.Det handlar om att rusta oss bättre inför framtida kriser och fortsätta sprida kunskap och erfarenheter. Vi engagerar oss också i bestående effekter av pandemin, som postcovid. En annan viktig del vi identifierat framåt är att utveckla och förse olika verksamheter och sektorer med konkreta verktyg som kan bli avgörande inför beredskapen mot nästa pandemi. Som beredskapsplaner, nödvändig kunskap och pandemi-övningar. Precis som att organisationer övar på bränder, måste vi öva oss på pandemier, för att skydda våra verksamheter och våra anställda. Vilka likheter såg ni mellan olika branscher under pandemin? Det mest framträdande var behovet av tydlig kommunikation. Alla branscher behövde snabb och specifik information för att kunna anpassa sig till nya riktlinjer och restriktioner. Detta var en gemensam utmaning trots att verksamheterna var olika.

SAMVERKAN

SID. 29

Flera branscher upplevde svårigheter med att följa generella restriktioner som inte tog hänsyn till deras specifika förutsättningar. Såsom de stora idrottsarenorna som enbart fick ta emot 50 personer på läktaren, samtidigt som lika många kunde vistas på Pressbyrån utanför arenan. Eller klassrummen där det var omöjligt att hålla ett till två meters avstånd mellan varje skolbänk då det ju inte gick att göra klassrummen större, och lärarbristen omöjliggjorde att dela upp klasserna. Även om våra verksamheter skiljer sig, kan vi se många likheter i hur pandemin påverkade oss. Hur skulle du beskriva vikten av samverkan mellan olika aktörer i samhället för att stärka pandemiberedskapen? Samverkan är oerhört viktigt. En av de stora bristerna under pandemin var kommunikationen mellan olika nivåer och sektorer i samhället. Genom att skapa nätverk och dela erfarenheter kan vi förbättra hanteringen av framtida kriser. Vi behöver tydlig och specifik kommunikation som är anpassad till varje bransch. Inom Society Advisory Board har vi bland annat fokuserat på att samla och sprida goda exempel från olika branschers pandemihantering, såsom checklistor, som ju även kan appliceras på andra branscher. Vi vill skapa verktyg som kan användas för att förbättra beredskapen i olika sektorer. Efter att ha fått inblick i flera olika branschers pandemihantering och beredskapsarbete, vad tror du är det bästa sättet att hantera en kris på? Oavsett om det gäller en stor global kris eller en liten kris i en arbetsgrupp, tror jag att tydlig och transparent kommunikation är avgörande. Man måste förklara varför förändringar behövs och överkommunicera för att nå ut till alla. Folkhälsomyndighetens dagliga presskonferenser under pandemin är ett bra exempel. Även om de inte alltid hade ny information, så skapade det en trygghet med regelbunden uppdatering. Att vara öppen, tydlig och förklara sina beslut är kritiskt för att skapa trygghet och förståelse i en organisation. Vilka lärdomar från pandemin har ni dragit inom Society Advisory Board? De viktigaste lärdomarna handlar om samordning och information. Det behövs tydliga och branschspecifika riktlinjer och en bättre förståelse för olika sektorers specifika behov och förutsättningar. Samarbete och kommunikation är nyckeln till att hantera framtida kriser mer effektivt. Alla våra 59 lärdomar finns samlade i en rapport på Pandemifondens hemsida. Hur påverkades ditt eget arbete av pandemin? För mig innebar pandemin en övergång till 100 procent hemarbete, vilket var en stor förändring. Det positiva var att jag upplevde en ökad effektivitet eftersom jag kunde fokusera mer på att producera material och mindre på att resa mellan möten, men jag saknade den sociala interaktionen med kollegor. Med pandemin i backspegeln har jag insett vikten av att ha en balans mellan fokuserad tid för arbete och social tid för interaktion med kollegor. Det är också viktigt att vara restriktiv med att boka fysiska möten och istället utnyttja digitala möten när det är möjligt. Effektiv kommunikation är avgörande i alla lägen.

SAMVERKAN

SID. 30

Handeln som behövs för att hålla Sverige rullande Under pandemin blev dagligvaruhandeln en av samhällets mest centrala funktioner – en plats där människor inte bara handlade mat, utan också fick en av få sociala kontakter i vardagen. Ulrika Dahlin, idag beredskapsansvarig för Svensk Dagligvaruhandel, berättar om hur branschen ställde om över en natt, vilka lärdomar som drogs och varför beredskapsarbetet nu är en långsiktig och central del av verksamheten. Kan du börja med att berätta lite om din bakgrund och din roll idag? Jag arbetar idag som beredskapsansvarig för Svensk Dagligvaruhandel. Min bana började redan 2016 när jag arbetade som risk- och säkerhetschef på ICA. Då väcktes frågan om hur vår bransch skulle arbeta med beredskap, men det var inte något prioriterat område. Jag hade tidigare jobbat med livsmedelssäkerhet, miljö och riskfrågor – och beredskap blev sedan en naturlig förlängning. Hur påverkades dagligvaruhandeln när pandemin slog till? För oss började det på sportlovet 2020 när frågor om resor och smittspridning plötsligt blev akuta. Vi aktiverade krisledningen, och det var starten på ett två år långt krisarbete. Till skillnad från tidigare kriser – som terrordådet på Drottninggatan eller olyckor – så var detta en utdragen och långvarig kris. Vi fick snabbt växla upp och skapa strukturer för återhämtning, mandatfördelning och tolkning av myndigheternas besked. Vilka var de största utmaningarna i början? Den stora utmaningen var att myndigheternas information ofta var otydlig. Vi satt, precis som hela svenska folket, och följde Folkhälsomyndighetens presskonferenser. Sedan ringde handlarna direkt: “Vad betyder det här för oss?” Vi tvingades tolka och omsätta råden i praktiken på ett sätt som skapade trygghet för både kunder och personal. Hur organiserade ni er som bransch? Vi tog kontakt med vår branschorganisation och samlade aktörerna kring gemensamma riktlinjer. Konkurrensen fick läggas åt sidan – här handlade det om trygghet och funktion. Det gick väldigt snabbt, och vi kunde bland annat ta fram gemensamma bilagor för hygien och skyddsåtgärder i butikerna.

SAMVERKAN

SID. 31

Vilka praktiska lösningar blev viktiga? Ett exempel var samarbetet med Röda Korset, som kunde hjälpa till med hemleveranser till kunder. Vi införde också särskilda öppettider för riskgrupper. Dessutom anställde vi människor från branscher som stod stilla, som hotell och restaurang, och kunde snabbt skola om dem till butiks- eller lagerarbete. Vad lärde ni er av pandemin? Den största lärdomen är att vi måste bygga strukturer som inte är personberoende. När en kris pågår i flera år måste kunskap kunna föras vidare. En annan lärdom är vikten av flexibilitet och snabba beslut – ibland måste man fatta ett beslut på bristfälligt underlag, för att nästa dag justera det när man vet mer. Hur ser beredskapsarbetet ut idag? Idag arbetar vi långsiktigt med två huvudsakliga spår: dels medverkan i utredningar och dialog med politiken, dels internt arbete för att höja robustheten i butikerna. Det kan handla om allt från elberoende till betalningssystem och kontinuitetsplaner. Vi vill att ordinarie struktur ska kunna fungera så länge som möjligt, även i en kris. Vad oroar dig mest inför framtiden? Att vi tror oss ha svaret. Nästa kris kommer inte att se ut som den förra, och då riskerar vi att falla i samma fälla igen. Min förhoppning är att vi kan vara snabbare och våga fatta beslut, även om vi senare måste ändra dem. Vad önskar du från politiken och myndigheter framåt? Att dialogen fortsätter. Under pandemin blev vi till slut erkända som samhällsviktig verksamhet, och vi fick etablerade kontaktvägar med regeringskansliet. Det är viktigt att vi inte tappar det, utan fortsätter bygga samverkan – utan rädsla för att prata med näringslivet. Vi har olika kompetenser, men tillsammans blir vi starkare.

Om Svensk Dagligvaruhandel Svensk Dagligvaruhandel är branschorganisationen för livsmedelskedjor som ICA, Coop, Axfood och Lidl. Under pandemin blev organisationen en central länk mellan handeln, myndigheter och politiken för att säkra tillgången till mat och varor. Idag är beredskap en naturlig del av arbetet – med fokus på robusta leveranskedjor, betalningssystem och samverkan i kris.

SAMVERKAN

SID. 32

När ansvaret blev otydligt – behovet av tydligare samordning i kris Politikern Lina Nordquist är riksdagsledamot för Liberalerna och har huvudansvar för sjukvård och läkemedelsfrågor i socialutskottet. Med sin bakgrund som apotekare besitter hon kunskap och förståelse för hälso- och sjukvårdsfrågor, varför hon under pandemin arbetade aktivt för att förbättra Sveriges kris- och pandemihantering. Hur upplevde du situationen i riksdagen när pandemin kom? Jag var huvudansvarig för sjukvård och läkemedelsfrågor i socialutskottet för Liberalernas räkning. När pandemin slog till upplevde jag att hotet viftades bort, både av myndigheter och politiker. Jag ställde en skriftlig fråga till dåvarande socialminister Lena Hallengren om hur Sverige skulle hantera pandemin både hälsomässigt och ekonomiskt. Svaret var att det var regionernas ansvar, vilket jag fann otillräckligt. Det var tydligt att vi inte hade beredskap för det oväntade och det bekymrade mig djupt. Hur upplevde du att beredskapen såg ut inom politiken när pandemin slog till? Inom Liberalerna diskuterade vi mycket om pandemin och dess risker, och jag tror att andra partier också gjorde det. Men det fanns ingen tydlig beredskap och risken för ett scenario som Covid-19, innan det inträffade, bedömdes som liten. Det fanns en pandemiplan som baserades på influensascenarier, men inte som var anpassad för något som Covid-19. Jag brukar jämföra behovet av pandemiberedskap med krigsberedskap där vi har lagar som är redo att appliceras vid kris, även om vi hoppas att de aldrig behövs. Den typen av beredskap saknades helt för pandemier. Hur utvecklades beredskapsarbetet under pandemins gång? Med tiden blev beredskapsarbetet bättre, men det agerades hela tiden för sent. Lagstiftningen som nu kom till efter ett år borde och kunde ha förberetts innan pandemin ens var ett faktum. Samhället försökte springa ikapp viruset, vilket är svårt när viruset redan låg långt före. Framåt behöver vi förbereda lagstiftning och beredskap för att snabbt kunna hantera sådana här situationer. Hur fungerade samarbetet och ansvarsfördelningen mellan olika myndigheter, regioner och organisationer under pandemin? Samarbetet fungerade bra så långt det gick, men en avgörande faktor är att tidigt peka ut vilken myndighet som är ansvarig för samordningen. Detta har vi sett i andra kriser också, att utan en tydlig ansvarig blir samordningen lidande. För att förbättra samverkan måste vi på förhand eller mycket tidigt identifiera ansvariga myndigheter och deras roller.

SAMVERKAN

SID. 33

Vilka förändringar behövs för att skapa en mer likvärdig sjukvård över hela landet, även i kris- och beredskapssituationer? Till att börja med tycker jag inte att det stämmer att det är regionerna som bestämmer. Varenda socialminister de senaste 25 åren har styrt svensk sjukvård med olika förordningar, lagar och riktade statsbidrag. Pengar är ett mäktigt styrmedel, så man kan inte först styra sjukvården hela tiden och sedan, när det blir kris, säga att man inte har något ansvar. Jag tycker att vi behöver en mycket tydligare nationell styrning av sådant som inte är beroende av region – alltså hur kroppen fungerar och vilken vård man behöver när man blir sjuk. De sakerna ska inte skilja sig åt mellan Kalix och Tranås. Däremot kan själva upplägget på vården se olika ut – om man till exempel har en vårdbuss, digital vård eller hembesök – eftersom förutsättningarna ser olika ut runt om i landet. Vad är dina viktigaste lärdomar från pandemin och vad behöver vi göra bättre inför hanteringen av nästa kris? Min viktigaste lärdom är att jag trodde att vi hade mycket mer beredskap än vi faktiskt hade. Vi måste bli bättre på att förvänta oss det oväntade och förbereda oss för så mycket som möjligt, även sådant vi inte tror kommer att hända. Det måste finnas planer för hur vi hanterar olika scenarion, som vi snabbt kan anpassa vid kris. Jag blev riktigt förvånad över att ingen hade kunnat förutse att det kunde komma andra pandemier än influensa, vilket är en tydlig indikation på vår bristande förberedelse. Vi måste också se till att våra lagar är utformade för de specifika kriser vi kan förvänta oss.

SAMVERKAN

SID. 34

KUNSKAP & FORSKNING: VETENSKAP I REALTID Under pandemin ställdes forskningen inför en ny verklighet – där kunskap behövde tas fram och omsättas snabbare än någonsin. Vad innebär det för hur vi bygger upp forskningens roll i framtida kriser?

Virusforskning – vårt starkaste vapen mot nästa pandemi Kristina Broliden är en ledande forskare inom infektionsimmunologi med fokus på hur kroppen bekämpar virala infektioner. Hon har lång erfarenhet av att studera HIV och andra virus, och hennes arbete har bidragit till vår förståelse för immunsystemets respons på dessa hot. I denna intervju delar hon sina tankar om pandemiberedskap och behovet av virusforskning. Vilken kunskap och vilka verktyg saknade samhället när coronaviruset började spridas? Till en början saknades det mesta i fråga om samhällsberedskap, särskilt vettiga och anpassade regler för olika smittscenarios inom vård, skolgång, transporter och allmänna ytor. Vi hade inte tillräcklig testberedskap, vilket försvårade tidig identifiering och isolering av smittade individer. Dessutom var bristen på skyddsutrustning, särskilt för vårdpersonal, en allvarlig brist. Med pandemin i backspegeln, vilken är den viktigaste lärdomen du tar med dig? Den viktigaste lärdomen är behovet av mer förebyggande virusforskning och att samhället på alla fronter måste vara bättre förberett innan nästa smitta bryter ut. Hur stor är risken för nya viruspandemier och vad är de största utmaningarna och orosmomenten inom virusforskningen framåt? Risken för nya viruspandemier är hög; det är inte en fråga om utan när det kommer att inträffa. Även om det är svårt att helt förhindra framtida pandemier, kan vi med hjälp av forskning åtminstone stoppa dem mycket tidigare än vad vi hittills har lyckats med. Min största oro är att vi saknar effektiva läkemedel mot de farligaste virustyperna och att dessa kan spridas ohämmat med hög luftburen smittsamhet. För att möta dessa utmaningar behöver vi säkra tillräckliga forskningsanslag och bygga upp en kritisk massa av brett kompetenta virusforskare. Hur långt har forskningen kommit inom virusforskning och vad saknas/behövs framåt? Vi vet mycket om virusstrukturer och immunsvar mot virus, men vi behöver komma mycket längre innan vi har bättre diagnostik, läkemedel och vaccin mot virusinfektioner. Det behövs en mycket bredare forskning både på grundnivå och tillämpad nivå, och vi måste täcka in kunskap om många fler virus samt ta hänsyn till den som är smittad – är det en ung, gammal, immunfrisk eller immunsupprimerad individ? Det behövs olika skydd och vård för olika individer.

KUNSKAP & FORSKNING

SID. 36

Varför är antiviraler viktiga och vad kan de göra för skillnad? Antiviraler har räddat miljontals liv inom HIV-vården och deras livsavgörande betydelse gäller även för flera andra virussjukdomar. Nya spännande antiviraler är nu på försöksstadiet, som exempelvis griffithsin, ett protein som kan binda till sockermolekyler på olika virus och stoppa deras spridning. Griffithsin har visat sig kunna påverka herpesvirus, HIV, hepatit C och till och med svampinfektionen candida. Även bredspektrum antiviraler är viktiga eftersom de kan verka mot flera olika typer av virus, vilket gör dem mycket användbara vid behandling av olika infektioner. Hur kan vi förbättra samhällets kunskap om virus och säkerställa att vi är bättre rustade inför framtida pandemier? För att förbättra samhällets kunskap om virus behövs det resurser för att forskare ska kunna nå ut med sin kunskap. En lösning kan vara att skapa en grupp forskare som avsätter tid för att informera allmänheten, där ansvaret roterar mellan olika personer. Genom detta engagemang skulle vi forskare kunna skapa möten med berörda parter, vilket hade varit en bra start i arbetet med att skapa samverkan och rusta inför framtida pandemier. Många forskare skulle nog tycka att detta både är roligt och givande, men i dagsläget är det svårt att hinna med. Vad önskar du att politiker förstod om virushot och virusforskning? Vikten av att ta lärdom av den just genomgångna pandemin och att virusforskning är avgörande för att skydda samhället mot framtida hot. Under pandemin var det en handfull virusexperter som tog ansvar för landets kunskapsbehov och många forskare som ställde om sin vanliga forskning för att möta de nya behoven. Det är viktigt att politiker inser att detta kommer att hända igen och att vi behöver en stark och välfinansierad forskningsinfrastruktur för att vara förberedda. Vad tror du behövs för att människor inte ska glömma bort pandemiberedskap och det virushot vi faktiskt står inför? Tyvärr så tror jag att mycket av det vi byggde upp under covid-19-pandemin kommer vara glömt tills vi står inför en ny pandemi. Människor tenderar att fokusera på omedelbara hot, och just nu finns andra frågor som tar uppmärksamheten. För att hålla pandemiberedskapen levande i allmänhetens medvetande krävs kontinuerlig upplysning och engagemang från forskare, media och beslutsfattare.

Om HIV Med över 38 miljoner drabbade globalt anses hiv vara en pågående pandemi. Hiv, eller humant immunbristvirus, är ett retrovirus som attackerar kroppens immunsystem och främst sprids via oskyddade samlag. Utan behandling är det en kronisk infektion som gradvis bryter ner immunförsvaret och kan utvecklas till den dödliga sjukdomen aids. Men tack vare banbrytande forskningsframsteg finns det idag effektiva bromsmediciner som inte bara gör det möjligt för personer med hiv att leva långa och friska liv, utan också förhindrar att viruset överförs till andra.

KUNSKAP & FORSKNING

SID. 37

Från förberedelser och forskning till beredskap mot nästa pandemi Magnus Evander, professor vid Umeå universitet, har gjort banbrytande insatser inom virologi. Han var en av de första att använda PCR-metoden för att påvisa HPV och identifierade specifika HPV-typer kopplade till livmoderhalscancer. Evander har sedan fokuserat på zoonotiska virus, som sorkfeber och Sindbisvirus, samt utfört omfattande studier på Rift Valley-febervirus i Östafrika. Hans forskning har lett till bättre förebyggande åtgärder mot sjukdomsutbrott och utveckling av bredspektrum-antiviraler i samarbete med läkemedelsbolag. Hur snabbt förstod du digniteten av covid-19-pandemin? När rapporterna om spridningen i Kina kom så förstod man att det var något stort på gång. Det fanns fortfarande en möjlighet att det i huvudsak skulle begränsas till Kina, men när det kom rapporter om fall i andra delar av världen och framförallt i Italien så var det helt klart att det var en pandemi. Hur stor är risken för nya viruspandemier i dagens samhälle? Vi vet att det kommer fler pandemier, frågan är bara när. Men för att ge lite förståelse så var det 10 år mellan svininfluensan (2009) och covid (2019). Innan det var det HIV (upptäckt på 1980-talet) och Hongkong-influensan (1968). Vi lever i en värld där människopopulationen är större än någonsin, och vi har täta kontakter med djur och insekter som kan överföra smittor. Djurhållning i stora, täta grupper ökar också risken för virusöverföring. Således är det inte en fråga om ifall, utan när nästa pandemi kommer att inträffa. Varför är virusforskning viktigt? Virusforskning är avgörande för att förstå hur virus fungerar och för att utveckla motmedel som antiviraler och vacciner. Genom att ha djup kunskap om virus, kan vi snabbare och effektivare reagera på nya utbrott. Eftersom vi inte kan förutse vilket virus som kommer att orsaka nästa pandemi, är det viktigt att bedriva forskning om ett brett spektrum av virus. Denna kunskap är grunden för att skapa strategier och verktyg för att bekämpa framtida pandemier, vilket i slutändan räddar liv och minskar ekonomiska och sociala skador. Vi behöver även grundforskning, då det är basen för all tillämpad forskning. Framåt måste vi fokusera på att bättre förstå de grundläggande mekanismerna för hur virus orsakar sjukdom. För vissa virus är det välkänt, men för andra är det mycket kvar att förstå. Virus har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Min oro framöver rör snarare hur samhället är förberett på framtida virusinfektioner.

KUNSKAP & FORSKNING

SID. 38

Varför är det viktigt med antiviraler och vad kan de göra för skillnad? Antiviraler är en medicin som är riktad mot virus och hjälper när man har en virusinfektion. Ett exempel är antiviraler mot HIV, där det nu finns antiviraler som blockerar virus så bra så att de som är HIV-smittade numera inte blir AIDS-sjuka samt inte heller smittar. Ett annat exempel är de relativt nya antiviralerna mot Hepatit C, som botar virusinfektionen och därmed förhindrar hepatitsjukdom och levercancer. För att förbereda sig bättre mot framtida pandemier är det viktigt med bredspektrum-antiviraler, det vill säga antiviraler som inte bara verkar mot ett virus, utan flera. Då är chansen stor att det även skulle ha effekt mot ett nytt pandemivirus. Kan vi förebygga, lindra eller helt hindra framtida viruspandemier med hjälp av forskning? Vi kan förebygga och lindra, till exempel genom att begränsa djurmarknader för att minska risken för zoonotiska virusöverföringar. Även effektiva rapportsystem, transparens och snabb utveckling av antiviraler och vacciner kan lindra effekterna av en pandemi. Att helt hindra en pandemi däremot är utmanande, men vi kan begränsa dess spridning så att den inte blir global. Förberedelser och kontinuerliga investeringar i forskning är avgörande för att begränsa omfattningen av framtida pandemier. Vad är virusforskningens största utmaning framåt? En av de största utmaningarna inom virusforskning är att bättre förstå de grundläggande mekanismerna hur virus orsakar sjukdom. För vissa virus, som SARS-CoV-2 och HIV, har mycket forskning gjorts, men vi har fortfarande inte fullständig förståelse. Det är också viktigt att förstå vad som orsakar sjukdomen – om det är viruset självt eller kroppens svar på infektionen. Dessa insikter är nödvändiga för att utveckla effektiva antiviraler. Dessutom behövs kontinuerlig finansiering och bra utbildning inom virologi för att säkerställa en stark bas av forskare som kan ta sig an dessa utmaningar. Även om virusforskningen kommit långt, så finns det fortfarande mycket kvar att göra. SARSCoV-2 och HIV är förmodligen två av virussjukdomarna som det forskats mest kring, men trots det förstår vi ännu inte SARS-CoV-2 fullt ut, vi saknar vaccin mot HIV och det är bara två av många, många virus. Vad önskar du att politiker förstod om virus? Vad önskar du från politiska ledare och andra makthavare när det kommer till virusforskning? Politiker brukar förstå ekonomi, så det är viktigt att påminna politiker om att virusinfektioner bland människor orsakar sjukskrivningar, vab, allvarlig sjukdom, i vissa fall död – allt som tär på samhällsekonomin. Dessutom finns det virusinfektioner hos djur, som t.ex. fågelinfluensa, som orsakar stora ekonomiska förluster. Det finns också fiskvirus och växtvirus som kan orsaka sjukdom i fiskodlingar och växter vi odlar för mat. För att förebygga och mildra dessa infektioner krävs forskning på olika nivåer – grundforskning, tillämpad forskning.

KUNSKAP & FORSKNING

SID. 39

All forskning i Sverige är finansierad av externa medel, det vill säga att vi virusforskare själva måste söka pengar för att finansiera våra forskningsprojekt, köpa in rätt material och anställa. Efter avslutat projekt måste man söka nya pengar. Kontentan är alltså att det behövs mer pengar till virusforskningen, antingen från staten eller från privata källor. Ni virologer jobbar ju med virus på daglig basis, men för gemene man är virus inte top-ofmind längre. Vad tror du behövs för att människor inte ska glömma bort pandemiberedskap och det virushot vi faktiskt står inför? Jag tror att människor vet om att virus är ett hot. I Sverige har vi en mycket bra vaccinationstäckning mot olika virus, alltså finns en förståelse för virushot. Men vi kan inte varje vecka ropa ”hot”. Det måste finnas en kontinuerlig informationsspridning om vad virus är och vilka sjukdomar de sprider, men inte överdriva. Myndigheter bör förbereda sig på en pandemi, och ”vanliga” människor bör ha kunskap, men inte gå omkring och vara rädda. Det ska vara normalt att stödja virusforskning, det ska vara normalt att tala om virus, då är alla mer förberedda när det är dags att ropa ”hot”.

Om Rift Valley Virus Det mest kända av Phlebovirus är Rift Valley febervirus som upptäcktes 1931 i Rift Valley i Kenya. Det sprids via mygg och orsakar stora utbrott i Afrika, Saudiarabien och Jemen. Dessa virusutbrott orsakar inte enbart sjukdom i människor, utan också i  boskap, vilket medför stora ekonomiska problem för det land som utbrottet inträffar i. Det leder bl.a. till att boskap dör och nödslaktas och inte kan användas som livsmedel, vilket kan medföra stora ekonomiska förluster och svält. Myggen som kan överföra detta virus finns också i andra världsdelar vilket innebär att risken för att smittan sprids till andra delar av världen, som Zika virus gjorde år 2016, är hög. Bandavirus upptäcktes i Nordamerika 2009 och Kina 2010 och sprids via fästingar. Det har nu också upptäckts i andra delar av Sydostasien.

KUNSKAP & FORSKNING

SID. 40

FRAMTID: FRÅN REAKTIVT TILL PROAKTIVT Framtidens kriser kommer inte enbart se ut som de vi redan upplevt. Hur skapar vi en beredskap som inte bara möter det förväntade, utan även klarar det vi ännu inte kan föreställa oss?

Disease X – nästa pandemi kan redan vara på väg Ali Mirazimi blev ett bekant ansikte i media i samband med covid-19-pandemin, då han med sin omfattande akademiska bakgrund har bidragit betydligt till förståelsen av virussjukdomar och utvecklingen av vaccin. Han är en en framstående virolog och professor, känd för sitt arbete inom infektionssjukdomar och virologi. Till vardags sitter Ali på tre olika uppdrag, då han förutom den forskning han bedriver vid Karolinska Institutet i Stockholm, även arbetar som expert och sakkunnig inom virus som orsakar blödarsjuka hos Folkhälsomyndigheten. Dessutom är han sektionschef på Statens Veterinärmedicinska anstalt med fokus på zoonotiska virus (virus som smittar från djur till människa). I intervjun nedan svarar Ali i egenskap av virusforskare vid Karolinska Institutet. Vilket skydd saknades när Covid-19 slog till? När covid-19 slog till saknades det skydd ur flera aspekter. Först och främst saknades kunskap om viruset, vilket försvårade utvecklingen av specifika verktyg och strategier. Även om diagnostik för att identifiera smittade kom snabbt, fanns inga mediciner eller vacciner tillgängliga vid pandemins början. Det saknades också resurser och struktur för omfattande testning, vilket bidrog till snabb spridning och överbelastade sjukvårdssystem. Samhället även saknade bra och nödvändig beredskap inom vården och äldreomsorgen för att kunna hantera ett sådan händelse. Hur stor är risken för nya viruspandemier och vad kan vi göra för att förbereda oss? Risken för nya viruspandemier är stor, särskilt med tanke på att vi haft flera utbrott de senaste 20 åren, som SARS, MERS, Ebola, och Zika. Antalet virusutbrott blir bara fler och fler samt tätare och tätare. Det är inget snack om att det kommer fler viruspandemier. Världshälsoorganisationen (WHO) undersöker med täta intervall vilka risker det finns för att olika virus ska ändra sig och sprida sig i världen. Utifrån detta utvärderas vad vi vet om de olika virusen och vilka verktyg vi har. Man rangordnar även vilka virus som potentiellt skulle kunna orsaka stor effekt, och riktar forskning kring dessa områden. På så sätt kan vi få bra indikationer på var forskningen bör fokuseras samt vilka virushot som står runt hörnet. För att förbereda oss måste vi stärka vår diagnostika kapacitet, utveckla bredspektrumantiviraler och förstärka vår kapacitet att ta fram vacciner, samt bygga robusta hälsosystem. Det handlar också om att ha ett nära samarbete mellan olika aktörer och att inte glömma bort de lärdomar vi fått från tidigare pandemier.

FRAMTID

SID. 42

Många forskare talar om “Disease X”, vad innebär det? Disease X representerar en hypotetisk sjukdom som kan orsaka nästa stora pandemi. Det kan vara ett virus vi inte tidigare sett eller en känd virusfamilj som ändrar sitt beteende och blir mer smittsam eller farlig. Om det är ett virus som ändrar sitt beteende kommer vi sannolikt ha snabbare möjligheter att få fram vaccin, men om det orsakas av ett helt okänt virus är det svårare. Dessutom kan det nästa gång ha en helt annan utgång. Covid-19, till exempel, slog hårt mot de äldre, men nästa pandemi kanske slår mot barn och unga istället. Hur bör vi rusta mot Disease X? När det rör forskningen, så saknas en hel del kunskap som måste byggas upp. Vi behöver tillsätta mer resurser och bättre verktyg, samt fokusera på både riktad forskning, som till exempel kollar på vilka virussjukdomar som kan orsaka nästa pandemi, men även fri forskning där forskarna får fokusera på det dem kan bäst. mRNA är exempel på en frukt av fri forskning. Den utgjorde grunden till mRNA-vaccin (vilket flera covidvaccin bestod av). Vi måste även lära från covid-19-pandemin genom att se över vad som saknades förra gången. Vi behöver utvärdera rapporter, analysera vad som fungerade och vad som inte fungerade, för att sedan bygga på den strukturen och skapa en bättre beredskap inför nästa pandemi. Att rusta inför Disease X är avgörande eftersom vi inte vet exakt vad vi står inför. Vi behöver ha breda verktyg och strategier på plats som kan hjälpa oss att hantera oväntad situation. Vi vet inte om Disease X inträffar imorgon, om tre månader eller om tio år. Helt enkelt vet vi inte när det händer, men vi vet att vi inte har någon tid att spilla. Vilka sjukdomar tror du kan bli nästa pandemi? Influensavirus är en trolig kandidat för nästa pandemi på grund av dess förmåga att förändras och sprida sig mellan djur och människor. Andra potentiella hot inkluderar nya coronavirus eller zoonotiska virus som kan ändra sitt beteende och bli mer smittsamma eller farliga. Att ha beredskap för flera typer av virus är därför avgörande för att effektivt kunna hantera nästa pandemi. Vad är din största oro framöver när det kommer till virussjukdomar och pandemier? Min största oro är att vi drabbas av ett virus som är mycket dödligare än covid-19 och som sprider sig lika snabbt. Covid-19 var ett förhållandevis ofarligt virus med låg dödlighet, men nästa gång kanske det är ett virus med högre dödlighet som sprider sig. Ett virus med hög dödlighet och snabb spridning skulle vara förödande. Därför är det avgörande att vi fortsätter att utveckla effektiva motmedel och har robusta system på plats för att snabbt kunna hantera sådana hot.

FRAMTID

SID. 43

Samtidigt ser jag hoppfullt på framtiden då den gångna pandemin bevisade hur snabbt det faktiskt var möjligt att ta fram ett vaccin. 10 månader är nästan Mission Impossible. Vi får mer och mer verktyg samtidigt som vi har visat att vi kan samarbeta och att det finns kunskap. Det som behövs nu är att vi delar kunskapen med varandra samt att vi får mer resurser till forskningen. Vi har sett att det lönar sig. Den fortsatta utvecklingen av bredspektrumantiviraler och förbättrad diagnostik kommer också att vara avgörande för att hantera nya virushot. Detta ger oss en stark grund att stå på för att möta framtida pandemier. Hur påverkar klimatförändringar och globalt resande spridningen av virus? Klimatförändringar påverkar spridningen av virus genom att förändra de miljöer där virusbärande insekter och djur trivs. Varmare temperaturer kan leda till att vektorer som myggor och fästingar sprider sig till nya områden och bär med sig virus. Globalt resande gör det möjligt för människor att snabbt förflytta sig över kontinenter och potentiellt sprida virus innan de ens visar symtom, vilket ökar risken för global spridning. Vad bör vi göra för att förebygga och lindra effekterna av framtida pandemier? För att förebygga och lindra effekterna av framtida pandemier måste vi bygga på de strukturer och lärdomar vi fått från tidigare pandemier. Detta inkluderar att förbättra äldreomsorgen, stärka internationellt samarbete och investera i forskning och utveckling av vacciner och antiviraler. Det är också viktigt att ha robusta system för diagnostik och tidig varning, så att vi kan reagera snabbt när ett nytt hot uppstår.

FRAMTID

SID. 44

Från kris till kapacitet – framtidens pandemiberedskap Pandemin förändrade inte bara världen – den förändrade också hur vi tänker kring beredskap. För Magnus Gisslén, fd. statsepidemiolog med decennier av erfarenhet som infektionsläkare och forskare, handlar framtidens arbete nu om att omsätta lärdomarna i konkreta strukturer som gör oss bättre rustade nästa gång. Vilka lärdomar har du med dig från covid-19-pandemin? Den viktigaste lärdomen är vikten av att vara förberedd på det oväntade. Vi måste ha en flexibel och anpassningsbar strategi som kan hantera olika typer av smittämnen. Kommunikation och samordning är också avgörande; att kunna informera och samarbeta med olika aktörer inom vården och med allmänheten. Vi behöver också fortsätta att investera i forskning och utveckling för att förstå nya virus och utveckla effektiva behandlingar och vacciner. Vilka åtgärder anser du är nödvändiga för att förbättra Sveriges beredskap inför framtida pandemier ? Vi är bättre förberedda inom vissa områden jämfört med tiden före covid-19, men mycket arbete återstår. Inom andra områden har beredskapen till och med försämrats. Ett exempel är bristen på tillräcklig smittskyddskompetens i beslutande ställning inom relevanta myndigheter och organisationer. Jag är inte heller övertygad om att situationen på äldreboenden och inom hemtjänsten, är mycket bättre nu än före pandemin, åtminstone inte överallt. Vi behöver också förbättra vår provtagning och laboratoriekapacitet ytterligare, säkerställa tillgång till antiviraler och vaccin samt säkra tekniska lösningar på plats som fungerar i krissituationer. Vi måste tänka igenom olika scenarier och vara förberedda på olika typer av smittämnen, samt ha en nationell strategi som är flexibel nog att kunna anpassas efter olika situationer. Investeringar i forskning och utveckling är avgörande, liksom att säkerställa robusta och flexibla strukturer och nätverk. Det är också viktigt att vi har en stark och pålitlig kommunikation med allmänheten och olika aktörer inom vården. Vilka ser du som de största utmaningarna när det gäller pandemiberedskapen framåt? En av de största utmaningarna är osäkerheten kring vilka typer av smittämnen som kan orsaka nästa pandemi. Vi måste vara beredda på olika scenarier och ha en flexibel strategi som kan anpassas efter situationen. En annan utmaning är att säkerställa att vi har tillräckligt med resurser och att vi kan mobilisera dem snabbt vid behov. För att detta ska fungera krävs att det finns tillräcklig medicinsk, smittskydds- och epidemiologisk kompetens centralt inom relevanta myndigheter. Det är också nödvändigt att fortsätta investera i forskning och utveckling för att förstå och bekämpa nya hot.

FRAMTID

SID. 45

SLUTORD

BEREDSKAPEN FÖR DET OVÄNTADE BÖRJAR NU Nya pandemier är inte ett om – utan ett när. Under covid-19 fick vi se hur snabbt ett virus kan förändra vardagen och blotta våra svagheter. Denna rapport har samlat erfarenheter från kommunikation, vård, ledarskap, samverkan och forskning – för att ge en helhetsbild av vad pandemiberedskap innebär. Helena Westin påminde oss om att snabb, inkluderande och trovärdig kommunikation är avgörande när rykten och osäkerhet sprids. Richard Bergström visade att vacciner kan tas fram i rekordfart om forskning, resurser och politisk vilja samverkar – men att det kräver att vi vågar ta risker och säkrar produktionen även i kris. Kristina Broliden, Magnus Evander och Ali Mirazimi påpekade att forskning är vårt starkaste vapen – men bara om den är långsiktigt finansierad, tvärvetenskaplig och bred nog att möta även okända virus. Kostnaderna för virusutbrott är enorma – mänskligt, socialt och ekonomiskt – men rätt förberedelser kan minska både lidandet och notan. Det kräver att vi stärker vår förmåga att upptäcka hot tidigt, utvecklar motmedel snabbare och bygger förtroende som håller även i kaos. Framtidens pandemiberedskap handlar inte bara om att reagera, utan om att skapa strukturer, kunskap och samverkan som står pall för det oväntade. Lärdomarna från covid-19 ger oss en karta – men det är nu vi måste rita vägen framåt. Tillsammans kan vi göra skillnad. Men bara om vi börjar nu!

Tack, Niklas Arnberg Generalsekreterare för Virus- och pandemifonden och virusforskare vid Umeå universitet

SLUTORD

SID. 46

TACK TILL ALLA INTERVJUADE:

Amina Manzoor Vetenskapsjournalist Expressen

Ali Mirazimi Professor i virologi, Karolinska Institutet

Anders Tegnell Läkare och fd. statsepidemiolog

Bengt Johansson Professor i journalistik Göteborgs universitet

Emma Lennartsson Regiondirektör Region Stockholm

Helena Westin Kommunikatör fd. ordf. Komm!

Johan Styrud Överläkare Danderyds sjukhus ordf. Svenska läkareföreningen

Kristina Broliden Professor i virologi Karolinska institutet

Foto: Christer Sturmark (Amina Manzoor), Martin Stenmark (Ali Mirazimi), Lena Katarina Johansson (Anders Tegnell), Johan Wingborg (Bengt Johansson), Jesper Petersen (Emma Lennartsson), Mattias Edwall (Helena Westin), Camilla Östergren (Johan Styrud)

SLUTORD

SID. 47

Lena Hallengren Riksdagsledamot och fd. socialminister (S)

Lina Nordquist Riksdagsledamot (M)

Magnus Evander Professor i virologi Umeå universitet

Magnus Gisslén Professor/överläkare och fd. statsepidemiolog

Mikaela Valtersson Chef externa relationer Kunskapsskolan

Niklas Arnberg Professor i virologi Umeå universitet & generalsekreterare Virus- och pandemifonden

Richard Bergström Apotekare och fd. nationell vaccinsamordnare

Ulrika Dahlin Beredskapsansvarig Svensk Dagligvaruhandel

Foto: Ebba Grape (Lena Hallengren), Charlotte Rückl (Lina Nordquist), Ines Sebalj (Magnus Gisslén)

SLUTORD

SID. 48

Källförteckning ¹ J. Brubaker, “The Seven Viruses That Cause Human Cancers,” Journal of Microbiology & Biology Education, American Society for Microbiology (ASM), januari 2019, https://asm.org/articles/2019/january/the-seven-viruses-that-cause-human-cancers (hämtad 9 juni 2025) ² Blodcancerförbundet, “Tydligare info om förebyggande infektionsbehandling ett måste,” publicerad 26 januari 2024, https://www.blodcancerforbundet.se/aktuellt/nyheter/info-omforebyggande-behandling-for-infektionskansliga-maste-bli-tydligare/ (hämtad 9 juni 2025). ³ Riksförbundet HjärtLung, KOL-rapporten 2023 – En bortglömd folksjukdom, publicerad 30 november 2023, https://www.hjartlung.se/contentassets/fe24125f51f44e4fb05955abd9f484ec/kolrapport_231130.pdf (hämtad 9 juni 2025). ⁴ A.M. Kefala, R. Fortescue, G.S. Alimani, P. Kanavidis, M.J. McDonnell, E. Magiorkinis, S. Megremis, D. Paraskevis, C. Voyiatzaki, G.A. Mathioudakis, E. Papageorgiou, N.G. Papadopoulos, J. Vestbo, A. Beloukas och A.G. Mathioudakis, “Prevalence and clinical implications of respiratory viruses in stable chronic obstructive pulmonary disease (COPD) and exacerbations: a systematic review and meta-analysis protocol,” BMJ Open, vol. 10, nr 4, 7 april 2020, e035640, https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/32269027/ (hämtad 9 juni 2025). ⁵ Sophie Stigfur och Samuel Lagercrantz, ”Ökad spridning av covid-19 – fler inför restriktioner”, Life Science Sweden, 20 oktober 2023, https://www.lifesciencesweden.se/article/view/1059440/okad_spridning_av_covid19_fler_infor_res triktioner (hämtad 30 maj 2025). ⁶ Försäkringskassan, Socialförsäkringen i siffror 2024, Försäkringskassan: Stockholm, 2024, https://www.forsakringskassan.se/download/18.214bed8e18fd69fcfd28d/1717740356750/socialfo rsakringen-i-siffror-2024.pdf (hämtad 30 maj 2025). ⁷ Försäkringskassan, Socialförsäkringen i siffror 2024, Försäkringskassan: Stockholm, 2024, https://www.forsakringskassan.se/download/18.214bed8e18fd69fcfd28d/1717740356750/socialforsakri ngen-i-siffror-2024.pdf (hämtad 30 maj 2025). ⁸ Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO), Pandemin och pengarna – En ESO-rapport om de offentliga utgifterna under covid-19, rapport 2023:2 (Stockholm: Finansdepartementet, 2023), s. 9–11, https://eso.expertgrupp.se/rapporter/pandemin-och-pengarna. ⁹ 1177 Vårdguiden, Förkylning hos barn, Region Stockholm, senast uppdaterad 25 april 2024, https://www.1177.se/Stockholm/sjukdomar--besvar/infektioner/luftvagsinfektioner/forkylning-hos-barn (hämtad 9 juni 2025). ¹⁰ Global Preparedness Monitoring Board, A World at Risk: Annual Report on Global Preparedness for Health Emergencies, World Health Organization: Genève, september 2019, s. 14.

KÄLLFÖRTECKNING

SID. 49

SWISHA EN GÅVA OCH HJÄLP OSS BEKÄMPA VIRUSSJUKDOMAR

VIRUS- OCH PANDEMIFONDEN

2025