Krönika

Den Kvävande Mystiken

Vi möter ständigt mystiken, skräcken och det okända. Den rörliga bilden älskar sina skräckinjagande gåtor. Med förskräckliga oförklarliga våldsdåd fångar Hollywood oss i sitt syrefattiga grepp.

Och vi säger “Ja! Ja! Ge Mig Mer!” i vår patetiska, kroniska, masochism. Men som jag ska visa försöker de kulturella imperialisterna från väst endast vända oss från de riktiga mysterierna.

Ett motstånd mot storkapitalet kräver sin analys.

Det finns absolut mysterier i livet. Stora frågor som medvetandets natur och meningen med livet och andra existentiella problem är ju ordentliga exempel på sådana. För att inte glömma alla strukturer som omger oss, dessa enorma gåtor.

Svåra att svara på själv. Man blir lite klokare av att läsa på. Men det känns inte bättre för den sakens skull.

Gemensamt för dessa är att de berör oss som människor, berör våra liv, på ett grundläggande plan. De är relevanta. Trots att de är jobbiga.

Kanske är de tråkigare att prata om på en tältning med klassen på högstadiet. Och nivån är ofta låg.

Markus har sett en frän film och tycker inte att det finns någon mening med livet. Därför är han elak. Lisa blev frälst på konfirmationen och vill upptas i hans rike.

De stora frågorna får dumma svar. Då är de inte roliga att prata om. LOCH NESS-ODJURET, TAVELSJÖODJURET och GETMANNEN - vad handlar de om? Nedärvda folksagor med gömda moraliska budskap - kanske. Gå inte nära vattnet, spring inte ut i skogen i mörkret.

Eller bara föda för de med en irriterande tilldragelse till det ockulta, och en ostoppbar önskan om att få berätta om sina läskiga upplevelser. Ska vi inte berätta läskiga historier???? Det är jätteroligt. Nej. Det är inte kul.

Okej - men vad är problemet, egentligen. Nog får man ha det lite roligt. Uppleva lite spänning; känna hur verkligheten böjer sig.

Men det som skaver är vad som händer med mysteriebegreppet. När de “irrelevanta” mysterierna styr, och när diskussionen kring de “relevanta” mysterierna förs på en låg nivå försummas helt enkelt de senare.

Varför tänka på livets förutsättningar när man kan fundera på monster i dungen. Det är dessutom bekvämt för kulturen.

Att behandla grundläggande frågor leder ofta till radikala slutsatser. Och det är ju inte alltid så trevligt för etablissemanget.

En gång i tiden åsyftade ordet mysterium en helig rit inom den ortodoxa kyrkan. Och kanske finns det en religiositet i hur begreppet används idag. Och kanske måste vi stjäla tillbaka mysterierna från den glada liberala fantasin - där ondskan finns i den magiska skogen; där allt är oförklarligt. Mysterierna skall avförtrollas.