Fanfic

Av Elsa Meidell och Alissa Jansson

”F**k”, (y/n) hals gjorde ont. Regnet fortsatte att droppa ner på h*n och h*ns trasiga truck, h*n var förbannad och genomblöt i mitten av en skog. Y/n hade flyttat till Forks för några veckor sedan och börjat ett nytt kapitel i h*ns liv med ett hopp som fyllde h*n, (y/n) hoppades att bättre dagar väntade. Men nu, eftersom h*ns truck inte rörde sig en centimeter, kände h*n sig inte längre hoppfull, men utmattad och irriterad. H*ns telefon hade ingen täckning, h*n kunde inte ringa efter hjälp. En utmattad suck lämnade h*ns kalla läppar, håret fastnade i ansiktet, vått och droppande av regn. H*ns kropp darrade och skakade, som en vulkan som hotade att spilla lava när som helst nu, lava som skulle förvandlas till ilska. Åskan vrålade på himlen - och (y/n) drog sin kofta tightare om kroppen.

Det skulle ta (y/n) ungefär en timme till fots att komma hem, men de mörka, tunga molnen som täckte himlen hade skjutit bort solljuset och lämnat bakom sig i en tjock dimma. En dimma h*n inte kunde kamma igenom, åtminstone inte så länge h*n befann sig mitt i en skog.

På avstånd såg (y/n) ett par strålkastare som lös i h*ns riktning, en bil närmade sig, någon som kunde hjälpa h*n ur eländet. (y/n) klev närmare gatan och vinkade till den främling som närmade sig h*ns bil långsamt. Ögonblick innan bilen rullade fram och stannade bredvid h*n kunde (y/n) läsa skylten ”POLIS”, omedelbar lättnad fyllde h*n. H*n kanske skulle få hjälp. En man i medelåldern klev ut ur bilen, ansiktet skärmad av hatten, även om de varma, bruna ögonen som hittade h*ns, lyckades charma h*n

”Något jag kan hjälpa dig med?” Sheriffen log mot (y/n) och försökte inte gå för nära. Charlie ville inte få h*n att känna sig obekväm. (y/n) kunde inte sluta titta på honom, han var vacker, dock drygt tjugo till trettio år äldre än h*n, men det verkade bara locka (y/n). Adrenalin flödade genom h*ns ådror och ersatte för en stund kylan som lämnade frostskador på huden.

”Min lastbil är död och jag har ingen täckning” ”Okej, varför väntar du inte i min bil så försöker jag ringa killarna från garaget?” Sheriffen öppnade bildörren åt (y/n). H*n studerade honom genom det något dimmiga fönstret, han hade telefonen pressad mot örat när han gick runt h*ns truck. Regnet tycktes inte förvåna honom, (y/n) undrade om han alltid hade bott i det här området, om han hade varit sheriff tillräckligt länge för att kunna förutspå regnet varje vecka.

”De kommer att titta på det imorgon bitti. Jag kan skjutsa hem dig och köra dig till garaget i morgon, om du vill?” Sheriffen satte sig i förarstolen och drog av sig hatten, skakade av regndropparna som flög från hans mustasch. Några rynkor hade bildats runt hans ögon, hans stubb passade perfekt till hans mörka hår och ögon, vilket fick honom att se ännu snyggare ut. ”Det skulle va jättesnällt sheriffen, (y/n) pausade och väntade på att han skulle berätta vad han heter. ”Sheriff Swan. Charlie Swan.” Charlie skakade sin kalla hand, log mot (y/n) medan h*n svarade med sitt eget namn. Han bad om vägledning då och då under bilresan, men annars var det ganska tyst. Shape of you med Ed Sheeran spelades på radion.”Oh ah oh ah oh ah,I’m in love with you body” Jag älskar den här låten” säger (y/n) lite tyst. Charlie ger h*n en snabb blick ”Jag kan höja om du vill”. De båda sträcker sig fram för att höja och deras händer landar på varandra. Det pirrar i hela (y/n) kropp och h*n drar generat tillbaka sin hand. De båda skrattar lite. Resten av färden är det helt tyst förutom Ed Sheerans mjuka röst som strömmar ur högtalarna. ”Vill du komma in? Jag kan göra kaffe åt oss?” H*n ville tacka honom för hans hjälp och behövde mer tid för att beundra den stilige mannen. Charlie följde (y/n) in i h*ns hus och skakade av regndropparna som fastnade på hans jacka.

Kaffet kokade livligt medan charlie beundrade (y/n)s levnadssituation. (y/n) gick in i sovrummet och bytte om från sina blöta kläder till något med bekvämt. När h*n kommer ut ser h*n Charlie stå och hålla i (y/n)s brandgula katt. ”Gullig” säger han ”tack, han heter Ed” Charlie stod tyst ett tag och kollade sen rakt i (y/n)s ögon. ”Ed Sheeran är min favorit”. Ljudet från kaffemaskinen upphörde, dem gick mot köket i takt, men dem båda kände suget till att gå till ett annat rum. H*n tog en slurk av kaffet men de var ack för varmt, h*n flämtade efter hjälp, ”spotta det i min mun” sa charlie, hn spottade den varma vätskan in i hans mun, deras ögon djupa i varandra, därefter så pressades deras läppar mot varandra i en passionerad kyss