Insteg - Romarbrevet

INSTEG ROMARBREVET

INSTEG Vi tror att du håller detta häfte i handen eftersom du är intresserad av att studera Bibeln tillsammans med andra. Det är ett mycket bra val! Att gemensamt söka rikedomen i Bibeln har betytt mycket för många människor – under många, många år. Att kombinera fika med en öppen bibel är en unik sak. Det skapar utrymme för viktiga frågor, för att gå djupare in i vad texten har att säga och för att sätta ord på vad vi själva tror.

Gud har skapat oss människor för att leva i en relation med honom. Dessutom vill han att vi ska vara tillsammans som kristna bröder och systrar. När vi samlas i Jesu namn har han lovat att själv vara med oss. Därför kan vi komma till våra samtal med höga förväntningar. Med Bibeln i centrum, och i en gemenskap med andra som vill söka Gud, kan fantastiska saker hända.

Du kommer att komma närmare Jesus och förstå mer både av vad han tidigare har gjort för dig och av vad han betyder i ditt liv här och nu. Gud är en levande Gud, som vill ge dig en levande tro!

HUR DU ANVÄNDER HÄFTET Börja samlingen med att tacka Gud för den han är och be att han ska leda era samtal.

Läs sedan bibeltexten för dig själv. Ta gärna lite tid för att anteckna om det är något som talar till dig eller som du undrar över.

Till varje samling finns ett låtförslag som ni kan hitta på exempelvis Spotify, och vi föreslår att ni gemensamt lyssnar på låten när ni har läst bibeltexten. Efteråt kan en i gruppen läsa den undervisande texten högt innan ni tar er an frågorna. Om samtalet utvecklas i en annan riktning är det ingen fara, så länge ni fortfarande fokuserar på livet och tron. Frågorna är tänkta som diskussionsstartare – inte förhör som måste genomföras. En av frågorna till varje samling är märkt ”Sätt ord på din egen tro”. Dessa frågor är avsedda för att hjälpa er att förklara er tro med egna ord, så att ni får träna på att berätta om denna för andra.

Som avslutning kan ni förslagsvis dela några böneämnen och be för varandra.

Texterna i häftet är skrivna av Olof Edsinger, generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen.

INNHÅLL s. 4

DET GLADA BUDSKAPET

Rom 1:1–17

s. 6

DET DÅLIGA BUDSKAPET

Rom 1:18–32

s. 8

AV NÅD GENOM TRO

Rom 3:21–4:25

s. 10

FRÄLSNINGENS FRUKTER

Rom 5:1–11

s. 12

VEMS SLAV ÄR DU?

Rom 6:1–23

s. 14

GUDS BARN Rom 8:1–39

s. 16

MED JESUS SOM FÖREDÖME

s. 18

ATT GE VIDARE AV DET VI FÅTT Rom 15:14–33

Rom 12:1–21

ROMARBREVET 1:1–17

DET GLADA BUDSKAPET ”Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft som räddar var och en som tror, juden främst men också greken.”

Läs Rom 1:1–17 var för sig. Notera gärna vad som träffar er personligen.

Lyssna till: I’m Not Ashamed av Delirious?

Få texter har skakat om den här världen så mycket som Paulus brev till romarna. Hur de ursprungliga läsarna tog emot brevet vet vi inte, men genom kyrkans historia kan vi gång på gång läsa om individer som har förvandlats av Romarbrevets ord – och som i sin tur har förvandlat det sammanhang de varit en del av. Till de mest kända exemplen hör kyrkofadern Augustinus, reformatorn Martin Luther och väckelseledaren John Wesley.

Mycket av det budskap som de här personerna skakades om av kommer att vara i fokus under de samlingar som ligger framför oss. Men redan i brevets första verser får vi en introduktion till det som kommer att utvecklas i detalj i de kommande kapitlen.

Allra viktigast är kanske verserna på slutet (v 16–17). Dessa brukar kallas för Romarbrevets programförklaring, och av 4 INSTEG, ROMARBREVET

dem förstår vi att det som allra mest ligger på Paulus hjärta är ”evangelium”. Evangelium betyder ”det glada budskapet”, och i centrum av detta budskap möter vi en person – nämligen Jesus Kristus.

Om man liknar Jesu död och uppståndelse vid en guldklimp skulle man kunna säga att Paulus i Romarbrevet fungerar som en smed som hamrar ut denna klimp till en plåt med ett både vackert och komplicerat mönster. Ju längre vi läser, desto mer får vi blicka in i de konsekvenser som Jesu död och uppståndelse kan komma att få även för vår egen del.

Det som Paulus ägnar huvuddelen av sin inledning åt är annars att slå fast vad som är så unikt med Jesus som person. Han pekar på hur Jesu ankomst hit till jorden hade förutsagts redan i Gamla testamentet,

och han beskriver honom som kung och som Guds son (v 2–3).

Det är knappast någon slump att samma titlar – alltså ”kung” och ”Guds son” – på den här tiden brukade användas på den romerske kejsaren. Det Paulus säger är alltså att den verklige kungen, och den som verkligen förtjänar att beskrivas som Guds son, är Jesus Kristus – inte kejsaren i Rom. Därmed säger han också att det som Jesus har sagt och gjort måste smälla högre än det som kejsaren eller någon annan politiker kunde tänkas ha för åsikter. Bara Jesus förtjänar vår absoluta tro och lydnad.

Ett sådant förhållningssätt till Jesus får förstås konsekvenser även för dig och mig.

I vers 5 skriver Paulus att hans uppdrag som apostel är att föra alla människor till ”lydnad i tro”. Om Jesus är den högste kun-

ANTECKNINGAR 1. VILKA TANKAR OCH FRÅGOR BÄR DU MED DIG FRÅN DET DU NU HAR LÄST? 2. HAR DU NÅGON GÅNG SKAKATS OM PÅ DJUPET AV EN BIBELTEXT? VILL DU BERÄTTA? 3. SÄTT ORD PÅ DIN EGEN TRO: HUR SKULLE DU SJÄLV FORMULERA VAD SOM ÄR GUDS ”EVANGELIUM” TILL OSS I DAG? 4. ÄR DU VAN ATT TÄNKA PÅ JESUS SOM EN KUNG? VILKA ANDRA EGENSKAPER FÖRKNIPPAR DU MED JESUS? 5. HUR REAGERAR DU SPONTANT PÅ ORDET LYDNAD? LÅTER DET RIMLIGT ATT VI ÄR KALLADE ATT LYDA GUD? VARFÖR/VARFÖR INTE?

gen – om han är Gud själv – finns det helt enkelt inget annat rimligt sätt att förhålla sig till honom.

I vår tid kan ordet lydnad vara problematiskt. Men Paulus själv verkar bara vara glad över sitt förhållande till Jesus. Den trons lydnad som han talar om grundar sig nämligen inte i att vi som kristna skulle vara rädda för Gud. I stället bygger den på att vi har fått ett personligt möte med Guds kärlek.

Genom evangeliet har vi fått del av Jesu nåd och frid (v 7).

De här temana kommer att utvecklas i betydligt större detalj när vi läser vidare i Romarbrevet. Men precis som det är brukligt i en inledning får vi ändå en introduktion till det som är apostelns ärende. Vi får också blicka in i Paulus sätt att förhålla sig till församlingen i Rom. Även om han aldrig har träffat dem säger han att han ständigt nämner dem i sina böner (v 9–10). Det vi ska läsa i de kommande kapitlen är alltså skrivet av en man som kallar sig Kristi Jesu tjänare och som ständigt ber för sina läsare!

INSTEG, ROMARBREVET 5

ROMARBREVET 1:18–32

DET DÅLIGA BUDSKAPET ”Ty Guds vrede uppenbaras från himlen och drabbar all gudlöshet och orätt hos de människor som håller sanningen fången i orättfärdighet.”

Läs Rom 1:18–32 var för sig. Notera gärna vad som träffar er personligen.

Lyssna till: Kyrie Eleison av Stockholm Vineyard Det här är ett avsnitt som många bibelläsare helst skulle vilja hoppa över. Inte nog med att Paulus talar om Guds vrede – ett begrepp som för vissa kan låta hopplöst omodernt. Han lyckas också göra sig till ovän med majoriteten av dagens svenskar genom att tala om betydelsen av tron både på Gud och på en objektiv sanning. För att inte tala om hans hårda kritik av alltifrån själviskhet och högmod till skvaller och samkönat sex.

För att förstå Paulus resonemang behöver vi få klart för oss varför det är placerat just här, direkt efter hans tal om evangeliet om Jesus Kristus. Som vi såg i det föregående avsnittet kan ”evangelium” översättas med ”det glada budskapet”. Det var detta som Paulus mer än något annat ville förmedla.

6 INSTEG, ROMARBREVET

Men samtidigt inställer sig ju också en annan fråga, och det är varför vi över huvud taget behöver ett glatt budskap? Svaret på denna fråga, skulle man kunna säga, står i centrum både av det här avsnittet och av de kommande två kapitlen. Den tes som Paulus vill bevisa är helt enkelt att orsaken till att vi behöver det evangelium som han presenterar i brevets inledning är att det finns ett dåligt budskap som (tyvärr) säger något sant om oss var och en. ”Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud”, skriver han i 3:23. Och det resonemang som för honom dit tar sin början i det här avsnittet. ”Vrede” är inte något positivt laddat ord, och en Gud som är ”vred” låter därför inte särskilt uppmuntrande. Men orsaken

till Guds vrede är enligt Paulus att det finns krafter i den här världen som bryter ned hans goda skapelse. Med start i syndafallet i Edens lustgård har vi människor blivit delaktiga i ett uppror mot Gud som tar sig mängder av olika uttryck.

Det första av dessa är att vi vänder Gud ryggen. Att vi inte tror på honom, och att vi inte vill ha honom som vår Herre (v 18, 21).

Det andra är att vi vänder oss bort ifrån sanningen. Vi vill själva kunna bedöma vad som är rätt och fel, sant och falskt (v 18, 25).

Det tredje är att vi – i vakuumet efter Gud – sätter vår förtröstan till sådant som är skapat i stället för till Skaparen själv (v 23, 25).

Det fjärde är att vi börjar leva på ett sätt som ligger i strid med Guds moraliska vilja.

Inte minst gäller detta vår sexualitet, som

ANTECKNINGAR 1. VILKA TANKAR OCH FRÅGOR BÄR DU MED DIG FRÅN DET DU NU HAR LÄST? 2. VILKA AV DE SYNDER SOM PAULUS NÄMNER KÄNNER DU SJÄLV MEST IGEN DIG I? 3. SÄTT ORD PÅ DIN EGEN TRO: VARFÖR BEHÖVER VI MÄNNISKOR EN FRÄLSARE? 4. MÅNGA AV DAGENS SVENSKAR BLIR PROVOCERADE AV PAULUS ORD OM SAMKÖNAT SEX. VARFÖR DÅ, TROR DU? HUR BRUKAR DU SJÄLV TÄNKA NÄR DU UTMANAS AV BIBELNS ORD? 5. HUR REAGERAR DU PÅ TALET OM ”GUDS VREDE”?

förvrids till något annat än den från början var skapad till (v 24).

Ett av de främsta exemplen på det sista är enligt Paulus samkönat sex. Orsaken till det har inte bara med den fjärde punkten att göra, utan även med de tre föregående. Problemet med samkönat sex är alltså inte bara att det utifrån ett judiskt tänkande måste betraktas som synd (se 3 Mos 18:22; 20:13), utan också att det så uppenbart går emot Guds skapelseordning.

Orsaken till att Paulus lyfter fram samkönat sex är alltså inte främst att det skulle vara ”den värsta tänkbara synden”. Snarare är det att det så väl illustrerar hans övergripande poäng: När vi människor vänder Gud ryggen blir hela våra liv påverkade.

I slutet av avsnittet förtydligar Paulus detta genom att ta upp så många som 21 olika exempel på synd. Sammantaget är hans case därmed väldigt starkt: När vi lever i opposition mot den Gud som har skapat oss, drar vi på oss Guds vrede.

Det är därför vi behöver evangeliet. Det är därför vi behöver en Frälsare.

INSTEG, ROMARBREVET 7

ROMARBREVET 3:21–4:25

AV N Å D G E N O M T R O ”Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud, och utan att ha förtjänat det blir de rättfärdiga av hans nåd, eftersom han har friköpt dem genom Kristus Jesus.”

Läs Rom 3:21–4:25 var för sig. Notera gärna vad som träffar er personligen.

Lyssna till: Remedy av David Crowder Band Har du någon gång varit på ett sjukhus?

Många av oss känner obehag inför sjukhusmiljön, eftersom den påminner oss om våra livs skörhet. Om vi ska besöka en läkare kan vi också vara rädda för vad han eller hon ska säga. Är vårt tillstånd bra eller dåligt?

Blir det en friande eller en fällande dom?

Men även om det känns jobbigt är det förstås bra att få en korrekt diagnos. Om saker och ting inte är som de ska behöver vi ju få veta det, så att vi kan få den behandling vi behöver. I grunden kan man säga att det är detta som är poängen med det som vi hittills har läst i Romarbrevet.

Paulus ställer diagnos på mänskligheten, och hans slutsats är förödande: ”Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud” (3:23).

8 INSTEG, ROMARBREVET

I dagens avsnitt börjar Paulus i stället att tala om botemedlet. Redan i det första kapitlet fick vi ju en ”teaser” när det gäller detta. Paulus talade om evangeliet som ”en Guds kraft som räddar var och en som tror, juden främst men också greken” (1:16). Nu får vi veta att denna räddning handlar om ”en rättfärdighet som inte beror av lagen men som lagen och profeterna har vittnat om” (3:21). Det är en gåva som vi tar emot ”genom tron på Jesus Kristus” (3:22) och som har åstadkommits genom att ”Gud har låtit hans blod bli ett försoningsoffer för dem som tror” (3:25).

Vissa av dessa uttryck kan kanske låta krångliga, men de är väl värda att försöka förstå. De viktigaste poängerna kan kanske sammanfattas så här:

• Vare sig judar eller icke-judar klarar av att leva så som Gud har tänkt. Även Gamla testamentet (lagen) talar därför om en lösning på syndens problem som innebär att Gud själv tar tag i problemet – att han sänder en frälsare till sitt folk.

• Denne frälsare är Jesus Kristus, och vi blir räddade (rättfärdiggjorda) genom tro på honom.

• Skälet till att tron på Jesus kan rädda oss, är att han har tagit straffet för synden i vårt ställe. På korset blev han till ett offer för all den här världens synd och ondska.

Ett annat sätt att uttrycka detta på är att likna Romarbrevets tre första kapitel vid en domstolsscen, där hela mänskligheten anklagas för brott mot Guds lag. Efter att domaren (Gud) har gett åklagaren (lagen)

ANTECKNINGAR 1. VILKA TANKAR OCH FRÅGOR BÄR DU MED DIG FRÅN DET DU NU HAR LÄST? 2. SÄTT ORD PÅ DIN EGEN TRO: LÄS IGENOM 3:21–28 PÅ NYTT. ÄR DET NÅGOT SOM VERKAR KONSTIGT ELLER SOM DU INTE FÖRSTÅR? HJÄLPS ÅT I GRUPPEN ATT RÄTA UT SÅ MÅNGA FRÅGETECKEN SOM MÖJLIGT! 3. VI LEVER I EN KULTUR SOM OFTA FÅR OSS ATT FOKUSERA PÅ VÅRA EGNA PRESTATIONER. VI SKA VARA PÅ ETT VISST SÄTT FÖR ATT DUGA OCH PASSA IN, OCH MÅNGA AV OSS UPPLEVER DETTA SOM EN GANSKA TUNG BÖRDA. HUR KAN PAULUS ORD FÅ TALA TILL OSS OM VI KÄNNER IGEN OSS I DETTA? 4. ABRAHAM LITADE PÅ GUD, TROTS ATT ALLA OMSTÄNDIGHETER TALADE EMOT VAD GUD HADE SAGT (SE 4:18–21). VARFÖR DÅ, TROR DU? HUR KAN MAN FÅ EN SÅDAN STARK TRO? 5. FINNS DET NÅGRA LÖFTEN SOM GUD HAR GETT TILL DIG, ANTINGEN I DENNA BIBELTEXT ELLER PÅ ANDRA STÄLLEN, SOM DU BEHÖVER HANS HJÄLP ATT VÅGA LITA PÅ?

rätt, är tiden mogen för att utdöma straffet. Men så inträffar det förunderliga: Det straff som vi som syndare har gjort oss förtjänta av visar sig nämligen redan vara utdömt! I stället för på oss har det fallit på Guds egen Son. Som avslutning konstaterar Paulus därför att det inte finns några skäl för oss människor att framhäva oss själva eller våra förtjänster (3:27–28). Hur bra vi än är kan vi inte rädda oss själva. Frälsningen handlar från början till slut om Gud och hans agerande. Den bygger på nåd – alltså en oförtjänt gåva – inte på våra egna meriter.

I kapitel 4 pekar Paulus på att detta sätt att se på tron och frälsningen finns närvarande redan i Gamla testamentet. Som exempel tar han två av Israels största troshjältar: Abraham och David. Även dessa, visar det sig, blev frälsta av nåd genom tro. Av Abraham kan vi också lära oss en hel del annat när det gäller trons liv. Att leva av tro handlar inte bara om att bli frälst, utan också om att öva sig i sitt beroende av Gud – att likt Abraham lita på Guds ord och löften även när vi inte har kontroll över situationen.

INSTEG, ROMARBREVET 9

ROMARBREVET 5:1–11

FRÄLSNINGENS FRUKTER ”Då vi nu har gjorts rättfärdiga genom tro har vi frid med Gud genom vår herre Jesus Kristus.”

Läs Rom 5:1–11 var för sig. Notera gärna vad som träffar er personligen.

Lyssna till: In Christ Alone av Passion När jag var i tonåren hade jag en ledare i kyrkan som brukade bära en t-shirt med texten: ”I’m not religious – I just love the Lord.” För vissa kan kanske detta låta lite konstigt, men faktum är att det finns stora skillnader mellan mycket av religion och den tro som Paulus talar om i Romarbrevet.

En viktig sådan är att de flesta religioner på ett eller annat sätt betonar vad människan kan göra för att ”nå upp” till Gud, och på så sätt förtjäna sin egen frälsning.

Paulus, däremot, lyfter hela tiden fram våra mänskliga tillkortakommanden och betonar att det är Gud som genom sin Son har sträckt sig ned till oss.

På liknande sätt kan vi se att mycket av vidskepelse och folklig religion runtom i världen fokuserar på hur vi som individer ska kunna ha ”nytta” av gudarna. Alltså hur vi 10 INSTEG, ROMARBREVET

ska få dem att handla på det sätt som vi själva önskar. I kontrast till detta förkunnar Paulus ett evangelium som driver oss från självcentrering till gudscentrering – från att leva för oss själva till att förhärliga vår Skapare.

Allt detta blir tydligt i det avsnitt som vi nu har läst. Efter att ha ägnat 1:18–3:20 åt att tala om alla människors behov av rättfärdighet och 3:21–4:25 åt vägen till rättfärdighet kan man säga att Paulus nu går över till att tala om rättfärdighetens (eller frälsningens) frukter. Det första han konstaterar är att vi som kristna har fått ”frid med Gud” (v 1). Redan Jesus gav faktiskt detta löfte (se Joh 14:27), och genom hans död och uppståndelse har det alltså blivit uppfyllt. Frid står i det här sammanhanget för en upprättad relation. Guds heliga vrede över synden har blivit avvärjd,

eftersom han numera ser sin Sons helighet och renhet i oss.

En fantastisk konsekvens av detta är att vi som kristna kan leva med en sann och välgrundad frälsningsvisshet. Två gånger upprepar Paulus ”hur mycket säkrare” vi ska bli frälsta (v 9–10). Även här ser vi en betydande skillnad jämfört med många andra religioner. Det räcker att samtala med en muslim för att inse hur lite självklart detta är. Koranen lär att vi på domens dag ska få våra gärningar vägda på en våg, och att ingen av oss på förhand kan säga vilket utfall det ska bli.

Både dessa och övriga löften går tillbaka på Jesu död och uppståndelse. Och sällan har väl Guds nåd formulerats så starkt som i detta bibelavsnitt! När vi ska värdera en gåva brukar vi bedöma den både utifrån

ANTECKNINGAR 1. VILKA TANKAR OCH FRÅGOR BÄR DU MED DIG FRÅN DET DU NU HAR LÄST? 2. VILKEN AV FRÄLSNINGENS FRUKTER (SE V 1–5) TALAR STARKAST TILL DIG I DEN SITUATION SOM DU JUST NU BEFINNER DIG? 3. SÄTT ORD PÅ DIN EGEN TRO: HAR DU ERFARIT DEN FRÄLSNINGSVISSHET SOM PAULUS TALAR OM? ATT DU ALLTSÅ KAN KÄNNA DIG SÄKER PÅ ATT DU HAR ”FRID MED GUD”? HUR KAN DU FORTSÄTTA ATT VÄXA DIG STARKARE I DENNA VISSHET? 4. VARFÖR TROR DU ATT PAULUS TAR UPP LIDANDET SOM EN AV KONSEKVENSERNA AV TRON PÅ JESUS? KÄNNER DU IGEN DIG ATT MAN SOM KRISTEN KAN KOMMA ATT LIDA PÅ GRUND AV SIN TRO? 5. VAD TROR DU ATT PAULUS MENAR MED ATT VI VAR ”GUDS FIENDER” (V 10)?

vilken betydelse den har för givaren och utifrån hur värdig mottagaren är. Nu skriver Paulus att Gud genom Kristus har offrat sitt liv – alltså det dyrbaraste man kan ge – och att han har gjort detta för en mänsklighet som var svag, gudlös och syndig och därtill ”Guds fiender” (v 10). Detta är Guds självutgivande kärlek i ett nötskal!

Guds kärlek möter oss inte bara i de historiska sanningarna gällande Jesu död och uppståndelse. Den är också ”utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande” (v 5, Folkbibeln). Detta är första gången som Guds Andes verk i de troendes liv nämns i Romarbrevet, och Paulus kommer att säga betydligt mer om detta i kapitel 8. Samma sak gäller för våra lidanden för Kristus, som lite oväntat dyker upp mitt i Paulus uppräkning av rättfärdighetens frukter. Men att lidandet kommer in här är helt i sin ordning, för redan Jesus var tydlig med att hans ”frid” inte står i motsats till att ”i världen får ni lida” (Joh 16:33).

INSTEG, ROMARBREVET 11

ROMARBREVET 6:1–23

V E M S S L AV Ä R D U ? ”Vi som har dött bort från synden, hur skall vi kunna leva vidare i den?”

Läs Rom 6:1–23 var för sig. Notera gärna vad som träffar er personligen.

Lyssna till: Gotta Serve Somebody av Kevin Max (skriven av Bob Dylan) Jag var bara några veckor gammal när mina föräldrar bar fram mig för att döpas i vår hemförsamling. Därför minns jag inte mitt eget dop. Betydligt mer levande är minnet av mina barns dop. För mig var det en stor glädje att, tillsammans med min fru, få bära fram först vår flicka och därefter våra två pojkar till dopets sakrament. Det var ett konkret sätt att överlämna dem i Guds starka händer.

Andra dop kan förstås vara mer dramatiska. Som det av kvinnan i alphakursen som på ett konkret sätt hade gått från otro till tro, och som nu ville markera detta genom att låta sig döpas i samband med en församlingshelg. Eller det av mannen med muslimsk bakgrund som hade vänt sin gamla tro ryggen för att nu sätta sin för12 INSTEG, ROMARBREVET

tröstan till Jesus och hans kors. I hans fall med följden att vare sig släkt eller tidigare vänner ville ha något med honom att göra.

Oavsett inramning och tillvägagångssätt är det min övertygelse att alla dessa dop var ett uttryck för det som Paulus i denna text beskriver som att ”förenas” eller ”bli ett” med Kristus. Dopet är ett sakrament som enligt majoriteten av alla kristna kan sägas åstadkomma vad det själv avbildar. Det är alltså inte bara en yttre handling, utan gör oss delaktiga i Jesu död och uppståndelse.

Ett verkligt mysterium! Eller med Paulus ord: ”Genom dopet har vi alltså dött och blivit begravda med honom för att också vi skall leva i ett nytt liv, så som Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet” (v 4).

Själva utgångspunkten för denna undervisning är en fråga som har väckts utifrån de senaste kapitlen. Den tacksamhet som Paulus visar över Guds nåd – alltså att Gud väljer att rädda oss utan motprestation – skulle nämligen kunna tolkas som att synden inte längre är så farlig för en kristen.

Att vi rentav kan välja att ”stanna kvar i synden för att nåden skall bli större” (v 1).

Detta är dock en hållning som Paulus reagerar kraftigt emot. Vi kan ju inte ta lätt på något som Gud själv behövde gå i döden för att åtgärda! I andra halvan av kapitlet fördjupar han detta genom att tala om att vi alla har att välja mellan två typer av slaveri: Antingen är vi slavar under synden (vilket leder till död), eller så är vi slavar under Gud (vilket leder till liv).

ANTECKNINGAR 1. VILKA TANKAR OCH FRÅGOR BÄR DU MED DIG FRÅN DET DU NU HAR LÄST? 2. UTGÅNGSPUNKTEN FÖR HELA DETTA AVSNITT ÄR FRÅGAN: ”SKALL VI STANNA KVAR I SYNDEN FÖR ATT NÅDEN SKALL BLI STÖRRE?” (V 1). HUR SKULLE DU SJÄLV BESVARA DENNA FRÅGA? 3. SÄTT ORD PÅ DIN EGEN TRO: BRUKAR DU NÅGON GÅNG TÄNKA PÅ DITT EGET DOP? FINNS DET NÅGONTING I PAULUS UNDERVISNING OM DOPET SOM UTMANAR DIG? 4. I SVERIGE ÄR DET VANLIGT ATT MAN BETRAKTAR ETT ATEISTISKT FÖRHÅLLNINGSSÄTT SOM NEUTRALT, MEDAN EN RELIGIÖS TRO BETRAKTAS SOM AVVIKANDE ELLER SOM EN ”PRIVATSAK”. HUR TROR DU ATT PAULUS SKULLE HA REAGERAT PÅ DETTA SYNSÄTT? 5. VAD TYCKER DU OM PAULUS BILD AV LIVET SOM ETT VAL MELLAN ATT VARA SLAV UNDER TVÅ OLIKA HERRAR – GUD/RÄTTFÄRDIGHETEN ELLER DJÄVULEN/SYNDEN?

Det här kan förstås låta lite märkligt. De flesta av oss vill väl inte vara slavar under någonting alls!? Men alternativet att inte vara slav finns faktiskt inte med på listan. Det förutsätter nämligen att det finns någon form av neutral zon, där vi vare sig står under Guds eller syndens inflytande. Litegrann som många svenskar argumenterar för att man är ”neutral” så länge som man inte bekänner sig till någon religiös tro.

Men så ser inte Bibelns författare på saken. Tvärtom talar de om två riken: Guds rike och djävulens rike. Och den som inte är medborgare i det ena, kommer automatiskt att vara medborgare i det andra. Det är därför som den sanna friheten bara står att finna hos Jesus själv. Om vi inte väljer att gå in under ”tron lydnad”, som Paulus talade om i brevets första verser (1:5), kommer vi i stället att stå under syndens och ondskans herravälde.

Men desto större är förstås Guds nåd gentemot var och en som tror: ”Syndens lön är döden”, skriver Paulus, ”men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår herre” (v 23).

INSTEG, ROMARBREVET 13

ROMARBREVET 8:1–39

GUDS BARN ”Ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på nytt skulle leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: ’Abba! Fader!’”

Läs Rom 8:1–39 var för sig. Notera gärna vad som träffar er personligen.

Lyssna till: Children of God av Third Day Det här är utan tvekan ett av Bibelns mest älskade kapitel. Det fullkomligt kryllar av löften till dem som tror på Jesus Kristus.

Det är också ett kapitel där den helige Ande – alltså den tredje personen i treenigheten – spelar en central roll. Anden nämns faktiskt hela 19 gånger i Romarbrevet 8 – i snitt i varannan vers.

Det är flera saker som Paulus vill visa på med det han skriver. De flesta av dessa har med konsekvenserna av Jesu död och uppståndelse att göra. ”Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus”, skriver han i den första versen (v 1).

Detta är ett löfte som vi ofta kan behöva påminna oss om – inte minst de gånger då vi tvivlar på att Gud vill ha med oss att 14 INSTEG, ROMARBREVET

göra. Så länge vi håller fast vid Jesus, kan vi vara säkra på att han håller fast vid oss! (jfr 2 Tim 2:11–13).

Orsaken till detta är att Gud redan har gjort allt för vår skull. ”Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom?”, skriver Paulus i kapitlets slut (v 32). Jesu död var det fullkomliga offret för våra synder. Vad du och jag inte kunde åstadkomma i oss själva, det har Jesus åstadkommit en gång för alla. Allt som kommer an på oss är att tro på detta underbara!

När vi gör det händer något också med vår relation till Gud. Det finns många bilder av Gud som inte har något stöd i Nya

testamentet. Vissa människor ser honom som väldigt sträng, som en ”felfinnare” som aldrig tycks bli nöjd. En Gud som man är rädd för, och som man helst inte vill komma för nära. Andra tänker sig snarare Gud som avlägsen – som att han finns någonstans bakom molnen och att han inte har något större intresse av oss människor.

Men den bild av Gud som Paulus målar upp är helt annorlunda. Precis som Jesus själv talar han om Gud som vår himmelske Far, och han säger att Anden som bor i våra hjärtan vill hjälpa oss att knyta an till Gud på ett personligt sätt. Vi får frimodigt komma till Gud, och vi får tilltala honom på samma sätt som ett barn talar till sin pappa.

Och inte nog med det: På samma sätt

ANTECKNINGAR 1. VILKA TANKAR OCH FRÅGOR BÄR DU MED DIG FRÅN DET DU NU HAR LÄST? 2. VILKA KONKRETA LÖFTEN AV GUD FÅR VI I DAGENS BIBELAVSNITT? HJÄLPS ÅT ATT LETA I TEXTEN! 3. KÄNNER DU IGEN DIG I BILDEN AV GUD SOM AVLÄGSEN, ELLER SOM EN ”FELFINNARE” SOM ALDRIG TYCKS BLI NÖJD? VAR TROR DU ATT DENNA BILD KOMMER IFRÅN? HUR KROCKAR DEN MED ORDEN I ROMARBREVET 8?

4. HUR KAN DEN HELIGE ANDES GÅVA VARA TILL STÖD OCH HJÄLP FÖR DIG – I DIN EGEN VARDAG? 5. SÄTT ORD PÅ DIN EGEN TRO: ”JAG MENAR ATT VÅRA LIDANDEN I DENNA TID INGENTING BETYDER MOT DEN HÄRLIGHET SOM SKALL UPPENBARAS OCH BLI VÅR”, SKRIVER PAULUS (V 18). HÅLLER DU MED? VAD SKULLE KRÄVAS FÖR ATT ÄVEN DU SKULLE KUNNA SÄGA DETTA?

som ett barn har rätt att ärva sina föräldrar när de dör, säger Paulus att vi som Guds barn har blivit ”Kristi medarvingar” (v 17). Allt gott som Gud har velat skänka sin son Jesus Kristus, vill han alltså skänka till oss som tror på honom. Snacka om svindlande tanke!

Samtidigt är Paulus tydlig med att allt ännu inte är frid och fröjd. Världen vi lever i är fortfarande präglad av synden, och både vi och den övriga skapelsen ”suckar och våndas” över detta (v 22–23, Folkbibeln). Men även här kan vi faktiskt läsa att den helige Ande vill vara vårt stöd, för djupt inom oss vädjar Anden för Guds barn ”så som Gud vill” (v 27).

Det sista löfte som jag vill ta fasta på här är det som säger att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud (v 28). Hur kan detta vara möjligt? Jo, när vi som troende får erfara olika former av lidande, då hjälper det oss också att identifiera oss med Jesus Kristus – han som själv fick erfara så mycket lidande.

Och att bli mer lik Jesus, det måste ju vara det finaste en lärjunge kan tänka sig!

INSTEG, ROMARBREVET 15

ROMARBREVET 12:1–21

MED JESUS SOM FÖREDÖME ”Välsigna dem som förföljer er, välsigna dem och förbanna dem inte.”

Läs Rom 12:1–21 var för sig. Notera gärna vad som träffar er personligen.

Lyssna på: Change My Heart Oh God av Eddie Espinosa När jag gick på dagis brukade vi läsa en berättelse om hur solen och vinden tävlade om vem som snabbast kunde få en man att ta av sig sin överrock. Vinden blåste allt vad den kunde för att mannen skulle tappa rocken, men ju hårdare den blåste, desto hårdare virade han den runt kroppen. När vinden till slut gav upp fick därför solen ta vid. Den värmde mannen med sina strålar, och snart blev det så varmt att han helt självmant tog av sig rocken.

För mig har det här blivit en bild av det som Paulus talar om i denna text – nämligen kallelsen att bli mer lik Jesus. Vinden, skulle man kunna säga, symboliserar lagen med dess bud och förbud. Den överbevisar oss om vår synd, och vill få oss att sluta 16 INSTEG, ROMARBREVET

med våra felaktiga handlingar. Men även om detta är helt rätt, leder det sällan till någon bestående förändring. Det räcker nämligen inte med att känna till Guds vilja – vi måste också ha en längtan efter att uppfylla den.

Av detta skäl har Gud valt att komma ungefär som solen. I mötet med evangeliets budskap om Jesus och om en rättfärdiggörelse av nåd genom tro blir våra hjärtan uppvärmda. Vårt inre motstånd bryts ned, och vi får en längtan på insidan efter att göra Guds vilja. Inte genom att försöka ”lyfta oss själva i håret”, utan genom att Guds Ande börjar förvandla våra hjärtan.

Det är därför som Paulus skriver: ”låt er förvandlas”, inte: ”förvandla er!”

Efter detta börjar Paulus tala om Andens gåvor i församlingen. Han nämner sju specifika nådegåvor, och han beskriver hur dessa behöver få prägla livet i den kristna gemenskapen. I samma veva kommer han dock med en förmaning: ”ha inte för höga tankar om er själva utan tänk som man bör tänka, med självbesinning” (v 3). Vi är många som behöver lyssna till dessa ord, som i grunden handlar om att inte jämföra oss med andra – antingen genom att peka finger åt andra och säga att ”du är mycket sämre än jag” eller genom att avundas varandra och säga: ”tänk om jag kunde vara som hon! tänk om jag hade samma förmåga som han!”

Inga av dessa hållningar ärar den Gud

ANTECKNINGAR 1. VILKA TANKAR OCH FRÅGOR BÄR DU MED DIG FRÅN DET DU NU HAR LÄST? 2. FÖRSTOD DU BILDEN AV TÄVLINGEN MELLAN SOLEN OCH VINDEN? KAN DEN BLI EN HÄLSNING ÄVEN IN I DITT EGET LIV? 3. VERS 2 ÄR ETT AV DE FEM MEST DELADE BIBELORDEN I VÄRLDEN PÅ BIBEL-APPEN YOUVERSION – OCH DET MEST DELADE I USA, ENGLAND OCH KANADA. VARFÖR DÅ, TROR DU? 4. KÄNNER DU IGEN DIG I ATT DET KAN VARA LÄTT ATT JÄMFÖRA SIG MED ANDRA MÄNNISKOR OCH DERAS GÅVOR? HUR BRUKAR DU SJÄLV PÅVERKAS NÄR DU GÖR DETTA? 5. SÄTT ORD PÅ DIN EGEN TRO: ”TA INTE RÄTTEN I EGNA HÄNDER, MINA KÄRA, UTAN LÅT GUDS VREDE HA SIN GÅNG”, STÅR DET I V 19.

VAD KAN DETTA INNEBÄRA I DITT LIV? VILL DU LEVA PÅ DETTA SÄTT?

som är alla gåvors givare. Precis som i en fysisk kropp vill han i stället att vi ska samspela med varandra, så att vi både hedrar varandras styrkor och täcker upp för varandras svagheter. ”Var för sig är vi lemmar som är till för varandra” (v 5).

I andra halvan av kapitlet spinner Paulus vidare på denna attityd av osjälviskt tjänande. Han talar om ett liv i kärlek och försoning, och det är tydligt att det är Jesus själv som är det främsta föredömet för hans undervisning. I bergspredikan talar Jesus om att vända andra kinden till och att be för dem som förföljer oss (se Matt 5:38–48). Här i Romarbrevet talar Paulus om att välsigna och att inte ta rätten i egna händer (v 14, 19).

De flesta av oss är nog medvetna om att detta är betydligt svårare än vi skulle önska. Ofta är det närmast en ryggmärgsreflex att vi vill ge igen när vi blir illa behandlade av andra – om inte med våld, så med andra former av ”bestraffningar”. Men det som Paulus säger är att vi behöver lyfta blicken till ett större perspektiv. Som kristna tror vi på en Gud som på den yttersta dagen ska ”löna var och en efter hans gärningar” (2:6). När vi här och nu avstår från att ta hämnd, är det alltså inte för att vi bagatelliserar det onda, utan för att vi överlämnar domen åt någon annan – nämligen åt Herren själv.

INSTEG, ROMARBREVET 17

ROMARBREVET 15:14–33

AT T G E V I D A R E AV D E T V I FÅT T ”Så har jag överallt spritt evangeliet om Kristus, från Jerusalem åt alla håll …”

Läs Rom 15:14–33 var för sig. Notera gärna vad som träffar er personligen.

Lyssna till: We Must Go (God of Justice) av Tim Hughes I hjärtat av det kristna budskapet ligger kallelsen till mission och evangelisation. ”Ge som gåva vad ni har fått som gåva”, säger Jesus till sina lärjungar (Matt 10:8).

Alla de fyra evangelierna avslutas med någon form av missionsbefallning.

Det här var en kallelse som på ett starkt sätt hade drabbat aposteln Paulus. En gång i tiden hade denne man varit en förföljare av kyrkan. Han hade till och med förordat att människor som trodde på Jesus skulle bli avrättade, eller åtminstone kastade i fängelse. Men efter ett dramatiskt möte med den uppståndne Kristus hade han svängt 180 grader (se Apg 9). Han hade gått från att vara Jesushatare till att bli Jesusfanatiker!

18 INSTEG, ROMARBREVET

Sannolikt är det just detta som är orsaken till att Paulus från början skrev Romarbrevet. Genom hela texten argumenterar han för att evangeliet behöver förkunnas för både judar och hedningar, och i det avsnitt vi nu har läst förklarar han vad som är nästa steg i hans personliga missionsvision: Han vill resa hela vägen bort till Spanien, och han hoppas att församlingen i Rom ska kunna fungera som bas för detta uppdrag (v 24).

Historien visar tyvärr att det inte blev som Paulus hade tänkt sig. Under sin resa till Jerusalem (se v 25–27) blir han nämligen själv fängslad, och när han slutligen kommer till Rom är det inte som en fri mis-

sionär utan som en fånge i kedjor (se Apg 27–28). Mycket tyder visserligen på att han blev fri efter detta, och att det är först några år senare som han lider martyrdöden, men det är ingen tvekan om att Paulus vädjan om förbön (v 30–31) var välgrundad. Paulus levde ett betydligt mer dramatiskt liv än de flesta av oss!

Just därför finns det samtidigt mycket i denna text som behöver utmana oss som i dag kallar oss för kristna. Vilket pris är vi beredda att betala för vår tros skull? Hur långt sträcker sig vår missionsvision? Ger vi som gåva vad vi har fått som gåva?

Alla kristna är förstås inte kallade att missionera i andra länder. Alla är inte heller

ANTECKNINGAR 1. VILKA TANKAR OCH FRÅGOR BÄR DU MED DIG FRÅN DET DU NU HAR LÄST? 2. HUR SKULLE DU KUNNA DELA MED DIG AV DIN TRO I DIN SKOLKLASS OCH BLAND DINA VÄNNER? 3. PAULUS MISSIONSVISION VAR ENORM – HAN VILLE FÖRKUNNA EVANGELIET I HELA DEN DÅ KÄNDA VÄRLDEN. HAR GUD LAGT NÅGRA SÄRSKILDA MÄNNISKOR OCH PLATSER PÅ DITT HJÄRTA? 4. FINNS DU MED I ETT KRISTET SAMMANHANG DÄR DU KAN FÅ BIDRA MED DINA GÅVOR, DINA BÖNER OCH DIN EKONOMI FÖR ATT UTBREDA GUDS RIKE? 5. SÄTT ORD PÅ DIN EGEN TRO: VILKET PRIS SKULLE DU VARA BEREDD ATT BETALA FÖR DIN KRISTNA TROS SKULL – JUST NU?

kallade till den form av pionjärmission som präglade aposteln Paulus tjänst. Men vissa av oss är det – och vi är alla kallade att vittna om vår tro för andra människor. Detta kan ske på olika sätt, och vi får be att Gud ska visa oss hur just vi kan vara vittnen i vår vardag. Hur kan vi visa för vår omgivning att vi har lärt känna Jesus Kristus, och hur kan vi peka på den förändring som detta har fått innebära i våra liv?

Ett sätt att bidra till vårt gemensamma missionsuppdrag är också det som Paulus säger att församlingarna i Makedonien och Achaia har gjort: att samla in pengar för att stötta andra som vill vittna om sin tro. I detta fall handlar det om församlingen i Jerusalem, som på denna tid var navet för den kristna missionen. Även i dag är det naturligt att en kyrka har kontakt med kristna i andra länder, vars lokala arbete de får vara med och samla in pengar till.

Förutom det personliga vittnesbördet och ekonomiskt stöd till andra kristna talar Paulus om Guds övernaturliga ingripande i och genom våra liv. Han talar om hur han ”överallt [har] spritt evangeliet om Kristus” och att detta har skett ”genom kraften i under och tecken, genom Andens kraft”. Det här är något som även vi får räkna med: när vi berättar om vår kristna tro, kan Gud bekräfta vår förkunnelse med sin undergörande kraft.

INSTEG, ROMARBREVET 19

INSTEG är ett bibelgruppsmaterial utgivet av Bibeln idag i samarbete med Svenska Evangeliska Alliansen. Häftet finns även utgivet på norska i serien LEVENDE TRO i ett samarbete mellan iTro.no och NLM ung.

Grundprincipen med INSTEG-häftena är att på ett lättillgängligt sätt guida läsaren in i bibeltexter som vid en första genomläsning kan erbjuda visst tuggmotstånd, och att samtidigt bidra med frågor och reflektioner som stimulerar till fortsatta samtal.

Detta häfte innehåller åtta samlingar med utgångspunkt i Romarbrevet. Varje samling består av en bibeltext, en undervisande text baserad på denna samt förslag på samtalsfrågor.

rättfärdiggörelse och tro. Den röda tråden genom brevet är läran om rättfärdiggörelse genom tro på Kristus, vilket i klartext betyder att vi kan få en rätt relation till vår Skapare om och endast om vi vill ha Jesus som vår personlige Herre. Men Romarbrevet fokuserar också på de konsekvenser som tron är tänkt att få, både i våra egna liv och i våra möten med andra människor. Paulus skrev sitt brev under vintern 56/57 e Kr, troligen då han befann sig i den grekiska staden Korinth.

Vår önskan är att du som använder häftet ska får lära känna Gud och hans Ord på ett djupare sätt, och på så sätt lära dig mer om vad den kristna tron går ut på. Med önskan om Guds välsignelse över en samling!

ROMARBREVET Detta bibelgruppsmaterial går igenom utvalda delar av Paulus brev till romarna.

Romarbrevet är Nya testamentets längsta brev, och det har haft stor inverkan på den kristna kyrkan. Här ges en av de mest systematiska presentationerna av den kristna trosläran, och vi introduceras till begrepp som synd och nåd, lag och evangelium,

ISBN 978-91-983186-6-1

9 789198 318661 >