37 patienter hade ett värde <1. (OPI före medelvärde 6,94 ± 7,36; OPI efter medelvärde 1,62 ± 2,03). (Se figur 1). Icke invasiv Break-Up Time NIBUT var inte signifikant (parat t-test, p = 0,83), när man jämför NIBUT-värden som erhållits före och efter uppgiften. Det genomsnittliga värdet var något lägre (2,93%). NIBUT före medelvärde 20.53 ± 26.01, NIBUT efter medelvärde 19,92 ± 23,75 Inter-Blink Intervall IBI ansågs extremt signifikant ökad (parat t-test, p <0,0001), med en genomsnittlig ökning på 495%. (IBI före medelvärde 2,82 ± 1,06, IBI efter medelvärde 16,77 ± 12,42) Könsskillnaden av OPI Mann-Whitney testet visade ingen signifikant skillnad mellan kvinnor (n = 20) och män (n = 8) angående OPIföre (p = 0,5327) eller OPIefter (p = 0,5085) Kvinnor (n = 20) hade ett OPIföre medelvärde på 6,28 ± 5,37, och ett OPIefter medelvärde av 1,17 ± 1,32. Minskningen var 81,37%. Män (n = 8) hade en OPIbefore medelvärde på 8,37 ± 11,23, och ett OPIafter medelvärde av 2,31 ± 3,22. Minskningen var 72.40%. Tidens påverkan på OPI OPI minskningen påverkades inte av den utvalda åldersgruppen (20 till 30) (R2 = 0,0062). Subjektiv bedömning av torra ögon symtom En jämförelse av den subjektiva uppskattning av torra ögon symtom, mellan män (n = 8) och kvinnor (n = 20) gjordes av en chi-tvåtest. Det gav ett tvåsidig p-värde på 0,0435, var signifikant. Yes No Total Men 6 2 8 Women 5 15 20 Total 11 17 28 Tabell 1. Subjektiv bedömning av torra ögon symtom mellan män och kvinnor under uppgiften. Om ja: uppskattning av torra ögon symtom inträffade under uppdraget. Om nej: ingen uppskattning av torra ögon symtom inträffade. Inverkan av hormoner på OPI En jämförelse mellan patienter som påveroptik 9 -2013 kas (n = 8) och inte påverkas med hormoner (n = 12) gjordes bland kvinnorna. Ett oparat t-test ansett det inte signifikant (p-värde = 0,5557). Patienter som berörs med hormoner (n = 8) hade en OPIföre medelvärde på 6,20 ± 4,66, och en OPIefter medelvärde på 1,14 ± 1,40. Minskningen var 81.57% Patienter som inte påverkas med hormoner (n = 12) hade ett OPIföre medelvärde på 7,23 ± 8,00, och en OPIefter medelvärde på 1,89 ± 2,31. Minskningen var 73.86% 4. DISKUSSION OPI hjälper optiker/läkaren att få en uppfattning om patientens ögonstatus med tanke på tårfilmens funktion att skydda ögat. OPI kan därför vara ett användbart diagnostiskt verktyg. Det är en utmärkt utvärderingsmetod för att se om patienter löper större risk för torra ögon och även dess svårighetsgrad. Om torra ögon behandlas med, t.ex. lubricants, kan du följa behandlingen genom att jämföra OPI över tiden (Ousler III et al, 2008). Vi erbjöd ögondroppar till patienter med mätningar av NIBUT <10 sekunder eller personer med subjektiv uppskattning av torra ögon. I vår studie ansågs OPI vara mycket viktigt reducerad (p <0,0001) vid den koncentrations-krävande uppgiften. Det visar att OPIefter drastiskt minskade med uppgiften oavsett OPIföre, även om inte alla individer var i riskzonen för torra ögon före-eller efter uppgiften. Det fanns bara en patient med OPIföre <1, och två patienter med OPIföre med värde nära 1. Övriga personer varierade med OPIföre 2-36,4. Därför har majoriteten av försökspersonerna inte risk för torra ögon innan koncentrationskrävande uppgiften. Vårt resultat visar att du löper större risk för torra ögon efter uppgiften om OPIföre redan är låg (OPI <1). Men resultatet visar också att 15 patienter hade en OPIföre som varierade från 1,42 till 12,93, och ändå fick en OPIefter <1. Därför drar vi slutsatsen att ett OPIföre-värde runt 1 inte är den enda indikationen att vara i riskzonen för att få tor�ra ögon, när du utför en koncentrationskrävande uppgift. OPI skillnaden beror antingen på NIBUT värde eller IBI värde. Himebaugh et al, (2009) refererar till tidigare studier som indikerar att blinkhastigheten reduceras vid datoranvändning och ökar vid konversation. De bekräftade i sin studie att blinkhastigheten reduceras genom koncentrationskrävande uppgifter. Eftersom minskningen av NIBUT (genomsnittlig minskning på 2,93%), inte var signifikant i vår studie (p = 0,8310) eller väsentlig, och även verkade vara konstant för varje enskilt patient, drar vi slutsatsen att IBI var värdet som påverkar resultatet. Skillnaden på IBI var mycket signifikant (p <0,0001), med en genomsnittlig ökning på 495%. En patient med en låg NIBUT (<10 sekunder) lider inte nödvändigtvis av torra ögon symtom eftersom IBI kan vara tillräckligt låg för att uppnå ett OPI värde >1. Det bör observeras den omvända situationen att patienter med högt NIBUT (≥ 10 sekunder) och hög IBI fortfarande kan resultera i ett OPI värde <1. Denna metod ger mer information om torra ögon symtom än vad enbart NIBUT mätningar skulle avslöja. En av försökspersonerna hade (i förhållande till andra personer), ett extremt högt värde på NIBUT. Trots detta anses det som ”normalt” och påverkar inte resultatet, eftersom det inte fanns någon signifikant förändring i NIBUT före och efter uppgiften. Normala värden för NIBUT intervall är mellan 5 och 200 sekunder (Millodot, 2009). Vi valde att bestämma OPI i bara ena ögat, trots att vi var medvetna om att NIBUT-värdena för höger öga inte måste följa med vänster öga. När du håller ögonen vidöppna för en längre tid som patienten är tillsagd att göra när man mäter NIBUT kommer tårproduktion öka eftersom det framkallas när den okulära ytan den exponeras. Den ökande tårproduktionen kommer att leda till en mindre stabil tårfilm och påverka det andra ögats mätning (Mengher et at, 1984-b) Sedan jämförde vi individens egen OPIför med OPIefter, vi ansåg det inte nödvändigt att utesluta personer med influenser från hormoner, makeup, kön etc. OPI minskas ändå. En individ hade en ökning av OPI, eftersom NIBUT inte stabil innan kontra efter uppgiften. Detta kan ha orsakats av dennes graviditet. Utöver detta specifika fall ansågs inte jämförelsen mellan de berörda kvinnliga försökspersonerna (n = 8) och de som inte påverkas med hormoner (n = 12) (såsom menstruation, preventivmedel och graviditet) vara signifikant (p = 0,5557). Som vi uppgav i inledningen, om kvinnor som har högre prevalens av Ded jämfört med män (Schaumberg et al, 2009), kan vi också se en trend att kvinnors OPIföre k